Att uttryckligen föra fram en omständighet eller ett bevis inför domstolen som stöd för sin talan.
Förklaring
I en rättegång räcker det inte att en omständighet är sann och framgår av papperen – den måste också åberopas. Att åberopa något är att uttryckligen föra fram det inför domstolen som stöd för sin talan. Åberopandet är parternas rattar i processen: det är genom yrkanden och åberopanden som parterna bestämmer vad målet ska handla om.
Strängast är regeln i dispositiva tvistemål, alltså mål där förlikning är tillåten. Där får domen inte grundas på en omständighet som inte har åberopats av en part till grund för talan (rättegångsbalken 17 kap. 3 §). Domstolen får med andra ord inte hjälpa någon part genom att själv plocka upp omständigheter ur materialet – hur tydligt de än syns. Den part som har nytta av en omständighet bär åberopsbördan för den.
Dispositiva tvistemål – bara det åberopade finns i målet
Åberopad omständighet
- Ingår i processmaterialet
- Domstolen får lägga den till grund för domen
- Motparten vet vad som ska bemötas
Ej åberopad omständighet
- Finns inte i målet – även om den skymtar i bevisningen
- Domstolen får inte grunda domen på den
- Kan i regel inte läggas till först i hovrätten
Rättsregler behöver däremot aldrig åberopas – domstolen känner lagen (principen jura novit curia).
Det som måste åberopas är rättsfakta – de konkreta omständigheter som omedelbart har betydelse för utgången, till exempel att ett avtal ingåtts, att betalning uteblivit eller att en fordran är preskriberad. Bevisen anges i en bevisuppgift med uppgift om vad varje bevis ska styrka. Själva rättsreglerna behöver dock ingen part åberopa: domstolen är skyldig att kunna och tillämpa gällande rätt oavsett vad parterna anfört.
I brottmål gäller motsvarande tanke genom gärningsbeskrivningen: domstolen får inte döma över någon annan gärning än den åklagaren beskrivit, men är inte bunden av åklagarens brottsrubricering eller lagrumshänvisning.
Exempel
Exempel: den bortglömda preskriptionsinvändningen
En byggfirma stämmer Karim och kräver betalt för arbeten som utfördes för över elva år sedan. Kravet är preskriberat – tio år har passerat – men Karims ombud glömmer att åberopa preskription och invänder bara att arbetet var felaktigt utfört. Domstolen ser fakturadatumen i akten men får inte självmant ogilla käromålet på preskriptionsgrund: preskription är en invändning som måste åberopas. Karim förlorar ett mål han hade kunnat vinna.
Vanliga missförstånd
Tänk på det här
✗ ”Domstolen läser ju allt och dömer på det som framgår av handlingarna.” — ✓ I dispositiva tvistemål dömer domstolen bara på åberopade omständigheter, aldrig på sådant parterna inte fört fram som grund.
✗ ”Man måste åberopa rätt paragraf för att vinna.” — ✓ Nej. Parterna åberopar fakta; juridiken sköter domstolen (jura novit curia).
✗ ”Nämns något i ett vittnesförhör är det därmed åberopat.” — ✓ Nej. Att en uppgift kommer fram i bevisningen är inte samma sak som att en part åberopat den som grund för sin talan.
Vanliga frågor
- Vad är skillnaden mellan att yrka och att åberopa?
- Yrkandet är vad du begär att domstolen ska besluta (”förplikta motparten att betala 50 000 kr”). Åberopandena är varför – de omständigheter som ska leda till att yrkandet bifalls.
- Kan jag åberopa nya omständigheter i hovrätten?
- I dispositiva tvistemål normalt inte. Nya omständigheter och bevis tillåts bara om du gör sannolikt att de inte kunnat åberopas tidigare eller att du annars haft giltig ursäkt (rättegångsbalken 50 kap. 25 §).
- Vad innebär åberopsbörda?
- Att det är den part som har fördel av en omständighet som måste föra fram den. Gör parten inte det behandlas omständigheten som om den inte fanns – oavsett vad som är sant.
InfoLex är en informationstjänst och utgör inte juridisk rådgivning.