Att formellt begära in handlingar, yttranden eller medel – t.ex. domstolens rekvisition av journaler eller personutredning.
Förklaring
Att rekvirera är att formellt beställa eller begära in något – i juridisk vardag oftast handlingar och yttranden från andra myndigheter: domstolen rekvirerar förundersökningsprotokollet, personutredningen eller läkarintyget; Försäkringskassan rekvirerar journaler; en myndighet rekvirerar akten från en annan. Ordet bär byråkratisk precision: en dokumenterad begäran med stöd i handläggningens behov.
Rekvisitionens väg
Även pengar rekvireras i förvaltningsspråk: beviljade bidrag ”rekvireras” från den utbetalande myndigheten.
För parten är rekvireringen ofta en genväg värd att begära: i stället för att själv jaga intyg kan man be domstolen eller myndigheten rekvirera – med samtycke där sekretess kräver det. Samtidigt gäller kommuniceringsplikten: det rekvirerade materialet ska parten få del av och kunna bemöta innan det läggs till grund för avgörandet.
Exempel
Exempel: journalerna som hämtades in
I ett mål om sjukpenning åberopar Lena sin behandlingshistorik. I stället för att hon ska beställa och betala journalkopior rekvirerar förvaltningsrätten dem från regionen – med Lenas samtycke som sekretessnyckel. Journalerna tillförs akten, kommuniceras med Försäkringskassan och blir processmaterial.
Vanliga missförstånd
Tänk på det här
✗ ”Myndigheter läser varandras register fritt.” — ✓ Sekretess gäller även mellan myndigheter – rekvisition kräver rättslig grund.
✗ ”Rekvirera är bara fint ord för fråga efter.” — ✓ Det är en formell, dokumenterad begäran med förvaltningsrättsliga verkningar.
Vanliga frågor
- Kan jag be domstolen rekvirera bevis åt mig?
- Ja, framställ önskemålet – i förvaltningsmål gör domstolens utredningsansvar detta naturligt; i tvistemål gäller editionsreglerna för motpartens handlingar.
- Får jag se det rekvirerade?
- Ja – partsinsyn och kommunicering gäller materialet som allt annat i akten.
InfoLex är en informationstjänst och utgör inte juridisk rådgivning.