Den som överklagar ett avgörande – partsbeteckningen i överinstansen. Motsidan kallas motpart.
Förklaring
Klagande är den som överklagar: partsbeteckningen i överinstansen för den som fört målet dit. Tingsrättens kärande eller svarande, brottmålets åklagare eller tilltalade, förvaltningsärendets sökande – den som klagar blir i nästa instans ”klaganden”, och den andra sidan motpart. Överklagar båda är båda klagande och motparter samtidigt.
Vem får klaga? Klagorättens krav
Rollen bär förmåner: förbudet mot reformatio in pejus skyddar i brottmål en ensam klagande tilltalad mot att hovrätten dömer strängare, och i dispositiva tvistemål kan domen inte ändras till klagandens nackdel utan motpartens eget (anslutnings)överklagande. Klagandens ansvar är spegelbilden – ramen i överinstansen sätts av vad som överklagats: det oöverklagade vinner laga kraft.
Exempel
Exempel: rollen bytte namn
I tingsrätten var Eva svarande och förlorade. Hon överklagar: i hovrätten är hon klagande och den forna käranden motpart. Hon yrkar att käromålet ogillas – och eftersom motparten inte anslutningsöverklagat kan hovrätten inte döma ut mer än tingsrätten gjorde. Värre än 180 000 kr kan det inte bli för Eva; bättre kan det bli.
Vanliga missförstånd
Tänk på det här
✗ ”Klaganden är alltid den som förlorade helt.” — ✓ Delvis förlust räcker – och båda parter kan klaga över var sin del.
✗ ”Att klaga kan aldrig göra saken värre.” — ✓ Skyddet mot försämring förutsätter att motparten inte själv överklagat – och gäller inte alla måltyper lika.
Vanliga frågor
- Kan någon annan än parterna klaga?
- Ibland – den som avgörandet angår kan ha klagorätt, t.ex. vissa tredje män; i förvaltningsmål är ”angår honom och gått honom emot” nyckeln.
- Vad heter motsvarigheten i första instans?
- Där finns ingen klagande – rollerna är kärande/svarande, åklagare/tilltalad eller sökande.
InfoLex är en informationstjänst och utgör inte juridisk rådgivning.