Förlikning

När parterna i ett tvistemål själva kommer överens och avslutar tvisten, i stället för att låta domstolen avgöra den.

Förklaring

Förlikning är en frivillig uppgörelse i godo. I tvistemål där förlikning är tillåten, så kallade dispositiva mål, har domstolen till och med en uttrycklig skyldighet att verka för att parterna ska komma överens, om det inte är olämpligt. Domaren kan hålla en muntlig förberedelse där möjligheterna till uppgörelse undersöks, och parterna kan också välja särskild medling. Fördelarna är ofta stora: en förlikning sparar tid och pengar, ger ett förutsägbart resultat och kan bevara en affärsrelation som en utdragen process annars hade skadat.

Når parterna en överenskommelse kan de begära att domstolen stadfäster förlikningen i en dom. Det gör uppgörelsen verkställbar, så att den kan drivas in via Kronofogden om någon part senare inte håller sin del. I indispositiva mål, som vårdnadsmål, är ren förlikning inte tillåten på samma sätt eftersom det finns intressen, främst barnets, som parterna inte fritt kan förfoga över; där kan domstolen ändå godkänna samförståndslösningar om de är förenliga med barnets bästa.

Exempel

Två företag tvistar om en obetald faktura på 200 000 kronor. Under förberedelsen enas de om att 150 000 kronor ska betalas, och förlikningen stadfästs i en dom så att den blir verkställbar.

Vanliga frågor

Kan man förlikas i alla mål?

Nej. Förlikning är möjlig i dispositiva mål, framför allt affärstvister. I indispositiva mål, som vårdnadsmål, kan domstolen inte fastställa vilken uppgörelse som helst, eftersom barnets bästa måste beaktas.

Är en förlikning bindande?

Ja, en förlikning är ett avtal och därmed bindande. Om den stadfästs i en dom blir den dessutom verkställbar, vilket gör det enklare att kräva ut det överenskomna.