En åklagare som på det allmännas vägnar väcker åtal och för ansvarstalan för brott som hör under allmänt åtal.
Förklaring
De allmänna åklagarna är statens åklagare vid Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Det är de som för det allmännas talan i brottmål: de leder förundersökningar, beslutar om åtal och processar i domstol. Ordet ”allmän” skiljer dem från de särskilda åklagarna – Justitieombudsmannen och Justitiekanslern – som bara för talan i vissa särskilda fall, främst mot offentliga befattningshavare.
Åklagarväsendets hierarki
Åklagarens tre huvuduppgifter hänger ihop som en kedja. Vid allvarligare brott tar åklagaren över ledningen av polisens förundersökning så snart någon är skäligen misstänkt. När utredningen är klar fattar åklagaren beslut i åtalsfrågan – och här råder som huvudregel absolut åtalsplikt: räcker bevisningen ska åtal väckas. Slutligen för åklagaren talan vid huvudförhandlingen. Under vägen beslutar åklagaren också om vissa tvångsmedel, till exempel anhållande, och kan i enklare fall utfärda strafföreläggande i stället för att åtala.
En allmän åklagare är ingen partsadvokat för brottsoffret. Åklagaren har en lagfäst objektivitetsplikt: redan under förundersökningen ska även omständigheter och bevis som talar till den misstänktes förmån tas till vara, och plikten gäller fortsatt efter att åtal väckts. Däremot är åklagaren som regel skyldig att på målsägandens begäran även föra dennes skadeståndstalan i brottmålet.
Exempel
Exempel: från larm till dom
Efter en misshandel utanför en krog grips en misstänkt av polis. Kammaråklagaren övertar förundersökningsledningen, beslutar samma natt att anhålla den gripne och begär honom senare häktad. När utredningen är färdig bedömer åklagaren att bevisningen räcker och väcker åtal. Vid huvudförhandlingen lägger åklagaren fram bevisningen, hörs vittnena – och för samtidigt målsägandens talan om skadestånd för sveda och värk.
Vanliga missförstånd
Tänk på det här
✗ ”Åklagaren är målsägandens advokat.” — ✓ Åklagaren företräder det allmänna och ska vara objektiv – även det som talar för den misstänkte ska beaktas.
✗ ”Åklagaren dömer i skuldfrågan.” — ✓ Åklagaren anklagar och lägger fram bevis; det är domstolen som dömer.
✗ ”Om brottsoffret tar tillbaka anmälan läggs allt ner.” — ✓ De flesta brott hör under allmänt åtal: åklagaren kan och ska ofta driva saken vidare oavsett målsägandens inställning.
Vanliga frågor
- Vad är skillnaden mot JO och JK?
- JO och JK är särskilda åklagare med ett smalt uppdrag, främst tjänstefelsbrott av offentliga befattningshavare. De allmänna åklagarna hanterar i princip all övrig brottslighet.
- Kan åklagarens beslut omprövas?
- Ja. Genom överprövning kan en högre åklagare granska t.ex. ett beslut att lägga ned en förundersökning eller att inte väcka åtal. Begäran skickas till Åklagarmyndigheten.
- Måste åklagaren alltid åtala?
- Huvudregeln är absolut åtalsplikt när bevisningen räcker, men det finns ventiler: åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsning kan användas i vissa fall, t.ex. för unga lagöverträdare eller när påföljden ändå inte skulle påverkas.
InfoLex är en informationstjänst och utgör inte juridisk rådgivning.