Referat

Efter ansökan av C.W. förordnades bodelningsförrättare att förrätta bodelning enligt sambolagen (2003:376) mellan C.W. och T.D. Bodelningsförrättaren fann att begäran om bodelning inte hade gjorts i rätt tid och beslutade att bodelning inte skulle ske.

Luleå tingsrätt

C.W. väckte vid Luleå tingsrätt talan om klander mot bodelningsförrättarens beslut. Hon yrkade att tingsrätten skulle fastställa att hennes rätt att begära bodelning enligt sambolagen inte hade prekluderats och återförvisa målet till bodelningsförrättaren för fortsatt handläggning.

T.D. bestred käromålet.

Tingsrätten (lagmannen Erik Graeske) anförde i dom den 15 september 2022 följande.

Grunder

Till stöd för sin talan har C.W. anfört i huvudsak följande. Hon och T.D. träffades år 2008. De bodde vid det tillfället i varsin bostad. Från och med år 2011 levde de som sambos i den nyuppförda bostaden. Deras samboförhållande har sedermera avslutats. Det finns två alternativa tidpunkter för detta – antingen i januari 2017 eller i september 2017. Hon ansökte om bodelningsförrättare vid Luleå tingsrätt den 7 augusti 2018. Hon gör i första hand gällande att samboförhållandet upphörde i början av september 2017, då hon flyttade ut från den gemensamma bostaden. Det framgår även ur ett utdrag från Infotorg att hennes folkbokföring ändrades den 5 september 2017. För det fall samboförhållandet ska anses ha upphört tidigare gör hon gällande att hon under våren och sommaren 2017 muntligen till T.D. begärt att bodelning ska ske. Hon har flertalet gånger före september 2017 begärt att bodelning ska ske och uttryckte då att hon ville att en fördelning av samboegendom skulle ske och att hon inte nöjde sig med formlös delning. Någon formlös delning har för övrigt inte förekommit. T.D. har utan att samråda med henne lagt saker i lådor men hon själv har inte varit delaktig i det. Vid ett tillfälle under 2017 erhöll hon 100 000 kr från T.D. som betalning för en skuld han hade till henne. Det var således inte fråga om någon form av bodelningslikvid. De betalningar benämnda ”hyra” som hon gjorde till T.D. i tiden efter januari 2017 kom till för att T.D. hade hotat att annars kasta ut henne från deras bostad. Under den tid hon bodde kvar i bostaden förekom att de tittade på TV och åt måltider tillsammans och även hade någon fest även om de inte delade sovrum. Hon handlade så att det fanns mat. Att hon tidigare uppgett att parternas förhållande tog slut i början av 2017 var inget rättsligt ställningstagande i frågan om när förhållandet upphörde enligt sambolagen. På grund av T.D:s beteende var det svårt för henne att vistas i bostaden på helgerna. Hon var därför vissa helger i sin sommarstuga och någon helg sov hon över hos en kompis.

T.D. har anfört i huvudsak följande. Det stämmer inte att samboförhållandet inleddes år 2011 utan det inleddes år 2012 när C.W. flyttade in i hans hus. Bodelningsförrättaren har korrekt utgått från att brytpunkten var den 14 januari 2017. Efter den dagen hade parterna inte något parförhållande och enligt sambolagen inte ett samboförhållande. Att samboförhållandet upphörde den 14 januari 2017 har vitsordats av C.W. Efter denna tidpunkt skötte var och en sitt eget i alla avseenden, men C.W. bodde formellt sett kvar till september 2017. Hon spenderade dock en stor del av tiden borta. På helgerna var hon nämligen i sin sommarstuga eller sov hos bekanta. Om hon befann sig i bostaden hade de inget samliv som par. Under februari–juli 2017 skedde överföringar till honom, märkta som hyresbetalningar. Hyresinbetalningarna visar att hon endast bodde kvar i väntan på en ledig lägenhet. Efter att samboförhållandet upphört i januari hade de ingen gemensam hushållsekonomi. Det vitsordas att C.W. varit folkbokförd på bostaden till september 2017. Dessutom inledde C.W. ett förhållande med en annan man. Han själv inledde ett förhållande med en annan kvinna i februari 2017. Han förnekar att C.W. löpande framställt en begäran om bodelning. Det finns ingen skriftlig bevisning om att en sådan begärts enligt sambolagens regler. Den enda begäran som han mottagit är en ansökan om bodelningsförrättare vilket gavs in när det förflutit mer än ett år. I vilket fall har det gjorts en formlös uppdelning mellan parterna. Det kan tilläggas att det inte finns något bodelningsavtal.

Domskäl

Enligt 2 § sambolagen upphör ett samboförhållande om samborna eller någon av dem ingår äktenskap, om de flyttar isär eller om någon av dem avlider. Frågan om tidpunkten för samboförhållandets upphörande får betydelse för bland annat frågan om när bodelning kan påkallas och när den senast ska begäras. Regleringen är avsedd att vara så uttömmande som möjligt men det kan inte helt uteslutas att ett samboförhållande även någon gång annars kan anses ha upphört (prop. 2002/03:80 s. 46).

I anförd proposition berörde man frågan om vad som annars bör gälla, för det fall samborna inte flyttar isär, varvid bl.a. följande framgår. Det anses normalt svårt att kontrollera om ett förhållande har upphört när parterna fortfarande bor tillsammans. Att ge sambornas egen uppfattning om sitt förhållande en avgörande betydelse skulle innebära risker för missbruk, t.ex. när det gäller bidrag från det allmänna till sambor. Sammanboende par skulle kunna välja att ibland anse sig som sambor och ibland som ensamstående, beroende på vad som är mest förmånligt för dem. Starka skäl talar således mot en sådan ordning. Utgångspunkten bör i stället vara att parternas egen uppfattning inte tillmäts självständig betydelse vid bedömningen av om ett samboförhållande har upphört i de fall där parterna inte flyttat isär; det lär för övrigt vara sällsynt att parter som är ense om att deras förhållande har upphört 
fortsätter att bo tillsammans. För att ett samboförhållande ska anses ha upphört när parterna inte flyttar isär bör, som kommittén föreslår, således krävas att upphörandet manifesterats på ett för utomstående tillräckligt synbart sätt. Det är fallet när en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförrättare eller om rätt att få bo kvar i den gemensamma bostaden till dess bodelning har förrättats. Så är också fallet när en sambo väcker talan om övertagande av en bostad som inte ingår i bodelningen (prop. 2002/03:80 s. 28–29). En begäran om att egendom ska fördelas mellan samborna genom bodelning anses inte som något som manifesteras på ett för utomstående synbart sätt. En sådan begäran anses därför inte i sig medföra att ett samboförhållande ska anses ha upphört.

Lagstiftaren har dock inte kunnat utesluta att ett samboförhållande också kan upphöra på annat sätt eller att förhållandet inte kan anses ha upphört trots att någon av de angivna omständigheterna är för handen. Den kasuistiska lagstiftningsteknik som använts aktualiserar frågan om och i så fall vilka andra objektiva omständigheter som är relevanta. En naturlig utgångspunkt för frågan när ett samboförhållande upphör skulle kunna vara de omständigheter som enligt 1 § första stycket är relevanta vid bedömningen av frågan när ett samboförhållande är för handen, dvs. två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Samboförhållandet skulle då helt enkelt anses ha upphört när dessa omständigheter eller någon av dem inte längre föreligger. Problemet är bara att dessa omständigheter kan ha upphört mer eller mindre och vid olika tidpunkter och av olika skäl. 
Det har beträffande tillämpningen av 1987 års sambolag gjorts gällande att de faktiska omständigheterna kan successivt upphöra till den grad att samboförhållandet till sist anses upplöst. Detta kan ifrågasättas mot bakgrund av den gällande lagens krav på konkreta rättshandlingar för att få samboförhållandet upplöst. De faktiska omständigheterna rörande samlevnaden är av intresse vid rättstillämpningen men inte helt avgörande. Såsom var fallet vid övervägandena när ett samboförhållande är för handen enligt 1 § har dock, vilket ej förvånar, enligt förarbeten och rättspraxis beaktandet av subjektiva omständigheter inte kunnat undvaras (Lind, Sambolagen m.m. – en kommentar, 2 §, JUNO, Norstedts Juridik).

Tingsrättens bedömning

Målet rör frågan om käranden har begärt bodelning i rätt tid, dvs. inom ett år från tidpunkten då samboförhållandet upphörde. Om rätten kommer fram till att begäran om bodelning skett i rätt tid, ska målet återförvisas till bodelningsförrättaren för fortsatt handläggning. För att kunna besvara frågan har rätten att ta ställning till när samboförhållandet upphört. För det fall samboförhållandet anses ha upphört tidigare än september 2017, ska rätten pröva C.W:s andrahandsgrund.

När har samboförhållandet upphört?

Det är ostridigt att C.W. har varit folkbokförd i den bostad som hon delat med T.D. fram till den 5 september 2017. Det är vidare ostridigt att parterna dessförinnan, i början av 2017, slutade att ha ett kärleksliv och att de hade separata sovrum. Parterna kom också att ha andra relationer, men inga nya samboförhållanden inleddes under den i målet aktuella tiden.

Inledningsvis konstateras att man i praxis framhållit att samboförhållanden ska vara äktenskapsliknande och att sådana inte behöver motsvara ett idealäktenskap, vid bedömningen av om samboförhållandet upphört trots att parterna fortfarande bor tillsammans (jfr RH 1989:56). Det är endast när parternas avsikt strider mot de faktiska förhållandena som de tillmäts betydelse (jfr NJA 1994 s. 61, där fråga var om samboförhållandet kunde anses ha upphört när den ena parten inte bott i det gemensamma hemmet sedan en olycka). Det sätts alltså, enligt tingsrättens mening, relativt låga krav för när ett samboförhållande ska anses fortgå i sambolagens mening, när parterna inte har flyttat isär eller andra omständigheter enligt 2 § sambolagen inte är för handen. De förutsättningar som anges i 2 § anses alltså utgöra en utgångspunkt vid bedömningen, vilket har tagit sig till uttryck även i bevisbördans placering, se Svea hovrätts avgörande av den 4 mars 2020 mål nr T 2446-19, där det konstaterades att den part som påstod att ett samboförhållande upphört på annan grund än att de flyttat isär ansågs behöva styrka de omständigheter som parten menade medfört att samboförhållandet upphört.

Enligt tingsrättens mening är inte annat visat än att C.W. måste anses ha varit bosatt i den bostad hon delat med T.D. fram till början av september 2017 då hon erhöll sin nya bostad. Eftersom parterna således flyttat isär först vid den tidpunkten, och då det genom de omständigheter T.D. lagt fram i målet inte kan anses visat att det tydligt manifesterats utåt att parternas samboförhållande hade upphört tidigare, finner tingsrätten att samboförhållandet bör anses ha upphört i september 2017 då parterna flyttat isär. C.W:s uppgifter i ansökan om bodelningsförrättare och till bodelningsförrättaren om när parternas relation som sådan tog slut kan i sig inte tillmätas någon självständig och avgörande betydelse för frågan om när samboförhållandet upphört i rättslig mening. Hennes uppgifter om detta föranleder således ingen annan bedömning.

Målet återförvisas till bodelningsförrättaren

C.W. lämnade i början av augusti 2018 en begäran till tingsrätten om att en bodelningsförrättare skulle förordnas, dvs. inom ett år från det att samboförhållandet upphört enligt den bedömning tingsrätten gjort ovan. Målet ska därmed återförvisas till bodelningsförrättaren för fortsatt handläggning. Vad gäller frågan om en formlös uppdelning har skett är det en invändning som bodelningsförrättaren har att pröva (26 § sambolagen, 17 kap. 6 § andra stycket ÄktB). Så gäller likaså frågor om vad som ska anses ingå i bodelningen och den där till avhängiga frågan om tidpunkten då samboförhållandet uppstod.

Domslut

Tingsrätten, som fastställer att C.W. begärt bodelning enligt sambolagen i rätt tid, återförvisar målet till bodelningsförrättaren för fortsatt handläggning.

Hovrätten för Övre Norrland

T.D. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland och yrkade att hovrätten skulle fastställa att C.W:s begäran om bodelning inte framställts i rätt tid.

C.W. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättspresidenten Erik Sundström, hovrättsrådet Malin 
Bergström och hovrättsfiskalen Joakim Lyxell, referent) anförde i dom den 14 augusti 2023 följande.

Hovrättens domskäl

– – –

När upphörde samboförhållandet mellan parterna?

Tingsrätten har i sitt avgörande redogjort för tillämplig lagstiftning. Som tingsrätten angett är regleringen i 2 § sambolagen (2003:376) av när ett samboförhållande upphör avsedd att vara så uttömmande som möjligt, men att det inte helt kan uteslutas att samboförhållandet även någon gång annars kan anses ha upphört (se prop. 2002/03:80 s. 46).

Enligt hovrättens mening ger lagtext och förarbetsuttalanden tydligt uttryck för att parternas egen uppfattning inte ska tillmätas självständig betydelse vid bedömningen av om ett samboförhållande har upphört i de fall där parterna inte flyttat isär. Det förhållandet att parterna inför vänner och bekanta manifesterat att förhållandet upphört, trots att de alltjämt bor tillsammans, kan inte heller utgöra en sådan särpräglad undantagssituation som innebär att samboförhållandet ska anses ha upphört (se prop. 2002/03:80 s. 29 och jfr Svea hovrätts dom den 2 maj 2023 i mål T 14009-21).

Hovrätten delar således tingsrättens bedömning att samboförhållandet upphört först i och med att C.W. flyttade ut från bostaden i september 2017. Som tingsrätten kommit fram till innebär detta att C.W. har framställt begäran om bodelning inom den stadgade ettårsfristen. Överklagandet ska därmed lämnas utan bifall och tingsrättens domslut fastställas.

Hovrättens domslut

– – –

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

– – –

Högsta domstolen

T.D. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att C.W:s begäran om bodelning inte hade framställts i rätt tid.

C.W. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Sophie Welander, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Malin Bonthron, Stefan Reimer och Margareta Brattström, referent) meddelade den 27 mars 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. T.D. och C.W. var i flera år sambor och bodde i ett hus som T.D. står som ägare till.

2. Efter en händelse i januari 2017 förändrades förhållandet. Parterna hade därefter separata sovrum och pratade om att C.W. skulle flytta från huset när hon hittade en ny bostad. Under våren inledde båda två nya relationer. I början av september 2017 flyttade C.W. till en ny bostad och folkbokförde sig där.

3. I augusti 2018 ansökte C.W. om förordnande av bodelningsförrättare. Efter att bodelningsförrättare utsetts uppstod tvist om C.W. – i enlighet med 8 § andra stycket sambolagen (2003:376) – hade begärt bodelning inom ett år från det att samboförhållandet upphörde.

4. Bodelningsförrättaren fann att begäran om bodelning inte gjorts i rätt tid och beslutade att bodelning inte skulle ske. Parterna hade inför bodelningsförrättaren samstämmigt uppgett att samboförhållandet upphört i januari 2017. C.W:s ansökan om bodelningsförrättare hade således, enligt bodelningsförrättaren, inte skett inom ettårsfristen. Hon ansågs inte heller ha visat att hon muntligen hade begärt bodelning inom fristen.

5. C.W. väckte talan om klander mot bodelningsförrättarens beslut och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att hon hade begärt bodelning i rätt tid. Hon gjorde nu gällande att samboförhållandet i första hand hade upphört i september 2017 när hon flyttade från huset. I andra hand vidhölls att hon muntligen hade begärt bodelning under våren och sommaren samma år.

6. Tingsrätten biföll talan och beslutade att återförvisa målet till bodelningsförrättaren för fortsatt handläggning. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut. Både tingsrätten och hovrätten har funnit att samboförhållandet inte upphörde förrän i september 2017 när C.W. flyttade från den gemensamma bostaden. Hennes ansökan om bodelningsförrättare har vid denna bedömning gjorts inom ettårsfristen.

Sambolagen

7. Huvudsyftet med sambolagen är att ge en svagare part ett minimiskydd när samboförhållandet upphör. Lagstiftningen är inriktad på att ge praktisk vägledning för hur upplösningen av det gemensamma hemmet ska gå till. Det är den faktiska sammanflätningen av sambors ekonomi som motiverat regleringen. Motsvarande gällde för den tidigare lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. (Se prop. 2002/03:80 s. 24 ff.)

8. Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Det är främst de objektiva, faktiska omständigheterna som är avgörande för om ett samboförhållande föreligger i ett enskilt fall. (Se 1 § sambolagen och jfr a. prop. s. 27 och ”Samborna på Sollerön” NJA 2022 s. 645 p. 11–15.)

9. När ett samboförhållande upphör av annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra ska, om någon av dem begär det, en bodelning genomföras. Genom bodelningen fördelas parternas samboegendom mellan dem. Delningen ska göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då samboförhållandet upphörde. (Se 8 § första stycket.)

10. Begäran om bodelning ska framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde (se 8 § andra stycket). Den som begär bodelning senare än så förlorar sin rätt till bodelning. En ansökan om att bodelningsförrättare ska förordnas är i sig att betrakta som en begäran om bodelning.

11. Tidsfristen i 8 § har införts för att öka möjligheterna för samborna att efter en upplösning av förhållandet kunna bedöma den ekonomiska situationen och planera för framtiden. Fristens längd om ett år har ansetts väl avvägd för att undvika stötande resultat. (Jfr a. prop. s. 35 f.)

12. Sambor eller blivande sambor kan avtala om att bodelning inte ska ske eller att viss egendom inte ska ingå i bodelningen. Vid en bodelning får villkor i ett sådant avtal jämkas. (Se 9 §.)

13. Lagen ger en sambo rätt att under vissa förutsättningar ta över en gemensam bostad som inte ska ingå i en bodelning. Även en sådan begäran ska i regel framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. (Se 22 §.)

14. Från det att samboförhållandet upphör till dess att bodelning görs, eller frågan om bodelning fallit, är en sambo redovisningsskyldig för egendom som kan ingå i bodelningen eller bli föremål för övertagande (se 11 §).

Regleringen av när ett samboförhållande upphör – 2 § sambolagen

15. Flera av sambolagens rättsverkningar är, som framgått, knutna till tidpunkten för när ett samboförhållande upphör. Den tidigare lagen från 1987 innehöll inte någon uttrycklig regel angående den frågan, något som ansågs ha föranlett en del tillämpningssvårigheter och bristande förutsebarhet för parterna. För att undanröja osäkerhet, särskilt för den svagare parten, regleras frågan numera i 2 § sambolagen. (Jfr SOU 1999:104 s. 177 och 188 ff. samt a. prop. s. 28 f. och 35 f.)

16. Av första stycket framgår att samboförhållandet upphör om samborna eller någon av dem ingår äktenskap, om samborna flyttar isär eller om någon av dem avlider.

17. I andra stycket anges att ett samboförhållande också ska anses upphöra om en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförrättare eller om rätt att få bo kvar i bostaden eller om en sambo väcker talan om övertagande av bostaden.

18. Till skillnad från bestämmelsen i 1 § om vad som avses med sambor har regleringen i 2 § inte allmän räckvidd utanför sambolagen. Den kan emellertid vara till vägledning även på andra områden (jfr a. prop. s. 29).

Kan ett samboförhållande upphöra innan samborna flyttat isär?

19. En särskild fråga som behandlats i förarbetena är vad som bör gälla beträffande sambolagens rättsverkningar om parterna kommit överens om att förhållandet är slut men fortsätter att bo ihop. Att ge deras egen uppfattning om sitt förhållande självständig betydelse ansågs bl.a. innebära risker för missbruk, t.ex. när det gäller bidrag från det allmänna till sambor respektive till ensamstående. För att ett samboförhållande skulle anses ha upphört utan att parterna flyttat isär förutsattes därför i princip att det kom att manifesteras genom sådana rättshandlingar som anges i 2 § andra stycket. En begäran om bodelning, som inte görs genom en ansökan om bodelningsförrättare, skulle inte vara tillräckligt. (Jfr a. SOU s. 188 ff. samt a. prop. s. 28 f. och 45 f.)

20. För sambor som flyttar isär förflyter det vanligtvis en tid från att de gjorde slut till dess att någon av dem eller båda två får tillgång till en ny bostad. Innan en flytt är genomförd kan det vara svårt för dem att fullt ut bedöma den ekonomiska situationen och planera för framtiden.

21. Att ett samboförhållandes upphörande är styrande för bl.a. tidsfristen att begära bodelning, gör att det behövs en tydlig och lättillämpad ordning för att fastställa den saken. På så sätt kan tvister mellan tidigare sambor förebyggas, vilket bidrar till att frågor om fördelning av samboegendomen kan avgöras inom rimlig tid.

22. Regleringen i 2 § är avsedd att vara i princip uttömmande. Särskilt lagens syfte, att utgöra ett skydd för svagare part, talar för en strikt tillämpning. Det räcker inte att samborna gemensamt eller på den ena sambons initiativ gör slut. Inte heller är det tillräckligt att de inför exempelvis anhöriga och vänner ger uttryck för att förhållandet är avslutat.

23. Det kan visserligen inte helt uteslutas att ett samboförhållande kan anses ha upphört även i något annat fall än i de i bestämmelsen angivna. En part som vill förvissa sig om att förhållandet ska anses ha upphört utan att parterna flyttat isär kan emellertid vidta någon av de rättshandlingar som anges i 2 § andra stycket.

Bedömningen i detta fall

24. Av parternas egna uppgifter framgår att båda två efter händelsen i januari 2017 betraktade sitt förhållande som avslutat och att de var överens om att C.W. skulle flytta när hon fick tag i en egen bostad. Utredningen visar också att båda parter fortsatte att ha sitt huvudsakliga boende i huset tills C.W. i början av september 2017 flyttade till en ny bostad och folkbokförde sig där.

25. Det har inte påståtts att någon av dem vidtog någon av de rättshandlingar som anges i 2 § andra stycket sambolagen. Omständigheterna är inte heller sådana att det av andra skäl finns anledning att bedöma samboförhållandet som upplöst innan parterna flyttade isär.

26. Samboförhållandet upphörde således i september 2017. C.W. ansökte om förordnande om bodelningsförrättare mindre än ett år senare. Hon har därmed begärt bodelning i rätt tid.

27. Hovrättens domslut ska därför fastställas. Det innebär att målet återförvisas till bodelningsförrättaren för fortsatt handläggning.

– – –

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.