SamboL: Enkelt förklarad
Sambolagen ger ett begränsat ekonomiskt skydd åt två personer som bor tillsammans i ett
parförhållande utan att vara gifta. Skyddet gäller bara en bestämd sorts egendom – den
gemensamma bostaden och bohaget (möblerna och det övriga inre lösöret) – och bara om
egendomen skaffats för att användas gemensamt. Denna egendom kallas samboegendom.
När ett samboförhållande tar slut kan var och en av samborna begära bodelning. Då läggs
värdet av samboegendomen samman och delas lika, oavsett vem som betalade. Allt annat som
samborna äger – bankmedel, bil, aktier, en ärvd sommarstuga, egendom som köpts innan de flyttade
ihop – behåller var och en för sig. Sambor ärver inte varandra och har ingen
skyldighet att försörja varandra efter en separation. Här skiljer sig ett samboförhållande
tydligt från ett äktenskap: makarnas nettogiftorättsgods delas som utgångspunkt lika (enskild
egendom hålls utanför), makar har en ömsesidig underhållsskyldighet under äktenskapet, och
efterlevande make har legal arvsrätt.
Exempel. Anna och Bengt flyttar ihop och köper tillsammans en bostadsrätt att
bo i. Anna äger sedan tidigare en bil och har ärvt en sommarstuga; Bengt har ett sparkonto. När de
separerar delas bostadsrätten lika genom bodelning – den är samboegendom. Bilen, sommarstugan och
sparkontot står helt utanför: Anna behåller sitt, Bengt sitt.
SamboL: Fördjupning
Sambolagen (2003:376) trädde i kraft den 1 juli 2003 och ersatte 1987 års lag om sambors
gemensamma hem (1987:232), som i sin tur byggde på den modell för bodelning som gäller för makar
enligt äktenskapsbalken. Genom 2003 års lag gjordes regleringen könsneutral och kom att omfatta
sambor av såväl olika som samma kön (prop. 2002/03:80 s. 24 f.). Lagen är uppbyggd kring ett fåtal
bärande begrepp: samboegendom (3 §), som förutsätter att gemensam bostad eller bohag har
förvärvats för gemensam användning, samt bodelning (8–21 §§), som sker på begäran
och som utmynnar i en likadelning efter skuldtäckning.
Regleringen är i väsentliga delar dispositiv: sambor kan genom samboavtal bestämma att
bodelning inte ska ske eller att viss egendom ska hållas utanför (9 §). Skyddet är samtidigt
avsiktligt begränsat. Lagen ger inte sambor någon giftorätt i all egendom, ingen underhållsrätt
och ingen legal arvsrätt; efterlevandeskyddet inskränker sig till rätten att begära bodelning,
rätten att överta bostad och bohag samt den s.k. lilla prisbasbeloppsregeln (18 §). Vid sidan av
lagen kan allmänna förmögenhetsrättsliga institut få betydelse, framför allt den i praxis
utvecklade dolda samäganderätten till en bostad som förvärvats för gemensamt bruk med
ekonomiskt bidrag från den part som inte står som ägare (NJA 2008 s. 826;
NJA 2013 s. 632). Någon allmän rätt till ersättning mellan sambor för
tillskott och investeringar i den andra sambons egendom finns däremot inte; en sambo som vill skydda
ett ekonomiskt tillskott är i stället hänvisad till att avtala om lån eller delägarskap
(NJA 2019 s. 23).
Källor — Lagrum: sambolagen (2003:376) i dess helhet; jfr äktenskapsbalken (1987:230). Rättsfall: NJA 2008 s. 826 · NJA 2013 s. 632 · NJA 2019 s. 23. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 24 f.
Källa: Sveriges riksdag, öppna data — sfs-2003-376. Författningstext omfattas ej av upphovsrätt (9 § URL).
Vad som avses med sambor
1 § Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
När det i en lag eller annan författning talas om sambor eller personer som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden eller används liknande uttryck, avses därmed sambor enligt första stycket.
Denna lag gäller endast sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift. Lagen gäller sambornas gemensamma bostad och bohag.
Det som i denna lag sägs om äktenskap gäller också registrerat partnerskap. Lag (2009:261).
1 § SamboL: Enkelt förklarad
För att två personer ska vara sambor i lagens mening krävs tre saker samtidigt: att de
stadigvarande bor tillsammans (inte bara tillfälligt), att de gör det i ett
parförhållande (ett kärleksförhållande, inte som vänner eller släktingar) och att de har
gemensamt hushåll (delar på vardagen och har någon form av gemensam ekonomi). För att just sambolagen ska vara tillämplig får ingen av dem vara gift.
Man behöver inte anmäla eller registrera något – man blir sambo genom att faktiskt leva så.
Har paret gemensamma barn, eller är de folkbokförda på samma adress, utgår man normalt från att
de är sambor; den som påstår motsatsen får då räkna med att behöva visa det.
Exempel. Cecilia och David träffas, blir ett par och flyttar ihop i Davids
lägenhet där de delar på hyra, mat och hushållssysslor. De är sambor – trots att de aldrig skrivit
något avtal och trots att bara David står på hyreskontraktet. Skulle de i stället bara vara två
vänner som delar lägenhet för att spara pengar, saknas parförhållandet och de är inte sambor.
1 § SamboL: Fördjupning
Definitionen bygger på tre rekvisit som ska vara uppfyllda samtidigt. Uttrycket
stadigvarande bo tillsammans utesluter kortvariga och tillfälliga förbindelser, men någon
bestämd minsta tid finns inte; bedömningen är en helhetsbedömning där omständigheter som
gemensamma barn, inbördes testamente, gemensam ekonomi och folkbokföring på samma adress väger in.
Enligt förarbetena talar folkbokföring på samma adress för att ett samboförhållande föreligger,
med följden att den som hävdar motsatsen i ett sådant fall normalt har bevisbördan för sitt
påstående (prop. 2002/03:80 s. 44). Parförhållande avser en relation i vilken det normalt ingår
ett sexuellt samliv, men något krav på att sådant faktiskt förekommer ställs inte. Gemensamt
hushåll förutsätter ett samarbete om vardagliga sysslor och en sådan ekonomisk gemenskap att
man kan tala om hushållsgemenskap.
Att lagen endast gäller ogifta framgår av tredje stycket; är någon av parterna gift med
en annan person tillämpas alltså inte sambolagen, även om ett samboförhållande i och för sig kan
anses föreligga enligt första stycket vid tillämpning av andra författningar. Första och andra
styckena har nämligen räckvidd även utanför sambolagen: när andra författningar talar om sambor
eller om personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden avses sambor enligt denna
definition. Regleringen om när ett samboförhållande upphör (2 §) är däremot inte avsedd att styra
tillämpningen av andra författningar direkt, även om den kan tjäna som vägledning. Att ett
samboförhållande kan bestå trots att parterna under en tid inte delar bostad – exempelvis vid
vård eller arbete på annan ort – framgår av praxis om upphörande (NJA 1994 s. 61;
se vidare 2 §).
Källor — Lagrum: 1 § sambolagen; jfr 2 §. Rättsfall: NJA 1994 s. 61. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 43 f.
När ett samboförhållande upphör
2 § Ett samboförhållande upphör
1. om samborna eller någon av dem ingår äktenskap,
2. om samborna flyttar isär eller
3. om någon av samborna avlider.
Ett samboförhållande skall också anses upphöra om en sambo ansöker om förordnande av bodelningsförrättare enligt 26 § eller om rätt att få bo kvar i bostaden enligt 28 § eller om en sambo väcker talan om övertagande av bostad enligt 22 §.
2 § SamboL: Enkelt förklarad
Ett samboförhållande upphör på tre sätt: om samborna (eller en av dem) gifter sig, om de
flyttar isär, eller om någon avlider. Dessutom räknas förhållandet som upphört redan
när en sambo tar vissa rättsliga steg inför en separation – ansöker om en bodelningsförrättare,
ansöker om att få bo kvar i bostaden, eller väcker talan om att ta över bostaden.
Tidpunkten är viktig, för det är förhållandena den dagen (brytdagen) som avgör vad som är
samboegendom och som ska delas. Från samma dag börjar också den ettårsfrist inom vilken bodelning
måste begäras (8 §).
Exempel. Elin och Farah är sambor. Farah flyttar ut till en egen lägenhet den
1 mars. Samboförhållandet upphör då genom att de flyttat isär, och det är egendomen den 1 mars som
ska delas. Om de i stället bråkar men fortsätter bo kvar tillsammans, kan förhållandet i stället
anses upphöra först den dag en av dem ansöker om en bodelningsförrättare.
2 § SamboL: Fördjupning
Uppräkningen är avsedd att i huvudsak vara uttömmande. Samborna anses ha flyttat isär när
någon av dem har bosatt sig på annat håll. Vid ofrivillig åtskillnad – exempelvis långvarig
vård eller arbete på annan ort – får en mer nyanserad bedömning göras: förhållandet består i
princip om parterna inte får anses ha avsett annat. Enligt NJA 1994 s. 61
krävs inte någon uttrycklig förklaring om att bryta förhållandet, men om en part ger uttryck för
den ståndpunkten upphör förhållandet som regel, om det inte klart strider mot de faktiska
förhållandena; i avgörandet ansågs redan en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare ge
uttryck för att sökanden betraktade samboförhållandet som upphört. Andra stycket knyter an till
detta genom att låta vissa processuella åtgärder utgöra en manifestation av att förhållandet
upphört, vilket är av betydelse när samborna bor kvar tillsammans.
Att en av samborna avlider innebär att lagen därefter kan åberopas endast till förmån för
den efterlevande sambon (18 §). Avlider båda är lagen inte tillämplig. Fastställandet av
upphörandetidpunkten – brytdagen – är avgörande dels för vilken egendom som ingår i bodelningen
(8 § andra meningen), dels för fristberäkningen (8 § andra stycket) och redovisningsskyldigheten
(11 §).
Källor — Lagrum: 2 § sambolagen; jfr 8, 11, 18, 22, 26 och 28 §§. Rättsfall: NJA 1994 s. 61. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 45.
Sambors egendom
3 § Sambors gemensamma bostad och bohag utgör samboegendom, om egendomen förvärvats för gemensam användning och inte annat följer av 4 eller 9 §.
3 § SamboL: Enkelt förklarad
Bara två sorters egendom kan bli samboegendom: den gemensamma bostaden och det
gemensamma bohaget. Och det räcker inte att det är bostad eller bohag – egendomen måste
dessutom ha skaffats för att användas gemensamt. Det är denna sista förutsättning som är
själva nyckeln till hela lagen. Vem som betalade eller står som registrerad ägare är inte ensamt avgörande för om egendomen är
samboegendom. Även en bostad eller ett bohag som ägs av endast den ena sambon kan ingå i bodelningen,
om egendomen förvärvades för gemensam användning.
Praktiskt betyder det att en bostad som en av samborna köpte innan de blev ett par
normalt inte är samboegendom, medan en bostad de skaffar tillsammans för att flytta in i är det.
Exempel. Gustav äger sedan flera år en bostadsrätt som han bor i själv. Hanna
flyttar in hos honom. Bostadsrätten blir inte samboegendom – den köptes inte för gemensam
användning. Köper de däremot en ny gemensam bostad att flytta till, blir den samboegendom och ska
delas lika om de separerar, även om Gustav betalade mer.
3 § SamboL: Fördjupning
Samboegendomsbegreppet är snävare än makars giftorättsgods: utöver att det ska vara fråga om
gemensam bostad (5 §) eller gemensamt bohag (6 §) krävs att egendomen förvärvats för gemensam
användning. Egendom som en sambo förvärvat före samlevnaden anses normalt inte förvärvad
för gemensam användning; endast om förvärvet skett i nära anslutning till att samlevnaden inleddes
kan avsikten anses ha varit gemensam användning. Att egendomen faktiskt kommit att användas
gemensamt är alltså inte tillräckligt om den inte skaffades för det ändamålet. I
NJA 1997 s. 227 hade den ena sambon förvärvat en fastighet ensam innan
samlevnaden inleddes; att andelar därefter överfördes till den andra sambon genom gåva gjorde inte
andelen till samboegendom. I NJA 2004 s. 542 uppfördes under
samboförhållandet en tillbyggnad avsedd för det gemensamma boendet på en fastighet som ägdes sedan
tidigare; eftersom byggnaden var fastighetstillbehör och fastigheten inte hade förvärvats för
gemensam användning ingick varken tillbyggnaden, byggnaden eller fastigheten i bodelningen.
Lagens tekniska konstruktion kan alltså utesluta egendom som funktionellt är parets gemensamma hem.
Gränsdragningen har prövats även vid ombildning av en hyresrätt till bostadsrätt under
samboförhållandet. I NJA 2013 s. 242 hade den ena sambon sedan lång tid
ensam innehaft bostaden med hyresrätt; när den omvandlades till bostadsrätt med visst ekonomiskt
bidrag från den andra sambon ansågs dold samäganderätt inte ha uppkommit, eftersom
omständigheterna – bl.a. att parterna saknade gemensam ekonomi och att förvärvet avsåg den enes
sedan länge innehavda bostad – bröt presumtionen om ett förvärv för gemensamt bruk (p. 8–12). Den dolda
samäganderätten är ett förmögenhetsrättsligt institut vid sidan av sambolagen; den kan uppkomma vid
ett förvärv för gemensamt bruk med ekonomiskt bidrag från den part som inte står som ägare
(NJA 2008 s. 826) och preskriberas inte såvitt avser fast egendom
(NJA 2013 s. 632). Att regeln i 3 § är dispositiv följer av
hänvisningen till 9 § (samboavtal). Någon allmän rätt till ersättning för tillskott till den andra
sambons egendom finns däremot inte (NJA 2019 s. 23; se 8 §).
Källor — Lagrum: 3 § sambolagen; jfr 4, 5, 6 och 9 §§. Rättsfall: NJA 1997 s. 227 · NJA 2004 s. 542 · NJA 2008 s. 826 · NJA 2013 s. 242 · NJA 2013 s. 632 · NJA 2019 s. 23. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 46.
4 § I samboegendomen ingår inte
1. egendom som en sambo har fått i gåva av någon annan än den andra sambon med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
2. egendom som en sambo har erhållit genom testamente med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en sambo har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda och
4. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1-3, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.
4 § SamboL: Enkelt förklarad
Även om något är bostad eller bohag som skaffats för gemensam användning, ska det ändå
inte delas om det kommit till en av samborna genom gåva, testamente eller arv med ett
villkor att det ska vara mottagarens enskilda egendom. Givaren eller arvlåtaren har då
bestämt att egendomen ska stanna hos just den personen. Detsamma gäller det som senare träder i
stället för sådan egendom, till exempel om den säljs och pengarna används till något nytt
(surrogat), om inget annat sagts.
Exempel. Ivar får en värdefull matsalsmöbel i gåva av sin mormor, som skriver
att den ska vara Ivars enskilda egendom. Möbeln står i det gemensamma hemmet och används av båda,
men den är ändå inte samboegendom och ska inte delas om Ivar och Johanna separerar.
4 § SamboL: Fördjupning
Regleringen motsvarar i sak vad som gäller för enskild egendom inom äktenskapet, men villkoret
måste knytas till ett benefikt fång: gåva från annan än den andra sambon, testamente eller
arv i förening med testamentariskt villkor. En sambo kan alltså inte ensidigt göra sin egen egendom
till enskild; det kan bara ske genom samboavtal enligt 9 § (som dock inte gör egendomen enskild i
egentlig mening utan undantar den från bodelning). Punkt 4 behandlar surrogat – det som
trätt i stället för den förbehållna egendomen ingår inte heller, om inte annat föreskrivits i den
ursprungliga rättshandlingen. Sambolagen innehåller inte någon särskild regel om avkastning av egendom som undantagits enligt
paragrafen. Ränta, hyresinkomster och annan avkastning är normalt inte samboegendom, eftersom
samboegendom endast kan bestå av bostad och bohag som har förvärvats för gemensam användning. Om
avkastningen används för att förvärva en gemensam bostad eller gemensamt bohag får det nya förvärvet
bedömas enligt 3 och 4 §§, däribland reglerna om surrogation. Gränsdragningen mot förmögenhetsöverföringar mellan samborna
belyses av NJA 1997 s. 227, där en gåva av en fastighetsandel mellan
samborna inte gjorde andelen till samboegendom.
Källor — Lagrum: 4 § sambolagen; jfr 3 och 9 §§; 7 kap. 2 § äktenskapsbalken. Rättsfall: NJA 1997 s. 227. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 46.
5 § Med sambors gemensamma bostad avses i denna lag, om inte annat följer av 7 §,
1. fast egendom som samborna eller någon av dem äger eller innehar med tomträtt, om det finns en byggnad inom egendomen som är avsedd som sambornas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,
2. fast egendom som samborna eller någon av dem innehar med nyttjanderätt i förening med byggnad på egendomen som samborna eller någon av dem äger, om byggnaden är avsedd som sambornas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,
3. byggnad eller del av byggnad som samborna eller någon av dem innehar med hyresrätt, bostadsrätt eller annan liknande rätt, om byggnaden eller byggnadsdelen är avsedd som sambornas gemensamma hem och innehas huvudsakligen för detta ändamål och
4. byggnad eller del av byggnad som samborna eller någon av dem har rätt att framdeles förvärva med bostadsrätt enligt förhandsavtal som sägs i 5 kap. bostadsrättslagen (1991:614), om rätten gäller en lägenhet som när avtalet träffades var avsedd att bli sambornas gemensamma hem och att innehas huvudsakligen för detta ändamål.
Samborna får i en av dem undertecknad handling anmäla till inskrivningsmyndigheten att en fastighet som är lagfaren för en av dem eller en tomträtt för vilken en av dem är inskriven som innehavare är gemensam bostad för dem båda. Lag (2009:185).
5 § SamboL: Enkelt förklarad
Paragrafen räknar upp vad som kan vara ”gemensam bostad”: villa eller annan fastighet,
tomträtt, hyresrätt, bostadsrätt – och till och med en lägenhet man har rätt att köpa framöver
enligt ett förhandsavtal. Det gäller oavsett vem av samborna som äger eller står på kontraktet. Det
viktiga är att bostaden är parets gemensamma hem och innehas huvudsakligen för det ändamålet.
En bostad som mest används för annat – till exempel uthyrning eller kontor – räknas alltså inte.
Exempel. Karim och Lena bor tillsammans i en hyreslägenhet som är deras hem.
Lägenheten är deras gemensamma bostad i lagens mening, även om bara Karim står på hyreskontraktet.
En liten lokal som Lena samtidigt hyr och använder enbart som ateljé är däremot inte gemensam
bostad.
5 § SamboL: Fördjupning
Bostadsbegreppet motsvarar det som gäller för makar enligt äktenskapsbalken, men för att den
gemensamma bostaden ska ingå i en bodelning enligt sambolagen krävs dessutom att den förvärvats för
gemensam användning (3 §). Kravet att egendomen ska innehas huvudsakligen som gemensamt hem
utesluter bostäder som till övervägande del används för annat. Att den sakrättsliga konstruktionen
kan bli avgörande visar NJA 2004 s. 542: när byggnad och fastighet är i
samme ägares hand är byggnaden fastighetstillbehör, varför den gemensamma bostaden bedöms som fast
egendom enligt punkten 1 – och den ingår då inte i bodelning om fastigheten förvärvats före
samlevnaden, oavsett att en tillbyggnad uppförts för det gemensamma boendet. Andra stycket ger
samborna möjlighet att genom en anmälan till inskrivningsmyndigheten få antecknat att en
fastighet eller tomträtt som är lagfaren respektive inskriven för endast den ena är gemensam bostad;
anteckningen prövas inte i materiellt hänseende, men medför att en ansökan om lagfart eller inteckning
under de förutsättningar som anges i jordabalken kan förklaras vilande om erforderligt samtycke eller
domstolstillstånd saknas (jfr 23 §).
Källor — Lagrum: 5 § sambolagen; jfr 3, 7 och 23 §§; 2 kap. 1 §, 20 kap. 7 § första stycket 8 och 22 kap. 4 § första stycket 4 jordabalken; 5 kap. bostadsrättslagen (1991:614). Rättsfall: NJA 2004 s. 542. Förarbeten: prop. 1986/87:1; prop. 2002/03:80 s. 47.
6 § Med sambors gemensamma bohag avses i denna lag, om inte annat följer av 7 §, möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hemmet. Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag som används uteslutande för den ena sambons bruk.
6 § SamboL: Enkelt förklarad
Gemensamt bohag är det inre lösöret som är avsett för det gemensamma hemmet: möbler,
hushållsmaskiner, mattor, husgeråd och liknande. Saker som uteslutande används av den ena
sambon räknas inte hit – till exempel den enes personliga verktyg, hobbyutrustning eller kläder.
Exempel. Anna och Bengt köper tillsammans soffa, matbord och en tvättmaskin
till hemmet. Det är gemensamt bohag och delas. Bengts egen golfbag och Annas symaskin, som bara de
själva använder, hör inte dit.
6 § SamboL: Fördjupning
Bohagsbegreppet motsvarar det som gäller för makar och omfattar inre lösöre avsett för det
gemensamma hemmet. Utanför faller dels egendom som används uteslutande för den ena sambons bruk,
dels – enligt 7 § – bohag för fritidsändamål. På samma sätt som för bostaden krävs för att bohaget
ska ingå i bodelning att det förvärvats för gemensam användning (3 §); bohag som en sambo skaffat
för eget bruk före samlevnaden blir därför inte samboegendom även om det senare kommit att stå i
det gemensamma hemmet. Personliga tillhörigheter av utpräglat individuell karaktär ligger till sin
natur utanför bohagsbegreppet.
Källor — Lagrum: 6 § sambolagen; jfr 3 och 7 §§; 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 47.
7 § Till sambors gemensamma bostad och bohag räknas inte egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål.
7 § SamboL: Enkelt förklarad
Sambolagen skyddar det permanenta gemensamma hemmet. Egendom som huvudsakligen används
för fritid – en sommarstuga, ett fritidshus eller fritidsbohaget där – är därför aldrig
samboegendom, även om paret skaffat den tillsammans. Den delas alltså inte genom bodelning.
Exempel. Cecilia och David köper tillsammans en sommarstuga att semestra i.
Trots att de äger den ihop och skaffade den gemensamt är den inte samboegendom och ingår inte i en
bodelning – den ägs vidare enligt vanliga regler om samägande.
7 § SamboL: Fördjupning
Undantaget för egendom som huvudsakligen används för fritidsändamål motsvarar vad som
gäller för makar och markerar att sambolagens skydd tar sikte på det stadigvarande gemensamma
hemmet. En gemensamt förvärvad fritidsfastighet delas alltså inte enligt sambolagen utan innehas
enligt allmänna regler, i praktiken ofta med samäganderätt och med samäganderättslagen som ram. Att
en fritidsfastighet står utanför bodelningen hindrar däremot inte att frågor om äganderätten till
den kan aktualiseras enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer, bland annat dold
samäganderätt vid förvärv för gemensamt bruk med ekonomiskt bidrag från båda
(NJA 2008 s. 826).
Källor — Lagrum: 7 § sambolagen; jfr 3, 5 och 6 §§; lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Rättsfall: NJA 2008 s. 826. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 48.
Bodelning
8 § När ett samboförhållande upphör av annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra, skall på begäran av någon av samborna samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelningen skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då samboförhållandet upphörde.
Begäran om bodelning skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. Om samboförhållandet upphör genom att en sambo avlider eller om en sambo avlider inom ett år från det att samboförhållandet upphörde, skall dock begäran framställas senast när bouppteckningen förrättas.
8 § SamboL: Enkelt förklarad
Till skillnad från vad många tror sker ingen automatisk delning när sambor separerar.
Bodelning görs bara om någon av samborna begär det. Och begäran måste komma i tid: senast
ett år efter att förhållandet upphörde. Missar man fristen sker ingen bodelning enligt
sambolagen. De äganderättsförhållanden som redan finns består då – vem som äger vad får vid tvist
avgöras enligt allmänna regler, bland annat om samäganderätt och dold samäganderätt.
Har förhållandet upphört genom dödsfall (eller avlider en sambo inom ett år efter separationen)
gäller i stället att begäran måste framställas senast när bouppteckningen förrättas.
Exempel. Elin och Gustav separerar den 1 april. Vill Elin ha bodelning måste
hon begära det senast den 1 april året därpå. Väntar hon längre – kanske i hopp om att de ska komma
överens på egen hand – riskerar hon att rätten till bodelning går förlorad. Då sker ingen
delning enligt sambolagen, och vem som äger bostaden får bedömas enligt vanliga regler om äganderätt.
8 § SamboL: Fördjupning
Ettårsfristen är en preklusionsfrist: försittande medför att rätten att ensidigt påkalla
bodelning går förlorad. Den som påstår att begäran skett i tid har normalt bevisbördan för det.
Något formkrav för begäran finns inte, men höga krav på tydlighet ställs, och en begäran om
förordnande av bodelningsförrättare utgör i sig en begäran om bodelning. I
NJA 2008 s. 49 slog HD fast att fristen inte hindrar att samborna
frivilligt enas om bodelning även efter det att året löpt ut, och att en sambo med rättslig
verkan – även konkludent – kan avstå från att åberopa att fristen inte iakttagits; ett sådant
avstående kan dock anses föreligga bara om det står klart att motparten haft fog för att uppfatta
situationen så. Enbart fortsatta diskussioner om en fördelning av egendomen räckte inte.
Att bodelning uteblir kan få genomgripande verkningar, eftersom sambolagen inte ger någon allmän
rätt till ekonomisk utjämning vid sidan av bodelningen. I NJA 2019 s. 23
hade den ena sambon betalat för investeringar i den andra sambons fastighet, som inte var
samboegendom. Den betalande sambon ansågs ha bevisbördan för sitt påstående att betalningarna utgjort
ett lån; när detta inte bevisats avslog HD även anspråket på ersättning grundat på obehörig
vinst (p. 26–29). HD framhöll att en utgångspunkt för sambolagen är att sambor i övrigt får ordna
sina ekonomiska mellanhavanden genom avtal, testamenten och försäkringar, och att det finns anledning
till återhållsamhet med att i domstolspraxis knyta nya rättsföljder till att sambor separerar.
Avgörandet visar att det inte finns någon allmän ersättningsrätt för investeringar i den andra
sambons egendom, och att sambor bör reglera större ekonomiska tillskott genom avtal. Två justitieråd
var skiljaktiga och ville tillerkänna ersättning, men det är majoritetens ställningstagande som utgör
prejudikatet.
Källor — Lagrum: 8 § sambolagen; jfr 2, 11 och 26 §§. Rättsfall: NJA 2008 s. 49 · NJA 2019 s. 23. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 48.
9 § Sambor eller blivande sambor får avtala om att bodelning inte skall ske eller att viss egendom inte skall ingå i bodelningen. Genom ett nytt avtal får de ändra vad som tidigare överenskommits.
Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av samborna eller de blivande samborna. Detta gäller även om någon av dem är underårig eller om avtalet avser egendom som till någon del omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken. I så fall skall dock förmyndarens eller förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.
Om ett villkor i avtalet är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får det jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen.
9 § SamboL: Enkelt förklarad
Sambor kan själva bestämma att lagens delningsregler inte ska gälla. Genom ett samboavtal
kan de avtala att bodelning inte ska ske alls, eller att viss egendom ska hållas utanför. Avtalet
är sambornas motsvarighet till makars äktenskapsförord. Det måste vara skriftligt och
undertecknat av båda – men behöver inte bevittnas eller registreras.
Ett villkor som slår väldigt orättvist kan jämkas (justeras) eller lämnas utan avseende
om det skulle vara oskäligt att tillämpa det.
Exempel. Anna äger den bostadsrätt paret ska flytta in i och vill vara säker på
att få behålla den. Anna och Bengt skriver ett samboavtal om att bostaden inte ska ingå i en
framtida bodelning. Separerar de senare delas inte bostaden – förutsatt att avtalet är skriftligt,
undertecknat och inte oskäligt.
9 § SamboL: Fördjupning
Samboavtalet motsvarar vad makar kan åstadkomma genom äktenskapsförord, men är enklare:
skriftlighet och underskrift av båda krävs, dock varken bevittning eller registrering. Egendom som
omfattas av avtalet förlorar sin karaktär av samboegendom. Ett avtal som mer i detalj reglerar
ägarandelarna i bostaden innebär inte utan vidare att bostaden undantas från bodelning – avtalets
innebörd får bestämmas genom tolkning. I NJA 2003 s. 650 (avgjort enligt
1987 års lag men med principiell räckvidd) ansågs ett skriftligt avtal om ägarandelar i den
gemensamma bostaden inte ha den innebörden att bostaden skulle undantas bodelning; för en
sådan verkan krävs att avtalet tydligt undantar egendomen.
Jämkningsregeln i tredje stycket är utformad efter mönster av 36 § avtalslagen och tillåter att
ett oskäligt villkor jämkas eller lämnas utan avseende; någon frist för att göra oskälighet
gällande finns inte. Enligt förarbetena finns särskild anledning att uppmärksamma risken för
otillbörlig påverkan på en sambo i svagare ställning. När grunderna för avtalslagens ogiltighets-
och jämkningsregler tillämpas på familjerättsliga avtal finns anledning att beakta de särdrag som
utmärker olika slags avtal på området; detta har i praxis utvecklats för makars bodelningsavtal
(NJA 2020 s. 624, som gällde analog tillämpning av 36 § avtalslagen på ett
bodelningsavtal mellan makar; se särskilt p. 18 och 25) och ger vägledning även vid bedömningen av sambors avtal.
Källor — Lagrum: 9 § sambolagen; jfr 4, 8 och 10 §§; 36 § avtalslagen (1915:218); 7 kap. 3 § äktenskapsbalken. Rättsfall: NJA 2003 s. 650 · NJA 2020 s. 624. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 49.
10 § Sambor får inför ett omedelbart förestående upphörande av samboförhållandet avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal). Över avtalet skall upprättas en handling som undertecknas av samborna.
Vad som sägs i 9 § tredje stycket om villkor i avtal rörande bodelning gäller även villkor i föravtal.
10 § SamboL: Enkelt förklarad
När en separation är omedelbart förestående kan samborna i förväg komma överens om hur den
kommande bodelningen ska göras – ett föravtal. Det kan till exempel gälla vem som ska överta
bostaden eller hur egendomen ska värderas. Avtalet ska skrivas ner och undertecknas av båda. Även
här kan ett oskäligt villkor jämkas.
Exempel. Farah och Ivar har bestämt sig för att gå skilda vägar och ska snart
flytta isär. Innan bodelningen görs skriver de ett föravtal om att Ivar ska överta soffgruppen och
Farah matsalsmöblerna, och att bostaden ska värderas av en mäklare. Ett sådant avtal, ingånget
inför den nära förestående separationen, är giltigt.
10 § SamboL: Fördjupning
Föravtalet skiljer sig från samboavtalet genom att det måste ingås som ett led i förhållandets
upplösning: kravet på att upphörandet ska vara omedelbart förestående innebär att ett avtal
som ingås för lång tid i förväg saknar verkan som föravtal. Föravtalet gäller endast mellan
samborna och har ingen sakrättslig verkan mot tredje man; det kan reglera anslutande frågor som
värdering och andelar. Genom hänvisningen till 9 § tredje stycket kan även ett villkor i ett
föravtal jämkas om det är oskäligt.
Källor — Lagrum: 10 § sambolagen; jfr 9 §; 9 kap. 13 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 49.
11 § Varje sambo är skyldig att tills bodelningen görs, eller frågan om bodelning fallit, redovisa för sin samboegendom, för sådan gemensam bostad som kan övertas enligt 22 § och för sådan samboegendom som sambon har haft hand om men som tillhör den andra sambon.
11 § SamboL: Enkelt förklarad
Efter att förhållandet upphört råder var och en fortfarande över sin egen egendom, men fram till
dess att bodelningen är gjord (eller frågan fallit) har varje sambo en redovisningsskyldighet.
Man ska alltså kunna redogöra för sin samboegendom, för en bostad som den andra kan få ta över
enligt 22 §, och för sådan egendom som man haft hand om men som tillhör den andra.
Exempel. Efter separationen bor Hanna kvar i den gemensamma bostaden med det
gemensamma bohaget. Fram till bodelningen är Hanna skyldig att redovisa för bohaget och får inte
obemärkt göra sig av med det. Karim kan begära besked om vad som finns kvar.
11 § SamboL: Fördjupning
Redovisningsskyldigheten följer av att samborna behåller rådigheten över sin egendom även efter
upphörandet. Det är en redovisningsregel, inte en vederlagsregel. Bristande vård eller illojala
dispositioner medför därför inte någon generell rätt till ekonomisk kompensation. Sådana
omständigheter kan, beroende på situationen, få betydelse vid skälighetsbedömningen enligt 15 §, men
jämkning kan endast innebära att en sambo får behålla mer av sin egen egendom. Skyldigheten
gäller även en avliden sambos rättsinnehavare. Vid bodelning med förrättare aktualiseras därutöver
en uppgiftsskyldighet: i NJA 2013 s. 602 prövades omfattningen av en sambos
skyldighet att lämna uppgifter om tillgångar och skulder och möjligheten att förena ett föreläggande
med vite (jfr 17 kap. 5 § äktenskapsbalken och 26 § sambolagen), varvid HD framhöll att ett vitesföreläggande
förutsätter att bodelningsförrättaren tagit ställning till bl.a. vilken dag som ska anses vara brytdag (p. 14).
Källor — Lagrum: 11 § sambolagen; jfr 15, 22 och 26 §§; 17 kap. 5 § äktenskapsbalken. Rättsfall: NJA 2013 s. 602. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 50.
12 § Vid bodelningen skall först sambornas andelar i samboegendomen beräknas.
12 § SamboL: Enkelt förklarad
En bodelning görs i två steg. Först räknar man ut hur stor andel var och en av
samborna har i samboegendomen (12–14 §§). Sedan fördelar man den konkreta egendomen på
lotter, så att var och en får saker till värdet av sin andel (16 §). Den här paragrafen slår fast
det första steget.
Exempel. Cecilia och David ska bodela. Innan man bestämmer vem som ska få soffan
respektive tv:n måste man först räkna ut hur mycket var och en har rätt till i kronor – det är
andelsberäkningen.
12 § SamboL: Fördjupning
Sambolagen gör, liksom äktenskapsbalken, åtskillnad mellan andelsberäkning och
lottläggning. Bodelningen är dock begränsad till samboegendomen; någon delning av annan
egendom sker inte. Andelsberäkningen enligt 12–14 §§ mynnar ut i två andelar uttryckta i värde,
vilka därefter läggs till grund för lottläggningen enligt 16 §.
Källor — Lagrum: 12 § sambolagen; jfr 13, 14 och 16 §§; 11 kap. 1 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 50.
13 § Vid beräkningen av sambornas andelar i samboegendomen skall från vad en sambo äger av egendomen så mycket avräknas att det täcker de skulder som den sambon hade när samboförhållandet upphörde.
För sådana fordringar mot en sambo som inte är förenade med särskild förmånsrätt i samboegendomen och som inte heller på annat sätt är att hänföra till sådan egendom skall sambon få täckning ur samboegendomen endast i den mån betalning inte kan erhållas ur annan egendom.
13 § SamboL: Enkelt förklarad
Innan samboegendomen delas får varje sambo räkna av sina skulder. Man lägger alltså inte
in mer i delningen än sitt nettovärde. Men det finns en viktig begränsning: skulder som inte
hör ihop med samboegendomen (till exempel ett privat konsumtionslån) får man i första hand täcka med
annan egendom man har. Bara om den inte räcker får man dra av sådana skulder från
samboegendomen.
Exempel. Davids samboegendom (halva bostaden) är värd 1 000 000 kr. Han har ett
bolån på 400 000 kr som hör till bostaden – det dras av direkt, så han går in med 600 000 kr. Har
han dessutom ett billån får det dras av från samboegendomen bara om han inte kan betala det med sin
bil eller sitt sparande.
13 § SamboL: Fördjupning
Skuldtäckningen bygger på om skulden är hänförlig till samboegendomen. En skuld som
uppkommit genom lån för att finansiera inköp av viss egendom, eller genom att egendomen förvärvats på
kredit, är hänförlig till den egendomen; detsamma gäller fordringar förenade med särskild förmånsrätt
i samboegendomen. Övriga skulder täcks ur samboegendomen endast subsidiärt, dvs. i den mån de inte kan
täckas med annan egendom. Det ankommer på den part som begär avräkning att styrka att skulden är
hänförlig till den egendom som ska delas, eller att den ändå ska avräknas därför att den inte kan
täckas ur annan egendom (jfr 11 kap. 2 § äktenskapsbalken).
Källor — Lagrum: 13 § sambolagen; jfr 12 och 14 §§; 11 kap. 2 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 51.
14 § Det som återstår av samboegendomen, sedan avdrag gjorts för att skulderna skall täckas enligt 13 §, skall läggas samman. Värdet därav skall därefter delas lika mellan samborna.
14 § SamboL: Enkelt förklarad
När båda sambornas nettovärden av samboegendomen räknats fram läggs de samman och
delas lika. Det spelar alltså ingen roll att den ena bidrog med mer – utgångspunkten är
hälften var av det gemensamma. (Att delningen i vissa fall kan jämkas framgår av 15 §.)
Exempel. Davids netto är 600 000 kr och Cecilias 200 000 kr. Tillsammans
800 000 kr, som delas lika: 400 000 kr var. I praktiken innebär det att David ska föra över värde
motsvarande 200 000 kr till Cecilia.
14 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen uttrycker likadelningsprincipen, som är kärnan i den ekonomiska
utjämningen mellan sambor. Principen kan modifieras genom jämkning enligt 15 § och, när samboförhållandet upphör genom
dödsfall, genom den efterlevandes minimiskydd enligt 18 §; ett samboavtal enligt 9 § kan dessförinnan
begränsa vilken egendom som över huvud taget ingår i delningen. Bestämmelsen i 21 § reglerar däremot
borgenärernas skydd vid borgenärsskadliga dispositioner och utgör inte något undantag från
likadelningen mellan samborna. Delningen avser värdet;
hur den konkreta egendomen fördelas avgörs vid lottläggningen (16 §).
Källor — Lagrum: 14 § sambolagen; jfr 12, 13, 15 och 16 §§; 11 kap. 3 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 51.
15 § I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets längd men även till sambornas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en sambo när samlevnaden upphör skall lämna egendom till den andra i den omfattning som följer av 12-14 §§, skall bodelningen i stället göras så att den förstnämnda sambon får behålla mer av sin egendom. Är en sambo försatt i konkurs när bodelningen skall förrättas eller finns det andra särskilda skäl att inte dela sambornas egendom, skall varje sambo behålla sin egendom som sin andel.
15 § SamboL: Enkelt förklarad
Ibland blir en strikt hälftendelning orättvis – särskilt om samboförhållandet varit kort.
Då kan bodelningen jämkas så att den som annars skulle förlora mycket får behålla mer av sin
egen egendom. Ju kortare förhållande, desto mindre av det man själv fört in behöver man dela med
sig av. Är en sambo försatt i konkurs, eller finns andra särskilda skäl, kan resultatet bli
att var och en helt enkelt behåller sitt.
Exempel. Lena flyttar in i en gemensam bostad som paret köper, men bara ett
halvår senare separerar hon och Gustav. Att Gustav – som betalade nästan hela insatsen – då skulle
behöva dela bostadens värde lika kan vara oskäligt med tanke på den korta tiden. Genom jämkning kan
han få behålla en större del.
15 § SamboL: Fördjupning
Jämkningsregeln är sambolagens motsvarighet till skevdelningsregeln för makar, men den centrala
faktorn är uttryckligen samboförhållandets längd; enligt förarbetena bör den femårsschablon
som tillämpas vid äktenskapsskillnad inte alls tillämpas vid bodelning enligt sambolagen (bet. 1986/87:LU18 s. 47). Jämkningen
är enkelriktad: den kan endast leda till att en sambo får behålla mer av sin egen egendom,
aldrig till att den sambo som har det lägre nettot tillförs ett större värde än vad likadelningen ger.
Att oskälighet måste påvisas i det enskilda fallet innebär att likadelning är huvudregel och jämkning
undantag. I NJA 2003 s. 650 tillämpade HD jämkningsregeln vid en ombildning
av hyresrätt till bostadsrätt kort tid innan bodelningen och fördelade andelarnas värde med tre
fjärdedelar respektive en fjärdedel i stället för lika. Även illojala förfaranden och andra
omständigheter kan beaktas inom ramen för oskälighetsbedömningen (jfr 11 §). Konkurs eller andra
särskilda skäl kan leda till att någon delning över huvud taget inte sker.
Källor — Lagrum: 15 § sambolagen; jfr 11, 12–14 §§; 12 kap. 1 § äktenskapsbalken. Rättsfall: NJA 2003 s. 650. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 51; bet. 1986/87:LU18 s. 47.
16 § Med ledning av de andelar som har beräknats för samborna skall samboegendomen fördelas mellan dem på lotter.
Den sambo som bäst behöver bostaden eller bohaget har rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott eller, om värdet är ringa, utan avräkning. En förutsättning för att en sambo skall få överta bostad eller bohag som tillhör den andra sambon är dock att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.
Svarar egendomen för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, är en ytterligare förutsättning för ett övertagande att den andra sambon befrias från ansvar för fordringen eller att medel till att betala denna har satts under särskild vård.
16 § SamboL: Enkelt förklarad
När andelarna är beräknade ska den konkreta egendomen fördelas på lotter. Kärnregeln är att
den sambo som bäst behöver bostaden eller bohaget har rätt att få det – räknat mot sin andel.
Det gäller även egendom som tillhör den andra sambon, men bara om övertagandet också framstår som
skäligt. Finns det lån med panträtt i bostaden måste den som lämnar den dessutom befrias från
ansvaret för lånet.
Exempel. Anna och Bengt har barn som mest bor hos Anna. Vid lottläggningen kan
Anna anses bäst behöva den gemensamma bostaden och få överta den, mot att Bengt får annan
egendom eller ersättning motsvarande sin andel – förutsatt att det är skäligt och att Bengt befrias
från bolånet om han inte längre ska stå kvar på det.
16 § SamboL: Fördjupning
Lottläggningen sker med ledning av de framräknade andelarna. Övertaganderätten enligt andra
stycket vilar på en behovsprövning (”bäst behöver”) kompletterad med ett självständigt
skälighetskrav när det gäller egendom som tillhör den andra sambon. Vid behovsprövningen
tillmäts bl.a. vårdnaden om och boendet för gemensamma barn stor betydelse, medan skälighetskravet
tillåter att övriga omständigheter vägs in, exempelvis att bostaden har stark anknytning till den
ena sambon. Övertagande av pantsatt egendom förutsätter att den andra sambon befrias från
betalningsansvaret eller att betalningsmedel ställs under särskild vård, vilket skyddar den
avlämnande sambon mot fortsatt ansvar. Övertaganderätten avser samboegendom; en särskild rätt att
överta en bostad som inte är samboegendom finns i 22 §.
Källor — Lagrum: 16 § sambolagen; jfr 17 och 22 §§; 11 kap. 7–8 §§ äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 52.
17 § En sambo har rätt att i stället för att lämna egendom till den andra sambon betala motsvarande belopp i pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen, kan sambon få skäligt anstånd med denna. Lämnas inte någon betalning, har den andra sambon rätt att så långt det är möjligt få sådan egendom som inte är uppenbart olämplig för den sambon.
Om en sambo övertar bostad eller bohag mot avräkning och inte tillgodoser den andra sambon med egendom ur samboegendomen, skall den övertagande sambon betala motsvarande belopp i pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen, kan sambon få skäligt anstånd med denna.
17 § SamboL: Enkelt förklarad
En sambo behöver inte alltid lämna ifrån sig egendom – man kan i stället betala motsvarande
värde i pengar och behålla sakerna. Kan man inte betala direkt men ställer en godtagbar
säkerhet, kan man få skäligt anstånd. Betalar man inte alls, har den andra rätt att få
egendom i stället, så långt det går och om den inte är uppenbart olämplig för den personen.
Exempel. David övertar den gemensamma bostaden men ska enligt andelsberäkningen
ge Cecilia värde motsvarande 300 000 kr. I stället för att lämna möbler kan David lösa ut Cecilia
med 300 000 kr i pengar. Har han inte pengarna genast kan han få anstånd om han ställer godtagbar
säkerhet.
17 § SamboL: Fördjupning
Paragrafen ger en generell rätt att fullgöra lottläggningen genom betalning i pengar
(utlösningsrätt), med möjlighet till skäligt anstånd om godtagbar säkerhet ställs. Regeln skyddar
samtidigt motparten: uteblir betalning har den sambon rätt att i stället tilldelas egendom som inte
är uppenbart olämplig. Andra stycket klargör att en sambo som övertar bostad eller bohag mot
avräkning och inte tillgodoser den andra med egendom ur samboegendomen ska betala motsvarande belopp
i pengar. Bestämmelsen motsvarar i sak vad som gäller för makar.
Källor — Lagrum: 17 § sambolagen; jfr 16 §; 11 kap. 9–10 §§ äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 52.
18 § Om en sambo avlider, gäller bestämmelserna om rätt att begära bodelning och om rätt att överta bostad eller bohag endast till förmån för den efterlevande sambon.
Om ett samboförhållande upphör till följd av att en sambo avlider, har den efterlevande sambon rätt att vid fördelning av samboegendomen som sin andel alltid få ut så mycket av den behållna egendomen efter avdrag för skulder, i den mån den räcker, att det motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken.
Bestämmelserna i 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken om förlust av rätt till arv ska också gälla i fråga om rätten för den efterlevande sambon att vid bodelning få del i den avlidnes egendom. Lag (2010:1287).
18 § SamboL: Enkelt förklarad
Om samboförhållandet upphör genom att en av samborna avlider kan rätten att begära bodelning och att
överta bostad och bohag användas endast av den efterlevande sambon – inte av den avlidnes arvingar. Dessutom finns ett grundskydd,
lilla prisbasbeloppsregeln: om den efterlevande sambon begär bodelning, har hon eller han rätt att som sin andel få ut så
mycket av nettot av samboegendomen att värdet motsvarar två prisbasbelopp, om egendomen räcker
till det. Är den efterlevandes andel enligt de vanliga bodelningsreglerna större, behåller hon eller
han den större andelen. Regeln aktualiseras alltså inte automatiskt genom dödsfallet, och dödsboet
behöver inte skjuta till annan egendom om samboegendomen inte räcker. Detta grundskydd är viktigt eftersom sambor inte ärver
varandra – utan testamente går den avlidnes egendom till dennes arvingar.
Exempel. Johannas sambo avlider. De var inte gifta och det finns inget
testamente, så Johanna ärver ingenting. Men om hon begär bodelning har hon som sin
andel rätt att få så mycket av nettot av samboegendomen att värdet motsvarar två prisbasbelopp, om
egendomen räcker till det. Är hennes andel enligt de vanliga bodelningsreglerna större, behåller hon
den större andelen.
18 § SamboL: Fördjupning
Efter en sambos död kan rätten att begära bodelning och överta bostad och bohag åberopas endast
av den efterlevande; begär den avlidnes rättsinnehavare bodelning saknar det verkan. Den s.k.
lilla prisbasbeloppsregeln är en bodelningsregel som påverkar andelsbestämningen: om
den efterlevandes andel vid likadelning understiger två prisbasbelopp höjs den till den nivån, med
motsvarande reduktion av den avlidnes rättsinnehavares andel. Regeln förutsätter att den efterlevande
begär bodelning (senast när bouppteckningen förrättas, 8 §) och begränsas av tillgången på
samboegendom; den ålägger inte dödsboet att skjuta till annan egendom. Tvåprisbasbeloppsregeln gäller endast när
samboförhållandet upphör till följd av dödsfallet; den gäller inte om samboförhållandet har upphört
tidigare och en sambo avlider innan bodelningen har genomförts. Den efterlevande får full äganderätt
till egendom som övertas med stöd av regeln; någon efterarvsrätt för den avlidnes arvingar
uppkommer inte. Regeln bör skiljas från den arvsrättsliga basbeloppsregeln i 3 kap. 1 § ärvdabalken,
som gäller efterlevande makar. Genom hänvisningen i tredje stycket till 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken
kan den efterlevande sambon förverka sin rätt att vid bodelning få del i den avlidnes egendom,
exempelvis genom uppsåtligt brott mot den avlidne.
Källor — Lagrum: 18 § sambolagen; jfr 8 och 16 §§; 2 kap. 6–7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110); 3 kap. 1 § och 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 53.
19 § Om bodelningen har lett till att en fastighet har delats så att samborna har fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning har ställts upp i bodelningshandlingen, innehar de fastigheten med samäganderätt.
I den mån bodelningen i andra fall innebär att en del av en fastighet kommer i en särskild ägares hand är bodelningen utan verkan.
19 § SamboL: Enkelt förklarad
Leder bodelningen till att båda samborna får var sin andel i en fastighet, utan att man
bestämt att den ska styckas (utbrytning), så äger de fastigheten tillsammans – med
samäganderätt. Då gäller samäganderättslagens regler framöver. Går bodelningen i stället ut på att
en fysisk del av fastigheten ska bli någons egna, utan att fastigheten formellt delas, är den
delen av bodelningen utan verkan.
Exempel. Cecilia och David får vid bodelningen hälften var av en fastighet, utan
villkor om att den ska delas upp. De blir då samägare till fastigheten, och vill någon av dem komma
ur samägandet får de vända sig till reglerna i samäganderättslagen.
19 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen motsvarar vad som gäller för makar och knyter an till fastighetsrättens krav: en
fastighet kan inte delas fysiskt utan fastighetsbildning, varför en bodelning som förutsätter en
sådan delning är utan verkan i den delen. Har samborna i stället tilldelats skilda ideella andelar
utan utbrytningsvillkor innehar de fastigheten med samäganderätt, och det fortsatta förhållandet
regleras då av lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Ett anspråk grundat på en i praxis erkänd
dold samäganderätt till fast egendom är för övrigt inte föremål för preskription
(NJA 2013 s. 632).
Källor — Lagrum: 19 § sambolagen; lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt; jfr 11 kap. 8 § äktenskapsbalken. Rättsfall: NJA 2013 s. 632. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 53.
20 § Bestämmelserna i 9 kap. 5, 7, 9 och 10 §§ äktenskapsbalken gäller även vid bodelning enligt denna lag. Vad som sägs om makar skall därvid gälla sambor. I stället för den tidpunkt då talan om äktenskapsskillnad väcks skall gälla den dag då samboförhållandet upphör.
20 § SamboL: Enkelt förklarad
För själva förfarandet vid bodelning lånar sambolagen några regler direkt från
äktenskapsbalken. Det gäller bland annat att bodelningen ska dokumenteras i en handling
som skrivs under av båda, att sambornas tillgångar och skulder vid behov förtecknas, samt vad som
gäller vid utmätning och om en sambo går i konkurs innan bodelningen. Där äktenskapsbalken
talar om makar läser man i stället sambor, och där den utgår från att talan om skilsmässa väckts
räknar man i stället från den dag samboförhållandet upphörde.
Exempel. När Elin och Farah bodelar upprättar de en bodelningshandling
som båda undertecknar, precis som gifta gör – det följer av de lånade reglerna i 9 kap.
äktenskapsbalken.
20 § SamboL: Fördjupning
Hänvisningen innebär att bodelningen förrättas av samborna och dokumenteras i en av dem båda
undertecknad bodelningshandling (9 kap. 5 §), att sambornas tillgångar och skulder på brytdagen
vid behov förtecknas och att en bodelningsförrättare kan förordnas för att få en sådan
förteckning till stånd (9 kap. 7 §), samt vilken betydelse en pågående bodelning har vid
utmätning (9 kap. 9 §) och om en sambo försätts i konkurs före bodelningen (9 kap. 10 §).
Hänvisningen omfattar däremot inte äktenskapsbalkens regel om särskild förvaltning (9 kap. 8 §);
en sambo har alltså inte, till skillnad från en make, möjlighet att få den andra partens egendom satt
under särskild förvaltning. Frågan om vilken tidpunkt som ska användas vid värderingen följer inte av
de uppräknade bestämmelserna utan får bedömas enligt allmänna bodelningsrättsliga principer. I övrigt
tillämpas reglerna med den justeringen att brytdagen ersätter tidpunkten för väckt talan om
äktenskapsskillnad.
Källor — Lagrum: 20 § sambolagen; 9 kap. 5, 7, 9 och 10 §§ äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 53.
21 § Har en sambo vid bodelningen till skada för sina borgenärer avstått egendom som enligt 13-16 §§ har belöpt på sambons andel, gäller vad som föreskrivs i 13 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken om verkan av en sådan åtgärd vid bodelning mellan makar.
21 § SamboL: Enkelt förklarad
En bodelning får inte användas för att smita från sina skulder. Om en sambo vid
bodelningen ger bort mer egendom än vad som egentligen skulle tillfalla den andra, till skada för
sina fordringsägare, gäller samma skyddsregler som för gifta: den som fått för mycket kan bli
personligen betalningsskyldig gentemot borgenärerna, begränsat till värdet av vad hon eller han fått för mycket.
Exempel. Bengt har stora skulder och försöker vid bodelningen låta Anna få
nästan all samboegendom, så att borgenärerna inte kommer åt den. Reglerna som lånas från 13 kap.
äktenskapsbalken kan då medföra att Anna blir betalningsskyldig gentemot Bengts borgenärer, dock högst med värdet av
den egendom som hon har fått för mycket genom bodelningen.
21 § SamboL: Fördjupning
Genom hänvisningen till 13 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken skyddas en sambos borgenärer mot att
egendom som enligt andelsberäkningen och lottläggningen (13–16 §§) skulle ha belöpt på den sambons
andel förs över till den andra sambon till borgenärernas skada. Den mottagande sambon kan då åläggas
ett ansvar motsvarande värdet av det obehörigen mottagna. Bestämmelsen kompletterar det allmänna
återvinnings- och utsökningsrättsliga skyddet.
Källor — Lagrum: 21 § sambolagen; 13 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken; jfr 13–16 §§ sambolagen. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 54.
Övertagande av bostad i vissa fall
22 § Innehar den ena sambon den gemensamma bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt och utgör egendomen inte samboegendom, har den andra sambon rätt att överta den när samboförhållandet upphör, om den sambon bäst behöver bostaden och ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om samborna inte har eller har haft barn tillsammans, gäller detta dock endast om synnerliga skäl talar för det.
Anspråk på att ta över hyres- eller bostadsrätten skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. Lämnar sambon bostaden, skall anspråket dock framställas senast tre månader därefter. Fristen på ett år gäller inte om den sambo som innehar bostaden avlider och den efterlevande sambon bor kvar i bostaden.
Den som övertar bostaden enligt första stycket skall ersätta den andra sambon för bostadens värde. Det får ske genom att bostadens värde avräknas vid bestämmandet av sambornas andelar i bodelningen, om den som lämnar bostaden kan tillgodoses på det sättet. I annat fall skall vad som fattas betalas med pengar. Ställs godtagbar säkerhet för betalningen, kan sambon få skäligt anstånd med denna.
22 § SamboL: Enkelt förklarad
Ibland är den gemensamma bostaden en hyres- eller bostadsrätt som bara den ena sambon äger eller
står på, och som inte är samboegendom (till exempel för att den skaffades innan de blev sambor). Då
kan den andra sambon ändå ha rätt att ta över bostaden vid separationen – om den
personen bäst behöver den och övertagandet är skäligt. Har paret aldrig haft barn
ihop krävs dessutom synnerliga skäl (ett högt ställt krav). Den som tar över måste
ersätta den andra för bostadens värde. Anspråket måste framställas inom ett år (eller inom
tre månader om man redan flyttat).
Exempel. Hanna och Gustav har ett litet barn och bor i en hyreslägenhet som bara
Gustav står på och som inte är samboegendom. När de separerar och barnet ska bo mest hos Hanna kan
hon ha rätt att ta över hyreskontraktet, om hon bäst behöver bostaden och det är skäligt. Hade de
inte haft barn ihop hade det krävts synnerliga skäl.
22 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen ger ett socialt betingat skydd för den sambo som inte innehar den gemensamma
bostaden när denna – till skillnad från fallet i 16 § – inte utgör samboegendom. Rekvisiten
är att sambon bäst behöver bostaden och att övertagandet är skäligt; saknas gemensamma
barn gäller ett förhöjt krav på synnerliga skäl, vilket i praktiken innebär att övertagande då
beviljas restriktivt. Rätten avser hyresrätt och bostadsrätt, inte fast egendom. Anspråket är
tidsbegränsat (ett år, eller tre månader efter avflyttning) och den övertagande sambon ska ersätta
den andra för bostadens värde genom att värdet avräknas i bodelningen, om den som lämnar bostaden kan
tillgodoses på det sättet, och i annat fall med pengar. Övertaganderätten enligt 22 § kan inte avtalas bort. Att en make eller sambo som övertar ett
hyresavtal inte kan göra gällande bättre rätt enligt avtalet än den ursprungliga hyresgästen har
slagits fast i angränsande praxis om hyresrättsliga övertaganden (jfr, för makes övertagande enligt
12 kap. 47 § jordabalken, NJA 2022 s. 82).
Källor — Lagrum: 22 § sambolagen; jfr 16 §; 12 kap. 47 § jordabalken. Rättsfall: NJA 2022 s. 82. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 54.
Inskränkningar i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet
23 § En sambo får inte utan den andra sambons samtycke
1. avhända sig, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt upplåta en bostad som utgör samboegendom eller som den andra sambon kan få rätt att överta enligt 22 §,
2. låta inteckna fast egendom eller tomträtt där det finns en bostad som utgör samboegendom,
3. pantsätta annan egendom som innefattar en bostad som utgör samboegendom eller en bostad som den andra sambon kan få rätt att överta enligt 22 § eller
4. avhända sig eller pantsätta bohag som utgör samboegendom.
Samtycke till avhändelse av eller inteckning i fast egendom eller tomträtt skall lämnas skriftligen.
Bestämmelserna om samtycke av en sambo till en åtgärd av den andra sambon tillämpas också när dödsboet efter en avliden sambo vidtar en sådan åtgärd.
Samtycke behövs inte, om den andra sambon inte kan lämna giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhämtas inom rimlig tid.
23 § SamboL: Enkelt förklarad
Det gemensamma hemmet skyddas både under samboförhållandet och, i vissa fall, efter att förhållandet
har upphört. En sambo eller tidigare sambo får därför inte ensam sälja, hyra ut, inteckna eller
pantsätta sådan bostad eller sådant bohag som fortfarande kan omfattas av bodelning eller
övertaganderätt enligt 22 §. Det krävs samtycke från den andra sambon – och när det
gäller fast egendom eller tomträtt ska samtycket vara skriftligt. Kan den andra sambon inte
lämna samtycke, eller går det inte att nå i tid, behövs det inte.
Exempel. Karim står ensam som ägare till den bostadsrätt som är parets gemensamma
hem och samboegendom. Han vill sälja den. Utan Lenas samtycke får han inte sälja bostaden. Samtyckeskravet kan dessutom bestå efter en
separation så länge bostaden fortfarande omfattas av sambolagens skyddsregler.
23 § SamboL: Fördjupning
Rådighetsinskränkningarna är inte begränsade till samboförhållandets bestånd utan kan gälla även
efter att förhållandet har upphört; när paragrafen talar om en sambo omfattas därför även en tidigare
sambo, så länge egendomen fortfarande kan omfattas av bodelning eller övertagande enligt 22 §.
Regleringen motsvarar vad som gäller för makar. Skyddet omfattar inte bara egendom som är samboegendom utan
också en bostad som den andra sambon kan komma att överta enligt 22 §. Kravet på skriftligt samtycke
vid förfoganden över fast egendom och tomträtt hänger samman med lagfarts- och
inskrivningsförfarandet. Undantaget för fall då samtycke inte kan lämnas eller inhämtas inom rimlig
tid förhindrar att inskränkningen blir orimligt betungande. Verkan av att samtycke saknas regleras i
24 och 25 §§.
Källor — Lagrum: 23 § sambolagen; jfr 22, 24 och 25 §§; 7 kap. 5 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 55 f.
24 § Saknas samtycke som krävs för en åtgärd enligt 23 §, får domstolen tillåta åtgärden på ansökan av den som vill företa den.
24 § SamboL: Enkelt förklarad
Om den andra sambon vägrar att lämna sitt samtycke, är den som vill sälja eller belåna
hemmet inte helt låst. Man kan vända sig till domstolen, som kan tillåta åtgärden i den
andra sambons ställe. Då ersätter domstolens tillstånd det samtycke som saknas.
Exempel. Karim vill sälja den gemensamma bostadsrätten, men Lena vägrar utan
egentligt skäl. Karim kan då ansöka hos domstolen, som får tillåta försäljningen om förutsättningarna
är uppfyllda.
24 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen ger en ventil när samtycke enligt 23 § inte lämnas: den som vill företa åtgärden kan
ansöka om domstolens tillstånd, som då ersätter samtycket. Prövningen motsvarar den som gäller för
makar. Regeln balanserar skyddet för den gemensamma bostaden mot innehavarens berättigade intresse av
att kunna förfoga över sin egendom när ett samtyckesvägrande inte är sakligt motiverat.
Källor — Lagrum: 24 § sambolagen; jfr 23 och 25 §§; 7 kap. 8 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 56.
25 § Om en sambo eller dödsboet efter en avliden sambo utan det samtycke eller tillstånd som krävs har avhänt sig eller till nackdel för den andra sambon upplåtit nyttjanderätt till egendom, skall domstolen på talan av denne förklara att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall återgå. Detsamma gäller om en sambo eller dödsboet efter en avliden sambo utan det samtycke eller tillstånd som krävs har pantsatt sambornas bohag. Överlåtelse eller pantsättning av bohag skall dock inte förklaras ogiltig, om den nya innehavaren har fått egendomen i sin besittning i god tro.
Talan enligt första stycket skall väckas hos domstolen inom tre månader från det att den andra sambon fick kännedom om förfogandet över bostaden eller överlämnandet av bohaget. Har lagfart eller inskrivning beviljats med anledning av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får talan inte väckas.
Förs talan om avhysning, får domstolen medge skäligt anstånd med flyttningen.
25 § SamboL: Enkelt förklarad
Har en sambo ändå överlåtit bostaden eller bohaget, eller till den andra sambons nackdel
upplåtit nyttjanderätt till hemmet, utan nödvändigt samtycke eller tillstånd, kan den andra
sambon gå till domstol och få affären ogiltigförklarad och egendomen att gå tillbaka. Detsamma
gäller en otillåten pantsättning av bohaget. Däremot finns ingen motsvarande ogiltighetsregel
för inteckning eller pantsättning av själva bostaden. Det finns också gränser: en köpare eller
panthavare av bohag som handlat i god tro får behålla det, och när det gäller fast
egendom går det inte längre att riva upp affären om lagfart hunnit beviljas. Talan måste
väckas inom tre månader – för bostaden från att man fick kännedom om förfogandet, för bohaget
från att man fick kännedom om överlämnandet.
Exempel. Lena upptäcker att Karim sålt den gemensamma bostadsrätten utan hennes
samtycke. Hon kan väcka talan inom tre månader och få försäljningen ogiltigförklarad. Hade det gällt
en villa där köparen redan fått lagfart, hade den möjligheten varit stängd.
25 § SamboL: Fördjupning
Ogiltighetssanktionen i 25 § träffar inte alla förfoganden som kräver samtycke enligt 23 §, utan
endast att en sambo utan samtycke eller tillstånd har avhänt sig egendomen, till den andra
sambons nackdel upplåtit nyttjanderätt till den, eller pantsatt sambornas bohag; för
inteckning eller pantsättning av bostaden finns däremot ingen motsvarande generell ogiltighetsregel.
Rättshandlingen förklaras då ogiltig med återgång, på talan av den sambo vars samtycke saknats.
Skyddet är avvägt mot omsättningsintresset: överlåtelse eller pantsättning av bohag förklaras
inte ogiltig om förvärvaren fått egendomen i sin besittning i god tro, och beträffande fast
egendom och tomträtt är talan utesluten sedan lagfart eller inskrivning beviljats. Talan ska
väckas inom tre månader från kännedom om förfogandet över bostaden respektive om överlämnandet
av bohaget. Vid avhysning kan skäligt anstånd med flyttningen medges. Regleringen motsvarar den som
gäller för makar.
Källor — Lagrum: 25 § sambolagen; jfr 23 och 24 §§; 7 kap. 8–9 §§ äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 56.
Övriga bestämmelser
26 § Bestämmelserna i 17 kap. 1, 2 och 4-9 §§ samt 18 kap. 1 § äktenskapsbalken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om makar skall därvid gälla sambor.
26 § SamboL: Enkelt förklarad
Kan samborna inte enas om bodelningen kan domstolen utse en bodelningsförrättare – en
opartisk person (ofta en advokat) som genomför bodelningen och, om det behövs, beslutar hur egendomen
ska delas (en tvångsdelning). Reglerna om detta lånas från äktenskapsbalken. Är man missnöjd
med förrättarens beslut kan man klandra det i domstol.
Exempel. Elin och Farah är oense om hur bostaden ska värderas och kommer inte
vidare. En av dem ansöker om en bodelningsförrättare, som räknar fram andelarna och beslutar om
delningen. Är Farah missnöjd kan hon klandra beslutet vid tingsrätten.
26 § SamboL: Fördjupning
Genom hänvisningen till 17 kap. 1, 2 och 4–9 §§ samt 18 kap. 1 § äktenskapsbalken görs
äktenskapsbalkens förfaranderegler tillämpliga även på sambor: förordnande av
bodelningsförrättare, dennes befogenheter, tvångsdelning genom förrättarens beslut samt
klander av bodelningen. En bodelningsförrättares vitesförelagda uppgiftskrav mot en sambo,
och gränserna för domstolens prövning av en sådan ansökan, behandlas i
NJA 2013 s. 602 (jfr 11 § och 17 kap. 5 § äktenskapsbalken). Att en
begäran om förordnande av bodelningsförrättare i sig utgör en begäran om bodelning och en
manifestation av att samboförhållandet upphört framgår av 2 och 8 §§ jämte praxis
(NJA 1994 s. 61; NJA 2008 s. 49).
Källor — Lagrum: 26 § sambolagen; 17 kap. 1, 2 och 4–9 §§ samt 18 kap. 1 § äktenskapsbalken; jfr 2, 8 och 11 §§ sambolagen. Rättsfall: NJA 1994 s. 61 · NJA 2008 s. 49 · NJA 2013 s. 602. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 56.
27 § Vid handläggningen av ett ärende enligt denna lag består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.
Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte är lagfarna domare skall få förordna bodelningsförrättare enligt 17 kap. 1 § äktenskapsbalken.
27 § SamboL: Enkelt förklarad
Ärenden enligt sambolagen avgörs som huvudregel av en enda juristdomare. Bara om det finns
särskilda skäl med hänsyn till ärendets art kan rätten förstärkas med tre nämndemän. Enklare
beslut, som att förordna en bodelningsförrättare, kan regeringen tillåta att även annan
domstolspersonal än domare fattar.
Exempel. När tingsrätten ska förordna en bodelningsförrättare åt Elin och Farah
räcker det normalt med en juristdomare; ärendet kan normalt avgöras på handlingarna utan nämndemän.
27 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen reglerar tingsrättens domförhet i ärenden enligt lagen. Huvudregeln är en
ensam lagfaren domare, medan en förstärkt sammansättning med tre nämndemän förutsätter särskilda skäl
med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Bemyndigandet i andra stycket möjliggör att förordnande av
bodelningsförrättare delegeras till annan personal än lagfarna domare.
Källor — Lagrum: 27 § sambolagen; 17 kap. 1 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 56.
28 § På ansökan av en sambo ska domstolen i fråga om en bostad som enligt 8 § ska ingå i en bodelning bestämma vem av samborna som ska ha rätt att bo kvar i bostaden till dess att bodelningen har gjorts. Domstolen får därvid också för samma tid, på begäran av någon av samborna, förbjuda samborna att besöka varandra. Domstolen får även ändra ett tidigare beslut.
På begäran av någon av samborna får domstolen besluta om vad som ska gälla enligt första stycket för tiden till dess att frågan har avgjorts genom ett beslut som har fått laga kraft. Ett sådant interimistiskt beslut får verkställas och gäller på samma sätt som ett beslut som har fått laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av domstolen och ska omprövas när ärendet slutligt avgörs.
Om någon överträder ett förbud som meddelats enligt första eller andra stycket, tillämpas 24 § första och tredje styckena lagen (1988:688) om kontaktförbud.
Innan domstolen meddelar ett beslut ska motparten få tillfälle att yttra sig. Lag (2025:563).
28 § SamboL: Enkelt förklarad
Om samborna inte kan komma överens om vem som ska bo kvar medan bodelningen pågår, kan
domstolen på ansökan bestämma vem som ska ha rätt att bo kvar – en kvarsittningsrätt –
och kan samtidigt förbjuda dem att besöka varandra – detta dock endast på begäran av någon av samborna. Domstolen
kan fatta ett snabbt (interimistiskt) beslut som gäller tills frågan är slutligt avgjord. När ett sådant
beslut har meddelats är den andra sambon enligt 29 § skyldig att genast flytta. Att bo kvar är dock
inte alltid gratis: ersättning för nyttjandet kan följa av rättspraxis (se fördjupningen nedan).
Exempel. Anna och Bengt separerar men båda vill bo kvar i lägenheten tills
bodelningen är klar. Domstolen kan på ansökan bestämma att Anna får bo kvar under tiden, och Bengt får
då flytta. Behövs det kan domstolen också förbjuda dem att besöka varandra.
28 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen ger domstolen möjlighet att reglera kvarsittningen i en bostad som ska ingå i
bodelning, med verkan fram till dess att bodelningen gjorts, och att för samma tid meddela ett
förbud för samborna att besöka varandra. Ett interimistiskt beslut får verkställas och gäller som ett
lagakraftvunnet beslut men kan när som helst ändras och ska omprövas vid det slutliga avgörandet.
Genom lag (2025:563) knöts sanktionen vid överträdelse av ett besöksförbud till lagen (1988:688) om
kontaktförbud och infördes ett uttryckligt krav på att motparten ska få tillfälle att yttra sig.
Kvarsittningsrätten reglerar besittningen men inte det ekonomiska mellanhavandet: varken sambolagen
eller äktenskapsbalken reglerar uttryckligen ersättning för nyttjandet av den gemensamma bostaden
fram till bodelningen, men enligt NJA 2006 s. 206 kan – med tillämpning av
de principer som utvecklats för makar (NJA 1968 s. 197) – en skyldighet att
utge ersättning uppkomma, särskilt om kvarboendet består ovanligt lång tid, och detta gäller även när
bostaden innehas med samäganderätt, varvid ersättningen beräknas utifrån den andra partens
ägarandel.
Källor — Lagrum: 28 § sambolagen (senast ändrad genom SFS 2025:563); jfr 8, 29, 30 och 31 §§; 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud. Rättsfall: NJA 2006 s. 206 (jfr NJA 1968 s. 197). Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 57; prop. 2024/25:123 (ändringen av 28 § genom SFS 2025:563).
29 § Den sambo som domstolen har berättigat att bo kvar i bostaden till dess att bodelning har gjorts har rätt att använda även det gemensamma bohag som finns i bostaden och som tillhör den andra sambon. Domstolen får dock beträffande viss egendom bestämma annat. Avtal som den sistnämnda sambon därefter ingår med tredje man inskränker inte nyttjanderätten till bostaden eller bohaget.
Har den ena sambon berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra sambon skyldig att genast flytta därifrån.
29 § SamboL: Enkelt förklarad
Den sambo som fått bo kvar får också använda det gemensamma bohaget i bostaden, även sådant
som tillhör den andra – så att hemmet fungerar under tiden. Domstolen kan göra undantag för viss
egendom. Den andra sambon är skyldig att genast flytta. Och den som flyttar kan inte kringgå
detta genom att till exempel sälja bohaget till någon annan – ett sådant avtal rubbar inte
nyttjanderätten.
Exempel. Domstolen har bestämt att Farah får bo kvar. Hon får då använda soffan
och tvättmaskinen, även om de tillhör Elin, och Elin ska flytta genast. Säljer Elin tvättmaskinen till
en vän ändrar det inte Farahs rätt att fortsätta använda den tills bodelningen är klar.
29 § SamboL: Fördjupning
Kvarsittningsrätten enligt 28 § kompletteras med en nyttjanderätt till det gemensamma
bohaget i bostaden, även sådant som tillhör den andra sambon, om inte domstolen bestämt annat för viss
egendom. Nyttjanderätten är skyddad mot senare förfoganden: ett avtal som den andra sambon ingår med
tredje man inskränker inte nyttjanderätten. Den andra sambon är skyldig att genast flytta. Regleringen
säkerställer att den kvarboende kan upprätthålla ett fungerande hem under tiden fram till bodelningen.
Källor — Lagrum: 29 § sambolagen; jfr 28, 30 och 31 §§. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 57.
30 § Frågan om rätten att bo kvar i bostaden till dess att bodelning har gjorts skall väckas vid en tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan samborna. Detsamma gäller frågan om domstolens tillstånd till en sambos förfogande över bostad och bohag.
30 § SamboL: Enkelt förklarad
Frågor om att få bo kvar och om tillstånd att förfoga över bostad och bohag prövas vid
den tingsrätt som också är behörig att pröva bodelningen mellan samborna. Man ska alltså inte behöva
driva de sammanhängande frågorna vid olika domstolar.
Exempel. Cecilia vill både få bo kvar och få domstolens tillstånd att sälja
bostadsrätten. Båda frågorna tas upp vid samma tingsrätt – den som är behörig för bodelningen mellan
henne och David.
30 § SamboL: Fördjupning
Bestämmelsen är en forumregel som samlar de sammanhängande frågorna om kvarsittningsrätt
(28 §) och om tillstånd till förfogande (24 §) vid den tingsrätt som är behörig att pröva tvister om
bodelning mellan samborna. Härigenom undviks att närliggande frågor splittras mellan olika domstolar.
Källor — Lagrum: 30 § sambolagen; jfr 24 och 28 §§; 18 kap. 1 § äktenskapsbalken. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 57.
31 § I mål om rätt att överta bostad enligt 22 § får domstolen, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av samborna bestämma vem av dem som ska ha rätt att bo kvar i bostaden. Domstolen får därvid också för samma tid, på begäran av någon av samborna, förbjuda samborna att besöka varandra. Om rätt att bo kvar i bostaden tillerkänns den sambo som inte har hyres- eller bostadsrätten, ska domstolen också på yrkande bestämma vad sambon ska betala till den andra sambon för nyttjandet av bostaden och vad den förstnämnda sambon i övrigt ska iaktta.
Har den ena sambon berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra sambon skyldig att genast flytta därifrån.
Ett beslut enligt första stycket får verkställas och gäller på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av domstolen och ska omprövas när målet avgörs.
Om någon överträder ett förbud som meddelats enligt första stycket, tillämpas 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud.
Innan domstolen meddelar ett beslut ska motparten få tillfälle att yttra sig. Lag (2011:493).
31 § SamboL: Enkelt förklarad
När det pågår en tvist om att ta över en bostad enligt 22 §, kan domstolen bestämma vem som
ska få bo kvar tills tvisten är slutligt avgjord, och vid behov meddela besöksförbud. Om den som får bo
kvar inte innehar hyres- eller bostadsrätten, ska domstolen på yrkande bestämma vad
sambon ska betala för nyttjandet och vilka övriga villkor som ska gälla. Den andra ska flytta genast.
Exempel. Cecilia och David tvistar om vem som ska överta hyreslägenheten, som
David står på. Under tiden bestämmer domstolen att Cecilia får bo kvar, men eftersom hon inte står på
kontraktet ska hon betala David en ersättning för nyttjandet så länge tvisten pågår.
31 § SamboL: Fördjupning
Till skillnad från 28 §, som avser bostad som ingår i bodelning, reglerar 31 § kvarboendet under ett
mål om övertagande enligt 22 §. Domstolen kan interimistiskt bestämma vem som ska bo kvar och,
när den kvarboende inte innehar hyres- eller bostadsrätten, fastställa en nyttjandeersättning och
vad denne i övrigt ska iaktta. Beslutet får verkställas och gäller som en lagakraftvunnen dom men kan
ändras och ska omprövas vid målets avgörande. Sanktionen vid överträdelse av ett besöksförbud knyts till
lagen (1988:688) om kontaktförbud, och motparten ska ges tillfälle att yttra sig.
Källor — Lagrum: 31 § sambolagen (senast ändrad genom SFS 2011:493); jfr 22 och 28 §§; 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 57.
32 § Meddelar domstolen under rättegången beslut i frågor som avses i 31 § första stycket, skall talan mot beslutet föras särskilt. Hovrättens beslut får inte överklagas. Lag (2003:485).
2003:376
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003, då lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem och lagen (1987:813) om homosexuella sambor upphör att gälla.
2. Om ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.
32 § SamboL: Enkelt förklarad
Fattar domstolen under en pågående rättegång ett beslut om vem som ska bo kvar (enligt 31 §), får det
beslutet överklagas för sig – man behöver alltså inte vänta på den slutliga domen. Går det vidare
till hovrätten är dess beslut i frågan slutligt: det kan inte överklagas till Högsta domstolen.
Exempel. Beslutet att Cecilia får bo kvar under processen kan David överklaga
genast, särskilt från själva målet. Säger hovrätten sitt i frågan är det beslutet definitivt.
32 § SamboL: Fördjupning
Ett interimistiskt beslut enligt 31 § första stycket överklagas särskilt, dvs. utan att man
behöver avvakta det slutliga avgörandet. För att den interimistiska frågan inte ska fördröja huvudsaken
gäller ett fullföljdsförbud: hovrättens beslut i frågan får inte överklagas till Högsta
domstolen.
Källor — Lagrum: 32 § sambolagen; jfr 31 §. Förarbeten: prop. 2002/03:80 s. 57 f.