Referat

Skellefteå tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Skellefteå tingsrätt åtal mot R.A. för barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket första meningen BrB, för grovt barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § andra stycket BrB, för grovt sexuellt ofredande mot barn enligt 6 kap. 10 § första stycket och tredje stycket första meningen BrB samt för grovt sexuellt övergrepp mot barn enligt 6 kap. 6 § tredje stycket BrB.

Åklagaren angav följande gärningsbeskrivning.

1.1 Grovt sexuellt övergrepp mot barn

R.A. har genomfört en sexuell handling med Sekretess 2 som var – – – år. R.A. har därvid blottat sitt kön för Sekretess 2 och förmått eller låtit henne beröra hans kön med sina händer. Det hände den 29 oktober 2023 i Skellefteå kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom – – – samt eftersom brottet med hänsyn till Sekretess 2:s låga ålder inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av henne.

R.A. begick gärningen med uppsåt.

1.2 Grovt barnfridsbrott

R.A. har begått ett grovt sexuellt övergrepp mot barn mot Sekretess 2 (enligt åtalspunkten 1.1 ovan). Det hände den 29 oktober 2023 i Skellefteå kommun.

Brottet bevittnades av Sekretess 1 som är – – –.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art.

R.A. begick gärningen med uppsåt.

1.3 Grovt sexuellt ofredande mot barn

R.A. har ofredat Sekretess 1 som var – – – år på ett sätt som kunde förväntas kränka Sekretess 1:s sexuella integritet och väcka obehag, genom att blotta sig inför Sekretess 1 samt genom att inför Sekretess 1 förmå eller låta Sekretess 2 beröra hans kön med sina händer. Det hände den 29 oktober 2023 i Skellefteå kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom den sexuella handling som Sekretess 1 bevittnat varit av särskilt allvarlig art samt eftersom Sekretess 1 är närstående till – – – Sekretess 2.

R.A. begick gärningen med uppsåt.

1.4 Barnfridsbrott

R.A. har begått ett grovt sexuellt ofredande mot barn mot Sekretess 1 (enligt åtalspunkten 1.3 ovan). Det hände den 29 oktober 2023 i Skellefteå kommun.

Brottet bevittnades av Sekretess 2 som är – – –.

R.A. begick gärningen med uppsåt.

Sekretess 1 och Sekretess 2 begärde att R.A. skulle betala skadestånd avseende kränkningsersättning. De yrkade ränta på beloppen.

Inställning

R.A. förnekade samtliga gärningar och bestred båda skadeståndsanspråken men vitsordade sättet att beräkna ränta på.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Jonas Hägerlind) anförde följande i dom den 22 december 2023.

Skäl

– – –

Skuld

– – –

Tingsrättens bedömning

– – –

Det är utrett att Sekretess 2 frågat om hon fick titta på R.A:s könsorgan och att R.A. därefter dragit ner sina byxor och därmed blottat sitt kön för både Sekretess 2 och Sekretess 1. R.A. har därefter låtit Sekretess 2 ta på hans könsorgan och lyfta det. Utifrån Sekretess 2:s ålder bör viss försiktighet iakttas när det gäller antalet beröringar men det är fråga om ett flertal beröringar. Utifrån de uppgifter som lämnats av R.A. själv under förundersökningen och de uppgifter som lämnats av Sekretess 1 är det utrett att det inte varit fråga om en kortvarig beröring utan flera beröringar under en förhållandevis lång tid.

Åtalet för grovt sexuellt övergrepp mot barn

Straffansvar för sexuellt övergrepp mot barn förutsätter att gärningspersonen har genomfört en sexuell handling med barnet.

Med ”sexuell handling” avses en någorlunda varaktig beröring av den andres könsorgan eller den andres kropp med det egna könsorganet. Även handlingar som inte innefattar en sådan varaktig fysisk beröring kan omfattas. Det krävs dock i sådana fall att handlingen har en påtaglig sexuell prägel och är ägnad att tydligt kränka offrets sexuella integritet. För att en handling ska anses ha haft en påtaglig sexuell prägel bör det räcka att handlingen varit av sådan karaktär att den typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift (se prop. 2004/05:45 s. 31 ff.).

Att gärningen ”typiskt sett” ska syfta till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift kan inte förstås på annat sätt än att det ska göras en objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna (se SOU 2010:71 s. 187).

Det har i utredningen framkommit att R.A. gjort sökningar och tittat på pornografiskt material som tyder på att han har ett sexuellt intresse för unga ungdomar eller barn. När R.A. drog ner sina byxor och lät Sekretess 2 ta på sitt kön bedöms han ha gjort detta för att bli sexuellt upphetsad och genom detta har han genomfört en sexuell handling med Sekretess 2. Det har varit ett uppsåtligt agerande.

De omständigheter som åklagaren lagt fram i gärningsbeskrivningen är inte sådana att brottet automatiskt bör bedömas som grovt utan en helhetsbedömning ska göras. R.A. har visserligen varit aktiv under händelseförloppet men endast i begränsad mån. Vid en sammantagen bedömning ska brottet bedömas som ett brott av normalgraden.

R.A. ska därför dömas för sexuellt övergrepp mot barn.

Åtalet för grovt sexuellt ofredande mot barn

Genom vad som är utrett enligt ovan har R.A. gjort sig skyldig till ett sexuellt ofredande mot Sekretess 1. Det bedöms vara ett uppsåtligt brott trots att hans agerande främst måste anses ha varit riktat mot Sekretess 2.

Gärningen mot Sekretess 2 är bedömd som en gärning av normalgraden och kan därför inte anses vara av särskilt allvarlig art. Inte heller vad åklagaren i övrigt har anfört för att gärningen ska bedömas som ett grovt brott är vid en sammantagen bedömning tillräckligt för att gärningen ska bedömas som annat än ett brott av normalgraden.

R.A. ska därför dömas för sexuellt ofredande mot barn.

Åtalen för grovt barnfridsbrott och barnfridsbrott m.m.

Sekretess 1 och Sekretess 2 har var för sig bevittnat brottet mot den andra vilket R.A. var medveten om. Det är fråga om sådana brott och sådana närståendeförhållanden att R.A. även har gjort sig skyldig till uppsåtliga gärningar mot Sekretess 1 och Sekretess 2 som är att bedöma som barnfridsbrott. Ingen av gärningarna är att bedöma som grovt brott.

Det föreligger så kallad konkurrens mellan barnfridsbrotten och sexualbrotten. Detta eftersom R.A. genom samma gärningar uppfyller rekvisiten i flera straffbestämmelser. För det fall, såsom nu är i fråga, det finns ett delvis gemensamt tillämpningsområde mellan de aktuella straffbestämmelserna och lagstiftaren inte i vare sig lagtext eller förarbeten har angett vilken bestämmelse som har företräde, finns det en presumtion för att båda bestämmelserna är tillämpliga och att man ska döma för 
båda brotten. Undantag från detta kan ske exempelvis om ett av dem beaktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett annat genom att detta brott bedöms som grovt. En sådan situation föreligger inte i detta fall.

Avsteg från huvudregeln kan även motiveras av att straffbestämmelserna är likartade med hänsyn till skyddsintresse, rättsligt sammanhang och dylikt. Det bedöms att de nu aktuella straffbestämmelserna inte är så lika i dessa aspekter. Det bedöms inte heller i övrigt finnas något skäl för att anse att något av brotten ska anses konsumerat av något annat brott.

R.A. ska dömas även för barnfridsbrott mot både Sekretess 1 och Sekretess 2.

Påföljd

Det sammanlagda straffmätningsvärdet för gärningarna bedöms vara ett års fängelse. R.A. dömdes den 3 juni 2021 för misshandel till villkorlig dom och samhällstjänst.

Med hänsyn till att det är fråga om sexualbrott mot barn och det höga straffmätningsvärdet är fängelse den enda påföljden som kan väljas. Vad som framkommit av personutredningen leder inte till någon annan bedömning.

Domslut

Tingsrätten dömde R.A. för barnfridsbrott i två fall, för sexuellt ofredande mot barn och för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse 1 år.

R.A. skulle betala skadestånd till Sekretess 1 med 50 000 kr och till Sekretess 2 med 70 000 kr. R.A. skulle också betala ränta på beloppen.

Tingsrätten förordnade också om sekretess och om avgift till brottsofferfonden.

Hovrätten för Övre Norrland

Åklagaren, målsägandena Sekretess 1 och Sekretess 2 samt R.A. överklagade i Hovrätten för Övre Norrland.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle rubricera det sexuella övergreppet mot barn (åtalspunkten 1.1), barnfridsbrottet (åtalspunkten 1.2) och det sexuella ofredandet mot barn (åtalspunkten 1.3) som grova brott och bestämma ett längre fängelsestraff än tingsrätten hade gjort.

Åklagaren justerade åtalet enligt första stycket andra meningen i åtalspunkten 1.1 till följande lydelse – – –:

R.A. har därvid blottat sitt kön för Sekretess 2 och, på ett otillbörligt sätt, förmått eller låtit henne beröra hans kön med sina händer.

Vidare justerade åklagaren även åtalet enligt första stycket första meningen i åtalspunkten 1.3 till följande lydelse – – –:

[– – –] samt genom att inför Sekretess 1, på ett otillbörligt sätt, förmå eller låta Sekretess 2 beröra hans kön med sina händer.

Målsägandena Sekretess 1 och Sekretess 2, som biträdde åtalet även i hovrätten, yrkade att hovrätten, vid bifall till åklagarens överklagande, skulle bifalla deras respektive skadeståndstalan som de förde vid tingsrätten eller, i andra hand, döma ut ett högre skadestånd.

R.A. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet eller, i annat fall, döma honom till en lindrigare påföljd, i första hand en inte frihetsberövande sådan. Han yrkade även att hovrätten skulle avslå målsägandenas respektive yrkanden om skadestånd eller, i andra hand, att hovrätten skulle sätta ned skadestånden.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Jonas Brodin och Malin Bergström, referent, tf. hovrättsassessorn Emma Lévy samt två nämndemän) anförde i dom den 3 maj 2024 följande.

Hovrättens domskäl

Utredningen

– – –

Skuld

– – –

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att åtalet är styrkt

Tingsrätten har utförligt redogjort för den framlagda utredningen och hur tingsrätten har värderat denna. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det av utredningen framgår att Sekretess 2 frågat om hon fick titta på R.A:s könsorgan och att R.A. därefter dragit ner sina byxor och blottat sitt kön för båda målsägandena. I likhet med tingsrätten anser hovrätten också att det av utredningen framgår att R.A. därefter – på ett otillbörligt sätt – låtit Sekretess 2 ta på hans könsorgan samt att det har varit fråga om ett flertal beröringar under en förhållandevis lång tidsrymd. Hovrätten konstaterar även att det är utrett att detta skeende bevittnades av Sekretess 1 och att R.A:s agerande i samtliga avseenden har skett uppsåtligen. Åklagarens påstående om vad som har inträffat är således styrkt i dess helhet.

Hur gärningarna ska rubriceras

Åtalspunkten 1.1 – Sexuellt övergrepp mot barn (Sekretess 2)

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att R.A:s agerande gentemot Sekretess 2 utgör en sådan sexuell handling som omfattas av straffbestämmelsen om sexuellt övergrepp mot barn i 6 kap. 6 § BrB.

Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten dock att gärningen är så allvarlig att den ska betraktas som grov. Som tingsrätten konstaterat ska vid denna bedömning samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas (se bl.a. prop. 2012/13:111 s. 114 f.). Försvårande i detta avseende är de omständigheter som åklagaren gjort gällande i gärningsbeskrivningen. Det har varit fråga om ett förhållandevis utdraget händelseförlopp där Sekretess 2, särskilt beaktande hennes låga ålder, befunnit sig i en mycket utsatt situation. Mot denna bakgrund anser hovrätten att brottet inte kan bedömas som annat än grovt. Tingsrättens dom ska således ändras i denna del på så sätt att R.A. döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn.

Åtalspunkten 1.2 – Barnfridsbrott (Sekretess 1)

Som tingsrätten har konstaterat har Sekretess 1 bevittnat det grova sexuella övergreppet mot Sekretess 2, vilket R.A. har varit medveten om. Hans agerande och omständigheterna i övrigt medför att brottsförutsättningarna (rekvisiten) för barnfridsbrott är uppfyllda. Vid det aktuella tillfället befann sig Sekretess 1 i en synnerligen utsatt situation när hon tvingades bevittna ett brott av mycket allvarlig art mot Sekretess 2. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten därför att brottet bör bedömas som grovt och tingsrättens dom ändras i enlighet med detta.

Åtalspunkten 1.3 – Sexuellt ofredande mot barn (Sekretess 1)

R.A. har blottat sig inför Sekretess 1 och även låtit henne bevittna det grova sexuella övergreppet mot Sekretess 2 enligt åtalspunkten 1.1. Hans agerande har gentemot Sekretess 1 haft en sexuell innebörd som kunde förväntas både kränka hennes sexuella integritet och väcka obehag för henne. Som tingsrätten kommit fram till utgör gärningen därför ett sexuellt ofredande mot barn.

En del av det sexuella ofredandet – bevittnandet av det grova sexuella övergreppet mot Sekretess 2 – har enligt ovan också bedömts som ett grovt barnfridsbrott. Om en person genom samma gärning uppfyller rekvisiten i flera straffbestämmelser uppkommer fråga om båda bestämmelserna ska tillämpas. Vid denna typ av konkurrens mellan straffbestämmelser finns två tänkbara lösningar. Antingen är båda bestämmelserna tillämpliga eller så ska den ena bestämmelsen anses subsidiär till den andra i den meningen att endast en av bestämmelserna är tillämplig. Den sistnämnda situationen brukar uttryckas så att överträdelsen av den ena straffbestämmelsen konsumeras av överträdelsen av den andra. Skälet till att låta visst brott konsumeras är främst att undvika omotiverad dubbelbestraffning (se bl.a. hovrättsavgörandet RH 2021:52).

När det föreligger ett delvis gemensamt tillämpningsområde mellan de aktuella straffbestämmelserna och lagstiftaren vare sig i lagtext eller förarbeten har angett vilken bestämmelse som har företräde, finns det en presumtion för att båda bestämmelserna är tillämpliga. Med andra ord ska under dessa förhållanden den tilltalade normalt dömas för samtliga brott som gärningen har inneburit. Från huvudregeln görs dock ofta undantag. Exempel på detta är fall där det, trots att flera brott har begåtts, kan vara så att ett av dem beaktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett annat genom att detta brott bedöms som grovt. Är det fråga om samma skyddsintressen kan också det ena brottet anses vara konsumerat av det andra. Skilda skyddsintressen kan motsatsvis utgöra skäl för att i stället döma för båda brotten i konkurrens (se rättsfallet NJA 2008 s. 1010, Kriminalrättens grunder, Petter Asp och Magnus Ulväng, 2013, version 2, JUNO, s. 479 ff. samt ovan nämnda hovrättsavgörande).

I överrättspraxis har presumtionen att döma för båda brotten ansetts gälla avseende konkurrens mellan brotten olaga hot (riktat mot närstående och barnet) och barnfridsbrott (till följd av att barnet bevittnat hotet mot den närstående), se exempelvis nämnda hovrättsavgörandet RH 2021:52. Vägledande praxis saknas dock för den situationen som nu är för handen, att samma agerande från gärningsmannen – låta barnet bevittna ett sexuellt övergrepp mot ett närstående barn – kvalificerar både som ett sexuellt ofredande mot barn och ett barnfridsbrott.

Mot bakgrund av de skilda skyddsintressena som motiverar kriminaliseringen av sexualbrotten å ena sidan (skyddet för den egna sexuella integriteten) och barnfridsbrott å andra sidan (skyddet för barnets tillit och anknytning till sina närstående) delar hovrätten den bedömning som tingsrätten har gjort, det vill säga att det ska dömas för båda brotten i konkurrens. R.A. ska alltså även dömas för sexuellt ofredande mot barn.

Åklagaren har gjort gällande att det sexuella ofredandet mot Sekretess 1 ska bedömas som grovt, eftersom det inneburit ett bevittnande av ett brott av mycket allvarlig art (det grova sexuella övergreppet mot barn). Samma omständighet har kvalificerat barnfridsbrottet i åtalspunkten 1.2 som grovt. För att undvika dubbelbestraffning genom att försvårande omständigheter beaktas mer än en gång anser hovrätten dock inte att också det sexuella ofredandet ska bedömas som grovt brott. Tingsrättens dom i denna del ska därför stå fast.

Åtalspunkten 1.4 – Barnfridsbrott (Sekretess 2)

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att R.A. låtit Sekretess 2 bevittna det sexuella ofredandet mot barn gentemot Sekretess 1 utgör ett barnfridsbrott av normalgraden. Som konstaterats under åtalspunkten 1.3 är det skilda skyddsintressen för det sexualbrott och det barnfridsbrott som R.A. utsatt Sekretess 2 för, varför han ska dömas för båda i konkurrens. Tingsrättens dom ska också i denna del stå fast.

Påföljdsfrågor

Straffminimum för grovt sexuellt övergrepp mot barn är fängelse i ett år och sex månader. Straffvärdet för den samlade brottsligheten som R.A. nu döms för uppgår enligt hovrättens bedömning till två års fängelse. Vid ett sådant högt straffvärde kan påföljden inte bestämmas till annat än fängelse. Tingsrättens dom i fråga om påföljd ska därför ändras på så sätt att R.A. döms till två års fängelse.

Skadeståndsfrågor

För den kränkning som R.A. utsatt Sekretess 2 för genom det grova sexuella övergreppet och barnfridsbrottet uppgår skälig ersättning till sammanlagt 100 000 kr. För Sekretess 1 uppgår ersättningen för det grova barnfridsbrottet och det sexuella ofredandet till 80 000 kr. Tingsrättens dom ska ändras i skadeståndsdelen i enlighet med detta.

Hovrättens domslut

1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att hovrätten, i stället för sexuellt övergrepp mot barn (åtalspunkten 1.1) och barnfridsbrott (åtalspunkten 1.2) den 29 oktober 2023 dömer R.A. för grovt sexuellt övergrepp mot barn enligt 6 kap. 6 § första och tredje stycket BrB och grovt barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första och andra stycket BrB samt bestämmer påföljden för dessa brott och de övriga brott som framgår av tingsrättens domslut till fängelse två år.

2. Hovrätten ändrar tingsrättens dom i skadeståndsdelen på så sätt att hovrätten bestämmer det belopp som R.A. ska betala till Sekretess 1 till 80 000 kr och till Sekretess 2 till 100 000 kr. På beloppen ska löpa ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) – – –.

Hovrätten förordnade om sekretess.

Högsta domstolen

R.A. överklagade och yrkade att han skulle frikännas och att de enskilda anspråken skulle ogillas. Han gjorde gällande, för det fall han dömdes till ansvar, att brotten grovt sexuellt övergrepp mot barn och grovt barnfridsbrott skulle rubriceras som brott av normalgraden, att barnfridsbrotten skulle konsumeras av de andra brotten samt att påföljden i vart fall skulle lindras.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett rörande gärningarna och R.A:s uppsåt till dessa. Frågan om prövningstillstånd beträffande de enskilda anspråken vilandeförklarades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lovisa Kvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s domskäl.

Frågorna i målet

6. Frågorna i målet är om brotten sexuellt övergrepp mot barn respektive barnfridsbrott ska rubriceras som grova samt om R.A. ska dömas för samtliga brott i brottslighetskonkurrens.

Sexuellt övergrepp mot barn

7. Av 6 kap. 6 § BrB följer bland annat att den som med ett barn under femton år genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§, döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst sex månader och högst två år. Detsamma gäller den som på ett otillbörligt sätt förmår barnet att företa eller tåla en sådan handling. Den som begår grovt sexuellt övergrepp mot barn döms till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om ett brott är att bedöma som grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende, eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet, eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet.

8. Bestämmelsen med dess nuvarande benämning tillkom vid den nya sexualbrottslagstiftningen år 2005, men har därefter genomgått ett par ändringar i sak. Före ändringarna prövade HD i rättsfallen NJA 2006 s. 221 samt NJA 2008 s. 1096 I och II om gärningar bedömda som sexuellt övergrepp mot barn skulle rubriceras som grova brott, men då mot den tidigare lagstiftningen. Kvalifikationsgrunderna för grovt brott ändrades sedan år 2013. Syftet var att fler fall av sexuellt övergrepp mot barn skulle bedömas som grova brott. Avsikten var också att vidga utrymmet för att bedöma övergrepp vid ett enstaka tillfälle som grovt brott. (Prop. 2012/13:111 s. 114 och 116.)

9. Att gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende innebär att det ska ses som försvårande att brottet begåtts av en person som står barnet nära eller annars har anförtrotts eller haft tillsyn över barnet. Av förarbetena framgår att avsikten inte är att skapa en ordning enligt vilken brottet i alla sådana situationer är att bedöma som grovt. Att brottet med hänsyn till barnets låga ålder inneburit ett hänsynslöst utnyttjande markerar att yngre barn bör ha ett särskilt starkt skydd mot sexuella övergrepp. Barnets ålder tillmäts större betydelse ju lägre den är. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska göras för att ta ställning till om dessa var för sig eller tillsammans motiverar att brottet ska bedömas som grovt. (A. prop. s. 115.)

Barnfridsbrott

10. Av 4 kap. 3 § BrB följer att den som begår vissa angivna brottsliga gärningar döms om gärningen har bevittnats av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot, för barnfridsbrott till fängelse i högst två år. Straffskalan för grovt barnfridsbrott är fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet.

11. Bestämmelsen infördes år 2021 och det främsta skälet för kriminaliseringen var att barn som upplever att en närstående utövar våld eller kränkningar mot annan närstående på flera sätt skadas av detta. Straffbudets primära skyddsintresse är tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Barn som upplever våld från sina föräldrar eller andra omsorgspersoner löper bl.a. en större risk än andra barn att utveckla symtom som ångest, nedstämdhet, posttraumatisk stress samt beteendeproblem som trots och uppförandestörning än barn som inte har sådana erfarenheter. Ett annat motiv till kriminaliseringen var att barn som upplevt våld eller kränkningar mellan närstående skulle få ställning som målsägande i straffprocessen. (Prop. 2020/21:170 s. 15.) 

12. Ett barnfridsbrott är regelmässigt att bedöma som grovt om barnet bevittnat att en närstående blivit utsatt för mycket allvarligt våld. Ett exempel på när gärningspersonen visat särskild hänsynslöshet är när den bevittnade gärningen begåtts i syfte att straffa eller förnedra barnet. Det kan även finnas andra situationer när ett brott är att bedöma som grovt. Frågan om ett brott ska bedömas som grovt ska dock alltid avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. (A. prop. s. 31.)

13. En naturlig utgångspunkt vid bedömningen av ett barnfridsbrotts rubricering och straffvärde är det s.k. grundbrottet, alltså den gärning som barnet bevittnat (jfr a. prop. s. 30). Eftersom brottskatalogen för vad som kan utgöra ett grundbrott vid barnfridsbrott är mycket bred bör det framför allt vara straffvärdet för grundbrottet, och alltså inte rubriceringen av detta, som ska ges genomslag vid bestämmandet av rubriceringen för barnfridsbrottet. Detta kommer till uttryck i lagtexten genom att det anges att grundbrottet ska vara av mycket allvarlig art. För att ett grundbrott ska anses vara av mycket allvarlig art bör det röra sig om en gärning med relativt högt straffvärde. Denna princip gör sig dock inte gällande i de fall den bevittnade gärningen har begåtts i syfte att straffa eller förnedra barnet.

Brottslighetskonkurrens

14. När ett handlande innefattar mer än en straffbelagd gärning uppstår frågan om domstolen ska döma för ett eller för flera brott (brottslighetskonkurrens). Allt efter omständigheterna får den lösning väljas som framstår som mest följdriktig och rimlig. Ibland bör det dömas för två eller flera olika brott. I andra fall bör ett eller flera mindre allvarliga brott konsumeras av den gärning som anses vara huvudbrottet. (Se ”Påskupploppet i Örebro” NJA 2023 s. 114 p. 23 och ”Tejpningen” NJA 2013 s. 397 p. 16.)

15. En princip som brukar upprätthållas är att det ena brottet konsumerar det andra om bestämmelserna har samma kriminalpolitiska grund. I sådana fall bör normalt det strängare straffbudet vara tillämpligt och det mindre allvarliga brottet konsumeras, men vägas in vid bedömningen av brottets allvar. (Se ”Påskupploppet i Örebro” NJA 2023 s. 114 p. 24 och ”Tejpningen” NJA 2013 s. 397 p. 16 med vidare hänvisningar.)

16. Ett annat skäl för konsumtion är om ett av brotten beaktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett annat genom att detta då bedöms som ett grovt brott. Om ett visst brott på detta sätt har beaktats vid bedömningen av ett annat kan det framstå som en form av dubbelbestraffning om det därutöver också döms särskilt för detta brott. (Se NJA 2008 s. 1010.) Att låta viss brottslighet konsumeras i sådana fall är således motiverat om man därigenom undviker oskälig dubbelbestraffning. Detta gäller särskilt om det råder stor skillnad i brottens straffskalor (se Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2013, s. 486).

17. När det gäller barnfridsbrott har lagstiftaren medvetet valt att dubbelkriminalisera ett och samma handlande på regelnivå. Det talar starkt för att ett sådant brott inte ska konsumeras av andra brott. I förarbetena till lagen saknas vägledning i fråga om hur domstolen ska hantera sådana frågor om brottslighetskonkurrens som är aktuella i detta mål.

18. Som i varje fall av brottslighetskonkurrens har domstolen även i fråga om barnfridsbrott i det enskilda fallet att ta hänsyn till om brottens samlade straffvärde leder till ett rimligt resultat. Om domstolen genom att döma för samtliga brott och på så sätt flera gånger beaktar att ett barn är närstående till tilltalad kan det finnas skäl att konsumera brott för att undvika ett opåkallat strängt straff för den samlade brottsligheten.

Bedömningen i detta fall

19. R.A. ska dömas för sexuellt övergrepp mot barn avseende det femåriga barnet och frågan är om brottet ska rubriceras som grovt. Det har rört sig om ett flertal beröringar av könsorganet och det har inte varit fråga om ett helt hastigt förlopp. Däremot har R.A. varit förhållandevis passiv under händelseförloppet. Att barnet är närstående till R.A. är en försvårande omständighet. I det här fallet har det även varit fråga om ett barn som i och med sin unga ålder är särskilt utsatt. Lagstiftarens avsikt har dock inte varit att alla sexuella övergrepp mot barn som begås av en närstående ska bedömas som grova brott. Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter är brottet inte att bedöma som grovt. Däremot har gärningen med hänsyn till de försvårande omständigheterna ett förhållandevis högt straffvärde som överstiger fängelse i ett år.

20. Det nioåriga barnet har bevittnat ett sexuellt övergrepp mot barn (jfr p. 19) och R.A. har därmed gjort sig skyldig till barnfridsbrott. Det bevittnade brottet i detta fall kan inte anses vara av sådan mycket allvarlig art att barnfridsbrottet ska bedömas som grovt. Det har inte heller förelegat någon annan omständighet som innebär att brottet ska bedömas som grovt.

21. R.A. har även gjort sig skyldig till sexuellt ofredande mot barn avseende det nioåriga barnet. Frågan är då om R.A. ska dömas både för sexuellt ofredande mot barn och barnfridsbrott begångna mot samma barn. Brotten har skilda kriminalpolitiska grunder eftersom sexuellt ofredande mot barn avser att skydda barnets personliga och sexuella integritet, medan barnfridsbrott avser att skydda barns trygghet och tillit till närstående. Det är inte heller någon större skillnad i brottens straffskalor. R.A. ska därför dömas för båda brotten i konkurrens.

22. Slutligen, har R.A. gjort sig skyldig till barnfridsbrott mot det femåriga barnet genom att hon bevittnat det andra barnet utsättas för sexuellt ofredande mot barn. Även de brotten har skilda kriminalpolitiska grunder (jfr p. 21). Däremot har omständigheten – att barnet är närstående till R.A. – i detta fall redan beaktats vid bestämmandet av straffvärdet för det sexuella övergreppet mot barn. Brotten skiljer sig därför relativt mycket i fråga om straffvärde. Vidare kan det konstateras att barnfridsbrott avser att skydda ett barn från att bevittna att en närstående utsätts för brott. I det här fallet får det anses vara det femåriga barnet som genom R.A:s handlande har blivit utsatt för huvudbrottet och hon är därför redan målsägande i straffprocessen. Att hon därigenom bevittnat det nioåriga barnet utsättas för sexuellt ofredande mot barn har blivit en följd av huvudbrottet, och är alltså inte vad som primärt är avsett att bestraffas.

23. Det föreligger generellt starka skäl för att döma i konkurrens i förhållande till barnfridsbrott. I det här fallet väger dock skälen för att konsumera barnfridsbrottet tyngre eftersom det annars skulle leda till en oskälig dubbelbestraffning. R.A. ska dömas för huvudbrottet mot den femåriga målsäganden, och det skulle leda till ett orimligt resultat om han även dömdes särskilt för barnfridsbrott mot samma målsägande på grund av att en annan närstående varit närvarande vid huvudbrottet.

24. R.A. ska således dömas för sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn och barnfridsbrott. Straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fängelse i ett år och fyra månader. Annan påföljd än fängelse är inte aktuell i detta fall och straffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.

25. Med hänsyn till utgången i frågan om hur gärningarna ska rubriceras bör prövningstillstånd beviljas beträffande målsägandens enskilda anspråk. Det finns inte förutsättningar för att nu ta ställning till ersättningsfrågan i sak. Frågan om skadestånd ska därför avskiljas och handläggas som ett tvistemål.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att HD

– dömer R.A. för sexuellt övergrepp mot barn enligt 6 kap. 6 § BrB i stället för grovt sexuellt övergrepp mot barn (åtalspunkt 1.1),

– dömer R.A. för barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § BrB i stället för grovt barnfridsbrott (åtalspunkt 1.2),

– bestämmer att ett fall av barnfridsbrott (åtalspunkt 1.4) ska ingå i brottet sexuellt övergrepp mot barn, och

– bestämmer fängelsestraffets längd till ett år och fyra månader.

HD meddelar prövningstillstånd beträffande Sekretess 1 och 2:s enskilda anspråk. Talan om skadestånd avskiljs från brottmålet för att den ska handläggas som ett tvistemål.

HD (justitieråden Anders Eka, Malin Bonthron, Stefan Reimer, referent, och Margareta Brattström) meddelade den 17 april 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. De två målsägandena är närstående till varandra och var vid tidpunkten för händelsen fem och nio år gamla. De befann sig i ett TV-rum tillsammans med R.A., som är närstående till dem båda. Det femåriga barnet frågade om hon fick titta på R.A:s könsorgan. Han drog då ner sina byxor och lät det femåriga barnet ta på hans könsorgan och lyfta det. Det var fråga om ett flertal beröringar under en tid om några minuter. Det nioåriga barnet var i rummet och såg detta.

2. Tingsrätten dömde R.A. för sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn och två fall av barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år.

3. Även hovrätten har dömt R.A. men rubricerat gärningarna som grovt sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn, grovt barnfridsbrott och barnfridsbrott. Hovrätten har bestämt påföljden till fängelse i två år.

Prövningstillståndet

4. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett rörande gärningarna och R.A:s uppsåt till dessa. Frågan om prövningstillstånd beträffande de enskilda anspråken har vilandeförklarats.

De brottsliga gärningarna

5. Det sexuella övergreppet mot barn har bestått i att R.A. genomfört en sexuell handling med det femåriga barnet genom att han blottat sitt kön och på ett otillbörligt sätt förmått eller låtit henne beröra hans kön. Enligt gärningsbeskrivningen ska brottet bedömas som grovt med hänsyn till att R.A. är närstående till barnet och att brottet med hänsyn till barnets låga ålder inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av henne.

6. Det sexuella ofredandet mot barn har bestått i att R.A. ofredat det nioåriga barnet genom att blotta sig och låta henne se när det femåriga barnet berörde hans kön.

7. Det ena barnfridsbrottet har bestått i att det nioåriga barnet bevittnat det sexuella övergreppet på det femåriga barnet. Enligt gärningsbeskrivningen ska brottet bedömas som grovt eftersom den gärning som bevittnats har varit av mycket allvarlig art.

8. Det andra barnfridsbrottet har bestått i att det femåriga barnet bevittnat det sexuella ofredandet mot det nioåriga barnet.

Frågorna i målet

9. Frågorna i målet är om brottet sexuellt övergrepp mot barn respektive det barnfridsbrott som riktat sig mot det nioåriga barnet ska rubriceras som grova brott samt om R.A. ska dömas för samtliga brott (brottskonkurrens) eller om något eller några av dessa ska anses vara konsumerade av andra brott.

Sexuellt övergrepp mot barn

10. Av 6 kap. 6 § första stycket BrB följer att den som med ett barn under femton år genomför en annan sexuell handling än ett samlag (eller en annan sexuell handling som är jämförlig med samlag) döms för sexuellt övergrepp mot barn. Detsamma gäller den som på ett otillbörligt sätt förmår barnet att företa eller tåla en sådan handling. Straffskalan är fängelse i lägst sex månader och högst två år.

11. I 6 § tredje stycket finns bestämmelser om grovt sexuellt övergrepp mot barn. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende, eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet, eller om brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Straffet för grovt brott är fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

12. Straffbestämmelsen om sexuellt övergrepp mot barn infördes 2005 och har därefter genomgått flera ändringar.

13. Den ursprungliga lydelsen av bestämmelsen har prövats av HD. I rättsfallen NJA 2006 s. 221 samt NJA 2008 s. 1096 I och II var frågan i huvudsak om sexuella övergrepp mot barn skulle rubriceras som grova brott. Rättsfallen får dock numera anses överspelade av senare lagändringar och ger inte längre uttryck för gällande rätt. Till detta ska läggas den förändrade synen på sexualbrott i allmänhet och de relativt långtgående förändringar som detta medfört för stora delar av 6 kap. BrB. I det sammanhanget bör särskilt framhållas att det utvidgade straffansvaret för våldtäkt och våldtäkt mot barn kommit att omfatta en del gärningar som tidigare skulle ha bedömts som sexuellt övergrepp eller sexuellt övergrepp mot barn. (Jfr prop. 2012/13:111 s. 114 f. och Petter Asp, Brottsbalken 6 kap. 6 §, avsnitt 2.5 Sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, eller mindre grovt brott?, Lexino 2025-01-01, JUNO.)

14. De omständigheter som särskilt ska beaktas vid prövningen av om sexuellt övergrepp mot barn ska bedömas som grovt (kvalifikationsgrunderna) ändrades 2013 genom att brott av närstående fördes in som kvalifikationsgrund. Samtidigt togs det tidigare kravet på särskild hänsynslöshet bort och kravet enligt den kvalifikationsgrunden mildrades så att brottet med hänsyn till tillvägagångssättet, barnets låga ålder eller annars skulle innebära ett hänsynslöst utnyttjande. Syftet var att fler fall av sexuellt övergrepp mot barn skulle bedömas som grova brott. Avsikten var också att vidga utrymmet för att bedöma övergrepp vid ett enstaka tillfälle som grovt brott. (Se a. prop. s. 48 f., 114 och 116.)

15. Kvalifikationsgrunden att gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt har utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende innebär att det ska ses som särskilt allvarligt att brottet har begåtts av en person som står barnet nära eller annars har anförtrotts eller haft tillsyn över barnet. Enligt förarbetena är avsikten inte att skapa en ordning enligt vilken brottet i alla sådana situationer är att bedöma som grovt, men det utgör en försvårande omständighet som särskilt ska beaktas (se a. prop. s. 49 ff.).

16. Enligt förarbetena markerar den kvalifikationsgrund som tar sikte på att brottet med hänsyn till barnets låga ålder har inneburit ett hänsynslöst utnyttjande att yngre barn bör ha ett särskilt starkt skydd mot sexuella övergrepp. Barnets ålder har, vid sidan av tillvägagångssättet, i lagtexten pekats ut som en omständighet som typiskt sett talar för att hänsynslöshet föreligger. Åldern bör tillmätas större betydelse ju lägre den är. Det betonas dock att en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet alltid ska göras för att ta ställning till om dessa var för sig eller tillsammans motiverar att brottet ska bedömas som grovt. (Se a. prop. s. 115.)

Barnfridsbrott

17. Av 4 kap. 3 § första stycket BrB följer att den som begår vissa angivna brottsliga gärningar döms, om gärningen har bevittnats av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot, för barnfridsbrott till fängelse i högst två år. För grovt barnfridsbrott enligt andra stycket döms till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om barnfridsbrottet är grovt ska det särskilt beaktas om den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet.

18. Bestämmelsen infördes 2021 och det främsta skälet för kriminaliseringen var att barn som bevittnar att en närstående utövar våld eller andra brottsliga handlingar mot en annan närstående på flera sätt skadas av detta. Straffbestämmelsens huvudsakliga skyddsintresse är tryggheten och tilliten hos ett barn i förhållandet till en närstående person. Det framhölls också att barn i dessa fall genom lagändringen skulle få ställning som målsägande i straffprocessen. (Se prop. 2020/21:170 s. 15.)

19. En utgångspunkt vid prövningen av om ett barnfridsbrott är att bedöma som grovt är grundbrottet, alltså den gärning som barnet har bevittnat. Eftersom brott av skilda slag kan utgöra grundbrott vid barnfridsbrott bör det framför allt vara straffvärdet för grundbrottet som ska ges genomslag vid rubriceringen. Detta kommer till uttryck i lagtexten genom att det som kvalifikationsgrund anges att grundbrottet ska vara av mycket allvarlig art. Ett barnfridsbrott är regelmässigt att bedöma som grovt om barnet har bevittnat att en närstående blivit utsatt för mycket allvarligt våld. Men brottet kan bedömas som grovt även i andra fall där det är fråga om ett grundbrott med relativt högt straffvärde.

20. Brottet kan också vara grovt om den bevittnade gärningen har begåtts i syfte att straffa eller förnedra barnet. Den situationen pekas i förarbetena särskilt ut som exempel på fall där gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet. (Jfr a. prop. s. 31.)

21. Vid prövningen av om ett brott är att anse som grovt ska det dock alltid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter.

Sexuellt ofredande mot barn

22. Den som sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd döms för sexuellt ofredande mot barn till fängelse i högst två år. Detsamma gäller för den som blottar sig för ett barn under femton år på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar barnet på ett sätt som är ägnat att kränka hans eller hennes sexuella integritet. (Se 6 kap. 10 § första och andra styckena BrB.)

Brottslighetskonkurrens

23. När ett handlande innefattar mer än en straffbelagd gärning uppstår frågan om domstolen ska döma för ett eller flera brott. Allt efter omständigheterna får den lösning väljas som framstår som mest följdriktig och rimlig. Ibland bör det dömas för två eller flera olika brott. I andra fall bör ett eller flera mindre allvarliga brott konsumeras av den gärning som anses vara huvudbrottet. (Se ”Tejpningen” NJA 2013 s. 397 p. 16 och ”Påskupploppet i Örebro” NJA 2023 s. 114 p. 23.)

24. En princip som brukar upprätthållas är att det ena brottet konsumerar det andra om bestämmelserna har samma kriminalpolitiska grund. I sådana fall bör normalt den strängare straffbestämmelsen vara tillämplig och det mindre allvarliga brottet konsumeras men vägas in vid bedömningen av brottets allvar. (Se ”Tejpningen” p. 16 med vidare hänvisningar och ”Påskupploppet i Örebro” p. 24.)

25. Ett skäl för att låta ett brott konsumera ett annat är om det ena brottet beaktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av det andra och därigenom medför att det brottet bedöms som grovt. Om det i stället döms för båda brotten kan det framstå som en form av dubbelbestraffning. (Se ”Jackan” HD:s dom den 13 mars 2025 i mål B 5428-24 p. 26*.)

26. När det gäller barnfridsbrott har lagstiftaren medvetet valt att utforma lagregleringen så att ett och samma handlande ska omfattas av två brott: ett grundbrott och ett barnfridsbrott som riktar sig mot olika personer. Det talar starkt för att det ska dömas för båda brotten i konkurrens. Frågor om brottslighetskonkurrens har dock inte berörts närmare i förarbetena till lagen.

27. Som alltid vid brottslighetskonkurrens har domstolen även i fråga om barnfridsbrott att bedöma vad som i det enskilda fallet sammantaget framstår som ett rimligt resultat.

Bedömningen i detta fall

28. R.A. ska dömas för sexuellt övergrepp mot barn avseende det femåriga barnet och frågan är om brottet ska rubriceras som grovt.

29. Händelseförloppet har innefattat ett flertal beröringar av R.A:s könsorgan och det har inte varit fråga om ett helt hastigt förlopp. Barnet är närstående till honom. Av särskild betydelse är vidare barnets låga ålder, fem år. Sammantaget är omständigheterna sådana att R.A. ska dömas för grovt sexuellt övergrepp mot barn.

30. Det nioåriga barnet har bevittnat ett grovt sexuellt övergrepp mot barn och R.A. har därmed gjort sig skyldig till barnfridsbrott. Att som barn bevittna hur ett annat närstående barn utsätts för ett allvarligt sexualbrott av en närstående vuxen är mycket skadligt för den trygghet och tillit som ett barn har rätt att känna. Ett grovt sexuellt övergrepp mot barn av det slag som är aktuellt i detta fall har ett högt straffvärde och är att se som ett brott av mycket allvarlig art. Vid en helhetsbedömning ska R.A. dömas för grovt barnfridsbrott.

31. R.A. har genom blottningen av sitt könsorgan och övergreppet mot det femåriga barnet även gjort sig skyldig till sexuellt ofredande mot barn avseende det nioåriga barnet. Frågan är då om R.A. ska dömas både för sexuellt ofredande mot barn och grovt barnfridsbrott begångna mot samma barn. Brotten har skilda kriminalpolitiska grunder eftersom sexuellt ofredande mot barn avser att skydda barnets personliga och sexuella integritet, medan barnfridsbrott avser att skydda barnets trygghet och tillit till närstående. R.A. ska därför dömas för båda brotten i konkurrens.

32. Frågan är slutligen om R.A. ska dömas även för barnfridsbrott mot det femåriga barnet genom att hon bevittnat att det äldre barnet utsatts för sexuellt ofredande mot barn. Det femåriga barnet har utsatts för huvudbrottet, dvs. grovt sexuellt övergrepp mot barn. Att händelseförloppet har inneburit att hon dessutom bevittnat att det nioåriga barnet utsatts för sexuellt ofredande mot barn kan på annat sätt beskrivas som att hon har bevittnat att det nioåriga barnet har bevittnat brottet mot henne själv. Det framstår sammantaget inte som rimligt att R.A. ska dömas också för barnfridsbrott mot det femåriga barnet.

33. R.A. ska således dömas för grovt sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn och grovt barnfridsbrott. Straffvärdet för den samlade brottsligheten är fängelse i två år. Hovrättens domslut ska alltså fastställas med den justeringen att det ena barnfridsbrottet är konsumerat av brottet grovt sexuellt övergrepp mot barn.

34. Vid denna utgång saknas det anledning att meddela prövningstillstånd i den del som förklarats vilande. Hovrättens dom beträffande de enskilda anspråken ska därför stå fast.

Domslut

HD, som förklarar att ett fall av barnfridsbrott (åtalspunkt 1.4) ska ingå i det grova sexuella övergreppet mot barn, fastställer i övrigt hovrättens domslut i ansvarsdelen.

HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar som har förklarats vilande. Hovrättens dom även beträffande de enskilda anspråken står därmed fast.

HD förordnade om sekretess.

Justitierådet Jonas Malmberg var skiljaktig och anförde följande.

Jag ställer mig bakom det som anges i domen till och med punkten 27 men anser att domskälen därefter bör ha följande lydelse.

28. R.A. ska dömas för sexuellt övergrepp mot barn avseende det femåriga barnet. Frågan är om brottet ska rubriceras som grovt.

29. Händelseförloppet har innefattat ett flertal beröringar av R.A:s könsorgan och det har inte varit fråga om ett helt hastigt förlopp. Att barnet är närstående till R.A. och bara fem år talar för att brottet ska bedömas som grovt. Samtidigt måste beaktas att R.A. inte varit drivande i händelseförloppet utan förhållit sig relativt passiv. Det har inte framkommit att han utnyttjat sin ställning som närstående för att tvinga eller övertala barnet att utföra handlingen. Den sexuella handlingen kan inte uppfattas som att barnet onanerat honom. Vid en helhetsbedömning är omständigheterna inte sådana att brottet ska bedömas som grovt. Däremot ligger brottets straffvärde avsevärt högre än straffminimum för sexuellt övergrepp mot barn av normalgraden.

30. Det nioåriga barnet har bevittnat ett sexuellt övergrepp mot barn och R.A. har därmed gjort sig skyldig till barnfridsbrott. Grundbrottet är dock inte av sådan mycket allvarlig art som gör att barnfridsbrottet bör rubriceras som grovt. Inte heller vid en helhetsbedömning finns det skäl att döma R.A. för grovt barnfridsbrott.

31. R.A. har genom blottningen av sitt könsorgan och övergreppet mot det femåriga barnet även gjort sig skyldig till sexuellt ofredande mot barn avseende det nioåriga barnet. Frågan är då om R.A. ska dömas både för sexuellt ofredande mot barn och barnfridsbrott begångna mot samma barn. Brotten har skilda kriminalpolitiska grunder eftersom sexuellt ofredande mot barn avser att skydda barnets personliga och sexuella integritet, medan barnfridsbrott avser att skydda barnets trygghet och tillit till närstående. Det är inte heller någon större skillnad i brottens straffskalor. R.A. ska därför dömas för båda brotten i konkurrens.

32. Jag instämmer i majoritetens uppfattning att R.A. inte ska dömas för barnfridsbrott mot det femåriga barnet.

33. Jag anser således att R.A. ska dömas för sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn och ett fall av barnfridsbrott. Påföljden ska bestämmas till fängelse ett år och fyra månader.

Jag är i övriga frågor ense med majoriteten.

 

* NJA 2025 s. 187 (red:s anm.).