Referat

Södertörns tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Södertörns tingsrätt mot Y.B. för grovt hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § andra stycket BrB med följande gärningsbeskrivning.

Y.B. har med hot om våld angripit socialtjänsthandläggaren Z.A. i hennes myndighetsutövning. Det hände den 4 november 2024 [i] Botkyrka kommun. Y.B. skickade flera sms, röstmeddelanden samt en bild föreställande honom med ett vapen, allt med innebörd att han skulle döda Z.A.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom det har rört sig om flera sms och röstmeddelanden med grafiska våldsbeskrivningar och hoten har förstärkts med en bild på vapen.

Y.B. begick gärningen med uppsåt.

Y.B. åtalades även för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket BrB, våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § BrB, fyra fall av ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott enligt 1 § första stycket och 4 § tredje stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Åklagaren yrkade att Y.B. skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Vidare yrkade åklagaren att i beslag tagen narkotika skulle förverkas från Y.B. enligt 6 § narkotikastrafflagen

Z.A. yrkade att Y.B. skulle betala skadestånd med 33 100 kr jämte ränta.

Tingsrätten (ordförande tf. rådmannen Anders Samuelson) anförde följande i dom den 12 december 2024.

Skäl

Y.B. har till följd av misstankar om brott vilka prövats genom denna dom varit berövad friheten såsom anhållen och häktad mellan den 5 september 2024 och den 11 september 2024 samt från den 5 november 2024.

Grovt hot mot tjänsteman

Z.A. har utöver att yrka skadestånd biträtt åtalet.

Inställning

Y.B. har erkänt gärningen frånsett att han inte förevisat något vapen i bild till målsäganden. Han har underkastat sig ansvar för brott av den s.k. normalgraden. Han har vidare bestritt bifall till det enskilda anspråket och inte vitsordat något belopp, frånsett sättet att beräkna ränta, såsom i och för sig skäligt.

Utredningen

Z.A. och Y.B. har hörts. På åklagarens begäran har målsägandens chef N.S. hörts som vittne. Den av åklagaren i stämningsansökan angivna skriftliga bevisningen har gåtts igenom.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Skuld

Y.B:s erkännande av gärningen stöds av övrig utredning i målet. Vad särskilt gäller frågan huruvida målsäganden haft fog för uppfattningen att den tilltalade förevisat ett vapen i en bildsekvens stöds detta av vad vittnet uppgivit. Således ska gärningen på de skäl som åklagaren angivit bedömas som grov och Y.B. ska dömas för grovt hot mot tjänsteman.

Övriga åtalspunkter

På anförda skäl fann tingsrätten att åtalet för olaga hot skulle ogillas och att Y.B. skulle dömas enligt övriga åtalspunkter utom ett av åtalen för ringa narkotikabrott.

Påföljd

Y.B. förekommer under 41 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 24 oktober 2024 av Svea hovrätt för brott mot knivlagen, grovt brott, varvid påföljden bestämdes till fängelse i sex månader. Domen är överklagad.

Frivården har i yttrande av den 25 november 2024 uttalat att risken för återfall i brott är förhöjd. Emellertid saknas det till följd av Y.B:s allvarliga och upprepade misskötsamhet under tidigare och aktuell övervakningsperiod förutsättningar för skyddstillsyn med eller utan särskild behandlingsplan. Till följd av Y.B:s missbruk och återkommande våldsbrott är han heller inte lämplig för samhällstjänst.

De mest straffvärda av de gärningar för vilka Y.B. nu ska dömas är självfallet grovt hot mot tjänsteman och brott mot knivlagen, grovt brott. Övriga gärningar är på bötesnivå. Tingsrätten gör den bedömningen att det samlade straffvärdet uppgår till fängelse i ett år och sex månader. Då förutsättningar för en icke frihetsberövande påföljd saknas ska påföljden bestämmas till fängelse i enlighet med straffvärdet.

Skadestånd

I enlighet med utgången i skuldfrågan ska Y.B. utge skadestånd till Z.A. Tingsrätten bedömer att skälig gottgörelse för kränkning uppgår till 25 000 kr. Vad gäller anspråken för sveda och värk är inte utredningen sådan att ersättning i denna del ska utdömas. Y.B. ska följaktligen betala 25 000 kr jämte yrkad ränta till Z.A.

Domslut

Tingsrätten dömde Y.B. för grovt hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § andra stycket BrB, för våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § BrB, för ringa narkotikabrott (3 tillfällen) enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) samt för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, enligt 1 § första stycket och 4 § tredje stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Y.B. frikändes från åtal för olaga hot. Tingsrätten avskrev ett åtal som avsåg ringa narkotikabrott.

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse 1 år 6 månader.

Under rubriken rapporterade lagrum angavs att ny påföljd hade bestämts för den nya och nyupptäckta brottsligheten och att för den nyupptäckta brottsligheten hänsyn hade tagits till tidigare påföljd (34 kap. 1 § första stycket och 34 kap. 2 § BrB).

Tingsrätten beslutade att Y.B. skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

Y.B. skulle betala skadestånd till Z.A. med 25 000 kr jämte ränta.

Tingsrätten förordnade också om förverkande och beslag om ersättning till brottsofferfonden

Svea hovrätt

Y.B. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet för våldsamt motstånd samt rubricera brotten mot knivförbudslagen och hot mot tjänsteman som brott av normalgraden i stället för grova brott. Han yrkade vidare att påföljden under alla förhållanden skulle mildras och att skadeståndsyrkandet skulle avslås eller att beloppet i vart fall skulle sättas ned.

Åklagaren och Z.A. motsatte sig ändring av tingsrätten dom.

Åklagaren begärde att Y.B. alltjämt skulle vara villkorat häktad då det annars fanns en risk för att han på fri fot skulle fortsätta sin brottsliga verksamhet om han frigavs från det fängelsestraff som han avtjänade.

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Maria L. McMurray, referent, samt f.d. hovrättsrådet Karin Jonsson) anförde följande i dom den 11 februari 2025.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i dessa delar, ska Y.B. dömas för tre fall av ringa narkotikabrott.

I överklagade skuldfrågor är utredningen i hovrätten densamma som i tingsrätten.

Hovrätten har tagit del av inspelningarna av de förhör som hölls där.

Hovrätten har inledningsvis att ta ställning till om hotet mot tjänsteman ska rubriceras som grovt brott eller brott av normalgraden.

Enligt 17 kap. 1 § andra stycket BrB ska vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt beaktas bl.a. om gärningen har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen. Frågan om brottet ska bedömas som grovt ska avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet.

Av utredningen framgår att Y.B. skickat såväl sms som röstmeddelanden till Z.A. med innebörden att han bl.a. skulle döda henne och hur han skulle gå till väga. Han har även skickat en bild av sig själv hållandes ett pistolliknande föremål till henne. Z.A. har uppgett att hon upplevde meddelandena och bilden som mycket hotfulla och att hon blev mycket rädd och omskakad. Hon utgick vidare ifrån att det var ett riktigt vapen då hon sedan tidigare hade kännedom om Y.B:s våldskapital. Y.B. har uppgett att det inte är ett riktigt vapen, vilket tydligt syns på bilden, samt att han inte skickade bilden för att skrämmas. Enligt hovrätten går det emellertid inte att säga att det inte är ett riktigt vapen utifrån enbart bilden. Hovrätten anser sammantaget att hoten som Z.A. mottagit från Y.B. påtagligt förstärkts med hjälp av bilden på ett sådant sätt att brottet ska rubriceras som grovt.

Hovrätten har härefter att ta ställning till om brottet mot knivförbudslagen är att anse som grovt brott eller brott av normalgraden.

I målet är utrett att Y.B. innehaft en mindre kökskniv i byxlinningen när han befann sig på tunnelbanestationen i Alby. Det är inte tillräckligt för att bedöma brottet som grovt. Några andra försvårande omständigheter har inte kommit fram. Brottet ska därmed inte bedömas som grovt men det har dock ett straffvärde på fängelsenivå. Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att Y.B. ska dömas för brott mot knivförbudslagen av normalgraden.

Vad härefter gäller åtalet för våldsamt motstånd så gör hovrätten ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i skuldfrågan. Y.B. ska alltså dömas även för det brottet.

Vad härefter gäller fråga om påföljd så uppgår det samlade straffvärdet för brotten som Y.B. ska dömas för, efter hovrättens ändring i rubriceringsfrågan, till ett år och två månaders fängelse. Någon annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Tingsrättens dom ska alltså ändras på så sätt att fängelsestraffets längd bestäms till ett år och två månader.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att skadestånd till Z.A. för den kränkning som Y.B. utsatt henne för uppgår till skäliga 25 000 kr.

Eftersom Y.B. redan avtjänar ett fängelsestraff finns det inte någon risk för att han begår nya brott under tiden som han sitter fängslad. Om han emellertid skulle friges från fängelsestraffet innan tiden gått ut för att överklaga den här domen, finns det dock enligt hovrätten risk för fortsatt brottslighet och han ska då omedelbart häktas och stanna kvar i häkte tills domen inte längre kan överklagas.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrätten dom på så sätt att hovrätten bedömde brottet mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål som brott enligt 4 § första stycket, i stället för grovt brott enligt 4 § tredje stycket samma lag, och bestämde fängelsestraffets längd till 1 år 2 månader. I övrigt skulle tingsrättens dom stå fast.

Hovrätten beslutade om beslag och om häktning.

Högsta domstolen

Y.B. överklagade och yrkade att HD skulle bedöma gärningen som hot mot tjänsteman av normalgraden. Under alla förhållanden yrkade han att påföljden skulle lindras.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning av de faktiska omständigheterna och i fråga om uppsåt.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Mathilda Rydstern, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Punkterna 1–14 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–22 i HD:s domskäl.

Bedömningen i detta fall

15. Hovrätten har kommit fram till att följande omständigheter är klarlagda kring gärningen och Y.B:s uppsåt. Y.B. var vid tillfället bostadslös och fick hjälp från socialtjänsten att ordna boende. Målsäganden Z.A. hade varit utsedd som socialtjänstsekreterare åt honom sedan ett par månader tillbaka. Upprinnelsen till händelsen var att Y.B. hade bokat ett hotell som Z.A. meddelade att socialtjänsten inte skulle bekosta. Y.B. skickade då ett flertal sms, röstmeddelanden och en bild till henne föreställandes honom med ett pistolliknande föremål riktat mot kameran. Han försökte också ringa henne vid närmare hundra tillfällen. I de sms och röstmeddelanden som han skickade till Z.A. angav han bl.a. att han skulle vänta på henne och skära upp och hugga hennes mage, att han skulle skära av hennes hals, att han skulle komma till socialtjänstkontoret och knivhugga alla han såg och att han skulle hugga ut hennes öga.

16. Z.A. har uppgett att hon blev rädd och tog hoten på allvar, att hon inte kunde bedöma om vapnet på bilden var riktigt men att det såg riktigt ut och att hon behövde ha ett personlarm direkt efter händelsen till dess att Y.B. blev frihetsberövad ungefär en vecka senare.

17. Genom de sms, röstmeddelanden och den bild som Y.B. skickade till Z.A. har han med hot om brottslig gärning förgripit sig på Z.A. i hennes myndighetsutövning. Han har alltså gjort sig skyldig till hot mot tjänsteman. Frågan blir då om brottet ska bedömas som brott av normal svårhetsgrad eller som ett grovt brott.

18. De hot som Y.B. har framställt mot Z.A. är i sig mycket allvarliga; de innefattar såväl allvarligt våld som beskrivningar om att han ska vänta på henne eller komma till socialtjänstkontoret. Z.A. är en för honom känd person och det råder ingen tvekan om att han hade kunnat ta sig till socialtjänstkontoret. Därtill har Y.B. skickat en bild föreställande sig själv hållandes ett pistolliknande föremål som är riktat mot kameran. Bilden är skickad i omedelbar anslutning till de skriftliga och verbala hoten. Det går inte att uppfatta bilden på annat sätt än att det pistolliknande föremålet är riktat mot Z.A. Det går inte heller utifrån bilden att säkert avgöra om det är fråga om ett riktigt vapen eller inte. Y.B:s agerande har varit ägnat att inge Z.A. uppfattningen att det finns stark anledning att räkna med att hoten kommer att verkställas.

19. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet – där det särskilt beaktas att gärningen har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen – ska brottet rubriceras som grovt hot mot tjänsteman.

20. HD gör samma bedömning som hovrätten i fråga om straffvärde och val av påföljd. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Petter Asp, referent, Eric M. Runesson, Anders Perklev och Margareta Brattström) meddelade den 8 oktober 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. Y.B. åtalades för bland annat grovt hot mot tjänsteman som ägt rum den 4 november 2024. Åklagaren påstod att han hade angripit socialtjänsthandläggaren Z.A. i hennes myndighetsutövning med hot om våld genom att skicka flera sms och röstmeddelanden samt en bild föreställande honom med ett vapen (en pistol), allt med innebörd att han skulle döda målsäganden. Brottet skulle enligt åklagaren bedömas som grovt eftersom det rört sig om flera sms och röstmeddelanden med grafiska våldsbeskrivningar och eftersom hoten förstärkts med en bild på ett vapen.

2. Tingsrätten dömde Y.B. för grovt hot mot tjänsteman. Påföljden för den samlade brottsligheten – som också omfattade ett grovt brott mot den så kallade knivlagen, ett fall av våldsamt motstånd och tre ringa narkotikabrott – bestämdes till fängelse i ett år och sex månader.

3. Hovrätten har liksom tingsrätten bedömt att hotbrottet ska rubriceras som grovt hot mot tjänsteman, men ansett att brottet mot knivlagen ska bedömas som ett brott av normalgraden. Till följd av detta har hovrätten sänkt straffet till fängelse i ett år och två månader.

4. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning av de faktiska omständigheterna och i fråga om uppsåt.

Frågan i HD

5. Frågan i HD är främst om den hotgärning som Y.B. har gjort sig skyldig till ska bedömas som brott av normalgraden eller som grovt hot mot tjänsteman. I målet aktualiseras bland annat frågan om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av ett vapen.

Regleringen avseende hot mot tjänsteman

6. Brottet hot mot tjänsteman omfattar bland annat att någon med hot om brottslig gärning angriper en tjänsteman, vid hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd vid myndighetsutövningen (se 17 kap. 1 § BrB).

7. Vid den i målet aktuella tidpunkten hade brottsbeskrivningen en något annorlunda utformning, vilket dock saknar betydelse för bedömningen i detta fall. Av betydelse är däremot att även straffskalorna har ändrats. Det är den straffskala som gällde vid tidpunkten för den åtalade gärningen som ska tillämpas och som det redogörs för här.

8. Om gärningen bedöms utgöra ett brott av normalgraden är den tillämpliga straffskalan böter eller fängelse i högst två år. Om brottet däremot är grovt är straffskalan fängelse i lägst ett och högst sex år[1]. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen

• har innefattat våld av allvarligt slag,

• har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt slag, eller

• annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

De båda sistnämnda kvalifikationsgrunderna finns även bland annat i bestämmelserna om grovt olaga hot och grovt övergrepp i rättssak.

9. Våld eller hot mot tjänsteman är brott som syftar till att bereda skydd för såväl enskilda intressen som för det allmännas verksamhet (jfr t.ex. prop. 2018/19:155 s. 30 f.).

Allmänt om gradindelning

10. När ett brott är indelat i olika grader – till exempel ett brott av normalgraden och ett grovt brott – ska gradindelningen, dvs. bestämmandet av brottets svårhetsgrad, göras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Vid bedömningen av brottets svårhet är straffbestämmelsens utformning och de intressen som skyddas genom den av grundläggande betydelse. (Se bl.a. ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378, ”Penningtvättshjälpen I–III” NJA 2018 s. 1010, ”Knivinnehavet i skolan” NJA 2020 s. 778 och ”Vinkelslipen” NJA 2024 s. 335.)

11. När det, som vid grovt våld eller hot mot tjänsteman, finns kvalifikationsgrunder som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt bildar dessa utgångspunkt för bedömningen. Det är emellertid inte nödvändigt att bedöma brottet som grovt när någon av dessa föreligger. Inte heller är det uteslutet att döma för grovt brott i andra fall, men då krävs i princip att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som försvårande i motsvarande grad som normalt gäller i de fall som anges i de särskilda kvalifikationsgrunderna. En helhetsbedömning måste alltid göras där såväl objektiva som subjektiva faktorer ska beaktas.

12. Det finns ett nära samband mellan gradindelning och straffvärdebedömning. Det beror på att gradindelningen inte kan göras utan att det sker en värdering av hur allvarlig brottsligheten är. Den samlade bedömning som alltid måste göras kommer alltså ytterst – med reservation för att vissa faktorer som påverkar straffvärdet saknar betydelse för gradindelningen – att bygga på en värdering av om straffvärdet i det enskilda fallet med beaktande av förekommande kvalifikationsgrunder är sådant att det är motiverat att döma för grovt brott. Sambandet blir ännu tydligare i sådana fall där det inte finns några kvalifikationsgrunder angivna eller när dessa är allmänt hållna.

13. När kvalifikationsgrunder anges för ett visst brott kan lagstiftaren alltså därigenom sägas ge uttryck för att de angivna omständigheterna normalt är så straffvärdehöjande att de motiverar att brottet bedöms som grovt och att straffmätningen därmed sker inom ramen för straffskalan för det grova brottet.

14. Också i de fall omständigheterna är sådana att de inte riktigt räcker för att en viss kvalifikationsgrund ska vara tillämplig kan kvalifikationsgrunden i många fall ge viss ledning för bedömningen av brottets svårhet. Även i sådana fall är omständigheterna normalt straffvärdehöjande, låt vara inte i sådan utsträckning att de i sig motiverar att brottet bedöms som grovt.

Särskilt om gradindelningen vid hot mot tjänsteman

15. Vid bedömningen av hur allvarligt ett hot mot tjänsteman är, finns anledning att fästa vikt vid hotets innebörd, dvs. vad gärningsmannen hotar att göra, och hur akut eller överhängande hotet framstår. Att hotet avser en livsfarlig gärning eller innefattar hot om att tillfoga svår kroppsskada kan tala för att hotet ska bedömas som grovt. Vidare bör beaktas om hotet riktats mot någon med en särskilt skyddslös ställning eller om det är fråga om upprepade allvarliga hot. Det kan även beaktas om gärningen är ägnad att orsaka svårt psykiskt lidande. (Jfr p. 10 i det föregående samt vad som sägs beträffande gradindelningen vid olaga hot i ”Vinkelslipen” p. 10 samt i prop. 1992/93:141 s. 31.)

16. Vid hot mot tjänsteman är det, eftersom den första punkten i 17 kap. 1 § andra stycket tar sikte på våld av allvarligt slag, de kvalifikationsgrunder som anges i den andra och den tredje punkten som kan vara av relevans.

17. Den andra punkten tar sikte på hur allvarligt hotet är och anknyter väsentligen till hotets innebörd och hur akut eller överhängande hotet framstår. I centrum står alltså hotet och hur skrämmande det typiskt sett är för den drabbade.

18. I punkten anges till att börja med att det ska beaktas om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp. Med vapen avses inte bara vapen i teknisk mening, som knivar och skjutvapen. Uttrycket omfattar även verktyg och bruksföremål som kan användas för att skada eller döda människor.

19. Kravet på en påtaglig förstärkning av hotet ska ses mot bakgrund av att ett vapen kan användas för att understödja gärningen på olika sätt, och att varje sådan användning inte behöver vara så allvarlig att brottet bör bedömas som grovt. Vad som krävs för att hotet ska anses påtagligt ha förstärkts med hjälp av exempelvis vapen får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Ju farligare ett vapen är desto påtagligare blir i regel förstärkningen. I fråga om framför allt skjutvapen och sprängämnen kan det vara tillräckligt att hjälpmedlet har riktats mot eller varit synligt för brottsoffret. När det gäller andra vapen bör det krävas att vapnet hanterats på ett särskilt hotfullt sätt, till exempel att gärningsmannen hållit en kniv eller ett annat stickvapen mot brottsoffrets kropp eller gjort aggressiva utfall eller rörelser med en kniv eller en batong. (Se prop. 2015/16:113 s. 63, 83 och 92.)

20. En verbal hänvisning till exempelvis ett vapen innebär inte att hotet har förstärkts ”med hjälp av” vapen; för att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs att vapnet funnits med vid gärningstillfället (se a. prop. s. 83). För att hotet ska anses ha ”påtagligt” förstärkts med hjälp av vapen är det normalt inte tillräckligt att gärningsmannen förmedlar en bild på ett vapen. Även om hotet i dessa fall kan sägas ha förstärkts med hjälp av vapnet och verka mycket skrämmande, innefattar situationen inte ett så akut eller överhängande hot som när målsäganden direkt konfronteras med vapnet.

21. Vidare ska enligt den andra punkten särskilt beaktas om hotet påtagligt har förstärkts genom anspelning på ett våldskapital. Med vålds­kapital ska enligt förarbetena förstås en förmåga och beredskap inom en kriminell gruppering att begå allvarligare våldsbrott eller andra brott som kan medföra fara för liv och hälsa (se a. prop. s. 83 f.).

22. Under den andra punkten faller också hot som annars har varit av allvarligt slag, vilket enligt förarbetena tar sikte på hot som varit allvarliga av något annat skäl än att de påtagligt har förstärkts med hjälp av till exempel vapen eller genom anspelning på ett våldskapital. De konkreta kvalifikationsgrunder som nyss beskrivits – förstärkning med hjälp av vapen och genom anspelning på våldskapital – kan sägas ge en beskrivning av situationer där hotet till följd av dess innebörd och hur akut det framstår typiskt sett bör bedömas som grovt. Om ett hot – utan att det påtagligt förstärkts med hjälp av vapen eller genom anspelning på våldskapital – i samma grad är ägnat att framkalla rädsla eller en känsla av otrygghet hos den drabbade kan detta medföra att brottet ska bedömas som grovt (jfr p. 11). I förarbetena nämns hot som har förstärkts med hjälp av en frätande vätska eller en bombliknande konstruktion som inte innehåller något sprängämne. (Se a. prop. s. 84.)

Bedömningen i detta fall

23. Det hot som Y.B. har dömts för innefattar upprepade hot med en mycket allvarlig innebörd. Hoten, som har förmedlats via sms och röstmeddelanden, har bland annat innefattat hot om att skära av målsägandens hals, skära upp hennes mage och om att hugga henne i ögat. Vidare har Y.B. i anslutning till meddelandena skickat en bild på sig själv där han riktar en pistol mot kameran.

24. Den kvalifikationsgrund som avser att hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen tar sikte på fall där vapnet förstärker hotet på ett sådant sätt att det för den utsatte framstår som särskilt akut eller överhängande med hänsyn till att hotet närmast omedelbart kan verkställas. I detta fall kan hotet visserligen sägas ha förstärkts genom att Y.B. har skickat bilden, men det innebär inte att hotet kan anses ha påtagligt förstärkts med hjälp av vapen.

25. Målsäganden har varit medveten om att Y.B. varit i besittning av ett våldskapital, men han har i de framförda hoten inte anspelat på detta. Inte heller den del av punkten som gäller anspelning på ett våldskapital kan därför anses vara tillämplig. Vidare kan hoten inte anses vara sådana att kvalifikationsgrunden i övrigt blir tillämplig. Hoten har visserligen gällt att Y.B. skulle döda målsäganden, men vid bedömningen bör samtidigt beaktas att de har framförts på distans via olika typer av meddelanden.

26. Vid den helhetsbedömning som ska göras måste emellertid alla de nu anförda omständigheterna bedömas samlat. Vid en sådan bedömning bör det alltså beaktas att Y.B:s hot har inneburit att han på ett mycket konkret sätt – och upprepade gånger – har hotat målsäganden till livet, att han har understrukit de verbalt uttryckta hoten genom att skicka en bild där han riktat en pistol mot kameran och att hoten har framförts mot en person som varit medveten om att han varit i besittning av ett våldskapital (vilket han känt till). Vid en samlad bedömning framstår dessa omständigheter, också med beaktande av att hoten skett på distans och att Y.B. vid hoten inte befunnit sig på samma plats som målsäganden, som försvårande i motsvarande grad som normalt gäller i de fall som anges i de särskilda kvalifikationsgrunderna. Det innebär att brottet – trots att ingen av kvalifikationsgrunderna i bestämmelsen är direkt tillämplig – bör bedömas som grovt.

27. Vid sidan av det grova hotet mot tjänsteman har Y.B. i enlighet med hovrättens dom gjort sig skyldig till ett brott mot knivlagen, ett fall av våldsamt motstånd samt tre ringa narkotikabrott. HD instämmer i hovrättens bedömning av brottslighetens samlade straffvärde.

28. Det nu sagda innebär att hovrättens domslut ska fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

^[1] Sedan den 2 juli 2025 är straffskalan för brott av normalgraden böter eller fängelse i högst tre år och straffskalan för grovt brott fängelse i lägst ett år och sex månader och högst åtta år.