Referat

Ref 33

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 juni 2025 följande dom (mål nr 6117-24).

Bakgrund

1. Den som vårdar en närstående som är svårt sjuk har, under vissa förutsättningar, rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården. 

2. F.L. var ledig från sitt arbete för vård av barn. Hon ansökte om närståendepenning för perioden 9–19 juni 2023. Hon kontaktade också sin arbetsgivare och ändrade anledningen till ledigheten från föräldraledig till närståendevård. Före och efter perioden var hon föräldraledig med föräldrapenning. 

3. Försäkringskassan bedömde att F.L. hade avstått från föräldra­ledighet – och inte från förvärvsarbete – under perioden. Enligt Försäkringskassan kunde närståendepenning i den situationen endast beviljas om hon hade avstått från föräldrapenning. Eftersom hon inte först hade ansökt om föräldrapenning för perioden, för att sedan ansöka om att få byta ut dagarna till närståendepenning, kunde hon inte beviljas närståendepenning. Försäkringskassan avslog därför hennes ansökan. 

4. F.L. överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm som biföll överklagandet och beviljade henne närståendepenning för den aktu­ella perioden. Förvaltningsrätten ansåg att hon hade visat att hon avstått från föräldrapenning i samband med närståendevård och att hon därmed hade visat att hon avstått från förvärvsarbete. Vidare bedömde förvaltningsrätten att övriga förutsättningar för att hon skulle beviljas närståendepenning var uppfyllda. 

5. Kammarrätten i Stockholm avslog Försäkringskassans över­klagande dit. Kammarrätten ansåg att F.L. hade avstått från sitt för­värvsarbete på grund av vård av närstående och med anledning av det också gjort en inkomstförlust. När det gällde om hon uppfyllde övriga förutsättningar för att beviljas närståendepenning gjorde kammarrätten ingen annan bedömning än förvaltningsrätten.

Yrkanden m.m.

6. Försäkringskassan yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden samt fastställa myndighetens beslut. 

7. F.L. har inte yttrat sig.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

8. Frågan är om en försäkrad, som har ansökt om närståendepenning och som varit föräldraledig direkt före och efter den period ansökan avser, ska anses ha avstått från förvärvsarbete och därmed ha rätt till förmånen.

Rättslig regleringm.m.

9. Av 47 kap. 3 § första stycket socialförsäkringsbalken framgår att en försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk under vissa förutsättningar har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården. Enligt 17 § 1 lämnas närståendepenning inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får föräldrapenningsförmåner.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

10. För att en försäkrad ska ha rätt till närståendepenning krävs att han eller hon avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående. Den försäkrade måste alltså ha ett förvärvsarbete som han eller hon är ledig från för att i stället vårda den närstående. För bedömningen av rätten till närståendepenning saknar det däremot betydelse om den försäkrade före och efter ledigheten för närståendevård var ledig från arbetet av någon annan orsak. Den omständigheten att en försäkrad avbryter en period av föräldraledighet för att i stället vårda en närstående innebär således inte att den försäkrade inte ska anses ha avstått från förvärvsarbete. 

11. Försäkringskassan anser emellertid att det i en sådan situation krävs att den försäkrade först ansöker om föräldrapenning och sedan återtar den ansökan, eftersom den försäkrade enligt myndig­hetens uppfattning annars inte kan anses göra någon inkomstförlust. Något stöd för att uppställa ett sådant krav finns dock inte. En annan sak är att närståendepenning och föräldrapenningsförmåner inte kan lämnas för samma tid. 

12. Av utredningen i målet framgår att F.L. var ledig för närstå­endevård under perioden 9–19 juni 2023 och att hon således avstod från förvärvsarbete i samband med närståendevården. Det framgår också att hon inte har uppburit föräldrapenningsförmåner avseende denna tid. Högsta förvaltningsdomstolen gör vidare ingen annan bedömning än kammarrätten när det gäller frågan om övriga förut­sättningar för att hon ska beviljas närståendepenning är uppfyllda.

13. F.L. har alltså rätt till närståendepenning för den ansökta perioden och överklagandet ska därför avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Ståhl, Classon, Gäverth, Medin och Säfsten. Föredragande var justitiesekreteraren Elin Nilsson.

______________________________

Förvaltningsrätten i Stockholm (2024-03-26, ordförande Fauvrelle):

En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har under vissa förutsättningar rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården. Det framgår av 47 kap. 3 § socialförsäkringsbalken. 

Av förarbetena framgår bl.a. att närståendepenning är utformad som en ersättning för inkomstbortfall (prop. 1987/88:176 s. 116). 

Frågan i målet är om F.L., som varit föräldraledig från sin anställning, har avstått från förvärvsarbete i samband med närståendevård. 

Det saknas vägledning i lagstiftning och rättspraxis i fråga om när en person som är föräldraledig ska anses avstå från förvärvsarbete i samband med närståendevård. 

En försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon avstår från förvärvsarbete har rätt till föräldrapenning (12 kap. 2 § social­för­säkringsbalken). En försäkrad bör därför, enligt förvaltningsrättens mening, anses avstå från förvärvsarbete enligt bestämmelserna om när­ståendepenning i den mån han eller hon avstår från föräldrapenning i samband med närståendevård. 

Försäkringskassan har ansett att F.L. inte har avstått från föräldra­penning då hon inte först sökt föräldrapenning för den aktuella perioden och sedan ansökt om att få byta ut dagarna till närståendepenning. Kravet att den försäkrade ska ha ansökt om föräldrapenning innan ansökan om närståendepenning har kommit in återfinns i Försäkringskassans rättsliga ställningstagande FKRS 2023:04 och i Försäkringskassans vägledning 2003:3. Något sådant krav uppställs dock inte enligt gällande bestäm­melser. 

Förvaltningsrätten anser att en sammantagen bedömning av om den försäkrade har avstått föräldrapenning bör göras utifrån samtliga om­ständig­heter i målet. 

Av utredningen framgår att F.L. har fått hel föräldrapenning för dagarna direkt före och direkt efter den period då hon sökt närståendepenning. Hon har uppgett att hon inte ansökte om föräldrapenning för den aktuella perioden eftersom hon redan tidigare visste att hon skulle vårda den när­stående. Hon har vidare uppgett att om hon inte hade behövt vara ledig för närståendevård så hade hon tagit ut föräldrapenning. Förvaltningsrätten anser att det inte har kommit fram skäl att ifrågasätta dessa uppgifter.

Vid en sammantagen bedömning anser förvaltningsrätten att F.L. har visat att hon har avstått från föräldrapenning i samband med närstående­vård under den aktuella perioden. Hon har därmed visat att hon har avstått från förvärvsarbete i samband med vården. Det var alltså inte riktigt av Försäkringskassan att avslå hennes ansökan på den grunden att hon inte först hade sökt föräldrapenning för perioden. 

Det framgår vidare av utredningen att beslutsfattaren har bedömt att den närstående som F.L. har vårdat har varit svårt sjuk och att övriga förutsätt­ningar för närståendepenning är uppfyllda. Det har inte kommit fram skäl för förvaltningsrätten att göra någon annan bedömning i dessa delar. Överklagandet ska därför bifallas och F.L. beviljas närståendepenning för perioden 9 – 19 juni 2023. 

Det ankommer på Försäkringskassan att vidta de åtgärder som föran­leds av denna dom.

– Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och beslutar att F.L. ska beviljas närståendepenning för perioden 9 – 19 juni 2023.

Kammarrätten i Stockholm (2024-10-02, Lokrantz Sandberg, Kärnell och Landberg):

Frågan i målet är om F.L. kan anses ha avstått från förvärvsarbete för att vårda anhörig i den mening som avses i 47 kap. 3 § SFB och om hon i så fall gjort en inkomstförlust. 

Av utredningen i målet framgår att F.L. var tjänstledig från sitt arbete för vård av barn (föräldraledighet). Det framgår också att hon till För­säkringskassan uppgett att hon visste redan en tid innan att hon skulle komma att vårda en nära anhörig under en period i juni 2023. Hon kontaktade därför sin arbetsgivare och ändrade anledning till tjänstledighet från föräldraledighet till närståendevård för den period som ansökan om närståendepenning gäller. Det är i målet utrett att F.L. också faktiskt vårdade en nära anhörig under den tiden som ansökan avsåg och att hon inte beviljades föräldrapenning under samma period. Av lönespecifikation från F.L:s arbetsgivare framgår att hon inte arbetat på grund av närstående­vård och att det gjorts avdrag från lönen för de dagar hon var ledig för vård av anhörig. 

F.L. har avstått från sitt förvärvsarbete på grund av vård av anhörig och hon har med anledning av det också gjort en inkomstförlust. Kammarrätten gör ingen annan bedömning än förvaltningsrätten gällande om F.L. uppfyller övriga förutsättningar för att beviljas närståendepenning. Hon har alltså rätt till närståendepenning för den ansökta perioden och över­klagandet ska därför avslås.

– Kammarrätten avslår överklagandet.