Referat

Ref 14

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 21 april 2026 följande dom (mål nr 4076-25).

Bakgrund

1. Den som förvärvsarbetar i Sverige är försäkrad mot arbetsskada enligt arbetsskadeförsäkringen, som är en del av den allmänna socialförsäkringen. Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Den som till följd av arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt kan ha rätt till ersättning i form av livränta. 

2. M.C. ansökte om livränta på grund av en skada som hon ådrog sig till följd av ett olycksfall den 19 december 2021. Hon hade den aktuella dagen deltagit i en planeringsdag i en stiftelse som hon var anställd hos och ordförande i. Under planeringsdagen hade mötes­deltagarna samlats i en lokal som tillfälligt disponerades av stiftelsen och vid lunchtid begav de sig till en restaurang i en annan del av staden där de skulle äta lunch som de betalade själva. På väg till restaurangen halkade M.C. och ådrog sig en skada. 

3. Försäkringskassan bedömde att M.C:s färd till restaurangen inte kunde anses stå i nära samband med hennes arbete eftersom hon inte regelbundet besökte restaurangen under lunchtid och restaurangen dessutom låg långt från den aktuella möteslokalen. Vidare bedömde Försäkringskassan att lunchen inte var, eller kunde likställas med, en obligatorisk del av en konferens. Försäkrings­kassan avslog därför hennes ansökan om livränta. 

4. M.C. överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg som avslog överklagandet. Enligt förvaltningsrätten hade det inte framgått att lunchen var obligatorisk som ett led i planeringsdagen. Förvaltningsrätten konstaterade vidare att restaurangen låg långt ifrån möteslokalen, att det var fråga om ett enstaka besök på restaurangen och att lunchen var självbekostad. Mot bakgrund av detta ansåg förvaltningsrätten att det inte hade gjorts sannolikt att olycksfallet inträffat under en lunch som hade nära samband med arbetet och att det därmed inte var fråga om någon arbetsskada. 

5. Kammarrätten i Göteborg biföll M.C:s överklagande dit samt beslutade att olycksfallet skulle bedömas som ett olycksfall i arbetet och att Försäkringskassan skulle pröva om övriga förutsättningar för rätt till livränta var uppfyllda. Kammarrätten beaktade bl.a. att syftet med den aktuella färden hängde samman med M.C:s arbete, att förflyttningen gjordes på betald arbetstid tillsammans med andra styrelsemedlemmar i stiftelsen och att lunchen var en del av den aktuella planeringsdagen. Kammarrätten ansåg mot denna bak­grund att färden till lunchrestaurangen fick anses föranledd av och stå i nära samband med M.C:s arbete.

Yrkanden m.m.

6. Försäkringskassan yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens dom och fastställa förvaltningsrättens dom. 

7. M.C. anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

8. Frågan i målet är om en skada till följd av ett olycksfall som har inträffat i samband med en färd till en lunchrestaurang under betald arbetstid utgör en arbetsskada och därför omfattas av arbetsskade­försäkringen.

Rättslig reglering m.m.

9. Med arbetsskada avses enligt 39 kap. 3 § socialförsäkringsbalken en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Av 4 § framgår att med skada avses bl.a. personskada.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

10. En grundläggande princip i arbetsskadeförsäkringen, såväl den nu gällande som dess föregångare, är att den ska skydda mot de särskilda risker som förekommer i arbetslivet. För att det ska vara fråga om ett olycksfall i arbetet måste det därför föreligga ett samband mellan den försäkrades arbete och olyckan (prop. 1954:60 s. 108 f. och prop. 2001/02:81 s. 102 samt HFD 2020 ref. 4 punkt 10 och där angivna rättsfall). 

11. När det gäller olycksfall som har inträffat då den försäkrade utfört arbete på sin arbetsplats har förutsatts att sambands­bedömningen ska vara generös. Även skador till följd av olycksfall som har inträffat utanför arbetsplatsen kan bedömas som arbetsskador givet att, som det uttrycks i motiven, ”arbetstagaren vid olyckstillfället var stadd i arbetsgivarens ärenden” eller i vart fall utförde något i arbetsgivarens intresse (prop. 1954:60 s. 109, se även HFD 2018 ref. 73). 

12. Vad gäller arbeten som sker under mer flexibla förhållanden kan det ibland vara svårt att avgöra var gränsen går mellan arbetsliv och privatliv. Utgångspunkten bör dock alltid vara att arbetsskada föreligger om arbetstagaren vid olyckstillfället utförde något i arbetsgivarens intresse. 

13. M.C:s olycksfall inträffade i samband med en färd som företogs under en planeringsdag i en stiftelse som hon var anställd hos. Färden företogs under betald arbetstid och i syfte att hon skulle delta i en med övriga mötesdeltagare gemensam lunch. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen får det därmed anses ha legat i arbetsgivarens intresse att hon genomförde färden och det fanns således ett sådant samband mellan olycksfallet och arbetet att det var fråga om en arbetsskada enligt 39 kap. 3 § socialförsäkrings­balken. 

14. Överklagandet ska därmed avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Gäverth, Westberg och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Elin Nilsson.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2024-11-13, ordförande Jolfors Detert, tre nämndemän [varav en skiljaktig]):

Frågan för förvaltningsrätten att ta ställning till är om Försäkringskassan har haft fog för beslutet att M.C. inte får livränta från och med mars 2023. 

Det är i målet ostridigt att M.C. fr.o.m. mars 2023 kan antas ha en nedsatt förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en femtondel under minst ett år framåt till följd av sina axelbesvär efter ett olycksfall. Frågan för förvaltningsrätten att ta ställning till är om omständigheterna är sådana att olycksfallet ska bedömas som en arbetsskada. Det är den försäkrade som ska visa att förutsättningarna för att beviljas livränta är uppfyllda. 

Av utredningen i målet framgår att M.C. den aktuella dagen hade en planeringsdag i den stiftelse där hon är anställd i tillika ordförande. M.C. anför att stiftelsen inte har en egen möteslokal, varför planeringsdagen hölls i en lokal i stadsdelen Majorna. Under lunchtid tog hon och resterande styrelsemedlemmar en spårvagn från möteslokalen till den restaurang där det planerades att inta lunch. Efter det att M.C. stigit av spårvagnen ramlade hon och ådrog sig en fraktur i axeln. 

Förvaltningsrätten konstaterar att M.C:s arbetsplats för dagen var möteslokalen i Majorna. Eftersom olyckan inträffade på väg från mötes­lokalen till en restaurang inträffade olyckan utanför arbetsplatsen. För att det ska betraktas som ett olycksfall i arbetet krävs det därmed att M.C. utförde någon aktivitet i arbetsgivarens intresse och att det finnas ett samband mellan olyckan och arbetet.

M.C. anför att lunchen som resan var arbetslunch under betald arbetstid. Vidare anför hon att planeringsdagen är att jämställas med en konferens och att det var bestämt på förhand var lunchen skulle intas. Därutöver har hon lämnat in en skrivelse från en styrelsemedlem i stiftelsen som uppger att det rörde sig om en arbetslunch. Härvid konstaterar förvaltningsrätten att enbart skrivelsen från en styrelseledamot inte är tillräcklig bevisning för att det skulle röra sig om en arbetslunch. Det framgår inte av skrivelsen eller på annat sätt att den planerade lunchen var obligatorisk som ett led i planeringsdagen. Av utredningen framgår vidare att lunchstället låg långt ifrån möteslokalen i Majorna, som var arbetsplatsen för dagen. Det var dessutom ett enstaka besök på restaurangen och var självbekostad lunch. Mot bakgrund av detta är det förvaltningsrättens bedömning att det inte har gjorts sannolikt att olycksfallet kan anses inträffat under en lunch som har nära samband med arbetet. Enligt förvaltningsrättens bedömning har olyckan därmed inte ett sådant samband med hennes arbete eller arbets­förhållanden att hon kan anses har varit omfattad av arbetsskade­försäkringen vid olycksfallet. Att AFA har godkänt händelsen som ett olycksfall kopplat till arbetet föranleder ingen annan bedömning. Därmed föreligger ingen arbetsskada eller rätt till livränta. Försäkringskassan har därmed haft fog för sitt beslut och överklagandet ska därför avslås. 

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

En nämndeman var skiljaktig och anförde: 

Enligt min bedömning har M.C. gjort sannolikt att olycksfallet hände under arbetstid och därför är att ses som arbetsskada. Förhållandena är därför sådana att livränta kan utgå.

Kammarrätten i Göteborg (2025-05-26, Dahlström, Hollender och Sundberg):

Kammarrättens bedömning

Det aktuella olycksfallet inträffade vid färd mellan den lokal som var M.C:s arbetsplats för dagen och ett lunchställe i en annan stadsdel i Göteborg.

Syftet med den aktuella färden hänger samman med M.C:s arbete i den stiftelse som hon är anställd tillika ordförande i, och inte med hennes privata förhållanden. Förflyttningen gjordes på betald arbetstid. Om olycksfallet inte hade inträffat skulle M.C. efter lunchen återvända till möteslokalen där arbetet utfördes. Både färden till och från lunchstället samt lunchen skulle genomföras tillsammans med andra styrelse­medlemmar i stiftelsen. Lunchen var en del av aktuell planeringsdag. 

Dessa omständigheter gör att färden enligt kammarrättens mening får anses föranledd av och stå i nära samband med M.C:s arbete, även med beaktande av avståndet mellan arbetsplatsen och lunchstället. 

Olycksfallet ska därför räknas som ett olycksfall i arbetet.

– Kammarrätten beslutar att olycksfallet den 19 december 2021 ska bedömas som ett olycksfall i arbetet. Försäkringskassan ska pröva om övriga förutsättningar för rätt till livränta är uppfyllda.