InfoLex

All juridik på ett ställe

NJA 2024:52 (“Kylbaffeln”)

Högsta domstolen·NJA 2024:52 · 2024-10-24Prejudikat
Det finns inte någon skyldighet för en lokalhyresgäst att reklamera vid brist i nyttjanderätten.

Referat

Caramelles Invest AB (Caramelles) bedrev konfektyrförsäljning i en förhyrd lokal i fastigheten Stockholm A. & E. 17 som ägs av Walls Fastighetsaktiebolag (Walls). Tryg Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial (Trygg-Hansa) var försäkringsgivare i förhållande till Caramelles.

Den 30 mars 2021 kom anställda hos Caramelles till lokalen för att öppna butiken för dagen. De upptäckte då att lokalens golv, lösöre, inventarier m.m. blivit vattenskadade eftersom en s.k. kylbaffel som satt i ett av lokalens rum hade släppt från sin infästning i taket och rasat ned samt orsakat kraftig vattenspridning på golvytor m.m. Kylbafflarna i lokalen utgjorde fast installation.

Caramelles led skada till följd av vattenskadorna. Skadorna avsåg Caramelles varor, inventarier, maskiner, inredning m.m. som förstörts på grund av vattenskadan och uteblivna intäkter (avbrottsskada).

Trygg-Hansa har till fullgörandet av sitt försäkringsåtagande gentemot Caramelles utbetalat försäkringsersättning om 2 509 159 kr för den skada som Caramelles lidit.

Stockholms tingsrätt

Trygg-Hansa väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot Walls Fastighetsaktiebolag och yrkade att tingsrätten skulle förplikta Walls att till Trygg-Hansa utge ett belopp om 2 007 327 kr jämte ränta.

Walls bestred Trygg-Hansas talan.

Tingsrätten (rådmannen Bertil Sundin) anförde i beslut den 2 februari 2024 följande.

OSTRIDIG BAKGRUND M.M.

– – –

Parternas överenskommelse och frågorna i målet

Parterna har inför prövningen av detta mål kommit överens om följande.

Det är ostridigt i målet att Caramelles den 30 mars 2021 upptäckte att kylbaffeln rasat ned från taket och skador orsakats till följd därav, att en potentiell reklamationsfrist i och för sig började löpa den 30 mars 2021, att Caramelles inte har framställt någon annan reklamation till Walls än den skriftliga reklamation som framställdes genom P.H. (Caramelles ombud) den 8 september 2021, att Walls accepterar att reklamation skett den 8 september 2021, att Walls enligt 12 kap. 11 och 16 §§ JB i och för sig är skadeståndsskyldigt för den skada som Caramelles lidit till följd av att kylbaffeln rasade ner från taket, att Trygg-Hansa ersatt Caramelles med 2 509 159 kr, att Trygg-Hansa – i enlighet med 7 kap. 9 § och 8 kap. 19 § försäkringsavtalslagen – har övertagit Caramelles rätt till skadestånd från Walls, att Trygg-Hansas rätt till skadestånd i och för sig uppgår till ett belopp om 2 007 327 kr samt att Trygg-Hansa i och för sig äger rätt till ränta på beloppet – – –.

Parterna är vidare överens om att de enda frågorna som ska prövas i målet är om Caramelles har haft någon reklamationsskyldighet, om denna fråga besvaras jakande, huruvida Caramelles reklamation av den 8 september 2021 framställts för sent och, om även denna fråga besvaras jakande, huruvida rätten till ersättning fallit bort till följd av att Cara-melles reklamation framställts för sent. Parterna är därtill överens om att inte yrka ersättning för rättegångskostnader.

Om Trygg-Hansa vinner framgång i reklamationsfrågorna har Trygg-Hansa rätt till ersättning med yrkat belopp. Om i stället Walls vinner framgång har Trygg-Hansa tappat målet i sin helhet och Trygg-Hansa äger då inte rätt till någon ersättning.

GRUNDER

Trygg-Hansa

– – –

Trygg-Hansa har bestritt Walls påståenden om att Trygg-Hansas rätt till ersättning för skadorna skulle ha fallit bort på grund av för sen reklamation. Det föreligger inte någon reklamationsskyldighet i hyresförhållanden för hyresgäster eller hyresvärdar som framställer skadeståndskrav i enlighet med 12 kap. JB. I vart fall har Caramelles reklamation av den 8 september 2021 inte framställts för sent. I vart fall är rättsföljden av en för sent framställd reklamation inte att rätten till ersättning faller bort. Med anledning härav har Trygg-Hansas rätt till ersättning inte fallit bort.

Walls

Caramelles har varit skyldigt att reklamera sitt skadeståndskrav på grund av avtalsbrott. Reklamation ska ske inom skälig tid. Reklamationsfristen har börjat löpa den 30 mars 2021. Caramelles reklamerade inte förrän den 8 september 2021, vilket är för sent. Rättsföljden av den för sena reklamationen är att Caramelles rätt att kräva skadestånd har fallit bort (preklusion).

PROCESSUELLT YRKANDE

Parterna har yrkat att tingsrätten ska hänskjuta följande frågor för prövning av HD i enlighet med 56 kap. 13 § RB.

(i) Har Caramelles i egenskap av hyresgäst haft en reklamationsskyldighet i förhållande till sin hyresvärd Walls i förevarande fall?

(ii) För det fall Caramelles har haft en reklamationsskyldighet, har i så fall Caramelles reklamation av den 8 september 2021 framställts för sent?

(iii) För det fall Caramelles har haft en reklamationsskyldighet och för det fall Caramelles reklamation av den 8 september 2021 har framställts för sent, har Trygg-Hansas rätt till ersättning från Walls i så fall fallit bort?

BESLUT

Med stöd av 56 kap. 13 § RB hänsköt tingsrätten de av parterna formulerade frågorna till HD.

Högsta domstolen

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Sandra Lundgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Punkterna 1–6 med rubriker motsvarar i huvudsak punkterna 1–7 med rubriker i HD:s skäl.

Lägenhetens skick under hyrestiden

Punkten 7 motsvarar i huvudsak punkten 8 i HD:s skäl.

Hyresgästens meddelandeskyldighet

Punkten 8 motsvarar i huvudsak punkten 9 i HD:s skäl.

9. Om hyresgästen underlåter att meddela hyresvärden om en skada kan han eller hon alltså drabbas av ersättningsskyldighet och hyresgästen kan också förlora rätten att göra påföljder gällande enligt 12 kap. 16 § JB (se NJA II 1908 s. 148, Walin, Allmänna hyreslagen, 5 uppl. 1969, s. 107 och Edling, 12 kap. 24 § jordabalken, Lexino [JUNO]).

Preskription av fordringar i hyresförhållanden

10. Preskriptionslagens bestämmelser gäller för preskription av fordringar, om inte annat följer av särskilda preskriptionsbestämmelser (se 1 § preskriptionslagen). I 12 kap. 61 § JB finns en särskild preskriptionsregel. I bestämmelsen anges att en hyresvärd eller en hyresgäst som vill framställa fordringsanspråk på grund av ett hyresförhållande ska väcka talan om detta inom två år från det att hyresgästen lämnade lägenheten. Iakttas inte den tiden är rätten till talan förlorad, om inget annat har avtalats.

11. Specialbestämmelsen aktualiseras alltså bara när ett hyresförhållande har avslutats. Det innebär att för fordringar i ett pågående hyresförhållande gäller preskriptionslagens bestämmelser. Preskriptionstiden är tio år. Rör det sig om en fordran mot en konsument avseende vara, tjänst eller annan nyttighet är preskriptionstiden i stället tre år. (Se 2 § preskriptionslagen.) Att en fordran preskriberats innebär att borgenären förlorar rätten att kräva ut sin fordran (se 8 § preskriptionslagen).

Allmänt om reklamation

Punkten 12 motsvarar i huvudsak punkten 10 i HD:s skäl.

13. Regler om reklamation vid fel i vara eller fel i tjänst finns i ett antal lagar, bl.a. i köplagen. Även jordabalken innehåller en reklamationsregel som gäller vid fastighetsköp. Av bestämmelsen framgår att en fastighetsköpare inte får åberopa att fastigheten är felaktig om han inte meddelar säljaren detta inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet (se 4 kap. 19 a § JB). Bestämmelsen har utformats med köplagens reglering som förebild. Det finns däremot inte någon bestämmelse i 12 kap. JB som uppställer krav på reklamation.

En allmän princip om reklamationsskyldighet

Punkten 14 motsvarar i huvudsak punkten 13 i HD:s skäl.

15. I ”Flyget till Antalya” NJA 2018 s. 127, som avsåg en fråga om dröjsmål när flygpassagerare hade kommit fram till sin destination tre timmar för sent, uttalade HD att det som huvudregel i svensk rätt får anses föreligga en allmän princip på det kontraktsrättsliga området om reklamationsskyldighet för den som vill göra gällande krav på ersättning till följd av att prestationen har utförts för sent. Domstolen uttalade att en konsekvens av en utebliven reklamation i sådana fall är att den berättigade parten förlorar rätten att bl.a. kräva skadestånd (p. 31). Det anfördes bl.a. att parternas behov av bevissäkring och intresset av att avtalsförhållandet avvecklades inom rimlig tid talade för tillämpning av en reklamationsregel.

16. I doktrin råder numera enighet om att det finns en icke lagreglerad reklamationsskyldighet. Fråga råder dock om reklamationsskyldighetens omfattning. Även om huvudregeln är att en reklamationsskyldighet föreligger kan det finnas fall där en sådan skyldighet inte bör uppställas. Lindskog har uttalat att för att en reklamationsskyldighet ska föreligga i ett visst typfall måste regeln vara ägnad för just det typfallet. Undantag från huvudregeln om reklamationsskyldighet kan också behöva göras om något i den aktuella lagstiftningen indikerar att en reklamationsskyldighet inte ska finnas. Lagen kanske innehåller ett påföljdssystem inom vars systematik en reklamationsskyldighet blir överflödig eller annars riskerar att rubba balansen däri. Det krävs en noggrann analys av den aktuella lagens systematik och ändamål. Det kan också framgå av förarbetena att det varit ett medvetet val från lagstiftaren att inte införa en reklamationsregel i lagen. (Se t.ex. Lindskog, Preskription – Om civilrättsliga förpliktelsers upphörande efter viss tid, 5 uppl. 2021, s. 745, Andersson, Inomkontraktuell reklamationsplikt; ett NJA-fall och flera hovrättsavgöranden senare, SvJT 2019 s. 382, och Hauge, Relativ reklamasjonsfrist på ulovsfestet grunnlag ved forbrukerens misholdskrav, SvJT 2019 s. 205.)

Något om reklamationens innehåll

17. När det är fråga om reklamation vid fel i vara eller fel i fastighet är det tillräckligt att en s.k. neutral reklamation lämnas. En neutral reklamation syftar till att göra klart för säljaren dels att det föreligger ett avtalsbrott som köparen önskar göra gällande, dels att informera säljaren om felet. Genom informationen får säljaren en möjlighet att vidta åtgärder, exempelvis avhjälpa felen. Det krävs inte att köparen anger vilka påföljder han eller hon vill göra gällande. (Se t.ex. ”Badrummet i radhuset” NJA 2020 s. 951 p. 34.)

18. Även i fall när HD utan lagstöd har ålagt en part en reklamationsskyldighet har en neutral reklamation ansetts tillräckligt (jfr ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909 och ”Flyget till Antalya” NJA 2018 s. 217).

Var Caramelles skyldigt att reklamera i detta fall?

19. Frågan i målet är om Caramelles varit skyldigt att reklamera till Walls för att vara bibehållen sin rätt att begära skadestånd i detta fall.

20. Den icke lagreglerade principen om en reklamationsskyldighet i kontraktsförhållanden kan uppfattats som en huvudregel och det finns utrymme för situationer när principen inte ska få genomslag (jfr punkten 16).

21. En prövning av om en part har en reklamationsskyldighet i ett visst fall får göras med hänsyn till det kontraktsförhållande som är aktuellt och med beaktande av de bestämmelser som reglerar det förhållandet.

22. I detta fall är det fråga om ett hyresförhållande mellan två näringsidkare som pågått sedan 2014. När det är fråga om långvariga avtalsförhållanden med fortlöpande prestationsskyldighet får det anses vara mer oklart vad som gäller när det kommer till att uppställa en allmän reklamationsskyldighet (se Norros, Reklamation och preskription vid långvariga kontraktsförhållanden, JFT 6/2021 s. 393–411).

23. Reklamationsskyldigheten är en lojalitetsförpliktelse som kan variera beroende på bl.a. avtalsförhållande och avtalstyp (se t.ex. Munukka, Lojalitetsplikt som rättsprincip, SvJT 2010 s. 837, och Hultmark, Reklamation vid kontraktsbrott, 1996, s. 27–40). Lojalitetsaspekterna gör sig särskilt gällande i ett långvarigt avtal med ömsesidiga prestationer. Att den part som drabbas av skada skyndsamt reklamerar till motparten så att denne får kännedom om det inträffade är ett lojalt agerande. Samtidigt skulle lojalitetsaspekterna kunna tala för att det inte finns samma behov av en reklamationsskyldighet när det rör sig om ett längre avtalsförhållande. Parterna får antas ha en regelbunden kontakt och även en beredskap att hantera olika frågor som uppkommer inom hyresförhållandet.

24. Även skadebegränsning och avveckling av avtalsförhållandet brukar anges som skäl för en reklamationsskyldighet. Skadebegränsningsintresset har inte ansetts motivera en reklamationsskyldighet när den avtalsbrytande parten redan har kännedom om avtalsbrottet. Avvecklingsintresset gör sig inte direkt gällande i ett fall som det aktuella där hyresförhållandet mellan parterna fortsätter efter avtalsbrottet.

25. Bevissäkringsintresset är relevant i ett fall som detta. Den avtalsbrytande parten ges, om en reklamation sker efter kort tid, en möjlighet att i nära anslutning till skadetillfället undersöka vad som hänt och bilda sig en uppfattning om skadan och dess följder.

26. Av betydelse för om det ska uppställas en reklamationsskyldighet är vidare hur lagstiftningen på det aktuella avtalsområdet är utformad (punkten 16).

27. Jordabalken är ett omfattande och komplext regelsystem. I 12 kap. JB finns en mängd detaljerade bestämmelser bl.a. om parternas respektive skyldigheter i hyresförhållandet och om vilka påföljder som kan aktualiseras om någon av parterna inte fullgör sina åtaganden. Det föreskrivs också skyldigheter att lämna meddelanden till den andra parten i olika situationer. Lindskog har anfört att det som talar mot en reklamationsskyldighet i hyresförhållanden är att regelsystemet i 12 kap. JB är så sofistikerat och innefattar så väl övervägda intresseavvägningar – innefattande många kommunikationsregler – att regelverket i angivet hänseende bör betraktas som färdigt och slutet (se Lindskogs tillägg till NJA 2008 s. 243).

28. Hyresgästens meddelandeskyldighet i 12 kap. 24 § andra stycket JB aktualiseras i ett fall som detta när det har inträffat en vattenskada i lokalen. Hyresgästen ska genast meddela hyresvärden om skadan. Om detta inte följs kan det leda till olika rättsföljder för hyresgästen (se punkterna 8–9).

29. Genom att hyresgästen uppfyller meddelandeskyldigheten får hyresvärden kännedom om skadan. Hyresvärden har i det läget möjlighet att vidta skadebegränsande åtgärder och att säkra bevisning om skadan och dess omfattning. Behovet av att utöver meddelandeskyldigheten uppställa krav på en reklamation i fall som det aktuella kan inte anses framträdande. Det torde många gånger också vara närmast en självklarhet att hyresgästen kommer att begära ersättning.

30. Hyreslagens detaljerade regelsystem, särskilt med beaktande av den meddelandeskyldighet som uppställs, gör att det inte därutöver bör uppställas en reklamationsskyldighet. Det torde närmast vara en fråga för lagstiftaren att ta ställning till om regelsystemet i 12 kap. JB är i behov av en översyn.

Svaret på den hänskjutna frågan

31. Det anförda leder till att det inte har förelegat någon reklamationsskyldighet för Caramelles i detta fall.

32. Den första hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet med detta.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att Caramelles inte har haft någon reklamationsskyldighet i förhållande till Walls i detta fall.

HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, referent, Stefan Johansson, Petter Asp och Margareta Brattström) meddelade den 24 oktober 2024 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Caramelles Invest AB hyr en butikslokal på Slöjdgatan i Stockholm av Walls Fastighetsaktiebolag. I lokalen bedriver Caramelles konfektyrförsäljning. Hyresförhållandet mellan parterna inleddes 2014 och pågår alltjämt.

2. I mars 2021 släppte en s.k. kylbaffel från taket i lokalen och orsakade vattenspridning. Caramelles drabbades av skador till följd av det inträffade, bland annat på varor och inventarier samt i form av uteblivna intäkter. Trygg-Hansa betalade ut försäkringsersättning till Caramelles.

3. Trygg-Hansa har därefter väckt talan och framställt regresskrav mot Walls som har invänt att Caramelles inte har reklamerat inom skälig tid och att rätten att kräva skadestånd till följd av skadan därför har fallit bort. Enligt Walls saknas det därmed grund för något regresskrav från Trygg-Hansas sida. Trygg-Hansa menar att det inte har förelegat någon skyldighet för Caramelles att reklamera.

4. Parterna har förklarat sig vara överens om bland annat följande. Walls är i och för sig skadeståndsskyldigt enligt 12 kap. 11 och 16 §§ JB för den skada som Caramelles lidit. En potentiell reklamationsfrist började löpa den 30 mars 2021. Caramelles framställde, genom sitt ombud, en skriftlig reklamation den 8 september 2021.

5. Om en reklamationsskyldighet anses föreligga, är parterna oense i frågorna om reklamation har skett i rätt tid och, om så inte är fallet, vilken rättsföljd som då inträder.

Hänskjutna frågor

6. Tingsrätten har efter parternas begäran med stöd av 56 kap. 13 § RB hänskjutit följande frågor till HD.

(i) Har Caramelles i egenskap av hyresgäst haft en reklamationsskyldighet i förhållande till sin hyresvärd Walls i förevarande fall?

(ii) För det fall Caramelles har haft en reklamationsskyldighet, har i så fall Caramelles reklamation av den 8 september 2021 framställts för sent?

(iii) För det fall Caramelles har haft en reklamationsskyldighet och för det fall Caramelles reklamation av den 8 september 2021 har framställts för sent, har Trygg-Hansas rätt till ersättning från Walls i så fall fallit bort?

HD:s prövning

7. HD har beviljat prövningstillstånd avseende samtliga hänskjutna frågor.

Ansvarsfördelning och meddelandeskyldighet

8. Skadas en lokal, eller en bostadslägenhet, under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig har hyresgästen rätt till ersättning för skada som uppstår, om hyresvärden inte visar att bristen inte beror på hans eller hennes försummelse. (Se 12 kap. 11 § första stycket 4 och 16 § första stycket JB.)

9. Om det uppkommer en skada som ofördröjligen måste avhjälpas för att inte allvarlig olägenhet ska uppstå är hyresgästen skyldig att genast lämna hyresvärden meddelande om skadan. Meddelande om annan skada ska lämnas till hyresvärden utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta hyresvärden är han eller hon ansvarig för den skada som föranleds av hans eller hennes försummelse. (Se 12 kap. 24 § andra stycket JB.)

Reklamationsskyldighet

10. Reklamationsskyldighet innebär att en part i en avtalsrelation måste ge motparten ett meddelande med visst innehåll för att bibehålla sina rättigheter eller för att kunna göra gällande krav mot motparten. Den typiska reklamationen avser ett meddelande från en part till motparten om ett anspråk på grund av motpartens avtalsbrott.

11. Det finns flera skäl som motiverar en skyldighet att reklamera vid fel i en prestation. Ett meddelande kan bland annat ge den kontraktsbrytande parten en möjlighet att vidta skadebegränsande åtgärder eller att säkra bevisning om den uppkomna situationen. Skyldigheten har också motiverats med att det är angeläget att tvistefrågor avgörs så snabbt som möjligt och att den kontraktsbrytande parten efter en tid inte ska behöva räkna med krav från motparten. Man kan vidare se reklamationsskyldigheten som ett utflöde av parters lojalitetsplikt, inte minst i långvariga avtalsförhållanden.

12. Regler om reklamation vid fel i vara, fastighet, tjänst eller annars i en säljande parts prestation finns i ett stort antal lagar på kontraktsrättens område. HD har också i flera avgöranden rörande olika situationer – där uttryckliga lagregler om reklamation saknas – uttalat sig om skyldigheten att ge motparten meddelande inom viss tid för rätten att göra gällande påföljder, bland annat för rätten att kräva skadestånd eller liknande ersättning.

13. I ”Ränteskruven” NJA 2005 s. 142 uttalade HD att det får anses vara en allmän princip inom civilrätten att en köpare eller beställare, som vill göra gällande anspråk på grund av fel eller brist, har att reklamera utan oskäligt uppehåll efter det att han märkt eller bort märka felet eller bristen. Och i ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909, som rörde ett ensam–
återförsäljaravtal som felaktigt sagts upp i förtid, ansågs den skadelidande vara bevarad vid sin rätt till skadestånd genom att inom skälig tid från mottagandet av uppsägningen ha tillställt den kontraktsbrytande parten en neutral reklamation. HD uttalade att det av allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden får anses följa att en avtalspart som vill göra gällande påföljder på grund av avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv. Enligt domstolen kan de lagfästa regler om reklamation som finns för olika avtalsförhållanden ses som ett uttryck för en sådan princip. (Jfr även ”Flyget till Antalya” NJA 2018 s. 127 p. 23–25 med där gjorda hänvisningar.)

14. Utgångspunkten måste därför anses vara att det finns en allmän princip om skyldighet att reklamera vid kontraktsbrott. Det innebär dock inte att det finns en för alla fall gällande regel om reklamationsplikt utan hänsyn måste ta till vilket rättsområde som det är fråga om (jfr Stefan Lindskog, Preskription – Om civilrättsliga förpliktelsers upphörande efter viss tid, 5 uppl. 2021, s. 745).

Finns det en reklamationsskyldighet vid brister i nyttjanderätten?

15. Jordabalkens regler om hyresvärdens ansvar för brister i nyttjanderätten till en lokal har sitt ursprung i 1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom m.m. Bestämmelserna är i betydande utsträckning baserade på allmänna obligationsrättsliga principer och vid prövningen av om det finns en brist och vilka påföljder som i så fall blir aktuella kan alltså vägledning hämtas från dessa principer. (Se ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445 p. 6.)

16. Vid bedömningen av i vilken utsträckning sådana principer bör ges genomslag ska emellertid även hyresavtalets och hyresregleringens utformning och särdrag beaktas.

17. Hyresavtal skiljer sig från andra avtal, exempelvis köpeavtal, bland annat genom avtalets varaktiga karaktär. Avtalet fullgörs inte genom att en enstaka prestation sker, utan genom fortlöpande och periodiska prestationer. Skälen för en reklamationsskyldighet gör sig normalt sett mer tydligt gällande vid kortvariga avtalsförhållanden, även om det självfallet också vid mer varaktiga förhållanden som rymmer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter kan finnas en reklamationsskyldighet utan stöd av lag (jfr ”Jehanders Grus”).

18. Reglerna i 12 kap. JB är vidare specialanpassade för hyresförhållanden och ska kunna tillgodose behovet av reglering i de olika situationer som kan uppstå. Bestämmelserna ger uttryck för intresseavvägningar mellan parterna. Regleringen är detaljrik och rymmer också ett flertal bestämmelser om hur parterna är skyldiga att kommunicera med varandra. Det är givet att det finns anledning att visa större försiktighet med att låta en reglering av detta slag kompletteras av allmänna rättsprinciper jämfört med avtal på rättsområden som inte omfattas av någon särskild lagstiftning (jfr Olli Norros, Reklamation och preskription vid långvariga kontraktsförhållanden i JFT 2021, s. 393 ff. och Stefan Lindskogs tillägg till NJA 2008 s. 243).

19. Vad som nu sagts om hyresavtalets särdrag och lagstiftningens utformning talar mot att en hyresgäst skulle vara skyldig att reklamera för att bibehålla sin rätt till skadestånd vid brist i nyttjanderätten.

20. Till detta kommer att hyresgästens meddelandeskyldighet enligt 12 kap. 24 § JB i stor utsträckning tillgodoser de ändamål som bär upp en reklamationsskyldighet.

21. Mot denna bakgrund bör det inte ställas upp en reklamationsskyldighet vid brister i nyttjanderätten.

Slutsats

22. Slutsatsen är alltså att det inte finns någon skyldighet för en lokalhyresgäst att reklamera vid brist i nyttjanderätten och den första av de tre hänskjutna frågorna ska besvaras i enlighet med detta.

23. Det sagda innebär att det inte blir aktuellt att ta ställning till de två ytterligare frågor som hänskjutits.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att Caramelles Invest AB inte har haft någon reklamationsskyldighet i förhållande till sin hyresvärd Walls Fastighetsaktiebolag.

 

Källa: Domstolsverket, Sök rättspraxis (CC0). Hela domen finns hos domstolen.