1 § Lag (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol
3 vägledande avgöranden åberopar denna paragraf.
1 § I mål eller ärende vid en svensk domstol får domstolen besluta att bevis ska tas upp vid en utländsk domstol. Sådan bevisupptagning får avse syn, skriftligt bevis eller förhör med vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran, målsägande eller den som avses i 36 kap. 1 § andra eller tredje styckena rättegångsbalken.
Denna lag tillämpas inte om lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1783 av den 25 november 2020 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur eller lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är tillämplig. Lag (2022:623).
Rättsfall som åberopar 1 §
- NJA 1991 s. 512Högsta domstolen · 1991-10-08 · citeras 2 ggr
I två brottmål om ansvar för grov narkotikabrottslighet har den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade bestått av uppgifter som har lämnats vid polisförhör utomlands (I och II) samt av uppgifter lämnade vid…
- NJA 1993 s. 213Högsta domstolen · 1993-05-12
HD har ansett sig förhindrad att pröva en begäran av riksåklagaren om bevisupptagning i främmande stat enligt art 3 p 1 i den europeiska konventionen d 20 april 1959 om inbördes rättshjälp…
- NJA 1990 s. 273Högsta domstolen · 1990-05-11
Fråga huruvida beslut om förhör Vid belgisk domstol med medmisstänkt Var förenligt med lagen (1946:817) om bevisupptagning Vid utländsk domstol.