Referat

Malmö tingsrätt

Kapatens R4 AB förde vid Malmö tingsrätt den talan mot Victoriahem AB som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmännen Fredrik Forssman och Sandra Moradi samt tings­fiskalen Andreas Korths-Aspegren) anförde följande i dom den 23 september 2022.

Bakgrund

Victoriahem AB, tidigare Victoria Park AB, (Victoriahem) är ett fastighetsbolag med säte i Malmö. Vid de i målet relevanta tidpunkterna var bolaget ett avstämningsbolag i enlighet med 1 kap. 10 § aktiebolagslagen. Mellan åren 2013 och 2019 var bolaget noterat på Nasdaq Stockholm.

År 2013 genomförde Victoriahem en emission av aktier till allmänheten, varav en del av emissionen avsåg preferensaktier. Per juni månad 2019 fanns det 1 302 047 preferensaktier i Victoriahem.

För den särskilda företrädesrätten såvitt avsåg utdelning på de aktuella preferensaktierna gällde de villkor som angavs i Victoriahems bolagsordning, bland annat punkterna 5.2.1 och 5.2.2, som i huvudsak stadgade följande:

5.2.1 Preferensaktierna skall medföra företrädesrätt framför stamaktierna till årlig utdelning av tjugo (20) kronor per preferensaktie med kvartalsvis utbetalning om fem (5) kronor per preferensaktie. Avstämningsdagar för de kvartalsvisa utbetalningarna skall vara sista vardagen i mars, juni, september respektive december varje år.

5.2.2 Om ingen utdelning lämnats till preferensaktieägare, eller om årlig utdelning understigande tjugo (20) kronor per preferensaktie lämnats under ett eller flera år, skall preferensaktierna medföra rätt att av följande års utdelningsbara medel också erhålla Innestående Belopp, som det definieras nedan (innefattande på Innestående Belopp belöpande Uppräkningsbelopp, som det definieras nedan), innan utdelning på stamaktierna sker. Om ingen utdelning lämnas eller om årlig utdelning understigande tjugo (20) kronor per preferensaktie lämnats under ett eller flera år ankommer det på följande årsstämma att fatta beslut om fördelningen av den kvartalsvisa utbetalningen av Innestående Belopp. Preferensaktierna skall i övrigt inte medföra någon rätt till utdelning.

Den 23 april 2019 beslutade Victoriahems årsstämma om utdelning av 20 kr per preferensaktie att ske i fyra utbetalningar om 5 kr den 3 juli 2019, den 3 oktober 2019, den 7 januari 2020 och den 3 april 2020. Preferensaktien handlades på Stockholmsbörsen den 23 april 2019 som högst för 317 kr och hade en stängningskurs om 310 kr.

För inlösen av preferensaktierna fanns villkor föreskrivna i Victoriahems bolagsordning, punkt 5.4:

5.4.1 Minskning av aktiekapitalet, dock inte under minimikapitalet, kan från och med år 2015 äga rum efter beslut av bolagsstämma genom inlösen av preferensaktier enligt följande grunder.

5.4.2 Bolagsstämman bestämmer det antal preferensaktier som varje gång skall inlösas, varvid inlösen skall ske pro rata i förhållande till det antal preferensaktier som varje preferensaktieägare äger vid tidpunkten för bolagsstämmans beslut om inlösen. Om fördelningen enligt ovan inte går jämnt ut skall styrelsen besluta om fördelningen av överskjutande preferensaktier som skall inlösas. Om beslutet biträds av samtliga preferensaktieägare kan dock stämman besluta vilka preferensaktier som skall inlösas.

5.4.3 Innehavare av till inlösen bestämd preferensaktie skall vara skyldig att tre månader efter det att han underrättats om inlösningsbeslutet mottaga lösen för aktien med ett belopp beräknat som summan av ett Basbelopp, som det definieras nedan plus Innestående Belopp enligt punkt 5.2 (innefattande på Innestående Belopp belöpande Uppräkningsbelopp till och med den dag då lösenbeloppet förfaller till betalning). Om inlösenbeslutet fattas senast den 31 december 2018 skall Basbeloppet uppgå till 130 procent av teckningskursen till vilken preferensaktien emitterades vid den första emissionen av preferensaktier. Om inlösenbeslutet fattas mellan den 1 januari 2019 och den 31 december 2020 skall Basbeloppet uppgå till 120 procent av teckningskursen till vilken preferensaktien emitterades vid den första emissionen av preferensaktier. Om inlösenbeslutet fattas efter den 31 december 2020 skall Basbeloppet uppgå till 110 procent av teckningskursen till vilken preferensaktien emitterades vid den första emissionen av preferensaktier. Från den dag lösenbeloppet förfaller till betalning upphör all uppräkning därå enligt punkt 5.2.3.

Den 19 juni 2019 beslutade Victoriahem vid extra bolagsstämma att inlösa samtliga preferensaktier för 300 kr styck och att en sista utbetalning av utdelning på preferensaktierna skulle ske den 3 juli 2019. Denna utbetalning var också den sista som genomfördes. Utbetalning av beslutad inlösenlikvid skedde den 11 juli 2019. Omedelbart före det att preferensaktierna löstes in handlades de på börsen för ett pris omkring 300 kr styck, det vill säga motsvarande inlösenbeloppet. Victoriahem har inte genomfört utbetalning av tidigare beslutad utdelning per avstämningsdagarna den 3 oktober 2019, den 7 januari 2020 eller den 3 april 2020. Parterna är överens om att aktierna vid dessa tidpunkter redan hade lösts in av Victoriahem och således hade upphört att existera och att de före detta preferensaktieägarna därför inte heller per dessa avstämningsdagar var inskrivna i Victoriahems aktiebok eller upptagna i Victoriahems avstämningsregister hos Euroclear. Parterna är även överens om att det inte heller fanns någon annan som såvitt avser preferensaktierna var inskriven i Victoriahems aktiebok eller upptagen i Victoriahems avstämningsregister såsom ägare till dessa aktier.

Parterna är slutligen överens om att samma rättigheter som tingsrätten eventuellt finner att de före detta preferensaktieägarna har, tillkommer i stället Kapatens R4 AB (Kapatens) som förvärvat dessa från aktieägarna.

Yrkanden m.m.

Kapatens har yrkat att tingsrätten ska förplikta Victoriahem att till Kapatens betala 1 479 165 kr jämte ränta om 10 procent på 493 055 kr från den 3 oktober 2019, på 493 055 kr från den 7 januari 2020 och på 493 055 kr från den 3 april 2020, allt till dess betalning sker. I andra hand har Kapatens yrkat att ränta ska beräknas enligt 3 och 6 §§ räntelagen.

Victoriahem har bestritt käromålet, men vitsordat kapitalbeloppet och Kapatens andrahandsyrkande avseende ränta som skäligt i och för sig.

Grunder och utveckling av talan

Kapatens

Varje före detta preferensaktieägare har en fordran på bolaget avseende den beslutade utdelning som ännu inte har betalats ut. Fordran på utdelning uppkom i och med beslutet om utdelning den 23 april 2019. Victoriahem är därför skyldig att utge 15 kr per aktie (sammanlagt 98 611 aktier) till de före detta preferensaktieägarna och numera till Kapatens som övertagit fordringsrätterna.

Det faktum att preferensaktierna inlösts av Victoriahem innan tidigare beslutad utdelning utbetalts utsläcker inte fordringarna som uppkommer redan genom utdelningsbeslutet. Bestämmelserna i 4 kap. 37 och 39 §§ aktiebolagslagen är formföreskrifter som inte syftar till att eller kan utsläcka en tidigare uppkommen fordran och utgör inte heller förutsättningar eller villkor för fordrans uppkomst eller fortsatta existens.

De berättigade preferensaktierna var införda i aktieboken vid tidpunkten för utdelningsbeslutet och de preferensaktieägare som överlåtit sina fordringar till Kapatens var införda som ägare till dessa preferensaktier vid tidpunkten för inlösen. Skälet till att preferensaktieägarna inte var införda i aktieboken och i avstämningsregister vid senare avstämningsdagar för utbetalning är att preferensaktierna lösts in av Victoriahem innan utbetalning skett och att aktierna därmed inte längre existerade. Det fanns därför inte någon som var införd som aktieägare i aktieboken eller avstämningsregistret. Det förhållandet påverkar inte den materiella rätten att utfå betalning i enlighet med fordran på utdelning.

Inlösen av preferensaktierna kan i sig inte utsläcka en tidigare etablerad fordran. Det föreligger inga skäl att hantera ett inlösenbesluts konsekvenser olika beroende på om bolaget är ett kupongbolag eller ett avstämningsbolag. Huruvida aktierna är införda i aktieboken och i avstämningsregistret har ingen betydelse för fordran. Avstämningstidpunkten för utbetalning påverkar inte fordrans existens då fordran uppkommer redan genom beslutet om utdelning.

Bestämmelsen i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen reglerar endast när en ny aktieägare kan börja utöva de rättigheter som är förknippade med aktieinnehavet, men säger inte att en före detta aktieägare, som på grund av ett inlösenbeslut inte längre är aktieägare, inte kan utöva sina tidigare förvärvade ekonomiska rättigheter mot bolaget. Bestämmelsen i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen syftar inte till att inskränka eller utsläcka sedan tidigare uppkomna fordringsrätter i form av utdelning på aktier som till följd av inlösen inte längre existerar och alltså inte kan ligga till grund för avstämning. Att någon på grund av bolagets ensidiga beslut att lösa in vederbörandes aktie inte längre är aktieägare har ingen inverkan på den tidigare uppkomna fordrans existens. Bestämmelsen i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen är en legitimationsregel enligt vilken ett avstämningsbolag kan presumera att den som är inskriven i aktiebok och upptagen i avstämningsregistret är behörig att motta till exempel utdelning. Det följer emellertid av 4 kap. 41 § aktiebolagslagen att 4 kap. 39 § aktiebolagslagen inte påverkar den materiella rätten till utdelning för det fall bolaget i fråga om utdelning till exempel skulle vara i ond tro i fråga om riktigheten av avstämningsregistrets innehåll. Bestämmelserna i 4 kap. 37 och 39 §§ är endast ordningsföreskrifter som syftar till att förenkla masshantering och reglerna kan inte tillämpas eller förstås på ett sådant sätt att de syftar till att omkullkasta grundläggande fordrings- och aktiebolagsrättsliga principer som varit vedertagna under mycket lång tid.

Det bestrids att ett utdelningsbeslut kan villkoras. Om det vore möjligt måste ett sådant villkor tydligt framgå av bolagsordningen eller utdelningsbeslutet, vilket inte skett i förevarande fall. Varken i bolagsordningen eller utdelningsbeslutet kan intolkas något villkor. Kraven på tydlighet måste ställas mycket högt för det fall det skulle vara möjligt att uppställa sådana villkor. Det bestrids att implicita villkor eller förutsättningar följer av lag. En ordning där bolagets styrelse eller en enkel majoritet vid bolagsstämma ensidigt kan besluta att utsläcka ett redan tidigare beslutat utdelningsbeslut genom att senare besluta om inlösen står dessutom i strid med de aktiebolagsrättsliga generalklausulerna i 7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § aktiebolagslagen.

Att preferensaktierna har inlösts och att preferensaktieägarna inte längre är inskrivna i aktieboken eller i avstämningsregistret har sammanfattningsvis inte utsläckt fordringsrätten. Några villkor och/eller förutsättningar grundade i utdelningsbeslutet, bolagsordning eller lag, med innebörd att utbetalning av den tidigare beslutade utdelningen inte ska ske, föreligger inte.

Att Victoriahem har betraktat inte utbetald utdelning som en skuld redan vid beslut om utdelning framgår av Victorias årsredovisning för 2018 av vilken det framgår att Victoriahem skuldfört 10 mkr för två utbetalningsdagar som skulle infalla under nästkommande räkenskapsår. Att skulden inte redovisades i årsredovisningen för 2019 berodde på att den upprättades och gavs in 2020. Då hade preferensaktierna redan lösts in och Victoriahem var i efterhand av uppfattningen att någon skuld inte längre existerade.

Ränta

Grunden för beräkning är i första hand en analog tillämpning av den uppräkningsränta om 10 procent som bolagsordningen föreskrev i händelse av att utdelningsbeslut inte fattades eller fattades med lägre belopp än det i bolagsordningen angivna och att ränta löper från respektive förutbestämd förfallotidpunkt som följde av dåvarande bolagsordning och utdelningsbeslutet. Grunden för beräkning är i andra hand att förfallotidpunkterna bestämts i förväg, genom utdelningsbeslutet, dvs. samma förfallotidpunkter som det i första hand framställda ränteyrkandet, och att dessa har försuttits.

Victoriahem

Victoriahem var vid den för målet aktuella tidpunkten ett avstämningsbolag i enlighet med 1 kap. 10 § aktiebolagslagen. I enlighet med 4 kap. 37 § aktiebolagslagen får en aktieägare i ett avstämningsbolag inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som ett aktieinnehav ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. Till skillnad från ett kupongbolag saknas det för ett avstämningsbolag undantag från nämnda bestämmelse.

Någon rätt att kräva utbetalning av beslutad utdelning från ett avstämningsbolag föreligger inte förrän på avstämningsdagen. Denna rätt förutsätter att aktieägaren är införd i aktieboken på avstämningsdagen. En preferensaktieägare som får sin aktie inlöst innan en avstämningsdag infaller och som inte längre är införd i aktieboken är därefter inte längre berättigad till utdelning på preferensaktien. Aktieägaren har i den situationen inte heller någon fordran mot bolaget på utdelning. Under alla förhållanden kan aktieägaren inte göra gällande någon sådan fordran mot ett avstämningsbolag och kräva betalning, även för det fall att en fordran rent fordringsrättsligt skulle anses existera även efter inlösen av preferensaktierna. Det är följaktligen endast aktieägare som är införda i aktieboken per avstämningsdagen som är berättigade att få utdelning utbetald i ett avstämningsbolag.

De tidigare preferensaktieägarna som har överlåtit sina påstådda fordringar till Kapatens var inte införda i Victoriahems aktiebok varken den 3 oktober 2019, den 7 januari 2020 eller den 3 april 2020. Aktierna inlöstes dessförinnan i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen och ägarna erhöll det belopp som de därvid var berättigade till i enlighet med bolagsordningen. De före detta preferensaktieägarna har inte varit berättigade till ytterligare utdelning efter det att aktierna inlöstes och kan under alla förhållanden inte göra någon sådan rätt till utdelning gällande mot Victoriahem. Kapatens har inte erhållit en bättre rätt till utdelning än vad som tillkommit de före detta preferensaktieägarna. Victoriahems hantering av preferensaktierna har under alla förhållanden följt etablerat bruk inom näringslivet.

I aktuellt fall har fordran varit beroende av att de villkor och förutsättningar som enligt lag gäller för rätt till utdelning i avstämningsbolag har varit uppfyllda vid varje avstämningsdag. Så har här inte varit fallet. Förutsättningar för utdelning i ett avstämningsbolag är att aktien inte ska ha varit inlöst samt att aktieägaren har varit upptagen i aktieboken per avstämningsdagen. Detta följer av 1 kap. 10 § jämförd med 4 kap. 37 och 39 §§ aktiebolagslagen samt i enlighet med etablerat bruk inom näringslivet.

Bolagsordningen anger uttryckligen vad en preferensaktieägare ska erhålla från bolaget vid inlösen av preferensaktier, varken mer eller mindre. Victoriahems bolagsordning angav inte att preferensaktieägare efter inlösen skulle ha rätt att få utbetalt tidigare beslutad vinstutdelning. Det var därför en underförstådd premiss för vinstutdelningsfordran att den preferensaktie som vinstutdelningen belöpte på inte blev inlöst före avstämningsdagen för utbetalningen av beslutad utdelning.

Oavsett om någon utdelningsfordran har uppkommit genom bolagsstämmans beslut eller inte har under alla förhållanden inte preferensaktieägarna kunnat göra gällande något krav på utbetalning av sådan fordran efter att inlösen av preferensaktierna skett.

Det vitsordas att inte utbetald utdelning har tagits upp som en skuld i bolagets årsredovisning för räkenskapsåret för år 2018. Detta saknar dock relevans eftersom Victoriahem endast har följt god redovisningssed. Vid tidpunkten för årsredovisningens upprättande var det oklart om villkoren skulle komma att uppfyllas per avstämningsdagen. Vid sådan osäkerhet ska inte utbetalda ersättningar tas upp i enlighet med god redovisningssed. När det stod klart att villkoren inte skulle uppfyllas togs utdelningen inte heller upp i årsredovisningen för räkenskapsåret 2019.

– – –

Domskäl

Frågan som tingsrätten har att ta ställning till

Frågan i målet är om ett avstämningsbolag som har fattat beslut om utdelning på preferensaktier, att utbetalas vid ett antal olika framtida avstämningsdagar, är skyldigt att genomföra sådana utbetalningar när bolaget efter utdelningsbeslutet men före full utbetalning löst in de ifrågavarande aktierna.

Allmänt om avstämningsbolag och inlösen av aktier

Av 1 kap. 10 § aktiebolagslagen följer att ett avstämningsbolag är ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Av bestämmelsen följer vidare att aktier i ett avstämningsbolag ska vara registrerade i avstämningsregister för bolaget. Bolag som inte är avstämningsbolag benämns, även om termen inte förekommer i aktiebolagslagen, kupongbolag. I aktiebolagslagen finns bestämmelser som tar sikte på såväl avstämningsbolag som kupongbolag, men även reglering som i väsentliga avseenden skiljer dem åt. I avstämningsbolag förekommer exempelvis inte aktiebrev, emissionsbevis eller liknande handlingar.

Bestämmelser om inlösen av aktier finns i 20 kap. aktiebolagslagen. Av 20 kap. 20 § aktiebolagslagen följer att genom registreringen av minskningsbeslutet fastställs minskningen av aktiekapitalet till det belopp som har angetts i beslutet eller, om ett visst belopp inte har angetts, till summan av de indragna aktiernas kvotvärden. Aktiekapitalet anses normalt minskat i och med att minskningsbeslutet registreras. De indragna aktierna blir genom registreringen ogiltiga, vilket innebär att de inte längre kan ge några rättigheter i bolaget. Av 20 kap. 21 § aktiebolagslagen framgår vidare att om minskningen av aktiekapitalet har genomförts med indragning av aktier, ska de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag ska styrelsen genast anmäla till den värdepapperscentral som för avstämningsregister för bolaget att minskningen har registrerats.

Uppkomsten av aktieägares fordran på utdelning i avstämningsbolag

Av 18 kap. 1 § aktiebolagslagen följer att beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman. Den rådande uppfattningen torde vara att det genom ett vinstutdelningsbeslut uppkommer en fordran för en aktieägare gentemot det utdelande bolaget. I förarbetena till 1944 års aktiebolagslag angavs sålunda att ”Då beslut fattas om utdelning av vinst, som enligt fastställd balansräkning återstår sedan avsättning skett till reservfonden och enligt beredningens förslag även till skuldregleringsfond, uppkommer för aktieägarna anspråk på utdelningens utbekommande. Detta anspråk är ett fordringsanspråk” (se SOU 1941:9 s. 282). Att det genom vinstutdelningsbeslutet uppkommer ett fordringsanspråk bekräftades sedan i 
förarbetena till 1975 års aktiebolagslag där det angavs att ”När bolagsstämman vederbörligen beslutat om utdelning till aktieägarna har dessa en fordran mot bolaget” (se prop. 1975:103 s. 479). Även i förarbetena till nuvarande aktiebolagslag konstaterades att ”Sedan bolagsstämman har beslutat om vinstutdelning erhåller aktieägarna en fordran mot bolaget på utdelningsbeloppet” (se prop. 2004/05:85 s. 762).

Tingsrätten kan konstatera att det i frågan om och när en fordran på utdelning uppkommer vid vinstutdelning inte i förarbetena har gjorts någon åtskillnad mellan avstämningsbolag och kupongbolag sedan bestämmelser om avstämningsbolag infördes i aktiebolagslagen. I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag anfördes däremot att ”Denna fordran behöver emellertid ej vara omedelbart förfallen till betalning. I Sverige är det f.n. vanligt att utdelningen är förfallen till betalning i och med att bolagsstämman beslutat om utdelningen eller någon dag senare, som då anges i beslutet. Men eftersom bolagsstämman kan (…) med enkel majoritet besluta att inte dela ut någon vinst, kan stämman även besluta att utdelning ska utbetalas först vid en senare tidpunkt”. Det konstaterades vidare att ”Det förekommer någon gång att bolagsstämman beslutar om utdelning i två poster, varav den första utbetalas genast och den andra först senare. På motsvarande sätt kan i avstämningsbolag beslutas två utbetalningar, varvid även två avstämningsdagar måste fastställas” (se prop. 1975:103 s. 479).

Att någon åtskillnad mellan kupongbolag och avstämningsbolag härvid skulle vara lagstiftarens avsikt finns det inte stöd för. Lagstiftaren synes tvärtom ha förutsatt att det även i avstämningsbolag vid framtida avstämningsdagar föreligger en grundläggande fordran för vilken utbetalning kan ske ”först senare”. Även i avstämningsbolag uppkommer således enligt tingsrätten en fordran för aktieägaren vid beslutet om utdelning. Att fordran på grund av framtida avstämningsdagar inte behöver vara omedelbart förfallen till betalning påverkar i sig inte den genom utdelningsbeslutet uppkomna fordrans existens.

Tingsrättens bedömning är följaktligen att det för de före detta preferensaktieägarna i Victoriahem har uppkommit en fordran gentemot bolaget genom beslutet om utdelning den 23 april 2019.

Kan den genom utdelningsbeslutet uppkomna fordran göras gällande efter inlösen av preferensaktierna?

I ett aktiebolag ska det finnas en aktiebok. Med aktiebok avses en förteckning över aktier och aktieägare. Syftet med aktieboken är att den löpande ska avspegla vilka som är aktieägare i bolaget och som därmed bör ha de rättigheter som följer med aktien. Aktieboken ska ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget och ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena (5 kap. 1 § aktiebolagslagen).

Av bestämmelsen i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen följer att en aktieägare inte får utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. I bolag som har utfärdat aktiebrev finns dock ett undantag i 4 kap. 38 § aktiebolagslagen; sådan ur aktie uppkommen rätt som utövas mot uppvisande eller avlämnande av till exempel aktiebrev, får utövas även om aktieägaren inte har blivit införd i aktieboken. Aktieägaren kan således lyfta utdelning utan att vara införd i aktieboken under sådana förhållanden som nämns i 4 kap. 38 § aktiebolagslagen (se bland annat Rodhe & Skog, Rodhes Aktiebolagsrätt, 26 uppl., s. 140). Eftersom det i förevarande mål rör sig om ett avstämningsbolag som enligt 6 kap. 10 § aktiebolagslagen och 4 kap. 5 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument inte får utfärda aktiebrev är undantagen i 4 kap. 38 § emellertid inte tillämpliga.

Av bestämmelsen i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen framgår att i ett avstämningsbolag ska en aktieägare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister antas vara behörig att ta emot vinstutdelning. Bestämmelsen föreskriver inte att behörighet föreligger på de angivna villkoren. Tvärtom förutsätts materiell behörighet som nödvändigt villkor för att en rätt att utöva de angivna rättigheterna ska föreligga (se Lagrådets yttrande i prop. 2004/05:85 s. 1402 och Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 4 kap. 39 §, Lexino, 2019-07-01).

Stadgandet i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen innebär, till skillnad från den passiva legitimationsregeln i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen, att den som vill utöva de förvaltningsrättigheter som följer av ett aktieägande och erhålla de ekonomiska rättigheter som är förenade med aktieägandet dels ska vara ägare till aktien, dels vara införd i aktieboken. Det är således inte tillräckligt att vara införd i aktieboken, utan den som vill utöva rättigheten ska också ha vederbörlig materiell rätt (se exempelvis prop. 2004/05:85 s. 1401 f. och Dotevall, Aktiebolagsrätt, s. 163 f.). Att aktieägaren ska vara införd i aktieboken är ett krav som enligt uttalanden i doktrinen bör upprätthållas strikt (se Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 4 kap. 37 §, Lexino, 2019-07-01). I avstämningsbolag gäller huvudregeln om införing i aktieboken för alla rättigheter, däribland följaktligen även beträffande rätten att erhålla utdelning (se prop. 1975:103 s. 327 och Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, JUNO 14 juni 2022, version 17, kommentaren till 4 kap. 37 §). Innebörden av principen får särskild betydelse i det fallet när aktieägaren av någon anledning stryks ur aktieboken. I ett sådant fall upphör som utgångspunkt aktieägarens möjligheter att utöva nämnda rättigheter (se Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 4 kap. 37 §, Lexino, 2019-07-01).

HD har i NJA 2017 s. 981 – beträffande frågan om talerätt i den speciella situationen att någon har blivit struken i aktieboken fastän han eller hon fortfarande är aktieägare – konstaterat att huvudregeln är att den talerätt som en aktieägare förvärvar i och med införingen i aktiebok faller i och med att han eller hon stryks i aktieboken. Det sammanhänger med att bestämmelsen i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen ger uttryck för en mera allmän princip om att en aktieägare kan utöva sina förvaltningsrättigheter i bolaget bara om aktieägaren är införd i aktieboken. HD uttalade vidare att ”Behovet av att upprätthålla principen om aktieägarrättigheternas anknytning till införing i aktieboken gör sig emellertid gällande med olika styrka på skilda områden” samt att ”Det är inte lika givet att principen bör gälla generellt i fråga om utövandet av olika slag av minoritetsrättigheter som flera personer kan utöva parallellt, såsom är fallet i fråga om rätten att föra talan mot stämmobeslut”. HD kom fram till en aktieägare som har varit införd i aktieboken men har blivit struken utan laglig grund behåller sin rätt att föra talan mot ett stämmobeslut.

Behovet av att upprätthålla principen om aktieägarrättigheternas anknytning till införing i aktieboken kan således göra sig gällande på skilda områden. Tingsrätten kan dock konstatera att omständigheterna i förevarande mål innebär att de före detta preferensaktieägarna i ett avstämningsbolag rättsenligt strukits ur aktieboken till följd av ett beslut om inlösen. Situationen kan därmed inte likställas med den i NJA 2017 s. 981. Till det kommer att frågan i målet rör om ekonomiska rättigheter av aktuellt slag kan knytas till ett tidigare aktieinnehav. HD:s resonemang i den angivna domen ger ingen ledning för den frågan.

Som konstaterats ovan reglerar lagtexten inte uttryckligen frågan om ett avstämningsbolag som har fattat beslut om utdelning på preferensaktier, att utbetalas vid ett antal olika framtida avstämningsdagar, är skyldigt att genomföra sådana utbetalningar när bolaget efter utdelningsbeslutet men före full utbetalning löst in de ifrågavarande aktierna. Enligt tingsrättens mening innebär ordalydelsen i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen emellertid att den som i ett avstämningsbolag vill göra sina eventuella ekonomiska rättigheter gällande gentemot bolaget måste vara införd i aktieboken och inneha vederbörlig materiell rätt. Bestämmelsen kan inte anses vara avsedd att tolkas som att den endast är tillämplig då någon för första gången blir aktieägare utan är allmän princip som stadgar under vilka omständigheter en aktieägare kan utöva och erhålla rättigheter i ett aktiebolag. Tingsrätten anser inte att det finns utrymme att i detta mål tolka bestämmelsen i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen mot dess ordalydelse.

Det finns beträffande avstämningsbolag inte något lagstadgat undantag från vad som föreskrivs i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen. Enligt aktiebolagslagens ordalydelse är det därför enligt tingsrätten ett ovillkorligt krav att den som vill göra gällande ekonomiska rättigheter – däribland krav på utdelning av vinst – i ett avstämningsbolag är aktieägare och införd i aktieboken (jfr Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, JUNO 14 juni 2022, version 17, kommentaren till 20 kap. 20 §).

Det är ostridigt att aktierna per avstämningsdagarna den 3 oktober 2019, den 7 januari 2020 och den 3 april 2020 var inlösta. Som en följd av detta var de före detta preferensaktieägarna per dessa datum varken aktieägare eller införda i aktieboken. De har därför enligt tingsrätten inte kunnat göra gällande någon fordran på utbetalning av vinst per de aktuella avstämningsdagarna under de i målet aktuella omständigheterna, utan har i samband med beslutet om inlösen i stället varit berättigade till den ersättning som följer av bolagsordningen och beslutet om inlösen. Eftersom de före detta aktieägarna som en följd av att aktierna per avstämningsdagarna varit inlösta inte har kunnat erhålla eller göra gällande några ekonomiska rättigheter i bolaget har det inte heller funnits någon skyldighet för Victoriahem att utbetala mer än vad som föreskrevs i bolagsordningen och i beslutet om inlösen. I förevarande fall ger dessa inte de före detta preferensaktieägarna rätt till mer än vad de redan har fått utbetalt. Mot bakgrund av de slutsatser som tingsrätten nu kommer fram till kan Victoriahems agerande inte anses stå i strid med de aktiebolagsrättsliga generalklausulerna i 7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § aktiebolagslagen. Kapatens talan ska därför ogillas.

Domslut

Käromålet ogillas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Kapatens R4 AB överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet.

Victoriahem motsatte sig ändring.

Parterna åberopade i hovrätten samma omständigheter till stöd för sin talan som antecknats i tingsrättens dom. – – –

Hovrätten (hovrättsråden Björn R. le Grand, Lars Lindblad, Fredrik Landgren och Joakim Westerlund, referent) anförde följande i dom den 25 september 2023.

Hovrättens domskäl

Inledning

Frågan i målet är om ett avstämningsbolag som har fattat beslut om utdelning på aktier, att utbetalas efter en framtida avstämningsdag, när annat inte särskilt bestämts, är skyldigt att betala bestämt utdelningsbelopp när bolaget efter utdelningsbeslutet, men före avstämningsdagen, löst in aktierna.

Eftersom frågan i målet således handlar om följderna av inlösen av aktier kommer hovrätten inledningsvis att kort redogöra för regleringen av inlösen av aktier och vilken verkan ett sådant förfarande får på aktierna i fråga. Hovrätten behandlar sedan i vilken utsträckning vissa bestämmelser i aktiebolagslagen (2005:551), angående vem som får utöva bl.a. ekonomiska rättigheter i aktiebolag, kan ges betydelse för tvistefrågan. Efter detta finns ett par avsnitt som rör frågan om uppkomsten av en fordran på utdelning och möjligheten att frikoppla en sådan fordran från aktien. Därefter övergår hovrätten till att göra jämförelser med köprätten och viss fordringsrätt i syfte att utreda i vilken utsträckning regleringen inom dessa områden kan ges betydelse för hur frågeställningen i målet bör besvaras. Hovrättens slutliga ställningstagande presenteras sedan i ett sammanfattande avsnitt. – – –

Inlösen av aktier

Minskning av aktiekapitalet regleras i 20 kap. aktiebolagslagen. Av 20 kap. 1 § följer att minskning av aktiekapitalet får ske för bl.a. återbetalning till aktieägarna och av 2 § samma kapitel framgår att minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier.

Ett beslut om indragning av aktier medför att aktiekapitalet minskas genom att vissa av bolagets aktier dras in av bolaget och att bolaget i form av ett inlösenbelopp återbetalar del av aktiekapitalet till aktieägaren. En sådan indragning kallas för inlösen.[1]

Genom registreringen av minskningsbeslutet fastställs enligt 20 kap. 20 § aktiebolagslagen minskningen av aktiekapitalet till det belopp som har angetts i beslutet eller, om ett visst belopp inte har angetts, till summan av de indragna aktiernas kvotvärden. Aktiekapitalet anses normalt minskat i och med att minskningsbeslutet registreras.

Om minskningen av aktiekapitalet har genomförts med indragning av aktier, ska de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag ska styrelsen genast anmäla till den värdepapperscentral som för avstämningsregister för bolaget att minskningen har registrerats. Detta framgår av 20 kap. 21 § aktiebolagslagen.

De indragna aktierna blir genom registreringen ogiltiga, vilket innebär att de inte längre kan ge upphov till några rättigheter i bolaget.[2] En annan fråga är i vilken utsträckning redan uppkomna rättigheter alltjämt kan göras gällande efter inlösningsbeslutet. Hovrätten återkommer till denna fråga.

Aktiebolagslagens bestämmelser om utövande av rättigheter som är knutna till aktierna

Tingsrätten och parterna har uppehållit sig kring vissa bestämmelser i aktiebolagslagen angående vem som får utöva vissa rättigheter i ett aktiebolag. Hovrätten gör i dessa delar följande överväganden.

I 4 kap. 37 § första stycket första meningen aktiebolagslagen anges att en aktieägare inte får utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. Bestämmelsen gäller som huvudregel för alla aktiebolag och innebär att den som vill utöva förvaltningsrättigheter eller ekonomiska rättigheter i bolaget dels måste vara rättmätig ägare till aktie i bolaget, dels måste vara införd i aktieboken. Under denna huvudregel faller bl.a. rätten att delta i och rösta på bolagsstämma samt att erhålla utdelning.

Undantag från huvudregeln i 4 kap. 37 § första stycket första meningen aktiebolagslagen gäller för bolag som inte är avstämningsbolag (andra meningen samma bestämmelse). I dessa kan, enligt 38 § samma kapitel, de rättigheter som är knutna till innehavet av ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget åberopas även om innehavaren av värdepapperet inte är införd i aktieboken. Innehavaren av beviset kan då lyfta utdelning utan att vara införd i aktieboken.[3]

Eftersom det i förevarande mål rör sig om ett avstämningsbolag som enligt 6 kap. 10 § aktiebolagslagen och 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument inte får utfärda aktiebrev är undantagen i 4 kap. 38 § aktiebolagslagen inte tillämpliga. För avstämningsbolag gäller i stället huvudregeln i 4 kap. 37 §.

I bestämmelsen i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen anges att i ett avstämningsbolag en aktieägare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister ska antas vara behörig att ta emot vinstutdelning. Bestämmelsen föreskriver inte att behörighet föreligger på de angivna villkoren. I stället förutsätts materiell behörighet som nödvändigt villkor för att en rätt att utöva de angivna rättigheterna ska föreligga.[4]

Bestämmelserna om utövande av rättigheter i 4 kap. 37–39 §§ aktiebolagslagen kompletteras av 41 § i samma kapitel. Bestämmelsen, som är tillämplig på såväl avstämnings- som kupongbolag, innebär i korthet att ett aktiebolag ska anses ha fullgjort sin skyldighet, att t.ex. betala ut beslutad utdelning, om betalning har skett till den som var upptagen i avstämningsregistret eller aktieboken. Huruvida mottagaren också är den rättmätige ägaren av aktien spelar enligt huvudregeln ingen roll. Skulle så inte vara fallet, blir det den rätte mottagarens sak att vända sig till den faktiske mottagaren och åstadkomma rättelse.[5]

Samtliga här behandlade bestämmelser reglerar förhållanden där aktierna förutsätts existera och där det följaktligen finns en aktieägare som kan vara inskriven i aktieboken. Som hovrätten redovisat ovan innebär emellertid beslutet om inlösen och den efterföljande registreringen att de aktuella aktierna blivit ogiltiga och att de genast ska strykas ur aktieboken. Bestämmelserna i 4 kap. 37–39 §§ kan inte utsträckas till att omfatta den i målet aktuella situationen, som avser rätten till utdelning som förfallit efter aktiernas upphörande.

Inte heller i övrigt finns några bestämmelser i aktiebolagslagen som uttryckligen reglerar den i målet aktuella frågan. Hovrätten kommer därför i det följande att gå igenom i vilken utsträckning det finns annan, närliggande, reglering i aktiebolagslagen eller inom andra rättsområden, som kan tjäna som vägledning för hur den aktuella situationen bör bedömas.

Utdelningsbeslutet har gett upphov till en fordran

En central fråga i målet är huruvida det genom utdelningsbeslutet har uppkommit en fordran gentemot bolaget. Den rådande uppfattningen torde vara att så är fallet.

Tanken att ett utdelningsbeslut ger upphov till en fordran synes först ha förts fram i 1890-års kommittébetänkande samt av Johan Hagströmer. Med hänvisning till dessa källor uttalade lagberedningen i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag följande.

Då beslut fattas om utdelning av vinst […] uppkommer för aktieägarna anspråk på utdelningens utbekommande. Detta anspråk är ett fordringsanspråk.[6]

I Hagströmer anges följande.

Har en med lag och bolagsordning öfverensstämmande vinstutdelning egt rum, kan någon återbäring däraf, i händelse af bolagets obestånd, icke ifrågakomma. Hvad den enskilde aktieegaren uppburit, är definitivt skildt ur bolagets förmögenhetsmassa. Råkar bolaget i konkurs och innestår en lagligen utanordnad vinstutdelning, bör utan tvifvel den eller de aktieegare, hvilka icke lyftat sina vinstbelopp, ega bevaka desamma i bolaget konkurs.[7]

Enligt Hagströmer medför således ett bolagsstämmobeslut om utdelning att en fordran som går att bevaka i en konkurs har uppstått. I 1890-års kommittébetänkande uttalas vidare att bolagsstämmans beslut om vinstutdelning inte kan återkallas genom ett efterföljande stämmobeslut.

Beslutes i föreskriven ordning, att vinsten eller någon del däraf icke skall utdelas […] har den enskilde aktieägaren ej något giltigt civilrättsligt anspråk […], men å sidan kan hans rätt att utfå sin andel i vinst, som enligt bolagsstämmobeslut skall utdelas, icke genom någon majoritetens åtgärd rätteligen betagas honom.[8]

Uttalandet i förarbetena till 1944 års lag har därefter upprepats i efterföljande statliga utredningar och propositioner och har getts innebörden att bolagsstämmans beslut skapar en fordran på utdelning. Någon skillnad i detta avseende har inte gjorts mellan avstämningsbolag och kupongbolag.[9]

Med hänvisning till vad som nu redovisats får gällande rätts ståndpunkt anses vara att det genom utdelningsbeslutet uppkommer en fordran gentemot bolaget för de dåvarande aktieägarna.

Omständigheten att ett utdelningsbeslut även innefattar ett beslut om att utbetalning ska ske först efter särskilt angiven avstämningsdag innebär att fordringen inte genom utdelningsbeslutet omedelbart förfaller till betalning. I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag anfördes i detta avseende följande.

Denna fordran behöver emellertid inte vara omedelbart förfallen till betalning. I Sverige är det f.n. vanligt att utdelningen är förfallen till betalning i och med att bolagsstämman beslutat om utdelningen eller någon dag senare, som då anges i beslutet. Men eftersom bolagsstämman kan […] med enkel majoritet besluta att inte dela ut någon vinst, kan stämman även besluta att utdelning ska utbetalas först vid en senare tidpunkt.[10]

Genom det i målet aktuella utdelningsbeslutet uppkom således en icke förfallen fordran på utdelning. Det kan vidare noteras att ingen del av denna fordran hade förfallit till betalning när stämman beslutade om inlösen av preferensaktierna samt att ingen del av de nu omtvistade utdelningarna om sammanlagt 15 kr per aktie hade förfallit till betalning när aktierna upphörde att existera i samband med registreringen av minskningsbeslutet.

Det förhållande att en fordran på utdelning inte är omedelbart förfallen till betalning påverkar i sig inte fordringens existens. Å andra sidan innebär fordrans uppkomst inte per automatik att den också kan göras gällande efter den tidpunkt då aktierna lösts in. Några uttryckliga uttalanden om vad som i denna fråga gäller för avstämningsbolag förekommer varken i praxis, förarbeten eller doktrin.

Stefan Lindskog har visserligen gett uttryck för följande uppfattning.

Indragning av aktie torde inte medföra att till aktien hänförlig tidigare beslutad vinstutdelning fryser inne. Däremot bör indragningen medföra ett generellt upphörande av aktielegitimationen. Situationen är ju närmast att jämställa med att en aktieägare ofrivilligt men lagenligt gått förlorad äganderätten till sina aktier.[11]

Uttalandet i Lindskog är förhållandevis allmänt hållet och kan inte anses ge uttryckligt stöd för vad som gäller för en ännu inte förfallen utdelningsfordran i ett avstämningsbolag.

Kommentaren till 20 kap. 20 § aktiebolagslagen, som varit föremål för omfattande diskussion i målet, beskriver uttryckligen förhållandena för kupongbolag, utan att ange vad som i motsvarande situation bör gälla för avstämningsbolag.

Om minskningen genomförs med indragning av aktier påverkas också aktierättigheterna. De indragna aktierna blir i och med registreringen ogiltiga, vilket innebär att de inte längre kan ge några rättigheter i bolaget. De gäller såväl utdelning och andra ekonomiska rättigheter som förvaltningsrättigheter. En annan sak är att sådana ekonomiska rättigheter som uppkommit före registreringen består. Har ett kupongbolag exempelvis beslutat om utdelning på aktierna i fråga, så upphör givetvis inte rätten till den utdelningen genom minskningen.[12]

Sammanfattningsvis saknas uttryckliga uttalanden i praxis, förarbeten eller doktrin för vad som i den aktuella situationen bör gälla för en ännu inte förfallen fordran på utdelning i ett avstämningsbolag.

Principen om aktiers odelbarhet och splittringsförbudet

I svensk rätt råder en stark koppling mellan en aktie och till aktien knutna rättigheter. I detta avsnitt behandlas särskilt frågan om kopplingen mellan fordran på utdelning och den aktie som grundar rätten till utdelning.

I 3 § 1944 års aktiebolagslag stadgades att en aktie är odelbar mot aktiebolaget. Bestämmelsen avsåg att slå fast att en aktie inte skulle kunna med verkan mot bolaget uppdelas i bråkdelar. En motsvarande bestämmelse upptogs inte i 1975 års aktiebolagslag eller aktiebolagslagen, men principen som sådan anses alltjämt gällande.[13] Denna s.k. odelbarhetsprincip innefattar även ett förbud mot att aktierätten splittras på så sätt att de i aktien ingående rättigheterna kommer på skilda händer, så att exempelvis rösträtten tillkommer en person och de ekonomiska rättigheterna en annan eller så att vissa ekonomiska rättigheter – t.ex. rätten att delta i bolagets framtida vinstutdelning – skiljs från aktieägaren och övergår till en annan person.

En strikt tillämpning av principen om aktiers odelbarhet och splittringsförbudet skulle medföra att den uppkomna utdelningsfordran under inga omständigheter skulle kunna skiljas från aktien som gett upphov till utdelningen. Av splittringsförbudet anses följa att det inte går att, med verkan mot bolaget, överlåta hela den i aktien liggande rätt som är grunden till sådana anspråk, dvs. rätten till del i all framtida utdelning eller till deltagande i alla framtida nyemissioner. Det anses emellertid vara allmänt vedertaget att splittringsförbudet inte hindrar en aktieägare att överlåta sådana redan uppkomna och därmed från aktien skilda anspråk som rätten till beslutad vinstutdelning eller till deltagande i en beslutad nyemission.[14]

Sammanfattningsvis utgör principen om aktiers odelbarhet och det däri innefattande splittringsförbudet inte ett hinder mot att aktieägaren överlåter åtminstone redan beslutad vinstutdelning med bindande verkan mot bolaget. Eftersom förvärvaren av en sådan vinstutdelning aldrig kan få bättre rätt än överlåtaren gentemot aktiebolaget utgör detta emellertid inte något stöd för att en överlåten fordran på utdelning består när aktiebolaget före avstämningsdagen löst in de ifrågavarande aktierna. Principen om aktiers odelbarhet och det därtill kopplade splittringsförbudet ger således inte någon ledning i den aktuella frågan.

Jämförelse med köprätten

Överlåtelse av aktier uppvisar i flera avseenden likheter med indragning av aktier, där aktiebolaget mot viss beslutad ersättning till aktieägarna löser in ifrågavarande aktier. Det finns därför skäl att undersöka i vilken utsträckning regleringen av överlåtelse av aktier kan ges betydelse för frågan i målet.

Överlåtelse av aktier regleras i bl.a. 80 § köplagen (1990:931). Av bestämmelsen, som är dispositiv, följer att i köp av aktier ingår utdelning som inte har förfallit till betalning före köpet. Fördelningen av andra till aktierna knutna rättigheter, såsom rätten att delta vid bolagsstämma, följer däremot av aktiebolagslagen. Enligt kommentaren till 80 § köplagen utgår lagrummet från vad parterna typiskt sett kan antas ha förutsett.[15]

En motsvarande reglering finns i 81 § köplagen för köp av räntebärande fordringar. Enligt denna bestämmelse ingår upplupen ränta som inte är förfallen till betalning i köpet. Med hänsyn till att köparen har rätt till sådan upplupen ränta gäller vidare att köparen ska betala för den utöver priset för själva fordringen. Anledningen till detta är att ränta på räntebärande fordringar i allmänhet förfaller i fasta terminer. Parterna är naturligtvis fria att avtala om ett pris i ett för allt för fordringen inklusive räntan.[16]

Bestämmelserna i 80 § och 81 § köplagen utgör avsteg från den i 79 § samma lag gällande principen som enligt dess huvudregel säger att avkastning på vara som uppstått före tillträdet av varan tillfaller säljaren och avkastning för tiden därefter köparen.

Bestämmelsen i 80 § ges ingen närmare motivering i förarbetena till den moderna köplagen. I propositionens specialmotivering anges att paragrafen svarar mot 19 § i 1905 års köplag.[17] I förslaget från 1903 till den äldre lagen anges att 19 § är i överensstämmelse med både nationellt och internationellt handelsbruk. Man uttalar därvid följande.

I kursen å sådana aktier, som äro föremål för börsnotering, inbegripes den icke förfallna utdelningen, så att, allteftersom förfallotiden närmar sig, kursen stiger för att, sedan den dag kommit, då utdelningen får lyftas, åter sjunka, ofta just med dennas belopp. Att köpet skett, efter det utdelningens belopp blifvit genom bolagsstämmas beslut fastställdt men innan den för dess lyftande bestämda dagen inträdt, medför en rubbning i berörda förhållande.[18]

Utöver förslaget från 1903 som ledde fram till köplagen från 1905 utreddes frågan om en ny köplag i ett annat kommittébetänkande, NJA II 1901 nr 1. Det lagförslag som då presenterades innehåller ingen motsvarighet till 19 § i 1905 års lag. Frågan om avkastning från sålt gods regleras i 1901 års förslag i 27 § enligt följande.

Afkastning, som af såldt gods faller förrän det aflämnas eller bör aflämnas, äge säljaren behålla. Afkomma efter såldt djur, så ock annan afkastning, som tillfällig är, tillhöre dock köparen.

Enligt motiven till den föreslagna bestämmelsen ansågs utdelning på aktie omfattas av andra meningen eftersom sådan avkastning var att anse som tillfällig. Detta medför att utdelningen tillkommer köparen även för det fall att den uppkommer före avlämningen av aktierna.[19]
Bestämmelsen mötte kritik i HD:s protokoll. Kritiken riktade sig dock mot bestämmelsens första mening och ledamöterna ansåg att det rätteligen bör vara så att huvudregeln är att avkastningen vid köpet alltid tillkommer köparen, oaktat om godset traderats.[20]

I Tore Alméns kommentar till 19 § i 1905 års köplag anges, precis som i lagförslaget, att bestämmelsen svarar mot nationellt och internationellt handelsbruk eftersom icke förfallen utdelning enligt Almén alltid inbegripes i kursen.[21] Han hänvisar därvid till ordningsreglerna för Stockholmsbörsen från 1903 vari anges att ”vid försäljning av aktie skola alla ränte- och vinstudelningskuponger, som icke äro till betalning förfallna, inbegripas i kursen och medfölja aktien”.[22] Almén uttalar vidare att rätten till utdelningen tillkommer köparen även om utdelningen förfaller till betalning innan tradition skett.[23]

Avseende obligationer reglerades rätten till upplupen ränta i 20 § i 1905 års köplag. Bestämmelsen har samma materiella innehåll som 81 § i den nuvarande köplagen. I sammanhanget kan även nämnas att HD i NJA 1919 s. 413 fastställde en dom med innebörden att så kallade gratisaktier, som det beslutats om men som ännu inte utlämnats, ingått vid försäljningen av aktier, eftersom det inte förekommit någon omständighet som tyder på att gratisaktierna varit undantagna från försäljningen.

Sammanfattningsvis är det tydligt att den sedan länge nedtecknade ordningen är att avkastning på finansiella instrument, exempelvis utdelning på aktier och ränta på obligationer, enligt huvudregeln följer med instrumentet vid en överlåtelse. Detta oaktat om avkastningen har uppkommit redan före köpet eller i perioden mellan köpet och traditionen. Frågan om hur utdelning på aktier ska hanteras har utretts i två olika kommittébetänkanden under början på 1900-talet med samma resultat, och ordningen har inte ifrågasatts vid införandet av den nu gällande köplagen. Av 1919 års avgörande från HD framgår också att domstolen ansåg denna huvudregel gällande, förutsatt att omständigheterna inte talar emot det.

Regleringen inom köprätten sammanfaller således med vad som betecknats som huvudregel inom förmögenhetsrätten gällande avkastning som faller av ett objekt omkring tidpunkten för avlämnandet, nämligen den s.k. förfalloprincipen.[24]

En analog tillämpning av 80 § köplagen skulle alltså medföra att beslutad men ännu ej förfallen utdelning följer med aktierna om inte omständigheterna talar emot det. Några avgörande omständigheter som talar emot en sådan lösning, såsom exempelvis en uttrycklig reglering i avtal, har inte framkommit.

Jämförelse med fordringsrätten

Inledning

Hovrätten övergår härefter till att göra en jämförelse med några av de områden inom fordringsrätten som uppvisar likheter med aktierätten. Inledningsvis behandlas kapital- och vinstandelslån och därefter konvertibler.

Kapital- och vinstandelslån

När ett bolag behöver skaffa nytt kapital kan det ske på i huvudsak två sätt. Bolaget kan öka det egna kapitalet genom nyemission av aktier. Bolaget kan också öka det främmande kapitalet genom att ta upp lån. När det gäller lån förekommer det i ett flertal olika former.

Ett kapitalandelslån kännetecknas av att det belopp som gäldenären ska återbetala är variabelt i relation till antingen bolagets vinstutveckling, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella ställning.[25] Om, till exempel, bolagets vinstutveckling är negativ, så minskar det belopp som gäldenären (bolaget) ska återbetala till borgenären och vice versa. Låneformen kallas även för delägardebenture och var förbjuden mellan sent 1970-tal och tidigt 2000-tal.

Efter att ha varit förbjudet kom kapitalandelslån att återinföras i svensk rätt genom den nuvarande aktiebolagslagen. Skälen för återinförandet var i huvudsak att det ansågs vara upp till den enskilde investeraren att väga, bedöma och prissätta de risker som låneformen är förknippad med.[26]

Vid sidan om kapitalandelslån, där det alltså är kapitalbeloppet som t.ex. knyts till bolagets finansiella utveckling, finns även vinstandelslån. Vid ett vinstandelslån är det i stället avkastningen på lånet som knyts till exempelvis bolagets finansiella ställning. Den ränta gäldenären ska betala för lånet minskar således om bolagets vinstutveckling är negativ och vice versa. Låneformen kallas även för lånedebenture och har inte varit förbjuden. Det finns inget hinder mot att både räntan och återbetalningen av kapitalbeloppet knyts till, till exempel, bolagets vinstutveckling, alltså att ett lån är både ett vinstandelslån och ett kapitalandelslån.

Eftersom de nu behandlade låneformerna kan begränsa utrymmet för framtida utdelning till aktieägarna krävs i vissa fall att ett beslut att uppta ett sådant lån fattas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen, se 11 kap. 11 § aktiebolagslagen.

Kännetecknande för kapital- och vinstandelslån är att de utgör en mellanform mellan aktie och obligation. De är vidare, till skillnad från ett sedvanligt lån, förknippade med betydande spekulativa moment.[27] Den centrala skillnaden jämfört med en aktie är att borgenären saknar möjlighet att utöva förvaltningsrättigheter i aktiebolaget och därmed är mer utsatt än vad en aktieägare är. Samtidigt kan emellertid kriterierna för att långivarens investering ska ge avkastning vara konstruerade på exakt samma sätt som aktieägarens.

HD har i NJA 1935 s. 270 uttalat att innehavare av kapitalandelslån ”måste […] anses i väsentlig mån likställda med aktieägare…”.

Vidare uttalas i prop. 1975:103 följande.

Man kan därför med visst fog påstå att en innehavare av ett vinstandelsbevis av nu berört slag i realiteten intar samma ställning som aktieägare men utan att kunna deltaga i bolagets förvaltning och utan att kunna åberopa några av de skyddsregler som gäller för aktieägare.[28]

Även Rolf Dotevall har uttalat att ett kapitalandelslån är i allt väsentligt jämförbart med en aktie då ”den enda skillnaden är att borgenären saknar rösträtt och möjlighet till inflytande i bolagets förvaltning”.[29] Svante Johansson är inne på samma linje och pekar även han på likheterna mellan å ena sidan kapital- och vinstandelslån och å andra sidan aktier, med följande uttalande.

Vidare finns, för aktiebolag, vissa slag av låneförbindelser och andra finansiella instrument, som på sätt och vis kan sägas representera en mellanform mellan obligationer och aktier. De ger nämligen i vissa avseenden samma rätt som obligationer men innebär i andra avseenden anspråk som i viss utsträckning kan sägas motsvara de som följer med aktier. En sådan mellanform är vinstandels- och kapitalandelslån, där räntan och/eller storleken på återbetalningen av kapitalbeloppet är beroende av bolagets vinst eller vinstutdelning till aktieägarna.[30]

Liknande uttalanden har gjorts av Knut Rodhe och Rolf Skog:

Innehavaren av ett kapitalandelsbevis har en ställning som ligger mycket nära aktieägarens. Den väsentliga skillnaden föreligger dock, att kapitalandelsinnehavaren inte har någon rösträtt på bolagsstämma och inte heller någon möjlighet att ingripa mot ett för denne skadligt bolagsstämmobeslut. Aktiebolagslagen förbjuder bolagen att ge ut aktier utan rösträtt, och i konsekvens därmed förbjöds tidigare också bolagen att ta upp kapitalandelslån. Genom 2005 års aktiebolagslag upphävdes detta förbud. I 11 kap. 11 § aktiebolagslagen föreskrivs att ett aktiebolag får ta upp kapitalandelslån under samma förutsättningar som vinstandelslån.[31]

Det finns inga särskilda regler för det materiella innehållet i kapital- och vinstandelslån. Vid tolkning av sådana lån äger därmed, för det fall att parterna inte avtalat om annat, allmänna fordringsrättsliga regler tillämpning. En allmän utgångspunkt är dock att investeraren/långivaren inte har rätt till ränta på lånet efter den tidpunkt då bolaget löst lånet, vilken vid en jämförelse med tvistefrågan i målet torde motsvaras av tidpunkten för inlösen av preferensaktierna.

Som framkommit ovan råder således stora likheter mellan å ena sidan aktier och å andra sidan kapital- och vinstandelslån. Det kan på goda grunder argumenteras för att i synnerhet ett kapitalandelslån närmast är att betrakta som en röstlös aktie. Omvänt kan en aktie, och särskilt en preferensaktie som normalt har svagare rösträtt än en vanlig aktie, i många avseenden liknas vid ett kapitalandelslån med rösträtt, där en periodiserad utdelning närmast kan anses motsvara ränta på lånet. Det finns därmed skäl att till ledning för den i målet aktuella tvistefrågan analogivis beakta de förutsättningar som gäller för kapital- och vinstandelslån. I samma riktning talar förhållandet att såväl utgivandet av aktier som upptagandet av lån endast är olika sätt för aktiebolag att resa kapital och för investerare att riskera sitt kapital mot ersättning.

Sammanfattningsvis finns goda skäl att vid bedömningen av tvistefrågan i målet beakta vad som gäller för kapital- och vinstandelslån. Som angetts ovan är det en allmän utgångspunkt att investeraren/långivaren inte har rätt till ränta på lånet efter den tidpunkt då bolaget löst lånet. Denna tidpunkt motsvaras i nu aktuellt fall närmast av tidpunkten för inlösen av aktierna. En analog tillämpning av förhållandena för kapital- och vinstandelslån kan med denna utgångspunkt anses tala för att rätt till icke förfallen utdelning inte föreligger efter inlösen av aktier.

Konvertibler

En konvertibel är enligt 11 kap. 4 § aktiebolagslagen ”en skuldförbindelse som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som ger innehavare, viss man eller viss man eller order rätt eller skyldighet att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget”. En konvertibel är således ett lån med en rätt eller skyldighet för borgenären att växla kapitalbeloppet mot aktier i bolaget. Det råder dispositionsfrihet avseende konvertibelns närmare villkor och rätten att begära konverteringen, eller skyldigheten att genomföra den, kan till exempel variera under konvertibelns löptid, likaså vara beroende av vissa andra särskilda emissionsvillkor.[32]

Utnyttjandet av en konvertering innebär för borgenären att fordran utsläcks och att borgenären i stället övergår till aktieägare.[33] För bolaget medför konverteringen, utöver att nya aktier jämte ny aktieägare tillkommer, att skulden omvandlas till att bli en del av aktiekapitalet.[34]

Reglerna för emission av konvertibler finns i 15 kap. aktiebolagslagen och har mycket stora likheter med reglerna för nyemission av aktier i 13 kap. aktiebolagslagen. I 15 kap. aktiebolagslagen uppställs vissa närmare krav på hur en emission av konvertibler ska gå till, avseende bl.a. krav på bolagsstämmobeslut och att förslaget till bolagsstämmobeslut ska ha visst innehåll.

Aktiebolagslagen innehåller inga särskilda bestämmelser om hur själva konverteringen ska gå till, vilket i stället normalt regleras i konvertibelvillkoren. Avstämningsdagen ges därför, till skillnad från vid utdelning i avstämningsbolag, ingen lagstadgad betydelse för frågorna om vem som har rätt till konvertering eller hur tilldelningen av aktier efter konverteringen ska gå till. Detta förhållande ligger för övrigt i linje med att fordringsägare inte upptas i avstämningsregistret. Regleringen av konvertibler ger därför inte någon närmare ledning för lösningen av tvistefrågan i målet.

Slutsats

Som framkommit ovan saknas uttrycklig lagreglering av den i målet aktuella frågan. Jämförelser med relevanta delar av såväl köprätten som fordringsrätten talar emellertid för att rätt till utdelning på aktier i ett avstämningsbolag enligt huvudregeln inte föreligger efter den tidpunkt då aktierna på grund av inlösen upphört att existera. Frågan i målet bör därför besvaras på så sätt att ett avstämningsbolag som har fattat beslut om utdelning på aktier, att utbetalas efter en framtida avstämningsdag, som utgångspunkt inte är skyldigt att betala bestämt utdelningsbelopp när bolaget efter utdelningsbeslutet, men före avstämningsdagen, löst in de ifrågavarande aktierna. Ett annat sätt att uttrycka det på är att det fordringsanspråk som i och för sig uppkommer genom utdelningsbeslutet är villkorat av aktiens bestånd på avstämningsdagen, om annat inte särskilt bestämts.

Det har inte påståtts att något från huvudregeln avvikande angetts i Victoriahems bolagsordning eller bestämts av bolagsstämman vid besluten om utdelning respektive aktieinlösen. Victoriahem är därför inte skyldigt att utbetala ännu ej erlagda utdelningsbelopp avseende de ifrågavarande preferensaktierna. Kapatens talan ska följaktligen ogillas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Högsta domstolen

Kapatens R4 AB överklagade och yrkade att HD skulle bifalla den talan som bolaget förde i tingsrätten och hovrätten och förplikta Victoriahem AB att till Kapatens betala 1 479 165 kr med ränta. I HD yrkade Kapatens i andra hand att Victoriahem skulle betala 54 033 kr.

Victoriahem bestred Kapatens yrkande i andra hand och motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna-Maria Vesterberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. Victoriahem är ett fastighetsbolag som under 2019 var ett avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551). På bolagets årsstämma i april 2019 beslutades om utdelning med 20 kr per preferensaktie i bolaget. Utbetalning skulle ske i fyra omgångar om vardera 5 kr med avstämningsdagar den 28 juni, 30 september och 30 december 2019 samt den 31 mars 2020.

2. Vid en extra bolagsstämma i juni 2019 beslutade Victoriahem med stöd av ett inlösenförbehåll i bolagsordningen om minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna genom indragning av samtliga preferensaktier. Inlösenbeloppet bestämdes i enlighet med inlösenförbehållet i bolagsordningen. Det angavs att avstämningsdag för inlösenlikvid var den 8 juli 2019 och att sista utbetalning av utdelning om 5 kr skulle ske efter avstämningsdagen den 28 juni 2019.

3. Utbetalning av utdelning skedde den 3 juli 2019 och var den sista utdelningen på preferensaktierna som genomfördes. Utbetalning av beslutad inlösenlikvid skedde den 11 juli 2019.

4. Vid avstämningsdagarna i september och december 2019 samt mars 2020 hade bolagets preferensaktier lösts in och därmed upphört att existera. De före detta preferensaktieägarna fanns inte inskrivna i Victoriahems aktiebok eller antecknade i avstämningsregistret vid dessa tidpunkter.

5. Kapatens har förvärvat rättigheterna till vinstutdelningarna från de tidigare preferensaktieägarna. Parterna är överens om att samma rättigheter som de före detta preferensaktieägarna har beträffande fordran på utdelning, i stället tillkommer Kapatens efter överlåtelsen.

6. Kapatens väckte talan mot Victoriahem med yrkande om ersättning motsvarande den beslutade vinstutdelningen som inte hade betalats ut efter inlösen av preferensaktierna, dvs. 15 kr per preferensaktie.

7. Tingsrätten och hovrätten har ogillat Kapatens talan.

Parternas inställning m.m.

8. Kapatens har gjort gällande att varje före detta preferensaktieägare haft en fordran på Victoriahem avseende den beslutade vinstutdelning som ännu inte har betalats ut. Fordran uppkom i och med att beslutet om utdelning fattades på årsstämman och kan inte utsläckas genom beslutet om inlösen. De före detta preferensaktieägarnas rätt att få betalning för sin utdelningsfordran påverkas inte av att de inte längre var införda i aktieboken eller antecknade i avstämningsregistret på avstämningsdagarna eftersom deras rätt uppkommit redan genom beslutet om utdelning. Fordran på vinstutdelning borde behandlas på samma sätt som i ett aktiebolag som ger ut aktiebrev, där sådana rättigheter består även efter inlösen av aktierna. Efter överlåtelse av fordran har Kapatens tagit över rätten till betalning för utdelningsfordran.

9. Victoriahem har invänt att en fordran på utdelning är beroende av att de villkor som gäller enligt lag för rätt till utdelning är uppfyllda på varje avstämningsdag. Dessförinnan föreligger inte någon rätt att kräva utdelning från bolaget. I avstämningsbolag är förutsättningarna att aktien inte är inlöst och att aktieägaren är upptagen i aktieboken på avstämningsdagen. Efter att preferensaktierna lösts in har de före detta aktieägarna inte kvar någon fordran på utdelning mot bolaget och de kan under alla förhållanden inte kräva betalning för det fall fordran skulle anses kvarstå, eftersom kravet på att aktieägarna ska vara införda i aktieboken inte uppfylls. Kapatens har inte fått bättre rätt till utdelning än vad som tillkommit de före detta preferensaktieägarna.

10. Kapatens har i HD i andra hand begärt ersättning för den del av fordran som motsvarar vad de före detta preferensaktieägarna skulle ha fått i ränta fram till dagen för inlösen av aktierna, om fordran på utdelning skulle likställas med ett kapitalandelslån.

11. Victoriahem har bestritt Kapatens andrahandsyrkande och invänt att en sådan rätt till utbetalning som Kapatens gör gällande förutsätter reglering i bolagsordningen, vilket inte finns för Victoriahem.

Frågan i målet

12. Frågan i målet är om ett avstämningsbolag som har fattat beslut om vinstutdelning på preferensaktier, att utbetalas i omgångar efter bestämda avstämningsdagar, är skyldigt att betala den beslutade utdelningen när bolaget efter utdelningsbeslutet, men före avstämningsdagarna, beslutat om inlösen av aktierna som därigenom upphört att existera.

Utövande av aktieägares rättigheter i avstämningsbolag

13. Ett avstämningsbolag är enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen ett aktiebolag vars bolagsordning innehåller förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i ett avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om värdepappers­centraler och kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen).

14. I bolag som inte är avstämningsbolag, s.k. kupongbolag, är bolaget skyldigt att utfärda fysiska aktiebrev till de aktieägare som begär det (se 6 kap. 1 § aktiebolagslagen). I och med att aktiebreven utfärdas knyts de rättigheter som aktien är förenad med till aktiebrevet. Detta innebär att aktiebrevet måste överlämnas till förvärvaren vid en överlåtelse för sakrättsligt skydd och att de ekonomiska rättigheter som aktien ger, t.ex. vinstutdelning, kan utövas av den som innehar aktiebrevet eller till aktiebrevet hörande kuponger.

15. För aktier i ett avstämningsbolag råder enligt 4 kap. 5 § kontoföringslagen förbud mot att utfärda aktiebrev, skuldebrev eller andra liknande handlingar. Aktieägare i avstämningsbolag registreras i stället på avstämningskonton hos en central värdepapperscentral, som i de flesta fall även ansvarar för avstämningsbolagets aktiebok. När en överlåtelse av en aktie sker registreras det på avstämningskontot och aktieägaren förs därefter genast in i aktieboken (se 5 kap. 13 § aktiebolagslagen). I avstämningsbolag är samtliga aktierättigheter knutna till inskrivning i aktieboken och i vissa fall även registrering på avstämningskontot.

16. För såväl avstämningsbolag som kupongbolag gäller som utgångspunkt ett krav på att aktieägaren ska vara införd i aktieboken för att få utöva de rättigheter som aktieinnehavet ger gentemot bolaget (se 4 kap. 37 §). De behörigheter som uppkommer i samband med att aktieägaren förs in i aktieboken består så länge aktieägaren kvarstår i aktieboken.

17. I kupongbolag gäller undantag från huvudregeln om införande i aktieboken vid utövandet av vissa ekonomiska rättigheter, bl.a. rätten att ta emot vinstutdelning. Den rätten är enligt 4 kap. 38 § inte förbehållen enbart aktieägare utan även annan som visar upp ett aktiebrev, en kupong eller något annat särskilt bevis som har getts ut av bolaget, ska antas vara behörig att ta emot sådan utdelning.

18. För avstämningsbolag finns inget undantag från kravet på att aktieägaren ska vara införd i aktieboken för att få utöva de rättigheter som aktierna ger. Däremot anges i 4 kap. 39 § ytterligare ett krav för att aktieägaren ska antas vara behörig att utöva vissa ekonomiska rättigheter i bolaget, nämligen anteckning i ett avstämningsregister på avstämningsdagen. Enligt 4 kap. 40 § ska även panthavare, förvaltare m.fl. som är antecknade i avstämningsregistret enligt 4 kap. 18 § första stycket 6–8 kontoföringslagen i vissa fall antas vara behöriga att utöva de rättigheter som anges i 39 §.

19. I avstämningsbolag är det, till skillnad från i aktiebolag som ger ut aktiebrev, enbart genom registrering på avstämningskonto och därpå följande införing i aktieboken som aktieägaren kan visa sig berättigad att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Eftersom den som har gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv av en aktie genast ska registreras på ett avstämningskonto och införande i aktieboken sker i direkt anslutning därtill, avspeglar såväl avstämningskontot som aktieboken hela tiden de rätta ägarförhållandena avseende aktierna i ett avstämningsbolag.

20. I kupongbolag kan det gå viss tid efter en överlåtelse innan den nya ägaren, som är materiellt berättigad, förs in i aktieboken och blir formell ägare (jfr 5 kap. 9 §). För att förvärvaren under tiden ska kunna utöva sina ekonomiska rättigheter är det motiverat att göra undantag från kravet på införande i aktieboken i sådana fall. Dessutom har kuponger sedan lång tid tillbaka hanterats som löpande skuldebrev som berättigat innehavaren till vinstutdelning helt utan koppling till aktieinnehavet (se bl.a. prop. 1975:103 s. 231 f.).

21. För aktiebolag som övergått från kupongbolag till avstämningsbolag gäller enligt 5 kap. 17 § att inte ens aktieägare som materiellt sett är berättigade till de ekonomiska rättigheterna i bolaget kan få utdelning som hänför sig till tiden efter att bolaget blev avstämningsbolag, förrän de antecknats på ett avstämningskonto och förts in i bolagets nya aktiebok. Aktieägare som dröjer med att ordna avstämningskonto riskerar att rätten till utdelning preskriberas, även om aktieägaren kan styrka sin materiella rätt genom uppvisande av ett gammalt aktiebrev. (Se Sten Andersson m.fl., Aktiebolagslagen. En kommentar, Supplement 19, april 2024, s. 5:17.)

Beslut om vinstutdelning

Beslut om vinstutdelning ger upphov till fordran

22. Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman. I avstämningsbolag ska beslutet innehålla uppgift om bl.a. avstämningsdag. Avstämningsdagen får inte infalla senare än dagen före nästa årsstämma. (Se 18 kap. 3 § jämförd med 9 § aktiebolagslagen.)

23. När bolagsstämman beslutat om vinstutdelning får aktieägarna en fordran mot bolaget på utdelningsbeloppet. Fordringsrätten påverkas inte av bolagets ekonomiska situation efter stämmans beslut. Skulle bolaget gå i konkurs innan utbetalning sker, får anspråket bevakas med samma rätt som andra oprioriterade fordringar i konkursen. (Se prop. 2004/05:85 s. 762.)

24. I ett avstämningsbolag förfaller fordran till betalning på avstämningsdagen och ska då betalas ut genast (se 18 kap. 13 § andra stycket). Dessförinnan har aktieägaren ingen möjlighet att utverka betalning för fordran och det är först när utdelningen har betalats ut som den anses disponibel för aktieägaren och skattskyldighet inträder (jfr rättsfallet 
RÅ 1997 ref. 19).

25. På avstämningsdagen är det värdepapperscentralen som ansvarar för att genast sända den beslutade utdelningen till den som då är införd i aktieboken och antecknad på avstämningskontot (se 4 kap. 39 § och 18 kap. 13 § aktiebolagslagen samt 6 kap. 6 § kontoföringslagen).

Beslutad vinstutdelning följer aktien vid överlåtelse

26. Eftersom det kan gå upp emot ett år mellan beslutet om vinstutdelning och avstämningsdagen händer inte sällan att aktien har bytt ägare innan utdelningen ska betalas ut. Eftersom utdelningen förfaller till betalning på avstämningsdagen och det är aktieinnehavet på denna dag som anger vem som är betalningsmottagare följer oförfallen utdelning med aktien vid en överlåtelse (se 4 kap. 39 § aktiebolagslagen och Stefan Lindskog, Aktie­bolagslagen 12:e och 13:e kapitlet – Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. 
1995, s. 96). Av 80 § köplagen framgår att detsamma gäller vid överlåtelse av aktier även i kupongbolag.

27. Efter överlåtelse av aktien kan den tidigare aktieägaren inte kräva betalt för fordran på utdelning, eftersom fordran inte är aktieägarens personligen utan hör samman med aktieinnehavet på avstämningsdagen.

Fordran på vinstutdelning i avstämningsbolag förutsätter att det finns en aktieägare på avstämningsdagen

28. För vinstutdelning gäller förutom bestämmelserna i 18 kap. aktiebolagslagen även de allmänna bestämmelserna om vem som får utöva de rättigheter som aktierna ger i 4 kap. 37–41 §§. Eftersom vinstutdelning är en ekonomisk rättighet som följer med aktieinnehavet, är bestämmelserna tillämpliga utan att det behöver anges särskilt.

29. Bestämmelserna anger vem som är borgenär i fordringsförhållandet gentemot aktiebolaget. För kupongbolag kan det vara en aktieägare men också annan som innehar aktiebrev, kupong eller liknande. Som angetts ovan finns det goda skäl för ett sådant undantag från huvudregeln i 4 kap. 37 § (se p. 20). Det innebär att en fordran på vinstutdelning i ett kupongbolag inte är beroende av aktieinnehavet eftersom ett aktiebrev eller utdelningskupong i sig utgör bärare av vissa ekonomiska rättigheter och vinstutdelningen kan betalas ut utan koppling till aktieinnehavet.

30. För avstämningsbolag gäller kravet på införande i aktieboken undantagslöst (se p. 18) och för utbetalning av utdelning därtill registrering på avstämningskonto (jfr dock undantag för panthavare m.fl. enligt 4 kap. 40 §). Utan aktieägare på avstämningsdagen finns det inte någon som kan kräva betalt för fordran på vinstutdelning i ett avstämningsbolag, dvs. det saknas borgenär i fordringsförhållandet. En fordran på vinstutdelning i ett avstämningsbolag förutsätter alltså att det på avstämningsdagen finns en ägare till de aktier som vinstutdelningen belöper på som är inskriven i aktieboken.

31. Bestämmelserna i 4 kap. 37 och 39 §§ tar av naturliga skäl sikte på befintliga aktier eftersom aktier som upphört att existera aldrig kan ge några rättigheter i aktiebolag. Det finns dock inget i ordalydelsen eller förarbetena som ger anledning att snäva in deras tillämpningsområde till att endast gälla under aktiernas bestånd. Innebörden av 5 kap. 17 § om regist­rering av uppgifter efter övergång från kupongbolag till avstämningsbolag, talar snarast för att lagstiftaren avsett att kravet i avstämningsbolag på införande i aktiebok och registrering på avstämningskonto ska gälla i alla sammanhang och till och med ges företräde framför den materiella rätten till vinstutdelning som tillkommer en aktieägare.

Inlösen av aktier

32. För minskning av aktiekapitalet enligt förbehåll i bolagsordningen finns bestämmelser i 20 kap. 23–29 §§ och 31–34 §§ aktiebolagslagen. I de fall det inte krävs tillstånd till minskningen ska minskningsbeslutet genast anmälas för registrering i aktiebolagsregistret. Aktiekapitalet anses minskat när beslutet har registrerats (se 20 § andra stycket).

33. Om minskning av aktiekapitalet skett genom indragning av aktier, ska de indragna aktierna genast strykas ur aktieboken. I avstämningsbolag ska styrelsen genast anmäla till den värdepapperscentral som för avstämningsregister för bolaget att minskningen har registrerats. (Se 21 §.)

34. När minskningsbeslutet registrerats blir de indragna aktierna ogiltiga och kan inte längre ge några rättigheter i bolaget. Det gäller både förvaltningsrättigheter, så som rätt att delta på bolagsstämman, och ekonomiska rättigheter, t.ex. rätt till vinstutdelning.

35. Rättigheter som uppkommit före minskningsbeslutets registrering och som inte är beroende av aktieinnehavet, t.ex. beslutad utdelning i kupongbolag (jfr p. 29), påverkas inte av beslutet utan kan alltjämt göras gällande mot bolaget. Sådana rättigheter som är beroende av aktieinnehav vid en särskild tidpunkt efter att minskningsbeslutet registrerats, kan dock inte göras gällande sedan aktien blivit ogiltig. Eftersom aktien upphört att gälla, är det inte möjligt att läka bristen i ett senare skede (jfr möjligheterna för en aktieägare att fram tills preskription inträder läka formella brister enligt 5 kap. 17 § för att få vinstutdelning utbetald sedan ett aktiebolag blivit avstämningsbolag).

36. Ett beslut om inlösen i avstämningsbolag kan alltså i vissa fall påverka redan uppkomna ekonomiska rättigheter som är direkt knutna till ett aktieinnehav. De aktieägare som är missnöjda med följderna av ett sådant beslut, är hänvisade till att rösta emot förslaget om inlösen eller klandra beslutet enligt bestämmelserna i 7 kap. 50 och 51 §§ aktiebolagslagen.

Bedömningen i detta fall

37. Beslutet om vinstutdelning på årsstämman i Victoriahem innebar att de före detta preferensaktieägarna fick en fordran mot bolaget. En förutsättning för fordran var dock att det skulle finnas en aktieägare som var införd i aktieboken på de angivna avstämningsdagarna (se p. 30).

38. Det är ostridigt att de före detta preferensaktieägarna varken ägde några aktier eller var införda i aktieboken på de av årsstämman beslutade avstämningsdagarna för vilka ersättning har begärts. Eftersom en förutsättning för fordran inte längre var uppfylld, har de före detta preferensaktieägarna inte längre någon gällande fordran på beslutad vinstutdelning gentemot Victoriahem. Det saknas stöd för att de skulle ha rätt till ersättning motsvarande ränta på utdelningsfordran fram till dagen för inlösen. De före detta preferensaktieägarna har därmed inte rätt till någon ytterligare betalning från Victoriahem.

39. Kapatens har inte bättre rätt gentemot Victoriahem än de tidigare preferensaktieägarna. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

Domslut

HD ogillar Kapatens R4 AB:s andrahandsyrkande och fastställer hovrättens domslut.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Dag Mattsson, referent och Anders Perklev) meddelade den 14 november 2024 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. Victoriahem AB, ett avstämningsbolag, har gett ut preferensaktier. På en bolagsstämma beslutades om utdelning till preferensaktieägarna, en utdelning som skulle utbetalas kvartalsvis. Innan all utdelning hade utbetalats genomförde bolaget, i enlighet med ett inlösenförbehåll i bolagsordningen, en inlösen av preferensaktierna.

2. Tvisten gäller om Victoriahem är skyldigt att till de tidigare preferensaktieägarna utbetala den utdelning där avstämningsdagarna inföll efter det att aktierna inlöstes.

3. Kapatens, som förvärvat preferensaktieägarnas rätt, har i korthet gjort gällande att preferensaktieägarna i och med utdelningsbeslutet fick en vanlig enkel penningfordran på Victoriahem på hela utdelningsbeloppet. Denna fordran utsläcktes inte genom beslutet om inlösen. Enligt Kapatens saknar det fordringsrättslig betydelse att det på avstämningsdagarna inte längre fanns någon aktieägare och införing i aktieboken. Till stöd för yrkandet i andra hand har Kapatens argumenterat att bolaget i vart fall har rätt till den andel av fordringen som motsvarar ränta för tiden fram till dagen för inlösen.

4. Victoriahem har invänt att den uppkomna fordringen på utdelning är beroende av att de villkor som gäller för rätt till utdelning är uppfyllda på varje avstämningsdag. I ett avstämningsbolag är förutsättningarna för detta enligt Victoriahem att aktien inte är inlöst och att aktieägaren är upptagen i aktieboken på avstämningsdagen.

5. Såväl tingsrätten som hovrätten har lämnat Kapatens talan utan bifall. Tingsrätten gjorde bedömningen att det enligt 4 kap. 37 § aktiebolagslagen är ett ovillkorligt krav att den som vill göra gällande en fordran på utdelning i ett avstämningsbolag är aktieägare och införd i aktieboken. Hovrätten har uttryckt saken så att det fordringsanspråk som i och för sig uppkom genom utdelningsbeslutet var villkorat av aktiens bestånd på avstämningsdagen och att något annat inte hade särskilt bestämts i detta fall.

Frågan i målet

6. Det står klart att ett utdelningsbeslut som detta innebär att aktieägaren omedelbart får en fordran gentemot bolaget på beloppet, även om fordringen förfaller till betalning senare och först då kan krävas ut.

7. Frågan i målet är vad som utmärkte den fordran som uppkom genom utdelningsbeslutet. Närmare bestämt är frågan om fordringen var ovillkorlig och fristående från aktien och dess ägare och från aktieboken eller om det var en förutsättning för fordringens bestånd och rätten till utdelning att aktien inte var inlöst och struken ur aktieboken när fordringen förföll till betalning på de efterföljande avstämningsdagarna.

En villkorad fordran på utdelning

8. Enligt 4 kap. 37 § aktiebolagslagen får en aktieägare i ett avstämningsbolag inte utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger, däribland rätten till utdelning, förrän aktieägaren är införd i aktieboken. Den rätt som uppkommer i samband med att aktieägaren förs in i aktieboken består så länge aktieägaren finns i aktieboken. Även om 37 § är skriven utifrån den praktiskt vanliga situationen att det rör sig om ett aktieförvärv och en ny aktieägare, utgår bestämmelsen ifrån en mera allmän princip om att den som vill göra gällande en aktierättighet måste stå med i aktieboken (jfr i fråga om förvaltningsrättigheter ”Den strukna aktieägaren” NJA 2017 s. 981 p. 17). Detta kommer även till uttryck i legitimationsreglerna i 39 och 41 §§, enligt vilka bolaget med befriande verkan i princip kan utbetala en aktieutdelning till den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i avstämningsregistret.

9. Bedömningen ska göras också med beaktande av det rättsliga sammanhanget i övrigt.

10. Det kan konstateras att de aktuella bestämmelserna i 20 kap. aktiebolagslagen är avsedda att ge tillgång till en bestämd föreskriven ordning för inlösen av aktier, med tillämpning av ett överenskommet förbehåll i bolagsordningen. Det är en förutsättning för aktierna att de genom detta reglerade inlösenbeslut kan bli ogiltiga, något som aktieägaren har att utgå ifrån. I lagstiftningen ligger att aktieägaren får räkna med att aktie­rättigheten kan upphöra på detta sätt men att det i gengäld ges en rätt till ersättning. Inlösenbeloppet brukar allmänt sett vara tänkt att kompensera för den framtida avkastning som inte längre kan erhållas när aktierna är inlösta; i detta fall var beloppet utförligt förutbestämt i Victoriahems bolagsordning. Det är svårt att förstå detta i lag och bolagsordning reglerade förfarande på annat sätt än att det tar sin utgångspunkt i att aktieägaren inte, vid sidan av sin rätt till inlösenbeloppet, också ska kunna tillgodogöra sig utdelning för en kommande avstämningsdag då aktien är ogiltig.

11. En kvardröjande rätt av det slaget till avkastning från aktien efter inlösen, trots att det inte längre finns någon aktie och aktieägare som är behörig att ta emot utdelningen, skulle också utgöra en omotiverad skillnad mot vad som gäller vid överlåtelse av aktien, där utgångspunkten sedan länge är att oförfallen fordran på utdelning följer med aktien.

12. Det kan även jämföras med den situationen att aktier före avstämningsdagen för vinstutdelning förvärvas av bolaget självt. Aktierna medför då inte längre någon rätt till vinstutdelning (jfr 4 kap. 44 § i nuvarande lag, 12 kap. 1 § andra stycket i 1975 års lag, prop. 2004/05:85 s. 570 och prop. 1999/2000:34 s. 136). En fordran på vinstutdelning som har uppkommit genom ett tidigare utdelningsbeslut upphör alltså i och med ett sådant förvärv.

13. Mot den bakgrunden framstår det som följdriktigt att det vid ett beslut om utdelning på en aktie i ett avstämningsbolag anses som en förutsättning för utdelningsfordringen – ett villkor för denna – att den berörda aktien inte på avstämningsdagen är struken och ogiltig på grund av ett rättsenligt inlösenförfarande. Ett villkor med denna innebörd behöver alltså inte föreskrivas i bolagsordningen eller inlösenbeslutet för att det ska gälla. Intresset av tydlighet och förutsebarhet på området talar för, att om något annat i stället ska tillämpas i utdelningshänseende, detta i så fall får uttryckligen anges.

Slutsats

14. Det fordringsanspråk som i och för sig uppkom genom Victoriahems utdelningsbeslut var villkorat av aktiens bestånd på avstämningsdagen. Kapatens har inte någon mot bolaget längre gående rätt. Vid denna bedömning – och eftersom vad Kapatens i övrigt anfört inte föranleder något annat – ska hovrättens domslut fastställas.

Domslut

HD, som ogillar Kapatens R4 AB:s andrahandsyrkande, fastställer hovrättens domslut.

Justitieråden Jonas Malmberg och Christine Lager var skiljaktiga och ansåg att Victoriahem skulle förpliktas att till Kapatens betala det i första hand yrkade kapitalbeloppet. De ansåg att domskälen från och med punkt 6 skulle ha följande lydelse.

Frågan i målet

6. Frågan är om rätten till beslutad vinstutdelning i aktiebolag som är avstämningsbolag består om aktien har lösts in innan utdelningen skulle ha betalats ut.

Rättsliga utgångspunkter

7. Sedan länge gäller att bolagsstämmans beslut att dela ut vinst medför att ägaren till aktien får en fordran på betalning av utdelningsbeloppet, även om fordran förfaller till betalning senare och först då kan krävas ut (se t.ex. NJA 1895 II s. 84, SOU 1941:9 s. 282, prop. 1975:103 s. 479 och prop. 2004/05:85 s. 762. Jfr även 24 § skuldebrevslagen). Härav följer att aktieägaren redan innan fordran förfallit till betalning kan förfoga över den genom att t.ex. överlåta, pantsätta eller efterge den. Vidare anses bolagsstämman inte utan aktieägarnas samtycke kunna upphäva ett beslut om att dela ut vinst. (Jfr t.ex. Stefan Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kapitlet – Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl. 1995, s. 96 f. med hänvisningar.)

8. I 4 kap. 37 § första stycket aktiebolagslagen anges att en aktieägare inte får utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken.

9. En av de rättigheter som aktierna ger är rätten till utdelning. I avstämningsbolag medverkar värdepapperscentralen (i Sverige för närvarande Euroclear Sweden AB) till utbetalningen av utdelning. Enligt 4 kap. 39 § 3 ska i avstämningsbolag den aktieägare som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i avstämningsregistret antas vara behörig att ta emot aktieutdelning. Som utgångspunkt har alltså bolaget betalat med befriande verkan om dessa förutsättningar är uppfyllda. Men om värdepapperscentralen insett eller bort inse att det var fel mottagare har bolaget inte fullgjort sin betalningsskyldighet (se 4 kap. 41 §).

10. Att en beslutad utdelning kan överlåtas av aktieägaren till någon annan innebär alltså, om värdepapperscentralen underrättats om överlåtelsen, att bolaget inte längre kan betala utdelningen med befriande verkan till aktieägaren. Av detta följer att bestämmelsen i 4 kap. 37 § inte kan tolkas på så sätt att det för rätten att kräva utdelning föreligger ett krav på att vara aktieägare och införd i aktieboken.

11. Av lagtextens utformning går inte heller att utläsa att rätten till beslutad utdelning skulle upphöra om aktien dras in innan fordran på beslutad utdelning förfaller till betalning.

12. Av förarbetena till bestämmelsen i 4 kap. 37 första stycket framgår att den är avsedd att motsvara 3 kap. 14 § i 1975 års aktiebolagslag (se prop. 2004/05:85 s. 566, SOU 2001:1 s. 304 och SOU 1997:22 s. 330). Bestämmelsen i 1975 års lag angav att den till vilken aktie övergått inte, innan han införts i aktieboken, fick utöva aktieägares rätt i bolaget. Den bestämmelsen tog, liksom motsvarande bestämmelser i 1944 års och 1910 års aktiebolagslagar, alltså sikte på frågan under vilka förutsättningar en ny aktieägare kunde börja utöva sina rättigheter.

13. Inte heller bestämmelsens förarbeten och bakgrund ger alltså stöd för att rätten till beslutad utdelning förutsätter att aktien på förfallodagen fortfarande existerar och alltså då är införd i aktieboken.

14. Att en fordran på beslutad utdelning i kupongbolag består även om aktien efter utdelningsbeslutet upphör att gälla får stöd av skuldebrevslagen. Enligt 24 § tillämpas lagens regler om innehavarskuldebrev på utdelningskupong som är utfärdad till aktiebrev så snart beslut om utdelning fattats. Det krävs dock att aktierätten var giltig vid tiden för utdelningsbeslutet (se NJA II 1936 s. 101). Att aktien är giltig vid tidpunkten när utdelningen ska verkställas är alltså inte nödvändigt.

15. Det finns inte några starka ändamålsskäl som talar mot att rätten till redan beslutad utdelning ska bestå även i avstämningsbolag efter att aktierna lösts in. I aktiebolagslagen finns – såvitt är av intresse i målet – särskilda bestämmelser om inlösen av aktier enligt förbehåll i bolagsordning (se 20 kap. 31–34 §§). Dessa är avsedda att ge möjlighet att lösa in aktier med tillämpning av en i bolagsordningen angiven ordning. Bolagsordningen ska bl.a. ange det inlösenbelopp som ska tillämpas eller grunder för beloppets beräkning. Sådan inlösen beslutas av bolagsstämman och det räcker att förslaget till inlösen får stöd av mer än hälften av de avgivna rösterna. Lagstiftningen innebär att inlösenförbehåll är kända redan när aktien tecknas eller ges ut. Aktieägaren får därför räkna med att aktierättigheten kan upphöra genom inlösen men att han eller hon i gengäld får viss ersättning.

16. Att bolaget är skyldigt att betala sådan utdelning som är beslutad innan aktierna har löst in men som förfaller till betalning därefter, försvårar inte att tillämpa en ordning med inlösen enligt förbehåll i bolagsordningen. Inte heller kan detta antas medföra några praktiska svårigheter för hanteringen av utbetalning av utdelning, eftersom den som är antecknad i aktieboken och avstämningsregistret när aktien dras in får antas vara behörig mottagare.

17. Däremot inger det betänkligheter att en majoritet på bolagsstämman skulle ges möjlighet att till nackdel för dem vars aktier ska inlösas och till fördel för kvarvarande aktieägare dra in redan beslutad utdelning. Redan det förhållandet att rätten till beslutad utdelning är en från aktien fristående fordringsrätt som kan överlåtas separat, dvs. utan att aktien överlåtes, talar starkt för att en senare inlösen av aktier inte ska påverka fordringen. Fordringen utgör aktieägarens – eller en förvärvares – egendom som inte kvarvarande aktieägare har någon rätt att disponera över (jfr Lindskog, a.a. s. 84). En ordning där en aktieägarmajoritet genom att besluta om inlösen har möjlighet att dra in redan beslutad utdelning, kan bidra till osäkerhet om värdet av och risken med aktier som omfattas av inlösenförbehåll. Detta särskilt eftersom en ägare till sådana aktier, även om han eller hon har att räkna med att aktierna kan komma att lösas in, inte vet när det kan komma att ske.

18. En annan sak är att bolagsordningen tydligt kan reglera hur redan beslutad utdelning ska behandlas vid inlösen och att det kan innebära att det vid inlösen inte föreligger någon rätt till beslutad utdelning som inte förfallit till betalning. I så fall kan en investerare inför förvärv av aktien bedöma värdet av och risken i detta avseende.

19. Mot den bakgrunden bör en fordran på redan beslutad utdelning bestå även efter att aktien lösts in, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

Bedömningen i detta fall

20. Victoriahem har beslutat om vinstutdelning till preferensaktieägarna. Bolagsordningen anger inte något om hur redan beslutad aktieutdelning ska behandlas vid inlösen. Aktieägarnas fordran på beslutad utdelning har således inte upphört. Deras fordringar har överlåtits till Kapatens. Victoriahem är därför skyldigt att till Kapatens betala det i första hand yrkade kapitalbeloppet.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

 

^[1] Se bl.a. prop. 2004/05:85 s. 423 f.

 

^[2] Se bl.a. Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, En kommentar (2023-06-05, JUNO), under rubriken 2. Minskningens rättsverkningar.

 

^[3] Se bl.a. Rodhe och Skog (2020), Rodhes Aktiebolagsrätt, 26 uppl., s. 140.

 

^[4] Se Lagrådets yttrande i prop. 2004/05:85 s. 1402 och Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 4 kap. 39 §, Lexino 2019-07-01 (JUNO).

 

^[5] Prop. 2004/05:85 s. 568.

 

^[6] SOU 1941:9 s. 282.

 

^[7] Hagströmer (1872), Om aktiebolag enligt svensk rätt, s. 271.

 

^[8] NJA II 1895 AVD. II nr 3, s. 84.

 

^[9] Se bl.a. förarbetena till 1975 års aktiebolagslag, prop. 1975:103 s. 479, och förarbetena till nuvarande aktiebolagslag, prop. 2004/05:85 s. 762.

 

^[10] Prop. 1975:103 s. 479.

 

^[11] Lindskog (1995), Aktiebolagslagen, 6:e och 7:e kap., Aktiekapitalnedsättning och egna aktier, s. 58.

 

^[12] Se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, En kommentar (2023-06-05, JUNO), under rubriken 2. Minskningens rättsverkningar.

 

^[13] SOU 1971:15, s. 120, samt Johansson (2022), Svensk Associationsrätt, 13 uppl., s. 316 och 319 f.

 

^[14] Se Johansson (2022), Svensk Associationsrätt, 13 uppl., s. 316 och 319 f.

 

^[15] Ramberg och Herre, Köplagen, En kommentar (2021-09-10, JUNO), under rubriken 18.3.1. Rätten till utdelning på aktier.

 

^[16] Ramberg och Herre, Köplagen, En kommentar (2021-09-10, JUNO), under rubriken 18.4.1. Upplupen ränta.

 

^[17] Prop. 1988/89:76, s. 216.

 

^[18] NJA II 1906 nr 1, s. 38.

 

^[19] NJA II 1901 nr 1, s. 64.

 

^[20] NJA II 1901 nr 1, s. 65.

 

^[21] Almén (1906), Om köp och byte af lös egendom, Förra delen, s. 231.

 

^[22] 11 § 2 meningen i 1903 års ordningsregler för Stockholmsbörsen.

 

^[23] Almén (1906), Om köp och byte af lös egendom, Förra delen, s. 232.

 

^[24] Rodhe (1956), Obligationsrätt, s. 27 och 28.

 

^[25] Prop. 2004/05:85, s. 664.

 

^[26] Prop. 2004/05:85, s. 368.

 

^[27] Prop. 1975:103, s. 221.

 

^[28] Prop. 1975:103, s. 221.

 

^[29] Dotevall (2015), Aktiebolagsrätt, s. 163.

 

^[30] Johansson (2022), Svensk Associationsrätt i huvuddrag, 13 uppl., s. 266.

 

^[31] Rodhe och Skog (2020), Rodhes Aktiebolagsrätt, 26 uppl., s. 73.

 

^[32] Prop. 2004/05:85, s. 659.

 

^[33] Förutsatt att inte några andra särskilda villkor ställts upp i konvertibeln.

 

^[34] 11 kap. 1 § aktiebolagslagen och prop. 2004/05:85 s. 659.