Referat

Helsingborgs tingsrätt

Rodamco Handel AB, Rodamco Forum Nacka KB och Rodamco Täby Centrum KB (Rodamcobolagen) förde vid Helsingborgs tingsrätt den talan mot B.B. och A.A. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Martin Persson, rådmannen Anna Dieden, referent, och tingsfiskalen Emma Martinsson) anförde i dom den 13 december 2022 följande.

Bakgrund

Rodamco Handel AB, Rodamco Solna Centrum AB, Rodamco Forum Nacka KB och Rodamco Täby Centrum KB är fyra bolag som samtliga ingår eller, såvitt avser Rodamco Solna Centrum AB, har ingått i Unibail-Rodamco-Westfieldkoncernen, som äger, förvaltar och utvecklar ett flertal köpcentrum i Sverige. Bolagen väckte i november 2020 gemensamt talan mot B.B. och A.A. Genom överlåtelseavtal daterat den 21 januari 2021 har Rodamco Solna Centrum AB överlåtit sitt tvisteföremål till Rodamco Täby Centrum KB. – – –. Rodamco Solna Centrum AB har av denna anledning efter överlåtelsen inte agerat som part i målet. I det följande benämns Rodamco Handel AB, Rodamco Forum Nacka KB och Rodamco Täby Centrum KB gemensamt Rodamcobolagen.

CashCom var ett bolag som tillhandahöll helhetslösningar för hantering och försäljning av presentkort för bland annat köpcentrumen Nacka Forum (som ägs av Rodamco Forum Nacka KB), Täby Centrum (som ägs av Rodamco Täby Centrum KB), Solna Centrum (som tidigare ägts av Rodamco Solna Centrum AB) och Mall of Scandinavia (som ägs av Rodamco Handel AB). Presentkorten såldes dels över internet, dels i respektive köpcentrum och gick att använda som betalningsmedel i samtliga butiker i dessa köpcentrum. Avtal om tillhandahållande av presentkorten har ingåtts mellan Rodamcobolagen och Rodamco Solna Centrum AB samt CashCom. – – –. Mellan CashCom och de butiker som bedrivit handel i respektive köpcentrum har ingåtts separata samarbetsavtal av innebörd att butikerna åtagit sig att acceptera presentkorten som betalning.

CashCom har ingått i en koncern, där toppmoderbolaget var P&P Venture Holding AB, som ägts med hälften vardera av B.B. och A.A. P&P Venture Holding hade ett helägt dotterbolag – Oper 8 AB – som i sin tur ägde hundra procent av aktierna i CashCom. – – –. B.B. har varit registrerad som styrelseledamot i CashCom under tiden från och med den 12 augusti 2004 till och med den 23 oktober 2019 samt från och med den 9 januari 2020 till och med den 30 januari samma år. A.A. har under tiden från och med den 12 augusti 2004 till och med den 7 februari 2020 varit registrerad styrelsesuppleant i bolaget. Under tiden från och med den 12 augusti 2004 till och med den 30 januari 2020 var de båda svarandena särskilda firmatecknare i CashCom. Samtliga bolag i koncernen gick i konkurs under vårvintern 2020.

I maj 2019 hamnade CashCom i något eller några fall i dröjsmål med vissa betalningar som skulle göras till Rodamcobolagen, men även till några butiker som accepterat presentkort som betalningsmedel. Rodamco-bolagen har i förhållande till de butiker som bedrivit verksamhet i de aktuella köpcentrumen åtagit sig att ersätta butikerna för köp som gjorts med presentkort. Dessutom har Rodamcobolagen, när ett flertal butiker inte längre accepterade presentkorten som betalningsmedel, löst in utestående presentkort mot nya presentkort från en annan leverantör. Rodamcobolagen har därutöver gjort gällande en rätt till ersättning för belopp som varit kvar på sålda presentkort när kortens giltighet gått ut – så kallad breakage. Under påstående att de ekonomiska förhållandena i CashCom varit sådana att det senast den 1 september 2017 förelegat en skyldighet för bolaget att upprätta en kontrollbalansräkning har Rodamcobolagen väckt talan om ställföreträdaransvar beträffande B.B. och A.A.

Yrkanden och inställning

Rodamcobolagens yrkanden gentemot B.B. och A.A avsåg solidarisk betalningsförpliktelse med specificerade belopp som sammanlagt uppgick till närmare 20 miljoner kr jämte ränta. Det framställdes även alternativa yrkanden med lägre belopp.

B.B. och A.A. bestred yrkandena.

Parternas talan

Rodamcobolagens grunder för talan

Under sommaren 2017, eller i vart fall vid någon av de senare alternativa tidpunkter som Rodamcobolagen har gjort gällande, fanns det mycket starka indikationer på att det förelåg kapitalbrist i CashCom. B.B. och A.A. har därför haft en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning för CashCom och kontrollbalansräkningen borde ha varit färdigställd senast den 1 september 2017. Underlåtenheten att upprätta kontrollbalansräkning medför att B.B. och A.A. omfattas av personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Ansvaret för B.B. följer av att han varit registrerad styrelseledamot i bolaget och för A.A. av att han utövat ett bestämmande inflytande över CashComs verksamhet. I andra hand ansvarar A.A. enligt bestämmelserna i 25 kap. 18 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eftersom han trots ond tro inte stoppat CashComs verksamhet. Under alla förhållanden ansvarar A.A. under den tidsperiod då B.B. utträtt som styrelseledamot. B.B:s och A.A:s aktiebolagsrättsliga ställföreträdaransvar omfattar samtliga de fordringar mot CashCom som uppkommit under den relevanta tidsperioden.

B.B:s grunder för bestridande

B.B. är inte personligt betalningsansvarig. Styrelsen i CashCom har inte varit skyldig att upprätta kontrollbalansräkning förrän tidigast vintern 2019/2020 eftersom det egna kapitalet i CashCom dessförinnan inte understeg hälften av bolagets registrerade aktiekapital. Oavsett om det funnits en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning eller inte, så har de förpliktelser som Rodamcobolagen gör gällande inte uppkommit under den påstådda ansvarsperioden. En del av de påstådda fordringarna har dessutom preskriberats. Det har inte heller visats att Rodamcobolagen har övertagit rätten till betalning för fordringarna. B.B. har inte varit försumlig.

A.A:s grunder för bestridande

A.A. har, när det gäller grunderna för bestridande, anslutit sig till vad B.B. anfört och gjort gällande att motsvarande förhållanden gäller beträffande honom. Han har som grund för sitt bestridande dessutom angett att han inte haft en sådan roll i CashCom att han omfattas av något aktiebolagsrättsligt ställföreträdaransvar.

– – –

Tingsrättens bedömning

Har det förelegat en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning i CashCom och i så fall när?

– – –

Genom det nyss anförda har Rodamcobolagen, enligt tingsrättens bedömning, visat att det redan vid halvårsskiftet juni/juli 2017 funnits skäl för styrelsen i CashCom att i vart fall anta att det egna kapitalet kunde vara förbrukat till mer än hälften. Att en för bolaget lönsam affär, vilket B.B. och A.A. båda berättat, eventuellt var på väg att ingås ändrar inte denna bedömning. Inte heller leder svarandenas invändning om att revisionsberättelsen i CashCom under bland annat 2017 inte innehållit några anmärkningar från bolagets revisor till någon annan slutsats. Styrelsen i CashCom ska således anses ha varit skyldig att upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning.

Av 25 kap. 13 § aktiebolagslagen framgår att en kontrollbalansräkning i ett sådant fall ska upprättas genast. Bedömningen av hur lång tid som styrelsen har på sig får göras från fall till fall och bör inte avse längre tid än någon eller ett par månader (se prop. 2000/01:150 s. 91 och 188). Någon längre tid än två månader bör i detta fall, enligt tingsrättens mening, inte komma i fråga. En kontrollbalansräkning borde således ha varit upprättad senast vid månadsskiftet augusti/september 2017. Att någon sådan kontrollbalansräkning inte upprättats är ostridigt. Den relevanta medansvarsperioden ska vid tingsrättens fortsatta prövning i målet således anses vara från och med den 1 september 2017 till och med den 3 februari 2020, då bolaget försattes i konkurs.

Är B.B. och A.A. personligt ansvariga för CashComs skulder?

I det andra ledet av prövningen av huruvida B.B. och A.A. kan åläggas ett medansvar för de skulder i CashCom som är hänförliga till den ovan konstaterade ansvarsperioden är det nödvändigt att se till vilka roller de båda haft i bolaget.

Utgångspunkten för det aktiebolagsrättsliga medansvaret är att det i första hand omfattar styrelseledamöter. B.B. har varit registrerad styrelseledamot i CashCom från och med den 12 augusti 2004 till och med den 23 oktober 2019 och därefter igen från och med den 9 januari 2020. Att han under perioden från och med den 24 oktober 2019 till och med den 8 januari 2020 således inte varit registrerad styrelseledamot innebär inte att hans ansvar för bolagets förpliktelser som uppkommit under den tid då han lämnat styrelsen har upphört (se NJA 2014 s. 892). En sådan ordning, varigenom en tidigare styrelseledamot skulle kunna undgå fortsatt ansvar genom att avgå ur styrelsen, har i praxis ansetts stå i strid med bestämmelsens syfte. Tingsrätten delar bedömningen att den aktuella regleringen inte rimligen kan tolkas på något annat sätt än att även en avgående styrelseledamot också fortsättningsvis kan hållas medansvarig. B.B. är därför som utgångspunkt, om han inte kan visa att han inte varit försumlig, ansvarig för hela den aktuella medansvarsperioden.

A.A. har inte formellt varit annat än styrelsesuppleant i bolaget och omfattas därför inte av ordalydelsen i 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen. Vid bedömningen av om han ändå haft en sådan ställning i CashCom att han ska anses ansvarig på motsvarande sätt som B.B. bör särskilt avseende fästas vid det bakomliggande syftet med bestämmelserna om personligt betalningsansvar för aktiebolags styrelseledamöter. Bestämmelserna syftar till, som tidigare konstaterats, att skydda ett bolags borgenärer och aktieägare. Till sin karaktär är regleringen handlingsdirigerande för de personer som, vid passivitet, riskerar att drabbas av ett personligt betalningsansvar. I ett aktiebolag är personligt betalningsansvar för fysiska personer ett avsteg från vad som annars gäller för sådana bolags skulder. Även om syftet med bestämmelserna är att tvinga ett bolags företrädare att agera vid befarad kapitalbrist bör ett personligt betalningsansvar för andra än de som ansvarar genom formellt ställföreträdarskap vara förbehållet personer som haft ett verkligt inflytande i bolagets verksamhet. Detta har i rättspraxis, i snarlika frågor, uttryckts som att den faktiska maktposition som en ställföreträdare haft och möjligheten att påverka förvaltningen i den juridiska personen ska vara avgörande. Ansvar, även i straffrättsligt avseende där förutsättningarna för en extensiv tolkning är klart begränsade, har då ansetts kunna utkrävas även från en bredare krets av företrädare (se NJA 1993 s. 740 och NJA 2017 s. 690). I praxis har också i ansvarshänseende, i liknande frågor, beaktats att en person som inte varit formell styrelseledamot haft ett ekonomiskt utbyte av att en verksamhet har drivits vidare och därigenom ansetts ha ådragit sig ett självständigt ansvar (se NJA 1979 s. 555).

Bolagen i P&P Venture Holding-koncernen har haft en mycket nära anknytning till varandra. Bolagen har för sin fortsatta existens varit beroende av olika slags inbördes transaktioner, vilka inte torde ha varit möjliga om inte företrädarna för vart och ett av bolagen haft en gemensam handlingsplan för verksamheten. Koncernens verksamhet har, vilket både B.B. och A.A. bekräftat i förhör, i sin helhet bedrivits i nära samråd mellan de båda svarandena. De har båda haft ett ekonomiskt utbyte av verksamheten i koncernen och har tillsammans utövat det bestämmande inflytandet över koncernbolagen och därigenom också över CashCom. Det inbördes beroendeförhållandet mellan bolagen i koncernen får också anses ha medfört att B.B., i sin egenskap av styrelseledamot i CashCom, inte ensam har kunnat styra över verksamheten i bolaget utan åtgärder för CashComs räkning har förutsatt att även A.A. godtagit dessa, även om något sådant formellt krav inte förelegat. Mot denna bakgrund får A.A. anses ha haft en sådan faktisk maktposition i CashCom att han bör kunna åläggas ansvar som om han hade varit formell styrelseledamot i bolaget. B.B. och A.A. ska i fråga om medansvar således anses likställda med varandra.

B.B. och A.A. kan undgå personligt betalningsansvar om de visar att de inte har varit försumliga. – – –. B.B. och A.A. har, mot denna bakgrund, inte visat att de inte varit försumliga. – – –.

Vilka fordringar omfattas av B.B:s och A.A:s personliga ansvar?

– – –

Sammantaget har Rodamcobolagen således styrkt att fordringarna i tid kan placeras inom medansvarsperioden, att fordringarna uppgår till yrkade belopp, att bolagen har förvärvat fordringarna och att kraven inte har preskriberats.

Domslut

Tingsrätten förpliktade B.B. och A.A. att solidariskt betala de i första hand yrkade beloppen, vilka sammanlagt uppgick till närmare 20 miljoner kr, jämte ränta, till kärandena.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

B.B. och A.A. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle ogilla Rodamcobolagens talan.

Rodamcobolagen bestred ändringsyrkandena.

Hovrätten (hovrättslagmannen Bob Nilsson Hjorth, hovrättsrådet Bo-Göran Ohlsson, referent, f.d. hovrättsrådet Åsa Liljeroth och hovrättsassessorn Josefine Isaksson) meddelade dom den 16 november 2023.

Hovrätten instämde i allt väsentligt i tingsrättens bedömningar och fastställde tingsrättens domslut utan några ändringar.

Högsta domstolen

A.A. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla Rodamco Forum Nacka KB:s, Rodamco Handel AB:s och Rodamco Täby Centrum KB:s (Rodamco-bolagen) respektive talan.

Rodamcobolagen motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkterna 12–14 i HD:s domskäl.

Även B.B. överklagade hovrättens dom, men HD gav inte prövningstillstånd beträffande hans överklagande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Rebecca Haenflein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–13 motsvarar i huvudsak punkterna 3–11 i HD:s domskäl.

Prejudikatfrågan

Punkterna 14–16 motsvarar i huvudsak punkterna 12–14 i HD:s domskäl.

Styrelseledamöters och andra bolagsföreträdares ansvar vid kapitalbrist

17. I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser (se 1 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen). Aktiebolagets borgenärer är alltså för betalning som princip hänvisade till bolagets tillgångar. För att balansera denna avsaknad av personligt betalningsansvar har det införts regler som ska garantera att en bolagsförmögenhet skapas vid bolagets bildande och att den inte försvinner under bolagets verksamhet, de s.k. kapitalskyddsreglerna. Bland dessa ingår bestämmelserna i 25 kap. 13–20 §§ aktiebolagslagen om tvångslikvidation vid kapitalbrist. (Se prop. 1973:93 s. 85 f. och prop. 2000/01:150 s. 34 f.)

Punkterna 18–25 motsvarar i huvudsak punkterna 22–28 i HD:s domskäl.

Faktisk företrädare

26. Det som sker inom ett aktiebolag kan föranleda civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar för s.k. faktiska företrädare. Med faktisk företrädare avses en person som utan att inta formell organställning faktiskt utövar ett bestämmande inflytande i bolaget, dvs. att han eller hon de facto varit den som har fattat beslut i sådana frågor som för aktiebolagens del ankommer på styrelsen eller den verkställande direktören. Det är inte nödvändigt att personen i fråga ensamt utövar ledningen, utan inflytandet över bolaget kan utövas av flera gemensamt. (Se t.ex. prop. 2000/01:150 s. 71 och ”Kompanjonens ansvar”, NJA 2017 s. 690 p. 14–16 med där gjorda hänvisningar.)

27. Vid bedömningen av om någon är en faktisk företrädare är det inte tillräckligt att han eller hon har möjlighet och behörighet att binda bolaget, t.ex. i egenskap av särskild firmatecknare. Förekomsten av sådana omständigheter kan dock i enskilda fall utgöra indikationer på att personen utövar ett bestämmande inflytande (se ”Kompanjonens ansvar” p. 16).

Ansvaret för faktiska företrädare vid kapitalbrist

28. Av förarbetena framgår att ett bolags faktiska företrädare kan hållas ansvarig enligt 25 kap. 18 § andra stycket aktiebolagslagen för handlingar på bolagets vägnar (se prop. 2000/01:150 s. 45 och 99 f.). Frågan om även det strängare ansvar som åvilar styrelseledamöter enligt 25 kap. 18 § första stycket kan utsträckas till en person som utövar ett bestämmande inflytande över verksamheten berörs emellertid inte. I förarbetena görs det dock i anslutning till andra bedömningar och förslag återkommande hänvisning till att en faktisk företrädare i ansvarshänseende är att jämställa med styrelseledamot (se a. prop. s. 70 ff. och 77 f.).

29. Omständigheten att det i 25 kap. 18 § andra stycket särskilt reglerats ett ansvar för var och en som företräder bolaget innebär inte i sig att det är uteslutet att tillämpa paragrafens första stycke analogt på andra än styrelsens ledamöter. Ansvarsgrunderna enligt första respektive andra stycket tar sikte på olika situationer och har olika rättsföljder. Medan första stycket tar sikte på en underlåtenhet att agera vilket utlöser ett generellt ansvar för förpliktelser som uppkommer under tid underlåtenheten består, omfattar andra stycket medverkan i en rättshandling som sker trots vetskap om underlåtenheten och leder till ansvar endast för förpliktelser som uppkommit genom rättshandlingen. Det är därför inte uteslutet att en person som kan hållas ansvarig redan enligt första stycket, samtidigt kan ansvara enligt andra stycket – – –.

30. Personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § första stycket är emellertid enligt lagtexten begränsad till att avse styrelsen. Ansvaret är också strängt i så måtto att det inte förutsätter att det faktiskt uppkommit någon skada eller att skadan orsakats av den enskilde styrelseledamoten, som för att undgå ansvar dessutom måste visa att denne inte agerat försumligt. Någon möjlighet att jämka betalningsansvaret finns heller inte. Det framstår därför som naturligt att tolka ansvarsregeln restriktivt, bl.a. med hänsyn till berättigade krav på förutsebarhet i fråga om vem som riskerar att åläggas ansvar. Det innebär dock inte att det är uteslutet med en viss analogisk tillämpning, om intresset av att upprätthålla reglerna innefattar tillräckliga skäl för det (jfr NJA 1998 s. 418).

31. Det övergripande syftet med bestämmelserna om styrelseledamöternas personliga betalningsansvar är att skydda bolagets borgenärer. En aspekt av detta är bestämmelsernas handlingsdirigerande funktion; det personliga betalningsansvaret skapar incitament för styrelsens ledamöter att följa det handlingsmönster som lagen föreskriver till undvikande av att bolaget fortsätter att driva sin verksamhet utan tillräckligt kapital. En annan aspekt är att enskilda borgenärers möjligheter att få betalt för sina fordringar faktiskt ökar genom att de kan rikta sina krav inte bara mot bolaget utan även mot styrelsens ledamöter. (Se prop. 2000/01:150 s. 34 f. och 43 och ”Medansvar för rättegångskostnader” NJA 2020 s. 526 p. 10.)

32. Det framstår som förenligt med bestämmelsernas syfte att de personer som faktiskt utövar ett bestämmande inflytande i en verksamhet åläggs ett motsvarande ansvar för de förpliktelser som uppkommer under tid då underlåtenheten att vidta föreskrivna åtgärder består.

33. Mot en analogisk tillämpning på en person som inte intar formell organställning kan invändas, att denne saknar formell behörighet att vidta sådana åtgärder som kan leda till att ansvarsperioden avslutas. En person som är att betrakta som faktisk företrädare i ett aktiebolag torde dock kunna använda sitt inflytande för att säkerställa att föreskrivna åtgärder äger rum. Om styrelsen vägrar att följa sådana anvisningar, eller om förhållandena som tidigare grundat en maktposition ändrats vid den tidpunkt då det förelegat en skyldighet för styrelsen att agera, kan det i stället indikera att personen inte längre faktiskt utövar ett bestämmande inflytande i aktiebolaget. Frågan om den som har varit faktisk företrädare kan hållas ansvarig för förpliktelser som uppkommit efter att dennes bestämmande inflytande över verksamheten upphört, får bedömas på samma sätt som för en styrelseledamot som har avgått. (Se Daniel Stattin, Företagsstyrning, En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, 2 uppl. 2008, s. 425 – – –.)

34. Det sagda innebär att bestämmelsen om personligt betalningsansvar i 25 kap. 18 § första stycket även kan göras gällande mot den som visas vara faktisk företrädare för ett aktiebolag.

Bedömningen i detta fall

35. Styrelsen i CashCom har varit skyldiga att upprätta en kontrollbalansräkning och den relevanta medansvarsperioden har löpt under perioden 1 september 2017–3 februari 2020. De omständigheter som hovrätten har funnit styrkta om A.A:s roll i bolaget – – –, innebär att A.A. har utövat ett sådant bestämmande inflytande över CashComs verksamhet att han har varit faktisk företrädare för bolaget under denna period.

36. A.A. har inte visat att han inte har varit försumlig. Han har därför ett personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § första stycket för CashComs förpliktelser under medansvarsperioden.

37. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens domslut står därmed fast.

– – –

Domslut

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Malin Bonthron, Stefan Reimer och Jonas Malmberg, referent) meddelade den 15 maj 2025 följande dom.

Domskäl

Inledning

1. Vid tecken på kapitalbrist i ett aktiebolag föreskrivs i aktiebolagslagen att bland annat bolagets styrelse ska vidta vissa åtgärder som syftar till att klarlägga om bolaget bör försättas i likvidation. Om styrelsen underlåter att vidta de åtgärder som åligger den kan personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen aktualiseras.

2. Målet rör frågan om A.A. enligt den bestämmelsen är personligt ansvarig för CashCom i Sverige AB:s förpliktelser trots att han inte har varit styrelseledamot i bolaget.

Bakgrund

3. A.A. och B.B. ägde hälften vardera av aktierna i ett moderbolag och var styrelseledamöter i bolaget. Moderbolaget hade ett helägt dotterbolag, som i sin tur ägde fyra aktiebolag, varav CashCom var ett. A.A. och B.B. hade olika roller i koncernbolagen, såsom verkställande direktör, styrelseledamot, styrelsesuppleant och särskild firmatecknare.

4. I CashCom var B.B. styrelseledamot, utom under vissa perioder i slutet av 2019 och början av 2020. A.A. var styrelsesuppleant. Båda var särskilda firmatecknare.

5. Rodamcobolagen äger och driver flera köpcentrum i Stockholmsområdet. CashCom samarbetade med Rodamcobolagen om tillhandahållande och försäljning av presentkort i köpcentrumen. CashCom sålde presentkort vilka de enskilda butikerna accepterade som betalningsmedel mot att CashCom ersatte butikerna för köp som gjorts med presentkorten. Rodamcobolagen hade rätt till ersättning från CashCom motsvarande den balans som fanns kvar på sålda presentkort när giltighetstiden löpt ut, s.k. breakage.

6. Den 3 februari 2020 trädde CashCom i likvidation och bolaget försattes sedermera i konkurs. Även de andra bolagen i koncernen har försatts i konkurs.

7. Rodamcobolagen väckte talan mot A.A. och B.B. med yrkande om att de solidariskt skulle betala ersättning för breakage och för fordringar som Rodamcobolagen övertagit från butikerna och kunder. Yrkandena avsåg sammanlagt runt 20 miljoner kr.

8. Som grund för talan angav Rodamcobolagen bl.a. att styrelsen för CashCom inte upprättat en kontrollbalansräkning och att A.A. och B.B. var personligt betalningsansvariga enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen för CashComs förpliktelser. Enligt Rodamcobolagen följde B.B:s ansvar av att han hade varit registrerad styrelseledamot och A.A:s av att han hade utövat ett bestämmande inflytande över CashComs verksamhet. I vart fall ansvarade A.A. eftersom han trots ond tro inte stoppat Cash­Coms verksamhet. Under alla förhållanden ansvarade A.A. under tid B.B. utträtt som styrelseledamot.

9. A.A. och B.B. bestred Rodamcobolagens talan. De gjorde gällande bland annat att de inte kunde åläggas något personligt betalningsansvar och att de inte hade agerat försumligt. A.A. anförde också att han inte haft en sådan roll i CashCom att han kan ha något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

10. Tingsrätten biföll Rodamcobolagens talan. Enligt tingsrätten skulle styrelsen i CashCom senast den 1 september 2017 ha upprättat kontrollbalansräkning. Tingsrätten ansåg att A.A. haft en sådan faktisk maktposition i CashCom att han fick ansvara på samma sätt som om han varit formell styrelseledamot i bolaget. B.B. och A.A. skulle därför i fråga om personligt ansvar för bolagets förpliktelser anses likställda med varandra. De var enligt tingsrätten solidariskt ansvariga för förpliktelser för CashCom som uppkommit från tidpunkten när en kontrollbalansräkning senast skulle ha upprättats – den 1 september 2017 – till den 3 februari 2020.

11. Hovrätten har gjort i allt väsentligt samma bedömningar som tingsrätten och fastställt tingsrättens domslut.

Målet i HD

12. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om A.A. enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen har ett personligt betalningsansvar för CashComs förpliktelser.

13. Prövningstillståndet har meddelats med utgångspunkt dels i hovrättens bedömning att styrelsen i CashCom har varit skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning och att den relevanta medansvarsperioden är 1 september 2017–3 februari 2020, dels i vad hovrätten har funnit utrett om de faktiska omständigheterna rörande den roll A.A. haft i bolaget.

14. Frågan om prövningstillstånd avseende A.A:s överklagande i övrigt har förklarats vilande. Även B.B. överklagade hovrättens dom, men HD gav inte prövningstillstånd beträffande hans överklagande.

Legala och faktiska företrädare för aktiebolag

15. Aktiebolagslagen reglerar hur styrningen av aktiebolag ska gå till genom att ange vilka bolagsorgan som ska finnas, vilka uppgifter dessa ska ha och vilket ansvar som är kopplat till de olika rollerna. Således anges att aktiebolag ska ha en styrelse med en eller flera ledamöter och att styrelsen svarar för vissa uppgifter. Styrelsen får utse en verkställande direktör med uppgift att sköta den löpande förvaltningen. Styrelseledamöter och verkställande direktören kan bli skyldiga att ersätta bolaget, aktieägare och andra för skada som de orsakar.

16. Aktiebolagslagen föreskriver och bygger på detta sätt på att bolagsstyrningen organiseras på ett visst sätt och att ett ansvar är kopplat till de olika organens företrädare. Emellertid förekommer det att företrädare för aktiebolag väljer att arrangera styrningen av bolaget på ett annat sätt än det som förutsätts i aktiebolagslagen, genom att det i stället för eller vid sidan av aktiebolagets legala ställföreträdare finns andra fysiska personer som rent faktiskt svarar för bolagets organisation och förvaltning.

17. Det är vanligt att det civil- och straffrättsliga ansvar som en juridisk persons legala företrädare har gäller även personer som på grund av sin maktposition i realiteten utövar ett bestämmande inflytande i bolaget, faktiska företrädare. De rättspolitiska skälen för att jämställa faktiska företrädare med legala företrädare är att det inte bör vara möjligt att undgå det ansvar som gäller för bolagsföreträdare genom att välja en annan typ av bolagsstyrning än den som anges i aktiebolagslagen. Det skulle också undergräva effekten av civil- och straffrättsliga regler om ansvar för en juridisk persons företrädare, om ansvaret inte omfattar de som faktiskt företräder den juridiska personen.

18. Att faktiska företrädare ska jämställas med legala företrädare kan framgå direkt av lag (se exempelvis 3 § lagen, 2014:836, om näringsförbud). Det förekommer att det ansvar som åvilar styrelsen kan medföra straffansvar även för en faktisk företrädare för ett bolag (se ”Kompanjonens ansvar” NJA 2017 s. 690 p. 14–16). Motsvarande gäller för företrädaransvaret för betalning av en juridisk persons skatter (se 59 kap. 12 och 13 §§ skatteförfarandelagen, 2011:1244, jfr prop. 2002/03:128 s. 24 och t.ex. ”Prokuristens ansvar” NJA 1993 s. 740).

19. Till skillnad från de bestämmelser som nyss berörts finns i aktiebolagslagen regler som särskilt utpekar att en viss grupp av bolagsföreträdare ska vara ansvariga. Rättsfallet ”SÖMÅ AB” NJA 1997 s. 418 rörde bestämmelsen om bristtäckningsansvar i 1975 års aktiebolagslag. Att bestämmelsen enligt sin avfattning inte omfattade andra än stiftare, styrelseledamöter, verkställande direktör, revisor och aktieägare, ansåg HD inte utesluta möjligheten av en viss analogisk tillämpning, om intresset av att upprätthålla den aktuella regeln innefattade tillräckliga skäl för det. Som ett exempel angavs att bestämmelsen kunde tillämpas analogiskt på den som framstår som den i själva verket bestämmande i bolaget utan att formellt ingå i något bolagsorgan.

20. Ett annat exempel är skadeståndsansvaret enligt 29 kap. 1 § aktiebolagslagen. Enligt paragrafens ordalydelse kan stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör åläggas skadeståndsskyldighet. I litteraturen har antagits att bestämmelsen kan tillämpas analogt på faktiska företrädare (se till exempel Sten Andersson m.fl., Aktiebolagslagen [2024, version 19, JUNO], kommentaren till 29 kap. 1 §, under 8. Ansvar för andra bolagsfunktionärer och Carl Svernlöv, Ansvarsfrihet – Dechargeinstitutet i svensk aktiebolagsrätt, 3 uppl. 2022, s. 55 f.). Uppfattningen får visst stöd i rättspraxis (jfr ”Fastighetsföreningen Ampeln” NJA 1948 s. 651 och ”SÖMÅ AB”).

21. Det avgörande för att någon ska betraktas som en faktisk företrädare är att personen har en sådan maktposition att han eller hon i realiteten utövar ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet. Det är alltså inte tillräckligt att han eller hon – på grund av aktieägande eller annat förhållande – har möjlighet att utöva inflytande i den juridiska personen. Det är inte heller tillräckligt att han eller hon – på grund av firmateckningsrätt eller fullmakt – har behörighet att binda den juridiska personen mot utomstående. Det hindrar givetvis inte att omständigheter av nu angivet slag i ett enskilt fall kan utgöra indikationer på att personen faktiskt utövar ett bestämmande inflytande. Det är inte nödvändigt att personen ensamt utövar ledningen, utan inflytandet över bolaget kan utövas av flera gemensamt. (Jfr ”Kompanjonens ansvar” p. 15 och 16.)

Styrelseledamöters och andras ansvar vid kapitalbrist

22. I 25 kap. aktiebolagslagen finns regler om vilka åtgärder som ska vidtas vid tecken på kapitalbrist i bolaget. En av åtgärderna är att styrelsen genast ska upprätta en kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets egna kapital, beräknat på visst sätt, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet (se 13 §).

23. Om styrelsen underlåter att upprätta en kontrollbalansräkning svarar styrelsens ledamöter solidariskt med varandra och med bolaget för de förpliktelser som uppkommer för bolaget under den tid som underlåtenheten består, medansvarsperioden (se 18 § första stycket). En styrelseledamot som kan visa att han eller hon inte har varit försumlig blir inte personligt betalningsansvarig (tredje stycket). Så kan vara fallet om ledamoten försökt åstadkomma vad som åligger styrelsen, exempelvis genom att reservera sig mot ett styrelsebeslut att inte upprätta en kontrollbalansräkning (jfr ”PI Finans” NJA 2014 s. 892 p. 10).

24. En styrelsesuppleant som tjänstgör i styrelsen har samma ansvar som en styrelseledamot (jfr prop. 1975:103 s. 369, och ”Styrelsesuppleanten” NJA 1985 s. 439).

25. Utöver styrelseledamöters betalningsansvar enligt 18 § första stycket kan personligt betalningsansvar, enligt andra stycket, drabba den som handlar på bolagets vägnar med vetskap om styrelsens underlåtenhet. Sådana bolagsföreträdare svarar solidariskt med styrelsens ledamöter. Med att handla för bolagets räkning avses främst att en person företräder bolaget utåt i samband med att en rättshandling företas, men det kan även avse att en person deltar i ett beslut om att bolaget ska företa en rättshandling med annan. Betalningsansvaret omfattar endast de förpliktelser som uppkommer för bolaget genom företrädarens handlande (se prop. 2000/01:150 s. 99).

26. Betalningsansvar enligt andra stycket får främst betydelse när en verkställande direktör fortsätter att driva bolaget trots att han eller hon känner till styrelsens underlåtenhet. En styrelseledamot som inte omfattas av ansvaret enligt första stycket, till exempel därför att han eller hon reserverat sig mot ett beslut att inte upprätta en kontrollbalansräkning, kan bli ansvarig enligt andra stycket om ledamoten därefter medverkar till åtgärder för att fortsätta driva bolaget. Betalningsansvaret kan även drabba andra som handlar på bolagets vägnar, exempelvis en särskild firmatecknare, ett ombud eller en anställd med fullmakt. (Se a. prop. s. 99.)

27. Ansvaret enligt andra stycket gäller inte för den som visar att han eller hon inte har varit försumlig (se tredje stycket).

28. En skillnad mellan det personliga betalningsansvaret för styrelseledamöter (första stycket) och för den som handlar på bolagets vägnar (andra stycket) avser vilka förpliktelser som ansvaret omfattar. Enligt första stycket omfattar ansvaret alla förpliktelser som uppkommer för bolaget under medansvarsperioden, medan ansvaret enligt andra stycket avser förpliktelser som uppkommer för bolaget genom personens handlande.

Faktiska företrädares personliga betalningsansvar vid kapitalbrist

29. Det personliga betalningsansvaret enligt första stycket, som alltså är mer omfattande än ansvaret enligt andra stycket, omfattar enligt lagtexten bara styrelseledamöter. Frågan är om det finns tillräckliga skäl för att analogiskt tillämpa bestämmelsen på faktiska företrädare.

30. Det följer direkt av lagtexten i andra stycket att en faktisk företrädare som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar på bolagets vägnar kan bli personligt betalningsansvarig. Att faktiska företrädare kan bli ansvariga enligt andra stycket talar mot en analogisk tillämpning av första stycket. Samtidigt måste hållas i minnet att bestämmelserna i första och andra stycket tar sikte på olika situationer, och att en person som i och för sig omfattas av första stycket kan bli ansvarig enligt andra stycket (se p. 26).

31. I förarbetena görs allmänna uttalanden om att det i ansvarshänseende kan finnas skäl att jämställa faktiska företrädare med styrelseledamöter, låt vara att förarbetena inte innehåller något ställningstagande till om analogisk tillämpning av första stycket på faktiska företrädare bör komma i fråga eller inte (jfr SOU 1999:36 s. 100 f. och prop. 2000/01:150 s. 45 f., 70 f. samt 99 f.).

32. Bestämmelserna om styrelseledamöternas personliga betalningsansvar syftar främst till att skydda bolagets borgenärer. De har en handlingsdirigerande funktion; det personliga betalningsansvaret skapar incitament för styrelsens ledamöter att följa det handlingsmönster som lagen föreskriver till undvikande av att bolaget fortsätter att driva sin verksamhet utan tillräckligt kapital. Betalningsansvaret ökar även enskilda borgenärers möjligheter att få betalt för sina fordringar genom att de kan rikta sina krav inte bara mot bolaget utan även mot styrelsens ledamöter. (Se ”Medansvar för rättegångskostnader” NJA 2020 s. 526 p. 10 och prop. 2000/01:150 s. 34 f. och 43.)

33. Intresset av att uppnå reglernas ändamål talar starkt för att personer som faktiskt utövar ett bestämmande inflytande i en verksamhet – och därmed har samma möjlighet att påverka verksamheten som en styrelseledamot – åläggs ett ansvar som motsvarar styrelseledamöternas. En strikt tillämpning av ordalydelsen riskerar att kunna leda till stötande konsekvenser, inte minst i de fall det kan konstateras att någon person närmast har utnyttjats att åta sig det formella ansvaret. Det måste därför finnas utrymme att i praxis utveckla de utgångspunkter som gäller för ansvar för personer som utövar ett faktiskt bestämmande över ett aktiebolag (jfr beträffande aktieägare ”Processbolaget” NJA 2014 s. 877 p. 8 med där gjord hänvisning).

34. Det skulle kunna invändas att en person som inte har en formell organställning saknar behörighet att vidta sådana åtgärder som kan leda till att medansvarsperioden avslutas, exempelvis att ansöka om likvidation (jfr 25 kap. 17 §). Kännetecknande för en person som bedöms vara en faktisk företrädare måste emellertid anses vara att en sådan person har möjlighet att styra eller påverka styrelsens agerande och därigenom kan åstadkomma att behövliga åtgärder vidtas.

35. Mot bakgrund härav finns det tillräckliga skäl för att låta bestämmelsen om personligt betalningsansvar i 25 kap. 18 § första stycket tillämpas även på den som är faktisk företrädare för ett aktiebolag. Möjligheten måste dock tillämpas med försiktighet och en tillämpning kan komma i fråga endast när personen kan konstateras ha en sådan position att han eller hon faktisk är den som – ensam eller tillsammans med annan – avgör vilka åtgärder som ska vidtas eller underlåtas. Det innebär att ett utvidgat ansvar kan komma i fråga endast i undantagsfall.

Bedömningen i detta fall

36. Utgångspunkterna för HD:s prövning är att styrelsen i CashCom har varit skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning, att den relevanta medansvarsperioden har löpt under tiden 1 september 2017–3 februari 2020 samt vad hovrätten har funnit utrett om de faktiska omständigheterna rörande den roll A.A. haft i bolaget (se p. 13).

37. Hovrätten har när det gäller A.A:s roll i CashCom funnit att koncernbolagen haft mycket nära anknytning till och varit inbördes beroende av varandra. Verksamheten i koncernen bedrevs i sin helhet i nära samråd mellan B.B. och A.A., som haft en gemensam handlingsplan för verksamheten och ekonomiskt utbyte av den. Båda deltog i ett koncern­internt upplägg som innebar att de medel som inflöt i CashCom från presentkortsförsäljningen lånades ut till andra bolag i koncernen, vilket var en starkt bidragande orsak till de ekonomiska svårigheter som uppkom i CashCom. B.B. kunde i sin egenskap av styrelseledamot inte ensam styra över verksamheten i bolaget, utan åtgärder för CashComs räkning förutsatte att även A.A. godtog dessa.

38. Det hovrätten har funnit utrett om A.A:s roll i bolaget innebär att han har utövat ett sådant bestämmande inflytande över CashComs verksamhet att han har varit faktisk företrädare för bolaget under medansvarsperioden. Han har inte visat att han inte har varit försumlig eller att omständigheterna i övrigt varit sådana att han inte ska ansvara.

39. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska därför besvaras så att A.A. enligt 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen har ett personligt betalningsansvar för CashComs förpliktelser under medansvarsperioden.

40. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens domslut står därmed fast.

– – –

Domslut

HD förklarar att A.A. har ett personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) för CashCom i Sverige AB:s förpliktelser under perioden 1 september 2017–3 februari 2020.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens domslut står därmed fast.

Justitierådet Dag Mattsson var skiljaktig enligt följande.

Enligt min mening är det inte möjligt att, i strid med lagtexten, tillämpa ansvarsregeln i 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen på andra personer än de föreskrivna.

Även om det enligt domen fick göras med försiktighet och bara i undantagsfall, skulle en sådan analogisk tillämpning vara svårförenlig med det krav på tydlighet och säkerhet som rimligen bör ställas på ett – formellt och systematiskt motiverat – omedelbart ersättningsåläggande av detta slag. Det gäller särskilt som det i paragrafens andra stycke finns en ansvarsregel som är avsedd att kunna tillämpas på andra personer med anknytning till bolaget men som inte utgår från passivitet utan aktivitet och ställer upp ett par förutsättningar för ansvaret. Ville man att även en ”faktisk företrädare” skulle omfattas av den strikta ansvarsregeln i första stycket (ett begrepp som för övrigt är oklart och kan träffa vem som helst som i det enskilda fallet bedöms ha tillräckligt starkt inflytande i bolaget vid en viss given tidpunkt), i så fall hade man kunnat lagstifta om det och utforma lagtexten mera öppet. Det var en uppenbar fråga att ta ställning till.

Undantag kan säkert tänkas för en kvalificerad situation med ett rent kringgående av lagstiftningen (t.ex. insättande av en bolagsmålvakt där den verkligt drivande agerar i det fördolda). Ett ansvar får då grundas närmast på en oskriven rättsprincip om genombrott vid otillbörligt handlande i associationsrättsligt sammanhang (jfr ”Processbolaget” NJA 2014 s. 877). Stefan Lindskog ger det praktiska exemplet att den som på grund av näringsförbud inte själv kan agera som styrelseledamot låter någon nära anhörig formellt upprätthålla den positionen (Kapitalbrist i aktiebolag, 3 uppl. 2023, s. 120).

Men någon sådan otillbörlighet synes det inte vara fråga om i målet. Såvitt framgår hade A.A. och B.B. delat upp de olika uppgifterna i de aktuella koncernbolagen mellan sig, dvs. som verkställande direktör, styrelseledamot, styrelsesuppleant och särskild firmatecknare, och i CashCom hade de bestämt att där skulle A.A. vara suppleanten. Det kan inte spela någon avgörande roll att verksamheten i koncernen bedrevs i nära samråd och styrdes efter diskussioner dem emellan, inte heller att de hade en gemensam handlingsplan för koncernen och tillsammans fick ekonomiskt utbyte av denna. Detta behöver inte ses som något oseriöst kringgående av den bolagsrättsliga lagstiftningen, det kan vara en samhälleligt acceptabel fördelning av uppgifter – och därmed tillhörande ansvar – i en fåmanskoncern.

Det kan också noteras att – även om det knappast skulle ha hjälpt med tanke på den precisa lagtexten – det inte i förarbetena finns något som talar för att man i lagstiftningsärendet såg framför sig en tillämpning av det automatiska ansvaret i paragrafens första stycke på andra personer än styrelseledamöter. Den diskussion som förekommer om analogier tar sikte på utformningen av det mera begränsade ansvaret i andra stycket och sker utifrån det förslag på lagtext till den bestämmelsen som kommittén ursprungligen hade lämnat i utredningsbetänkandet och som sedan vidgades i den slutliga lagtexten för att slippa analogier.

I rättslitteraturen förespråkas analogisk tillämpning på ”faktiska företrädare” av 29 kap. 1 § om skadeståndsansvar, en bestämmelse som enligt lagtexten gäller för stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör. Det skulle knappast leda till några större problem med en sådan vidare tillämpning på den som i egenskap av ”faktisk företrädare” har skadat bolaget. Ansvaret enligt 29 kap. 1 § är ju inte automatiskt på samma sätt som i 25 kap. 18 § första stycket utan bygger i enlighet med vanliga skadeståndsrättsliga principer på uppsåt eller oaktsamhet och adekvat kausalitet.

I de fall där HD har godtagit en tillämpning av en bolagsrättslig ansvarsregel på en ”faktisk företrädare” har lagtexten varit utformad så att den gett utrymme för detta. Eller så har en analogi kunnat motiverats av personens kännedom om överträdelsen och deltagande i den därmed förknippade skadegörande handlingen (egentligen bara ”SÖMÅ AB” NJA 1997 s. 418), dvs. det är just den ansvarsprincip som kommer till uttryck i 25 kap. 18 § andra stycket. Ansvaret enligt andra stycket kan i själva verket ses som den av lagen godtagna utsträckningen av ansvaret i paragrafens första stycke, det är då svårt att med sedvanlig lagtolkning vid sidan av andra stycket dessutom bygga ut med en extraanalogi från första stycket.

Det kan tilläggas att begränsningen i paragrafens andra stycke till ansvar för handlande (”handlar på bolagets vägnar”) inte bara behöver gälla för vissa specifikt utpekade rättshandlingar utan torde, beroende på omständigheterna, kunna omfatta också sådant allmänt handlande som kan ligga i själva den fortsatta driften av bolaget (jfr aktieägares ansvar i 19 §). Ett ansvar enligt andra stycket kan visserligen kräva mer utredning av vad som förevarit men kan i realiteten slå hårt och i vissa situationer bli lika omfattande som det ansvar som skulle följa av första stycket.

A.A. var inte styrelseledamot. Hans betalningsansvar ska därför inte bedömas enligt 25 kap. 18 § första stycket. Prövningen ska, i enlighet med Rodamcos andrahandsgrund, göras med tillämpning av paragrafens andra stycke. Det står klart att A.A. haft erforderlig vetskap enligt andra stycket men i övrigt bör prövningen av ansvaret göras i hovrätten. Prövningstillstånd i hela målet ska meddelas, hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas till hovrätten.