Referat

Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen

R.E. förde vid Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen, den talan mot Bonnierförlagen Aktiebolag och M.J. som framgår av domstolens dom.

Patent- och marknadsdomstolen (rådmannen Karin Ahlstrand Oxhamre) anförde i dom den 2 december 2021 följande.

Bakgrund

R.E. och M.J. är båda verksamma som författare. De levde i ett samboförhållande under åren 2012–2015 och påbörjade då den s.k. Gran Canaria-serien tillsammans.

R.E. och M.J. ingick den 3 december 2013 ett förlagsavtal med dåvarande Albert Bonniers förlag, numera Bonnierförlagen Aktiebolag (Bonnierförlagen, förlagsavtalet). Förlagsavtalet avsåg de två första böckerna i Gran Canaria-serien. Genom avtalet gav R.E. och M.J. Bonnierförlagen ensamrätt att ge ut verken i bokform på svenska. I avtalet angavs även att författarna överlät sin rätt till ersättning enligt avtalet till agenten Partners in Stories AB (Partners in Stories).

Den första boken i Gran Canaria-serien ”En mörkare himmel” gavs ut i Sverige under 2014. Arbetet gick i huvudsak till så att R.E. skrev om den norska karaktären Kristian Wede och M.J. om den svenska karaktären Sara Moberg. De utbytte därefter texter och kommenterade varandras bidrag. Till sin hjälp hade de M.J:s dotter, som översatte R.E:s texter från norska till svenska.

R.E. och M.J. påbörjade arbetet med seriens andra bok under 2015. Under perioden mars–december 2015 levererade R.E. texter till M.J. och de arbetade med boken på i huvudsak samma sätt som de hade arbetat med den första boken.

I maj 2015 levererade författarna tillsammans ett synopsis avseende den andra boken till Bonnierförlagen. I enlighet med förlagsavtalet betalade Bonnierförlagen i samband härmed ut 325 000 kr i förskott till vardera av författarna. I enlighet med förlagsavtalet skulle ytterligare 325 000 kr betalas ut i förskott till respektive författare när manus lämnades in och godkändes.

Den 18 augusti 2015 ingick R.E:s företag Skrivestua SL och M.J:s företag Next Page AB ett agentavtal med Partners in Stories (agentavtalet). Genom agentavtalet gav Skrivestua SL och Next Page AB Partners in Stories ensamrätt när det gällde att träffa avtal om rättigheterna till hela Gran Canaria-serien i alla dess former, bl.a. böcker, filmer och tv. Därefter har Bonnierförlagen betalat ut all ersättning enligt förlagsavtalet till Partners in Stories.

Ett par dagar efter att agentavtalet träffats ingick Skrivestua SL och Next Page AB ett Co-author agreement. I ingressen anges att avtalet reglerar R.E:s och M.J:s uppfattning vad avser deras respektive rättigheter till böckerna i Gran Canaria-serien. I avtalet anges bl.a. att R.E. och M.J. är böckernas författare och innehavare av upphovsrätten till böckerna, samt att kommande royalties ska delas lika mellan författarna.

I punkt sex i Co-author agreement finns följande reglering. ”[M.J.] can, if she wishes, at any time, terminate the co-authorship with [R.E.]. She can also select another co-author for The Canary Island Series if she wishes. If [M.J.] wants to terminate the co-authorship with [R.E.] then this agreement is no longer valid and all rights to the Work will thereafter belong to [M.J.].”

Den 17 maj 2016 ingick M.J. och R.E. ett tillägg till Co-author agree­ment (tilläggsavtalet 2016). I ingressen anges att ”förlag, filmbolag och författarna har ingått förlags- och filmproduktionsavtal avseende titeln Gran Canaria-serien”. I avtalet anges att författarna nu är ense om att M.J. är ensam upphovsman till den andra boken i Gran Canaria-serien och att den fulla upphovsrätten, såväl den ideella rätten som de ekonomiska rättigheterna till boken och även kommande böcker som skrivs av M.J. i serien, ska tillkomma M.J. ensam. I och med avtalet betalade M.J. ut 200 000 kr ”av förskott från Bonnierförlagen” till R.E. Det angavs även att det i kommande bokutgåvor m.m. tydligt skulle framgå att huvudpersonerna i serien skapats av R.E. och M.J.

Den 12 maj 2017 gav Bonnierförlagen ut den andra boken ”Det förlovade landet” i Gran Canaria-serien. M.J. angavs som bokens författare. I den tryckta versionen av boken anges följande på samma sida som viss annan information: ”Huvudkaraktärerna i serien om Gran Canaria har skapats tillsammans med R.E.”

R.E. stämde Bonnierförlagen och M.J. (nedan tillsammans svarandena) i juli 2020 vid Patent- och marknadsdomstolen. R.E. påstår i tvisten i sammandrag att M.J. och Bonnierförlagen har använt hans upphovsrättsligt skyddade texter i boken ”Det förlovade landet” utan hans samtycke. Detta bestrids på olika grunder av såväl Bonnierförlagen som M.J.

Yrkanden och inställning

R.E. har yrkat att Patent- och marknadsdomstolen ska

1. förbjuda Bonnierförlagen vid vite om 300 000 kr att mångfaldiga eller tillgängliggöra för allmänheten genom att sprida, framföra eller visa boken ”Det förlovade landet” av M.J. utgiven av Bonnierförlagen år 2017;
2. förplikta dels M.J. att betala 1 200 000 kr, dels Bonnierförlagen att betala 4 350 000 kr till honom i skälig ersättning enligt 54 § första stycket upphovsrättslagen för nyttjande och olovlig exemplarframställning av verket ”Det förlovade landet” under år 2017. På beloppet yrkas ränta – – –;
3. förplikta svarandena att betala 50 000 kr för ideell skada och 25 000 kr för den ytterligare skada som svarandenas intrång har inneburit för honom enligt 54 § andra stycket upphovsrättslagen;
4. förplikta Bonnierförlagen att ta tillbaka alla exemplar av ”Det förlovade landet” som getts ut och ersätta dessa med nya exemplar av boken där det framgår att R.E. är medförfattare till boken;
5. förplikta Bonnierförlagen att informera kunderna i Bonniers bokklubb om att R.E. är medförfattare till boken ”Det förlovade landet” samt ge dem möjlighet att få ett nytt exemplar av boken där det framgår att R.E. är medförfattare;
6. förplikta Bonnierförlagen och M.J. att i ett pressmeddelande, som godkänts av R.E. – ställt till samtliga tidningar, tv-bolag och magasin – kungöra att R.E. är författare till ”Det förlovade landet”.

R.E. har även begärt att det ska upprättas ett avtal som garanterar R.E. framtida ersättning för royalties för boken ”Det förlovade landet”.

Svarandena har bestritt käromålet i dess helhet. För det fall att någon av Bonnierförlagen eller M.J. skulle anses betalningsskyldigt till R.E., ska sådan ersättning inte överstiga 325 000 kr och någon ytterligare ersättning ska därför inte utgå. Någon ränta aktualiseras därför inte heller, – – –.

– – –

Grunder

R.E.

Han åtnjuter upphovsrättsligt skydd för de textutkast som han har skrivit till boken ”Det förlovade landet”. Hans texter utgör cirka 50 procent av bokens innehåll. Han äger upphovsrätten till textutkasten i ursprunglig form på norska och i översatt form på svenska. Om upphovsrätten till texterna i svensk översättning tillkommer M.J:s dotter har hon inte haft rätt att förfoga över dessa i strid mot upphovsrätten till de norska originaltexterna, vilket skett i detta fall.

Svarandena har begått intrång i hans upphovsrätt genom att använda hans texter utan hans samtycke och ge ut boken ”Det förlovade landet”. Utgivandet utgör exemplarframställning och tillgängliggörande av verket för allmänheten. Han har i egenskap av upphovsman rätt till skälig ersättning för utnyttjandet. Bonnierförlagen svarar för intrånget på samma sätt som M.J. eftersom förlaget inte kan härleda någon bättre rätt till texterna än vad M.J. har.

M.J:s intrång har skett uppsåtligen då han uppgett till henne att hon inte fick använda hans texter. Bonnierförlagen hade vid utgivningen av ”Det förlovade landet” vetskap om att M.J. använde hans upphovsrättsligt skyddade texter.

Tilläggsavtalet 2016 innebär att han gav M.J. rätt att fortsätta använda konceptet till Gran Canaria-serien (bl.a. de karaktärer som utarbetats av honom och M.J. tillsammans). Avtalet innebär inte att han gav M.J. rätt att använda hans upphovsrättsligt skyddade texter. Betalningen om 200 000 kr från M.J. till honom i samband med avtalets ingående avser ersättning för M.J:s rätt att fortsätta använda konceptet. Även betalningen om 325 000 kr från Bonnierförlagen för synopsis ska ses som en sådan ersättning och utgör inte ersättning för hans texter.

Förlagsavtalet gällde inte längre mellan Bonnierförlagen och honom när Bonnierförlagen gav ut ”Det förlovade landet”. Bonnierförlagen har därför inte haft rätt att ge ut boken med stöd i detta avtal. Bonnierförlagen har utgått från att förlagsavtalet var gällande utan att undersöka saken. Förlagsavtalet har inte sagts upp skriftligen, men upphörde att gälla när Bonnierförlagen slutade att representera R.E.

Bonnierförlagens tolkning av tilläggsavtalet 2016 strider mot lag då den innebär ett uppenbart missförhållande mellan den ersättning som har betalats till honom och vad boken ”Det förlovade landet” inbringat ekonomiskt. Detta är Bonnierförlagen väl medvetna om.

Bonnierförlagen har inte fullgjort sina skyldigheter mot honom genom att betala ut ersättning till agenten Partners in Stories. När samarbetet mellan honom och M.J. upphörde ville Partners in Stories inte längre representera honom. Hans avtal med Partners in Stories har inte sagts upp skriftligen, men det upphörde att gälla någon gång 2015/2016. Han företräddes alltså inte av Partners in Stories när Bonnier­förlagen betalade ut ersättning dit.

Inte heller i övrigt har Bonnierförlagen uppfyllt sina förpliktelser mot honom. I punkt sju i Co-author agreement anges att i händelse av att en av författarna vill avsluta samarbetet, har den andra författaren rätt att fortsätta arbetet med boken ”Det förlovade landet”. Efter att M.J. avslutat samarbetet, meddelade han Bonnierförlagen att han ville fortsätta med serien. Bonnierförlagen var inte intresserade av detta.

M.J. har ändrat i hans verk på sådant sätt att hans litterära och konstnärliga anseende har kränkts. Det sätt som M.J. gjort hans texter tillgängliga på är kränkande. M.J. har även brutit mot punkt sju i Co-author agreement då han inte getts någon möjlighet att läsa igenom manus innan boken ”Det förlovade landet” publicerades.

Han har rätt till halva den vinst som försäljningen av boken ”Det förlovade landet” har inbringat i Sverige och utomlands. Försäljningen av ”Det förlovade landet” motsvarar försäljningen av ”En mörkare himmel”. Enligt uppgifter från Partners in Stories fick han cirka en miljon kr för försäljningen av ”En mörkare himmel” i Sverige och utomlands (650 000 kr i förskott + 253 753 kr). Detta betyder att Bonnierförlagen har haft en omsättning uppgående till cirka 10 miljoner kr när det gäller försäljningen av ”Det förlovade landet”.

Svarandena

I första hand

R.E. har genom tilläggsavtalet 2016 överlåtit alla ekonomiska rättigheter och samtyckt till att efterge de ideella rättigheterna till ”Det förlovade landet”.

I andra hand

Förlagsavtalet är fortfarande gällande för utgivningen av ”Det förlovade landet”, varför talan avseende förbud, återkallelse och informationsspridning (dvs. yrkandena 1 och 4–6), ska ogillas. Av samma anledning ska även talan avseende ersättning för ideella rättigheter (dvs. yrkande 3) ogillas i dess helhet.

I tredje hand

R.E. har i förhållande till både Bonnierförlagen och M.J. anvisat agenten Partners in Stories som betalningsmottagare för såväl ersättning gällande ekonomiska rättigheter, som ideell skada. Bonnierförlagen har betalat fullgod ersättning genom betalning enligt förlagsavtalet till Partners in Stories. Talan ska därför ogillas så vitt avser all ersättning (dvs. yrkandena 2–3). R.E. har därför att kräva ersättning från Partners in Stories istället.

I fjärde hand

Bonnierförlagen respektive M.J. har inte använt någon av R.E:s texter i strid med 2 § upphovsrättslagen i ”Det förlovade landet”.

I femte hand

Det är inte proportionerligt med återkallelse enligt yrkande 4. Det finns inte laglig grund för att ålägga Bonnierförlagen att framställa och distribuera nya exemplar av boken enligt yrkandena 4–5. Informationsspridning enligt yrkandena 5–6 utgör ingen lämplig åtgärd.

Domskäl

Utredningen m.m.

R.E. har åberopat förhör med sig själv under sanningsförsäkran. Båda parter har åberopat de skriftliga avtal som är aktuella i målet för att styrka sin respektive tolkning av dess innehåll. Härtill har båda parter åberopat de texter som R.E. sänt över till M.J. Svarandena har åberopat syn på boken ”Det förlovade landet” och R.E. utdrag ur boken.

– – –

R.E:s upphovsrätt m.m.

Enligt 1 § första stycket upphovsrättslagen har den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk upphovsrätt till verket. Upphovsrätten innebär i sammandrag att skaparen ges ensamrätt att förfoga över verket genom att tillgängliggöra verket för allmänheten och att framställa exemplar av verket, de s.k. ekonomiska rättigheterna (2 §). Med upphovsrätten följer även en rätt att i samband med utnyttjande av verket bli namngiven och att motsätta sig vissa förändringar av verket, de s.k. ideella rättigheterna (3 §).

R.E. har i målet åberopat texter som han har författat. Dessa texter är sådana att de i och för sig skyddas av upphovsrätt, vilket också har godtagits av svarandena.

Domstolen tar i det följande först ställning till om de avtal som R.E. ingått med M.J. innebär att han avtalat bort sina ekonomiska och/eller ideella rättigheter till texterna. Därefter behandlar domstolen frågan om R.E. bevisat att M.J. och Bonnierförlagen har gjort intrång i upphovsrätten till hans texter. Därefter behandlas särskilt R.E:s rättigheter i förhållande till Bonnierförlagen. Sist i domen finns en sammanfattande bedömning där vissa övriga frågor också behandlas.

R.E:s avtalsfrihet och de avtal som han har ingått

Det framgår av 27 § första stycket upphovsrättslagen att en upphovsman kan överlåta sin upphovsrätt. När det i 27 § talas om överlåtelse avses de ekonomiska rättigheterna (jfr 3 §). Ett exempel på sådan överlåtelse är att författaren ingår ett förlagsavtal med en förläggare. Genom ett förlagsavtal överlåter upphovsmannen till förläggaren att genom tryck eller liknande förfarande mångfaldiga och ge ut verket (se 31 §). Upphovsmannen kan inte överlåta den ideella rätten till verket (se 3 § e contrario). Han eller hon kan emellertid – uttryckligen eller konkludent – med bindande verkan efterge sin ideella rätt.

Om de avtal som reglerar överlåtelse eller eftergift av de rättigheter som tillkommer upphovsmannen är oklara eller tysta när det gäller omfattningen av överlåtelsen/ eftergiften, får dess omfattning fastställas genom tolkning och utfyllning enligt i svensk rätt allmänt vedertagna regler för avtalstolkning. När så sker måste dock särskild hänsyn tas till att det är fråga om just ett verk, till verkets natur och till att upphovsmannen vid avtalets ingående kan ha haft en svag position. Hänsyn måste också tas till avtalets syfte och praktiska funktion. (Se NJA 2010 s. 559 p. 7–9.)

Domstolen övergår efter dessa rättsliga utgångspunkter till att bedöma innebörden av de avtal som M.J. och R.E. ingått. Det ska klargöras att svarandesidan inte längre gör gällande att partsställningen har någon betydelse för tvisten (dvs. att avtal kan ha ingåtts av R.E:s bolag).

R.E:s och M.J:s relation i förhållande till rättigheterna till verket ”Det förlovade landet” regleras för det första i Co-author agreement, som de ingick i augusti 2015. Avtalet är till sin lydelse motsägelsefullt. I punkt sex anges att M.J. ensidigt när som helst har rätt att avsluta samarbetet med R.E. för att fortsätta bokprojektet med en annan medförfattare. I punkt sju anges att den ena av de två författarna har rätt att fortsätta arbetet med bokserien om den andra författaren inte kan eller vill fortsätta samarbetet. Till Co-author agreement finns ett tilläggsavtal, som ingicks den 17 maj 2016. I avtalet anges att M.J. är ensam upphovsman till bok nummer två och att detta avser såväl de ekonomiska som den ideella rätten.

Svarandena har för att förklara partsavsikten bakom avtalen redogjort för M.J:s och R.E:s samarbete vid tiden för avtalens ingående. M.J. och R.E. hade i början av 2015 lämnat in synopsis till den andra boken i Gran Canaria-serien till Bonnierförlagen och fått ett förskott 
på 325 000 kr vardera utbetalt. I augusti 2015 var det meningen att författarna skulle leverera ett färdigt manus till Bonnierförlagen. Om så inte skedde kunde förskotten krävas tillbaka. Arbetet med den andra boken gick dock trögt. Det enda sättet att få den andra boken färdig var att M.J. skrev klart den själv utifrån det synopsis som redan getts in och med stöd av det arbete som parterna redan lagt ned. Om så inte skedde skulle både M.J. och R.E. tvingas betala tillbaka de förskott de erhållit från Bonnierförlagen. För att säkerställa att det blev en andra bok – och att bl.a. R.E. fick behålla sitt förskott – ingicks tilläggsavtalet. Vid tiden för avtalets ingående visste man inte om bokens potential. Ersättningen till R.E. måste ses mot denna bakgrund.

Mot detta ska ställas R.E:s uppgifter. Han har uppgett att parternas avsikt med tilläggsavtalet var att M.J. skulle få fortsätta skriva böckerna i Gran Canaria-serien. Hon hade dock inte rätt att använda sig av de texter som han hade levererat till henne under perioden mars–december 2015.

Enligt domstolens bedömning är tilläggsavtalet klart till sin utformning. Det anger att R.E. genom avtalet överlåter upphovsrätten till M.J. Med ”upphovsrätten” måste förstås rätten till det synopsis som han varit med och författat samt de texter som han levererat till boken. Med beaktande av omständigheterna vid avtalets ingående kan avtalet i sig eller den ersättning som utgick inte anses utgöra ett för R.E. oskäligt resultat. Det saknas därför skäl att jämka avtalets innehåll, eller helt lämna det utan avseende. Avtalet är vidare ingånget mellan M.J. och R.E. med hjälp av deras – i vart fall vid tiden – gemensamma agent Partners in Stories. Domstolen kan inte finna att det finns någon sådan ojämlikhet i avtalsförhållandet, eller andra förhållanden vid avtalets ingående, som kan inverka på tolkningen till förmån för R.E.

När det gäller den ideella rätten ställs det generellt högre krav på att upphovsmannen ska ha förstått innebörden av avtalet. I detta hänseende finns i tilläggsavtalet, se punkt (i), en reglering som anger att namngivningsrätten ska tillgodoses på så sätt att det i varje bokutgåva m.m. ska anges att huvudpersonerna i serien är skapade av R.E. och M.J. Till detta är tillagt för hand att detta ska ske på ett eget uppslag. Av den syn som förevarit på boken får anses framgå att detta i stort sett har tillgodosetts. R.E. har mot denna bakgrund och vad som övrigt framkommit inte bevisat att M.J. genom publiceringen av ”Det förlovade landet” gjort intrång i hans namngivningsrätt.

R.E. har även åberopat att publiceringen innebär att hans litterära och konstnärliga anseende kränks. I denna del ska tas i beaktande att R.E. tidigare gett ut en bok i samma serie tillsammans med M.J. Det har inte framkommit något som talar för att publiceringen av ”Det förlovade landet” skulle vara kränkande för R.E. på något särskilt sätt. R.E. har inte visat att hans litterära eller konstnärliga anseende kränkts genom publiceringen.

Domstolens sammanfattande bedömning i denna del är att R.E. genom de avtal han ingått med M.J. har överlåtit sin del av såväl den ideella som de ekonomiska rättigheterna till boken ”Det förlovade landet”. R.E:s talan kan redan på denna grund inte vinna bifall varken mot Bonnierförlagen eller M.J.

Vid denna bedömning har M.J. inte heller brutit den avtalsförpliktelse som finns i punkt sju i Co-author agreement vid publiceringen av ”Det förlovade landet”. När publiceringen skedde var ju rättigheterna till boken helt och hållet hennes. Bonnierförlagen har inte heller begått något sådant avtalsbrott, vilket följer redan av att de inte är part till avtalet.

Har R.E. visat att M.J. och Bonnierförlagen har gjort intrång i hans upphovsrätt?

Parterna är överens om att de texter som R.E. har skrivit på norska i och för sig är sådana att de är upphovsrättsligt skyddade och att upphovsrätten tillkommer R.E. Bonnierförlagen och M.J. har dock invänt att intrång i texterna inte skett genom publiceringen av ”Det förlovade landet”.

Det är R.E. som har bevisbördan för att intrång skett. Han har som stöd för att intrång skett åberopat en mängd utkast, som han skickat till M.J. Han har även fört bevisning av hur hans texter återspeglas i den färdiga boken.

Ett av problemen med R.E:s bevisföring är att han endast i ringa omfattning åberopat originaltexter författade av honom på norska. De texter som han åberopat är till största del på svenska. På frågan från rätten har han förklarat att dessa texter kan vara en bearbetning efter det att texten skickats mellan honom och M.J. och även översatts av M.J:s dotter från norska till svenska.

Enligt domstolens bedömning är det underlag som R.E. har åberopat till stöd för sitt påstående om upphovsrättsintrång inte sådant att domstolen kan göra någon bedömning av hans påstående. Detta leder till slutsatsen att han inte bevisat att M.J. eller Bonnierförlagen begått upphovsrättsintrång i hans norska originaltexter vid publiceringen av boken ”Det förlovade landet”. Även detta leder fram till slutsatsen att R.E:s talan inte kan vinna bifall varken mot Bonnierförlagen eller M.J.

R.E:s rätt mot Bonnierförlagen

När det gäller relationen mellan Bonnierförlagen och R.E. styrs den av det förlagsavtal som de ingått. Det är i enlighet med detta avtal som Bonnierförlagen betalade ut 325 000 kr till R.E.när han och M.J. i januari 2015 lämnade in synopsis till ”Det förlovade landet”.

R.E. har i sin tur, på samma sätt som M.J., gett i uppdrag åt agenten Partners in Stories att sköta alla kontakter med bokförlag m.m. och även inkassera de royalties m.m. som beräknades tillkomma författarna.

R.E. har hävdat att såväl agent- som förlagsavtalet har sagts upp. Förlagsavtalet ska ha sagts upp i anledning av att han tog kontakt med Bonnierförlagen och uppgav att han ville fortsätta att ge ut Gran Canaria-serien utan M.J:s medverkan. Agentavtalet har, enligt R.E. upphört, eftersom Partners in Stories inte var intresserade av att företräda honom sedan samarbetet med M.J. avbrutits.

R.E. har inte förebringat någon bevisning – utöver de egna uppgifterna – om att de båda avtalen sagts upp. Detta utgör mot Bonnierförlagens bestridande i sammanhanget inte tillräcklig bevisning.

Detta leder till slutsatsen att Bonnierförlagen har haft rätt att ge ut boken ”Det förlovade landet” under förlagsavtalet och med befriande verkan erlägga betalning till den agent som R.E. anvisat, dvs. Partners in Stories.

Sammanfattning och tillkommande frågor

Domstolen har kommit fram till att R.E. inte har bevisat att M.J. eller Bonnierförlagen har gjort intrång i hans norska originaltexter vid utgivningen av boken ”Det förlovade landet”.

Domstolen har vidare funnit att R.E. under alla förhållanden har överlåtit och/eller eftergett sin del av såväl de ekonomiska som de ideella rättigheterna till boken ”Det förlovade landet” till M.J.

R.E. har erhållit ersättning av M.J. för överlåtelsen/eftergiften av de ekonomiska och ideella rättigheterna till boken. Domstolen har funnit att ersättningen – sett i relation till de omständigheter som då förelåg – inte står i sådant missförhållande till värdet av rättigheterna att avtalet av det skälet ska jämkas eller helt lämnas utan avseende.

R.E:s talan mot M.J. eller Bonnierförlagen kan således inte vinna bifall. Till detta kommer att R.E. inte bevisat att något av avtalen med Bonnierförlagen eller hans agent sagts upp. Bonnierförlagen har därför betalat ersättning med befriande verkan till hans agent.

Till detta kommer att R.E. för att ha rätt till ersättning utöver skälig ersättning måste bevisa att intrånget skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. De avtal som funnits mellan R.E. och M.J. gör att varken M.J. eller Bonnierförlagen kan anses ha handlat med sådan insikt.

R.E. har inte heller styrkt de belopp som han anser att M.J. och Bonnierförlagen ska betala till honom.

R.E:s talan ska således i dess helhet ogillas såväl mot Bonnierförlagen som mot M.J.

– – –

Domslut

Patent- och marknadsdomstolen lämnar R.E:s talan mot Bonnierförlagen Aktiebolag utan bifall.

Patent- och marknadsdomstolen lämnar R.E:s talan mot M.J. utan bifall.

– – –

Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen

R.E. överklagade i Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen, och yrkade att hans yrkanden i Patent- och marknadsdomstolen skulle bifallas.

Bonnierförlagen Aktiebolag och M.J. motsatte sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändrades.

Patent- och marknadsöverdomstolen (f.d. hovrättslagmannen Peter Strömberg 
samt hovrättsråden Eva Edwardsson, referent, och Mattias Pleiner) anförde i dom den 22 juni 2023 följande.

Domskäl

Inledning

I målet har R.E. gjort gällande att han i enlighet med 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) åtnjuter upphovsrättsligt skydd för vissa textutkast och att svarandena har begått intrång i hans upphovsrätt genom att använda texterna utan hans samtycke genom att ge ut boken ”Det förlovade landet”.

Svarandena har vitsordat att R.E. är upphovsmannen till textutkasten i de delar de utgörs av text på norska, men bestritt att R.E. är upphovsman till sådan text som föreligger på svenska.

– – –

Har texter som R.E. har upphovsrätt till använts i boken Det förlovade landet?

– – –

Sammanfattande slutsats

Patent- och marknadsöverdomstolens sammanfattande slutsats är att R.E. inte visat att han är upphovsman till sådan text i de åberopade text­utkasten som föreligger på svenska. I fråga om text på norska, som R.E. ostridigt är upphovsman till, utgör stora delar av hans text ett upphovsrättsligt skyddat verk. I viss omfattning har hans text använts i boken ”Det förlovade landet” och gör därför intrång i R.E:s verk.

Parternas avtal

Tilläggsavtalet 2016

Efter att ha konstaterat att vissa av R.E:s upphovsrättsligt skyddade texter har använts i boken ”Det förlovade landet” är nästa fråga för Patent- och marknadsöverdomstolen att ta ställning till om svarandena har visat att parterna avtalat på sådant sätt att det ändå inte är fråga om upphovsrättsintrång. Svarandena har i första hand gjort gällande att R.E. genom tilläggsavtalet från år 2016 (tilläggsavtalet) har överlåtit alla ekonomiska rättigheter och samtyckt till att efterge de ideella rättigheterna till ”Det förlovade landet”.

R.E. har bestritt svarandenas påstående att han överlåtit sin upphovsrätt och att tilläggsavtalet innebar att M.J. fick ta över det pågående manuskriptarbetet så som det förelåg genom en fullständig rättighetsövergång från honom. R.E. har anfört att tilläggsavtalet endast innebar att han gav M.J. rätt att fortsätta använda konceptet till Gran Canaria-serien (bl.a. de karaktärer som utarbetats av honom och M.J. tillsammans), men att avtalet inte har inneburit att han gett henne rätt att använda texter som han har upphovsrätten till.

En utgångspunkt vid en tvist om hur ett avtal ska tolkas är att söka utröna vad parterna gemensamt åsyftat vid avtalsslutet. Emellertid låter det sig inte alltid göras. När individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning får tolkningen eller preciseringen av avtalsvillkor bygga på objektiva grunder. Utgångspunkten är då avtalets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, måste ledning sökas i andra faktorer. Andra relevanta tolkningsdata kan vara avtalets systematik och det aktuella avtalsvillkorets samband med övriga villkor, bakgrunden till regleringen, dvs. villkorets syfte, avtalsföremålets natur och ibland parternas ställning (jfr t.ex. NJA 2010 s. 559 p. 9). Det är i allmänhet också naturligt att utgå från att ett avtalsvillkor ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. (Se NJA 2015 s. 741 p. 9 och 10.)

Av 27 § första stycket upphovsrättslagen följer att rätten att framställa exemplar av ett verk och göra det tillgängligt för allmänheten får överlåtas och upplåtas (licensieras). Omfattningen (genom avgränsningar i tiden eller i rummet eller till olika slag av upphovsrättsligt relevanta befogenheter m.m.) av en förfoganderätt som upplåts kan ha avtalats. Om avtalet är oklart eller tyst i denna del får omfattningen fastställas genom tolkning respektive utfyllning. När ett avtal om upplåtelse av rättigheter till ett verk ska tolkas eller utfyllas måste särskild hänsyn tas till att fråga är om just ett verk, till det aktuella avtalsobjektets natur (såsom verkets art och graden av ideellrättslig prägel), till reproducerbarheten av en immaterialrätt samt till att upphovsmannen kan ha haft en svag avtalsposition. Hänsyn måste också tas till avtalets syfte och praktiska funktion. (Se NJA 2010 s. 559 p. 7 och 9.)

För tolkning av avtal på upphovsrättens område anses även specialitetsgrundsatsen eller specifikationsprincipen gälla (se Anders Olin, Lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 6 §, Lexino, 2023-01-01, kommentar till 27 §,
avsnitt 3.1.1 med där gjorda hänvisningar). Dessa innebär att en upplåtelse inte ska anses omfatta något ytterligare utnyttjande än vad som uttryckligen framgår av avtalet samt att oklara överlåtelser ska tolkas restriktivt och till upphovsmannens fördel. Detta får anses vara generellt tillämpligt till förmån för skapare av verk i avtalssituationer som rör överlåtelse av rättigheter som är förknippade med verket. Vid tolkning av avtal på upphovsrättens område påverkar det faktum att båda parterna är upphovsmän, t.ex. att båda parterna är författare, inte upphovsmannens ideella och ekonomiska rätt till sitt verk (jfr Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 30 december 2020 i mål nr B 2404-20).

Parterna har olika uppfattningar om hur tilläggsavtalet ska tolkas och det går inte att utröna någon gemensam partsavsikt i fråga om M.J. på grund av avtalet kunde arbeta vidare med bokprojektet och använda den text som R.E. dittills hade producerat eller om det tvärtom var så att hans texter inte fick användas.

Patent- och marknadsdomstolen har redogjort för relevanta delar av tilläggsavtalet. Ett centralt avtalsvillkor i tilläggsavtalet lyder:

Författarna är nu ense om att M.J. är ensam upphovsman till bok 2 och fortsättningen av böckerna i Gran Canaria-serien och att den fulla upphovsrätten såväl den ideella rätten som den ekonomiska rättigheten till bok 2 i serien och även fortsättningsvis tillhör M.J.

Genom avtalet regleras också att R.E. ska erhålla 200 000 kr för att han skriver på överenskommelsen, hur R.E:s namn ska nämnas i kommande utgåvor samt att framtida utbetalningar gällande royalty m.m. och i fråga om manuset till bok 2 och framtida böcker ska tillfalla M.J.

Patent- och marknadsöverdomstolen delar inte Patent- och marknadsdomstolens uppfattning att tilläggsavtalet är klart till sin utformning. Svarandena har anfört att R.E. har överlåtit sin upphovsrätt genom tilläggsavtalet, men ordet ”överlåta”, eller något annat ord med motsvarande innebörd, förekommer inte avtalstexten. Avtalet gäller istället den ideella rätten och den ekonomiska rättigheten till ”bok 2”, som vid tidpunkten för avtalet ännu inte hade en bestämd form. Den 17 maj 2016 då parterna ingick tilläggsavtalet förelåg däremot den text som båda parter åberopat och som Patent- och marknadsöverdomstolen har konstaterat innehåller viss text som R.E. har upphovsrätt till. Vad som ska gälla för textutkasten framgår inte uttryckligen av avtalet. Om den ersättning som betalas till R.E. sägs endast att den utgår vid påskrift av överenskommelsen. Det är inte möjligt att av ersättningens storlek dra slutsatsen att det var fråga om ersättning för överlåtelse av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller om det var fråga om, som R.E. hävdar, ersättning för att M.J. skulle få använda konceptet till Gran Canaria-serien och de karaktärer som utarbetats av honom och M.J. tillsammans. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning framgår det således inte av avtalets ordalydelse att R.E. har överlåtit upphovsrätten till sina texter till M.J.

När det gäller bakgrunden till tilläggsavtalet har svarandena anfört att M.J. var kärnan i författarnas samarbete, att hon enligt parternas Co-author agreement från augusti 2015 hade rätt att avsluta samarbetet och ta in en annan författare, att samarbetet kommit att fungera allt sämre samt att M.J. hade börjat omarbeta R.E:s texter kraftigt redan under 2015. Även om dessa uppgifter tas för goda talar ingen av dem med styrka för att parterna avtalat att M.J. hade rätt att använda sådan text som R.E. hade skrivit.

Inte heller medför det som svarandena har anfört om den brådska som uppstått i projektet att avtalet ska tolkas som att R.E. genom tilläggsavtalet har avstått från upphovsrätten till sina texter.

Enligt Patent- och marknadsdomstolens sammanfattande bedömning är det således inte visat att M.J. genom tilläggsavtalet fått rätt att använda sådan text som R.E. hade upphovsrätt till.

Parternas övriga avtal

– – –

Utredningen i målet har emellertid under alla förhållanden visat att Bonnierförlagen har gett ut ”Det förlovade landet” med ett manus som färdigställts och lämnats in av M.J. Detta manus har innehållit viss text som M.J. inte hade upphovsrätten till. Bonnierförlagen har inte heller haft rätt att ge ut dessa texter eftersom förlagsavtalet inte täcker in den situation som uppstått.

Ansvarsfrågor

Vitesförbud

– – –. Patent- och marknadsöverdomstolen finner skäl att meddela ett vitesförbud i allt väsentligt i enlighet med R.E:s yrkande, alltså att Bonnier­förlagen vid vite om 300 000 kr förbjuds att mångfaldiga eller tillgängliggöra för allmänheten genom att sprida boken ”Det förlovade landet” av M.J. utgiven av Bonnierförlagen år 2017.

Skälig ersättning

– – –

Som framgår ovan har upphovsrättsintrång visats i endast en mycket begränsad mängd text. Med beaktande av vad som framkommit om M.J:s intäkter av boken finner Patent- och marknadsöverdomstolen att R.E. får anses vara tillgodosedd med 75 000 kr som skälig ersättning för svarandenas intrång i hans upphovsrätt. Beloppet ska Bonnierförlagen och M.J. solidariskt ansvara för. Ränta ska betalas – – –.

Ytterligare skada

– – –. R.E. har emellertid inte namngivits som författare i boken, vilket har inneburit en kränkning av hans ideella rätt. Patent- och marknadsöverdomstolen finner därför att svarandena ska betala ersättning för ytterligare skada till R.E. Att R.E. i enlighet med tilläggsavtalet har nämnts som medskapare till karaktärerna i ”Det förlovade landet” ändrar inte denna bedömning. Skadan i denna del kan uppskattas till 25 000 kr, vilket solidariskt ska betalas av svarandena till R.E. – – –.

I fråga om R.E:s litterära och konstnärliga anseende kränkts av publiceringen av ”Det förlovade landet” gör Patent- och marknadsöverdomstolen inte någon annan bedömning än den Patent- och marknadsdomstolen har gjort, nämligen att hans anseende inte kränkts genom publiceringen. – – –.

Korrigeringsåtgärder m.m.

– – –. Med hänsyn till detta framstår det inte som skäligt att begära att Bonnierförlagen ska söka efter och ta tillbaka alla eventuellt kvarvarande exemplar från sina distributionskanaler eller att förlaget ska vidta någon åtgärd i förhållande till kunderna i Bonniers bokklubb.

– – –. Det yrkande om publicering av ett pressmeddelande som R.E. framställt kan däremot inte bifallas. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte heller några möjligheter att förordna om att avtal om royalties ska ingås.

– – –

Domslut

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på följande sätt:

a. Patent- och marknadsöverdomstolen förbjuder Bonnierförlagen Aktiebolag vid vite om 300 000 kr att mångfaldiga eller tillgängliggöra för allmänheten genom att sprida boken ”Det förlovade landet” av M.J. utgiven av Bonnierförlagen år 2017.

b. Patent- och marknadsöverdomstolen förpliktar Bonnierförlagen Aktiebolag och M.J. att solidariskt betala sammanlagt 100 000 kr till R.E. samt ränta på beloppet – – –.

– – –

Högsta domstolen

Bonnierförlagen Aktiebolag och M.J. överklagade och yrkade att HD skulle ändra Patent- och marknadsöverdomstolens dom och ogilla R.E:s talan om skälig ersättning för utnyttjande av hans upphovsrättsligt skyddade texter i boken med titeln ”Det förlovade landet” och om ersättning för kränkning av hans namngivningsrätt avseende samma bok.

Bonnierförlagen yrkade vidare att HD skulle ändra Patent- och marknadsöverdomstolens dom och ogilla R.E:s talan om förbud vid vite att mångfaldiga eller tillgängliggöra för allmänheten genom att sprida boken ”Det förlovade landet”.

R.E. motsatte sig att Patent- och marknadsöverdomstolens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anton Dahllöf, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Vad målet gäller

1. Målet handlar om avtalstolkning på upphovsrättens område, särskilt frågan hur sådana principer som är specifika för tolkning av avtal om överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätt förhåller sig till allmänna avtalstolkningsprinciper.

Bakgrund

Punkterna 2–9 motsvarar i huvudsak punkterna 1–11 i HD:s domskäl.

Tvistefrågan och domstolarnas bedömningar

Punkterna 10–13 motsvarar i huvudsak punkterna 12–17 i HD:s domskäl.

Överlåtelse och upplåtelse av upphovsrätt

Punkterna 14 och 15 motsvarar i huvudsak punkterna 19 och 20 i HD:s domskäl.

Allmänna utgångspunkter vid avtalstolkning

Punkterna 16–18 motsvarar i huvudsak punkterna 21–23 i HD:s domskäl.

Tolkning av avtal om överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätt

Punkten 19 motsvarar i huvudsak punkten 29 i HD:s domskäl.

20. Framför allt upphovsmannens typiskt sett svagare avtalsposition – men även ideellrättslig hänsyn och mera allmänna målsättningar inom upphovsrätten – har också anförts som motiv för en särskild tolkningsregel som i praxis och i den upphovsrättsliga doktrinen brukar benämnas som specialitetsprincipen eller specifikationsprincipen. Enligt denna princip ska, såsom den vanligen beskrivs, omfattande och otydliga eller tysta avtal tolkas restriktivt eller inskränkande till upphovsmannens förmån. Ibland sägs principen även innebära en presumtion mot totalöverlåtelser eller i vart fall onödigt breda eller omfattande förvärv. (Jfr bl.a. SOU 2010:24 s. 93 f. och 102 ff., Jan Rosén, a.a., s. 152 ff. och Per Jonas Nordell, Tolkningsprinciper i upphovsrättsavtal, i NIR 2008 s. 310 f. och 313 ff.)

21. Den angivna tolkningsregeln bygger på tanken att över- och upplåtelser av upphovsrätt ska vara klart specificerade. Den är ett utflöde av den s.k. specialitetsgrundsatsen, som i sin tur – enligt en definition – anger att inget annat av upphovsmannens förfoganderätt ska anses ha övergått till förvärvaren än vad som uttryckligen följer av avtalet (se t.ex. a. SOU s. 93 f.). Specialitetsgrundsatsen har på visst sätt kodifierats i dansk och norsk lag. I svensk rätt har en liknande grundprincip ansetts gälla även utan att det kommer till uttryck i lag (se NJA II 1961 s. 213 och 238).

22. Att avtalstolkningen på upphovsrättens område således har vissa särdrag innebär emellertid inte att allmänna tolkningsprinciper sätts åt sidan (jfr NJA 2004 s. 363). De upphovsrättsliga tolkningsprinciperna bör snarare ses som ett preciserande komplement till dessa (se bl.a. Per Jonas Nordell, a.a., s. 326). De ryms naturligt inom den helhetsbedömning som ska göras när ett avtal måste tolkas på objektiva grunder (se p. 16 och 17). Specialitets- eller specifikationsprincipen blir då att uppfatta på det sättet att den kan komma till användning när varken avtalets ordalydelse eller andra relevanta tolkningsfaktorer ger ett tydligt utslag.

Bedömningen i detta fall

23. Som patent- och marknadsdomstolarna har funnit går det inte att fastställa avtalsinnehållet med ledning av individuella förhållanden. Tolkningen får i stället bygga på objektiva grunder.

24. Enligt lydelsen av det omtvistade villkoret i tilläggsavtalet är parterna ense om att M.J. innehar den fulla upphovsrätten till ”bok 2”. Vid tiden för avtalets ingående bestod ”bok 2” i praktiken av det synopsis som lämnats till Bonnierförlagen och det manusutkast som R.E. och M.J. dittills hade arbetat fram. Det ligger därför nära till hands att uppfatta villkorets ordalydelse på så sätt att övergången av upphovsrätt till M.J. omfattar de texter som R.E. hade levererat till den andra boken i Gran Canaria-serien.

25. I samma riktning talar det förhållandet att villkoret särskilt omnämner upphovsrätten till ”bok 2”. Om det enbart vore fråga om en upplåtelse av rätten att använda konceptet till Gran Canaria-serien framstår det som ologiskt att på detta sätt lyfta fram rättigheterna till seriens andra bok. Det finns inte heller något annat i villkorets ordalydelse som tyder på att överlåtelsen skulle vara begränsad på det sätt som R.E. hävdar. Tvärtom hänvisas det i villkoret till den fulla upphovsrätten till ”bok 2”.

26. När det gäller villkorets samband med övriga villkor i avtalet är det som Patent- och marknadsöverdomstolen har framhållit inte möjligt att dra några säkra slutsatser utifrån storleken på den ersättning som R.E. erhöll i samband med undertecknandet. Att ersättningen betalades ”av förskott från Albert Bonniers förlag” och att ”Utbetalning vid manusinlämning av bok 2 […] skall tillfalla M.J.” ger däremot stöd åt uppfattningen att M.J. övertog arbetet med boken i det skick det förelåg vid avtalets ingående och att hon – i överensstämmelse med förlagsavtalet – skulle fullfölja arbetet med utgångspunkt i det synopsis som hade lämnats till förlaget. Detta talar i sin tur för att villkoret om upphovsrätten till ”bok 2” innefattar de texter som R.E. hade bidragit med.

27. Samtidigt ska sägas att det i någon mån får anses tala i motsatt riktning att villkoret om namngivning enbart tar sikte på skapandet av huvudkaraktärerna i Gran Canaria-serien.

28. Av mer avgörande betydelse är emellertid det som har framkommit om bakgrunden till att parterna ingick tilläggsavtalet.

29. Vid tidpunkten för avtalets ingående hade R.E. och M.J. redan överskridit det i förlagsavtalet angivna leveransdatumet för manus med närmare ett år. Det fanns därmed en risk för att Bonnierförlagen kunde komma att säga upp förlagsavtalet och återkräva förskottsbetalningarna. Det saknas därför anledning att ifrågasätta M.J:s påstående att det brådskade att färdigställa boken. Detta innebär ett ytterligare stöd för att M.J. i det fortsatta arbetet hade att hålla sig till den berättelse som hon och R.E. redan hade arbetat med under en längre tid.

30. Med hänsyn till tilläggsavtalets utformning och risken för återkrav från Bonnierförlagen – som också R.E. hade ett intresse av att undvika – kan det inte heller ha undgått R.E. att M.J. även fortsättningsvis behövde förhålla sig till åtagandena enligt förlagsavtalet. Till bilden hör då vidare att det synopsis som förlaget hade godkänt – och som utgjort grund för förskotten – innehöll en detaljerad beskrivning av innehållet i den kommande boken och en kapitelvis ansvarsfördelning mellan R.E. och M.J. Det framstår inte som rimligt att avsikten med tilläggsavtalet skulle ha varit att ställa M.J. inför den närmast omöjliga uppgiften att försöka färdigställa boken i överensstämmelse med detta synopsis och samtidigt hålla sådant avstånd till R.E:s texter att hon inte riskerade att göra intrång i dessa.

31. Mot bakgrund av det anförda måste avtalets syfte, liksom allmänna rimlighetsöverväganden, anses tala med styrka för att M.J. även förvärvat upphovsrätten till R.E:s texter till den andra boken i Gran Canaria-serien.

32. De övriga hänsynstaganden som ska göras enligt 2010 års rättsfall (se p. 19) talar inte heller med någon nämnvärd styrka för en mer inskränkt tolkning än den som – i enlighet med det hittills sagda – i synnerhet avtalets ordalydelse och syfte pekar mot. Vid den bedömningen är det bl.a. av betydelse att R.E:s verk inte är en färdig bok, utan består av hans bidrag till ett gemensamt bokprojekt. Eftersom tilläggsavtalet gick ut på att M.J. skulle färdigställa boken är det dessutom svårt att se hur R.E., om han skulle haft kvar upphovsrätten till sina texter, hade kunnat kommersialisera dessa.

33. Sammantaget är det tydligt att tilläggsavtalet ska ges den tolkningen att det har omfattat en överlåtelse av upphovsrätten till de texter som R.E. författat inom ramen för samarbetet med den bok som så småningom blev ”Det förlovade landet”.

34. Genom tilläggsavtalet har R.E. även eftergett sin ideella rätt, dock med den reservationen att han på ett eget uppslag ska anges som medskapare till huvudkaraktärerna i Gran Canaria-serien. Denna namngivningsrätt får anses ha i tillräcklig utsträckning tillgodosetts.

35. Som Patent- och marknadsdomstolen har konstaterat finns det inte skäl för jämkning av tilläggsavtalet.

36. Slutsatsen är att utgivningen av ”Det förlovade landet” inte har inneburit något intrång i R.E:s upphovsrätt. Patent- och marknadsöverdomstolens dom ska ändras i enlighet med detta.

domslut

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Petter Asp, Eric M. Runesson, Christine Lager, referent, och Katrin Hollunger Wågnert) meddelade den 28 februari 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. R.E. och M.J. hade under en period fram till slutet av 2015 ett författarsamarbete avseende en bokserie benämnd Gran Canaria-serien. I december 2013 ingick de ett förlagsavtal med Albert Bonniers Förlag AB (numera Bonnierförlagen) om utgivning på svenska av de två första böckerna i serien. Den första boken gavs ut i Sverige 2014 med dem båda som författare.

2. Enligt förlagsavtalet skulle de leverera ett godkänt synopsis avseende den andra boken till Bonnierförlagen i början av 2015 och manus till den i augusti samma år.

3. I maj 2015 levererade de ett godkänt synopsis. I enlighet med förlagsavtalet erhöll de ett förskott om 325 000 kr vardera. Ett lika stort förskott skulle enligt avtalet betalas ut till var och en av dem i samband med inlämning av godkänt manus. Om manus inte levererades i tid hade Bonnierförlagen rätt att omedelbart säga upp förlagsavtalet och återfå utbetalda förskott.

4. Efter att M.J. och R.E. hade levererat synopsis fortsatte de att skriva på manuset. Deras samarbete gick i huvudsak till på så sätt att de sinsemellan ansvarade för utkast till olika kapitel. De utbytte utkast med varandra och kommenterade varandras texter. På så sätt växte manuset fram efterhand.

5. I augusti 2015 ingick R.E:s och M.J:s respektive bolag ett avtal benämnt ”Co-author agreement”. I avtalet angavs bland annat att M.J. och R.E. är författare och innehavare av upphovsrätten till böckerna i Gran Canaria-serien.

6. Under perioden mars–december 2015 levererade R.E. vissa texter till M.J. Därefter avbröts deras samarbete. Vid den tidpunkten fanns det alltså ett utkast till manus avseende viss del av den andra boken – vilken hade fått titeln ”Det förlovade landet” – men manuset var inte färdigt. De hade således inte färdigställt manuset inom den tid som angavs i förlagsavtalet.

7. I maj 2016, dvs. efter det att parternas författarsamarbete hade upphört, träffade R.E. och M.J. ett nytt avtal, benämnt tillägg till avtal. I tilläggsavtalet anges inledningsvis följande.

”Författarna är nu ense om att M.J. är ensam upphovsman till bok 2 och fortsättningen av Gran Canaria-serien och att den fulla upphovsrätten såväl den ideella rätten som den ekonomiska rättigheten till bok 2 i serien och även fortsättningsvis tillhör M.J.”

8. I tilläggsavtalet anges även att för kommande utbetalningar rörande den andra boken samt kommande böcker i serien ska (i) 200 000 kr betalas till R.E. i samband med påskrift av avtalet, (ii) framtida förskott, royalty m.m. avseende den andra boken liksom andra framtida böcker i serien som skrivs av M.J., tillfalla M.J. samt (iii) utbetalning vid manusinlämning av den andra boken, och även för framtida böcker som skrivs av M.J. i serien, tillfalla henne.

9. Vidare finns det en punkt i avtalet där det anges att i samtliga kommande bokutgåvor i serien ska det tydligt framgå att huvudpersonerna i serien är skapade av R.E. och M.J. samt att det ska stå ensamt på ett eget uppslag.

10. M.J. färdigställde boken ”Det förlovade landet”. Den gavs ut av Bonnierförlagen i maj 2017 och M.J. angavs som ensam författare. På ett uppslag fanns dels tidigare böcker av M.J. listade, dels under en rubrik ”Av M.J. och R.E.” titeln på den första boken i serien. Därefter angavs, efter ett visst avstånd, centrerat och med samma textstorlek som tidigare text följande: ”Huvudkaraktärerna i serien om Gran Canaria har skapats tillsammans med R.E.”

Parternas talan m.m.

11. R.E. väckte talan mot M.J. och Bonnierförlagen. Han yrkade ersättning och vitesförbud, samt framställde vissa ytterligare yrkanden, avseende utgivningen av boken ”Det förlovade landet”.

12. Som grund för sin talan i patent- och marknadsdomstolen gjorde R.E. sammanfattningsvis gällande att han hade upphovsrättsligt skydd till de texter som han skrivit till boken, att hans texter utgjorde cirka 50 % av bokens innehåll och att M.J. och Bonnierförlagen använt hans texter utan tillstånd. Han hade därför rätt till skälig ersättning för nyttjandet. Han hade även rätt till ersättning för kränkning av sina ideella rättigheter, bland annat namngivningsrätten. Tilläggsavtalet innebar endast en rätt för M.J. att fortsätta att använda konceptet till Gran Canaria-serien, dvs. karaktärerna, bokidén och de miljöer de skapat tillsammans, men inte de texter som han hade författat. Under alla förhållanden var tilläggsavtalet oskäligt och skulle lämnas utan avseende eller i vart fall jämkas eftersom den ersättning han erhållit stod i uppenbart missförhållande till vad boken inbringat ekonomiskt.

13. M.J. och Bonnierförlagen bestred R.E:s yrkanden. De gjorde gällande att boken inte innehöll några texter som han hade upphovsrättsligt skydd till. De texter som han hade levererat hade omarbetats kraftigt av M.J. och utgjorde dessutom endast en mycket liten del av boken. Genom tilläggsavtalet hade R.E. under alla förhållanden överlåtit alla ekonomiska rättigheter och samtyckt till att efterge de ideella rättigheterna till boken.

14. Patent- och marknadsdomstolen ogillade R.E:s talan. Domstolen ansåg att han inte bevisat att M.J. eller Bonnierförlagen gjort intrång i några av hans upphovsrättsligt skyddade texter vid publiceringen av boken. Domstolen tolkade även tilläggsavtalet och fann att det var klart till sin utformning och att det innebar att R.E. under alla förhållanden hade överlåtit sin del av de ekonomiska rättigheterna och eftergett sin del av de ideella rättigheterna till boken. M.J. och Bonnierförlagen hade därför inte gjort sig skyldiga till något upphovsrättsintrång.

15. Patent- och marknadsöverdomstolen har däremot delvis bifallit R.E:s talan. Domstolen har kommit fram till att hans upphovsrättsligt skyddade texter i viss omfattning har använts i boken. Vidare har domstolen ansett att det varken med hänsyn till tilläggsavtalets ordalydelse eller andra omständigheter går att dra slutsatsen att rättigheterna till R.E:s texter har övergått till M.J.

16. Domstolen har vid avtalstolkningen hänvisat till att vissa särskilda principer gäller för tolkning av avtal på upphovsrättens område. Domstolen har funnit att M.J. och Bonnierförlagen gjort sig skyldiga till upphovsrättsintrång men att det endast avser en mycket begränsad mängd text. Domstolen har vid vite förbjudit Bonnierförlagen att mångfaldiga boken eller tillgängliggöra den för allmänheten genom att sprida den samt förpliktat bolaget och M.J. att solidariskt till R.E. betala 75 000 kr som skälig ersättning för nyttjande av hans verk och 25 000 kr i skadestånd för kränkning av hans ideella rätt till namngivning.

17. Bonnierförlagen och M.J. har i HD begränsat sin talan på så sätt att de gör gällande endast att R.E. genom tilläggsavtalet överlåtit sina ekonomiska rättigheter och eftergett sin ideella rätt till dem. De har alltså accepterat Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning att de har använt R.E:s upphovsrättsligt skyddade texter i boken i den omfattning som Patent- och marknadsöverdomstolen kommit fram till.

Prejudikatfrågorna

18. Målet handlar om tolkning av avtal på upphovsrättens område och aktualiserar två prejudikatfrågor. Den första är om det ska gälla några särskilda principer för avtalstolkning på detta område, eller om upphovsrättsliga hänsyn ska tas på annat sätt. Den andra frågan är hur sådana eventuella principer eller hänsyn ska förhålla sig till vad som gäller för avtalstolkning i allmänhet.

Överlåtelse av upphovsrätt m.m.

19. De rättigheter som en upphovsman har till sitt verk är dels ekonomiska, dels ideella. De ekonomiska rättigheterna innebär, med vissa inskränkningar, en ensamrätt för upphovsmannen att framställa exemplar av verket och att göra det tillgängligt för allmänheten. Till de ideella rättigheterna hör upphovsmannens rätt att, i den omfattning och på det sätt god sed kräver, bli namngiven då exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. (Se 2 § och 3 § första stycket lagen, 1960:729, om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.)

20. En upphovsman kan helt eller delvis överlåta de ekonomiska rättigheterna till sitt verk. Den ideella rätten kan inte överlåtas men däremot på vissa sätt efterges. (Se 27 § första stycket[1] och 3 § tredje stycket.)

Vissa utgångspunkter för avtalstolkning

21. I en tvist om tolkningen av ett avtal ska domstolen som utgångspunkt försöka klarlägga vad parterna gemensamt har avsett med avtalet. Det går emellertid inte alltid att fastställa en gemensam partsavsikt. När en sådan avsikt inte kan konstateras får tolkningen i stället bygga på objektiva grunder och utgå från avtalets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, får ledning sökas i andra faktorer. (Se till exempel ”Mätarställningen” NJA 2021 s. 597 p. 11.)

22. Sådana andra faktorer kan vara avtalets systematik, bakgrunden till avtalet (dess syfte), avtalsföremålets natur och ibland parternas ställning. Ett avtalsvillkor kan också behöva tolkas i ljuset av dispositiv rätt. Det är i allmänhet naturligt att utgå från att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. (Se till exempel ”Mätarställningen” p. 12 och ”Epidemiavbrottsförsäkringen” NJA 2023 s. 630 p. 9.)

23. Först om något resultat inte kan uppnås enligt en prövning med hjälp av de nämnda faktorerna kan det i sista hand finnas anledning att falla tillbaka på mera generella tolkningsprinciper, såsom oklarhetsregeln. (Se till exempel ”Mätarställningen” p. 13 samt ”Epidemiavbrottsförsäkringen” p. 11.)

Tolkning av avtal på upphovsrättens område

24. Sedan länge har förekomsten av vissa speciella principer för avtalstolkning på upphovsrättens område diskuterats. Innehållet i principerna har angetts på olika sätt. Ofta har det beskrivits som att inget annat av upphovsmannens rättigheter ska anses ha övergått till förvärvaren än vad som uttryckligen framgår av avtalet och att omfattande och otydliga eller tysta avtal ska tolkas restriktivt till upphovsmannens förmån. Ibland har det ansetts innebära att det föreligger en presumtion mot totalöverlåtelser eller i vart fall onödigt breda eller omfattande förvärv. Det har framhållits att principerna bygger på tanken att upphovsrättsliga överlåtelser bör vara klart specificerade.

25. Olika benämningar på principerna har använts, såsom specialitetsgrundsatsen, specificeringsgrundsatsen, specialitetsprincipen, specifikationsprincipen och liknande. Vissa har menat att det rör sig om en och samma princip medan andra angett att det rör sig om flera olika. Diskussionen har också gällt hur förekomsten av särskilda upphovsrättsliga tolkningsprinciper i så fall ska förhålla sig till vad som i allmänhet gäller för avtalstolkning. (Jfr bland annat SOU 2010:24 s. 93 f. och 102 ff., Jan Rosén, Upphovsrättens avtal, 3 uppl. 2006, s. 151 ff., Marianne Levin och Åsa Hellstadius, Lärobok i immaterialrätt, 13 uppl. 2023, s. 579 ff., Anders Olin, Upphovsrättslagen, Lexino 2024-01-01, kommentaren till 27 §, avsnitt 3.1 samt Per Jonas Nordell, Tolkningsprinciper i upphovsrättsavtal, i NIR 2008 s. 313 f. och 325 f.)

26. Diskussionen om huruvida det finns ett behov av speciella principer för tolkning av upphovsrättsliga avtal kan knytas till tanken att upphovsmän har ansetts ha en särskilt skyddsvärd position på grund av betydelsen av att stimulera skapande av litterära och konstnärliga verk. Det har även lyfts fram att upphovsmän många gånger har en svag position i förhållande till andra som vill utnyttja verket. Den skyddsvärda positionen hör samman med den samhälleliga betydelsen av en rik förekomst av litterära och konstnärliga verk, och därför vikten av att stimulera skapande, som sedan länge kommit till uttryck i konventioner, nationell lagstiftning och, under senare årtionden, även i en omfattande EU-rättslig harmonisering på upphovsrättsområdet. I det upphovsrättsliga regelsystemet har upphovsmän därför tillförsäkrats ett antal sins­emellan avgränsade rättigheter av ekonomisk och ideell karaktär; allt för att de ska kunna ha kontroll över och kunna få ekonomiskt utbyte från de verk som de skapar. Av betydelse för diskussionen om särskilda tolkningsprinciper är att upphovsrättens objekt är speciellt och att upphovsrättsliga avtal ofta avser en avgränsad användning av verket, exempelvis ett visst förfogande eller en viss uttrycksform.

27. Det finns vissa särskilda regler för avtalstolkning på upphovsrättens område i dansk och norsk lagstiftning. I den danska upphovsrättslagen finns en bestämmelse som anger att om upphovsmannen har överlåtit en rätt att nyttja verket på ett bestämt sätt eller med ett bestämt medel ger överlåtelsen inte rätt att utnyttja verket på annat sätt eller med andra medel (se 53 § tredje stycket). I den norska upphovsrättslagen anges att vid överlåtelse av upphovsrätt ska upphovsmannen inte anses ha överlåtit en mer omfattande rätt än det som avtalet klart ger uttryck för (se 67 § andra stycket).

28. I den äldre svenska upphovsrättslagen fanns en bestämmelse om att överlåtelse av författarrätt till en förläggare inte innefattade rätten att sända ut verket med film eller i radio m.m. I motiven till den nuvarande upphovsrättslagen angavs att det inte behövdes några sådana bestämmelser vare sig för förlagsavtal eller mer generellt. Även utan särskilda lagregler var det klart att en överlåtelse som gällde rätten att utnyttja ett verk på ett bestämt sätt inte gav förvärvaren rätten att nyttja verket på något annat sätt. (Se NJA II 1961 s. 213 och 238.)

29. I rättsfallet ”Skivomslaget” har HD gjort vissa uttalanden om tolkningen av avtal på upphovsrättens område. Där anges att när ett avtal om upplåtelse av rättigheter till ett verk ska tolkas eller utfyllas måste särskild hänsyn tas till att fråga är om just ett verk, till det aktuella avtalsobjektets natur (såsom verkets art och graden av ideellrättslig prägel), till reproducerbarheten av en immaterialrätt samt till att upphovsmannen kan ha haft en svag avtalsposition. Hänsyn måste också tas till avtalets syfte och praktiska funktion. (Se ”Skivomslaget” NJA 2010 s. 559 p. 9.)

30. Rättsfallet ger uttryck för att det vid tolkning av avtal på upphovsrättens område kan behöva tas särskild hänsyn till upphovsrättens syften och särdrag (jfr p. 26).

31. Sådana särskilda hänsyn bör samverka med vad som gäller för sedvanlig avtalstolkning. Det innebär att om det vid tvist om ett upphovsrättsligt avtal inte går att fastställa en gemensam partsavsikt får tolkningen bygga på objektiva grunder, varvid utgångspunkten är avtalets ordalydelse. Om ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar eller inte ger något besked alls får ledning sökas i sådana andra faktorer som nämnts i det föregående, såsom avtalets systematik, bakgrunden till det, avtalsföremålets natur m.m. (jfr p. 21 och 22). Upphovsrättens syften och särdrag kan då medföra att det finns ett behov av att ta särskilda upphovsrättsliga hänsyn.

32. Det kan exempelvis gälla att avtalet anknyter till en ideell rätt som är särskilt skyddsvärd, upphovsrättens konstruktion av skilda ensamrättigheter, verkets olika möjliga uttrycksformer, eller att en upphovsman är särskilt skyddsvärd (jfr p. 26). På motsvarande sätt som vid avtalstolkning i allmänhet kan alltså denna typ av hänsyn – allt beroende på hur förhållandena är i det fall som bedöms – vägas in som kompletterande och preciserande omständigheter vid avtalstolkningen. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som sedan ska vara utslagsgivande får, precis som vid avtalstolkning i allmänhet, avgöras vid en helhetsbedömning i det enskilda fallet.

33. Om ett resultat inte kan nås vid en prövning enligt de angivna kriterierna kan det finnas anledning att falla tillbaka på mer generella tolkningsprinciper såsom oklarhetsregeln (jfr p. 23). Det finns däremot inte grund för att upphovsrättens särdrag skulle motivera att några för upphovsrätten speciella tolkningsprinciper då ska anses gälla.

34. Sammanfattningsvis bör alltså de särskilda upphovsrättsliga hänsyn som kan behöva tas vid tolkning av avtal på upphovsrättens område samverka med vad som gäller för avtalstolkning i allmänhet. Det innebär att sådana särskilda hänsyn får vägas in som preciserande och kompletterande omständigheter vid bedömningen av och avvägningen mellan olika tolkningsfaktorer hänförliga till det enskilda avtalet, men inte i form av att några speciella tolkningsprinciper ska anses gälla.

Bedömningen i detta fall

35. Vid prövningen ska HD utgå från att M.J. och Bonnierförlagen har använt R.E:s upphovsrättsligt skyddade texter vid utgivningen av boken ”Det förlovade landet” i den begränsade omfattning som Patent- och marknadsöverdomstolen kommit fram till (se p. 17).

36. Frågan är om denna användning innebär intrång i R.E:s ekonomiska rättigheter och ideella namngivningsrätt. Avgörande för bedömningen är hur tilläggsavtalet mellan M.J. och R.E. ska tolkas.

37. M.J. och Bonnierförlagen har gjort gällande att R.E. genom tilläggsavtalet överlät sina ekonomiska rättigheter och eftergav sin ideella rätt till M.J. för utgivningen av boken ”Det förlovade landet”. R.E. har å sin sida anfört att tilläggsavtalet endast gav M.J. rätt att använda konceptet – dvs. karaktärerna, bokidén och de miljöer de skapat tillsammans – men inte de upphovsrättsligt skyddade texter som han 
författat.

38. Som patent- och marknadsdomstolarna har funnit går det inte att fastställa en gemensam partsavsikt när tilläggsavtalet ingicks. Tolkningen får i stället bygga på objektiva grunder.

39. I tilläggsavtalet anges att författarna nu är ense om att M.J. innehar den fulla upphovsrätten, såväl den ideella rätten som den ekonomiska rättigheten till den andra boken i Gran Canaria-serien.

40. Vad först gäller R.E:s ekonomiska rättigheter till sina texter ger ordalydelsen utrymme för båda de tolkningar som parterna hävdat, även om uttrycket att författarna nu är ense om att M.J. innehar den fulla upphovsrätten talar för att avtalet omfattar mer än enbart de begränsade delar som R.E. gör gällande. Ledning för tolkningen behöver alltså sökas även i andra faktorer (jfr p. 31).

41. Av utredningen framgår att tilläggsavtalet ingicks efter det att parterna haft ett samarbete där de utbytte texter med varandra, att R.E. hade levererat texter till M.J. under perioden mars–december 2015, att de hade arbetat på så sätt att ett manus efter hand växte fram, men att samarbetet hade upphört och inte pågick när tilläggsavtalet ingicks.

42. När tilläggsavtalet ingicks måste alltså R.E. ha varit medveten om att det fanns ett manusutkast som han hade levererat texter till, men som inte var färdigt. Båda parter kände vidare till att manusarbetet var försenat och att förskottet som var och en av dem erhållit skulle behöva återbetalas om det inte blev någon bok. Båda parter visste också om att manusutkastet byggde på det synopsis som Bonnierförlagen hade godkänt. Det står alltså klart att syftet med avtalet var att M.J., med utgångspunkt i det läge som manuset då befann sig i, skulle ges förutsättningar att själv skriva klart boken. Avtalet fyllde på så sätt också en förnuftig funktion eftersom parterna annars, enligt förlagsavtalet, skulle betala tillbaka de förskott som utgått.

43. Bakgrunden till tilläggsavtalet ger därmed starkt stöd för att den upphovsrätt som övergick till M.J. genom avtalet omfattade de ekonomiska rättigheterna till de texter som parterna skapat medan samarbetet pågick, dvs. även de texter som R.E. bidragit med.

44. Om tilläggsavtalet skulle tolkas på det begränsade sätt som R.E. gör gällande skulle det innebära att M.J. – trots att det förelåg ett manusutkast till viss del, att tiden för avlämnande av manus redan hade överskridits och förskottet kunde krävas åter – i princip skulle haft att starta om manusarbetet för att försäkra sig om att inget i det slutliga manuset skulle ligga för nära R.E:s texter. Ett avtal med en sådan innebörd skulle, i den uppkomna situationen, inte fylla en förnuftig funktion och inte utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.

45. Till detta kommer att avtalet är ingånget mellan två upphovsmän som gemensamt arbetat med att skriva en bok. Det kan inte anses att R.E:s ställning vid tilläggsavtalets ingående var mer skyddsvärd än M.J:s eller att omständigheterna i övrigt är sådana att det ska tas några andra särskilda upphovsrättsliga hänsyn vid tolkningen av tilläggsavtalet.

46. Sammantaget leder det sagda till att tilläggsavtalet ska tolkas på så sätt att R.E. överlät de ekonomiska rättigheterna till de texter som han hade levererat till M.J. för att hon skulle kunna färdigställa den andra boken i serien, dvs. ”Det förlovade landet”, för utgivning. Det innebär att varken M.J. eller Bonnierförlagen, eftersom bolagets rätt att ge ut boken härleds från M.J:s rättigheter till den, gjort något intrång i R.E:s ekonomiska rättigheter vid utgivningen av boken.

47. När det gäller frågan om R.E. genom tilläggsavtalet också eftergav sin ideella rätt till namngivning anger alltså avtalet att M.J. är ensam upphovsman till den andra boken och att även den ideella rätten till boken tillhör henne. Men avtalet innehåller även en särskild punkt som anger att det i samtliga kommande bokutgåvor i serien tydligt ska framgå att huvudpersonerna i serien är skapade av R.E. och M.J. samt att det ska stå ensamt på eget uppslag. Av punktens ordalydelse framgår att R.E. inte eftergett sin namngivningsrätt fullt ut. Frågan är då om denna mer begränsade namngivningsrätt respekterats eller om intrång som medför skadeståndsskyldighet föreligger.

48. På ett inledande uppslag i den aktuella boken är det överst listat ett antal titlar utgivna av M.J. Därefter anges den första boktiteln i Gran Canaria-serien under rubriken ”Av M.J. och R.E.”. Sedan anges tydligt, med samma textsnitt som tidigare text, mitt på sidan följande. ”Huvudkaraktärerna i serien om Gran Canaria har skapats tillsammans med R.E.”

49. Jämfört med det specifika avtalsvillkoret står denna text alltså inte på ett eget uppslag. Däremot står den separerad från övrig text på sidan och texten framgår tydligt. Även om avtalsvillkoret inte följts till punkt och pricka är avvikelsen så obetydlig att den inte kan anses innebära ett intrång i R.E:s namngivningsrätt. M.J. och Bonnierförlagen är därför inte heller ersättningsskyldiga för något intrång i R.E:s namngivningsrätt.

50. Slutsatsen är att M.J. och Bonnierförlagen inte gjort sig skyldiga till något intrång i R.E:s upphovsrätt till de texter av honom som använts vid utgivningen av boken ”Det förlovade landet”, vare sig vad gäller hans ekonomiska rättigheter till textavsnitten eller hans namngivningsrätt.

51. Det finns, med den utgångspunkt som gäller för HD:s prövning (jfr p. 35), inte skäl att bedöma avtalet som ogiltigt eller att jämka det.

52. Patent- och marknadsöverdomstolens dom ska därför ändras och R.E:s talan ogillas.

– – –

Domslut

HD ändrar Patent- och marknadsöverdomstolens dom och ogillar R.E:s talan.

– – –

^[1] 27 § har ändrats genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2023. Enligt övergångsbestämmelserna gäller äldre bestämmelser i fråga om åtgärder som vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Ändringarna i första stycket är dock endast av språklig karaktär och ändringarna i övrigt är inte relevanta för detta mål. (Se SFS 2022:1712.)