Referat

Stockholms tingsrätt

Sturecompagniet Aktiebolag förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Gjensidige Forsikring ASA Norge, svensk filial, som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Magdalena Hägg Bergvall, referent, rådmannen Bertil Sundin och tingsfiskalen Christian Kourieh) anförde i dom den 7 april 2021 följande.

BAKGRUND

Covid-19 är en allvarlig sjukdom som upptäcktes i Sverige i januari 2020. Viruset sprids mycket snabbt. Världshälsoorganisationen (WHO) deklarerade den 11 mars 2020 att utbrottet av covid-19 är en pandemi.

Sturecompagniet Aktiebolag (Sturecompagniet) bedriver bl.a. nattklubbsverksamhet på Sturegatan i centrala Stockholm. Gjensidige Forsikring ASA Norge (Gjensidige) är ett norskt försäkringsbolag med filial i Sverige.

Sturecompagniet har en kombinerad företagsförsäkring hos Gjensidige – – -. Försäkringen innefattar bland annat skydd för avbrott i verksamheten. På försäkringen tillämpas försäkringsvillkor GK 708:4. Ett särskilt villkor (GJAV 394:3) avser en s.k. epidemiavbrottsförsäkring (Epidemiavbrottsförsäkringen).

Epidemiavbrottsförsäkringen innehåller bl.a. följande villkor.

3. När försäkringen gäller

Försäkringen gäller för avbrott till följd av myndighets ingripande enligt 5, som görs under försäkringstiden och som föranleds av smittsam sjukdom som upptäcks under försäkringstiden.

4. Var försäkringen gäller

Försäkringen gäller vid myndighets ingripande på försäkringsställe (gatuadress, kvartersnummer eller fastighetsbeteckning) som anges i försäkringsbrevet.

5. Försäkrade skadehändelser

Ersättning lämnas för avbrott som uppkommer på grund av myndighets ingripande med stöd av smittskyddslagen, SFS 2004:168, eller livsmedelslagen, SFS 2006:804, för att förhindra spridning av smittsam sjukdom bland människor.

5.1 Undantag

Ersättning lämnas inte för

– kostnader och förluster, för vilka ersättning utgår från allmänna medel. Har ersättning från allmänna medel inte medgivits på grund av att anspråk på sådan ersättning inte framställts inom föreskriven tid, lämnas inte ersättning genom försäkringen för sådan ersättning som kunnat utgå från allmänna medel om anspråk framställts inom föreskriven tid

– kostnader för sanering av egendom för att förhindra spridning av smittsam sjukdom

– sådan förlust som är en följd av att myndighet förbjuder vidare bearbetning eller försäljning av vara, samt med anledning härav nödvändiga kostnader för bortforsling och destruktion av varan.

8. Säkerhetsföreskrifter

Föreskrift som meddelats i lag, förordning eller av myndighet och vars iakttagande är ägnat att förebygga eller begränsa smittspridning, ska anses som intagen i detta försäkringsvillkor.

9. Åtgärder vid skada

Ersättningskrav

Den försäkrade ska genom handling utfärdad av vederbörlig myndighet styrka den tid som rörelsen enligt myndighetens beslut inte kunnat drivas. Den försäkrade ska vidare styrka att han i fastställd ordning sökt ersättning av statsmedel.

13. Definitioner

Avbrott

Sådan inskränkning i den försäkrade rörelsen som föranleder förlust av försäkringsmässigt täckningsbidrag.

Folkhälsomyndigheten beslutade den 24 mars 2020 om föreskrift och allmänna råd för att förhindra smitta av covid-19 på restauranger och caféer m.m. (Föreskrift 2020:9). Parterna är överens om att Sturecompagniets nattklubbsverksamhet på Sturegatan är en sådan verksamhet som omfattades av Föreskrift 2020:9 tillämpningsområde.

Enligt Föreskrift 2020:9 gällde bland annat följande.

3 § Den som bedriver verksamhet enligt 2 § ska som ett led i sin egenkontroll ha rutiner för hur verksamheten kan förhindra smittspridning av covid-19 bland besökare. Verksamheten ska regelbundet utföra riskbedömningar utifrån rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkare. Verksamheten ska i sin egenkontroll enligt första stycket även ta fram instruktioner för hur personalen kan förhindra smittspridning.

4 § I syfte att förhindra smittspridning av covid-19 och till skydd för enskilda, så ska varje verksamhet som omfattas av Föreskriftens tillämpningsområde säkerställa att det inte förekommer trängsel eller långa köer i verksamhetens lokaler eller i anslutning till dessa lokaler. Besökare ska kunna hålla avstånd mellan varandra.

Besökaren får endast äta och dricka sittandes vid ett bord eller ta med maten för avhämtning. Stående servering vid barer är inte tillåtet.

5 § Om det föreligger risk för smittspridning av covid-19 får smittskyddsläkaren efter samråd med kommunen besluta om att förbjuda verksamheter som inte uppfyller kraven i föreskriften.

Föreskrift 2020:9 upphävdes per den 1 juli 2020.

Folkhälsomyndigheten beslutade därefter den 29 juli 2020 om föreskrifter och allmänna råd om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen (Föreskrift 2020:37).

I Föreskrift 2020:37 anges bl.a. följande:

1 § Den som driver ett serveringsställe ska vidta lämpliga åtgärder för att trängsel ska kunna undvikas på de inom- och utomhusytor som besökare har tillträde till.

2 § Servering av mat eller dryck får endast ske till besökare som sitter vid ett bord eller en bardisk.

Besökare får dock hämta mat och dryck vid en disk, en buffé eller liknande, om det kan ske utan trängsel.

3 § Den som driver ett serveringsställe ska informera besökare om hur de kan minska risken för smittspridning.

5 § Den som driver ett serveringsställe ska säkerställa att personen får adekvat information om hygienåtgärder för att förhindra smittspridning mellan besökare.

Föreskrift 2020:9 och Föreskrift 2020:37 benämns nedan gemensamt Föreskrifterna.

Folkhälsomyndigheten har vid två tillfällen föreskrivit om ändring i Föreskrift 2020:37, genom föreskrift 2020:70 och 2020:91 (Ändringsföreskrift 2020:70 respektive Ändringsföreskrift 2020:91).

Genom Ändringsföreskrift 2020:70, som trädde ikraft den 3 november 2020, ändrades Föreskrift 2020:37 bland annat på så sätt att 1 och 3 §§ gavs följande lydelse.

1 § Den som driver ett serveringsställe ska vidta lämpliga åtgärder för att trängsel ska undvikas på de inom- och utomhusytor som besökare har tillträde till. Åtgärderna ska vidtas utifrån lokalens utformning, antalet besökare och omständigheterna i övrigt på serveringsstället.

3 § För att trängsel ska undvikas ska den som driver ett serveringsställe se till att sällskap kan hålla minst en meters avstånd från andra sällskap, och antalet besökare i ett och samma sällskap uppgår till högst åtta personer.

Om den grupp som besöker serveringsstället uppgår till fler än åtta besökare ska den som driver serveringsstället dela upp gruppen i sällskap med högst åtta besökare i varje. Med sällskap avses gruppering av besökare som sitter ned tillsammans på serveringsstället.

Genom Ändringsföreskrift 2020:91, som trädde ikraft den 24 december 2020, begränsades antalet besökare i ett och samma sällskap till högst fyra personer.

Sturecompagniet stängde ned sin verksamhet från den 25 mars 2020 och anmälde den 8 april 2020 försäkringsfall till Gjensidige. Försäkringsbolagets skadeavdelning meddelade den 14 april 2020 att försäkringen inte kunde tas i anspråk.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Sturecompagniet

Sturecompagniet har yrkat att tingsrätten ska fastställa att Gjensidige jämlikt Epidemiavbrottsförsäkringen är skyldigt att utge försäkringsersättning för inträffad skada bestående av avbrott i Sturecompagniets försäkrade verksamhet som uppkommit på grund av Föreskrift 2020:9 under tiden 25 mars 2020 till och med 1 juli 2020 samt i tiden därefter på grund av Föreskrift 2020:37.

Gjensidige

Gjensidige har bestritt käromålet i sin helhet.

GRUND FÖR TALAN

Sturecompagniet

Sturecompagniet omfattas av Epidemiavbrottsförsäkringen. Ersättningsgillt försäkringsfall har inträffat enligt följande.

Folkhälsomyndigheten har under tiden 25 mars till och med 1 juli 2020 vidtagit ett myndighetsingripande med stöd av smittskyddslagen bestående i meddelande av Föreskrift 2020:9 i syfte att förhindra spridningen av covid-19, som upptäckts i Sverige under försäkringstiden, samt i tiden därefter genom Föreskrift 2020:37 med ändring först genom Ändringsföreskrift 2020:70 och sedan genom Ändringsföreskrift 2020:91.

Myndighetsingripandena omfattar den verksamhet som Sturecompagniet bedriver och har fått till följd att avbrott uppkommit genom att Sturecompagniet behövt stänga ned sin verksamhet eller i vart fall inskränka verksamheten.

Gjensidige

Innehållet i 4 § Föreskrift 2020:9 och 1 och 2 §§ Föreskrift 2020:37 utgör inte något myndighetsingripande. Enligt punkten 5 i Epidemiavbrottsförsäkringen är endast avbrott till följd av myndighetsingripande med stöd av smittskyddslagen (2004:168), eller livsmedelslagen (2006:804) täckta av försäkringen. Enligt punkten 4 i Epidemiavbrottsförsäkringen ska myndighetsingripande ske på försäkringsstället som anges i försäkringsbrevet. Sturecompagniet har inte förbjudits att driva sin verksamhet på försäkringsstället på så sätt som avses i 5 § i Föreskrift 2020:9. Den inträffade skadan är således inte en försäkrad skadehändelse under Epidemiavbrottsförsäkringen.

Att Sturecompagniet har valt att stänga ned hela sin verksamhet till följd av 4 § i Föreskrift 2020:9 och 1 § och 2 § i Föreskrift 2020:37 är ett eget beslut, sannolikt föranlett av ekonomiska skäl. Det bestrids att 4 § i Föreskrift 2020:9 och 1 § och 2 § i Föreskrift 2020:37 har tvingat Sturecompagniet att stänga ned sin verksamhet eller inskränka den. Att antalet besökare må ha minskat under covid-19 pandemin och att Sturecompagniet valt att istället för att anpassa sin verksamhet stänga ned den helt och hållet, utgör inte en försäkrad skadehändelse under Epidemiavbrottsförsäkringen.

UTVECKLING AV TALAN

– – –

UTREDNINGEN

– – –

DOMSKÄL

Parterna är i stor utsträckning överens om de faktiska omständigheterna. De är emellertid oense om tolkningen av Epidemiavbrottsförsäkringens villkor om försäkringsfall.

En stor del av utredningen i målet har avsett hur Sturecompagniets verksamhet påverkats av Föreskrift 2020:9 och 2020:37 samt skälen för Sturecompagniets beslut att stänga ned verksamheten. Enligt tingsrätten är det klarlagt att Föreskrift 2020:9 och 2020:37 medfört och beträffande 2020:37 alltjämt medför stora begränsningar för Sturecompagniets möjligheter att bedriva nattklubbsverksamhet. Huvudfrågan i målet är emellertid om Sturecompagniets inskränkning av verksamheten utgör en försäkrad skadehändelse enligt punkten 5 i Epidemiavbrottsförsäkringen.

Som angetts ovan lämnas enligt punkten 5 i Epidemiavbrottsförsäkringen ersättning för avbrott som uppkommer på grund av myndighets ingripande med stöd av smittskyddslagen, SFS 2004:168, eller livsmedelslagen, SFS 2006:804, för att förhindra spridning av smittsam sjukdom bland människor. Parterna är oense om innebörden av uttrycket “myndighets ingripande”.

Utgångspunkter för bedömningen

Försäkringsvillkoren innehåller inte någon definition av begreppet “myndighets ingripande” och ingen av parterna har lagt fram någon utredning om branschpraxis som kan vara till ledning för tolkningen av uttrycket.

HD har i rättsfallet NJA 2018 s. 834 sammanfattat den praxis som vuxit fram om tolkning av försäkringsvillkor av standardkaraktär och angett följande. Vid tolkning av sådana villkor ska hänsyn tas till ett antal faktorer. Vissa av dessa är typiska för just försäkringsavtal. Andra faktorer är sådana som har betydelse generellt vid tolkning av villkor av standardkaraktär. Det centrala är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalylelsen ger utrymme för tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte i den mån ett sådant går att utröna och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering, där någon gång dispositiv rätt kan ge vägledning. (Jfr t.ex. NJA 2001 s. 750, NJA 2006 s. 53, NJA 2013 s. 253 och NJA 2017 s. 237.) Flera olika faktorer ska således beaktas vid tolkningen av ett försäkringsvillkor. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande kan inte anges generellt utan får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet.

Hur ska begreppet “myndighets ingripande” tolkas?

Lagstiftning medför inte sällan begränsningar för enskilda. Det kan t.ex. handla om inskränkningar i egendomsskydd och näringsfrihet. Begränsningar i en verksamhet kan också uppkomma på grund av en myndighets beslut genom myndighetsutövning mot en viss enskild person eller näringsidkare. Orden “myndighets ingripande” kan i sig omfatta både begränsningar på grund av normgivning och på grund av beslut i ett enskilt fall. Uttrycket måste dock ses i det sammanhang som det används.

Enligt punkten 5 i försäkringsvillkoren ska myndighets ingripande ske med stöd av smittskyddslagen eller livsmedelslagen. Smittskyddslagen reglerar bland annat smittskyddsläkarens befogenheter att fatta beslut riktade mot enskilda individer. Även enligt livsmedelslagen kan en kontrollmyndighet fatta beslut riktade mot enskilda. Redan ordalydelsen i punkten 5 i de aktuella försäkringsvillkoren talar därmed, enligt tingsrättens mening, för att begreppet “myndighets ingripande” avser beslut i enskilda fall av en myndighet och inte dess generella föreskrifter.

Tingsrätten övergår till att tolka begreppet i ljuset av försäkringsavtalets systematik och innehåll i övrigt.

Punkten 4 i Epidemiavbrottsförsäkringen anger att försäkringen gäller vid “myndighets ingripande på försäkringsställe”. Enligt tingsrätten kan detta inte förstås på annat sätt än att man avsett ett direkt myndighetsingripande i en verksamhet på ett visst försäkringsställe.

Därtill anges i punkten 9 att försäkringshavaren för att få ersättning ska kunna uppvisa en handling som styrker den tid som verksamheten enligt myndighets beslut inte kunnat drivas. Även om punkten 9 primärt avser skadereglering så ger bestämmelsen i sig starkt stöd för att det ska föreligga ett mot den försäkrade riktat beslut från en myndighet för att ett försäkringsfall ska föreligga.

Av punkten 8 i Epidemiavbrottsförsäkringen framgår vidare att en försäkringstagare är skyldig att följa föreskrifter om särskilda handlingssätt som anges i lag, förordning eller av myndighet och vars iakttagande är ägnat att begränsa smittspridning. Försäkringsvillkoren bör förstås som att punkterna 8 och 9 skiljer mellan lagar och föreskrifter som den försäkrade är skyldig att iaktta å ena sidan och myndighetsbeslut som kan vara ersättningsgrundande å andra sidan.

Tingsrätten anser således att även försäkringsavtalets systematik och innehåll i övrigt, dvs. där punkterna 4, 5, 8 och 9 läses tillsammans, talar för att begreppet “myndighets ingripande” avser ett beslut riktat specifikt mot en viss enskild näringsidkare.

Den tolkningen stämmer även väl överens med den tolkning som gjorts av uttrycket “ingripande som en myndighet har gjort” som förekommer i Ersättningsförordningen. För att Ersättningsförordningen ska vara tillämplig krävs att det finns ett formellt myndighetsbeslut som är avsett till den som ansöker om ersättning (jfr Kammarkollegiets beslut den 22 september 2020, dnr 5.5-0819-2020).

Slutligen bör även villkorets syfte beaktas vid tolkningen. Gjensidige har angett att syftet med Epidemiavbrottsförsäkringen är att ge skydd mot avbrott som orsakas av smitta eller sjukdom som utbryter i den försäkrade verksamheten där den bedrivs, dvs. på försäkringsstället. Det påståendet stöds av vad [vittnena] R.N. och J.J. uppgett. R.N. har angett att en typsituation för försäkringsfall är då en myndighet ingriper med stöd av smittskyddslagen vid utbrott av legionella samt att försäkringen är prissatt för att täcka två-tre veckors avbrott. Tingsrätten anser mot denna bakgrund att även försäkringsvillkorets syfte talar för att det krävs ett mot verksamheten riktat beslut i det enskilda fallet för att försäkringen ska kunna tas i anspråk.

Vid en helhetsbedömning av relevanta tolkningsfaktorer anser tingsrätten att Försäkringsvillkoren inte ska tolkas på det sätt som Sturecompagniet gjort gällande. Det föreligger alltså inte försäkringsfall för inträffad skada bestående av avbrott i Sturecompagniets försäkrade verksamhet som uppkommit på grund av Föreskrift 2020:9 och Föreskrift 2020:37. Käromålet ska därmed ogillas.

Vad Sturecompagniet påstått om att Epidemiavbrottsförsäkringen med Gjensidiges tolkning blir verkningslös i den nu uppkomna pandemin, där myndigheters åtgärder för att förhindra smittspridning främst sker genom generellt tillämpliga föreskrifter snarare än riktade beslut, utgör inte skäl för att tolka villkoren på annat sätt än vad som angetts ovan.

DOMSLUT

Käromålet ogillas.

Svea hovrätt

Sturecompagniet överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla Sturecompagniets yrkande i tingsrätten.

Gjensidige motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet Jens Wieslander, referent, samt tf. hovrättsassessorerna Gustaf Almkvist och Mathilde Ramel) anförde i dom den 11 april 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i allt väsentligt samma sätt som i tingsrätten. Parterna har också lagt fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. – – –

Tingsrätten har i sin dom utförligt redovisat innehållet både i det aktuella försäkringsavtalet och i parternas argumentation kring de relevanta bestämmelserna i avtalet. Tingsrätten har vidare redogjort för sin syn på vilka tolkningskriterier som domstolen bör använda sig av och har också hänvisat till ett flertal avgöranden på avtalstolkningens område. Hovrätten ansluter sig mot denna bakgrund till de utgångspunkter för bedömningen som tingsrätten har angett i sina domskäl. När det gäller de överväganden som tingsrätten utifrån dessa utgångspunkter har gjort kan hovrätten i stort ansluta sig också till dessa, men vill därutöver framhålla följande.

Domstolens uppgift i den nu aktuella situationen är att tolka avtalet utifrån vad parterna har gjort gällande. Det innebär dock inte, som Sturecompagniet har hävdat, att någon av parterna ska åläggas en bevisbörda för att tolkningen av avtalet ska utfalla på ett visst sätt. I stället ska domstolen med användning av alla de tolkningsdata som är tillgängliga i målet försöka utröna avtalets innebörd.

Den centrala frågan i målet är betydelsen av punkten 5 i Epidemiavbrottsförsäkringen, och då särskilt tolkningen av begreppet myndighets ingripande. Som tingsrätten har kommit fram till utgör avtalets ordalydelse i allmänhet en naturlig utgångspunkt.

Enligt hovrättens uppfattning är uttrycket myndighets ingripande emellertid av så vid innebörd att det, om det lyfts ur sitt sammanhang, kan ges en mängd olika betydelser som kan överensstämma med såväl Sturecompagniets som Gjensidiges respektive uppfattningar. Ordalydelsen av begreppet kan således inte anses klar och entydig. Det är mot den bakgrunden ofrånkomligt att tolkningen av det aktuella villkoret måste ske genom att hänsyn tas till avtalets systematik, till övriga försäkringsvillkor och till den riskfördelning mellan parterna som avtalet kan ha åsyftat. I detta sammanhang vill hovrätten understryka att den oklarhet eller mångtydighet som följer med begreppet myndighets ingripande inte är av sådant slag att ansvaret för detta ska läggas på den part som skulle anses ha formulerat villkoret, i vart fall inte utan att övriga tolkningsdata har uttömts.

Tolkningen av villkoret kan alltså inte stanna vid en analys av ordalydelsen tagen strikt för sig. Av särskilt intresse när det gäller avtalets övriga villkor är det som anges i punkten 8 i Epidemiavbrottsförsäkringen. Bestämmelsen syftar till att sätta försäkringsavtalet i en större kontext och innebär att föreskrifter på smittskyddsområdet meddelade i lag, förordning eller av myndighet medför en komplettering av försäkringsvillkoren. Sådana tillkommande generella föreskrifter för hur någon ska agera i fråga om smittskydd måste enligt hovrättens mening innebära att försäkringstagaren kommer att omfattas av ytterligare aktsamhetskrav enligt försäkringsavtalet, under förutsättning givetvis att verksamheten träffas av de generella föreskrifterna.

Villkoret i punkten 8 reglerar alltså situationen att generella regler för smittskyddet ändras sedan försäkringsavtalet ingåtts. Följden av en sådan händelse är inte att försäkringsfall inträffar, utan tvärtom att försäkringsavtalet mellan parterna fylls ut på så sätt att det åligger försäkringstagaren att fortsättningsvis följa även de nya smittskyddsreglerna. En konsekvens av villkoret i punkten 8 är då att försäkringstagarens förhållningssätt till nya smittskyddsregler också kan påverka bedömningen i det enskilda fallet av rätten till ersättning för en inträffad avbrottsskada. Att en myndighet utfärdar generella smittskyddsföreskrifter, som också kan medföra mera allmänna verksamhetsbegränsningar för en grupp av försäkringstagare, är därmed en situation som försäkringsavtalet har reglerat genom punkten 8.

Mot den nu redovisade bakgrunden talar villkoret i punkten 8 mycket starkt för att innebörden av villkoret i punkten 5 ska tolkas mera snävt, på så sätt att det träffar avbrott som inträffar till följd av myndighets ingripande genom beslut riktade mot enskilda försäkringstagare. För detta talar också formuleringen av villkoret i punkten 4 om att försäkringen gäller “vid myndighets ingripande på försäkringsställe”. Till detta kommer att ett sådan tolkning överensstämmer med vad som får anses utgöra en rimlig riskfördelning mellan parterna.

Vid denna bedömning av det aktuella försäkringsvillkoret kan det konstateras att de omständigheter som Sturecompagniet har åberopat till stöd för sin talan inte innebär att försäkringsfall har inträffat. Det saknas därmed förutsättningar att bifalla Sturecompagniets fastställelseyrkande och käromålet ska ogillas.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

Sturecompagniet överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att Gjensidige i enlighet med den epidemiavbrottsförsäkring som Sturecompagniet hade hos Gjensidige, var skyldigt att utge försäkringsersättning för inträffad skada bestående av avbrott i Sturecompagniets försäkrade verksamhet som uppkommit på grund av Folkhälsomyndighetens föreskrift HSLF-FS 2020:9 under tiden 25 mars-1 juli 2020 samt i tiden därefter på grund av HSLF-FS 2020:37.

Gjensidige motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Dennis Andreev, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-6 motsvarar i huvudsak punkterna 1-7 i HD:s domskäl.

Tolkning av försäkringsavtal

7. Vid tolkningen av ett försäkringsvillkor av standardkaraktär ska hänsyn tas till ett antal faktorer. Det centrala är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. (Se “Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2018 s. 834 p. 10.)

8. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till lagens uttryckssätt, gängse praxis m.m. Man får också pröva vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Först om något resultat inte kan uppnås vid en sådan prövning har man anledning att falla tillbaka på andra, mera generella tolkningsprinciper, såsom den s.k. oklarhetsregeln. (Se “Självrisken” NJA 2001 s. 750.) Detta innebär att det typiskt sett saknas anledning att gå in på frågan huruvida försäkringsbolaget hade kunnat formulera det omtvistade villkoret på ett tydligare sätt om tillräcklig ledning för tolkningen kan hämtas från andra faktorer.

Bedömningen i detta fall

9. Begreppet myndighets ingripande kan rent språkligt innefatta båda parternas tolkningar. Ordalydelsen får därför betraktas som oklar i nu aktuellt avseende.

10. Däremot talar avtalets systematik och de övriga försäkringsvillkoren med styrka för Gjensidiges tolkning. Att försäkringen enligt punkten 4 i villkoren gäller vid ingripanden på försäkringsstället tyder på att försäkringen endast är avsedd att gälla vid ingrepp som riktas direkt mot försäkringstagaren. Detsamma gäller kravet i punkten 9 att försäkringstagaren ska förete en handling, utfärdad av vederbörlig myndighet, vilken styrker den tid som rörelsen enligt myndighetens beslut inte kunnat drivas. Sturecompagniets tolkning skulle dessutom leda till orimliga konsekvenser vid tillämpningen av punkten 8 i villkoren. Denna bestämmelse måste nämligen tolkas så att de i målet åberopade föreskrifterna från Folkhälsomyndigheten skulle tas in i försäkringsavtalet som säkerhetsföreskrifter. Med Sturecompagniets tolkning skulle därmed försäkringsfallet bestå i att bolaget hade iakttagit säkerhetsföreskrifterna i avtalet, något som inte framstår som en förnuftig och rimlig reglering.

11. Mot ovan anförd bakgrund och med beaktande av att inga andra omständigheter talar emot Gjensidiges tolkning med någon styrka bör begreppet myndighets ingripande i den aktuella epidemiavbrottsförsäkringen tolkas så att det inte omfattar generella föreskrifter av det slag som är aktuellt i målet. Sturecompagniet har därmed inte rätt till ersättning från försäkringen. Överklagandet ska därför avslås.

DOMSLUT

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Cecilia Renfors, referent, och Jonas Malmberg) meddelade den 11 juli 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. Sturecompagniet bedriver nattklubbsverksamhet i Stockholm. Bolaget hade en kombinerad företagsförsäkring hos Gjensidige i vilken det ingick en epidemiavbrottsförsäkring. Den försäkringen innehöll ett fåtal villkor, bl.a. om när och var försäkringen gällde.

2. De skadehändelser som försäkringen omfattade beskrevs i villkoren (punkten 5) på följande sätt.

Ersättning lämnas för avbrott som uppkommer på grund av myndighets ingripande med stöd av smittskyddslagen, SFS 2004:168, eller livsmedelslagen, SFS 2006:804, för att förhindra spridning av smittsam sjukdom bland människor.

3. Försäkringen gällde enligt punkten 3 i villkoren vid myndighets ingripande under försäkringstiden och som föranletts av smittsam sjukdom som upptäckts under försäkringstiden. Enligt punkten 4 gällde försäkringen vid myndighets ingripande på försäkringsstället. Under rubriken “Säkerhetsföreskrifter” angavs att föreskrift som meddelats i lag eller förordning eller av myndighet och vars iakttagande var ägnat att förebygga eller begränsa smittspridning skulle anses som intagen i försäkringsvillkoren (punkten 8). I fråga om ersättningskrav gällde enligt punkten 9 att den försäkrade skulle styrka den tid som rörelsen enligt myndighetens beslut inte kunnat drivas genom handling utfärdad av vederbörlig myndighet.

4. Efter att sjukdomen covid-19 konstaterats i Sverige utfärdade Folkhälsomyndigheten ett antal föreskrifter som gällde för bl.a. restauranger och barer. Enligt föreskrifterna skulle berörda verksamheter säkerställa att det inte förekom trängsel i deras lokaler. Stående servering vid bardisk var inte tillåten och sällskapen skulle kunna hålla minst en meters avstånd från varandra. Det infördes efter hand också begränsningar avseende antalet besökare i samma sällskap (inledningsvis högst åtta och sedan högst fyra personer).

5. Sturecompagniet stängde sin verksamhet den 25 mars 2020 och begärde ersättning för avbrottet från epidemiavbrottsförsäkringen. Gjensidige meddelade att försäkringen inte kunde tas i anspråk.

6. Sturecompagniet har gjort gällande att “myndighets ingripande” i försäkringsvillkoren omfattar även sådana generella föreskrifter som Folkhälsomyndigheten har utfärdat. Gjensidige har anfört att uttrycket endast avser myndighetsbeslut som är riktade direkt mot en försäkringstagare.

7. Såväl tingsrätten som hovrätten har bedömt att uttrycket inte omfattar generella föreskrifter och ogillat Sturecompagniets talan.

Vad målet gäller

8. Målet gäller tolkning av villkor i en epidemiavbrottsförsäkring och närmare bestämt om det i villkoren använda uttrycket “myndighets ingripande” ska anses innefatta generella myndighetsföreskrifter.

Tolkning av försäkringsavtal

9. Vid tolkningen av ett försäkringsvillkor av standardkaraktär ska hänsyn tas till ett antal faktorer. Det centrala är ofta det omtvistade villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte, i den mån ett sådant går att utröna, och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Vilken eller vilka tolkningsfaktorer som ska vara utslagsgivande får avgöras utifrån en helhetsbedömning i det enskilda fallet. (Se “Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen” NJA 2018 s. 834 p. 10 och 11.)

10. Tolkningen ska utgå från villkorets ordalydelse i objektiv mening och från textens normala språkliga betydelse (se “Bygglovet och särskoleplaceringen” NJA 2017 s. 237 p. 14).

11. Först om något resultat inte kan uppnås vid en prövning enligt de angivna kriterierna har man anledning att falla tillbaka på mera generella tolkningsprinciper (se “Självrisken” NJA 2001 s. 750). Det saknas exempelvis normalt anledning att gå in på frågan om försäkringsbolaget hade kunnat formulera ett omtvistat villkor på ett tydligare sätt, när tillräcklig ledning för tolkningen kan hämtas från andra faktorer.

Bedömningen i detta fall

12. Tolkningen av epidemiavbrottsförsäkringen ska alltså göras med utgångspunkt i villkorens ordalydelse. Uttrycket “myndighets ingripande” talar för att det ska vara fråga om ett individuellt beslut, men kan rent språkligt inte anses utesluta att villkoret är tillämpligt också då avbrottet följer av generella myndighetsföreskrifter. Ledning vid bedömningen av innebörden får då sökas i hur försäkringsvillkoren i övrigt är utformade.

13. Villkorens utformning stöder i hög grad den tolkning Gjensidige hävdar. Att försäkringen gäller vid ingripanden på försäkringsstället talar för att försäkringen inte ska omfatta generella föreskrifter utan åtgärder som riktas direkt mot den försäkrade verksamheten. Det villkor som anger att försäkringstagaren vid ersättningskrav genom en handling, utfärdad av vederbörlig myndighet, ska styrka den tid som rörelsen enligt myndighetens beslut inte kunnat drivas talar också för den tolkningen. Detsamma gäller det förhållandet att föreskrifter meddelade i lag eller förordning eller av myndighet ska anses intagna i avbrottsförsäkringen.

14. Med hänsyn till det anförda ska “myndighets ingripande” i epidemiavbrottsförsäkringen tolkas så att det inte omfattar generella föreskrifter av det slag som Folkhälsomyndigheten utfärdade. Gjensidige är därmed inte skyldigt att utge ersättning från försäkringen.

15. Hovrättens domslut ska alltså stå fast.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.