Referat

Solna tingsrätt

Advokaten T.H. var förordnad som offentlig försvarare för häktade E.B. Vid huvudförhandlingen bestred E.B. ansvar för brott och motsatte sig att betala skadestånd. Tingsrätten avkunnade dom i närvaro av E.B., en tolk och T.H. E.B. dömdes för grovt häleri till villkorlig dom. Han förpliktades också att betala skadestånd. Tingsrätten beslutade att försätta E.B. på fri fot.

Svea hovrätt

T.H. överklagade tingsrättens dom i angiven egenskap av offentlig försvarare. T.H. angav att hon inte hade lyckats etablera någon kontakt med E.B. och att hon därför inte kunde inkomma med fullmakt. Hon yrkade ersättning för en timmes arbete.

Hovrätten (hovrättsråden Patrik Schöldström, referent, och Anna Tikkanen samt tf. hovrättsassessorn Mathilda Kilander Letsch) anförde i beslut den 29 februari 2024 följande.

Skälen för beslutet

T.H. har förelagts att senast den 31 januari 2024 ge in fullmakt från E.B. men har inte följt föreläggandet. Överklagandet ska därför avvisas.

Tingsrättens dom avkunnades i närvaro av E.B. och T.H.; situationen är således en annan än den i rättsfallet NJA 2022 s. 757. T.H. har då haft möjlighet att med E.B. förbereda eventuella åtgärder av henne för den händelse han skulle vilja överklaga, i synnerhet få en skriftlig fullmakt av honom – eller få angett i tingsrättens anteckningar från huvudförhandlingen att han gav henne muntlig fullmakt. Hon hade kunnat göra klart för honom att hon skulle överklaga endast om han – nu eller senare – såg till att ge henne både uppdrag och fullmakt. Mot den bakgrunden har hon inte haft fog att räkna med att E.B. önskade överklaga och därför skulle komma att utfärda en fullmakt till henne. Hon är därför inte berättigad till ersättning för sitt arbete med överklagandet.

Beslut

1. Hovrätten avvisar överklagandet.

2. Hovrätten avslår T.H:s begäran om ersättning.

Högsta domstolen

T.H. överklagade och yrkade att HD skulle tillerkänna henne den ersättning för arbete som hon hade begärt i hovrätten.

Justitiekanslern motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

Sveriges advokatsamfund yttrade sig.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Emelie Nordh, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.

Frågan i HD

5. Frågan i HD är vilken betydelse en offentlig försvarares möjligheter att klarlägga sin klients inställning till att överklaga domen redan i samband med att den avkunnas har för bedömningen av om den offentlige försvararen haft fog att räkna med att klienten önskat överklaga domen.

Rättsliga utgångspunkter

Allmänt om offentliga försvarare

6. En misstänkt har rätt att biträdas av en försvarare och i vissa fall ska domstolen förordna en offentlig försvarare för den misstänkte (21 kap. 1 och 3 a §§ RB).

7. Som huvudregel ska en advokat som är lämplig för uppdraget förordnas som offentlig försvarare (21 kap. 5 § RB). I förarbetena anges att det är av stor vikt att uppdraget som offentlig försvarare förbehålls den yrkeskår som står under offentligrättslig tillsyn och därför har ett särskilt ansvar för att uppdraget utförs på ett tillfredsställande sätt ur både det allmännas och den enskildes synpunkt (se prop. 1972:4 s. 264).

8. En advokat ska i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtros honom eller henne och iaktta god advokatsed (8 kap. 4 § RB).

9. Mer preciserade regler för advokater finns i stadgarna för Sveriges advokatsamfund och av samfundets vägledande regler för god advokatsed (VRGA). Av reglerna framgår bl.a. att advokatens främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot sin klient. Advokaten ska som oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed.

10. En advokat har en långtgående skyldighet att försöka komma i kontakt med och förvissa sig om huruvida klienten vill överklaga eller inte. Exakt hur omfattande åtgärder för att få tag på klienten som behövs måste dock, beroende på omständigheterna, avgöras från fall till fall. Om klienten trots efterforskningar inte går att nå och klientens inställning inte går att fastställa, måste advokaten överväga att överklaga ändå, för att undvika rättsförlust för den tilltalade. (Se Advokatsamfundets promemoria ”Advokaters uppdrag för svaga och utsatta klienter”.)

Uppdraget som offentlig försvarare

Punkterna 11–14 motsvarar i huvudsak punkterna 6–8 i HD:s skäl.

Rätt till ersättning av allmänna medel

Punkterna 15–19 motsvarar i huvudsak punkterna 9–11 i HD:s skäl.

Bedömningen i detta fall

20. Av handlingarna i målet framgår att T.H. hade möjlighet att klargöra den tilltalades inställning till ett överklagande i samband med att tingsrätten avkunnade dom. Det finns inte anledning att utgå från annat än att T.H. bedömde att det inte var nödvändigt att klargöra den tilltalades inställning till ett överklagande i samband med att domen avkunnades i tingsrätten (jfr punkten 18).

21. Även om frågan om överklagande hade tagits upp i det skedet, skulle T.H. inte ha kunnat begära ett slutligt svar av den tilltalade. Den tilltalade bör ges tillfälle att överväga frågan i vart fall tills efter att han eller hon haft möjlighet att ta del av den skriftliga domen.

22. Att T.H. inte kontrollerade den tilltalades inställning till ett överklagande i samband med avkunnande av domen får därför inte någon avgörande betydelse för bedömningen av om hon haft fog att räkna med att den tilltalade önskade överklaga.

23. Det har inte framkommit några omständigheter som ger skäl att tro att den tilltalade inte önskade överklaga domen eftersom den gick emot hans inställning beträffande såväl skuldfrågan som skadeståndsfrågan. T.H. har inte lyckats etablera kontakt med den tilltalade under överklagandefristen och har även angett detta i överklagandeskriften. Mot den bakgrunden får T.H. anses ha haft fog att räkna med att den tilltalade önskade överklaga.

24. Hon har därför rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbetet i samband med överklagandet. Hon har begärt ersättning för en timmes arbete, vilket får anses skäligen påkallat för att tillvarata den tilltalades rätt. T.H. ska därför tillerkännas den ersättning hon begärt i hovrätten.

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Stefan Reimer, Jonas Malmberg och Margareta Brattström, referent) meddelade den 11 april 2025 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. Advokaten T.H. var offentlig försvarare för en häktad person i ett brottmål. Vid huvudförhandlingen bestred den tilltalade ansvar för brott och motsatte sig att betala skadestånd. Tingsrätten avkunnade dom i närvaro av den tilltalade, en tolk och T.H. Den tilltalade dömdes för grovt häleri till villkorlig dom. Han ålades också att betala skadestånd. Tingsrätten beslutade att försätta den tilltalade på fri fot.

2. Under överklagandefristen fick T.H., trots flera försök, inte någon kontakt med sin klient. Sista dagen för fristen överklagade hon domen. I överklagandeskriften hänvisade T.H. till att den tilltalade förnekat brott och angav att hon inte lyckats etablera någon kontakt med klienten.

3. Hovrätten förelade T.H. att inkomma med en fullmakt som visade att hon var ombud för den tilltalade. T.H. uppgav återigen att hon inte fått kontakt med den tilltalade. Fullmakt kunde därför inte ges in. Hon begärde ersättning av allmänna medel för en timmes arbete.

4. Hovrätten har avvisat överklagandet och avslagit T.H:s yrkande om ersättning. Som skäl för beslutet om avslag har hovrätten angett att T.H. i samband med att tingsrätten avkunnade sin dom haft möjlighet att dels tillsammans med den tilltalade förbereda eventuella åtgärder för den händelse han skulle vilja överklaga, dels göra klart för den tilltalade att ett överklagande endast skulle ske om han gav henne både uppdrag och fullmakt. Mot den bakgrunden bedömde hovrätten att T.H. inte haft fog att räkna med att den tilltalade önskade överklaga och därför skulle komma att utfärda en fullmakt till henne. Hon hade således inte rätt till ersättning för sitt arbete med överklagandet.

Frågan i målet

5. Frågan i HD är om en offentlig försvarares rätt att i vissa fall få ersättning av allmänna medel för arbete med att överklaga ett avgörande utan uppdrag och fullmakt från den tilltalade påverkas av att försvararen och klienten varit närvarande när domen avkunnades.

Rättsliga utgångspunkter

6. En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för det arbete som uppdraget har krävt. Uppdraget att vara offentlig försvarare innebär att försvararen med nit och omsorg ska ta tillvara den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Den offentliga försvararen måste inte som andra försvarare ge in en skriftlig fullmakt som styrker behörigheten i annat fall än om rätten anser att det behövs. (Se 21 kap. 2, 7 och 10 §§ RB.)

7. Under handläggningen får en offentlig försvarare i viss utsträckning självständigt göra framställningar och vidta åtgärder som krävs för att ta tillvara den misstänktes rätt. Om målet överklagas ingår i uppdraget att biträda den tilltalade i högre rätt. (Se 21 kap. 8 §.)

8. Försvararen får dock som huvudregel inte utan tillåtelse från den tilltalade självständigt överklaga en dom (se NJA II 1943 s. 286 och NJA 1973 s. 385). Den tilltalade måste alltså ge den offentliga försvaren ett uppdrag att överklaga.

9. I en offentlig försvarares uppdrag ingår det att reda ut om den tilltalade vill överklaga ett avgörande eller inte. Går det inte att nå den tilltalade innan fristen löper ut, kan ett överklagande utan uppdrag vara en åtgärd som är nödvändig för att skydda mot den rättsförlust som inträffar om rätten att överklaga förfaller. Ett sådant överklagande sker typiskt sett i den tilltalades intresse. (Se ”Överklagande för säkerhets skull I” NJA 2022 s. 757 p. 10.)

10. Av rättspraxis framgår att den offentliga försvararen har rätt till skälig ersättning för det arbete som han eller hon vidtar i samband med ett sådant överklagande, om försvararen har haft fog att räkna med att den tilltalade önskade överklaga och därför skulle komma att utfärda en fullmakt för försvararen. (Se NJA 1979 s. 251 och ”Överklagande för säkerhets skull I” där rätt till ersättning ansågs föreligga, jfr NJA 1973 s. 385 och NJA 1980 s. 587 för motsatt bedömning.)

11. I regel bör den offentliga försvararen så tidigt som möjligt försöka reda ut den tilltalades inställning till ett överklagande, för att inte riskera att överklagandefristen löper ut utan att kontakt kunnat etableras. Det kan dock inte krävas att en tilltalad redan i samband med att domen avkunnas bestämmer sig för om han eller hon vill överklaga, särskilt som den tilltalade och försvararen i en sådan situation inte fått ta del av domskälen annat än muntligen. Att försvararen och den tilltalade var närvarande när domen avkunnades påverkar alltså inte i sig bedömningen av om försvararen hade fog för att överklaga.

Bedömningen i detta fall

12. Under överklagandefristen har T.H. inte lyckats etablera någon kontakt med den tilltalade. Det har inte framkommit några omständigheter som ger skäl att tro att den tilltalade inte önskade överklaga tingsrättens dom, som gått emot hans inställning i såväl skuldfrågan som skadeståndsfrågan.

13. Mot den bakgrunden får T.H. anses ha haft fog att räkna med att den tilltalade önskade överklaga. Det förhållandet att hon och den tilltalade var närvarande när domen avkunnades påverkar inte den bedömningen. Redan av överklagandeskriften framgick att hon inte hade fått någon fullmakt av den tilltalade.

14. T.H. har därför rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbetet i samband med överklagandet. Hon har begärt ersättning för en timmes arbete, vilket får anses skäligen påkallat för att tillvarata den tilltalades rätt. T.H. ska tillerkännas den ersättning hon begärt i hovrätten.

HD:s avgörande

HD ändrar hovrättens beslut och bestämmer att T.H. får ersättning av allmänna medel för försvaret av E.B. i hovrätten med 1 914 kr. Av beloppet avser 1 531 kr arbete och 382 kr 75 öre mervärdesskatt. Staten ska svara för kostnaden.