Referat

Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen beviljade i en deldom den 6 december 2023 Swerock AB tillstånd att under vissa villkor bedriva täktverksamhet i bland annat Västerås kommun.

Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen

Domen överklagades i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen. I det aktuella överklagandet angavs Miljö- och konsumentnämnden i Västerås kommun som klagande.

Mark- och miljööverdomstolen förelade nämnden att komplettera överklagandet.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsrådet Liselotte Rågmark, tekniska rådet Torbjörn Johansson och tf. hovrättsassessorn Maria Hemmingson Edwards, referent) anförde i beslut den 11 april 2024 följande.

Skälen för beslutet om avvisning

Miljö- och konsumentnämnden i Västerås kommun har överklagat mark- och miljödomstolens dom.

Av 16 kap. 12 § första stycket 4 MB framgår att överklagbara domar eller beslut får överklagas av den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som är särskilt föreskrivet i balken, i föreskrifter meddelade med stöd av balken eller i lagen (2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland har rätt att överklaga.

Av 22 kap. 6 § andra stycket MB följer att en kommun får föra talan i ansökningsmål för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen. Någon motsvarande bestämmelse för kommunala nämnder finns inte (se Mark- och miljööverdomstolens beslut 2019-06-25 i mål nr M 2528-19).

Av 6 kap. 15 § kommunallagen (2017:725) framgår att kommunstyrelsen får själv eller genom ombud företräda kommunen i alla mål och ärenden, om inte någon annan ska göra det på grund av lag eller annan författning eller beslut av fullmäktige. Kommunstyrelsen företräder således kommunen men en nämnd kan ges denna rätt.

Efter föreläggande från domstolen angående nämndens klagorätt har nämnden inkommit med ett sammanträdesprotokoll av vilket det framgår att nämnden gett fullmakt åt vissa tjänstemän att företräda nämnden vid förhandling i mark- och miljödomstol och Mark- och miljööverdomstolen. Det framgår däremot inte att miljö- och stadsbyggnadsnämnden har getts rätt att företräda kommunen och föra kommunens talan i domstol i fall som avses i 22 kap. 6 § MB.

Nämnden har således inte rätt att överklaga mark- och miljödomstolens dom och den har inte heller visat att den har rätt att företräda kommunen. Nämndens överklagande ska därför avvisas.

Beslut

1. Mark- och miljööverdomstolen avvisar Miljö- och konsumentnämnden i Västerås kommuns överklagande.

– – –

Högsta domstolen

Västerås kommun genom miljö- och konsumentnämnden överklagade och yrkade att HD skulle upphäva det överklagade beslutet och återförvisa målet till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt handläggning.

Swerock AB förklarade sig inte ha några synpunkter.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Axel Johnsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s skäl.

Frågan i målet

5. Frågan i målet är om Mark- och miljööverdomstolen borde ha vidtagit ytterligare åtgärder innan beslutet om avvisning av överklagandet fattades.

Rättslig reglering

6. När som här ett mål inletts i mark- och miljödomstolen genom en ansökan ska den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet fungera som remissinstans om den sökta verksamheten berör allmänna intressen (jfr 22 kap. 4 § andra stycket MB och prop. 2001/02:65 s. 53). Det är dock sedan kommunen och inte nämnden som i dessa fall har rätt att föra talan i domstolen för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen (se 22 kap. 6 § andra stycket). I detta ligger även att kommunen har rätt att överklaga domstolens avgörande (jfr 16 kap. 12 § första stycket 4). Utgångspunkten är då att det är kommunstyrelsen som företräder kommunen, men en annan nämnd kan ges en sådan behörighet av kommunfullmäktige (jfr 6 kap. 15 § kommunallagen, 2017:725).

7. I mål där ansökan sker i mark- och miljödomstolen har domstolarna att i processuellt hänseende tillämpa rättegångsbalkens regler för tvistemål i allmän domstol, om inte något annat följer av annan lag (4 kap. 1 § lagen, 2010:921, om mark- och miljödomstolar). Det är då i första hand reglerna för indispositiva tvistemål i rättegångsbalken som kommer i fråga och de processuella bestämmelserna ska tillämpas i ljuset av den långtgående utredningsskyldighet och beaktandet av olika intressen – inte minst allmänna sådana – som ska prägla hanteringen och tillståndsprövningen av miljörättsliga mål (jfr bl.a. 22 kap. 11 § MB, prop. 1997/98:45, del 2, s. 240 och prop. 2023/24:152 s. 117). Dessa hänsynstaganden gör sig gällande även för Mark- och miljööverdomstolen men med de begränsningar som är för handen i processen där (jfr NJA 2010 s. 690 p. 7–10).

8. Det saknas regler i miljöbalken gällande hanteringen av bristfälliga överklaganden i Mark- och miljööverdomstolen. Av 50 kap. 7 § RB följer dock att domstolen har att utreda såväl formella som materiella oklarheter inom de ramar som satts upp i överklagandet och som kan vara av betydelse för prövningen av detta. När det gäller avvisning av ett överklagande bör försiktighet iakttas eftersom effekten av ett sådant beslut – till skillnad mot t.ex. avvisning av en ansökan om tillstånd – blir att överklagandet inte kommer att kunna prövas i framtiden (jfr 24 kap. 1 § MB). Vidare betonas i förarbetena att rättens särskilda ansvar för domens materiella riktighet i indispositiva tvistemål i sig föranleder försiktighet (jfr prop. 1983/84:78 s. 79).

9. Det finns inget hinder mot att Mark- och miljööverdomstolen översänder mer än ett föreläggande – eller på annat sätt hör av sig till klaganden för klargörande – när klaganden svarar på ett sätt som innebär att oklarheter kvarstår. Behovet av ytterligare kompletteringar gör sig särskilt gällande i fall där det framstår som att klaganden har för avsikt att följa förelägganden från domstolen men av någon anledning inte lyckas med detta. Hur processledningen ska gå till kan dock inte bestämmas enligt en allmän regel utan får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Bedömningen i detta fall

10. Nämnden överklagade visserligen under eget namn till Mark- och miljö­överdomstolen. Med hänsyn till att det normalt sett är kommunen och inte den kommunala nämnden som är part i ansökningsmål låg det dock nära till hands att anta att nämnden klagade för kommunens räkning. Det var därför korrekt av Mark- och miljööverdomstolen att utreda om så var fallet (jfr p. 7).

11. När nämnden svarade på domstolens föreläggande inkom nämnden med ett sammanträdesprotokoll som visade att vissa enskilda tjänstemän fick företräda nämnden, men svarade inte i övrigt på den del av föreläggandet som avsåg själva nämndens klagorätt och på om nämnden företrädde kommunen. Det framstår då som tydligt att nämnden missförstått föreläggandet. Avsaknaden av klargörande i denna del kan under dessa förhållanden knappast anses ha berott på en bristande vilja att följa föreläggandet.

12. Det har följaktligen legat på Mark- och miljööverdomstolen att genom ytterligare processledning verka för att klargöra nämndens uppfattning om förutsättningarna för att överklaga mark- och miljödomstolens deldom. Det gäller särskilt i ett mål som detta där domstolen har ett ansvar för den materiella riktigheten av ett framtida avgörande i sak. Här måste också beaktas att en avvisning skulle omöjliggöra en prövning av ett överklagande som från kommunalt håll uppenbarligen ansetts ha varit befogat för att kunna tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen.

13. Mot den nu tecknade bakgrunden borde överklagandet inte ha avvisats. Den bristande processledningen från domstolens sida gör att avvisningsbeslutet ska upphävas och målet återförvisas till Mark- och miljööverdomstolen för förnyad behandling av överklagandet dit.

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Petter Asp, referent, Cecilia Renfors, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 17 juni 2025 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. Mark- och miljödomstolen beviljade i en deldom Swerock tillstånd att bedriva täktverksamhet i bland annat Västerås kommun. Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen. I det aktuella överklagandet angavs Miljö- och konsumentnämnden i Västerås kommun som klagande.

2. Mark- och miljööverdomstolen förelade nämnden att komplettera överklagandet. I föreläggandet erinrade domstolen om att det av bestämmelsen i 16 kap. 12 § första stycket 4 MB framgår bland annat att den kommunala nämnd som enligt vad som är särskilt föreskrivet i balken eller i föreskrifter meddelade med stöd av balken, har rätt att överklaga. Vidare erinrades om bestämmelsen i 22 kap. 6 §. Därefter angavs följande:

En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och allmänna intressen inom kommunen. Mot bakgrund av ovanstående föreläggs ni att inkomma med yttrande i fråga om Miljö- och stadsbyggnadsnämndens[1] rätt att överklaga.

I det fall ni gör gällande att Miljö- och konsumentnämnden överklagar för Västerås kommun måste ni skicka in handlingar som visar att nämnden har rätt att företräda kommunen. Gör Ni inte detta inom den tid som anges nedan kan Mark- och miljööverdomstolen avvisa Ert överklagande, vilket innebär att Mark- och miljööverdomstolen inte kommer att pröva Er sak.

3. Som svar på föreläggandet gavs ett sammanträdesprotokoll in som visade att vissa tjänstemän hade fullmakt att företräda nämnden i mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen.

4. Mark- och miljööverdomstolen har avvisat överklagandet och som grund anfört att nämnden inte haft rätt att överklaga mark- och miljödomstolens dom och inte heller visat att den haft rätt att företräda kommunen.

5. Västerås kommun har anfört att nämnden företräder kommunen i målet och att det följer av Reglemente för miljö- och konsumentnämnden, vilket har getts in i HD, att nämnden har den behörigheten.

Rätt att överklaga i ansökningsmål

6. Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad som särskilt är föreskrivet i miljöbalken, i föreskrifter meddelade med stöd av balken eller i lagen (2010:897) om gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland har rätt att överklaga (se 16 kap. 12 § första stycket 4 MB). För att det ska finnas en rätt att överklaga ett beslut enligt bestämmelsen förutsätts alltså att detta har stöd i en sådan lag eller föreskrift som nämns i paragrafen. Någon bestämmelse som ger kommunala nämnder rätt att överklaga när det gäller ansökningsmål enligt miljöbalken finns inte.

7. En annan sak är att det följer av 22 kap. 4 § MB att mark- och miljödomstolen under vissa förutsättningar ska skicka ansökningshandlingarna och kungörelsen i ansökningsmål till den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. En sådan nämnd är då inte part utan remissinstans (jfr numera 22 kap. 11 b § MB; jfr även prop. 2001/02:65 s. 53).

8. Däremot får en kommun överklaga i ett ansökningsmål. Detta följer av att en kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen. Rätten att överklaga är inte beroende av att kommunen inträtt som part redan i mark- och miljödomstolen. (Se 22 kap. 6 § andra stycket, jfr även prop. 1997/98:45, del 2, s. 238.)

Processen i ansökningsmål

9. I mål där mark- och miljödomstolen är första instans tillämpas rättegångsbalkens regler om tvistemål i allmän domstol om inte något annat följer av lag (se 4 kap. 1 § första stycket lagen, 2010:921, om mark- och miljödomstolar). De processuella bestämmelserna ska tillämpas i ljuset av att det i miljörättsliga mål föreligger en utredningsskyldighet för domstolen och att målen aktualiserar hänsynstaganden till flera olika intressen (jfr bl.a. 22 kap. 11 § MB, prop. 1997/98:45, del 2, s. 240 och prop. 2023/24:152 s. 117).

10. Av 50 kap. 7 § RB framgår att domstolen, om ett överklagande inte uppfyller kraven i 4 § eller om det på annat sätt är ofullständigt, ska förelägga klaganden att avhjälpa bristen. Om klaganden inte följer ett sådant föreläggande ska överklagandet avvisas om det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång i den högre rätten.

11. Vid bedömningen av om ett överklagande ska avvisas finns det anledning till försiktighet eftersom det då – till skillnad från när en ansökan om stämning avvisas och där det finns möjlighet att komma in med en ny ansökan – finns en risk för att klaganden lider rättsförlust. Det gäller inte minst i ansökningsmål där ett lagakraftvunnet avgörande har rättskraft mot alla klagoberättigade. Möjligheten att avvisa ett överklagande måste alltså användas med viss urskillning. (Jfr prop. 1983/84:78 s. 39 f. och 41.)

12. Det kan mot den bakgrunden, när det första föreläggandet inte leder till erforderliga klarlägganden, finnas anledning att exempelvis utfärda ett nytt föreläggande eller efterfråga ytterligare kompletteringar via telefon eller e-post. Särskild anledning att överväga ytterligare åtgärder finns i de fall där det kan antas att bristerna i den komplettering som inkommit beror på ett förbiseende eller är föranledda av att det första föreläggandet kan ha missförståtts.

Bedömningen i detta fall

13. Nämnden har inte för egen räkning haft rätt att överklaga mark- och miljödomstolens avgörande (se p. 6).

14. Som svar på Mark- och miljööverdomstolens föreläggande inkom nämnden med ett sammanträdesprotokoll som visade att vissa tjänstemän hade rätt att företräda nämnden och den yttrade sig också i sak. Svaret talar för att nämnden missförstått föreläggandet.

15. Med hänsyn till att det var kommunen (se p. 8) och inte den kommunala nämnden som hade rätt att överklaga – och med beaktande av att det inte är ovanligt att en kommunal nämnd företräder kommunen i frågor inom nämndens ansvarsområde – låg det även efter nämndens svar nära till hands att utgå från att överklagandet skedde för kommunens räkning.

16. Mark- och miljööverdomstolen skulle därför genom ytterligare processledning ha verkat för att klargöra frågan om nämnden klagade för kommunens räkning och om nämndens behörighet (se p. 10–12).

17. I HD har kommunen anfört att den i målet företräds av nämnden och gett in behörighetshandlingar.

18. Det står numera klart att överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen ska uppfattas så att nämnden överklagade för kommunens räkning. Det står också klart att nämnden var behörig att göra det.

19. Överklagandet skulle alltså inte ha avvisats. Avvisningsbeslutet ska därför upphävas och målet återförvisas till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt handläggning.

HD:s avgörande

HD ändrar Mark- och miljööverdomstolens beslut på så sätt att avvisningsbeslutet i punkten 1 upphävs.

HD visar målet åter till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt handläggning.

^[1] Ska rätteligen vara Miljö- och konsumentnämnden.