Referat

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE 

Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-04-30 i mål nr 
M 8719-24, se bilaga A

PARTER

Klagande

Länsstyrelsen i Gotlands län

Motpart 

Heidelberg Materials Cement Sverige AB 

Ombud: A.B och A.L

SAKEN

Föreläggande om förstudie av förorenade sediment i Bogeviken i Gotlands kommun 

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT 

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Gotlands läns beslut den 11 oktober 2024 (dnr 3471-2024) avseende föreläggande om förstudie av förorenade sediment i Bogeviken. 

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Gotlands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa länsstyrelsens beslut. 

Heidelberg Materials Cement Sverige AB har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört i huvudsak följande. 

Bogeviken och dess vattenförekomstavrinningsområde (VARO) utgör ett förorenat område som kan medföra olägenhet eller risk för människors hälsa eller miljön. Bland annat har förhöjda halter av metallerna koppar, zink, bly, kadmium och krom uppmätts i Bogevikens sediment. Bolaget har bidragit till föroreningsskadan i egenskap av solidariskt ansvarig verksamhetsutövare och fastighetsägare. Det är även skäligt enligt 10 kap. 4 § miljöbalken att förelägga bolaget att genomföra en undersökning för att kartlägga vilka risker som föroreningsskadan kan medföra. 

Bolaget bedriver verksamhet inom Bogevikens VARO som kan ge upphov till sedimentföroreningar i form av de ämnen som föreläggandet omfattar. Ämnen som PFAS, uran och dioxiner har ännu inte analyserats, men omfattas av föreläggandet då det finns anledning att anta att de kan förekomma i Bogeviken. Länshållningsvatten från bolagets verksamhet i Filehajdar-täkten har sedan 1983 avletts till Anerån som mynnar i Bogeviken. Den omständigheten att halterna i länshållningsvattnet från Filehajdar-täkten generellt är lägre än uppströms Anerån utesluter inte att täkten har bidragit till föroreningsskada i Bogeviken. Även en begränsad användning av kemikalier kan innebära en risk för diffusa utsläpp över tid, särskilt i en långvarig verksamhet. Spill, avrinning eller läckage behöver inte heller vara omfattande för att med tiden orsaka ackumulering i sediment. 

Det finns en historisk dokumentation som tydligt visar att utsläpp från bolagets verksamhet har förekommit i riktning mot Bogeviken även från västra brottet och deponiområdet. Enligt ett meddelande från den tidigare verksamhetsutövaren Cementa AB till länsstyrelsen år 1976 avleddes deponivatten till Spillingsån som mynnar i Bogeviken. Bolaget har vidare utfört laktester år 2007 på bolagets västra deponi som har visat lakningspotential för klorid och selen i nivåer som motsvarar farligt avfall. När det gäller den kommunala deponin anser länsstyrelsen att bolaget är en solidariskt ansvarig verksamhetsutövare, eftersom det föreligger en möjlig spridningsväg från såväl bolagets deponier som den kommunala deponin. 

Heidelberg Materials Cement Sverige AB har vidhållit vad som tidigare anförts samt lagt till i huvudsak följande. 

Länsstyrelsen har inte visat att det föreligger en föroreningsskada i Bogeviken. Dess sedimentstatus är inte entydig. Uppmätta metallhalter har varierat och de flesta provresultaten överstiger inte använda jämförelsevärden. När det gäller ämnena uran, PFAS, aromatiska kolväten, furaner och dioxiner finns inga provresultat som antyder att det skulle kunna föreligga en föroreningsskada i Bogeviken. Länsstyrelsen kan inte förelägga bolaget om undersökningar i syfte att utreda en eventuell föroreningsskada, eftersom det enligt 10 kap. miljöbalken måste finnas en konstaterad föroreningsskada.

Om domstolen skulle finna att det föreligger en föroreningsskada i Bogeviken, är det i vart fall inte visat att bolaget har bidragit till den. Bolagets cementfabrik (öster om östra brottet) med omgivning ligger inte inom Bogevikens avrinningsområde, se karta nedan. En rad dokument i länsstyrelsens beslutsunderlag behandlar områden utanför Bogevikens avrinningsområde och saknar därför betydelse för frågan om föroreningar i Bogeviken och eventuella kopplingar mellan dessa och bolagets verksamhet. 

KARTAN UTESLUTEN HÄR.

Bild 1. Karta över bolagets avgränsning av det aktuella avrinningsområdet (gråmarkerat).

Det är mycket osannolikt att den tillfälliga avledningen av länshållningsvatten från västra brottet och östra deponin under 1970-talet har bidragit till en föroreningsskada då massorna i bolagets deponier har mycket låg genomsläpplighet. Markprover för metaller från östra deponin år 2023 har uppvisat halter under Naturvårdsverkets riktvärden för mindre än ringa risk (MRR) eller, för ämnen där MRR saknas, under riktvärdena för känslig markanvändning. Länshållningsvatten från Filehajdar-täkten har inte heller bidragit till en föroreningsskada i Bogeviken då det passerar en sedimentationsdamm och oljeavskiljare med filter innan det avleds till Bogeviken via Anerån. Provtagningar visar att metalltillförseln är betydligt högre uppströms Anerån än från täktverksamheten. 

Om domstolen skulle finna att det föreligger en föroreningsskada som bolaget har bidragit till, är länsstyrelsens föreläggande oproportionerligt. Kostnaden för att ta fram provtagningsplanen och genomföra undersökningarna är oskälig. För att utreda historisk påverkan från deponierna är det inte proportionerligt att bolaget, utan fler indikationer än de som nu finns, ska utreda allehanda ämnen i hela vattenförekomsten.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter 

Med föroreningsskada avses en miljöskada som genom förorening av exempelvis ett vattenområde kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (10 kap. 1 § miljöbalken). Begreppet omfattar även förorening av en mindre del av ett vattenområde och kan avse alla slags utsläpp som ger upphov till en förorening (se prop. 2006/07:95, s. 125). 

Det räcker inte med en misstanke om att ett vattenområde kan vara påverkat av vissa förorenande ämnen för att en förorening ska anses föreligga. Relevant för att bedöma om en fastighet är förorenad kan bland annat vara utredning om hur och var den förorenande verksamheten har bedrivits, de aktuella föroreningarnas karaktär och deras spridningsbenägenhet. Eftersom föroreningar typiskt sett sprider sig i mark och vatten, kan även en fastighet där någon förorenande verksamhet inte bedrivits vara förorenad. Vad som krävs för att konstatera att ett mark- eller vattenområde är förorenat får bedömas i det enskilda fallet, men resultatet av en MIFO fas 1-undersökning kan i sig vara tillräckligt. Det kan finnas fog för att förelägga en verksamhetsutövare att utföra provtagningar i en recipient på en närliggande fastighet, när det har funnits risk för spridning av föroreningar från verksamheten, som därmed har ansetts ingå i det förorenade området. (Se Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 mars 2025 i mål nr M 1592-24 med där gjorda hänvisningar till relevanta rättsfall.) 

Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till en föroreningsskada är ansvarig för avhjälpande, vilket även avser utredning, av skadan (10 kap. 1 § tredje stycket och 2 § miljöbalken). Det är länsstyrelsen som ska visa att det föreligger en föroreningsskada och att bolagets verksamhet har bidragit till föroreningsskadan. 

Ansvarig verksamhetsutövare ska i skälig omfattning utföra eller bekosta det avhjälpande som på grund av föroreningen behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön (10 kap. 4 § första stycket miljöbalken). Vid skälighetsavvägningen ska först utredas vilka efterbehandlingsåtgärder som objektivt sett är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt. Därefter ska ansvarets omfattning bedömas. (Se bland annat rättsfallet MÖD 2010:18.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning 

Det föreligger en föroreningsskada 

Vid bedömningen av om det föreligger en sådan föroreningsskada som länsstyrelsen har påstått, dvs. i Bogeviken och på vissa platser inom dess VARO, ska beaktas att Bogeviken har ett högt skyddsvärde. När det som nu gäller föroreningsskador som kan ha uppstått långt tillbaka i tiden, behöver också beaktas hur vattnet har avrunnit historiskt till Bogeviken. Även om avrinningsområdet norr om Bogeviken kan ha ändrats sedan västra brottet anlades och det därmed inte är helt klarlagt hur Bogevikens VARO avgränsas idag, står det klart att bolagets verksamhet (dvs. såväl Filehajdartäkten, deponiområdet, västra och östra brotten som fabriksområdet) i vart fall historiskt har funnits inom det avrinningsområde som haft Bogeviken som recipient. 

Mark- och miljööverdomstolen ifrågasätter inte att det inte längre avleds något vatten till Bogeviken från bolagets verksamhet i västra- och östra brottet samt fabriksområdet norr om vattenförekomsten Bogeviken. Det står dock klart att det avleddes vatten till Bogeviken i vart fall mellan åren 1976 och 1983 i och med att länshållningsvatten från västra brottet och deponiområdet avleddes till Spillingsån som i sin tur rinner ut i Bogeviken. Det står även klart att länshållningsvatten från Filehajdartäkten avleds till Anerån som också rinner ut i Bogeviken. 

Som nämnts ovan är det inte tillräckligt med en misstanke om att ett vattenområde kan vara påverkat av vissa förorenande ämnen för att konstatera en föroreningsskada. Om det finns utredning som visar att det finns föroreningar på en plats inom ett vattenavrinningsområde kan det dock, med beaktande av föroreningarnas karaktär och deras spridningsbenägenhet i vatten, finnas fog för att förelägga en verksamhetsutövare att utföra provtagningar för de ämnena i recipienten (i detta fall Bogeviken) som då får antas ingå i det förorenade området. 

Länsstyrelsens föreläggande omfattar provtagning och analys av flera ämnen. Bolaget har invänt att flera av dessa ämnen inte har uppmätts i Bogeviken. 

Av länsstyrelsens beslutsunderlag framgår emellertid följande. Förhöjda metallhalter har uppmätts i Bogevikens sediment. Av bolagets kontrollprogram framgår att det i Bogevikens sediment har uppmätts förhöjda halter av metaller, alifatiska kolväten och PAH. Förhöjda halter av alifatiska kolväten, PAH:er samt dioxiner har uppmätts inom fabriksområdet och hantering av petroleumprodukter inom verksamhetsområdet har resulterat i påvisbara halter i mark. Nivåer av oljeindex har även påvisats i pump stationen i Filehajdar som leder till Anerån och vidare till Bogeviken. Detta kan ge upphov till en spridning av bland annat alifatiska- och aromatiska kolväten. PFAS har påträffats i västra brottet, i lakvattendike från deponier (D1) samt i grundvattenrör mellan deponiområdet och Bogeviken. Dioxiner och furaner har påvisats i västra brottet. Även om vissa av de ämnen som har påträffats inte i alla delar överstiger tillämpbara jämförvärden är det sådana ämnen som inte förekommer naturligt i naturen utan som i sig är en indikation på förorening. När det gäller uran, som kan förekomma naturligt, ligger uppmätta halter något högre i Spillingsån än i övriga ytvatten. 

Utifrån vad som har framkommit om det historiska avrinningsområdet och spridnings förutsättningarna för nämnda föroreningar inom bolagets verksamhetsområden norr om Bogeviken samt med hänsyn till att det sedan drygt hundra år på platsen har bedrivits samma typ av verksamhet som kan antas ha gett upphov till dessa ämnen, dvs. även när avledning skedde till Bogeviken, bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det är visat att det föreligger en föroreningsskada avseende samtliga ämnen i länsstyrelsens föreläggande rörande Bogeviken och på de platser inom dess historiska VARO enligt vad som redovisats ovan. 

Bolagets verksamhet har bidragit till föroreningsskadan

För att bolaget i egenskap av verksamhetsutövare ska anses ha ett solidariskt ansvar för avhjälpande krävs ett orsakssamband mellan bolagets verksamhet och föroreningsskadan. Det krävs ingen fördjupad ansvarsutredning i en utredningsfas till följd av konstaterad föroreningsskada; det är nu fråga om en förstudie av förorenade sediment i Bogeviken såsom recipient till ett större avrinningsområde. Frågan om bolagets solidariska ansvar för åtgärder som eventuellt kan komma att krävas i ett senare skede kan bedömas först sedan skadans art och omfattning har undersökts närmare. 

Samtliga verksamhetsområden, inklusive Filehajdar-täkten, ligger på bolagets fastighet som även omfattar en del av Bogeviken och dess VARO. Bolaget har anfört att det aldrig har avletts vatten från fabriksområdet till Bogeviken och att det är mycket osannolikt att bolagets verksamhet har bidragit till en konstaterad föroreningsskada genom dels avledningen av länshållningsvatten från Filehajdar-täkten till Anerån, dels den historiska avledningen av länshållningsvatten från västra brottet och lakvatten från östra deponin. 

Till skillnad från mark- och miljödomstolen bedömer dock Mark- och miljööverdomstolen att länsstyrelsen har visat att det finns ett orsakssamband mellan bolagets verksamhet och föroreningsskadan. Den avledning av länshållningsvatten och deponivatten som historiskt har skett till Bogeviken via Spillingsån samt den avledning som sker till Bogeviken via Anerån från pågående verksamhet utgör sammantaget tillräckligt underlag för att konstatera att bolagets verksamhet i vart fall har bidragit till föroreningsskadan. Vid bedömningen av påverkan från Filehajdar-täkten saknar det nu betydelse att det kan finnas andra potentiella påverkanskällor uppströms Anerån. När det gäller historisk påverkan visar laktester från östra och västra deponin att det deponerade avfallet lakar en del av de ämnen som har orsakat föroreningsskadan. Även övriga ämnen som har orsakat föroreningsskadan har förekommit i bolagets verksamhet som, med hänsyn till vad som tidigare har sagts det historiska avrinningsområdet och risken för spridning av föroreningar norr om Bogeviken, får anses ha bidragit till föroreningsskadan. Den omständigheten att det kan finnas andra ansvariga verksamhetsutövare i området föranleder inte någon annan bedömning. 

Förelagda åtgärder är skäliga 

Av praxis framgår att kostnader för inledande undersöknings- och utredningsåtgärder normalt inte jämkas med stöd av 10 kap. 4 § miljöbalken (se t.ex. Mark- och miljö överdomstolens dom den 11 december 2017 i mål nr M 682-17). Mark- och miljö överdomstolen bedömer att de åtgärder som omfattas av föreläggandet är miljömässigt motiverade och rimliga ur kostnadssynpunkt. 

Sammanfattning

Länsstyrelsen har visat att det föreligger en föroreningsskada i Bogeviken och på vissa platser inom dess historiska VARO och har alltså haft fog för att förelägga bolaget att utföra provtagningar där. Det finns inte skäl att begränsa föreläggandet avseende de ämnen eller de områden som ska undersökas eftersom bolagets verksamhet har genererat utsläpp av de ämnen som har bidragit till skadan. Det har inte heller i övrigt framkommit skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut fastställas. 

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Petra Bergman, referent, och Maria L. McMurray samt tekniska rådet Claes Becker. 

Föredraganden har varit Fanny Vesterberg. 

__________________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER 

Klagande 

Heidelberg Materials Cement Sverige AB

Ombud: M.J. och A.L.

Motpart 

Länsstyrelsen i Gotlands län 
621 85 Visby 

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Gotlands läns beslut 2024-10-11 i ärende nr 3471-2024, se bilaga 1

SAKEN 

Förstudie av förorenade sediment i Bogeviken

_______________

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet. 

_______________

BAKGRUND 

Länsstyrelsen i Gotlands län (länsstyrelsen) förelade genom beslut Heidelberg Materials Cement Sverige att genomföra en förstudie av förorenade sediment i Bogeviken. Heidelberg Materials Cement Sverige AB (bolaget) har överklagat länsstyrelsens beslut. 

YRKANDEN M.M. 

Bolaget har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för ny handläggning. Till stöd för sin talan har bolaget i huvudsak anfört följande. 

Heidelberg Materials verksamheter och berörda avrinningsområden

Bolaget bedriver verksamhet vid Slite i form av tillverkning av cement samt brytning av kalksten i två täkter väster om Slite, File hajdar-täkten respektive Västra brottet. Brytningen i File hajdar-täkten påbörjades omkring 1983. Större delen av fyndigheten i Västra brottet är utbruten. En transportväg går mellan File hajdar täkten och Västra brottet. Historiskt har kalksten även brutits i Östra brottet, som numera ingår i cementfabrikens verksamhetsområde. 

Området kring täkterna omfattar tre avrinningsområden: Spillingsåns, Aneråns och Vikeåns. Vikeån ingår inte i Bogevikens avrinningsområde. I och med att länshållningsvattnet i Västra och Östra brottet pumpas till Östersjön bildar Västra brottet, Östra brottet och deras nära omgivningar i praktiken ett eget avrinnings område med Östersjön som recipient. Spillingsån rinner genom ett anlagt vatten magasin Spillingsmagasinet som är beläget nordväst om Västra brottet. Magasinet anlades 1977 för att försörja cementfabriken med processvatten. När magasinet är fullt rinner vattnet vidare i Spillingsån som mynnar i Bogeviken. Spillingsåns läge har flyttats västerut i två omgångar i takt med att Västra brottet har utökats. Dagvatten från delar av transportvägen har historiskt tillförts Spillingsån. File hajdartäkten ligger huvudsakligen inom Aneråns avrinningsområde. Läns hållningsvatten från 
File hajdar-täkten (det vatten som naturligt ansamlas i täkten och bortleds i syfte att möjliggöra täktverksamheten) avleds till Anerån, som mynnar i Bogeviken ca sex kilometer nedströms avledningspunkten. Vattnet passerar genom en större sedimentationsdamm och en för ändamålet anpassad olje avskiljare med filter innan det når recipienten. Efter avledningspunkten passerar Anerån den anlagda Golfdammen (en gammal grustäkt) och ett flertal mindre anlagda dammar på en golfbana. I området kring golfbanan har fåran anlagts något meandrande medan övriga delar av Anerån till stor del rätats ut och kanaliserats. En mindre del av File hajdar-täkten ligger inom Vikeåns avrinningsområde, som mynnar i Bandhagaån, vilken i sin tur mynnar i Tjäderviken. Inget länshållnings vatten tillförs Vikeåns avrinningsområde. Dagvatten från delar av transportvägen har historiskt tillförts Anerån. Detta dagvatten leds numera till separata dagvatten dammar.

Däremot ingår inte Västra och Östra brottet, liksom cementfabrikens industriområde inklusive det s.k. Oljeberget, i Bogevikens avrinningsområde. Länshållningsvatten från Västra brottet leds via Östra brottet och vidare till Östersjön. Dagvatten som tidigare tillfördes Spillingsån leds numera till Västra brottet. Dagvatten inom industriområdet (inklusive Oljeberget) avrinner till Östersjön. Omedelbart söder om Västra brottet finns tre stycken deponier. En av dessa (den mellersta) är en äldre kommunal deponi som fanns på platsen innan verksamheten vid Västra brottet påbörjades. De två andra deponierna är industrideponier som etablerades i samband med, eller efter att verksamheten vid Västra brottet etablerades på platsen. Grund vattenförhållandena kring Västra brottet är väl undersökta. Det förekommer ingen grundvatten- eller ytvattenströmning från de tre deponierna till Bogeviken. 

Bogevikens avrinningsområde

Ett Vattenförekomstområde (VARO) visar ett geografiskt område där det sker tillrinning av vatten till en ytvattenförekomst. VARO baseras på av SMHI interpolerade avrinningsområden över hela Sverige. Interpoleringen av avrinningsområden tar dock inte hänsyn till antropogena effekter som exempelvis länshållning av ett område. Avgränsningen av VARO i myndighetens geodatabas blir därför missvisande för ett område som Slite. Den egentliga ytvattenavrinningen norr och söder om Västra brottet, inklusive de tre deponierna, sker i riktning mot Västra brottet. Från Västra och Östra brottet pumpas det vatten som inte förbrukas som processvatten till Östersjön. Dagvatten från hela fabriksområdet leds även det till Östersjön. Bogevikens faktiska avrinningsområde har således en betydligt mindre geografisk utbredning än VARO enligt Länsstyrelsens geodatabas. 

På grund av att de bägge brotten är länshållna på -26 respektive ca -30 m ö.h riktas dessutom all grundvattenströmning i det intilliggande berget mot brotten. Inläckande grundvatten i såväl Västra som Östra brottet länshålls till Östersjön tillsammans med övrigt inläckande vatten. Det förekommer således ingen grundvattenströmning i berget till Bogeviken. Någon avledning av vatten från Östra brottet eller Bogevikens faktiska avrinningsområde har således en betydligt mindre geografisk utbredning än VARO enligt Länsstyrelsens geodatabas. 

Avgränsningen av ytvattenförekomstens VARO enligt Länsstyrelsens geodatabas saknar relevans för bedömningen av potentiella föroreningskällor eftersom avgränsningen inte överensstämmer med de faktiska yt- och grundvatten strömningarna. Föreläggandet bygger på felaktiga antaganden om potentiella föroreningskällors påverkan på Bogeviken. En bedömning av potentiella föroreningskällor ska ta sin utgångspunkt i de faktiska förhållandena på platsen.

Förorenade områden 

Länsstyrelsen påstår i skälen till föreläggandet att det inom Bogevikens vattenförekomsts avrinningsområde finns två förorenade områden som har tilldelats en mycket hög sedimentklass, benämnda “Cementas deponiområde” respektive “Cementa AB fabriksområdet.” Länsstyrelsens beskrivning av dessa områden, och dess potentiella påverkan på sedimenten i Bogeviken, är dock ofullständig och i väsentliga delar felaktig vilket utvecklas nedan.

Deponiområdet 

Deponeringen i den mellersta, Kommunala deponin upphörde 1964, innan Västra brottet etablerades vid deponin. Bolaget var inte verksamhetsutövare för deponin under dess drifttid. Avfallet i deponin består till stor del av organiskt material (latrin, hushållsavfall och byggavfall) och lättnedbrytbara fraktioner har i avfallet till stor del har lakat ur deponin medan eventuella svårnedbrytbara ämnen som påträffats i förhöjda halter i provtagningspunkter i Västra brottet till stor del härrör från den kommunala deponin. Under deponins drifttid avleddes lak- och dagvatten via Spillingsån till Bogeviken. Även efter deponins drifttid, fram till att Västra brottet etablerats vid deponin, kan den kommunala deponin ha genererat lakvatten som runnit mot Bogeviken via Spillingsån. Etablerandet av Västra brottet har emellertid förändrat grundvattenströmningen väsentligt och lett till att avrinningen från deponin därefter går norrut, till Västra brottet, i stället för söderut, till Bogeviken. Exakt vid vilken tidpunkt som avrinningen ändrades är inte känt. Som Länsstyrelsen påpekar finns uppgifter från 1976 om att vatten från Västra brottet då leddes till Bogeviken. Detta vatten kan ha innehållit eventuellt lakvatten från den kommunala deponin.

Den Östra deponin innehåller ca 90 procent avbaningsmassor och ca 10 procent produktionsavfall från cementfabriken, huvudsakligen i form av filterdamm och cementugnsstoft. Innehållet i deponin har generellt en mycket låg genom släpplighet. Filterdamm och cementugnsstoft härdar vid kontakt med vatten och bildar ett cementliknande material. Genomförda modelleringar av grundvatten strömningen genom deponin visar på ett mycket begränsat grundvattengenomflöde. Deponin anlades efter att Västra brottet etablerats i området och någon direkt avrinning av lakvatten från Östra deponin till Bogeviken har aldrig förekommit. Det vatten som leddes från Västra brottet till Bogeviken 1976 kan dock ha innehållit lakvatten från den Östra deponin. 

Den Västra deponin innehåller ca 75 procent avbaningsmassor och ca 25 procent produktionsavfall av motsvarande slag som i den Östra deponin. Bedömningen avseende deponins genomsläpplighet är densamma som för Östra deponin. Laktester utförda på ett prov som motsvarar sammansättningen av de olika avfallsslagen som tillfördes Västra deponin under 2007 (ett s.k. deponiprov) visade lakningspotential i halter av klorid och selen som motsvarar farligt avfall, medan övriga ämnen motsvarar inert eller icke farligt avfall. Rapporten från de genomförda laktesterna anger att perkolationstester som utfördes på cementugnsstoftet (vilket pekats ut för att innehålla t.ex. förhöjda halter krom) fick göras om flera gånger på grund av att materialet absorberar vatten och blir tätt, vilket styrker bedömningen att vattengenomströmningen genom materialet är låg. Deponin anlades 1983. Sannolikt hade avledningen av vatten från Västra brottet till Bogeviken upphört helt vid denna tid varför det bedöms som högst osannolikt att Västra deponin har bidragit med föroreningsspridning till Bogeviken. 

Det finns tre grundvattenrör mellan deponierna och Bogeviken. Grundvattenrören ligger på relativt nära avstånd till deponierna, där den övergripande grundvatten strömningen går mot Västra brottet och inte mot Bogeviken. Provtagningsresultat från dessa grundvattenrör kan alltså inte användas för att bedöma någon påverkan på Bogeviken. 

Fabriksområdet och andra områden 

Länsstyrelsens användning av begreppet “fabriksområdet” avser därmed ett mycket större område än den egentliga cementfabriken och innefattar bland annat File hajdar-täkten, Västra brottet inklusive Deponiområdet, Östra brottet, transportvägen mellan File hajdar-täkten och Västra brottet och cementfabrikens industriområde. Av dessa är det endast File hajdar-täkten som ligger inom Bogevikens avrinningsområde (även transportvägen tillhörde fram till 2021 avrinningsområdet). Det egentliga fabriksområdet ligger inte till någon del inom Bogevikens avrinningsområde, och har inte heller gjort så historiskt.

Länsstyrelsen hänvisar till uppgifter om att lagring av spillolja, eldningsolja, A/C bränsle, däck och kol tidigare förekommit på Oljeberget, att en dieseltank varit belägen i Västra brottet, att bränder förekommit inom fabriksområdet och att släckvatten tömts i den vattenfyllda delen av Västra brottet. Dessa omständigheter saknar betydelse för frågan om sedimentföroreningar i Bogeviken eftersom de aktuella områdena inte ingår i Bogevikens avrinningsområde. I skälen till föreläggandet hänvisas till provtagningar av PFAS i släckvatten och i sediment i Västra brottet samt dioxiner i Västra brottet. Dessa uppgifter saknar av samma skäl relevans för frågan om påverkan på Bogeviken. 

Däremot är det i och för sig riktigt att länshållningsvatten från File hajdar-täkten avleds till Bogeviken via Anerån. Att, som Länsstyrelsen påstår, “cementindustrin”. skulle utgöra en påverkanskälla är dock missvisande eftersom verksamheten i File hajdar-täkten utgörs av täktverksamhet, inte cementtillverkning. Påståendet att verksamheten kan innebära en risk för sänkt status med avseende på kadmium, dioxiner, PAH:er och metaller synes bero på en sammanblandning med det egentliga fabriksområdet, som alltså inte avrinner mot Bogeviken. Metaller är grundämnen som är naturligt förekommande i olika halter i såväl berggrunden som i grundvatten, ytvatten och nederbörd. PAH:er förekommer i petroleum. Arbets fordon förbrukar drivmedel, olika oljor, smörjfett och kylarvätska. Bolaget kan inte utesluta att det förekommit spill av petroleumprodukter som pumpats vidare till Anerån under File hajdar-täktens livstid, men om det skett torde det vara små mängder. Idag passerar länshållningsvatten en oljeavskiljare i File 
hajdar-täkten, varigenom läckage eller spill förhindras. 

Utsläpp av länshållningsvatten till Anerån har skett sedan brytningen i File hajdar- täkten påbörjades ca 1983. Länshållningsvattnet har förhöjda halter av vissa ämnen jämfört med bakgrundshalter i Anerån och historiskt har både länshållningsvattnet och transportvägen bidragit med utsläpp av suspenderat material till Anerån. Tillförlitliga mätdata för utgående länshållningsflöde från File hajdar-täkten till Anerån finns från år 2011. Länshållningsflödet har ökat kontinuerligt i takt med att brytområdet blivit större, från obefintligt kring 1983 till i dagsläget ca 15 % av årsmedelflödet i Anerån vid mynningen i Bogeviken. Den absoluta majoriteten av flödet som tillförs Bogeviken via Anerån härrör alltså inte från täktverksamheten. 

Bolaget har låtit jämföra uppmätta halter av bly, kadmium, koppar, zink och suspenderat material i länshållningsvattnet med motsvarande bakgrundshalter i en punkt uppströms sammanflödespunkten i Anerån som är opåverkad av täktverksamheten (nedan benämnd Anerån uppströms). Bakgrundshalter i Anerån finns tillgängliga från år 2019. Vattenkemiska analysdata för länshållningsvattnet från File hajdar-täkten finns från år 1997 för suspenderat material och från år 2015 för metaller. Såvitt bolaget känner till har inte PAH analyserats i länshållnings vattnet.

Uppmätta halter av metaller är i samma storleksordning i länshållningsvattnet som i Anerån uppströms. Halter av bly är något högre i länshållningsvattnet medan halterna av kadmium, koppar och zink är något högre i Anerån uppströms. Halterna suspenderat material har historiskt varit högre i länshållningsvattnet än i Anerån uppströms. 

Genom att interpolera uppmätta länshållningsflöden från nutid till 1983 har ett medellänshållningsflöde om ca 350 000 m3/år eller ca 11 l/s beräknats för täktens livstid. Justerat för täktens tillrinningsområde har Aneråns årsmedelflöde beräknats till ca 130 l/s med hjälp av modellerade flöden från SMHI:s hydrologiska modell SHYPE (SMHI, 2024). Uppmätta halter av bly, kadmium, koppar, zink och suspenderat material i länshållningsvattnet respektive i mätpunkten Anerån uppströms har medelvärdesbildats för respektive mätperiod och ansatts som halter för ett medelår under täktens livstid. Utifrån årsmedelflöden och årsmedelhalter har tillskottet under ett medelår till Bogeviken via Anerån beräknats. 

Tillförda mängder av metallerna bly, kadmium, koppar och zink till Bogeviken under File hajdar-täktens livstid är ca tio gånger högre per år från Aneråns avrinningsområde jämfört med från länshållningsvattnet. Mängderna suspenderat material är också betydligt större från Aneråns avrinningsområde än från File hajdar-täkten. Eftersom täkten varit i drift under ca 40 år blir de totala skillnaderna i mängder stora. 

Historiskt, fram till ca år 2021, tillfördes suspenderat material till Anerån även via dagvatten från transportvägen. Hur stora mängder som tillförts via transportvägens dagvatten är svåra att uppskatta. Från transportvägens passage över Anerån och något nedströms Golfdammen har dock urgrävning av sediment utförts av bolaget.

Sedimentet härrörde sannolikt till största del från transportvägen och i viss mån från länshållningsvattnet. Golfdammen och dammarna på golfbanan innehåller sannolikt en stor del sediment som härrör från suspenderat material från täktverksamheten. 

Många ämnen, däribland metaller, binder gärna till organiskt material i sediment. Det sediment som tillförts Anerån och Bogeviken från täktverksamheten (via länshållningsvatten och truckvägens dagvatten) är dock oorganiska då de består av finfördelade kalkstensfraktioner. Metaller kan dock ha spridits från täkt verksamheten till Bogeviken med finfördelade kalkstensfraktioner via partikel bunden transport. 

Sammanfattningsvis har täktverksamheten bidragit med sediment till Bogeviken. De metaller som det uppmätts förhöjda halter av i Bogevikens sediment uppvisar dock låga halter i analyser från täktverksamheten. Vidare är den tillförsel av mängder av de beskrivna metallerna och det suspenderade materialet betydligt högre från Aneråns avrinningsområde än från täktverksamheten. De allra största delarna av de förhöjda halterna torde därför inte komma från täktverksamheten. Länsstyrelsen hänvisar även till resultat från bolaget provtagningar i Bogeviken, Spillingsån och Anerån, och uran uppmätts i alla ytvatten”, varvid Spillingsån hade den högsta halten, med ett medelvärde på 4,5 ug/1. Det är oklart på vilket sätt Länsstyrelsen menar att uran halten i Spillingsån skulle ha ett samband med bolaget verksamhet eftersom bolaget inte avleder något vatten till Spillingsån. Uran är naturligt förekommande i vattendragen i området och bolagets provtagningar visar att halten uran i länshållningsvattnet från File hajdar-täkten är i paritet med uranhalten uppströms utsläppspunkten i Anerån, samt lägre än uranhalterna i Spillingsån.

PFAS-halter söder om Deponiområdet 

De uppmätta halterna av PFAS mellan Deponiområdet och Bogeviken är i paritet med halter som är vanligt förekommande i urbana miljöer. Länsstyrelsens påstående, att det är “sannolikt” att föreningen härrör från deponierna eller bolagets verksamhetsområde kan endast stämma såvitt avser historisk påverkan innan Västra brottet etablerades. Länsstyrelsens bedömning i denna del synes dock utgå från den felaktiga förutsättningen att yt- och grundvatten från deponierna, Västra brottet, fabriksområdet och Oljeberget avrinner i riktning mot Bogeviken. 

Tidigare provtagningar 

Under 2011 tog Länsstyrelsen sedimentprover i tre lokaler i Bogeviken. Under 2015 gjorde länsstyrelsen en förnyad provtagning i samma tre lokaler och i ytterligare en lokal. Lokalerna är ungefärligen belägna i varsitt hörn av Bogeviken (NV, SO, SV och SO). Analysresultaten visar att halterna av totalkväve och totalfosfor är relativt låga medan alla lokaler innehöll förhöjda halter av tungmetaller. Bly, kadmium, koppar och zink är de metaller som överskrider använda jämförelsevärden i störst utsträckning. Dessa provtagningar nämns inte i föreläggandet och det är således oklart om Länsstyrelsen har beaktat dessa när föreläggandet utfärdades. 

Bolaget genomförde år 2023 egna sedimentprovtagningar i Bogeviken som redovisades för Länsstyrelsen i bolagets miljörapport. Provtagningslokalerna är belägna i en linje från nära Aneråns mynning i väster till Bogevikens utlopp i Östersjön i öster. Rapporten innehåller, till skillnad från vad Länsstyrelsen påstår i föreläggandet, uppgift om provtagningsdjup. Uppmätta metallhalter är i paritet med halterna enligt Länsstyrelsens tidigare provtagningar, förutom krom som är något högre. Analysresultaten visar även förekomst av PAH:er.

Andra potentiella påverkanskällor 

Inom Bogevikens avrinningsområde finns ett flertal andra befintliga och historiska verksamheter som högst sannolikt har bidragit med föroreningar till Bogevikens sediment. Som exempel kan nämnas den järnvägsvall som korsar Bogevikens utlopp till Östersjön, som mellan 1902 och 1953 tillhörde Slite-Roma järnväg. Enligt länsstyrelsernas s.k. EBH-karta har det inom 500 meter från Bogeviken förekommit garveri, verkstadsindustri och gjuteriverksamhet. Inom Spillingsåns avrinningsområde, norr om bolagets fastigheter, finns ytterligare en kommunal deponi, som alltjämt är i drift. Vid mitten av 1970-talet utredde bolaget (då Cementa AB) det aktuella området som ett alternativ för brytning av kalksten, varvid det bland annat konstaterades att deponin vid den tiden inte var utförd så att särskilda marktätningsåtgärder vidtagits och att det enligt uppgift förelegat problem med lakvattnet. Bolagets bedömning är att hela deponin historiskt har avvattnats till Spillingsån. 

Föreläggandet bör upphävas 

Flera av de påverkansfaktorer som Länsstyrelsen anger i sitt föreläggande, däribland hela cementfabrikens verksamhetsområde innefattande lagring av bränslen m.m, har inte bidragit till förorening av sediment i Bogeviken eftersom dessa områden aldrig har ingått i Bogevikens avrinningsområde. Tillförseln av mängder av analyserade metaller och suspenderat material från File hajdar-täkten är betydligt lägre än tillförseln från Aneråns avrinningsområde som helhet, och relevanta metallhalter från File hajdar-täkten är förhållandevis låga. Det kan således konstateras att täktverksamheten vid File hajdar-täkten inte kan ha bidragit till föroreningar av Bogevikens sediment annat än i mycket begränsad mån. Det är däremot sannolikt att förorenat lakvatten från Deponiområdet historiskt har inne burit en påverkan på Bogevikens sediment. Detta gäller i första hand den aktiva driften av den s.k. kommunala deponin, vilken avslutades 1964 innan bolaget etablerade verksamhet vid Deponiområdet. Viss påverkan kan ha förekommit senare under 1960-talet och under 1970-talet. Som ovan nämnts finns en uppgift från 1976 om att vatten pumpats från Västra brottet till Bogeviken.

Av Naturvårdsverkets manual Ansvar för avhjälpande av miljöskador framgår att en ansvarsutredning ska företas inom ramen för länsstyrelsernas tillsyn gällande miljöskador. I denna utredning behöver det avgöras vem som är adressat och om utredningar är skäliga att kräva. En ansvarsutredning ska enligt vägledningen redogöra för den eller de verksamheter som har bidragit till en förorenings uppkomst, och i vilken omfattning. De verksamhetsutövare som kan åläggas ansvar ska beskrivas och respektive förorening kopplas till en verksamhet. Således ska varje verksamhetsutövares bidrag till föroreningssituationen avgöras, exempelvis utifrån en beskrivning av olika processer i verksamheten. Tillsynsmyndigheten kan hänvisa till den företagna ansvarsutredningen i beslutet, alternativt bilägga den. Bolagets har ingen kännedom om huruvida Länsstyrelsen har gjort en ansvarsutredning, men av vad som framgår av det överklagade föreläggandet tycks någon sådan utredning inte ha legat till grund för föreläggandet. 

Det kan inledningsvis räcka med en enklare ansvarsbedömning där det är tillräckligt att det konstaterats att det finns en ansvarig för avhjälpande för att krav på utredningar ska kunna ställas. I enkla fall behöver det således inte genomföras någon fullständig ansvarsutredning. Frågan om förorenade sediment i Bogeviken och vilka källor som eventuellt har orsakat sådan förorening, är inte ett enkelt fall. En enklare ansvarsbedömning skulle däremot kunna vara tillräcklig för att förelägga om utredningar av föroreningar vid Deponiområdet.

Oavsett om det räcker med en enkel ansvarsbedömning eller inte så måste bedömningen ta hänsyn till korrekt tillgänglig information om de faktiska, nutida och historiska, förhållandena. En ansvarsbedömning som vilar på felaktiga antaganden om exempelvis yt- och grundvattenförhållandena kan inte accepteras när tillsynsmyndigheten samtidigt har tillgång till korrekt information om för hållandena på platsen. Det faktum att en verksamhetsutövare under vissa förut sättningar har möjlighet att i efterhand föra en civilrättslig talan om kostnads fördelning gentemot andra ansvariga befriar inte heller Länsstyrelsen från sitt ansvar att basera föreläggandet på korrekt information.

Länsstyrelsen har i föreläggandet felaktigt utgått ifrån att all verksamhet som bolaget bedriver i och omkring Slite potentiellt har orsakat förorening av Bogevikens sediment, och samtidigt bortsett från andra potentiella påverkans faktorer, trots att dessa är kända. Föreläggandet har dessutom inte, såvitt framgår, baserats på relevant tillgänglig information från tidigare genomförda provtagningar. Dessa felaktigheter talar i sig för att föreläggandet ska upphävas. 

Det är inte skäligt att ålägga bolaget ett ansvar för genomförandet av en förstudie av förorenade sediment i Bogeviken. Däremot motsätter sig bolaget inte att genomföra ytterligare undersökningar avseende Deponiområdets historiska påverkan på Bogeviken. Sådana utredningar bör enligt bolagets uppfattning inriktas på att utreda under vilka perioder, och i vilken omfattning, som det förekommit avledning av vatten från bolagets verksamheter till Bogeviken, samt vilka föroreningar som därigenom kan ha tillförts viken. 

Det är lämpligast att föreläggandet upphävs och att ärendet visas åter till Länsstyrelsen som bör genomföra en ansvarsutredning och därefter ta ställning till vilka skäliga utredningsåtgärder som bör åläggas identifierade verksamhetsutövare. 

Länsstyrelsen har yttrat sig och har i huvudsak anfört följande. 

Bogeviken och dess VARO är ett förorenat område som kan innebära olägenhet eller risk för människors hälsa eller miljön enligt 10 kap. MB. Bolaget är en solidarisk ansvarig verksamhetsutövare och fastighetsägare som bidragit till föroreningsskadan och att det därmed är skäligt att kräva bolaget att undersöka vilka risker föroreningsskadan kan medföra. 

Länsstyrelsens definition av “fabriksområdet” innefattar ett större område in än den egentliga cementfabriken. Vissa delar ligger inte inom VARO för Bogeviken och vissa verksamheter har inte avrinning mot Bogeviken. Däremot ligger bland annat oljeberget, deponierna och västra brottet inom VARO enligt LST geodatabas. File hajdar ligger inom Aneråns avrinningsområde och mynnar i Bogeviken.

Deponierna kan ha spridit föroreningar till Bogeviken. Bolaget har under 70-talet avlett deponivatten till Spillningsån (enligt ett meddelande till Länsstyrelsen daterat 1976-09-01) som mynnar i Bogeviken. Länsstyrelsen anser att bolaget är en solidariskt ansvarig verksamhetsutövare för deponierna, bolaget är även fastighets ägare över deponiområdet (dvs. östra-, västra-, och kommunala deponin). Vid förvaringsfall kan verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren ha det primära ansvaret även om verksamheten har upphört eller ägarförhållandena ändrats (9 kap. 1 § andra punkten MB). Detta finns också beskrivet i rådande praxis; MÖD 2006:63, MÖD 2010:10 och MÖD 2010:11. Om läckaget från deponin har skett till följd av att bolaget inte vidtagit tillräckliga försiktighetsåtgärder så har de även ansvar över den förorening som spridits enligt 10 kap. MB.

Bolaget anger att vatten strömmar från Bogeviken till västra brottet. Samtidigt har PFAS provtagits mellan deponierna och Bogeviken där provsvaren visat PFAS. Det är sannolikt att denna föroreningsskada härrör från deponierna eller bolagets verksamhetsområde. Det är därför skäligt att ställa krav på den nuvarande fastighetsägaren att undersöka eventuellt utläckage från deponin till Bogeviken (2 kap. 3 och 7 §§ MB). Länsstyrelsen ser positivt på att provtagningen inriktas på att avgöra om bolaget orsakat föroreningsskadan samt när i tiden den uppkom. Detta kan till exempel göras genom att provtagningen utförs uppströms respektive nedströms verksamhetsområdet i Spillningsån, samt i en transekt från deponierna och ut i Bogeviken. Föreläggandet innehåller redan krav på åldersbestämning av sedimenten. Åldersbestämningen kan även användas för att avgöra om till exempel uran är naturligt förekommande eller har ett antropogent ursprung.

Bolaget hänvisar till MÖD 2014:2 och anger att det endast är skäligt att kräva att en verksamhetsutövare utreder de föroreningar som den aktuella verksamheten kan ha orsakat. I domen menar bolaget Falkvarv att de enbart haft en obetydlig påverkan på det aktuella avrinningsområdet. Falkvarv gav också in en utredning som visade att verksamheten inte kunde ha bidragit med vissa av de aktuella ämnena. Mark- och miljööverdomstolen beslutade att bolaget skulle utreda föroreningarna, men endast med avseende på de ämnen som verksamhetsutövaren bidragit med. Länsstyrelsen noterar att bolaget inte angett att de inte släppt ut vissa av föroreningarna, utan enbart att uran också kan vara naturligt förekommande samt komma från andra verksamheter. Länsstyrelsen bedömer att det inför en förstudie räcker med en enklare ansvarsbedömning när det finns en solidariskt ansvarig verksamhetsutövare. Detta är baserat på rådande praxis (MÖD 2003:127, MÖD 2005:30 och MÖD 2006:36) samt vägledning från Naturvårdsverket där följande anges: “Inledningsvis kan det räcka med en enklare ansvarsbedömning där det är tillräckligt att det konstaterats att det finns en ansvarig för avhjälpande för att krav ska kunna ställas på utredningar” (Naturvårdsverkets rapport “Ansvar för avhjälpande av miljöskador En vägledning om miljöbalkens regler och rättslig praxis”, utgåva 1.0, sid. 77). I det fall den miljötekniska undersökningen visar att föroreningsskadorna i Bogeviken innebär en oacceptabel risk för människors hälsa eller miljön och det finns vidare behov av avhjälpandeåtgärder kommer läns styrelsen upprätta en ansvarsutredning. I en sådan ansvarsutredning kan fler ansvariga komma att identifieras. 

Eftersom deponeringen påbörjades innan 1969 är det sannolikt att en jämkning av ansvaret även kommer behöva utföras med hänsyn till tidsaspekten (MÖD 2022:10). Om ansvaret jämkas utifrån tidsaspekten kommer statlig finansiering behöva sökas för en eventuell åtgärds genomförande. I statligt finansierade åtgärder kan verksamhetsutövare, i åtgärdsfas, tillgodoräkna sig kostnader för utredningar. Bolaget har även möjlighet att föra en civilrättslig talan gentemot andra ansvariga. 

Den tidigare genomförda sedimentprovtagningen av Länsstyrelsen i Bogeviken omfattade inte samtliga undersökningsparametrar som anges i det aktuella föreläggandet. De nu förelagda undersökningarna är därför nödvändiga för att möjliggöra en bedömning av föroreningssituationen i Bogevikens sediment. Oavsett nuvarande bedömning av avgränsningen för VARO finns en dokumenterad historik som tydligt visar att utsläpp från bolaget i riktning mot Bogeviken har förekommit. De uppmätta halterna av PFAS i grundvattenrör med avrinning mot Bogeviken bedöms av Länsstyrelsen vara av sådan nivå att de inte kan betraktas som försum bara. Förekomsten av dessa föroreningar indikerar en potentiell påverkan på omgivande recipient, vilket motiverar behovet av fördjupad undersökning. 

DOMSKÄL 

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut. 

Mark- och miljödomstolen har att pröva om länsstyrelsen haft skäl att förelägga bolaget att genomföra en förstudie av förorenade sediment i Bogeviken. 

Länsstyrelsen har motiverat föreläggandet i huvudsak enligt följande. Bogeviken och dess VARO är ett förorenat område som kan innebära olägenhet eller risk för människors hälsa eller miljön enligt 10 kap. miljöbalken. Deponierna kan ha spridit föroreningar till Bogeviken. Bolaget har under 70-talet avlett deponivatten till Spillningsån som mynnar i Bogeviken. Bolaget är en solidariskt ansvarig verksamhetsutövare för deponierna. Bolaget är även fastighetsägare över deponiområdet (dvs. östra-, västra-, och kommunala deponin). Vid förvaringsfall kan verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren ha det primära ansvaret även om verksamheten har upphört eller ägarförhållandena ändrats. Om läckaget från deponin har skett till följd av att bolaget inte vidtagit tillräckliga försiktighets åtgärder så har de även ansvar över den förorening som spridits.

Mark- och miljödomstolen instämmer i vad bolaget har anfört om osäkerheter kring ifall bolagets verksamhet bidragit till någon föroreningsskada i Bogeviken. Av underlaget i målet drar domstolen bland annat följande slutsatser. Utredningen i målet stöder bolagets påstående att bolagets verksamhet (deponiområde samt fabriksområde) inte avrinner mot Bogeviken vare sig avseende ytvatten eller grundvatten. Eventuell historisk påverkan från Deponiområdet på Bogevikens sediment härrör sannolikt från den aktiva driften av den s.k. kommunala deponin, vilken avslutades 1964 innan bolaget etablerade verksamhet vid Deponiområdet. Bogeviken tar däremot emot vatten från Anerån och Spillingsån där den förra påverkas av länshållningsvatten från File Hajdar-täkten medan den senare alls inte tar emot vatten i någon större grad från verksamheten. Det finns därmed inte någon tydlig koppling mellan bolagets verksamhet och Bogeviken förutom via Anerån. 

En förutsättning för aktuellt föreläggande är vidare att Länsstyrelsen konstaterar att sedimenten i Bogeviken är förorenade och att föroreningen kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Den sedimentprovtagning i Bogeviken som hänvisas till visar på en komplicerad bild där kvaliteten vid Aneråns mynning inte egentligen är “påverkat” av annat än kadmium och inte har en avvikande kvalitet än någon av de andra provtagningspunkterna där sämsta värden tydligt är på stort avstånd från såväl Aneråns som Spillingsåns tillflöden till Bogeviken.

Tillförseln av mängder av analyserade metaller och suspenderat material från 
File hajdar-täkten är samtidigt betydligt lägre än tillförseln från Aneråns avrinningsområde som helhet, och relevanta metallhalter från File hajdar-täkten är förhållandevis låga. Utifrån tillgängligt underlag framgår inte någon koppling mellan Bogevikens sedimentstatus och utpekade verksamhetsområden. 

Mark- och miljödomstolen bedömer sammanfattningsvis att det av underlaget i målet inte framgår någon tydlig koppling mellan bolagets verksamhet och Bogeviken eller dess sedimentstatus. Det saknas mot denna bakgrund tillräckligt stöd i utredningen för länsstyrelsen att förelägga bolaget om att genomföra en förstudie enligt föreläggandet. Länsstyrelsen har därmed inte haft fog för att besluta om aktuellt föreläggande. Mot denna bakgrund ska föreläggandet upphävas. 

HUR MAN ÖVERKLAGAR, 

se bilaga 2 (MMD-02)
Överklagande senast den 21 maj 2025. Prövningstillstånd krävs. 

Peter Winge                         Ola Lindstrand

_______________
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Peter Winge, ordförande, och tekniska rådet Ola Lindstrand. Föredragande har varit Agnes Nielsen Johansson.