Referat

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-10-01 i mål nr 
M 3405-24, se bilaga A

PARTER

Klagande 

Samhällsbyggnadsnämnden i Burlövs kommun 

Motpart 

Kommunalförbundet VA Syd

SAKEN 

Förbud avseende muddring av förorenat sediment i dagvattendamm ”Karstorpsdammen” på fastigheten X i Burlövs kommun

__________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Samhällsbyggnadsnämnden i Burlövs kommuns beslut den 29 februari 2024 
(dnr Miljö-2024-200) om förbud att utföra muddring av förorenat sediment i dagvattendamm på fastigheten X i Burlövs kommun.

________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Samhällsbyggnadsnämnden i Burlövs kommun (nämnden) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa nämndens beslut att förbjuda Kommunalförbundet VA Syd att utföra muddring av förorenat sediment i Karstorpsdammen. 

Kommunalförbundet VA Syd (förbundet) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. 

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN 

Nämnden har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande.

Enligt 10 kap. 1 § miljöbalken är en föroreningsskada en miljöskada som genom förorening av bl.a. ett mark- eller vattenområde kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Av samma bestämmelse följer att begreppet avhjälpande omfattar utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa en förorenings skada eller en allvarlig miljöskada. Det har genom provtagningar av bottensediment i Karstorpsdammen konstaterats att den är förorenad. Halten av alifater >C16-C35, arsenik och krom överstiger Naturvårdsverkets riktvärden. Flera av föroreningarna som har påvisats i dammen kan skada det akvatiska ekosystemet. Det föreligger därmed en föroreningsskada i den mening som avses i 10 kap. 1 § miljöbalken. Det är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till en föroreningsskada (verksamhetsutövaren) som är ansvarig för det avhjälpande som ska ske. Det är förbundet som är ansvarig verksamhetsutövare för Karstorpsdammen. 

Vid muddring av Karstorpsdammen kan föroreningarna frigöras och blottläggas, både under själva muddringsarbetet och vid hantering och förvaring av muddringsmassorna. Detta gör att muddringen kan medföra en ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna. Denna risk är inte endast ringa. Syftet med anmälningsplikten enligt 28 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är att tillsynsmyndigheten ska kunna fatta beslut om nödvändiga försiktighetsmått, innan arbete påbörjas, för att spridning och exponering av föroreningar till miljön ska undvikas. Bestämmelsen måste förstås så att även om en åtgärd inte primärt syftar till att avhjälpa en förorening, såsom till exempel ett underhållsarbete, är det ändå det som är det slutliga resultatet och ska därmed anses vara anmälningspliktigt. Risken för att föroreningar sprids är densamma oavsett om det gäller ett planerat underhållsarbete eller inte. 

Förbundet har till stöd för sin talan i huvudsak anfört följande.

Karstorpsdammen omfattas, såvitt förbundet känner till, inte av något tidigare tillstånd eller anmälan. I samband med att Burlövs kommun blev medlem i förbundet 2011 tog det, som Burlövs kommuns va-huvudman, över ägandeskapet till kommunens va anläggningar i vilka Karstorpsdammen ingick och fortsatt ingår. Detaljplanen för området där Karstorpsdammen ligger fastställdes 1974. Dammen är belägen på allmän plats och på plankartan anges för platsen “v.y” – vattendrag. Av beslutet till detaljplanen framgår att dammen verkar vara befintlig. I och med detaljplanen har bostadsområdet byggts ut kring dammen. Rörnätsplan från 1975 och plan för dammen från 1976 visar att dammen har rensats och utformats till att vara en teknisk anläggning för fördröjning av dagvatten. Dagvattnet från Karstorpsdammen leds vidare från dammen i två olika ledningar. Den ena ledningen leder vatten i förbundets ledningsnät genom Åkarp till ett dagvattenutlopp i Alnarpsån. Alnarpsån mynnar ut i Lommabukten. Den andra ledningen leder vattnet till dagvattenanläggningen Skonaredammen. Därifrån leds vattnet till ett dagvattenutlopp i Lommabukten.

Att utföra behövligt och kontinuerligt underhåll på en del av en anläggning som till sin funktion är byggd för att fördröja dagvatten och till följd därav fångar föroreningar innebär inte en avhjälpandeåtgärd enligt 10 kap. miljöbalken och en anmälan behöver därmed inte göras enligt 28 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Dagvattendammar och diken i det allmänna va-systemet är tekniska anläggningar som regleras enligt 9 kap. miljöbalken. De föroreningar som finns i de öppna anläggningarna är medvetet samlade där för att föroreningarna inte ska orsaka miljöskada på nedströms liggande vattenförekomster. När de öppna anläggningarna rensas från sediment genomgår de ett löpande underhåll som inte utgör en avhjälpandeåtgärd. Syftet med rensningen är att bibehålla den tekniska funktionen hos anläggningen så att den fortsatt kan fördröja och rena vatten. I sin funktion skiljer sig inte en dagvattendamm från en oljeavskiljare eller annan reningsanläggning. När dessa underhålls utgör det inte en avhjälpandeåtgärd.

Tillsynsmyndigheten har enligt 9 kap. miljöbalken och de allmänna hänsynsreglerna långtgående befogenheter avseende tillsyn. Det finns därför inte skäl att dubbelreglera underhållet av öppna dagvattenanläggningar. Att ha standardiserade och rationella metoder för skötsel och underhåll är viktigt för förbundet då det finns cirka 200 dammar i förbundets medlemskommuner. En dubbelreglering skulle innebära en stor administrativ börda till en nytta som bör vara ytterst begränsad. 

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En förutsättning för att 10 kap. miljöbalken ska vara tillämpligt är att det föreligger en föroreningsskada. Med föroreningsskada avses en miljöskada som genom förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (se 10 kap. 1 § första stycket miljöbalken). Dagvattendammen på fastigheten X ingår i förbundets va-system och syftet med den är att fördröja dagvatten och rena bort föroreningar till skydd för vattendraget. Enligt Mark- och miljööverdomstolen utgör dagvattendammen både en anläggning och ett vattenområde. Det har konstaterats att det finns föroreningar i dammens sediment i form förhöjda halter av alifater, arsenik och krom. Domstolen bedömer att föroreningarna kan sprida sig i dammen och till nedströms liggande vattendrag och på så sätt riskera att skada det akvatiska ekosystemet. Föroreningarna i sedimentet utgör därmed en föroreningsskada. 

Mark och miljööverdomstolen finner att förbundet som verksamhetsutövare är skyldigt att avhjälpa föroreningsskadan (se 10 kap. 2 § miljöbalken). Med avhjälpande avses utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa en föroreningsskada (se 10 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken). Den åtgärd i form av muddring som förbundet planerar att utföra syftar bl.a. till att avlägsna förorenat sediment från dammen och utgör därför enligt Mark- och miljööverdomstolen ett avhjälpande av förorenings skadan. Domstolen ifrågasätter inte att muddringen är nödvändig för att dagvattendammen ska behålla sin sedimenterande funktion och därmed även är en underhållsåtgärd. Det finns dock varken stöd i lagtexten eller i förarbetena för att undanta underhållsåtgärder från kraven i 10 kap. miljöbalken. Att verksamheten är en miljöfarlig verksamhet i enlighet med 9 kap. miljöbalken har enligt Mark- och miljööverdomstolen inte heller någon betydelse för tillämpningen av 10 kap. miljöbalken.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer således att den planerade muddringen utgör en avhjälpandeåtgärd med anledning av en föroreningsskada som kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna i sedimentet och att denna risk inte är ringa. Enligt 28 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är det därför förbjudet att utföra åtgärden utan anmälan till tillsynsmyndigheten. Förbundet har inte lämnat in en sådan anmälan. Mark- och miljööverdomstolen anser därför att nämnden har haft fog för att förbjuda förbundet att utföra muddring av förorenat sediment i dagvattendammen. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och nämndens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Yvonne Eklund samt hovrättsråden Caroline Hedvall Klostermark och Catharina Adlercreutz, referent. 

Föredragande har varit Erik Simberg.

________________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM 

PARTER 

Klagande

Kommunalförbundet VA SYD,

Motpart 

Burlövs kommun, Miljö- och byggnämnden

ÖVERKLAGAT BESLUT 

Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 4 juni 2024 i ärende nr 9899-2024, se bilaga 1 

SAKEN 

Muddring av förorenat sediment i dagvattendamm ”Karstorpsdammen” på 
fastigheten X, Burlövs kommun 

_______________

DOMSLUT

Med ändring av Länsstyrelsens i Skåne län beslut upphäver mark- och 
miljödomstolen Miljö- och byggnämndens i Burlövs kommun beslut den 29 februari 2024 i ärende nr Miljö-2024-200. 

______________

BAKGRUND 

Miljö- och byggnämnden i Burlövs kommun (nämnden) beslutade den 29 februari 2024 att förbjuda VA Syd att utföra muddring av förorenat sediment i dagvattendamm ”Karstorpsdammen” på fastigheten X 

Beslutet fattades med stöd av 26 kap 9, 21 och 22 §§ miljöbalken med hänvisning till 2 kap 3 och 7 §§ miljöbalken. Som skäl för förbudet har nämnden angett att åtgärden är en avhjälpandeåtgärd, den kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna samt att den ökade risken inte är ringa. Åtgärden omfattas därför av anmälningsplikt enligt 28 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, FMH.

VA Syd överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Skåne län, länsstyrelsen, som den 4 juni 2024 avslog överklagandet.

Kommunalförbudet VA SYD, VA SYD, har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. 

VA SYD yrkar att mark- och miljödomstolen upphäver det överklagade beslutet och nämndens ursprungliga beslut. 

VA SYD har huvudsakligen anfört följande till stöd för sin talan. VA SYD är ett kommunalförbund med uppdrag att bl.a. hantera vatten och avlopp inom Burlöv, Eslöv, Lomma, Lund och Malmö kommuner.

Det är inte en avhjälpande åtgärd att sköta en teknisk anläggning, en 
dagvattenanläggning vars delsyfte är att samla föroreningar. Skötseln utgör löpande underhåll av en teknisk anläggning som behöver ske löpande i alla dagvattenanläggningar för att funktionen inom dagvattensystemet ska bibehållas. Det kan förväntas att föroreningar samlas i anläggningen igen i samband med nästföljande regn och att detta fortgår så länge anläggningen underhålls och finns kvar. 

För att en åtgärd ska vara anmälningspliktig enligt 28 § FMH krävs att åtgärden är en avhjälpandeåtgärd, att åtgärden kan medföra ökad risk för spridning eller exponering av föroreningarna och att den ökade risken inte endast är ringa. 

Lydelsen i 28 § FMH kom till i samband med att miljöansvarsdirektivet 
implementerades i svensk rätt. Ordet “efterbehandlingsåtgärd” ersattes med “avhjälpandeåtgärd”. Den nya terminologin beskrev bättre de reparativa och kompenserande åtgärder som kan komma i fråga för andra miljöskador än markföroreningar. I 10 kap 18 § tredje stycket MB introducerades en legal definition av avhjälpandebegreppet, som saknats beträffande ”efterbehandling”.

Det finns en begreppsmässig koppling mellan ”avhjälpandeåtgärd” i 28 § FMH och ”avhjälpande i 10 kap MB. Anmälningsplikten enligt 28 § FMH omfattar inte varje åtgärd inom ett förorenat område som kan medföra en inte ringa risk för spridning eller exponering av föroreningarna. Avgörande är om åtgärden utgör led i vad som enligt 10 kap 18 § tredje stycket MB kan anses som ett avhjälpande. Det saknas stöd för att enligt 28 § FMH uppställa förbud för underhåll av en dagvattenanläggning. 

VA SYD förstår bedömningen om risk för spridning av förorening. VA SYD har skyldighet enligt bl.a. 2 kap 2 och 3 §§ MB skyldighet att vidta tillräckliga åtgärder för att inte oacceptabel spridning av föroreningar sker. Information om hur detta 
säkerställs framgår kort av överklagandet till länsstyrelsen. Även om anmälningsplikt enligt 28 § FMH inte finns kan löpande tillsyn och kontroll av att tillräcklig egen kontroll sker, göras.

Sammantaget är det mer rimligt att likställa en dagvattendamm med en oljeavskiljare eller annan teknisk reningsanläggning som regleras enligt 9 kap MB.

VA SYD har kompletterat med översiktlig information och karta över 
dammanläggningen. Av denna framgår bl.a. att dammen huvudsakligen tar emot dagvatten från områden med bostadsbebyggelse samt att funktionen huvudsakligen syftar till fördröjning/utjämning. Vidare framgår att det finns två utlopp från ledningsnät till an läggningen samt två inlopp som leder vattnet vidare, det ena via VA SYD:s ledningsnät och det andra via ledning som tillhör gatukontoret i Burlövs kommun. 

VA SYD hänvisar även till vad som anförts i överklagandeskriften till länsstyrelsen. 

Nämnden har i yttrande angett att de motsätter sig begäran och att det inte finns skäl för upphävande av tidigare beslut i ärendet.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut. 

Mark- och miljödomstolen har i målet att avgöra om nämnden haft stöd för att förbjuda VA SYD att utföra aktuell muddring med hänvisning till att den är en åtgärd som kräver anmälan enligt 28 § FMH. 

Mark- och miljödomstolen bedömer utifrån vad som framgår av handlingarna i målet att Karstorpsdammen är anlagd för fördröjning av det dagvatten som kommer från bostadsbebyggelse och som huvudsakligen leds till den via två stycken ledningar. Även avledningen från dammen sker via ledningsnät till recipient.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att det är oundvikligt att det samlas sediment i anlagda fördröjningsdammar. Dessa sediment kan också vara förorenade i större eller mindre grad beroende på omgivningsförhållanden. Det torde även i många fall vara önskvärt att föroreningar kan samlas upp på detta sätt genom att de fastläggs i sediment. Beroende på mängden sediment behöver underhållsrensning/muddring ske med varierande tidsintervall. Detta medför däremot enligt domstolens bedömning inte att åtgärden ska ses som en avhjälpandeåtgärd som kräver anmälan enligt 28 § FMH. Rensning eller muddring av en sådan fördröjningsdamm bör i stället bedömas som en del i det fortlöpande underhållet av det ledningsnät som syftar till att omhänderta dagvatten inom bebyggda områden. 

Mark- och miljödomstolen erinrar om att verksamhetsutövaren är ansvarig för att övriga bestämmelser i miljöbalken följs, såsom de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap, liksom att tillsynsmyndigheten har möjlighet att bedriva den tillsyn som kan behövas.

Sammanfattningsvis finner mark- och miljödomstolen att nämnden inte haft fog för sitt beslut att förbjuda muddringen. Mark- och miljödomstolen ska således med ändring av länsstyrelsens beslut, upphäva nämndens beslut.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, 

se bilaga 2 (MMD- 02) 
Överklagande senast den 22 oktober 2024. 

Karin Fridell                             Henrik Östman

______________
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Karin Fridell, ordförande, och 
tekniska rådet Henrik Östman.