Referat

Hovrätten för Nedre Norrland

Ångermanlands tingsrätt dömde den 29 mars 2006 A.E. för misshandel, stöld, häleriförseelse, skadegörelse, rattfylleri och narkotikabrott, ringa brott. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst 100 timmar, varvid tingsrätten angav att, om fängelse i stället hade valts som påföljd, fängelse 4 månader skulle ha dömts ut.

Domen vann laga kraft.

Åklagaren ansökte om resning och yrkade att åtalet för rattfylleri skulle ogillas men anförde att det saknades anledning att ändra den utdömda påföljden.

A.E. yttrade sig och yrkade bifall till åklagarens resningsansökan samt gjorde gällande att det fanns skäl att nedsätta den utdömda påföljden.

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson, Risto Stoorhöök och Anders Erlman, referent) anförde i slutligt beslut den 4 oktober 2006 bl.a. följande.

Åklagaren har gjort gällande att resning bör beviljas då den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag. Hon har därvid anfört följande. A.E. har dömts för att ha kört bil efter att ha intagit amfetamin. Som bevisning åberopades ett analysresultat från RMV som visade att A.E. hade 10 mikrogram amfetamin per milliliter urin i kroppen. För s.k. drograttfylleri kan inte dömas med mindre än att ett blodprov tagits. Skäl till resning föreligger därför.

Hovrätten konstaterar att A.E. åtalats och sedermera dömts för rattfylleri bestående i att han ”den 28 november 2004 fört personbil på Nygatan i Örnsköldsvik efter att olovligen ha intagit amfetamin, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden funnits narkotika kvar i hans blod”. Den aktuella gärningen är belagd med straff i 4 § andra stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Det anges inte i lagtexten att förekomsten av narkotiskt ämne i blodet måste styrkas genom blodprov. Med hänsyn härtill och att huvudregeln om fri bevisprövning således får anses gälla även i fråga om förekomsten av narkotiskt ämne i blodet kan den rättstillämpning som ligger till grund för domen inte anses strida mot lag. Den omständigheten att åklagaren numera anser att den bevisning som åberopades till styrkande av åtalet inte är tillräcklig för en fällande dom utgör inte grund för resning. Resningsansökningen bör således lämnas utan bifall.

Hovrätten avslår resningsansökningen.

Hovrättens beslut meddelat: den 4 oktober 2006.

Mål nr: ÖÄ 532-06.

Lagrum: 58 kap. 2 § rättegångsbalken; 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Rättsfall: NJA 1984 s. 637.