Referat

Not 44

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 november 2025 följande beslut (mål nr 6045-25 och 6046-25). 

Bakgrund

1. Förvaltningsrätten i Stockholm biföll den 11 juli 2022 en ansökan från Skatteverket om företrädaransvar avseende M.A. Han förpliktigades att, solidariskt med det bolag i vilket han varit legal företrädare, betala vissa skatter och avgifter till staten (mål nr 8477-22 och 9021-22).

2. Som legal företrädare för bolaget ansågs M.A:s underlåtelse att vidta verksamma åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen innebära att han i vart fall varit grovt oaktsam. Vad M.A. anfört om att han hade blivit lurad av en person till vilken det faktiska ansvaret för den ekonomiska hanteringen hade delegerats, ansågs inte utgöra särskilda skäl för befrielse eller nedsättning.

3. M.A. överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm som avslog överklagandet (mål nr 5753-22 och 5754-22).

Yrkanden m.m.

4. M.A. ansöker om resning och anför följande. Sedan kammarrättens dom har han friats från straffrättsligt ansvar avseende bl.a. grovt skattebrott bestående i underlåtelse att deklarera bolagets utgående mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter under den tid som företrädar­ansvaret gäller. Av brottmålsdomen framgår att en annan person var bolagets faktiska företrädare och att den personen hade tagit på sig hela ansvaret för bolagets deklarationer och ekonomi i övrigt. Det har därmed framkommit nya omständigheter och bevis som styrker att han inte var faktisk företrädare för bolaget under den period skatter och avgifter förföll till betalning och att han inte har agerat grovt oaktsamt.

Skälen för avgörandet

5. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt.

6. En legal företrädare för ett bolag kan bli betalningsskyldig om han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala skatter och avgifter. När det gäller oaktsamhetsfallen är en utgångspunkt vid bedömningen att en företrädare som driver verksamheten vidare – trots att han eller hon har insett, eller borde ha insett, att en fortsatt drift medför en påtaglig risk för att bolaget inte kommer att kunna fullgöra sin betalnings­skyldighet – får anses ha agerat grovt oaktsamt. En företrädare som brister i sitt ansvar att fortlöpande följa upp och kontrollera den ekonomiska ställningen och övriga ekonomiska förhållanden som är av betydelse för förmågan att betala skatter eller avgifter får regelmässigt anses ha agerat grovt oaktsamt (HFD 2018 ref. 4). En delegation kan aldrig innebära att styrelsen avhänder sig det yttersta ansvaret för kontrollen (HFD 2017 ref. 12).

7. Av den åberopade brottmålsdomen framgår bl.a. att M.A. var legal företrädare för bolaget under den tid som företrädaransvaret gäller och att han hade delegerat ansvaret för bolagets skötsel till en annan person. Dessa förhållanden var kända redan vid förvaltningsrättens prövning av Skatteverkets ansökan om företrädaransvar och uppgifterna låg till grund för domen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen innebär varken dessa uppgifter eller vad som i övrigt framgår av brottmålsdomen att det föreligger synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Ansökan om resning ska därför avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår ansökan om resning.

I avgörandet deltog justitieråden Knutsson, Gäverth och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Granholm.