Referat

Ystads tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Ystads tingsrätt åtal mot B.S., född 2004. Åklagaren begärde att B.S. skulle dömas för grovt rattfylleri enligt 4 § andra stycket och 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) enligt följande gärningsbeskrivning.

B.S. har kört lastbil efter att olovligen ha använt MDMA, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden fanns narkotika kvar i hans blod. Det hände den 19 januari 2023 på Fyledalsvägen, Ystads kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom körningen innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att B.S. vinglat och kört över heldragen linje, kört i motsatt färdriktning, fortsatt färden sedan bilen fått punktering på samtliga däck samt behövt prejas av polis för att han inte skulle köra in i en fastighet.

B.S. begick gärningen med uppsåt.

Åklagaren begärde att B.S. skulle dömas också för olovlig körning enligt 3 § första stycket första meningen trafikbrottslagen och för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 p. och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) med följande gärningsbeskrivningar.

OLOVLIG KÖRNING

B.S. har kört lastbil utan att ha rätt till det. Det hände den 19 januari 2023 på Fyledalsvägen, Ystads kommun.

B.S. begick gärningen med uppsåt.

RINGA NARKOTIKABROTT

B.S. har olovligen använt MDMA, som är narkotika. Det hände någon gång mellan den 5 januari 2023 och den 19 januari 2023 på okänd plats, i Sverige.

B.S. begick gärningen med uppsåt.

B.S. åtalades också för stöld, häleri, häleriförseelse, penningtvättsbrott, grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och ringa narkotikabrott. B.S. förnekade i den delen stöld, häleri, häleriförseelse, penningtvättsbrott, grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri. Han erkände ringa narkotikabrott.

Tingsrätten (ordförande lagmannen Fredrik Löndahl) anförde i dom den 14 juni 2023 följande.

Åtalet för – – – grovt rattfylleri och olovlig körning 2023-01-19 samt ringa narkotikabrott 2023-01-05–19

Inställning

B.S. har förnekat att han gjort sig skyldig till – – – grovt rattfylleri och olovlig körning. Han har erkänt ringa narkotikabrott. – – –

Utredning m.m.

– – –

Tingsrättens bedömning

Olovlig körning

Av utredningen framgår att B.S. saknar behörighet att framföra det fordon som åklagaren påstår att han vid aktuellt tillfälle kört. Genom vittnesmålet från polisassistenten – – – , som befann sig i den efterföljande polisbilen, framgår att det endast fanns en person i skåpbilen och att det var B.S. B.S. har inte anfört något som påverkar den bevisning som åklagaren lagt fram. Det är därmed styrkt att det var B.S. som körde fordonet. Gärningen har begåtts uppsåtligen och B.S. ska dömas för olovlig körning.

Ringa narkotikabrott

B.S:s erkännande vinner stöd av den övriga utredning som åberopats i målet. Han ska därmed också dömas för ringa narkotikabrott i enlighet med åtalet.

Grovt rattfylleri

Tingsrätten har i det föregående kommit fram till att det är styrkt att B.S. brukat narkotika, MDMA, i tiden före den aktuella färden. Av analysbesked rörande de blodprover som togs knappt en timme efter färden framgår att B.S. då fortfarande hade narkotika i blodet. Tingsrätten finner därmed att det är styrkt att B.S. uppsåtligen gjort sig skyldig till rattfylleribrott. Frågan är då hur brottet ska rubriceras.

Enligt 4 a § lagen om straff för vissa trafikbrott ska vid bedömningen av om ett rattfylleribrott är att bedöma som grovt särskilt beaktas bland annat om körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Det ska göras en helhetsbedömning av omständigheterna och den vårdslöshet som görs gällande måste ha innefattat något moment av medvetet risktagande. Med ”påtaglig fara för trafiksäkerheten” avses en konkret fara, dvs. den fara för trafiksäkerheten som gärningen typiskt sett innebär (se prop. 1993/94:44 s. 27 ff., NJA 1993 s. 718 och NJA 1994 s. 102).

Körningen har skett på natten på riksväg och grusvägar där det varit liten eller ingen trafik. Å andra sidan har körningen skett i hög hastighet och – med beaktande av att skåpbilens lyktor varit övermålade – begränsad sikt. Färden har varit vinglig, över vägmarkeringar och har även skett i motsatt färdriktning. Sedan skåpbilens hjul punkterats har polis bedömt att bilen, som fortsatt köra, måste prejas för att undvika en kollision med en byggnad. Tingsrätten finner att körningen har innefattat flera moment av medvetet risktagande och att körningen därför utgjort en sådan påtaglig fara för trafiksäkerheten att brottet ska bedömas som grovt.

– – –

Påföljd

B.S. förekommer i belastningsregistret under ett avsnitt. Han dömdes den 22 augusti 2022 av denna tingsrätt för skadegörelse, ringa stöld vid fyra tillfällen, våldsamt motstånd och ringa narkotikabrott vid två tillfällen till ungdomstjänst 35 timmar. Brottsligheten begicks när B.S. var 17 år. Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställde i dom den 28 december 2022 tingsrättens dom utan ändringar. I förhållande till denna dom är det nu fråga om ny brottslighet. Tingsrätten ska därför nu bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten.

Det samlade straffvärdet för den brottslighet som B.S. döms för genom denna dom motsvarar enligt tingsrättens mening fängelse i tio månader för en person över 21 år. Med hänsyn till B.S:s ålder vid gärningarna – 18 år – uppgår emellertid straffmätningsvärdet till fängelse i fem månader (29 kap. 7 § första stycket BrB).

Kriminalvården har i yttrande daterat den 11 maj 2023 anfört att något påföljdsförslag inte kan lämnas, då B.S. inte medverkat i personutredningen trots att han kallats till två möten. Det framgår även av yttrandet att B.S. inte heller medverkat i en tidigare personutredning som genomfördes runt årsskiftet 2022/23. Kriminalvården har därvid anfört att B.S. bedöms sakna erforderlig motivation och samarbetsförmåga för att anses lämplig för samhällstjänst. Utifrån vad B.S. anfört vid huvudförhandlingen kan tilläggas att han ännu inte påbörjat verkställighet av den utdömda samhällstjänsten, då han saknar telefon och därför inte kunnat nås och att han endast fått ett brev som kom först efter det bokade mötet.

Brottens artvärde och straffmätningsvärdet är i förevarande fall inte sådant att det är nödvändigt att döma B.S. till fängelse; dock krävs inte längre särskilda skäl för att döma en person som är över 18 år men under 21 år till fängelse. Med hänsyn till vad som framkommit genom yttrandet från Kriminalvården, i kombination med det faktum att B.S. ännu inte påbörjat verkställighet av den tidigare utdömda ungdomstjänsten vilket tyder på en bristande motivation, får dock på föreliggande underlag anses att förutsättningar för en frivårdspåföljd saknas. Påföljden bestäms därför till fängelse fem månader.

– – –

Domslut

Tingsrätten dömde B.S. för grovt rattfylleri, olovlig körning och ringa narkotikabrott.

Han dömdes även för stöld, häleri, häleriförseelse, penningtvättsbrott, grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och ringa narkotikabrott.

Påföljden bestämdes till fängelse i fem månader.

Under rubriken ”Lagrum som har tillämpats och rapporterats till andra myndigheter” angav tingsrätten:

Ny påföljd har bestämts för den nya brottsligheten (34 kap. 1 § första stycket BrB). B.S:s ungdom har beaktats vid straffmätningen (29 kap. 7 § första stycket första meningen BrB).

Tingsrätten beslutade också bland annat om förverkande och beslag, avgift till brottsofferfonden och ersättning för analyskostnad.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

B.S. överklagade i Hovrätten över Skåne och Bleking och yrkade bland annat att hovrätten skulle frikänna honom från samtliga gärningar förutom två fall av ringa narkotikabrott. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle rubricera det grova rattfylleriet som rattfylleri, penningtvättbrottet som penningtvättsförseelse och grov vårdslöshet i trafik som vårdslöshet i trafik. Vidare yrkade B.S. att hovrätten, oavsett bedömning i fråga om skuld och rubricering, skulle utdöma en annan påföljd för den samlade brottsligheten eller i vart fall sätta ner fängelsestraffets längd.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsrådet Lars Lindblad och lagmannen Lars Bjurstam samt nämndemannen Kamal Haj-Khalil) anförde i dom den 15 maj 2024 följande.

Hovrättens domskäl

– – –

Skuld och rubricering

– – –

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar gällande skuldfrågorna. Beträffande stölden – – –.

Även i fråga om gärningarnas rubricering ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömningar, dock med följande undantag. Det ringa narkotikabrott som B.S. gjorde sig skyldig till innan han framförde lastbilen den 19 januari 2023 får anses konsumeras av det grova rattfylleriet (se prop. 1998/99:43 s. 50).

[För B.S:s] del ska tingsrättens dom fastställas beträffande skuld och rubricering, dock med undantag för att ringa narkotikabrott – – – ingår i grovt rattfylleri – – –.

Påföljd

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det samlade straffmätningsvärdet för de brott som B.S. döms för motsvarar fem månaders fängelse. Brottsligheten består av brott med högt artvärde (grovt rattfylleri och grov olovlig körning) vilket talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. De brott med högst straffvärde är dock förmögenhetsbrotten, vilka inte utgör artbrott. B.S. är visserligen dömd för ringa stöld under 2022. Återfallet är dock inte sådant att det i sig utgör skäl för att bestämma påföljden till fängelse.

Enligt frivården finns en förhöjd risk för återfall och ett övervakningsbehov bedöms föreligga ur stöd- och kontrollsynpunkt. Eftersom B.S. numera bor i Danmark har frivården ställt sig tveksam till en frivårds­påföljd.

B.S. bedöms uppfylla de allmänna kraven för skyddstillsyn. En skyddstillsyn är dock inte tillräckligt ingripande med hänsyn till trafikbrottslighetens art, inte ens om skyddstillsynen förenas med samhällstjänst.

Frågan blir då om det på annat sätt går att undvika att döma B.S. till ett fängelsestraff. Vad som skulle kunna vara aktuellt är skyddstillsyn i kombination med ett kortare fängelsestraff i enlighet med 28 kap. 3 § BrB. Påföljdskombinationen skyddstillsyn med fängelse får enligt lagtexten användas endast om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet, se 30 kap. 11 § BrB. En kombinationspåföljd av detta slag utgör således en sista utväg för att, särskilt för unga lagöverträdare, undvika ett längre fängelsestraff.

När brotten begicks var B.S. 18 år gammal. Med hänsyn till B.S:s ålder och att det rör sig om artbrott, återfall och brott med ett inte obetydligt straffmätningsvärde, som dock understiger ett år, bör det vara möjligt att döma till skyddstillsyn om påföljden förenas med ett fängelsestraff enligt 28 kap. 3 § BrB. Det är således oundgängligen påkallat med ett sådant fängelsestraff för att kunna döma B.S. till skyddstillsyn. Det kombinerade fängelsestraffets längd ska med hänsyn till brottslighetens straffmätningsvärde bestämmas till 21 dagar. Tingsrätten dom ska ändras i enlighet med detta.

Hovrättens domslut

Hovrätten – – – ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bedömde att ett fall av ringa narkotikabrott ingick i det grova rattfylleriet den 19 januari 2023 och bestämde påföljden – med tillämpning av 28 kap. 3 § första stycket BrB – till skyddstillsyn i förening med fängelse 21 dagar.

I övrigt gällde tingsrättens domslut.

Tf. hovrättsassessorn Elin Bogren, referent, och nämndemannen Malin Henningsson
var skiljaktiga i fråga om rubricering av rattfylleri den 19 januari 2023 och anförde följande.

Det är utrett att B.S. har kört skåpbil efter att ha använt MDMA, som är narkotika i så stor mängd att det under eller efter färden har funnits narkotika kvar i hans blod. Det är också utrett att B.S. har kört på det sätt som framgår av gärningsbeskrivningen. Åklagaren har gjort gällande att det rör sig om grovt brott, eftersom körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Liksom tingsrätten anser vi att det är utrett att körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Att så är fallet är emellertid inte tillräckligt för att brottet ska rubriceras som grovt. För detta krävs också att åklagaren bevisar att det finns ett orsakssamband mellan det inadekvata framförandet av bilen och B.S:s narkotikapåverkan (se bl.a. Svea hovrätts dom den 6 december 2017 i mål B 9198-17).

Som framgår av tingsrättens dom har polisvittnet – – – berättat att de mötte den aktuella skåpbilen och att patrullen bestämde sig att följa efter den eftersom den hade övermålade lyktor. När patrullen vände om gjorde skåpbilen en skarp vänstersväng och accelererade därefter. Enligt hovrätten är det inte möjligt att enbart med hänsyn till omständigheterna vid körningen slå fast att B.S:s körsätt berodde på att han var påverkad av narkotika. Utifrån polisvittnets uppgifter går det inte att utesluta att körningen sedan efterföljandet påbörjats har berott på att B.S. försökte undkomma polisen. [Polisvittnet] har också uppgett att han sedan de fick stopp på skåpbilen hade svårt att bedöma om B.S. var påverkad men att han senare gjorde bedömningen att denne var påverkad. Någon närmare utredning som klarlägger vilket tillstånd som B.S. faktiskt befann sig i vid gärningstillfället har dock inte presenterats.

Utifrån den utredning som presenterats kan det inte anses ställt utom rimligt tvivel att B.S:s körsätt berodde på att han var påverkad av narkotika. Rattfylleriet ska därför inte bedömas som grovt.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

Högsta domstolen

B.S. överklagade och yrkade att HD skulle döma honom för rattfylleri av normalgraden samt i varje fall lindra påföljden och i stället bestämma den till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lovisa Kvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. B.S. åtalades i tingsrätten bland annat för grovt rattfylleri i enlighet med 4 a § lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (”trafikbrottslagen”). Åklagaren gjorde gällande att B.S. kört bil när han under eller efter färden haft narkotika i blodet och angav att brottet borde bedömas som grovt eftersom körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Punkterna 2–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1, 3 och 4 i HD:s domskäl.

5. B.S. överklagade domen till hovrätten som ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bedömde att ett fall av ringa narkotikabrott skulle ingå i brottet grovt rattfylleri, samt bestämde påföljden – med tillämpning av 28 kap. 3 § BrB – till skyddstillsyn i förening med fängelse 21 dagar.

6. I fråga om påföljd instämde hovrätten i tingsrättens bedömning om att straffmätningsvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fem månaders fängelse. Hovrätten ansåg att brotten grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik hade ett sådant artvärde som talar för att bestämma påföljden till fängelse. Hovrätten bedömde att det lämpligaste påföljden för B.S. var skyddstillsyn, men att en sådan inte var tillräckligt ingripande med hänsyn till trafikbrottslighetens art. Med beaktande av att B.S. var 18 år gammal vid brotten ansåg hovrätten att, för att undvika ett längre fängelsestraff, skyddstillsynen skulle förenas med ett kortare fängelsestraff enligt 28 kap. 3 § BrB.

7. I hovrätten var två ledamöter skiljaktiga och ville rubricera rattfylleriet som brott av normalgraden. De ansåg att eftersom åklagaren inte bevisat att det fanns ett orsakssamband mellan den trafikfarliga körningen och B.S:s narkotikapåverkan, kunde brottet inte bedömas som grovt.

Frågorna i målet

8. Huvudfrågan i målet är när ett s.k. drograttfylleri ska bedömas som grovt brott med hänsyn till om körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Även fråga om förbudet mot reformatio in pejus när lägre rätt dömt ut påföljdskombinationen skyddstillsyn i förening med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB.

Drograttfylleri

Punkterna 9–11 motsvarar i huvudsak punkterna 7–10 i HD:s domskäl.

Grovt drograttfylleri

Punkterna 12 och 13 motsvarar i huvudsak punkterna 11 och 12 i HD:s domskäl.

Påtaglig fara för trafiksäkerheten

14. Ett rattfylleribrott ska således som huvudregel bedömas som grovt om framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Detta gäller även för de fall då föraren innan körningen intagit alkohol i viss mängd. För att bedöma om en körning inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten ska antingen föraren kört särskilt vårdslöst eller haft en särskilt ansvarsfull uppgift (prop. 1989/90:2 s. 50).

15. I de fall som avser att föraren kört särskilt vårdslöst räcker det inte med att föraren visat någon brist i omsorg eller varsamhet, utan vårdslösheten måste ha innefattat något moment av medvetet risktagande. De exempel som anges i förarbeten är om föraren kört för fort med hänsyn till väderlek, vägens eller fordonets beskaffenhet. Det kan röra sig om fall där färden skett med ett fordon som haft betydande brister utifrån trafiksäkerhetssynpunkt, t.ex. blankslitna däck eller bromsar med begränsad effekt. Vidare kan det vara andra omständigheter som innebär att det ställts särskilda krav på föraren, såsom svåra väderleksförhållanden, t.ex. när blixthalka råder eller siktförhållanden är extremt dåliga. Det kan även ha varit fråga om att trafiksituationen ställt särskilda krav på föraren. (A. prop. s. 49 f.)

16. Om föraren kört på ett sådant sätt att denne ensam eller till huvudsaklig del har varit vållande till en olycka eller allvarligt tillbud ska denne i princip alltid anses ha kört på ett sådant särskilt vårdslöst sätt att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten (a. prop. s. 50).

17. De fall som avser att föraren haft en särskilt ansvarsfull uppgift är exempelvis om denne kört ett stort fordon, kört med många passagerare såsom en buss, eller om det varit fråga om ett fordon med farlig last (a. prop. s. 50).

18. Av förarbetena till den lag i vilken kvalifikationsgrunden infördes framgår att vid bedömningen om framförandet av fordonet inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten ska förarens alkoholkoncentrationsgrad beaktas. Ju lägre den är desto större krav bör ställas på de omständigheterna som kan föranleda att körningen anses ha inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. (A. prop. s. 50.) Detta förarbetsuttalande fick betydelse i rättsfallet NJA 1993 s. 718. Målet handlade om när ett rattfylleri skulle bedömas som grovt med hänsyn till att det förelegat påtaglig fara för trafiksäkerheten. I det fallet hade föraren kört genom ett bostadsområde i hög hastighet. HD ansåg att det inte var fråga om grovt brott eftersom trafiken var ringa vid tidpunkten för körningen och alkoholkoncentrationen var relativt låg vid den tidens mått mätt. Efter detta avgörande har promillegränsen för grovt alkoholrattfylleri sänkts i lag. När kvalifikationsgrunden infördes fanns inte heller bestämmelsen om drograttfylleri i 4 § andra stycket trafikbrottslagen. Vid den tiden kunde dock en narkotikapåverkad förare dömas för kliniskt rattfylleri (se p. 11). Frågan är då om förarbetsuttalandet om att förarens påverkansgrad ska beaktas gör sig gällande i förhållande till drograttfylleri­fallen.

19. Till skillnad från alkoholrattfyllerifallen ställs det inte upp några gränsvärden vid drograttfylleri eftersom bestämmelsen i stället bygger på en nolltolerans mot narkotikapåverkade förare i trafiken. Med hänsyn till hur bestämmelsen om drograttfylleri är utformad ska det vid bedömningen av om ett sådant brott är att anse som grovt inte göras någon prövning av orsaksförhållandet mellan drogpåverkan och den trafikfarliga körningen. Denna tillämpning av bestämmelserna har bekräftats av senare förarbetsuttalanden (prop. 2007/08:53 s. 28 och 30).

20. Trots att det inte krävs att det förelegat ett orsakssamband mellan förarens drogpåverkan och den trafikfarliga körningen, ska det ändå i det enskilda fallet göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter om brottet ska bedömas som grovt (se p. 13).

Påföljd vid grovt rattfylleri

21. Vid grovt rattfylleri är utgångspunkten att straffvärdet motsvarar en månads fängelse om det inte föreligger några särskilda försvårande eller förmildrande omständigheter (NJA 2003 s. 495). En mycket påverkad förare eller en särskilt trafikfarlig körning höjer som regel således straffvärdet (se t.ex. ”4,10 promille” NJA 1991 s. 558 och ”Sjuttioåringen” NJA 2017 s. 138).

22. När någon döms för grovt rattfylleri föreligger en presumtion för att välja fängelse som påföljd. Den presumtionen kan dock variera i styrka beroende av karaktären på körningen. Ju trafikfarligare en körning varit desto starkare är fängelsepresumtionen. Vid en körning där föraren inte varit avsevärt påverkad och körningen endast inneburit ringa eller ingen trafikfara är utrymmet för att välja en icke frihetsberövad påföljd större (NJA 2000 s. 17 I och II). Om föraren däremot genom sin körning visat sig vara uppenbart likgiltig inför sina medtrafikanters säkerhet, eller om körningen slutat i en trafikolycka eller allvarligt tillbud föreligger en stark presumtion att välja fängelse som påföljd (se prop. 1989/90:2 s. 41 och 50 samt NJA 1994 s. 102).

Förbudet mot reformatio in pejus

23. Bestämmelsen om förbudet mot reformatio in pejus i brottmål stadgas i 51 kap. 25 § RB. Enligt bestämmelsens huvudregel får högre rätt inte med anledning av den tilltalades överklagande döma till brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som lägre rätt dömt till.

24. Förbudet gäller inte om lägre rätt förenat en skyddstillsyn med en föreskrift som förutsätter samtycke och samtycket inte längre föreligger vid högre rätts prövning av målet. Detsamma gäller om lägre rätt har bestämt påföljden till skyddstillsyn och den tilltalade har misskött skyddstillsynen på ett sådant sätt att det finns förutsättningar enligt 28 kap. 8 § BrB att undanröja den. (Se 51 kap. 25 § tredje stycket 1 och 2 RB.) Dessa undantag har motiverats med att det inte vore ändamålsenligt om högre rätt av processuella skäl var tvungen att mildra en påföljd även i fall där detta inte var sakligt motiverat.

25. Det är domstolens uppgift att bedöma vad som är en svårare eller mer ingripande påföljd i det enskilda fallet. Bedömningen ska vara objektiv, men göras ur den tilltalades perspektiv. (”Slaget med bokryggen” NJA 2015 s. 386 p. 9.) Fängelse bör dock alltid ses som den svåraste påföljden (jfr 30 kap. 1 § BrB och NJA 2009 s. 34).

26. En skyddstillsyn kan förenas med ett kortare fängelsestraff, lägst fjorton dagar och högst tre månader (se 28 kap. 3 § BrB). Påföljdskombinationen får användas endast om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet (se 30 kap. 11 § BrB). Trots att brottets art inte nämns i lagtexten kan även det skälet för fängelse inverka på frågan om skyddstillsyn och fängelse ska väljas som påföljd (jfr ”Misshandeln i Delsbo” NJA 2013 s. 922 p. 7).

27. Om den tilltalade samtycker till att en skyddstillsyn förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter kan det utgöra ett särskilt skäl för att välja skyddstillsyn i stället för fängelse (30 kap. 9 § andra stycket 4 BrB).

28. När rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst ska den i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd, ett s.k. ”alternativstraff” (28 kap. 2 a § andra stycket BrB). Upplysningen om det alternativa fängelsestraffet tjänar framför allt två syften. För det första är den vägledande (jfr 28 kap. 9 § BrB) för domstolen, om det i ett senare skede blir aktuellt att undanröja skyddstillsynen därför att den tilltalade inte fullföljt påföljden. För det andra ska den tilltalade härigenom på ett påtagligt sätt få veta vad denne riskerar i händelse av misskötsamhet. (Prop. 1986/87:106 s. 71.) Alternativstraffet gör sig således gällande först när det är aktuellt att undanröja påföljden på grund av tilltalads misskötsamhet.

29. En påföljd om skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst får alltid anses vara en lindrigare påföljd än ett fängelsestraff. Det gäller även om fängelsestraffet omfattas av påföljdskombinationen skyddstillsyn i förening med fängelse. I linje med de undantag som finns i lagbestämmelsen om förbudet mot reformatio in pejus vore det inte ändamålsenligt om högre rätt vid utdömande av skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst var begränsad till lägre rätts kortare fängelsestraff som förenats med skyddstillsyn, vid bestämmandet av alternativstraffet. Om en tilltalad skulle missköta en skyddstillsyn som omfattas av påföljdskombinationen skyddstillsyn i förening med fängelse skulle nämligen domstolen vid ett undanröjande ta hänsyn till straffmätningsvärdet och inte längden på det kortare fängelsestraffet, vid bestämmandet av ny påföljd. Tilltalad skulle därmed inte få en svårare påföljd vid ett undanröjande av skyddstillsyn med förskrift om samhällstjänst med ett alternativstraff som motsvarade lägre rätts straffmätningsvärde, än vid ett undanröjande av lägre rätts påföljdskombination skyddstillsyn och fängelse.

30. Att högre rätt vid utdömande av skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst bestämmer ett högre alternativstraff som motsvarar lägre rätts straffmätningsvärde, än vad lägre rätt dömt ut i kortare fängelsestraff vid påföljdskombinationen skyddstillsyn i förening med fängelse, kan därför inte anses strida mot förbudet mot reformatio in pejus.

Bedömningen i detta fall

31. B.S. har kört drograttfull och frågan är om framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Trots att körningen slutade med att polisen prejade bilen, har det inte varit fråga om en sådan olycka som innebär att B.S. ska ha ansetts kört särskilt vårdslöst endast av den anledningen. Därmed krävs det något moment av medvetet risktagande för att bedöma brottet som grovt. Körningen har visserligen skett på riksväg och sedan på grusväg nattetid när det inte förekommit annan trafik. B.S. har dock kört i hög hastighet trots att han haft begränsad sikt. Körningen har varit periodvis vinglig över vägmarkeringar och skett i motsatt färdriktning. Dessutom har B.S. fortsatt färden efter att bilens samtliga däck punkterats och polis har bedömt att bilen måste prejas för att inte köra in på en gård. B.S:s framförande av fordonet måste vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter anses ha inneburit att det förelegat en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Det krävs inte att det är visat att den trafikfarliga körningen berott på B.S:s narkotikapåverkan. Brottet ska därför bedömas som grovt.

32. Straffvärdet för det grova rattfylleriet motsvarar en månads fängelse. Grovt rattfylleri är ett brott med ett sådant artvärde som innebär att det föreligger en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Körningen i det här fallet har dock till sin karaktär inte varit sådan att det är uteslutet att döma till annan påföljd än fängelse.

33. B.S. ska även dömas för annan brottslighet, bland annat till grov vårdslöshet i trafik. Det brottet har ett något högre straffvärde och körningen i det fallet har till sin karaktär varit sådan att det föreligger en stark presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Övrig brottslighet har inget nämnvärt artvärde. Straffmätningsvärdet för den samlade brottsligheten, med hänsyn till att B.S. var 18 år vid brotten, motsvarar fängelse i fem månader. De brott, grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik, som har ett högt artvärde är hänförliga till en mindre del av det samlade straffmätningsvärdet för brottsligheten.

34. Tidigare förelåg en presumtion mot att döma den som begått brott efter 18 års ålder men innan 21 år, till fängelse (jfr 30 kap. 5 § BrB). Numera, sedan januari 2022, gäller samma regler vid påföljdsval för de som begått brott efter 18 år som för vuxna personer.

35. I detta fall talar varken straffmätningsvärdet eller återfall i brott för att bestämma påföljden till fängelse (30 kap. 4 § andra stycket BrB). Däremot talar artvärdet, som är hänförligt till ett straffmätningsvärde om ett par månader, för att bestämma påföljden till fängelse. Det krävs således särskilda skäl med viss styrka för att bestämma påföljden till en icke frihetsberövande sådan i detta fall.

36. Utifrån tillgängligt underlag framgår att den lämpligaste påföljden för B.S. är skyddstillsyn. En skyddstillsyn skulle bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. En sådan påföljd är dock inte tillräckligt ingripande med hänsyn till en viss del av brottslighetens art. Av utredningen framkommer att B.S. begick aktuell brottslighet under en tid då han missbrukade narkotika. Sedan tingsrättens dom har han gjort relativt stora förändringar i sitt liv; han har flyttat från Tomelilla hem till sin pappa i Danmark, bytt umgänge och har inte använt droger sedan mer än ett år tillbaka. Han har vidare skött frivårdens övervakning. Det står klart att B.S:s förbättring avser förhållanden som haft samband med hans brottslighet. Det är vidare fråga om förhållandevis stora positiva förändringar med beaktande av hans unga ålder. Att döma B.S. till fängelse riskerar att rasera hans positiva utveckling. Detta talar med styrka för att med tillämpning av 30 kap. 9 § andra stycket 1 BrB välja skyddstillsyn i stället för fängelse. Med hänsyn till främst brottslighetens art kan detta inte anses tillräckligt för att bryta presumtionen för att döma ut ett fängelsestraff. Frivården har emellertid i det yttrande som har inhämtats uttalat att en föreskrift om samhällstjänst är lämplig för B.S. och han har samtyckt till att en skyddstillsyn förenas med en sådan föreskrift. Dessa förhållanden sammantaget innebär att det finns alldeles särskilda skäl för att frångå presumtionen för fängelse.

37. Påföljden ska således bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst ska motsvara straffmätningsvärdet om fem månader, alltså 120 timmar. Bestämmelsen om förbudet mot reformatio in pejus hindrar inte att alternativstraffet sätts till fem månaders fängelse.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att påföljden bestäms till skyddstillsyn med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse i fem månader ha dömts ut.

HD (justitieråden Dag Mattsson, Malin Bonthron, Stefan Reimer, referent, Jonas Malmberg och Margareta Brattström) meddelade den 19 mars 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. Vid midnatt en vardag i januari 2023 körde B.S., då 18 år gammal, en skåpbil på riksväg 13 i Ystads kommun. Polis noterade att skåpbilen hade övermålade lyktor och följde efter. B.S. accelererade och körde ifrån polisen som satte på blå- och rödljus. Under färden vinglade B.S. kraftigt över körbanan, så att fordonet periodvis kördes i det motsatta körfältet. Efter ett tag svängde han in på en mörk grusväg. Eftersom bilens lyktor var övermålade måste han haft dålig sikt. Sedan polisen lagt ut en spikmatta fick skåpbilen punktering på samtliga däck, men B.S. fortsatte ändå färden några hundra meter. Polisen bedömde då att skåpbilen höll på att köras in i en gård och prejade bilen. Körningen pågick totalt i ungefär en mil och det förekom ingen mötande trafik. B.S. höll hela tiden hög hastighet.

2. B.S. åtalades i tingsrätten för bland annat grovt rattfylleri enligt 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott med följande gärningsbeskrivning.

B.S. har kört lastbil efter att olovligen ha använt MDMA, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden fanns narkotika kvar i hans blod. Det hände den 19 januari 2023 på Fyledalsvägen, Ystads kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom körningen innebar påtaglig fara för trafiksäkerheten genom att B.S. vinglat och kört över heldragen linje, kört i motsatt färdriktning, fortsatt färden sedan bilen fått punktering på samtliga däck samt behövt prejas av polis för att han inte skulle köra in i en fastighet.

B.S. begick gärningen med uppsåt.

3. B.S., som erkände att han tre dagar före händelsen använt MDMA, förnekade att han hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri.

4. Tingsrätten ansåg att framförandet av fordonet hade inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten och dömde B.S. för grovt rattfylleri. Han dömdes även för stöld, häleri, häleriförseelse, penningtvättsbrott, olovlig körning, grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och ringa narkotikabrott vid två tillfällen. Påföljden bestämdes till fängelse i fem månader.

5. Hovrätten har ändrat tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bedömt att ett fall av ringa narkotikabrott ska ingå i brottet grovt rattfylleri, samt bestämt påföljden – med tillämpning av 28 kap. 3 § BrB – till skyddstillsyn i förening med fängelse i 21 dagar.

Frågorna i målet

6. Huvudfrågan i målet är när ett s.k. drograttfylleri ska bedömas som grovt brott med hänsyn till att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Målet väcker också frågan om påföljdsval vid förbättring av de personliga omständigheterna när gärningsmannen är ung.

Drograttfylleri

7. Rattfylleri regleras i 4 § trafikbrottslagen. Straffskalan är böter eller fängelse i högst sex månader. I bestämmelsen anges tre former av rattfylleri. I första stycket regleras rattfylleri som består i att föraren av ett motordrivet fordon har intagit alkohol i så stor mängd att han eller hon har en viss alkoholkoncentration i blodet eller utandningsluften under eller efter färden.

8. Paragrafens andra stycke avser drograttfylleri. Där framgår att den som för ett motordrivet fordon, efter att ha intagit narkotika i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet, döms för rattfylleri.

9. Lagstiftaren har på detta sätt ställt upp en regel om att det inte är tillåtet att framföra fordon med ett olovligt narkotiskt ämne i kroppen. Det innebär att domstolen inte behöver avgöra om det narkotiska ämnet på något sätt påverkat körningen för att döma för rattfylleribrott. Bestämmelsen ger uttryck för en nolltolerans mot narkotikapåverkade förare i trafiken.

10. I tredje stycket regleras s.k. kliniskt rattfylleri. Bestämmelsen innebär, såvitt här är av intresse, att en förare som har varit påverkad av narkotika vid en körning kan dömas för rattfylleri även på denna grund, om det inte varit möjligt att utreda om det funnits något narkotiskt ämne kvar i blodet vid körningen, men det på något annat sätt är utrett att föraren har varit drogpåverkad. I ett sådant fall krävs det dock att föraren inte kunde antas framföra fordonet på ett betryggande sätt.

Grovt drograttfylleri

11. Ett drograttfylleri kan bedömas som grovt brott och i så fall ska föraren dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om ett drograttfylleri är grovt ska särskilt beaktas om föraren har varit avsevärt påverkad av narkotika eller om framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. (Se 4 a § trafikbrottslagen.)

12. Även om de angivna kvalifikationsgrunderna ska beaktas särskilt, ska hänsyn tas till samtliga omständigheter vid bedömningen av brottets allvar. Om någon av grunderna föreligger, ska brottet som huvudregel bedömas som grovt. Det kan finnas undantagsfall där en kvalifikationsgrund föreligger men omständigheterna är tillräckligt förmildrande för att ändå bedöma brottet som av normalgraden. Det kan exempelvis vara om föraren har vidtagit en begränsad trafikuppgift eller om det varit fråga om ett mindre trafikfarligt fordon (jfr t.ex. ”Körningen på parkeringsplatsen” NJA 2003 s. 67 och ”Mopedbilen” NJA 2019 s. 684).

Krävs det att faran för trafiksäkerheten beror på drogpåverkan?

13. Ett rattfylleribrott ska således som huvudregel bedömas som grovt brott om framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. En fråga är om det krävs att faran för trafiksäkerheten berott på drogpåverkan.

14. Till skillnad från vid alkoholrattfylleri ställs det inte upp några gränsvärden vid drograttfylleri eftersom bestämmelsen i stället bygger på en nolltolerans mot narkotikapåverkade förare i trafiken. I enlighet med utformningen av lagtexten ska det vid bedömningen av om ett sådant brott är att anse som grovt inte göras någon prövning av om det finns ett orsaksförhållande mellan drogpåverkan och den trafikfarliga körningen. Om gärningsmannen har haft ett narkotiskt ämne kvar i blodet och körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten, är det alltså tillräckligt för att brottet ska bedömas som grovt. Vid rubriceringen ska det dock alltid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter (se p. 12).

Påföljd vid grovt rattfylleri

15. När någon döms för grovt rattfylleri föreligger på grund av brottets art en presumtion för att välja fängelse som påföljd. Den presumtionen kan variera i styrka beroende på körningens karaktär. Ju trafikfarligare en körning har varit, desto starkare är fängelsepresumtionen. Om föraren genom sin körning visat sig vara uppenbart likgiltig inför sina medtrafikanters säkerhet, eller om körningen slutat i en trafikolycka eller ett allvarligt tillbud, föreligger en mycket stark presumtion att välja fängelse som påföljd. (Se prop. 1989/90:2 s. 41 och 50 samt ”Körningen i Kisa” NJA 1994 s. 102.)

Skyddstillsyn med samhällstjänst för den som är ung

16. Skyddstillsyn i förening med ett sådant skärpande inslag som en föreskrift om samhällstjänst innebär, kan enligt 30 kap. 9 § andra stycket 4 
BrB utgöra ett särskilt skäl att undvika ett fängelsestraff på grund av brottets art. Det gäller även i fall av grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik där körningen inneburit fara för trafiksäkerheten. En påtaglig förbättring av den tilltalades personliga och sociala situation kan också utgöra ett sådant särskilt skäl enligt 30 kap. 9 § andra stycket 1. Om förhållanden av detta slag sammantaget talar för en annan påföljd än fängelse, kan påföljden bestämmas till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst, trots att straffvärdet uppgår till fängelse i sex månader (se ”Den positiva utvecklingen” NJA 2023 s. 1118 p. 12, 35 och 38–40).

17. Utrymmet för att undvika ett fängelsestraff och i stället bestämma påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst är något större i de fall då den tilltalades ungdom särskilt ska beaktas än när det rör sig om lagöverträdare som fyllt 21 år. Särskilt om den unges personliga och sociala förhållanden har förbättrats talar detta starkt för ett sådant påföljdsval, också i en situation där skälen för fängelse på grund av brottslighetens art är av viss styrka. (Jfr 29 kap. 7 § BrB och ”Socialkontorsfallet” NJA 2000 s. 314.)

Antalet timmar samhällstjänst och brottets art

18. Antalet timmar samhällstjänst bestäms som utgångspunkt i förhållande till den samlade brottsligheten. Utgångspunkten kan inte upprätthållas i alla situationer. Det gäller t.ex. när en viss del av brottsligheten är av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse men denna brottslighet endast utgör en mindre del av den samlade brottsligheten. Antalet timmar bör i en sådan situation bestämmas i relation endast till de brott som annars hade föranlett ett fängelsestraff, medan alternativstraffet ska bestämmas med hänvisning till den samlade brottsligheten. (Jfr 30 kap. 3 § andra stycket BrB samt Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl. 2021, s. 333.)

Bedömningen i detta fall

19. Som domstolarna konstaterat har B.S. framfört fordonet på ett sätt som inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Det krävs inte att det är visat att den trafikfarliga körningen berott på hans narkotikapåverkan. Brottet ska bedömas som grovt rattfylleri.

20. Straffvärdet för det grova rattfylleriet motsvarar en månads fängelse. Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art som innebär att det föreligger en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse.

21. B.S. ska även dömas för annan brottslighet, bland annat grov vårdslöshet i trafik. Det brottet har ett något högre straffvärde och körningen i det fallet har till sin karaktär varit sådan att det på grund av brottets art föreligger en stark presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Övrig brottslighet är inte av det slaget.

22. Straffmätningsvärdet för den samlade brottsligheten, med hänsyn till att B.S. var 18 år vid brotten, motsvarar fängelse i fem månader. De brott – grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik – som medför att det på grund av brottslighetens art finns en presumtion för fängelse är hänförliga till en mindre del av det samlade straffmätningsvärdet för brottsligheten.

23. I detta fall talar varken straffmätningsvärdet eller återfall i brott för att bestämma påföljden till fängelse. Däremot talar arten av det grova rattfylleriet och den grova vårdslösheten i trafik, som är hänförliga till ett samlat straffmätningsvärde om ett par månader, för att bestämma påföljden till fängelse. Det krävs med beaktande av detta särskilda skäl av viss styrka för att kunna välja en icke frihetsberövande påföljd.

24. Den lämpligaste påföljden för B.S. är skyddstillsyn. Av utredningen framkommer att B.S. begick brotten under en tid då han missbrukade narkotika. Efter tingsrättens dom har han gjort förändringar i sitt liv. Han har flyttat från Tomelilla till sin pappa i Danmark, bytt umgänge och inte använt droger sedan mer än ett år. Han har vidare skött frivårdens övervakning, trots att han numera bor i Danmark. Det står klart att B.S:s förbättring avser förhållanden som haft samband med hans brottslighet. Med beaktande av hans unga ålder är det fråga om förhållandevis stora positiva förändringar.

25. Att döma B.S. till fängelse, även om det är fråga om skyddstillsyn i förening med ett kortare fängelsestraff, riskerar att lägga stora hinder i vägen för denna positiva utveckling. Med hänsyn till främst brottslighetens art kan dock en ren skyddstillsyn inte anses vara tillräckligt ingripande. Frivården har i det yttrande som har inhämtats i HD uttalat att en föreskrift om samhällstjänst är lämplig för B.S. och han har också samtyckt till att en skyddstillsyn förenas med en sådan föreskrift. Dessa förhållanden sammantaget innebär att det finns tillräckligt starka skäl för att frångå presumtionen för fängelse.

26. Skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst ska således väljas som påföljd. Antalet timmar samhällstjänst ska motsvara straffmätningsvärdet för den brottslighet där det på grund av brottens art föreligger en presumtion för fängelse, två månader, medan alternativstraffet ska motsvara det samlade straffmätningsvärdet (se p. 18).

27. Påföljden ska därmed bestämmas till skyddstillsyn i förening med 60 timmars samhällstjänst med ett alternativstraff om fängelse i fem månader.

28. Förbudet mot reformatio in pejus innebär inget hinder mot att bestämma ett längre alternativstraff än det fängelsestraff vilket hovrätten förenat skyddstillsynen med (jfr 51 kap. 25 § och 55 kap. 15 § RB samt ”Slaget med bokryggen” NJA 2015 s. 386 p. 9).

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att påföljden bestäms till skyddstillsyn med samhällstjänst 60 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse i fem månader ha dömts ut.