Referat

Östersunds tingsrätt

Å.-H.H. förde vid Östersunds tingsrätt den talan mot Pressateljén Städ & Tvätt AB som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Marit Åkerblom) anförde i dom den 19 mars 2021 följande.

BAKGRUND

Följande är inledningsvis ostridigt mellan parterna. Å.-H.H. sålde fastigheten [X] i Östersunds kommun till [Y]. Inför köparnas tillträde av fastigheten den 1 februari 2018 anlitade Å.-H.H. Pressateljén Städ & Tvätt AB (Pressateljén) för flyttstädning av bostaden. Pressateljén utförde flyttsstädningen på fastigheten den 30 januari 2018.

Efter att köparna tillträtt fastigheten uppdagade de en vattenskada under golvet i anslutning till tröskeln mellan badrummet och vardagsrummet på husets entréplan. Köparna reklamerade felet hos Å.-H.H. varefter de kom överens om en förlikning.

Å.-H.H. har nu gjort gällande att Pressateljén vid utförandet av städningen orsakat vattenskadan och begärt ersättning för den skada hon åsamkats härav.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Å.-H.H. har yrkat att tingsrätten ska förpliktiga Pressateljén att till henne betala 70 000 kr jämte dröjsmålsränta – – –.

Pressateljén har bestridit käromålet och har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. – – –.

GRUNDER

Å.-H.H.

Pressateljén har vållat en skadeståndsgrundande skada vid utförande av tjänsten. Överbegjutning av vatten från badrumsgolvet eller vardagsrumsgolvet har medfört att vatten kommit under tröskeln mellan badrummet och vardagsrummet och orsakat skador för Å.-H.H. motsvarande det yrkade kapitalbeloppet.

Pressateljén

I första hand har den påstådda skadan inte orsakats av Pressateljéns handlande. Orsaken till skadan är oklar och vatten har inte spillts ut vid flyttstädningen.

I andra hand, för det fall tingsrätten anser att Pressateljén orsakat skada, har agerandet inte varit av sådan art att Pressateljén ådragit sig skadestånd i förhållande till skadan. Pressateljén har inte agerat vårdslöst och inte haft möjlighet att förutse eller hindra skadan med hänsyn till brister i tröskeln och badrumsgolvet.

Slutligen, för det fall tingsrätten anser att Pressateljén av vårdslöshet orsakat skadan föreligger grund för att jämka skadeståndet. Pressateljén har inte haft möjlighet att förutse eller hindra skadan med hänsyn till fel i tröskeln och badrummet. Skadeståndet ska jämkas till 0 kr, alternativt till det belopp tingsrätten finner skäligt.

KORTARE UTVECKLING AV TALAN

Å.-H.H.

Skadan förelåg inte vid försäljning av fastigheten, vilket framgår av besiktningsprotokollet från den 7 augusti 2017. Skadan har inte heller orsakats från besiktningen fram till att Pressateljén utförde städningen, utan skadan uppkom när Pressateljén utförde flyttstädningen. Eftersom Å.-H.H. inte var närvarande vid städningen kan hon inte ange hur mycket vatten det är fråga om eller på vilket sätt det skett. Det är dock upp till Pressateljén att visa att de inte orsakat skadan.

– – –

Skadeståndets storlek

Beräkningen av skadeståndets storlek motsvarar den mellan Å.-H.H. och köparna överenskomna förlikningslikviden. Köparna begärde in offerter med kostnadsförslag för att återställa fastigheten i det skick den var före skadan. Det är inte möjligt att endast byta ut den skadade delen av parkettgolvet. Kostnaden för byte av hela parkettgolvet uppgick enligt köparna till ca 250 000 kr, vilket vida överstiger det yrkade kapitalbeloppet. Yrkat kapitalbelopp är därmed skäligt.

Pressateljén

Pressateljén har noggrant utarbetade rutiner för hur arbetet ska utföras. Av rutinerna följer att vatten hanteras och tillhandahålls i en sprayflaska. Stora vattenmängder i exempelvis hinkar förekommer inte. Det finns flertalet tänkbara alternativa orsaker till den skada som Å.-H.H. gjort gällande. Med hänsyn till de brister som förekommit i badrummet, är det fullt tänkbart att skadan uppkommit gradvis under en längre period.

Även om vattenspill har skett i badrummet framstår den utlösande faktorn i förhållande till den påstådda skadan vara bristerna i badrummet. Pressateljén kan därmed inte anses ha vållat den aktuella skadan även om de anses spillt ut vatten på badrumsgolvet. En vattenskada av det slag som Å.-H.H. gör gällande anses inte utgöra en påräknelig följd i förhållande till vattenspill.

– – –

Skadeståndets storlek

Det ifrågasätts inte att Å.-H.H. och köparna nådde en förlikning om 70 000 kr. Däremot är det relevanta vad skadan kostat att åtgärda. Med beaktande av det underlag som Å.-H.H. givit in i målet finns inte någon information som stödjer att yrkat kapitalbelopp skulle motsvara den ekonomiska skada som uppkommit till följd av skadan.

– – –

DOMSKÄL

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att parterna är överens om att en vattenskada uppstått under golvet vid tröskeln mellan badrummet och vardagsrummet. De är vidare överens om att badrummet var behäftat med brister bestående i att en del av badrumsgolvet hade fall mot tröskeln istället för mot golvbrunnen samt genom att tätskiktet inte var tillräckligt högt uppvikt mot tröskeln.

Det tingsrätten har att ta ställning till är när skadan har uppstått, på vilket sätt skadan uppkommit samt om skadan uppgår till det belopp Å.-H.H. har yrkat.

Rättsliga utgångspunkter

Å.-H.H:s skadeståndstalan grundar sig i att Pressateljén vid utförandet av flyttstädningen vållat henne sakskada enligt 32 § första stycket konsumenttjänstlagen (1985:716). Enligt bestämmelsen har den skadelidande konsumenten bevisbördan för att visa att skadan uppstod när näringsidkaren hade egendomen i sin kontroll, dvs. när tjänsten utfördes. Beviskravet har generellt formulerats så att det med beaktande av samtliga omständigheter ska framstå som klart mera sannolikt att orsaken varit det som den skadelidande påstått än att något av de sakförhållanden som motpart åberopat som skadeorsak (se t.ex. NJA 1993 s. 764 och NJA 1991 s. 481).

För det fall konsumenten visar att skadan uppstod medan föremålet för tjänsten var under näringsidkarens kontroll gäller ett skärpt ansvar, ett s.k. presumtionsansvar, för näringsidkaren. Näringsidkaren måste då visa att skadan inte beror på försummelse för att bryta presumtionen och undgå skadeståndsskyldighet. När presumtionsansvar föreligger står näringsidkaren således risken att bli ersättningsskyldig om omständigheterna kring en skada inte blir klarlagda och för ovisshet i detta avseende.

Har skadan uppstått när Pressateljén utförde städningen?

Den första fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om Å.-H.H. visat att skadan uppstod vid flyttstädningen den 30 januari 2018.

– – –

Vid en samlad bedömning utifrån ovanstående omständigheter anser tingsrätten att det är klart mer sannolikt att skadan uppstod vid flyttstädningen än att skadan ska ha uppstått vid något annat tillfälle. Skadan har därmed uppstått när Pressateljén utförde städningen varför presumtionsansvar föreligger.

Har Pressateljén visat att skadan inte orsakats av deras försummelse?

Pressateljén har bevisbördan för att skadan inte orsakats av deras försummelse.

– – –

Tingsrätten anser vid en samlad bedömning av den presenterade bevisningen att det i vart fall är utrett att skadeorsaken berott på att det kommit vatten utifrån och trängt in vid eller omkring tröskeln från badrummet eller vardagsrummet. Eftersom det inte är utrett om vattnet tillförts från badrummet eller vardagsrummet är det inte heller möjligt att fastställa om bristerna i badrummet avseende golvfallet och tröskeln haft någon inverkan på skadan. Presumtionsansvaret innebär som ovan redogjorts för att Pressateljén står risken för de oklarheter och den ovisshet som finns avseende skadeorsaken. Pressateljén har inte lyckats visa att skadan inte berott på deras försummelse och är därmed ersättningsskyldig för vattenskadan.

Skadeståndets storlek

Pressateljén har bestridit det av Å.-H.H. yrkade skadeståndsbeloppet. Det är ostridigt att Å.-H.H., på grund av skadan, har åtagit sig att betala 70 000 kr till köparna. Hon har alltså drabbats av en faktisk ekonomisk skada om 70 000 kr till följd av vattenskadan.

När det gäller Pressateljéns ersättningsskyldighet är emellertid inte det avgörande vilket belopp Å.-H.H. åtagit sig att betala till köparna. Det skadestånd Pressateljén kan åläggas att betala ska istället motsvara kostnaden för att åtgärda vattenskadan. Pressateljén kan inte åläggas ansvar för att åtgärda samtliga fel i det bristfälliga badrummet.

Å.-H.H. har som bevisning för skadeståndets storlek främst åberopat förlikningsavtalet samt förhören med J.E. och F.O. F.O. har i förhör uppgett att han inte själv var på plats, utan skrev yttrandet utifrån en kollegas uppgifter. Vidare har det inte heller lagts fram något kostnadsförslag för att åtgärda skadan. De skadeutredningar som lagts fram innehåller inte preciserade uppgifter om skadans omfattning eller hur den ska åtgärdas. Det är alltså oklart i vilken utsträckning de angivna kostnaderna skulle avse åtgärdande av vattenskadan eller bristerna i badrummets utförande.

J.E. har i förhör berättat om diverse offerter som han inhämtat. Det saknas dock specificerat underlag om vad kostnadsförslagen grundar sig på och vad de avser. Det är således inte möjligt för tingsrätten att bedöma vad de kostnadsförslag som J.E. berättat om avser.

Tingsrätten anser sammantaget att det utifrån Å.-H.H:s bevisning inte är möjligt att avgöra skadans storlek. Det har i förevarande fall inte varit förenat med särskilda svårigheter att föra bevisning om skadans storlek varför tingsrätten är förhindrad att göra en skälighetsbedömning. Käromålet ska därför ogillas.

– – –

DOMSLUT

Käromålet ogillas.

– – –

Hovrätten för Nedre Norrland

Å.-H.H. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle förplikta Pressateljén Städ & Tvätt AB att till henne betala 70 000 kr jämte ränta – – –.

Pressateljén överklagade tingsrättens dom i frågan om rättegångskostnaderna.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Petra Sjölén Kruse och Emina Fazlic samt tf. hovrättsassessorn Anna Lissola, referent) anförde i dom den 24 januari 2023 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

– – –

Har skadan uppstått i samband med utförandet av flyttstädningen?

– – –

Sammantaget framstår Å.-H.H:s påstående om att skadan uppkommit i samband med utförandet av städningen som klart mer sannolik än de alternativa skadeorsaker som företaget presenterat. Hovrätten delar därmed tingsrättens bedömning att Å.-H.H. har uppfyllt beviskravet.

Har Pressateljén visat att skadan inte orsakats av deras försummelse?

– – –. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bevisvärdering även i denna del. Det är enligt hovrätten klarlagt att det av den ingivna bevisningen inte går att fastställa hur vattenskadan uppstått. På grund av presumtionsansvaret faller bevissvårigheter eller ovisshet i frågan om det förekommit försummelse tillbaka på Pressateljén. Pressateljén har enligt hovrätten inte visat att skadan inte berott på deras försummelse.

Är Pressateljén ansvarig för Å.-H.H:s påstådda skada?

Pressateljén har vidare invänt att bolaget inte ska ansvara för skadan då man inte haft möjlighet att förutse eller hindra skadan med hänsyn till brister i tröskeln och badrumsgolvet.

Den tjänst som Pressateljén har åtagit sig avser flyttstädning av Å.-H.H:s hus inför tillträde av de nya köparna av fastigheten. Pressateljén har orsakat Å.-H.H. en ekonomisk skada i det att hon enligt köpeavtalet och 4 kap. 11 § JB stått för faran för fastigheten under tiden mellan köpet och tillträdet, se nedan. Det är ostridigt att Å.-H.H. och köparna med anledning av vattenskadan har nått en förlikning innebärande att Å.-H.H. skulle ersätta köparna med 70 000 kr på grund av den uppkomna vattenskadan. Därmed finns enligt hovrätten ett sådant orsakssamband mellan den av Pressateljén orsakade vattenskadan och nedsättningen av köpeskillingen att Pressateljén är ersättningsskyldig för denna under förutsättning att orsakssambandet är adekvat. Även med beaktande av de brister som funnits i form av felaktigt fall i badrummet och brister i tätskiktets uppvik vid tröskeln anser hovrätten att vattenskadan är en påräknelig följd av felaktig hantering av vatten i samband med städningen. Ytterligare en förutsättning för adekvans är dock att den avtalade ersättningen framstår som rimlig.

Vilken skada har Å.-H.H. lidit?

Konsumenttjänstlagen är tvingande till konsumentens förmån. Eftersom Pressateljén har orsakat skadan ska bolaget ersätta Å.-H.H. för densamma (32 § första stycket konsumenttjänstlagen). Den i målet aktuella skadan är en sakskada på dels den del av parkettgolvet i vardagsrummet som ansluter till badrummet, dels tröskeln till badrummet och dels klinkergolv med underliggande spånskiva i badrum i anslutning till tröskeln. Då Å.-H.H. inte längre äger fastigheten, inte har tillgång till densamma och inte råder över åtgärdandet av vattenskadan anser hovrätten att den skada Å.-H.H. lidit inte per automatik kan likställas med kostnaden för att åtgärda vattenskadan. I stället bör skadan motsvara den ekonomiska skada Å.-H.H. orsakats genom att hon som säljare i förhållande till köparen svarar för faran för fastigheten till dess tillträde skett.

Av köpekontraktet mellan Å.-H.H. och köparna framgår att om fastigheten mellan kontraktsdagen och tillträdesdagen försämras eller skadas ansvarar säljaren för skadan eller försämringen om den beror på säljarens vanvård, på att säljaren orsakar denna eller på olyckshändelse som ingen av parterna kunnat råda över. Ansvaret övergår till köparen från och med den avtalade tillträdesdagen. Denna riskfördelning överensstämmer med 4 kap. 11 § JB där det även framgår att köparen bland annat får göra avdrag på köpeskillingen när skadan uppstått under säljarens ansvar.

Skada som uppstår i tiden mellan köpeavtal av fastighet och tillträde och som inte beror på säljarens vållande benämns casusskada. Casusskada avser även skador som orsakats av vårdslöshet från tredje man (se F. Grauers, Fastighetsköp, 22 uppl. s. 260). Köparen kompenseras då med ett prisavdrag motsvarande den värdeminskning på fastigheten som skadan medfört. Bestämmelsen i 4 kap. 11 § JB innehåller inte någon närmare anvisning om hur nedsättningen av köpeskillingen ska beräknas. Av förarbetena framgår att nedsättningen av avdraget (på köpeskillingen) ska bestämmas så att förhållandet mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset svarar mot förhållandet mellan fastighetens värde i felaktigt och i avtalsenligt skick. Beräkningen bör hänföras till förhållandena vid tidpunkten för köparens tillträde till fastigheten (prop. 1989/90:77 s. 49 ff.). Detta sätt att beräkna prisavdrag benämns som den proportionella metoden. I praxis har argumenterats för att prisavdraget i stället skulle bestämmas med tillämpning av den s.k. direktmetoden enligt vilken avhjälpandekostnaderna, eventuellt med avdrag för standardhöjningar, utgör en utgångspunkt (se Grauers s. 261 f.). Med hänsyn till de osäkerheter som finns angående hur prisavdraget ska beräknas anser hovrätten att det finns skäl att överväga om skadeståndet kan bestämmas med tillämpning av bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § RB på så sätt att skadan uppskattas till skäligt belopp.

Tillämplighet av 35 kap. 5 § RB

Å.-H.H. har till stöd för storleken av sitt krav åberopat förlikningsavtalet och förhören med J.E. och F.O. Hon har gjort gällande att hon har åberopat den bevisning som hon haft möjlighet att lägga fram.

Enligt huvudregeln ska den part som framställer ett skadeståndsanspråk visa att parten lidit skada och även skadans omfattning. Vad gäller bedömningen av ersättningen som ska utgå för skadan får rätten i vissa situationer uppskatta skadan till skäligt belopp enligt 35 kap. 5 § RB. Det ska röra sig om sådana fall där full bevisning inte kan förebringas eller att omfattningen av skadan visserligen kan redas ut men där bevisning om skadans värde inte kan föras eller skulle vara förenad med alltför stora svårigheter. Bevislättnaden innebär inte att en part är befriad från skyldigheten att lägga fram den utredning som skäligen kan åstadkommas (NJA II 1943 s. 449). Bestämmelsen aktualiseras inte i fall där de faktiska kostnaderna för en skada kan styrkas genom en räkning eller liknande (se rättsfallet NJA 2006 s. 367). En förutsättning för bevislättnaden är att den skadelidande har lagt fram den bevisning som är tillgänglig för honom eller henne, inkluderat utredning som den skadelidande kunnat skaffa fram till rimliga kostnader. Har parten inte gjort detta medges ingen bevislättnad och det finns då risk för att den skadelidande inte får någon ersättning alls (Ekelöf m.fl. Rättegång IV, 2009, s. 118 och Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2005, s. 84 f.). Exempel på situationer när full bevisning inte kunnat läggas fram har avsett vad som närmast skulle kunna beskrivas som hypotetiska belopp, såsom bestämmande om nedsatt boendevärde på grund av utbyggnad av järnväg, beräkning av prisutveckling för fastigheter där det inte på grundval av den framlagda utredningen var möjligt att fastställa någon exakt nivå till vilken prisutvecklingen skulle uppräknas, och för beräkning av utebliven framtida vinst (se rättsfallen NJA 1981 s. 933, NJA 2000 s. 737 och NJA 2017 s. 9).

Hovrätten noterar vidare att 35 kap. 5 § RB även ansetts tillämplig i fall där utredningsunderlaget är ofullständigt och omständigheterna är sådana att parterna får antas ha godtagit att domstolen uppskattar skadeståndet efter skälighet (se rättsfallet NJA 2011 s. 576 p. 5–6). Pressateljén synes i hovrätten inte ha godtagit en sådan tillämpning.

Hovrätten gör följande bedömning. Det har i målet kommit fram dels att köparna inte har vidtagit några åtgärder för att reparera skadan, dels att badrummet har vissa andra brister som behöver åtgärdas. Det finns ingen faktisk uppgift i fråga om värdeminskning på fastigheten då köparna inte närmare utrett skadans omfattning eller värderat fastigheten vid tidpunkten för tillträdet. I skadeutredningarna föreslås att badrummet och golvet i hallen helt eller delvis bör renoveras, vilket kan antas ha en värdehöjande effekt på fastigheten. Det kan vidare anmärkas att en annan tvistefråga mellan Å.-H.H. och köparna har varit om hela parkettgolvet ska bytas ut för att få ett likartat utseende på allt golv i vardagsrumsdelen, eller om endast den skadade delen av parketten ska bytas ut.

Å.-H.H. råder således inte över vilka åtgärder som ska vidtas med anledning av vattenskadan och möjligheten för henne att lägga fram full bevisning angående beräkningen av nedsättningen av köpeskillingen är därför begränsad. Detta särskilt med hänsyn till att skadans inverkan på fastighetens värde enbart kan fastställas genom hypotetiska beräkningar, i allt fall om den proportionella metoden ska användas. Även vid tillämpning av direktmetoden föreligger bevissvårigheter i fråga om avdrag för standardhöjande åtgärder, då det är oklart om och i vilken utsträckning skadan ska repareras. Hennes svårighet att kunna lägga fram utredning är enligt hovrätten generell för bevissituationen (se rättsfallen NJA 2011 s. 576 och NJA 2017 s. 9). Genom den åberopade bevisningen anser hovrätten att Å.-H.H. lagt fram den utredning som hon skäligen kunnat åstadkomma. Hovrätten anser därmed att 35 kap. 5 § RB är tillämplig.

Det yrkade beloppet är skäligt

Hovrätten har att bedöma vad som är en skälig ersättning för Å.-H.H:s ekonomiska skada. Vid denna bedömning beaktar hovrätten de uppgifter som J.E. har lämnat angående kostnaderna för åtgärdandet av vattenskadan och förlikningsdiskussionerna samt förlikningsavtalet. Av förlikningsavtalet och J.E:s uppgifter framgår att kostnaden för att åtgärda vattenskadan enligt en offert uppgick till 179 000 kr inklusive rotavdrag. J.E. har även uppgett att det enligt ytterligare en offert skulle kosta drygt 241 000 kr att åtgärda skadan och att de inledde förlikningsförhandlingarna med ett krav gentemot Å.-H.H. på motsvarande belopp. Han har vidare uppgett att han är missnöjd med förlikningslikviden eftersom pengarna inte räcker för att åtgärda skadan enligt deras önskemål. Vidare har framgått att köparna och Å.-H.H. under förlikningsdiskussionerna tog hänsyn till åldersavdrag och att ett helt nytt badrum skulle ha en värdeökande effekt på fastigheten. Även fråga om omfattningen av bytet av parkett har diskuterats. J.E. har uppgett att han var beredd att gå ner till 100 000 kr men gick slutligen med på 70 000 kr för att undkomma advokatkostnader. Mot bakgrund av det som kommit fram angående underlaget för beräkningen av nedsättningen av köpeskillingen, att förlikningsavtalet framstår som rimligt och att det yrkade beloppet under alla förhållanden understiger kostnaderna för återställandet,  anser hovrätten att det yrkade beloppet är skäligt.

Finns skäl att jämka skadeståndet?

Pressateljén har invänt att skadeståndet ska jämkas till noll kronor, alternativt det belopp som hovrätten anser är skäligt, med hänsyn till att bolaget som skadelidande inte haft möjlighet att förutse eller hindra skadan med hänsyn till fel i tröskeln och badrummet. Hovrätten kan i denna del konstatera att det är oklart om vattenskadan uppstått på grund av att det är badrumsgolvet eller vardagsrumsgolvet som vattenbegjutits. Oavsett detta anser hovrätten att det torde vara fråga om vatten i sådana mängder att Pressateljén både haft möjlighet att förutse att vatten i denna mängd kan orsaka vattenskada i bostaden och hindra att detta skedde. Det saknas därmed skäl att jämka skadeståndet. Pressateljén ska därför förpliktas att betala 70 000 kr till Å.-H.H.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att Pressateljén Städ & Tvätt AB förpliktas att till Å.-H.H. betala 70 000 kr jämte ränta – – –.

– – –

Högsta domstolen

Pressateljén Städ & Tvätt AB överklagade och yrkade att HD skulle ogilla käromålet.

Å.-H.H. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning att Pressateljén är skadeståndsskyldigt i och för sig för vattenskadan.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Fredrik Wågman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1–15 motsvarar i huvudsak punkterna 1–11 i HD:s domskäl.

Om sakskada på fastighet som är föremål för överlåtelse

16. Vid överlåtelse av fastighet fullbordas köpet som regel inte vid avtalsslutet utan först vid en senare tidpunkt. Om den fastighet som är föremål för överlåtelse skadas av någon utomstående innan köpet fullbordas uppkommer en sakskada på egendom som tillhör säljaren, som då har möjlighet att kräva skadevållaren på ersättning. När det är fråga om en partiell sakskada är huvudregeln att reparationskostnaden ska ersättas (se NJA 2016 s. 945 p. 15).

17. I en situation där fastighetsöverlåtelsen fullbordas utan att sakskadan dessförinnan åtgärdas blir köparen ägare till den skadade fastigheten och drabbas härigenom av en förlust som motsvarar skillnaden mellan fastighetens värde i avtalsenligt respektive skadat skick. Säljaren äger då inte längre fastigheten och råder inte över åtgärdandet av sakskadan. I en sådan situation framstår huvudregeln om att reparationskostnaden ska ersättas inte alltid som den lämpligaste utgångspunkten för beräkning av säljarens skada.

18. Om säljaren ersätter köparen för skadan uppstår en kostnad för säljaren till följd av den ursprungliga sakskadan. Från säljarens perspektiv framstår det då som naturligt att denna kostnad ligger till grund för beräkning av säljarens skada i stället för åtgärdskostnaden. Den kostnad som säljaren haft för att ersätta köparen bör i vissa fall utgöra en ersättningsgill följdskada enligt 5 kap. 7 § 2 skadeståndslagen. Bedömningen av om en sådan kostnad kan ersättas ska göras med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga principer. (Jfr Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 3 uppl. 2019, s. 57 ff.)

19. För att en sådan kostnad ska ersättas måste adekvat kausalitet föreligga mellan den fysiska skadan och kostnaden (jfr p. 15). Genom adekvanskravet avskärs från ett konstaterat skadeståndsansvar sådana effekter av den skadegörande handlingen som är så osedvanliga eller osannolika att skadevållaren inte borde ha tagit dem i beräkning. Endast sådana kostnader som i någon mening framstår som beräkneliga och förutsebara följder av den skadegörande handlingen bör ersättas. (Jfr ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 p. 26.)

20. Som ytterligare förutsättning gäller att kostnaden ska ha varit nödvändig för att begränsa skadeverkningarna (se p. 15). Det innebär i princip att kostnaden inte ska ha kunnat undvikas (se Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen, 2023, version 8, JUNO, kommentaren till 5 kap. 7 §). Det nu sagda ger uttryck för principen om den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada. Principen kommer till direkt uttryck i 50 a § konsumenttjänstlagen.

21. Skadebegränsningsskyldigheten inträder så snart den skadelidande får klart för sig att han eller hon drabbats av en skadegörande handling. Skyldigheten omfattar inte mer än att den skadelidande ska vidta skäliga åtgärder för begränsning av skadan. Vägledning kan sökas i hur en normal skadelidande under motsvarande omständigheter skulle ha handlat om han eller hon visste att ersättning inte skulle erhållas från motparten. Bedömningen av om skäliga åtgärder vidtagits ska göras utifrån det läge som den skadelidande befann sig i när ansvaret för den skadevållande parten uppkom. (Se ”Multitotal” p. 31–34.)

22. Så länge en åtgärd kan bedömas som adekvat vidtas den på den skadeståndsskyldiges risk. Att en faktisk åtgärd i efterhand visar sig leda till större skada än vad en annan åtgärd skulle ha lett till påverkar inte rätten till ersättning så länge åtgärden framstod som adekvat och därmed skälig när den vidtogs. (Se ”Multitotal” p. 35.)

Betydelsen av att kostnaden uppstått genom en förlikning

23. I avtalsförhållandet mellan köparen och säljaren är det som utgångspunkt säljaren som står risken för skador som uppkommer på fastigheten medan den fortfarande är i säljarens besittning. Om fastigheten skadas på grund av händelse som säljaren står risken för har köparen rätt till prisavdrag. (Jfr 4 kap. 11 § JB.)

24. Det prisavdrag som säljaren är skyldig att betala till köparen bör i allmänhet vara en sådan kostnad som säljaren inte kan undvika (jfr p. 20). Om säljaren och köparen genom en förlikning kommer överens om den ersättning som säljaren ska utge till köparen i prisavdrag uppkommer dock frågan om kostnaden som säljaren därigenom ådrar sig är nödvändig.

25. En förlikning innebär i princip ett avtal som parter kan ingå på frivillig väg för att avsluta en uppkommen tvist. Även om förlikningen som sådan grundas på frivillighet innebär den dock inte sällan en slutlig reglering av sådana förpliktelser som redan uppkommit mellan parterna.

26. När det gäller en förlikning som går ut på att en säljare av en fastighet gentemot köparen tar på sig betalningsansvar för en skada som orsakats på fastigheten av någon utomstående, bör kostnaden som därigenom uppstår för säljaren i vissa fall ses som en nödvändig kostnad som säljaren inte kunnat undvika, eftersom det betalningsansvar som förlikningen avser att reglera framgår direkt av 4 kap. 11 § JB. Mot bakgrund härav finns det i sig inget hinder mot att bedöma en kostnad som säljaren ådragit sig genom en förlikning med köparen som ersättningsgill.

27. För att en sådan kostnad ska ersättas krävs att säljaren genom ingåendet av förlikningen har uppfyllt skyldigheten att begränsa sin skada (jfr p. 20–22). Utgångspunkten bör då vara att ingåendet av förlikningen är en adekvat åtgärd så länge det belopp som säljaren åtagit sig att betala framstår som skäligt i förhållande till inte bara det betalningskrav som köparen framställt, utan också till sakskadans natur, tillgänglig utredning om kostnaden för att åtgärda skadan och andra relevanta omständigheter.

28. Om säljaren genom förlikningen uppfyllt sin skyldighet att begränsa sin skada och den kostnad som säljaren därigenom ådragit sig i övrigt utgör en adekvat skadeföljd bör alltså kostnaden i sin helhet vara ersättningsgill.

Bedömningen i detta fall

29. Pressateljén är skadeståndsskyldigt för den vattenskada som bolagets anställda orsakade i det bostadshus som Å.-H.H. kort därefter sålde. Eftersom Å.-H.H. inte längre äger fastigheten och därmed inte råder över åtgärdandet av vattenskadan utgör reparationskostnaden inte en lämplig utgångspunkt för beräkning av hennes skada. Skadan bör i stället motsvara den ekonomiska skada som Å.-H.H. orsakades genom att hon ansvarade för vattenskadan i förhållande till köparna av fastigheten.

30. Genom att Å.-H.H. ersatte köparna för vattenskadan uppstod en kostnad för henne. Pressateljéns skadeståndsskyldighet enligt 32 § konsumenttjänstlagen omfattar denna kostnad under förutsättning att den är ersättningsgill enligt 5 kap. 7 § 2 skadeståndslagen.

31. Pressateljén anlitades av Å.-H.H. för flyttstädning av fastigheten. Mot den bakgrunden kan det inte betraktas som en oberäknelig följd av vattenskadan att Å.-H.H. utgav ersättning till köparna av fastigheten. Kostnaden utgör alltså en adekvat skadeföljd.

32. Å.-H.H. var enligt jordabalken skyldig att ersätta köparna med ett prisavdrag på grund av vattenskadan. Av utredningen i målet har framkommit att köparna inledningsvis krävde Å.-H.H. på ersättning med 241 000 kr. Det beloppet baserades på en offert som avsåg åtgärdande av vattenskadan och andra åtgärder beträffande golvet och badrummet. Det har också upplysts att köparna tog in ytterligare en offert som uppgick till 179 000 kr för åtgärdande av skadan.

33. Genom att förhandla med köparna utverkade Å.-H.H. en överenskommelse som innebar att hon till dem betalade ett betydligt lägre belopp än vad hon inledningsvis blev krävd på. Mot den bakgrunden, och med särskilt beaktande av vad som är upplyst om vattenskadan och den utredning som presenterats i målet om kostnaden för att åtgärda skadan, framstår förlikningslikviden som skälig. Ingåendet av förlikningen utgjorde alltså en adekvat åtgärd från Å.-H.H. för begränsning av sin skada.

34. Den kostnad som Å.-H.H. ådrog sig genom förlikningen är därför i sin helhet en ersättningsgill kostnad som omfattas av Pressateljéns skadeståndsskyldighet. Det saknas därför skäl att uppskatta skadans storlek med tillämpning av 35 kap. 5 § RB.

35. När det gäller frågan om jämkning av skadeståndet gör HD samma bedömning som hovrätten har gjort.

36. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Dag Mattsson, Malin Bonthron, Johan Danelius, referent, Anders Perklev och Margareta Brattström) meddelade den 13 juni 2024 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. Å.-H.H. ingick ett avtal om att sälja sin fastighet med tillhörande bostadshus. Inför köparnas tillträde anlitade hon Pressateljén för flyttstädning. Efter att städningen utförts tillträdde köparna fastigheten, varpå de upptäckte en vattenskada på golvet i anslutning till tröskeln mellan badrummet och vardagsrummet.

2. Köparna krävde Å.-H.H. på ersättning för vattenskadan. Så småningom ingick de en förlikning som innebar att hon betalade 70 000 kr till köparna. Därefter krävde hon Pressateljén på ersättning med motsvarande belopp. Hon gjorde gällande att bolaget hade orsakat vattenskadan vid utförandet av städtjänsten och att skadans storlek för henne motsvarade det belopp som hon hade betalat till köparna.

3. Pressateljén motsatte sig kravet. Beträffande skadeståndets storlek invände bolaget, som ansåg att ett eventuellt skadestånd borde beräknas utifrån åtgärdskostnaden, att det inte fanns någon utredning som visade att det yrkade beloppet motsvarade den ekonomiska skadan. I vart fall borde skadeståndet jämkas till noll kronor med hänsyn till att bolaget, på grund av vissa brister i tröskeln och badrumsgolvet, inte hade kunnat förutse eller hindra skadan.

4. Tingsrätten kom fram till att Pressateljén var skadeståndsskyldigt för vattenskadan och att skadeståndet skulle motsvara kostnaden för att åtgärda den. Utifrån den utredning som Å.-H.H. hade åberopat var det enligt tingsrätten emellertid inte möjligt att avgöra skadans storlek. Tingsrätten ansåg sig förhindrad att göra en skälighetsbedömning, eftersom det inte hade förelegat särskilda svårigheter att föra bevisning om skadans storlek. Käromålet ogillades därför.

5. Hovrätten har bifallit käromålet. Enligt hovrätten har Å.-H.H. rätt till ersättning för den ekonomiska skada som hon orsakades genom att hon i förhållande till köparna stod faran för fastigheten till dess att tillträde skett. Med tillämpning av 35 kap. 5 § RB har hovrätten bedömt att det yrkade beloppet är skäligt. Hovrätten har inte funnit skäl att jämka skadeståndet.

Målet i HD

6. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning att Pressateljén är skadeståndsskyldigt i och för sig för vattenskadan.

7. I målet aktualiseras frågan om under vilka förutsättningar en skadelidande har rätt till ersättning från skadevållaren för en betalning som med anledning av skadan har erlagts enligt en förlikning med tredje man.

Näringsidkares skadeståndsskyldighet enligt konsumenttjänstlagen

8. Enligt 32 § första stycket konsumenttjänstlagen (1985:716) är en näringsidkare, som utgångspunkt, skyldig att ersätta en konsument för skada som uppkommer på konsumentens egendom medan egendomen är i näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll. När det gäller skadeståndets bestämmande ska skadeståndslagens bestämmelser och allmänna skadeståndsrättsliga principer tillämpas (jfr prop. 1984/85:110 s. 83 ff. och 271 ff.).

Ersättning för sakskada enligt skadeståndslagen

9. Vid prövningen av skadeståndsanspråk kan det finnas skäl att skilja på skadan i sig och dess konsekvenser, dvs. skadeföljderna. Det som ersätts vid sakskada är de ekonomiska följder som den fysiska skadan har lett till för den skadelidande. Den övergripande tanken är att den skadelidande genom skadeståndet ska försättas i samma situation i ekonomiskt hänseende som före skadan.

10. Utgångspunkten är alltså att den som drabbas av en sakskada ska få full ekonomisk ersättning för skadan. Ersättningen ska omfatta inte bara det förmögenhetsvärde som har gått förlorat till följd av skadan och direkta utgifter eller kostnader med anledning av skadefallet, utan också sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada till den primära sakskadan.

11. Enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen omfattar skadestånd med anledning av sakskada ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning, ersättning för annan kostnad till följd av skadan samt ersättning för inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet. Som exempel på sådana direkta utgifter som ska ersättas anges i förarbetena, förutom reparationskostnad, även utgift för transport av det skadade föremålet, kostnad för besiktning och värdering av föremålet samt utgifter som varit nödvändiga för att begränsa skadeverkningarna. Exemplen är inte uttömmande utan det har överlämnats till domstolarna att, med ledning av bl.a. kravet på adekvat kausalitet, avgöra vilka utgifter som är ersättningsgilla. (Jfr prop. 1972:5 s. 580.)

12. Kravet på adekvat kausalitet får betydelse inte bara i ledet mellan den skadegörande handlingen och den fysiska sakskadan utan även i ledet mellan skadan och skadeföljden. Det är principiellt sett fråga om samma typ av bedömningar i båda leden. Genom kravet på adekvat kausalitet avskärs från ett konstaterat skadeståndsansvar sådana följder som är så osedvanliga eller osannolika att skadevållaren inte borde ha tagit dem i beräkning. Endast skadeföljder som i någon mening har varit förutsebara är alltså ersättningsgilla. (Jfr ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 p. 26.)

13. Ytterligare begränsningar när det gäller vad som är ersättningsgillt följer av den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada. Denna skyldighet, som har sin grund i allmänna skadeståndsrättsliga principer och även kommer till direkt uttryck i 50 a § konsumenttjänstlagen, medför att kostnader som hade kunnat undvikas i princip inte ersätts. Skyldigheten inträder så snart den skadelidande får klart för sig att han eller hon har drabbats av en skadegörande handling. Den skadelidande måste då vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Vägledning kan sökas i hur en normal skadelidande under motsvarande omständigheter skulle ha handlat om han eller hon visste att ersättning inte skulle erhållas från skadevållaren. (Jfr ”Multitotal” p. 31–35.)

Betalning till tredje man

14. Ett krav på skadestånd kan i vissa fall återspegla en kostnad som den skadelidande har dragit på sig i förhållande till tredje man på grund av skadan. Om tredje man drabbas av en förlust till följd av någon annans sakskada och denna förlust ersätts av den skadelidande, uppkommer frågan om kostnaden för att ersätta tredje man utgör en ersättningsgill skadeföljd i förhållande till skadevållaren. Den frågan får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

15. För att en sådan betalning ska vara ersättningsgill krävs i princip att betalningen grundar sig på en skyldighet för den skadelidande att ersätta tredje man. Om betalning erläggs utan att det finns någon sådan skyldighet, är rätten till skadestånd ofta utesluten med hänsyn till kravet på adekvat kausalitet eller den skadelidandes skadebegränsningsplikt. (Jfr ”Den återbetalda lönen” NJA 1982 s. 106 och Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 3 uppl. 2019, s. 57 ff.)

16. Betalningsskyldigheten kan ha slagits fast i en dom men det behöver inte vara på det sättet. Det kan också vara fråga om att betalningen har gjorts på frivillig väg men utgör en slutlig reglering av en förpliktelse som redan har uppkommit mellan parterna. En typisk sådan situation är när betalning sker i samband med en förlikning efter att tredje man har riktat krav på ersättning mot den skadelidande.

17. Vid en förlikning med tredje man gäller alltså principiellt att det måste föreligga en betalningsskyldighet för den skadelidande för att betalningen ska vara ersättningsgill i förhållande till skadevållaren. I detta ligger att förlikningen måste ha varit betingad just av den aktuella skadan. Om förlikningen avser även andra mellanhavanden eller motiveras av andra intressen än att reglera den aktuella skadan, kan det innebära att adekvanskravet brister.

18. Av skadebegränsningsplikten följer att ytterligare en förutsättning för ersättningsrätt är att villkoren för förlikningen framstår som skäliga. Det innebär att villkoren ska ha stått i rimlig proportion till den ekonomiska risk som parten löpte om någon förlikning inte hade ingåtts. Bedömningen får göras huvudsakligen objektivt utifrån förhållandena vid den tidpunkt då förlikningen ingicks. Av betydelse är om det på goda grunder kan antas att en rationellt agerande part skulle ha varit beredd att under motsvarande förhållanden acceptera villkoren även om han eller hon inte hade kunnat få ersättning från skadevållaren.

Särskilt om skada på fastighet som är föremål för överlåtelse

19. Vid överlåtelse av en fastighet fullbordas köpet som regel inte vid avtalsslutet utan först vid köparens tillträde till fastigheten. Om den fastighet som är föremål för överlåtelse skadas av någon utomstående efter avtalet, kan köparen drabbas av en förlust som motsvarar skillnaden mellan fastighetens värde i avtalsenligt respektive skadat skick. Köparen kan i så fall rikta krav mot säljaren.

20. För det fall att säljaren ersätter köparen för förlusten, uppstår en kostnad för säljaren. Bedömningen av om säljaren har rätt att få denna kostnad ersatt av den som vållat skadan får göras med tillämpning av de principer som har redogjorts för i det föregående (se p. 14–18). Som framgått krävs det då i princip att säljaren har haft en rättslig skyldighet att ersätta köparen. Vid den bedömningen är 4 kap. 11 och 19 c §§ JB av särskilt intresse.

21. Enligt 4 kap. 11 § första stycket är det som utgångspunkt säljaren som står faran för att fastigheten av våda skadas eller försämras medan den fortfarande är i säljarens besittning. I andra stycket anges att köparen får göra avdrag på köpeskillingen om fastigheten har skadats eller försämrats på grund av en händelse för vilken säljaren står faran.

22. Enligt 4 kap. 19 c § ska ett avdrag på köpeskillingen beräknas så att förhållandet mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset svarar mot förhållandet vid tidpunkten för tillträdet mellan fastighetens värde i felaktigt och i avtalsenligt skick. Avdraget ska bestämmas utifrån de värden som gäller på marknaden. Ofta kan det emellertid vara svårt att med någon säkerhet bestämma dessa marknadsvärden. Ett vanligt sätt att beräkna prisavdraget på är därför att utgå från kostnaden för avhjälpande av felet. Reparationskostnaden är dock inte alltid en relevant faktor. Det blir då nödvändigt att göra en mera skönsmässig uppskattning. (Se bl.a. ”Mögelskadan I” NJA 1988 s. 3, jfr även t.ex. ”Badrummet i radhuset” NJA 2020 s. 951 p. 56 och ”Suterränghuset på Ekerö” NJA 2021 s. 353 p. 22.)

Bevisfrågor

23. Som huvudregel har den skadelidande bevisbördan för både förekomsten och omfattningen av en skada samt för det orsakssamband som skadeståndstalan grundas på. Utgångspunkten är att det beviskrav som normalt gäller i tvistemål ska tillämpas även i mål om skadeståndsansvar. Vilka krav som närmare ska ställas på bevisningens styrka kan emellertid variera, främst beroende på vilka möjligheter respektive part har att säkra bevisning.

24. Om full bevisning om en inträffad skada inte alls eller endast med svårighet kan föras, får rätten enligt 35 kap. 5 § RB uppskatta skadan till ett skäligt belopp. Så får ske också om bevisningen kan antas medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till skadans storlek och det yrkade skadeståndet avser ett mindre belopp. En förutsättning för att bevislättnadsregeln ska kunna tillämpas är att käranden har lagt fram den utredning som skäligen kan åstadkommas (jfr ”Formsprutarna” NJA 2005 s. 180).

25. När det gäller situationen att en skadelidande kräver skadevållaren på ersättning för en förlikningslikvid som har erlagts till tredje man aktualiseras särskilda frågor om vad som ska vara utrett för att talan ska kunna bifallas. Som ett led i prövningen kan rätten ha att ta ställning till om den skadelidande har varit betalningsskyldig mot tredje man och om förlikningen även i övrigt har varit adekvat och skälig (jfr p. 15–18). Den skadelidande har då som regel att presentera utredning som möjliggör en bedömning av dessa frågor. Det kan dock inte krävas att den skadelidande styrker att han eller hon skulle ha blivit skyldig att betala ett visst belopp till tredje man om någon förlikning inte hade kommit till stånd.

Bedömningen i detta fall

26. I enlighet med det beviljade prövningstillståndet är Pressateljén skadeståndsskyldigt för vattenskadan i det bostadshus som Å.-H.H. vid tidpunkten för skadans uppkomst hade sålt men köparna ännu inte tillträtt.

27. Av utredningen kan slutsatsen dras att köparna hade rätt till ett prisavdrag på grund av vattenskadan (jfr p. 21 och 22). Det kan inte betraktas som en oberäknelig följd av skadan att Å.-H.H. kompenserade köparna för den. Betalningen erlades inom ramen för en förlikning som, såvitt utredningen visar, var betingad uteslutande av den aktuella skadan. Det finns mot denna bakgrund ett adekvat orsakssamband mellan skadan och förlikningen (jfr p. 17).

28. Det framgår att köparna inledningsvis krävde Å.-H.H. på ersättning med 241 000 kr. Beloppet baserades på en offert som avsåg åtgärdande av vattenskadan och andra åtgärder beträffande golvet och badrummet. Det har också upplysts att köparna tog in ytterligare en offert och att den uppgick till 179 000 kr.

29. Ett åtgärdande i enlighet med någon av dessa offerter skulle ha inneburit en mer omfattande renovering än vad som var direkt föranlett av vattenskadan. Golvet och badrummet skulle ha blivit i bättre skick efter renoveringen än vad de var före skadans uppkomst. Även med beaktande av detta talar utredningen med styrka för att köparna hade rätt till ett prisavdrag med ett minst lika högt belopp som det Å.-H.H. åtog sig att betala i förlikningen.

30. Vid tidpunkten då förlikningen ingicks fanns det därför, objektivt sett, anledning för Å.-H.H. att utgå från att den var ekonomiskt gynnsam för henne i jämförelse med alternativet att köparnas krav i stället prövades i domstol. Det gäller i synnerhet om även risken för rättegångskostnadsansvar beaktas. Villkoren för förlikningen får därmed anses ha varit skäliga. Kostnaden har följaktligen varit förenlig med Å.-H.H:s skyldighet att begränsa skadeföljderna (jfr p. 18).

31. Det sagda innebär att Å.-H.H:s betalning enligt förlikningen i sin helhet är en ersättningsgill kostnad som omfattas av Pressateljéns skadeståndsskyldighet.

32. Det saknas alltså skäl att uppskatta skadans storlek med tillämpning av 35 kap. 5 § RB.

33. Som hovrätten har konstaterat finns det inte skäl för jämkning av skadeståndet.

34. Hovrättens domslut ska därför fastställas.

– – –

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

– – –