Referat

Södertörns tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Södertörns tingsrätt mot G.N. för två fall av penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott med följande gärningsbeskrivningar.

Åtalspunkt 1

G.N. har upplåtit sitt konto hos SEB och där mottagit 226 411 kr (27 566 USD) som härrört från brottslig verksamhet. Det hände den 11 januari 2021 [i] Stockholms stad eller annan plats i landet. Därefter har han omsatt pengarna genom köp, uttag och överföringar under perioden fram till och med den 12 januari 2021.

Åtgärderna syftade till att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde.

G.N. begick gärningen med uppsåt.

Åtalspunkt 2

G.N. har upplåtit sitt konto hos Danske Bank och där mottagit 113 864 kr (11 322 euro) som härrört från bedrägeribrott mot [en viss person], bosatt i Tyskland. Det hände den 13 januari 2021 [i] Stockholms stad eller annan plats i landet.

Åtgärden syftade till att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde.

G.N. begick gärningen med uppsåt.

G.N. förnekade ansvar för gärningarna. Han gjorde gällande att han inte upplåtit sina konton för mottagande av pengar som härrört från brott eller brottslig verksamhet samt att han under alla förhållanden saknat uppsåt. Han medgav de faktiska omständigheterna att transaktionerna hade skett till hans bankkonton i SEB och Danske Bank. Vad gällde åtalspunkten 1 vidgick han att han väntade på en pengatransaktion från en person vid namn F. varför han, när beloppet sattes in på hans konto, gjorde överföringar och tog ut ett belopp från kontot.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Kian Moazzez Amraée) anförde följande i dom den 9 november 2022.

DOMSKÄL

G.N. ska dömas för två fall av penningtvättsbrott

Inledningsvis är följande utrett. Utredningen har klart visat att ett belopp om 226 411 kr (27 566 USD) respektive ett belopp om 113 864 kr (11 322 Euro) har överförts till G.N:s konto i SEB respektive Danske Bank de datum det gjorts gällande i gärningsbeskrivningarna. Det är vidare utrett att beloppen härrört från brottslig verksamhet.

Frågan är vilken kännedom som G.N. haft och om uppsåt för gärningarna kan tillskrivas honom.

Utredningen i form av skriftlig bevisning som tingsrätten tagit del av har visat att G.N. efter insättningen på SEB kontot gjort en utbetalning om 25 000 kr till en person i Nigeria varefter SEB sade upp kontot med uppmaning att han skulle kontakta banken, men G.N. hörde inte av sig. Av en åberopad faktura och en manipulerad faktura har framgått att G.N:s konto vid annat tillfälle använts i försök att brottsligt tillskansa sig pengar. Någon alternativ förklaring, såsom exempelvis misstagsbetalning, till att pengarna inte härrört från brott eller brottslig verksamhet har inte framkommit i utredningen. G.N. har gjort gällande att han väntade på pengar från en person vid namn F. som var verksam inom bilförsäljningsbranschen. I ljuset av den utredning som tingsrätten tagit del av framstår G.N:s uppgifter som en bortförklaring, se närmare nedan där G.N:s uppgifter behandlats särskilt.

Utredningen har därutöver gällande åtalspunkten 2 visat att G.N. redan två dagar efter den första insättningen hos SEB mottagit ännu en stor summa pengar på sitt konto i Danske Bank. Banken har informerat att transaktionen var från en person vid namn K.T. med uppmaning att G.N. skulle kontakta banken vid äventyr av att kontot skulle spärras. Inte heller vid detta tillfälle har utredningen visat att G.N. varit i kontakt med banken. Vidare har den skriftliga bevisningen visat att de aktuella pengarna härrört från brottslig verksamhet såtillvida att betalningsuppgifterna varit manipulerade med resultat att betalningen felaktigt hamnade på G.N:s konto hos Danske Bank. Därmed kan misstagsbetalning eller liknande uteslutas.

G.N:s uppgifter

Vad gäller åtalspunkten 1 har G.N. berättat att han hjälpte en gammal vän vid namn F. som ville köpa en Volvo från Sverige. Han har poängterat att han egentligen inte visste så mycket om F. sedan han själv lämnade Nigeria 2013, men berättat att han åter träffade på F. 2019 när han var på besök i Nigeria och fick då veta att denne ville ha hans hjälp med att köpa en Volvo. G.N. skulle hjälpa F. att köpa en bil och skicka den till denne i Nigeria genom fartygstransport eller liknande. F. skulle skicka pengar, ca 20 000 USD, för inköp av bil, transportkostnad och deklarering. Han hade kollat upp bilar på Blocket. När han förstod att överföringen inte var från F. kontaktade han banken dagen efter kontot hade blivit spärrat för att få en förklaring var pengarna kom ifrån och när han fick reda på att överföringen var från ett bolag bad han banken att skicka tillbaka pengarna. Han hade även bett F. om information om överföringen och fick reda på att F. hade avlidit i en olycka. Beloppet om 25 000 kr som han skickade till Nigeria var kostnaden för deklarering av bil som i och för sig ännu inte var köpt, även om han i underlaget angett att syftet med överföringen var ”Family support”. Han tog även ut 14 000 kr från kontot för att han inte hade sitt körkort med sig varför han hade tänkt be en vän köra honom för att titta på potentiella bilar och därför behövde han kontanter till kostnader. Han kunde inte visa F:s nummer för polisen eftersom polisen vid första förhöret inte efterfrågade numret och efter förhöret raderade han F:s nummer eftersom det inte fungerade.

Vad gäller åtalspunkten 2 har G.N. i huvudsak berättat han fick vetskap om överföringen när banken tog kontakt med honom. Han blev förvånad eftersom han hade öppnat kontot i december 2020 för besparingar och inte hade gett ut kontonumret till någon.

Vid en granskning av de uppgifter som G.N. lämnat har hans uppgifter och påstående i viktiga delar varit motsägelsefulla, bitvis ologiska och inte konsekventa. Granskningen har visat att G.N:s uppgifter har stark prägel av efterhandskonstruktioner (bortförklaringar). Hans uppgifter kan därför inte anses försvaga utredningen och kan inte heller leda till att han kan gå fri från ansvar.

Slutlig bedömning

Vid en helhetsbedömning är de ovan nämnda omständigheterna väldigt besvärande för G.N. Omständigheterna kan inte vara resultatet av slumpvis inträffade händelser. Detta framstår som uteslutande. Ännu mer osannolikt framstår detta när man tar del av G.N:s egna uppgifter som redovisats ovan. Enligt tingsrättens bedömning har utredningen med tillräcklig styrka visat att G.N. upplåtit sina konton hos SEB och Danske Bank för mottagande av pengar som härrört från brott eller brottslig verksamhet eller för att främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde. Vad gäller åtalspunkten 1 har han även omsatt delarna av pengarna genom uttag om 14 000 kr och överföringar. G.N. ska därför dömas för två fall av penningtvättsbrott i enlighet med gärningsbeskrivningarna.

Vad ska påföljden bestämmas till?

G.N. förekommer inte i belastningsregistret. G.N. döms nu för två fall av penningtvättsbrott. Påföljden bestäms till en villkorlig dom som ska förenas med 80 dagsböter. Varje dagsbot ska med hänsyn till G.N:s ekonomiska förhållanden bestämmas till 240 kr.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde G.N. för två fall av penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott till villkorlig dom och 80 dagsböter om 240 kr (19 200 kr).

Svea hovrätt

G.N. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling.

Hovrätten (hovrättsråden Sven Jönson, referent, och Catharina Adlercreutz samt förre rådmannen Håkan Larson) anförde följande i dom den 13 januari 2023.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen är densamma som i tingsrätten.

Hovrätten gör i frågorna om skuld, brottsrubricering och påföljd inga andra bedömningar än tingsrätten. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Högsta domstolen

G.N. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades. Riksåklagaren gjorde vissa justeringar av gärningsbeskrivningarna som framgår av punkten 4 i HD:s domskäl.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anton Dahllöf, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Vad målet gäller

Punkterna 1 och 2 motsvarar i huvudsak punkterna 1 och 2 i HD:s domskäl.

Bakgrund

Punkterna 3–9 motsvarar i huvudsak punkterna 3 och 4 i HD:s domskäl.

Penningtvättsbrott

Punkterna 10–16 motsvarar i huvudsak punkterna 5–10 i HD:s domskäl.

Närmare om kopplingen mellan egendom och förbrott

Härrör från brott

17. Med brott i 3 och 4 §§ lagen om straff för penningtvättsbrott avses en gärning som utgör eller motsvarar brott enligt svensk lag (se 2 §). En grundläggande utgångspunkt för lagstiftningen är att alla typer av brott som kan ge upphov till utbyte kan utgöra förbrott till straffbelagd penningtvätt (se prop. 2013/14:121 s. 45).

18. Uttrycket ”härrör från brott” innebär att det handlande som genererat en förmögenhetsökning måste uppfylla rekvisiten i en brottsbeskrivning. Vidare måste det allmänna kravet på uppsåt eller oaktsamhet vara uppfyllt. Däremot behöver de närmare omständigheterna kring brottet, såsom tid, plats, brottsutbyte eller förövare inte visas. Med brott avses såväl ett enskilt brott som flera brott. (Se a. prop. s. 109.)

Härrör från brottslig verksamhet

19. Det behöver alltså inte bevisas vilket konkret förbrott som har begåtts. Vid tillkomsten av lagen om straff för penningtvättsbrott framhölls att något sådant krav inte heller kunde anses följa av den tidigare straffbestämmelsen om penninghäleri, dvs. den bestämmelse som före införandet av lagen utgjorde den huvudsakliga regleringen av straffansvaret för sådana åtgärder som kan betecknas som penningtvätt. Det hade emellertid, bl.a. hos brottsbekämpande myndigheter, funnits en uppfattning om att ansvar för penninghäleri förutsatte att egendomen kunde visas härröra från ett visst bestämt förbrott. I syfte att tydliggöra att en sådan koppling inte krävs, utan att det är tillräckligt att egendomen härrör från brott i mer obestämd mening, breddades förbrottsrekvisitet i bestämmelsen om penningtvättsbrott genom tillägget att egendomen även kan härröra från brottslig verksamhet. Ett sådant bredare rekvisit antogs dessutom kunna underlätta bevisföringen, särskilt i situationer där medel från flera och framför allt olika typer av brottsliga gärningar som inträffat över tid blandats samman. (Se prop. 2013/14:121 s. 46 ff., jfr även SOU 2012:12 s. 157 ff. och 164 ff.)

20. Tillägget att egendomen även kan härröra från brottslig verksamhet innebar alltså dels ett förtydligande av rättsläget, dels en viss breddning av bevistemat i fråga om förbrottsligheten. Det är framför allt av dessa skäl som uttrycket ”brottslig verksamhet” kan sägas ha en självständig betydelse vid sidan av ”brott”, även om det alltså inte i något av fallen krävs att egendomen kan knytas till ett bestämt förbrott och det dessutom låter sig sägas att också egendom som härrör från brottslig verksamhet per definition härrör från ett eller flera brott. ( Jfr a. prop. s. 47 f. och Magnus Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, 2 uppl. 2014, s. 78 f.)

21. Den närmare innebörden av att egendomen ska härröra från brottslig verksamhet har utvecklats i författningskommentaren (se a. prop. s. 109). I den anförs bl.a. att rekvisitet är uppfyllt även om det inte kan visas att några närmare angivna gärningar har ägt rum. Kravet på att verksamheten ska vara brottslig förutsätter inte kännedom om konkreta gärningar utan avser en viss typ av brottslighet som inte behöver vara närmare preciserad i fråga om omfattning eller detaljer. I enlighet med detta uttalas vidare att åklagaren ska kunna peka på konkreta omständigheter som tyder på brottslig verksamhet av en viss typ, t.ex. ekonomisk brottslighet eller narkotikabrottslighet. Men det är alltså inte nödvändigt att styrka närmare detaljer eller uppgifter om verksamhetens omfattning eller inriktning.

22. En uppfattning som har framförts är att dessa uttalanden ger intryck av att ett lägre beviskrav kan tillämpas såvitt avser kopplingen mellan egendom och förbrott (se t.ex. Lars Holmgård, Bevisning i brottmål, 2019, s. 114). Med tanke på att begreppet ”brottslig verksamhet” i det här sammanhanget utgör ett brottsrekvisit måste emellertid det allmänna beviskravet i brottmål tillämpas; det ska vara styrkt att den aktuella egendomen härrör från brottslig verksamhet ( jfr ”15 000 kr” NJA 2020 s. 545 p. 19). Att beviskravet ska vara detsamma som annars i brottmål betonas också i förarbetena (se a. prop. s. 48 och 109).

23. Uttalandena om vilken utredning åklagaren behöver lägga fram bör snarare ses mot bakgrund av att införandet av ett bredare förbrottsrekvisit antogs kunna påverka sättet att föra bevisning i mål om penningtvättsbrott (se p. 19).

24. Den bevisning som tar sikte på egendomens koppling till brottslig verksamhet är inte sällan av mer indirekt karaktär. Det kan t.ex. handla om tillgångsutredningar liknande de som är brukliga vid utvidgat förverkande enligt 36 kap. 1 b § BrB, dvs. utredning om den misstänktes ekonomiska förhållanden som syftar till att besvara frågan om han eller hon haft förutsättningar att på laglig väg förvärva egendomen i fråga eller om denna, motsatsvis, måste vara brottsligt åtkommen ( jfr SOU 2012:12 s. 166 f. och 169 f.).

25. Vid utvidgat förverkande tillämpas emellertid ett sänkt beviskrav med avseende på kopplingen mellan egendom och brottslig verksamhet. Prövningen av förverkandefrågan syftar inte heller till att slå fast någons skuld, utan till att dra in vinster från en inte närmare preciserad kriminell verksamhet (se prop. 2007/08:68 s. 63 och 95 f.). För den som är anklagad för brott gäller dock särskilda rättssäkerhetsgarantier och det måste med hänsyn härtill anses nödvändigt att, såsom sägs i författningskommentaren, åklagaren kan peka på konkreta omständigheter som tyder på brottslig verksamhet av en viss typ.

26. Vilka konkreta omständigheter det kan handla om varierar naturligtvis från fall till fall och beror i hög grad på vad för typ av brottslig verksamhet som det är fråga om. Vid bedrägeribrottslighet kan det exempelvis handla om uppgifter i polisanmälningar eller kontoaktiviteter som av olika skäl framstår som osedvanliga. Det rör sig inte sällan om avvikande inbetalningar som följs av en snabb omsättning av de medel som flutit in på kontot. Transaktionsmönstret kan då vara sådant att det starkt talar emot att pengarna härrör från misstagsbetalning. En förväntad åtgärd från den som tar emot en större misstagsbetalning är i stället att han eller hon sätter sig i kontakt med sin bank.

27. Sådana omständigheter som tyder på brottslig verksamhet av en viss typ kan självfallet även utgöra bevisfakta för kopplingen mellan egendom och brott i de fall då förbrottsligheten är i sådan grad avgränsad att det snarare är aktuellt att tillämpa rekvisitet ”härrör från brott” ( jfr p. 18).

28. Brottslig verksamhet omfattar såväl brottslighet vid ett enda tillfälle som flera brott under en någorlunda sammanhängande tidsperiod. Men även enstaka brott inom ramen för en verksamhet som bedrivs i mer eller mindre organiserade former omfattas, t.ex. sådan brottslighet som förekommer inom kriminella nätverk. Även planerade brott, som nått den punkt där gärningen är straffbar, kan ingå i den brottsliga verksamheten. (Se prop. 2013/14:121 s. 109.)

Egendom som trätt i stället för det ursprungliga brottsutbytet

29. Kravet på att egendomen ska ”härröra från” brott eller brottslig verksamhet innebär att inte endast det konkreta brottsutbytet kan vara föremål för penningtvättsbrott. Även egendom som trätt i stället omfattas, liksom den förmögenhetsökning som uppstått genom ett skattebrott eller annat undandragandebrott (se a. prop. s. 109). Egendomen kan ha omsatts eller omvandlats i flera led.

Bedömningen i detta fall

Punkterna 30–35 motsvarar i huvudsak punkterna 18–24 i HD:s domskäl.

36. Av utredningen framgår vidare att även SEB vidtog åtgärder med anledning av aktiviteterna på G.N:s konto. Banken fattade misstankar om att ett bedrägeri låg bakom inbetalningen till kontot och valde därför att omedelbart avsluta kundrelationen med G.N. Av uppgifter som banken har lämnat framgår att G.N. inte hördes av efter uppsägningen av avtalet.

37. Inte heller inbetalningen till kontot i SEB – som beloppsmässigt avvek mycket kraftigt från andra transaktioner på kontot – och den därpå följande uppsägningen föranledde alltså några sådana åtgärder från G.N:s sida som hade kunnat förväntas om det skulle ha rört sig om en misstagsbetalning. Tvärtom har G.N. omgående gjort kontantuttag och överfört ett förhållandevis stort belopp till en person i Nigeria. Även dessa omständigheter talar för att pengarna har ett brottsligt ursprung ( jfr p. 26 och 27).

38. G.N. har själv förklarat att han trodde att pengarna kom från en vän i Nigeria vid namn F. Han har berättat att han skulle hjälpa F. att köpa en bil i Sverige och sedan transportera den med båt till Nigeria. Enligt G.N. avsåg de pengar som han i sin tur förde över till ett konto i Nigeria ersättning till en agent som skulle bistå vid klarering av bilen. Detta trots att det vid tiden för överföringen inte fanns någon bil att skicka till Nigeria och det i transaktionsunderlaget antecknades att syftet med överföringen var ”Family Support”.

39. Förklaringen till kontantuttagen är enligt G.N. att han tänkte betala en vän för att köra honom till norra Sverige där han skulle köpa bilen till F. Någon sådan resa blev emellertid inte av. Vidare har G.N. uppgett att han försökte ta kontakt med F. när SEB bad honom att inkomma med information rörande överföringen. Några dagar senare fick han i stället kontakt med F:s fru och fick då veta att F. hade avlidit.

40. G.N. har även berättat att han hade kontakt med såväl SEB som Danske Bank i samband med att bankerna uppmärksammade inbetalningarna från utlandet. Att båda bankerna, trots innehållet i de brev som skickades till honom, har svarat att sådana kontakter inte har förekommit måste enligt G.N. bero på att bankerna inte ”ville bli inblandade”.

41. G.N:s berättelse är ologisk och i delar svårförenlig med övrig utredning. Den framstår som en uppenbar efterhandskonstruktion och kan därmed lämnas utan avseende. G.N:s uppgifter påverkar därför inte det samlade bevisläget.

42. Det finns, även med beaktande av de tidsmässiga sambanden, inte underlag för att slå fast att det handlande som har legat bakom överföringen till kontot i SEB har ingått i något sådant sammanhang att det kan sägas handla om brottslig verksamhet i straffbestämmelsens mening ( jfr p. 28). Däremot är det vid en samlad bedömning styrkt att också denna inbe­talning härrör från brott, ett bedrägeri.

43. G.N. har upplåtit sina konton och där mottagit de belopp som anges i åtalet. Därefter har han, när det gäller inbetalningen till kontot i SEB, även gjort vissa köp, uttag och överföringar. Åtgärderna, som är vidtagna i penningtvättssyfte, omfattas av bestämmelsen om penningtvättsbrott (se p. 13 och 14). Det går inte att dra någon annan slutsats än att G.N. har handlat med uppsåt, även i förhållande till förekomsten av ett penningtvättssyfte (se p. 11).

44. G.N. ska således dömas för två fall av penningtvättsbrott i enlighet med åtalet. Påföljden ska bestämmas till villkorlig dom och dagsböter. Det saknas skäl att frångå det antal dagsböter som domstolarna har bestämt.

45. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

HD:s domslut

Se HD:s domslut.

HD ( justitieråden Svante O. Johansson, Stefan Reimer, Johan Danelius, referent, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 25 april 2024 följande dom.

DOMSKÄL

Vad målet gäller

1. Ansvar för penningtvättsbrott enligt 3 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott förutsätter bl.a. att de pengar eller den egendom av annat slag som är föremål för en penningtvättsåtgärd härrör från brott eller brottslig verksamhet. Egendomen ska med andra ord kunna härledas till förbrott.

2. I målet aktualiseras frågor om hur förbrottsrekvisitet närmare ska förstås och bevisfrågor med koppling till detta rekvisit.

Bakgrund

3. G.N. åtalades för två fall av penningtvättsbrott. Tingsrätten dömde honom för båda brotten. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 80 dagsböter. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

4. Efter vissa justeringar av gärningsbeskrivningarna har riksåklagaren i HD gjort gällande följande.

Åtalspunkt 1

G. […] N. har upplåtit sitt konto hos SEB och där mottagit 226 411 kr (27 566 USD) som härrört från bedrägeribrott eller brottslig verksamhet av sådant slag. Det hände den 11 januari 2021 [i] Stockholms stad eller annan plats i landet. Därefter har han omsatt pengarna genom köp, uttag och överföringar under perioden fram till och med den 12 januari 2021.

Åtgärderna syftade till att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde.

G. […] N. begick gärningen med uppsåt.

Åtalspunkt 2

G. […] N. har upplåtit sitt konto hos Danske Bank och där mottagit 113 864 kr (11 322 euro) som härrört från bedrägeribrott mot [en viss person], bosatt i Tyskland¸ eller mot [ett visst företag]. Det hände den 13 januari 2021 [i] Stockholms stad eller annan plats i landet.

Åtgärden syftade till att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde.

G. […] N. begick gärningen med uppsåt.

Penningtvättsbrott

5. Straffansvar för penningtvättsbrott enligt huvudbestämmelsen i 3 § lagen om straff för penningtvättsbrott förutsätter

– dels att gärningen syftar till att dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde,

– dels att gärningsmannen antingen överlåter, förvärvar, omsätter, förvarar eller vidtar annan sådan åtgärd med egendomen (se 3 § första stycket 1) eller vidtar någon åtgärd som typiskt sett innebär att egendomens ursprung eller ägarförhållandena blir svåra att klarlägga (se 3 § första stycket 2).

6. Av det första kravet följer, utöver att egendomen i fråga måste härröra från brott eller brottslig verksamhet, att gärningen ska vara vidtagen i ett visst syfte (penningtvättssyfte). Syftet är knutet till gärningen, inte till gärningsmannen. Det är därför tillräckligt att någon medverkande har ett penningtvättssyfte och att gärningsmannen har uppsåt i förhållande till detta. Gärningsmannens eget syfte kan däremot vara ett annat, exempelvis att få ersättning för sin åtgärd. ( Jfr prop. 2013/14:121 s. 108 f. och t.ex. ”Advokatens överföringar” NJA 2023 s. 708 p. 13.)

7. Vidare krävs att gärningsmannen vidtar en sådan åtgärd som anges i någon av de två punkterna i 3 § första stycket.

8. De åtgärder som beskrivs i första punkten avser något slags befattning med egendomen. Utöver fysisk befattning omfattas även sådana åtgärder som innebär att någon på annat sätt vidtar dispositioner med, eller råder över, egendomen. Det kan t.ex. handla om att göra en elektronisk överföring av en summa pengar eller att tillåta insättning på ett bankkonto.

9. I rekvisitet ”vidtar annan sådan åtgärd” ligger ett krav på att det ska röra sig om någon form av aktivt handlande från gärningsmannens sida. Det kan t.ex. handla om att ställa ett bankkonto till förfogande genom att meddela kontonummer eller att förflytta tillgångar genom att föra över dem mellan olika konton på sätt som gör att riskerna minskar för att egendomens ursprung avslöjas. ( Jfr a. prop. s. 110.)

10. Andra punkten avser handlanden som inte innebär att åtgärder med själva egendomen vidtas. I stället är det fråga om förfaranden som syftar till att skapa en rimlig, men falsk, förklaring till en förmögenhetsökning som uppkommit genom brott eller brottslig verksamhet.

Närmare om förbrottsrekvisitet

Härrör från brott …

11. En grundläggande utgångspunkt för lagstiftningen är att alla typer av brott som kan ge upphov till utbyte kan utgöra förbrott till straffbelagd penningtvätt. Med brott avses här en gärning som utgör eller motsvarar ett eller flera brott enligt svensk lag (se 2 §). För att pengar eller annan egendom ska anses härröra från brott i straffbestämmelsens mening ska det handlande som har genererat förmögenhetsökningen uppfylla rekvisiten i en eller flera brottsbeskrivningar. Vidare måste det allmänna kravet på uppsåt eller, i förekommande fall, oaktsamhet i förhållande till brottet eller brotten vara uppfyllt. ( Jfr a. prop. s. 45 och 109.)

… eller brottslig verksamhet

12. Förbrottsrekvisitet kan vara uppfyllt även om det inte är utrett att det handlande som har föregått penningtvättsåtgärden faller in under någon viss straffbestämmelse. Det har tydliggjorts i lagtexten genom att straffbestämmelsen också omfattar egendom som härrör från brottslig verksamhet. Även brottslig verksamhet förutsätter förvisso att brott har begåtts men det behöver inte preciseras vilket eller vilka brott som det rör sig om. Det kan få betydelse inte minst i situationer där medel från flera olika typer av brottsliga gärningar som inträffat över tid blandats samman. Begreppet omfattar såväl brottslighet vid ett enda tillfälle som flera brott under en någorlunda sammanhängande tidsperiod, förutsatt att brottsligheten skett inom ramen för något som kan karaktäriseras som en verksamhet. Under samma förutsättning kan även enstaka brott omfattas. ( Jfr a. prop. s. 47 f. och 109.)

Närmare om beviskravet

13. Vid prövningen av ett påstående om att egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet gäller samma beviskrav som det som i allmänhet tillämpas i brottmål. Påståendet ska alltså vara styrkt, dvs. det ska vara ställt utom rimligt tvivel att det förhåller sig som åklagaren gör gällande.

14. När det görs gällande att egendom härrör från ett brott måste åklagaren visa att det handlande som har föregått penningtvättsåtgärden uppfyller rekvisiten för en brottsbeskrivning ( jfr p. 11). Däremot behöver de närmare omständigheterna kring brottet, såsom tid, plats, brottsutbyte och gärningsman inte vara klarlagda. Den konkreta förbrottsgärningen behöver alltså inte vara bevisad på det sätt som hade krävts om det var förbrottet i sig som åtalet avsåg.

15. Vad gäller ett påstående om att egendom härrör från brottslig verksamhet kan beviskravet vara uppfyllt även om det inte kan visas att det handlande som har genererat förmögenhetsökningen utgör brott enligt en viss straffbestämmelse ( jfr p. 12). Om det inte går att slå fast att rekvisiten i en viss brottsbeskrivning är uppfyllda, måste det dock på annat sätt stå klart att egendomen har brottsligt ursprung. Så kan vara fallet om det framgår att egendomen härrör från en verksamhet som innefattar en viss typ av brottslighet, exempelvis förmögenhetsbrott utan att det kan specificeras om det är fråga om bedrägeri, utpressning eller något annat liknande brott. Det kan också vara fråga om att medel härrör från verksamheten i ett kriminellt nätverk där det är klarlagt att olika typer av brott begås, men det är oklart från vilken typ av brott inom verksamheten som medlen härrör. På motsvarande sätt som gäller om egendomen härrör från brott krävs det inte att verksamhetens närmare inriktning eller omfattning är utredd.

16. Ett påstående om brottslig verksamhet kan alltså i ett avseende innebära att det kan vara lättare att styrka egendomens koppling till något brottsligt; ett bredare bevistema kan användas än vid ett påstående om att egendomen härrör från brott. I ett annat avseende krävs emellertid att mer bevisas, nämligen att det brottsliga har skett inom ramen för något som kan karaktäriseras som en verksamhet.

17. Det höga beviskravet innebär att det, oavsett om det påstås att egendomen härrör från brott eller från brottslig verksamhet, i princip ska vara uteslutet att egendomen är åtkommen på ett sätt som inte är brottsligt. Att den tilltalade inte har kunnat lämna någon i förhållande till sin ekonomiska situation i övrigt tillfredsställande förklaring till sitt innehav av egendomen, kan bidra till en sådan slutsats men är i allmänhet inte tillräckligt. Kravet är högre ställt än det som gäller för att utbyte av brottslig verksamhet ska kunna förverkas enligt bestämmelserna om s.k. utvidgat förverkande i 36 kap. 1 b § BrB ( jfr t.ex. prop. 2007/08:68 s. 95 f.).

Bedömningen i detta fall

Åtalspunkt 2

18. När det gäller inbetalningen till G.N:s konto i Danske Bank har riksåklagaren åberopat en europeisk utredningsorder som har utfärdats av en åklagare i Tyskland. Enligt vad som framgår av den ska ett visst företag ha utfört betalningen sedan företaget fått ett e-postmeddelande från en adress som var snarlik den som användes av företagets affärspartner i Slovakien. I meddelandet anvisades nya kontouppgifter – nämligen G.N:s kontonummer – för betalning av en tidigare överenskommen handpenning.

19. Det saknas skäl att ifrågasätta uppgifterna i utredningsordern. Redan denna utredning talar således med styrka för att pengarna härrör från ett bedrägeribrott. Till detta kommer ytterligare omständigheter som talar för samma slutsats.

20. En sådan omständighet är att inbetalningen från Tyskland är den enda transaktionen på kontot, som också var relativt nyöppnat av G.N. Vidare har det framkommit att banken skickade ett brev till honom i vilket han ombads förklara transaktionen och ge in underlag för den. Han besvarade inte förfrågan. Enligt banken hade han heller inte i övrigt några kontakter med banken med anledning av transaktionen.

21. Vid en samlad bedömning är det styrkt att de medel som sattes in på G.N:s konto i Danske Bank härrör från ett bedrägeribrott.

Åtalspunkt 1

22. När det sedan gäller inbetalningen till kontot i SEB är det genom ett åberopat Swift-meddelande utrett att avsikten med transaktionen – som avsåg ett betydande belopp – var att föra över pengar från ett utländskt företag till ett annat. Det får anses osannolikt att ett misstag låg bakom att pengarna i stället kom att överföras till G.N:s konto i Sverige.

23. En annan omständighet som talar för att pengarna har brottsligt ursprung är det nära tidsmässiga sambandet med den inbetalning till kontot i Danske Bank som i det föregående har konstaterats vara resultatet av ett bedrägeri. Inbetalningen till kontot i SEB ägde rum endast två dagar tidigare. Det är inte troligt att G.N. inom en så snäv tidsperiod skulle ha mottagit både en misstagsbetalning och pengar som härrör från ett brott.

24. Till detta ska läggas att det finns viss utredning om att G.N:s konto i SEB användes i samband med ett bedrägeriförsök en vecka tidigare och att tillvägagångssättet där starkt påminner om det som beskrivs i den tyska utredningsordern om det bedrägeri som utgör förbrott under åtalspunkt 2.

25. Vidare framgår det av utredningen att inbetalningen till G.N:s konto i SEB – som beloppsmässigt avvek tydligt från andra transaktioner på kontot – inte föranledde några sådana åtgärder från hans sida som hade kunnat förväntas om det skulle ha rört sig om en misstagsbetalning. Tvärtom har G.N. omgående gjort kontantuttag och överfört ett förhållandevis stort belopp till en person i Nigeria.

26. Banken har motsagt G.N:s påståenden om att han skulle ha kontaktat banken med anledning av inbetalningen. Enligt bankens uppgifter reagerade han inte heller när banken, med anledning av misstankar om att ett bedrägeri låg bakom inbetalningen, valde att omedelbart avsluta kundrelationen.

27. Mot denna bakgrund framstår de förklaringar som G.N. har lämnat som tydliga efterhandskonstruktioner. Det gäller inte minst de uppgifter som han har lämnat om sina kontakter med en person i Nigeria vid namn F., som sedermera ska ha avlidit.

28. Det finns, även med beaktande av de tidsmässiga sambanden, inte underlag för att slå fast att det handlande som har legat bakom överföringen till kontot i SEB har ingått i något sådant sammanhang att det kan sägas handla om brottslig verksamhet i straffbestämmelsens mening. Däremot är det vid en samlad bedömning styrkt att också denna inbetalning härrör från brott, ett bedrägeri.

Penningtvättsåtgärder m.m.

29. G.N. har upplåtit sina konton och där mottagit de belopp som anges i åtalet. Därutöver har han, när det gäller inbetalningen till kontot i SEB, även gjort vissa köp, uttag och överföringar. Åtgärderna, som är vidtagna i penningtvättssyfte, omfattas av bestämmelsen om penningtvättsbrott.

30. Omständigheterna kring gärningarna är sådana att det kan hållas för visst att G.N. har handlat med uppsåt, även i förhållande till förekomsten av ett penningtvättssyfte.

Slutsatser

31. G.N. ska således dömas för två fall av penningtvättsbrott i enlighet med åtalet. Det saknas skäl att göra någon annan bedömning än hovrätten när det gäller påföljd.

32. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.