Referat

För betalning av V.T:s skulder till angivna motparter meddelade Kronofogdemyndigheten beslut om löneutmätning. V.T. begärde anstånd under pågående löneutmätning. Kronofogdemyndigheten avslog anståndsbegäran genom beslut den 1 februari 2022. Som skäl för beslutet anfördes i huvudsak att V.T. inte hade visat att det fanns särskilda skäl för anstånd.

Linköpings tingsrätt

V.T. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut vid Linköpings tingsrätt och anförde i huvudsak följande. Hon har haft stora problem med sin munhälsa och inte haft råd att söka vård. Hon blev till slut tvungen att söka vård akut men kunde inte betala och fick därmed en skuld hos Folktandvården. Skulden medförde att Folktandvården inte vidare kunde erbjuda henne behandling förrän skulden blev reglerad. Vidare har hon behov av vissa inköp av möbler och elektronik hon gett kostnadsförslag på. Hon menar att eftersom hennes skulder förväntas växa kraftigt och hennes lön sannolikt kommer att utmätas fram till hennes pension, borde det föreligga skäl för anstånd.

Tingsrätten (rådmannen Jenny Brandin) anförde följande i beslut den 22 november 2022.

SKÄL FÖR BESLUTET

Enligt 7 kap. 11 § UB får Kronofogdemyndigheten på begäran av sökanden eller gäldenären bevilja anstånd under pågående utmätning av lön. På begäran av gäldenären får anstånd dock beviljas endast om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl på grund av gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt.

En förutsättning för att anstånd ska meddelas är således att någon av parterna har begärt det. Kronofogdemyndigheten är emellertid inte bunden av att parterna önskar anstånd utan kan avslå en begäran därom, om myndigheten finner att anstånd är olämpligt. Särskilda skäl för anstånd mot borgenärens bestridande kan vara sjukdom, olycksfall och andra liknande situationer som gäldenären inte kunnat råda över eller förutse (prop. 1994/95:49 s. 72). Att gäldenären behöver reparera eller ersätta förstörd eller förlorad beneficieegendom kan också utgöra ett särskilt skäl för anstånd (prop. 2020/21:161 s. 18).

Vid en löneutmätning har man alltid rätt att behålla ett så kallat förbehållsbelopp. I förbehållsbeloppet ingår boendekostnad och ett normalbelopp som ska täcka levnadskostnader. I normalbeloppet ingår bland annat kostnader för mat, kläder, hygien och försäkringar. Man kan också få tillägg för andra kostnader, exempelvis glasögon och tandvård. Normalbeloppet är tänkt att täcka kostnader för årlig kontroll och enklare tandlagning. Vid större behandlingar kan andra tillägg godkännas. Uppgifter som kan föranleda tillägg, av olika slag, ska normalt styrkas. Undantagsfall kan godkännas om något akut har uppstått.

V.T. har fört fram flera skäl för sin anståndsbegäran. Hon har inte gett någon utredning som stödjer hennes uppgifter om de kostnader som uppstått till följd av hennes tandvård. Hon får inom ramen för utmätningen behålla belopp som motsvarar kostnaderna för tandvård. Att hon inte ansökt om tillägg härför kan inte anses medföra att särskilda skäl för anstånd föreligger. Inte heller är genom V.T:s uppgifter i ärendet styrkt ett behov av särskilt inköp av elektronik eller möbler eller har tillräckliga omständigheter i övrigt framkommit på sätt att särskilda skäl för anstånd ska anses föreligga. Överklagandet ska därför avslås vilket innebär att Kronofogdemyndighetens avgörande står fast.

TINGSRÄTTENS BESLUT

Överklagandet lämnas utan bifall.

Göta hovrätt

V.T. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bevilja henne anstånd med löneutmätningen.

Kronofogdemyndigheten anförde vid kontakt med hovrätten att myndigheten i egenskap av företrädare för staten, som är sökande i löneutmätningen, motsatt sig V.T:s begäran om anstånd (2 kap. 30 § andra stycket UB).

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt och tf. hovrättsassessorn Ellinor Gustavsson, referent) avslog V.T:s överklagande i beslut den 13 januari 2023.

HOVRÄTTENS SKÄL FÖR BESLUTET

Kronofogdemyndigheten får enligt 7 kap. 11 § UB på begäran av sökanden eller gäldenären bevilja anstånd under en pågående utmätning av lön. På begäran av gäldenären får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl på grund av gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt.

Eftersom staten har motsatt sig V.T:s begäran om anstånd krävs att det föreligger särskilda skäl för att anstånd ändå ska beviljas. Frågan som hovrätten har att ta ställning till är om sådana särskilda skäl föreligger.

Av förarbetena till aktuell bestämmelse framgår att anstånd bör komma i fråga vid sjukdom, olycksfall och andra situationer som gäldenären inte kunnat råda över eller förutse (prop. 1994/95:49 s. 72). Även det förhållandet att gäldenären behöver reparera eller ersätta förstört beneficium kan utgöra särskilda skäl för anstånd. Om en löneutmätning beräknas pågå länge eller har pågått länge är behovet av anstånd oftast större än annars (prop. 2020/21:161 s. 31 f.).

V.T. har i hovrätten förtydligat att hon har en skuld till Folktandvården avseende genomförda tandvårdsbehandlingar, som hon avser att betala om hon beviljas anstånd. Enligt uppgift från V.T. uppstod skulden tidigare än år 2021.

Kostnaderna har därmed uppstått innan det ursprungliga beslutet om löneutmätning fattades, varför V.T. inte har kunnat ansöka om tillägg till normalbeloppet avseende dessa kostnader.

En gäldenär kan emellertid inte under pågående löneutmätning fritt välja i vilken ordning dennes skulder ska betalas och det har inte framkommit att Folktandvården har bättre rätt till lönen än vad övriga sökande i utmätningen har eller att fordran är förenad med företrädesrätt. Följaktligen kan inte heller anstånd beviljas för ett sådant ändamål. Inte heller vad som framkommit avseende V.T:s inköp av möbler och elektronik eller omständigheterna i övrigt medför att det föreligger särskilda skäl att bevilja anstånd. Överklagandet ska därför avslås.

F.d. hovrättsrådet Björn Karlsson var skiljaktig och anförde följande.

V.T. har i hovrätten uppgett att hennes begäran om anstånd gäller en tidigare tandvårdsskuld som måste regleras innan hon får möjlighet att genomgå den behandling som tandläkare har bedömt att hon nu är i akut behov av. Det finns enligt min mening inte anledning att ifrågasätta denna uppgift.

Som framgått är bestämmelsen om anstånd med utmätning så allmänt hållen att den inte ger någon närmare vägledning i ett fall som det nu aktuella. Detsamma kan sägas om lagmotiven. Det framgår dock att anstånd kan medges, och särskilda skäl föreligga, om gäldenären har hälsoproblem eller behöver pengar för särskilt angelägna ändamål.

Det som V.T. har fört fram får anses utgöra särskilda skäl. Enligt min mening bör hon därför beviljas anstånd för att betala den äldre skulden för tandvård.

Högsta domstolen

V.T. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hennes begäran om anstånd under pågående utmätning av lön.

Skatteverket motsatte sig att hovrättens beslut ändrades. Övriga motparter yttrade sig inte eller förklarade att de inte hade något att anföra.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anton Dahllöf, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Vad målet gäller

1. Målet gäller tillämpningen av bestämmelsen i 7 kap. 11 § UB om anstånd under pågående löneutmätning. Frågan är främst om det finns sådana särskilda skäl som krävs för att anstånd ska beviljas när inte samtliga utmätningssökande medger det.

Bakgrund

2. För betalning av V.T:s skulder beslutade Kronofogdemyndigheten i september 2021 om utmätning av hennes lön. Det förbehållsbelopp som hon tillgodoräknas vid utmätningen har bestämts med ledning av de normalbelopp som gäller för den som är ensamstående med ett barn som är 15 år eller äldre. Till normalbeloppen har V.T:s faktiska bostadskostnad lagts och hänsyn har också tagits till vissa särskilda kostnader som hon har.

3. Sommaren 2022 begärde V.T. anstånd med löneutmätningen under två månader. Hon anförde bl.a. följande. På grund av obetalda skulder för tidigare tandvårdsbehandlingar nekas hon ytterligare insatser hos tandvården trots att sådana är nödvändiga för att rädda hennes tänder. Skulderna uppkom redan innan löneutmätningen inleddes och uppgår till drygt 9 800 kr. Ett anstånd skulle möjliggöra att hon kan betala skulderna och därmed också påbörja den behandling som hon nu är i behov av. Hon behöver dessutom göra vissa inköp av möbler och hemelektronik: ett skrivbord och en skrivbordsstol, en byrå, en TV samt en dator. Kostnaden för detta uppgår till cirka 9 700 kr. Inköpen skulle också tillgodose behov som hennes dotter har, bl.a. skulle skolarbetet underlättas om dottern hade tillgång till en egen dator även utanför skolan.

4. Kronofogdemyndigheten avslog V.T:s begäran med hänvisning till att hon inte hade visat att det fanns särskilda skäl för anstånd. Myndigheten hade också i sin egenskap av att företräda staten som utmätningssökande motsatt sig anstånd.

5. Tingsrätten och hovrätten har avslagit V.T:s överklaganden.

Utmätning av lön

6. Bestämmelser om utmätning av lön och andra liknande ersättningar finns i 7 kap. UB.

7. Löneutmätning innebär att Kronofogdemyndigheten beslutar att gäldenärens arbetsgivare ska innehålla och betala ut en viss del av lönen till myndigheten och inte till gäldenären (se 3 § första stycket).

8. Lön får tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen (se 4 § första stycket).

9. När Kronofogdemyndigheten fattar beslut om utmätning av lön bestämmer myndigheten dels hur mycket gäldenären ska få behålla av sin lön (förbehållsbeloppet), dels hur stort avdrag arbetsgivaren får göra vid varje lönetillfälle (utmätningsbeloppet). Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av normalbelopp som varierar beroende på hur gäldenärens familjesituation ser ut. Normalbeloppen är schabloniserade belopp som fastställs av Kronofogdemyndigheten för varje år. Dessa ska anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. (Se 5 och 8 §§.)

10. Det belopp som gäldenären får behålla vid löneutmätning är avsett att vara högre än vad han eller hon hade kunnat få i försörjningsstöd om möjlighet till annan försörjning hade saknats (jfr prop. 1994/95:49 s. 62 f. och prop. 2020/21:161 s. 14 f.). Den standard som gäldenären ges utrymme att upprätthålla vid löneutmätning ligger alltså något över den nivå som normalt anses som nedre gräns för en skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagen (2001:453).

11. Kronofogdemyndigheten har utfärdat riktlinjer om bestämmande av förbehållsbeloppet vid löneutmätning i form av dels allmänna råd, dels information om och kommentarer till de allmänna råden (KFM A 2022:1 och KFM M 2022:1). I riktlinjerna ges bl.a. vägledning om vad som kan motivera avvikelser från normalbeloppen. Skäl för tillägg kan exempelvis vara att gäldenären har kostnader för sjukdom i familjen eller för fullgörande av tjänst. Det kan även ges tillägg för tandvårdskostnader i samband med en större behandling som behandlande tandläkare bedömer vara nödvändig. Tillägg för redan utförd tandvård godtas endast om behandlingen var akut. Myndigheten kan begära att uppgifter om tillägg styrks av gäldenären.

12. Enligt 10 § ska ett beslut om utmätning av lön ändras, om det finns anledning till det. Ett beslut behöver dock inte ändras om ändringen skulle vara obetydlig. Det ligger på Kronofogdemyndigheten att ändra löneutmätningsbeslut på eget initiativ (se t.ex. prop. 2020/21:161 s. 22).

Anstånd under pågående löneutmätning

Inledning

13. Enligt 7 kap. 11 § UB får Kronofogdemyndigheten på begäran av sökanden eller gäldenären bevilja anstånd under pågående utmätning av lön. På begäran av gäldenären får anstånd dock beviljas endast om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl på grund av gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt.

14. Möjligheten att bevilja gäldenären anstånd under pågående löneutmätning infördes i samband med 1996 års reform av utsökningsbalken. Lagändringarna innebar bl.a. att de två tidigare formerna för löneexekution, utmätning av lön och införsel i lön, slogs samman till ett enhetligt system samt att den dittills gällande ordningen med utmätningsfria månader under löneutmätning slopades. Före reformen kunde utmätning av lön pågå under högst sex månader per kalenderår. På så sätt fick gäldenären möjlighet till viss ekonomisk återhämtning. Enligt vad som uttalades i förarbetena kunde det genom införandet av anståndsregeln – tillsammans med rimliga förbehållsbelopp – säkerställas att det nya systemet inte blev oskäligt betungande för gäldenärerna. (Se prop. 1994/95:49 s. 54 f., 58 f. och 72.) Anståndsregeln har också beskrivits som en säkerhetsventil för att undvika ohållbara livssituationer för gäldenären och för att denne inte ska riskera att leva under en skälig levnadsnivå (se prop. 2020/21:161 s. 17 ff.).

15. Genom en lagändring den 1 augusti 2021 fick paragrafen en ny lydelse. Numera framgår det direkt av lagtexten vilka förhållanden som ska beaktas vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för anstånd. Syftet med lagändringen var framför allt att lätta upp den restriktiva praxis som kommit att utvecklas i fråga om att bevilja anstånd mer än en gång (se a. prop. s. 18 f. och 31 f.).

Ett anstånd ska vara lämpligt

16. Kronofogdemyndigheten ska alltid bedöma om ett anstånd under pågående löneutmätning är lämpligt (se även p. 17-20 i det följande). Detta gäller alltså även om sökanden inte motsätter sig anstånd eller rent av är den part som begär det. Myndigheten är inte bunden av parternas önskemål. (Se prop. 1994/95:49 s. 72 och 85.)

Särskilt om förhållandet mellan anstånd och ändring av löneutmätningsbeslutet

17. I det föregående har framgått att ett grundläggande syfte med såväl det förbehållsbelopp som bestäms vid utmätning av lön som möjligheten att bevilja anstånd under pågående utmätning är att gäldenären och dennes familj ska kunna bibehålla en skälig levnadsnivå (jfr p. 8-11 och 14). Eftersom Kronofogdemyndigheten ska ompröva ett beslut om löneutmätning så snart det finns anledning till det (se p. 12), kan ett behov av att under pågående utmätning låta gäldenären behålla mer av sin lön tillgodoses på två sätt: antingen genom att det tidigare utmätningsbeslutet ändras och ett högre förbehållsbelopp bestäms eller genom att anstånd beviljas. En fråga som därför inställer sig är hur bestämmelserna i 7 kap. 10 och 11 §§ förhåller sig till varandra.

18. Med ett anstånd kan gäldenären endast ges en tillfällig lättnad. Det ligger i sakens natur att åtgärden inte kan tillgripas för att möta ökade kostnader som hänför sig till mera varaktiga förändringar i gäldenärens situation. I sådana fall får i stället övervägas om gäldenärens tillkommande behov motiverar att löneutmätningsbeslutet ändras.

19. Däremot är det inte lika självklart att det omvända gäller, dvs. att möjligheten att bevilja anstånd alltid är det verktyg som bör användas om det uppstår behov av att tillfälligt låta gäldenären behålla mer av sin lön. Också när det gäller temporära kostnadsökningar kan det ibland vara ett bättre alternativ att i stället ompröva beslutet om löneutmätning. Det finns i Kronofogdemyndighetens riktlinjer exempel även på kostnader som kan vara engångsvisa eller tillfälliga och som kan tillgodoräknas gäldenären såsom tillägg till normalbeloppet. Tillägg kan t.ex. utgå för kostnader avseende inköp av glasögon eller akut tandvård som redan har utförts (se bl.a. KFM M 2022:1 s. 8).

20. Vid valet av åtgärd bör Kronofogdemyndigheten i stor utsträckning kunna utgå från olika lämplighetsöverväganden. Typiskt sett kan det vara av betydelse hur betalning ska ske och hur stor den tillkommande kostnaden är i förhållande till utmätningsbeloppet. Ett anstånd kan många gånger vara den adekvata åtgärden om betalning ska ske vid ett tillfälle och kostnaden är i den storleksordningen att den ligger relativt nära det belopp som annars skulle komma att utmätas under anståndstiden. Om det däremot rör sig om ett inköp, som visserligen är av engångskaraktär, men som ska avbetalas över lite längre tid kan det vara ett bättre alternativ att ompröva löneutmätningsbeslutet. Detsamma gäller om utmätningsbeloppet är avsevärt högre än den tillkommande kostnaden. Inte minst ur ett borgenärsperspektiv framstår det i en sådan situation som mer välavvägt att ändra det tidigare beslutet och justera förbehållsbeloppet än att bevilja anstånd med löneutmätningen.

Närmare om särskilda skäl för anstånd

21. Som har redovisats ovan krävs särskilda skäl för att bevilja anstånd på begäran av gäldenären, om sökanden inte medger det (se p. 13). I förarbetena ges viss ledning beträffande i vilka situationer sådana skäl kan föreligga. Ett exempel är att gäldenären drabbas av kostnader på grund av sjukdom, olycksfall eller liknande omständigheter, som han eller hon inte har kunnat råda över eller förutse. Ett annat är att gäldenären behöver reparera eller ersätta förstörd eller förlorad beneficieegendom, dvs. sådan egendom som enligt bestämmelser i 5 kap. undantas från utmätning med hänsyn till gäldenärens behov. Att gäldenären t.ex. ska ha semester är däremot inte tillräckligt för att motivera anstånd. (Se prop. 1994/95:49 s. 72 och prop. 2020/21:161 s. 17 ff. och 31 f.)

22. Mot bakgrund av de exempel som ges i förarbetena på vad som kan utgöra särskilda skäl kan den slutsatsen dras att det i regel bör handla om fall då gäldenären drabbas av ökade kostnader till följd av någon oväntad händelse som ligger utanför hans eller hennes kontroll. Vidare följer redan av de grundläggande syften som bär upp regleringen om anstånd att det då måste röra sig om kostnadsökningar som har en beaktansvärd påverkan på gäldenärens situation (jfr p. 14).

23. Med hänsyn till att bestämmelsen om anstånd ytterst ska säkerställa att gäldenären och dennes familj inte behöver leva under en skälig levnadsnivå, måste det emellertid finnas ett utrymme att tillämpa den även i situationer som är av delvis annat slag än de som tas upp i förarbetena. Om den som står under löneutmätning drabbas av kostnader som äventyrar hans eller hennes rätt att upprätthålla en levnadsstandard som inte understiger en sådan miniminivå, bör behovet av ett ökat ekonomiskt utrymme tillgodoses inom ramen för löneutmätningssystemet. Gäldenären ska i princip inte behöva ansöka om ekonomiskt bistånd (jfr 4 kap. 1 § socialtjänstlagen). Viss ledning bör därför kunna sökas i de regler och den praxis som gäller för sådant stöd.

24. Samtidigt ska det beaktas att den som står under löneutmätning har ett något större ekonomiskt utrymme än den som – med motsvarande familjesituation – får ekonomiskt bistånd (jfr p. 10). Vidare kan det inte ankomma på Kronofogdemyndigheten att ta ställning till den enskildes behov på en sådan detaljnivå som socialtjänstens behovsprövning kan innefatta. Det är mot denna bakgrund i princip bara när det gäller förhållandevis stora utgifter som det kan vara relevant att göra jämförelser med vad ekonomiskt bistånd kan utgå för. Det skulle t.ex. kunna handla om kostnader i samband med en anhörigs begravning, flyttkostnader i vissa fall eller inköp av beneficieegendom som inte tidigare har funnits i hemmet (jfr Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd såvitt avser “Livsföring i övrigt”, SOSFS 2013:1 med senare ändringar). Ett exempel på det sistnämnda skulle kunna vara att det i hemmet saknas en dator och gäldenärens barn antas till en utbildning där skolarbetet förutsätter att eleven har tillgång till det.

25. Det anförda innebär vidare att det inte heller är uteslutet att anstånd kan beviljas för att möjliggöra betalning av skulder. På liknande sätt som gäller för ekonomiskt bistånd måste emellertid då förutsättas att gäldenären eller dennes familj skulle drabbas av allvarliga sociala konsekvenser om skulden förblir obetald (jfr återigen Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd). Att stor restriktivitet är påkallad i nu berört hänseende understryks också av att ett anstånd i praktiken kan få till följd att den företrädesordning som gäller för fordringar vid utmätning av lön frångås (se 7 kap. 14 § UB).

26. Om gäldenären har barn ska även barnets bästa vägas in vid bedömningen. Anståndsparagrafen är vidare så utformad att det inom ramen för en tillämpning av den utan vidare kan prövas om anstånd ska beviljas med hänsyn till de rättigheter som ett barn tillförsäkras enligt Barnkonventionen. Som även konventionen ger utrymme för får det då avgöras från fall till fall hur tungt barnets intressen väger i jämförelse med de motstående intressen som gör sig gällande, främst borgenärernas intresse av att betalning av skulder inte fördröjs. (Jfr “Barnets bostad” NJA 2021 s. 1065.)

27. Bedömningen av om det finns särskilda skäl för anstånd ska göras med utgångspunkt i de skäl som åberopas och utifrån behovet i det enskilda fallet. Att det vid prövningen ska tas hänsyn inte endast till gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska förhållanden, utan även omständigheterna i övrigt, innebär bl.a. att det ska beaktas hur länge löneutmätningen har pågått och beräknas pågå. Om löneutmätning har pågått eller beräknas pågå länge är många gånger det praktiska behovet av anstånd större än annars. (Se prop. 2020/21:161 s. 32.)

Underlaget för bedömningen

28. Det ankommer på gäldenären att lägga fram den utredning som behövs för prövningen av anståndsbegäran (jfr p. 11 beträffande yrkanden om tillägg till normalbeloppet). Frågan hur höga krav som bör ställas på utredningen får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Inte minst måste hänsyn tas till de bevissvårigheter som kan förekomma, något som i hög grad beror på vad för slags omständigheter gäldenären har anledning att föra bevisning om. Till sådant som det i regel inte är motiverat att ge någon särskild bevislättnad för kan dock hänföras bl.a. medicinska behov. Hit hör också de kostnader som gäldenären gör gällande att han eller hon har haft eller kommer att ha.

Bedömningen i detta fall

29. V.T. har inte lagt fram någon utredning som visar att de obetalda skulderna för tidigare tandvårdsbehandlingar uppgår till det belopp som hon har angett. Hon har inte heller presenterat ett underlag som ger stöd för slutsatsen att konsekvenserna av att hon nekas ytterligare tandvård är så allvarliga att det, trots den restriktivitet som gäller i det hänseendet, är nödvändigt att medge henne anstånd för att möjliggöra betalning av skulderna hos tandvården (jfr p. 25).

30. När det gäller de möbler och den hemelektronik som V.T. gjort gällande att hon och hennes dotter är i behov av kan det visserligen konstateras att det i huvudsak rör sig om sådana inköp av beneficieegendom som kan föranleda att anstånd beviljas (se p. 21, jfr beträffande här aktuell egendom 5 kap. 1 § 2 UB). Vidare har V.T., åtminstone i fråga om hemelektroniken, lämnat tydliga och konkreta uppgifter om bakgrunden till att inköpen behöver göras, bl.a. har hon utvecklat hur en dator skulle vara till hjälp i dotterns skolarbete. Det saknas därför anledning att ifrågasätta att ett behov av den egendomen i och för sig finns. Däremot måste det ankomma på V.T. att lägga fram utredning som styrker hennes egna uppgifter om egendomens inköpspris (jfr p. 28) och som därmed möjliggör en bedömning av i vilken prisklass den ligger. Eftersom V.T. inte har åberopat någon sådan utredning har hon inte fullgjort sin bevisskyldighet. Därmed kan V.T. inte heller beviljas anstånd för de ändamål som nu har berörts.

31. På grund av det anförda ska överklagandet avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Petter Asp, Cecilia Renfors, Jonas Malmberg och Anders Perklev, referent) meddelade den 13 juli 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Kronofogdemyndigheten beslutade i september 2021 om utmätning av V.T:s lön. I ett beslut den 11 april 2023 har Kronofogdemyndigheten ändrat utmätningsbeloppet till 11 029 kr och förbehållsbeloppet till 19 624 kr per månad.

2. Förbehållsbeloppet bestämdes med ledning av de normalbelopp som gäller för den som är ensamstående med ett barn som är 15 år eller äldre. Till normalbeloppen lades V.T:s faktiska bostadskostnad. Hänsyn togs också till vissa särskilda kostnader som hon har.

3. V.T. har uppgett att hon har mycket dålig tandstatus, att hon vid flera tillfällen har fått akut behandling som inneburit att tänder har dragits ut samt att hon fortfarande lider av tandvärk. Våren 2022 lämnade hon in ett kostnadsförslag till Kronofogdemyndigheten avseende viss mer omfattande tandvård.

4. Den 28 april 2022 beslutade Kronofogdemyndigheten att 14 054 kr av utmätt belopp skulle återbetalas till V.T. för att bekosta vården. Kort därefter informerade hon myndigheten om att vårdgivaren inte ville inleda behandlingen förrän hon hade betalat en skuld för tidigare akut tandvård. Skulden uppgick till drygt 9 800 kr och hade uppkommit innan löneutmätningen påbörjades.

5. Sommaren 2022 begärde V.T. anstånd med löneutmätningen under två månader. Som skäl angav hon dels att hon behövde betala sin skuld för att den av Kronofogdemyndigheten godkända tandvården skulle kunna inledas, dels att hon hade behov av att köpa ett skrivbord, en skrivbordsstol, en byrå, en TV och en dator. Inköpen var främst avsedda att tillgodose hennes dotters behov. Datorn skulle användas för dotterns skolarbete. Den sammanlagda kostnaden för inköpen uppgick till 9 723 kr.

6. Kronofogdemyndigheten avslog V.T:s begäran med hänvisning till att hon inte hade visat att det fanns särskilda skäl för anstånd. Myndigheten hade också i sin egenskap av företrädare för staten som utmätningssökande motsatt sig anstånd.

7. Tingsrätten och hovrätten har avslagit V.T:s överklaganden.

Frågan i målet

8. Frågan är under vilka förutsättningar anstånd under pågående löneutmätning bör medges.

Allmänt om löneutmätning

9. Vid löneutmätning får endast den del av lönen tas i anspråk som överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. (Se 7 kap. 4 § första stycket UB.)

10. Den del av lönen som inte får mätas ut (förbehållsbeloppet) bestäms av Kronofogdemyndigheten med ledning av schabloniserade normalbelopp som fastställs av myndigheten för varje år. Normalbeloppen ska anses innefatta alla vanliga levnadskostnader för gäldenären och dennes familj, utom bostadskostnaden som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. (Se 7 kap. 5 §.) Normalbeloppen utgör schabloner som kan frångås när omständigheterna i det enskilda fallet motiverar det.

11. Skäl för att öka förbehållsbeloppet kan bland annat vara att gäldenären har kostnader för sin anställning som inte betalas av arbetsgivaren eller att familjen har större utgifter än normalt på grund av sjukdom eller behov av mer omfattande tandvård (jfr Kronofogdemyndighetens allmänna råd, KFM A 2022:1 och Kronofogdemyndighetens meddelanden, KFM M 2022:1). På motsvarande sätt kan förbehållsbeloppet minskas om gäldenärens och familjens behov helt eller delvis tillgodoses på något annat sätt än genom lönen.

12. Det belopp som gäldenären får behålla vid löneutmätning är avsett att vara högre än vad han eller hon hade kunnat få i försörjningsstöd om möjlighet till annan försörjning hade saknats (jfr prop. 1994/95:49 s. 62 f. och prop. 2020/21:161 s. 14 f.). Förbehållsbeloppet bör alltså normalt överstiga vad som krävs för att uppnå skälig levnadsnivå enligt 4 kap. 1 § fjärde stycket socialtjänstlagen (2001:453). På det sättet ges gäldenären incitament att behålla sin anställning även under en längre tids löneutmätning.

13. Om utmätningen berör ett barn ska barnets bästa vägas in i bedömningen. Det följer av artikel 3.1 i Barnkonventionen. Barnets bästa kan i vissa fall medföra att borgenärernas intressen får stå tillbaka (jfr “Barnens bostad” NJA 2021 s. 1065).

14. Av 7 kap. 4 § första stycket UB följer att gäldenären ska förbehållas medel för att fullgöra betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning har bättre rätt till lönen. Undantagsvis kan det finnas skäl att vid bedömningen av gäldenärens och dennes familjs behov beakta även betalningsskyldighet mot annan än den som har bättre rätt till lönen. Så kan vara fallet om en obetald hyresskuld kan medföra att gäldenären förlorar sin bostad eller om underlåtenhet att betala viss annan skuld riskerar att på motsvarande sätt leda till allvarliga sociala eller liknande konsekvenser för gäldenären och dennes familj.

15. Det finns inte heller något förbud mot att gäldenären använder förbehållsbeloppet eller eventuella övriga tillgångar för att självmant betala också andra skulder under den tid som löneutmätning pågår, även om skulden inte skulle ha företräde enligt 7 kap. 14 §. Till skillnad från vad som gäller vid konkurs är gäldenären fri att använda sina inte utmätta tillgångar på det sätt som han eller hon önskar (jfr 3 kap. 1 § konkurslagen).

Ändring av beslut om löneutmätning

16. Kronofogdemyndigheten ska på eget initiativ ändra ett beslut om löneutmätning om det finns anledning till det. Det behöver dock inte ske om ändringen skulle vara obetydlig. (Se 7 kap. 10 § UB samt prop. 2020/21:161 s. 22.)

Anstånd vid löneutmätning

17. På begäran av sökanden eller gäldenären får Kronofogdemyndigheten bevilja anstånd under pågående utmätning av lön. Kommer begäran från gäldenären får den beviljas endast om sökanden medger det eller om det finns särskilda skäl på grund av gäldenärens och dennes familjs personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt. (Se 7 kap. 11 §.)

18. Sådana särskilda skäl kan bland annat vara att gäldenären drabbas av kostnader på grund av sjukdom, olycksfall eller liknande omständigheter, som han eller hon inte har kunnat råda över eller förutse. Ett annat exempel på särskilda skäl kan vara att gäldenären behöver reparera eller ersätta förstörd eller förlorad beneficieegendom, dvs. sådan egendom som enligt bestämmelserna i 5 kap. undantas från utmätning med hänsyn till gäldenärens behov. Med förstörd beneficieegendom får jämställas motsvarande slag av egendom som gäldenären behöver, även om han eller hon inte tidigare har innehaft den. Att gäldenären till exempel ska ha semester är däremot inte tillräckligt för att motivera anstånd. (Jfr prop. 1994/95:49 s. 72 och prop. 2020/21:161 s. 17 ff. och 31 f.)

19. Möjligheten att bevilja gäldenären anstånd ska ses i ljuset av att löneutmätning får pågå utan begränsning i tiden och syftar till att säkerställa att systemet med löneutmätning inte blir oskäligt betungande (se prop. 1994/95:49 s. 58 f.). Den kan också beskrivas som en säkerhetsventil för att undvika ohållbara livssituationer för gäldenären och för att denne inte ska riskera att leva under en skälig levnadsnivå (se prop. 2020/21:161 s. 17 ff.).

20. Av det nu anförda följer att de särskilda skälen för att bevilja anstånd i allt väsentligt sammanfaller med de skäl som kan läggas till grund för att öka gäldenärens förbehållsbelopp och därigenom minska den del av lönen som får tas i anspråk för utmätning (se p. 11). Sett över en längre period kan effekten av ett anstånd bli ungefär densamma – för både gäldenären och sökanden – som effekten av ett under viss tid förhöjt förbehållsbelopp.

21. Frågan om ett tillkommande behov hos gäldenären och dennes familj bör tillgodoses genom ett anstånd, eller om detta i stället bör ske genom att förbehållsbeloppet höjs, får besvaras utifrån vad som är lämpligast i det enskilda fallet. Det är då naturligt att anstånd i första hand används för att tillgodose ett mer tillfälligt behov. Om behovet är varaktigt, är det som regel lämpligare att se över förbehållsbeloppet (jfr p. 16).

22. Om löneutmätningen har pågått länge eller beräknas pågå länge är många gånger det praktiska behovet av anstånd större än annars. I sådana fall uppstår förr eller senare behov som inte täcks av de schabloniserade normalbelopp som används för att beräkna förbehållsbeloppet. Anstånd kan vara ett lämpligt sätt att möta sådana behov. Det förhållandet att anstånd redan beviljats förhindrar inte i sig ytterligare anstånd, om skäl för ett sådant finns. (Jfr prop. 2020/21:161 s. 32.)

23. Ett anstånd bör kunna beviljas även om gäldenären därigenom tillgodoförs ett belopp som något överstiger det behov som utgör skäl att medge anstånd i och för sig. Utöver att tillgodose ett preciserat behov bör det finnas ett visst – om än begränsat – utrymme att ge gäldenären en allmän lättnad i sin ekonomiska situation (jfr p. 19). Detta gäller särskilt om utmätningen pågår under lång tid. En sådan lättnad kan i vissa fall vara särskilt motiverad från ett barnperspektiv (jfr p. 13).

Underlaget för bedömningen

24. Det ankommer på gäldenären att lägga fram den utredning som behövs för att bedöma om ett anstånd eller en höjning av förbehållsbeloppet ska beviljas. Vilket krav på utredning som ska ställas beror på vad som ska styrkas.

25. I fråga om vårdkostnader av det slag som inte ryms inom normalbeloppet, bör i regel krävas att gäldenären ger in ett intyg från vårdgivaren, som beskriver både vårdbehovet och kostnaderna för att tillgodose detta. På motsvarande sätt bör andra särskilda behov styrkas med ett intyg. Det kan till exempel gälla mediciner, specialkost eller hjälpmedel som gäldenären behöver på grund av en funktionsnedsättning.

26. När det gäller beneficieegendom av det slag som normalt finns i ett hushåll bör det vara tillräckligt att gäldenären på ett tydligt sätt redogör för behovet och att redogörelsen får stöd av övriga kända förhållanden. Bedömningen av vad som är en skälig kostnad för att nyanskaffa eller ersätta sådan egendom bör ofta kunna utgå från samma kriterier som när beneficieegendom utmäts med förbehåll för att gäldenären efter egendomens försäljning ska av den behållna köpeskillingen få ut visst skäligt belopp för att kunna köpa vad som han eller hon behöver i den sålda egendomens ställe (jfr 5 kap. 4 § UB).

Bedömningen i detta fall

27. Utifrån ett tidigare ingivet intyg har Kronofogdemyndigheten beviljat V.T. återbetalning av utmätt lön för att täcka hennes kostnad för omfattande tandvård. Mot bakgrund av vad som förekommit i ärendet saknas skäl att ifrågasätta uppgiften att hon måste betala en tidigare uppkommen skuld till vårdgivaren för att denne ska inleda vården. Detsamma gäller för skuldens storlek. Det som framkommit om V.T:s behov av tandvård talar med styrka för att utebliven vård skulle få allvarliga konsekvenser för henne. Hon får därför anses vara i behov av att betala skulden under den pågående löneutmätningen.

28. V.T. har på ett utförligt sätt redovisat behovet av att köpa vissa möbler och viss hemelektronik. Ingenting har framkommit som talar emot att ett sådant behov föreligger inom ramen för vad som får anses utgöra familjens beneficium. V.T. har preciserat kostnaden för vart och ett av de tänkta inköpen med angivande av produktnamn och leverantör. Det är redan med utgångspunkt i dessa uppgifter klart att kostnaderna är skäliga (jfr p. 26).

29. Utmätningen av V.T:s lön har pågått under snart två år och kan beräknas pågå under flera år till. Hennes nu redovisade behov är av engångskaraktär och täcks inte av förbehållsbeloppet. Behoven kan lämpligen tillgodoses genom att hon beviljas anstånd.

30. Mot denna bakgrund finns det särskilda skäl för anstånd under den pågående utmätningen av hennes lön. Skulden till vårdgivaren och kostnaden för inköpen når vardera nästan upp till utmätningsbeloppet räknat per månad. V.T. bör därför beviljas anstånd under två månader.

HD:S AVGÖRANDE

HD beviljar V.T. anstånd med den pågående löneutmätningen under månaderna augusti och september 2023.