Referat

Kronofogdemyndigheten beslutade den 1 juli 2021 om utmätning av en klocka för betalning av S.M:s skulder till bl.a. staten.

Nacka tingsrätt

P.Y. överklagade i Nacka tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle upphäva det överklagade beslutet.

Kronofogdemyndigheten yttrade sig.

Tingsrätten (rådmannen Sara Markstedt) anförde i beslut den 12 april 2022 följande.

BESLUT

Trots att P.Y. enligt egen uppgift i ett tidigare skede har framfört anspråk på klockan, och att klockan kan vara av unisexmodell, instämmer tingsrätten i vad Kronofogdemyndigheten i övrigt anfört i sitt yttrande. P.Y. har alltså inte visat att det föreligger omständigheter som medför att det överklagade beslutet ska ändras. Tingsrätten avslår därför hennes överklagande.

Svea hovrätt

P.Y. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att utmätningen av klockan skulle upphävas.

Hovrätten (hovrättslagmannen Camilla Olsson, hovrättsrådet Monica Kämpe och tf. hovrättsassessorn Per Samuelsson, referent) anförde i beslut den 7 juni 2022 följande.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Vad som har förekommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den som tingsrätten gjort.

BESLUT

Hovrätten, som ger prövningstillstånd, avslår överklagandet. Tingsrättens avgörande står därför fast.

Högsta domstolen

P.Y. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva beslutet om utmätning av en klocka av märket Rolex samt fastställa att hon äger bättre rätt till klockan framför S.M. och staten. I andra hand yrkade hon att målet skulle återförvisas till hovrätten.

Skatteverket motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

HD beslutade den 21 december 2022 att någon åtgärd för verkställighet av utmätningsbeslutet tills vidare inte fick ske.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Josefin Odelid, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Frågan i HD

Punkten 1 motsvarar punkten 6 i HD:s skäl.

Bakgrund

Punkterna 2-5 motsvarar punkterna 1-5 i HD:s skäl.

Utmätning av lös egendom i gäldenärens besittning

Punkterna 6-8 motsvarar punkterna 7-10 i HD:s skäl.

Besittningsbegreppet

Punkterna 9-11 motsvarar punkterna 13-15 i HD:s skäl.

Betydelsen av egendomens beskaffenhet

12. Som typexempel på lös egendom i en persons besittning nämns ofta en klocka som personen bär på sig. Det naturliga för en ägare av en värdefull klocka är att bära den på sig eller att förvara den i sitt hem. Om ägaren har tagit av sig klockan på en annan plats än i hemmet framstår det som naturligt att klockan fortfarande förvaras i nära anslutning till ägaren. En klocka som ligger bredvid en person befinner sig alltså i sådant läge i förhållande till personen som är naturligt för en ägare att förvara sådan egendom.

13. Viss egendom är sådan till sin beskaffenhet att den inte sällan kan förväntas innehas av flera personer med gemensam besittning. Exempel som ges i förarbetena är bohag och andra inventarier i ett gemensamt hem samt egendom som förvaras på en av flera personer disponerad upplagsplats eller i ett bankfack vilket två eller flera har tillgång till (se prop. 1980/81:8 s. 430 f.). Det handlar i sådana fall om egendom som till sin natur, eller som med hänsyn till sättet för förvaring, innehas gemensamt. Det ska med andra ord vara fråga om egendom som brukas av flera.

14. En klocka är typiskt sett inte sådan egendom. Tvärtom har en klocka karaktären av ett personligt objekt som ägaren bär på sig, liksom smycken, plånbok och mobiltelefon. Det är alltså inte en typ av egendom som en utomstående betraktare kan förvänta sig innehas gemensamt av flera personer.

15. Sammanfattningsvis kan konstateras att värdefulla klockor, eller därmed jämförbara föremål, kan förväntas förvaras i nära anslutning till ägaren. Det kan vidare förväntas att sådana föremål innehas med ensambesittning, om inte sättet för förvaring indikerar att det rör sig om gemensam besittning. Endast det faktum att ytterligare någon person befinner sig i närheten av sådana föremål, och i och för sig skulle kunna ta det i sin besittning, är inte tillräckligt för att även denna person ska bedömas ha föremålet i sin besittning.

16. Om sådan egendom påträffas i nära anslutning till flera olika personer krävs det därmed att någon ytterligare omständighet, mer än endast närheten till föremålet, indikerar vem det är som har föremålet i sin besittning för att presumtionsregeln i 4 kap. 18 § UB ska kunna tillämpas.

Bedömningen i detta fall

17. Av det åberopade beslagsprotokollet, vilket det finns särskilda skäl att beakta i HD, framgår att klockan har förvarats i bilens mittkonsol när polisen stoppade bilen och tog klockan i beslag. Det framgår vidare av utredningen att det var två personer i bilen vid tidpunkten.

18. Det kan förutsättas att en av personerna i bilen hade klockan i sin ensambesittning vid utmätningstillfället (se p. 15). Det går dock inte av omständigheterna att dra någon slutsats om vem av de två personerna som hade klockan i sin besittning.

19. Det har därmed inte funnits förutsättningar att utmäta klockan från gäldenären med tillämpning av presumtionen i 4 kap. 18 § UB. Det finns inte heller något stöd för slutsatsen att det framgår att klockan tillhör gäldenären (jfr 4 kap. 17 §), vilket inte heller har påståtts. Utmätningen ska därmed hävas.

20. P.Y:s yrkande om bättre rätt till klockan kan inte tas upp till prövning inom ramen för utsökningsärendet (jfr NJA 2014 s. 578). Yrkandet ska därför avvisas.

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut upphäver HD utmätningen avseende klocka av märket Rolex – – -.

HD avvisar P.Y:s yrkande om bättre rätt till klockan.

HD (justitieråden Anders Eka, Svante O. Johansson, Malin Bonthron, Johan Danelius och Margareta Brattström, referent) meddelade den 20 juni 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Polisen stoppade en bil som S.M. körde. I bilen fanns en klocka av märket Rolex som polisen tog i beslag. Polisen kontaktade Kronofogdemyndigheten, som med stöd av 4 kap. 18 § UB utmätte klockan för betalning av S.M:s skulder till bl.a. staten. S.M. hade lånat bilen. Med i bilen fanns en passagerare som satt i framsätet. Vid utmätningsbeslutet var Kronofogdemyndigheten av uppfattningen att S.M. bar klockan på sin arm när bilen stoppades av polisen och klockan togs i beslag.

2. P.Y. överklagade utmätningsbeslutet och yrkade att utmätningen skulle upphävas. Hon gjorde gällande att hon är ägare till den utmätta klockan, som hon lämnat i bilen i samband med att hon åkt för att bada tillsammans med den person som vanligtvis disponerade bilen.

3. Tingsrätten avslog P.Y:s överklagande. Även hovrätten har avslagit överklagandet.

4. Under ärendets handläggning i HD har P.Y. gjort gällande att det är klarlagt att klockan inte satt på S.M:s arm när polisen stoppade bilen, utan att den i stället låg i bilens mittkonsol. Klockan var därmed enligt henne inte i S.M:s besittning när den togs i beslag och utmättes för hans skulder. P.Y. har åberopat polisens beslagsprotokoll till stöd för detta.

5. Kronofogdemyndigheten har, efter ytterligare undersökning, bekräftat att S.M. inte hade klockan på armen när polisen stoppade bilen samt angett att den omständigheten att klockan i stället låg i bilens mittkonsol inte skulle ha påverkat beslutet att utmäta klockan.

Frågan i målet

6. Den huvudsakliga frågan i målet är under vilka förutsättningar som lös egendom kan anses vara i en persons besittning på det sätt som krävs för att äganderättspresumtionen i 4 kap. 18 § första stycket UB ska kunna tillämpas.

Utmätning av lös egendom

7. I 4 kap. UB finns det regler om utmätning.

8. Lös egendom får utmätas om det framgår att egendomen tillhör gäldenären (se 17 §). Om gäldenären vid utmätningstillfället har egendomen i sin besittning anses gäldenären vara ägare till egendomen, om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan (se 18 § första stycket).

9. Äganderättspresumtionen i 18 § första stycket grundas på antagandet att lös egendom regelmässigt tillhör den som har egendomen i sin besittning. Det har därför ansetts rimligt att utgå från att äganderätten tillkommer besittaren så länge något annat inte har visats. (Se prop. 1980/81:8 s. 421 ff.)

10. Lös egendom som gäldenären har i gemensam besittning med någon annan än samboende make eller sambo får utmätas endast om det framgår att egendomen tillhör gäldenären (se 19 § andra stycket). Bestämmelsen tillämpas i förhållande till gäldenärens medbesittare. I förhållande till en tredje man som inte har del i besittningen tillämpas i stället presumtionen i 18 §. (Se prop. 1980/81:8 s. 431.)

11. Om lös egendom utmäts trots att tredje man har påstått bättre rätt till egendomen ska tredje man, om det finns skäl för det, föreläggas att väcka talan i saken mot utmätningssökanden och mot gäldenären. Om tredje man inte följer föreläggandet förlorar han eller hon som utgångspunkt sin rätt mot utmätningssökanden. (Se 20 §.)

12. Vid utmätningsförfaranden är det Kronofogdemyndighetens uppgift att undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom (se 9 §). Myndigheten har att anpassa sina insatser till förhållandena i det enskilda fallet. Med hänsyn till kravet på snabbhet och effektivitet i utmätningsförfarandet kan inte alltför stora utredningskrav ställas upp. Prövningen av vem som har bäst rätt till egendomen är summarisk och motsvarar inte den som sker inom ramen för ett tvistemål. (Se prop. 1980/81:8 s. 378 ff., 421 ff. och 1209.)

Besittning

13. Innebörden av begreppet besittning berörs kortfattat i förarbetena till utsökningsbalken genom ett konstaterande att frågan får avgöras enligt vad som i allmänhet gäller härom (se SOU 1973:22 s. 242 och prop. 1980/81:8 s. 423 och 427). Besittning till egendom har betydelse i många olika rättsliga situationer. Tillämpningen av kravet på besittning måste ske med utgångspunkt från den situation som det är fråga om och med beaktande av de aktuella reglernas funktion och ändamål. (Se t.ex. “Hästen hos tränaren” NJA 1984 s. 456, “Harley-Davidson” NJA 2009 s. 889 och Torkel Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, 1987, s. 90 ff.)

14. I princip gäller att det som är utmärkande för besittning av en sak är att en person faktiskt innehar saken och detta gäller oavsett om han eller hon har rätt att göra det. Besittning till en sak föreligger i första hand när saken befinner sig under någons omedelbara kontroll.

15. En allmän utgångspunkt vid tillämpning av besittningskravet för presumtionen i 4 kap. 18 § första stycket UB är att ett föremål anses vara i gäldenärens besittning när omständigheterna för en utomstående iakttagare tyder på att gäldenären är behörig att som ägare förfoga över föremålet. Så bör vara fallet om det föreligger en tillräckligt tydlig anknytning mellan egendomen och gäldenären, dvs. om gäldenären rent faktiskt kan förfoga över föremålet och detta befinner sig i sådant läge i förhållande till gäldenären som normalt förknippas med äganderätt.

Betydelsen av egendomens beskaffenhet

16. Vid bestämmande av om anknytningen mellan gäldenären och egendomen är tillräckligt tydlig är egendomens beskaffenhet en aspekt av betydelse (se Gregow, a.a. s. 93 ff.).

17. Ett exempel på tydlig fysisk anknytning är då någon har en klocka på sig eller förvarar den i sitt hem. En sådan anknytning kan finnas även i andra fall, t.ex. när någon på en annan plats än i hemmet placerar klockan i nära anslutning till sig.

18. Viss egendom är av det slaget, eller förvaras på ett sådant sätt, att den vanligen kan förväntas innehas av flera personer med gemensam besittning. Det kan röra sig om bohag och andra inventarier i ett gemensamt hem. Ett annat exempel är egendom som förvaras i ett förråd som flera personer disponerar gemensamt.

19. En armbandsklocka är typiskt sett inte egendom som innehas gemensamt av flera personer. Det är inte heller annan personlig egendom såsom plånböcker, mobiltelefoner och smycken. Enbart det förhållandet att ytterligare någon person än gäldenären befinner sig i närheten av ett föremål av detta slag är således inte en tillräcklig omständighet för att föremålet ska anses vara i personernas gemensamma besittning.

Bedömningen i detta fall

20. Prövningen avser frågan om utmätningen ska bestå. P.Y:s yrkande om bättre rätt till klockan kan inte tas upp inom ramen för den prövningen.

21. När det gäller utmätningen framgår av beslagsprotokollet, som får beaktas här, att klockan förvarades i bilens mittkonsol när polisen stoppade bilen och tog klockan i beslag. I bilen fanns då S.M. som bilens förare och en annan person på passagerarplatsen i framsätet. Bilen hade S.M. lånat.

22. Genom att klockan förvarades i mittkonsolen i nära anslutning till förarplatsen fanns det en tillräckligt tydlig anknytning mellan S.M. och klockan. Han kunde förfoga över klockan och den befann sig i ett sådant läge i förhållande till honom som normalt förknippas med äganderätt. S.M. ska därmed anses ha haft klockan i sin besittning. Det fanns alltså förutsättningar att vid utmätningen tillämpa presumtionsregeln i 4 kap. 18 § första stycket UB.

23. P.Y. har inte presenterat den utredning som krävs för att det ska framgå att klockan tillhör henne. Utmätningen ska därför bestå.

24. Emellertid får P.Y. anses ha åberopat bevisning av sådan styrka, bl.a. kvitto för inköp av klockan, att det finns skäl att enligt 4 kap. 20 § UB meddela ett föreläggande för henne att väcka talan i domstol mot utmätningsborgenären och mot gäldenären.

HD:S AVGÖRANDE

HD ändrar hovrättens beslut endast på det sättet att P.Y., med tillämpning av 4 kap. 20 § UB, föreläggs att inom en månad från det att HD:s beslut delges henne väcka talan vid Nacka tingsrätt mot kvarstående borgenär – staten genom Skatteverket – och mot S.M. angående bättre rätt till den utmätta klockan. Väcks inte talan inom denna tid, förlorar P.Y. sin rätt mot staten, om inte staten inom den angivna tiden har väckt talan mot henne.

HD:s inhibitionsbeslut den 21 december 2022 ska inte längre gälla. Den utmätta klockan får inte utan P.Y:s samtycke säljas förrän tvisten har blivit slutligt avgjord eller tiden för talans väckande har gått ut.

HD:s beslut meddelat: den 20 juni 2023.

Mål nr : Ä 4357-22.

Lagrum: 4 kap. 18 och 20 §§ UB.

Rättsfall: “Hästen hos tränaren” NJA 1984 s. 456 och “Harley-Davidson” NJA 2009 s. 889.