Referat

Ref 12

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 12 mars 2026 följande dom (mål nr 4167-25).

Bakgrund

1. När ett barn bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är det socialnämnden som bestämmer hur vården av barnet ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. 

2. Ett beslut av socialnämnden får överklagas till allmän förvaltningsdomstol när nämnden har beslutat bl.a. om var vården ska inledas eller beslutat i fråga om att flytta barnet från det hem där han eller hon vistas. 

3. E.F. bereds vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Hon var placerad i ett jourhem när fråga uppkom om att placera henne i ett stadigvarande familjehem. Socialnämnden i Lysekils kommun beslutade efter utredning att bevilja sådan placering för E.F. i det hem som hon var jourhems­placerad i. Beslutet motiverades med att jourhemmet bedömdes kunna tillgodose hennes behov av en trygg, stabil och gynnande miljö även som stadigvarande familjehem.

4. Vårdnadshavarna M.F. och N.F. överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg, som avslog överklagandena. 

5. M.F. och N.F. överklagade till Kammarrätten i Göteborg som undanröjde förvaltningsrättens dom och avvisade deras överklaganden av socialnämndens beslut. Enligt kammarrätten innebar socialnämndens beslut inte att beslut fattats om var vården av E.F. skulle inledas eller att hon skulle flyttas från det hem där hon vistades. Socialnämnden hade inte heller genom beslutet avslagit en begäran från vårdnadshavarna om att placera E.F. någon annanstans. Socialnämndens beslut var därmed inte överklagbart.

Yrkanden m.m.

6. M.F. yrkar i första hand att Högsta förvaltningsdomstolen ska återförvisa målet till kammarrätten för vidare handläggning och i andra hand att Högsta förvaltningsdomstolen ska besluta att E.F. ska placeras hemma hos vårdnadshavarna. 

7. N.F. yrkar i första hand att E.F. ska placeras i det egna hemmet och i andra hand att målet ska återförvisas till kammarrätten. Hon yrkar också att muntlig förhandling ska hållas i målet. 

8. Socialnämnden i Lysekils kommun och P.S. [E.F:s offentliga biträde tillika ställföreträdare, red. anm.] anser att överklagandena ska avslås.

Skälen för avgörandet

Yrkande om muntlig förhandling

9. Högsta förvaltningsdomstolen har i beslut den 6 november 2025 

avslagit ett tidigare yrkande av N.F. om muntlig förhandling i målet. Högsta förvaltningsdomstolen finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Yrkandet om muntlig förhandling ska därför avslås.

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

10. Frågan i målet är om en socialnämnds beslut som innebär att den unge ska vara stadigvarande placerad i ett familjehem som är samma hem som den unge dittills varit jourhemsplacerad i får överklagas.

Rättslig reglering m.m.

11. Enligt 11 § första stycket LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden.

12. Av 41 § första stycket 1 framgår att socialnämndens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol när nämnden har beslutat om var vården ska inledas eller beslutat i fråga om att flytta den unge från det hem där han eller hon vistas. Uttrycket ”i fråga om” har valts för att även beslut att inte flytta den unge från det hem där han eller hon vistas ska få överklagas och inte bara beslut att flytta den unge från hemmet (prop. 1989/90:28 s. 125 f.).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

13. Ett placeringsbeslut innebär att socialnämnden bestämmer var den unge ska vistas under vårdtiden. Inför ett sådant beslut ska socialnämnden genomföra en förutsättningslös utredning och beakta bl.a. vad som är bäst för barnet. Olika förslag och lösningar kan då behöva analyseras och vägas mot varandra. Hänsyn ska också tas till om den tilltänkta placeringen svarar mot de behov som barnet har. 

14. Om socialnämnden redan har beslutat om var vården av den unge ska inledas får ett senare placeringsbeslut anses innefatta även ett ställningstagande i fråga om den unge ska flytta, eller inte flytta, från det hem där han eller hon vistas. 

15. Socialnämndens beslut innebär att E.F. ska vara stadig­varande placerad i samma hem som hon sedan tidigare var jourhemsplacerad i. Socialnämndens beslut var därmed ett sådant beslut i fråga om att flytta E.F. som avses i 41 § första stycket 
1 LVU. 

16. Kammarrätten borde därmed inte ha avvisat M.F:s och N.F:s överklaganden. Kammarrättens avgörande ska därför upphävas, förutom i de delar som avser sekretess och ersättning till offentliga biträden, och målet visas åter till kammarrätten för ny handlägg­ning.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår N.F:s yrkande om muntlig förhandling. 

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens avgörande förutom de i avgörandet intagna besluten om sekretess och ersättning till offentliga biträden samt visar målet åter till kammarrätten för ny handläggning. 

[Högsta förvaltningsdomstolens beslut om ersättning har här utelämnats.]

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Gäverth, Westberg och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Sara Öhlund.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2025-04-24, ordförande Helldén):

Tillämpliga bestämmelser m.m.

[text här utelämnad]

Förvaltningsrättens bedömning

E.F. vårdas med stöd av 1 § andra stycket och 2 § LVU. Frågan i målet är om det var riktigt av nämnden att placera E.F. i sitt tidigare jourhem, där hon för närvarande befinner sig, för stadigvarande vård och fostran, eller om en placering i det egna hemmet hos M.F. och N.F. är mer lämplig för att främja vården av E.F. 

Nämndens beslut om placering av E.F. föranleddes av att hon var i behov av en stadigvarande placering. Av utredningen framgår att jourhemmet har förmåga att tillgodose E.F:s behov, både vad gäller hennes grundläggande behov och de särskilda behov hon har utifrån sin fysiska hälsa. Det finns en misstanke om att E.F. kan ha en diagnos som kan medföra fysiska och neurologiska skador men det är för tidigt att i dagsläget ställa diagnos och bedöma vad som kommer bli bestående. E.F. ska träna sin motorik enligt program från fysioterapeut. Det framgår att E.F. till viss del är sen i sin utveckling i förhållande till barn i samma ålder men att hon följer sin viktkurva väl och att hon i övrigt utvecklas väl hos jourhemmet. Det har inte framkommit något som ger skäl att ifrågasätta lämpligheten med en placering för stadigvarande vård hos jourhemmet. 

Fråga är då om det är mer lämpligt med en placering hemma hos vårdnadshavarna än i det hem hon är placerat i nu och om det kommit fram sådana starka skäl som medför att nämndens beslut om placering ska ändras. 

Förvaltningsrätten anser att vårdnadshavarnas förändrade livssituation vad gäller boende och ekonomi är positiv liksom att de är aktiva i den familjebehandlande insatsen från socialtjänsten i syfte att stärka sin föräldraroll och att drogprover lämnats. Utöver de positiva förändringar vårdnadshavarna gjort framkommer dock att de saknar fullständig insikt i de omsorgsbrister som föranlett vården av E.F. Därtill ifrågasätter de det som beskrivs i läkarutlåtanden om E.F:s fysiska hälsa. Mot bakgrund av ovanstående bedömer förvaltningsrätten att de saknar tillräcklig förståelse för E.F:s grundläggande behov och hennes särskilda vårdbehov. Det finns således en risk för att hennes behov inte kommer att tillgodoses vid en placering i hemmet. 

Därutöver framgår att det sedan placeringen endast skett ett digitalt umgänge mellan vårdnadshavarna och E.F. i december 2024. Det går därför inte alls att bedöma hur vårdnadshavarna skulle klara av att kunna möta E.F:s behov under normala förhållanden i hemmet. Förvaltnings­rätten bedömer sammantaget att det inte är mer lämpligt att E.F. placeras hemma hos vårdnadshavarna i stället för hos tidigare jourhem. Utifrån vad som framkommit i målet görs därmed bedömningen att det är till E.F:s bästa att placeras hos sitt tidigare jourhem för stadigvarande vård och fostran. Det har således inte kommit fram sådana starka skäl som medför att nämndens placeringsbeslut ska ändras. Nämnden har därmed haft fog för sitt beslut och överklagandena ska därför avslås.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandena.

[Förvaltningsrättens beslut om ersättning till de offentliga biträdena och beslut om förordnande av sekretess har här utelämnats.]

Kammarrätten i Göteborg (2025-06-11, Dahlström, Fröberg och Hollender):

Socialnämnden bestämmer enligt 11 § första stycket lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) hur vården av den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. 

I 41 § LVU anges vilka av socialnämndens beslut enligt lagen som får överklagas. I bestämmelsens första stycke första punkt anges att social­nämndens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol när nämnden har beslutat om var vården av den unge ska inledas, eller beslutat i fråga om att flytta den unge från det hem där han eller hon vistas. Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas.

Socialnämnden i Lysekils kommun (nämnden) beslutade den 16 januari 2025 att E.F. skulle vara stadigvarande placerad i familjehem, i samma hem som hon tidigare varit jourhemsplacerad. Beslutet överklagades till förvaltningsrätten som prövade överklagandena i sak. 

Nämndens beslut innebär inte att beslut fattats om var vården av E.F. ska inledas, eller att hon flyttas från det hem där hon vistas. Nämnden har inte heller genom beslutet avslagit en begäran från vårdnadshavarna om att placera E.F. någon annanstans (jfr. prop. 1989/90:28 s. 125 f). Nämndens beslut är därför inte överklagbart, varför förvaltningsrätten rätteligen skulle ha avvisat M.F:s och N.F:s överklaganden.

– Kammarrätten undanröjer förvaltningsrättens dom och avvisar M.F:s och N.F:s överklaganden av Socialnämnden i Lysekils kommuns beslut.

[Kammarrättens beslut om ersättning till de offentliga biträdena har här utelämnats.]

Kammarrätten fastställer förvaltningsrättens sekretessbeslut.