Referat

Ref 47

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 4 september 2025 följande dom (mål nr 5508-24).

Bakgrund

1. När det i en domstol förekommer skilda meningar i fråga om hur domstolen ska besluta behöver omröstning ske. Vid omröstning i allmän förvaltningsdomstol gäller bestämmelserna för allmän domstol om omröstning i tvistemål och brottmål i tillämpliga delar.

2. I både tvistemål och brottmål är det majoritetens mening som gäller. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst i tvistemål och i brottmål gäller den mening som är den lindrigaste eller minst ingripande för den enskilde.

3. Inom yrkesfisket händer det att fångsten består av andra arter än den eller de som avsikten är att fånga, s.k. bifångst. Det finns dock regler som för olika typer av fiskeredskap inom skilda områden begränsar andelen tillåten bifångst. Vid landning – den första lossningen av fiskeriprodukter från ett fiskefartyg till land – av otillåten fångst får Havs- och vattenmyndigheten besluta att ta ut en särskild avgift, s.k. landningsavgift, som ska motsvara den otillåtna fångstens värde.

4. Havs- och vattenmyndigheten beslutade att C.M., i egenskap av befälhavare på ett fiskefartyg, skulle betala en landningsavgift om 404 000 kr.

5. C.M. överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg som avgjorde målet i en sammansättning av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vid omröstningen röstade två ledamöter, däribland ordföranden, för att avslå överklagandet medan två röstade för att bifalla överklagandet och upphäva beslutet om landningsavgift. Förvaltningsrätten tillämpade omröstningsreglerna för tvistemål, vilket innebar att ordföranden fick utslagsröst. Överklagandet avslogs därmed.

6. C.M. överklagade till Kammarrätten i Göteborg och yrkade att beslutet att påföra honom en särskild avgift skulle upphävas eller att avgiften i vart fall skulle sättas ned. Vidare anförde han att förvaltningsrätten borde ha tillämpat omröstningsreglerna för brottmål då den särskilda avgiften är en form av repressalie för ett visst beteende och ligger nära straffrättskipningen. Kammarrätten, som fann att förvaltningsrätten tillämpat omröstningsreglerna korrekt, avslog överklagandet.

Yrkanden m.m.

7. C.M. yrkar i första hand att kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden ska upphävas och att målet ska återförvisas till förvaltningsrätten. I andra hand yrkar han att Havs- och vattenmyndighetens beslut att påföra honom en särskild avgift ska upphävas.

8. Havs- och vattenmyndigheten anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

9. Prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen får enligt 36 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga).

10. Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövningstillstånd såvitt avser frågan om vilka omröstningsregler som ska tillämpas i mål om särskild avgift enligt fiskelagen (1993:787).

11. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

Rättslig reglering m.m.

12. Enligt 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar gäller i fråga om omröstning bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

13. Av 16 kap. 3 § rättegångsbalken framgår att vid omröstning i tvistemål ska den mening gälla som omfattas av mer än hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, ska dock den meningen gälla.

14. Av 29 kap. 3 § första stycket framgår att vid omröstning i brottmål ska den mening som omfattas av mer än hälften av ledamöterna gälla. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, ska den meningen gälla. Om ingen mening kan anses som lindrigare eller mindre ingripande gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens.

15. Enligt 59 § första stycket fiskelagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att den som landar en otillåten fångst ska åläggas att betala en särskild avgift (landningsavgift). Avgiften ska enligt andra stycket beslutas av Havs- och vattenmyndigheten och bestämmas till ett belopp som motsvarar den otillåtna fångstens värde. Om det finns särskilda skäl, ska avgiften få sättas ned eller helt efterges. Föreskrifter om särskild avgift finns i 6 kap. 2 a § första stycket förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

16. Bestämmelsen i 26 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar – som endast hänvisar till bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning – innebär att det i rättstillämpningen för varje måltyp måste avgöras vilka omröstningsregler som ska tillämpas när skilda meningar finns i fråga om hur domstolen ska besluta.

17. Av motivuttalandena till bestämmelsen framgår att huvudregeln är att omröstningsreglerna för tvistemål ska tillämpas och som exempel på när omröstningsreglerna för brottmål bör användas nämns disciplinmål och mål om utdömande av vite (prop. 1971:30 del 2 s. 110).

18. I mål som avser utdömande av en påföljd som är av straffliknande karaktär bör det enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening vara omröstningsreglerna för brottmål som ska tillämpas. Sålunda tillämpas dessa regler t.ex. i mål om skattetillägg (RÅ 1987 ref. 42). Frågan är om den särskilda avgiften, landningsavgiften, enligt 59 § fiskelagen är en sådan påföljd.

19. En påföljd bör anses vara straffliknande om den rymmer ett mer betydande repressivt inslag, dvs. om den i huvudsak kan anses utgöra en reaktion på en begången lagöverträdelse (jfr SOU 2024:44 s. 555 f.). Den särskilda avgiften enligt fiskelagen påförs för begångna överträdelser och den kan uppgå till höga belopp. Den får därmed anses ha ett betydande repressivt inslag som innebär att den i huvudsak utgör en sanktion för en begången lagöverträdelse. Den särskilda avgiften bör därför enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening betraktas som en straffliknande påföljd. Omröstningsreglerna för brottmål ska därmed tillämpas i denna måltyp.

20. Den prejudikatfråga som Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövningstillstånd i ska således besvaras enligt följande. Omröstningsreglerna för brottmål ska tillämpas i mål om särskild avgift enligt fiskelagen.

21. Vid denna bedömning finner Högsta förvaltningsdomstolen skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

22. Förvaltningsrätten har tillämpat omröstningsreglerna för tvistemål. Detta utgör ett sådant rättegångsfel som medför att avgörandet ska upphävas och målet visas åter till förvaltningsrätten för erforderlig handläggning (jfr RÅ 1989 ref. 41).

23. Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till förvaltningsrätten.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att omröstningsreglerna för brottmål ska tillämpas i mål om särskild avgift enligt fiskelagen. Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och visar målet åter till förvaltningsrätten.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, von Essen, Nilsson och Westberg. Föredragande var justitiesekreteraren Eveline Gewert.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2024-01-08, ordförande Wikner, tre nämndemän [varav två skiljaktiga]):

Är C.M. rätt part?

Av utredningen framgår att det är C.M., i egenskap av befälhavare och ansvarig fiskare, som har landat fångsten under den aktuella fiskeresan. Det är därmed han som ansvarat för fiskemetoder och fångstplatser. Mot denna bakgrund anser förvaltningsrätten att C.M. har varit rätt part att rikta beslutet mot (jfr Kammarrätten i Göteborgs avgöranden den 20 juni 2022 i mål nr 7673-21 och 7674-21).

Är den mätning som gjorts vid den danska landningskontrollen tillförlitlig och kan ligga till grund för bedömningen?

I den danska landningsrapporten från Skawinspection anges att fångsten under aktuell fiskeresa utgjordes av 62,64 procent sill/strömming. Av rapporten går också att utläsa denna siffra baseras på 15 provtagningar. Det är i målet ostridigt att den aktuella provtagningen baseras på en provtagningsplan som följer gällande lagstiftning och att den godkänts av kommissionen. C.M. har under den muntliga förhandlingen anfört att han under fiskeresan gjorde egna mätningar i form av 24 hinkar och att den totala fångsten bestod av 41 procent sill/skarpsill. Han har dock inte kunnat lämna någon närmare dokumentation över dessa mätningar.

Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att det genom att ta fler prover går att uppnå ett mer precist resultat. Det som förts fram om bl.a. C.M:s egna mätningar, att han inte har ekonomiska incitament att göra fel, samt vad som anges i SLU:s projekt och annan lagstiftning, medför dock – enligt domstolens mening – inte skäl att frångå resultatet av den danska landningsrapporten. Förvaltningsrätten anser således att nämnda rapport får anses vara tillräckligt tillförlitlig för att ligga till grund för den i målet aktuella bedömningen. C.M. har därmed överskridit bifångstbegränsningen av sill/ strömming med en sådan omfattning som Havs- och vattenmyndigheten har beräknat i det överklagade beslutet. Mot denna bakgrund har Havs- och vattenmyndigheten haft fog för sitt beslut att påföra C.M. en särskild avgift.

Finns det skäl att sätta ner eller efterge den särskilda avgiften?

Inledningsvis anser förvaltningsrätten att det inte finns skäl att ifrågasätta den beräkningsmetod som Havs- och vattenmyndigheten har använt för att få fram storleken på den särskilda avgiften. C.M. har anfört att avgiften är oproportionerlig och att det är uppenbart oskäligt att låta den motsvara det fulla värdet av fångsten, bl.a. då hänsyn inte tagits till kostnader som fiskeresan föranlett. Domstolen anser emellertid att även om den beslutade avgiften kan framstå som hög synes det vara en sådan effekt lagstiftaren velat uppnå (jfr Kammarrätten i Göteborgs avgöranden den 20 juni 2022 i mål nr 7673-21 och 7674-21). Det finns enligt förvaltningsrättens mening inte heller skäl att sätta ned eller efterge avgiften på någon annan grund.

Sammanfattning

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska överklagandet sammanfattningsvis avslås.

Övrigt

Omröstningsreglerna för tvistemål ska tillämpas i det aktuella målet (jfr Kammarrättens i Göteborg avgörande den 29 oktober 2014 i mål nr 416-14, avseende sanktionsavgift enligt fiskelagen).

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

Två nämndemän var skiljaktiga och anförde:

Vi anser att Havs- och vattenmyndighetens utredning och den mätningsmetod som legat till grund för beslutet är för bristfällig. Havs- och vattenmyndighetens beslut om att påföra C.M. en särskild avgift ska därmed upphävas.

Kammarrätten i Göteborg (2024-09-02, Falkendal, Huldén och Meister):

Omröstningsregler

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning vad gäller omröstningsreglerna. Yrkandet om återförvisning ska därför avslås.

Rätt part

Det är befälhavaren på ett fiskefartyg som ska anses som den som landar en fångst i den mening som är aktuell. Detta bör gälla oavsett i vilken form fiskeverksamheten bedrivs och oavsett vem det är som erhåller värdet av den landade fångsten. Det förhållandet att fiskeverksamheten bedrivs av ett aktiebolag saknar betydelse för frågan om vem som ska anses ha landat fångsten (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2024 ref. 41). Kammarrätten instämmer därför i förvaltningsrättens bedömning att C.M. är rätt part att rikta beslutet mot.

Särskild avgift

Kammarrätten instämmer, även med beaktande av vad som framförts i kammarrätten, i förvaltningsrättens bedömning av bevisningen i målet. Det har inte kommit fram skäl att frångå den danska landningsrapporten som legat till grund för bedömningen. C.M. har överskridit bifångstbegränsningen av sill/strömming i en sådan omfattning som framgår av det överklagade beslutet.

Kammarrätten instämmer även i bedömningen att det inte finns skäl att sätta ned eller efterge avgiften.

Överklagandet ska därför avslås.

– Kammarrätten avslår yrkandet om återförvisning. Kammarrätten avslår överklagandet i övrigt.