Referat

Ref 30

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 15 maj 2025 följande dom (mål nr 388-24). 

Bakgrund

1. En person med funktionsnedsättning kan ansöka om bostads­anpassningsbidrag hos kommunen för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till sin permanentbostad. Bidrag lämnas endast om åtgärden bedöms som nödvändig för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. 

2. R.G. ansökte om bostadsanpassningsbidrag för en redan genomförd ombyggnad av en toalett till ett badrum på entréplanet i sin permanentbostad. Samhällsnämnden i Härnösands kommun beslutade att avslå ansökan. 

3. R.G. överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Härnösand som biföll överklagandet och förklarade att han var berättigad till bostadsanpassningsbidrag med yrkat belopp. 

4. Förvaltningsrättens dom överklagades av kommunen till Kam­marrätten i Sundsvall. Under handläggningen i kammarrätten avled R.G. Kammarrätten upphävde då förvaltningsrättens dom och skrev av målet. Domstolen menade att eftersom R.G. avlidit hade frågan om hans rätt till bostadsanpassningsbidrag förfallit samt att något från honom härlett anspråk på bidrag inte heller tillkom dödsboet.

Yrkanden m.m.

5. Dödsboet efter R.G. yrkar att det ska beviljas det sökta bostads­anpassningsbidraget. 

6. Härnösands kommun anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

7. Frågan är om ett dödsbo kan göra anspråk på bostadsanpassnings­bidrag som den avlidne har sökt och som avser kostnader för redan vidtagna åtgärder eller om frågan om rätt till bidrag förfaller i och med dödsfallet.

Rättslig regleringm.m.

8. Av 1 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag framgår att lagen har till syfte att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självstän­digt liv i eget boende. 

9. Enligt 3 § första stycket lämnas bidrag till en person med funk­tionsnedsättning (sökande) för anpassning av dennes permanent­bostad. 

10. Bidrag lämnas enligt 5 § första stycket för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad. Av andra stycket framgår att bidrag endast lämnas om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. 

11. I 19 § föreskrivs att före utbetalningen av kontantbidrag får den kommun som har beviljat bidraget återkalla beslutet, om de förutsättningar som låg till grund för beslutet inte längre finns.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

12. En person med funktionsnedsättning kan ansöka om bostads­anpassningsbidrag. Vid prövningen av ansökan ska det göras en bedömning av om en åtgärd är nödvändig för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Det ska finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och de åtgärder som bidrag söks för och åtgärderna ska bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktions­nedsättningen och således tillgodose de behov personen har på grund av funktionsnedsättningen (prop. 2017/18:80 s. 69). 

13. I lagen om bostadsanpassningsbidrag anges inte om en ansökan om bidrag måste göras innan en åtgärd vidtas eller om det är möjligt att i efterhand ansöka om bidrag för redan genomförda åtgärder. Bestämmelsen i 19 § om möjligheten att återkalla ett beslut före utbetalning tyder dock på att tanken har varit att en ansökan ska prövas och bidrag beviljas innan åtgärden vidtas. 

14. Att detta är avsikten stöds också av lagens förarbeten. Där beskrivs handläggningsprocessen enligt den då gällande reglering­en från 1992. Det uttalas att beslutsprocessen sker i två steg där kommunen först beslutar att bidrag ska beviljas och med vilket belopp och att pengarna sedan betalas ut när åtgärden är utförd, samt att ett beslut om bostadsanpassningsbidrag ska fattas innan en åtgärd utförs (a. prop. s. 13 och 16). Att samma ordning är tänkt att tillämpas även fortsättningsvis framgår bl.a. av att det i anslutning till bestämmelsen i 19 § anges att systemet för bostadsanpassnings­bidrag, där sökanden först beviljas ett bidrag och sedan måste redovisa nerlagda kostnader för att få bidraget utbetalat, skiljer sig från andra bidragssystem samt att handläggningen av ett ärende inte upphör när beslutet meddelas utan först när bidraget betalas ut eller verkställs (a. prop. s. 56). 

15. Om ansökan görs enligt det i föregående punkt beskrivna förfarandet och sökanden avlider innan beslut har fattats om att bidrag ska beviljas är det givet att frågan om bostadsanpassnings­bidrag därmed förfaller. Någon åtgärd har då ännu inte vidtagits och något behov av att anpassa bostaden finns inte längre. Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen ska ta ställning till är om det finns anledning att se annorlunda på saken om ansökan görs i efter­hand, och alltså avser kostnader som har uppkommit för en åtgärd som redan är vidtagen. 

16. Som framgått finns det inte något uttryckligt hinder i lagen mot att en ansökan ges in i efterhand. I förarbetena konstateras också att det i flera kommuner förekommer att beslut fattas efter att en åtgärd har utförts (a. prop. s. 16). Att en sådan hantering accep­teras i praktiken förtar dock inte det faktum att regelverket har utformats för att en ansökan ska prövas och bidrag beviljas innan åtgärden vidtas. Vidare ska ansökan prövas utifrån den funktions­nedsattes behov och bostadsförhållanden. Dessa omständigheter talar emot att dödsboet efter den funktionsnedsatte ska kunna träda in i en pågående beslutsprocess. 

17. Av betydelse är vidare att syftet med bidraget är att genom anpassning av bostaden ge en person med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bidragsprövningen innefattar dock inte en ekonomisk behovsprövning. Annorlunda ut­tryckt så ska personen i fråga, oavsett storleken på sina ekonomiska resurser, inte behöva använda dessa för att anpassa förhållandena i bostaden. Det finns ingenting som talar för att syftet även skulle innefatta att ett dödsbo genom bidraget ska kompenseras för kost­nader som den avlidne har haft avseende en tidigare vidtagen åtgärd. 

18. Med hänsyn till det ovan sagda finner Högsta förvaltnings­domstolen att frågan om bostadsanpassningsbidrag ska beviljas förfaller i och med att personen med funktionsnedsättning avlider, även om ansökan avser kostnader för en åtgärd som redan är vidtagen. 

19. Dödsboets överklagande ska således avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, Classon, Gäverth och Medin. Föredragande var justitiesekreterarna Marlene Frånberg och Sandra Zetterdahl.

______________________________

Förvaltningsrätten i Härnösand (2023-06-30, ordförande Gellerstedt):

R.G. yrkar bostadsanpassningsbidrag med 90 000 kr för utbyggnad av ett badrum på entréplan i bostaden. Badrummet är redan färdigställt och ansökan om bidrag har gjorts i efterhand. 

Frågan i målet är om utbyggnaden av badrummet på entréplan är en nödvändig åtgärd för att bostaden ska vara ändamålsenlig för R.G. Det är R.G. som ska göra sannolikt att den önskade åtgärden är nödvändig med hänsyn till hans funktionsnedsättning. 

Förvaltningsrätten konstaterar inledningsvis att det inte finns några formella hinder mot att i efterhand ansöka om bostadsanpassningsbidrag för en redan genomförd åtgärd. Om en ansökan kommer in i efterhand måste det utredas om förutsättningar förelåg för att bevilja bostadsanpass­ningsbidrag vid den tidpunkt då åtgärden utfördes. 

Av utredningen i målet framgår att R.G. tidigare har nyttjat ett sovrum på övervåningen där det finns ett duschrum. Han har dock på grund av sjukdom och behandlingar valt att flytta sovrummet till ett gästrum på entréplanet för att slippa gå i trappen till övervåningen. På entréplan finns också nödvändiga funktioner i hemmet som kök, vardagsrum och tvätt­stuga. Badrummet på entréplan saknar emellertid duschmöjligheter. Därför har han valt att bygga om badrummet på entréplan för att ge utrymme för duschplats. Förvaltningsrätten bedömer att han genom detta får tillgång till alla nödvändiga funktioner på ett och samma plan. 

Förvaltningsrätten noterar att nämnden i sitt avslagsbeslut skriver att den allra enklaste lösningen som måste provas är att omdisponera bostaden och flytta ner sovrummet för att slippa gå så mycket i trappan. Annat kan inte utläsas av handlingarna i målet än att det också är vad R.G. valt att göra. Parterna verkar således eniga om att det är den bästa lösningen för honom. 

Vidare anser förvaltningsrätten att intyget visar att R.G. på grund av sjukdom och behandling har sådana svårigheter att gå i trappor som gör att åtgärden får anses nödvändig för att bostaden ska vara ändamålsenlig för honom. R.G. ska därför beviljas bostadsanpassningsbidrag med 90 000 kr för utbyggnad av ett badrum på entréplan. Överklagandet ska alltså bifallas.

– Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och förklarar att R.G. är berättigad till bostadsanpassningsbidrag med 90 000 kr för utbyggnad av ett badrum på entréplan i bostaden.

Kammarrätten i Sundsvall (2023-12-18, Törnered, Aldestam [skiljaktig] och Svensk):

Under handläggningen i kammarrätten har det kommit fram att R.G. har avlidit. Syftet med bostadsanpassningsbidrag är att tillgodose den funk­tionshindrades personliga behov. Frågan om R.G:s rätt till bidraget har därför förfallit. Något från honom härlett anspråk på bidrag tillkommer inte heller dödsboet efter honom. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas och målet avskrivas från vidare handläggning.

– Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och avskriver målet från vidare handläggning.

Aldestam var skiljaktig och anförde:

Frågan om målet ska avskrivas 

Enligt 1 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag har lagen till syfte att, genom bidrag till anpassning av bostäder, ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bostadsanpassningsbidrag lämnas till en person med funktionsnedsättning (sökande) för anpassning av dennes permanentbostad (3 § samma lag). Enligt 5 § samma lag lämnas bostadsanpassningsbidrag för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodo­ses med hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen. 

Bestämmelserna i lagen är inte formulerade som rättighetsregler men de är inte heller formulerade på ett sådant sätt att det ger kommunen rätt att göra en helt skönsmässig bedömning. Det är fråga om en behovs­prövning i den meningen att bidrag för bostadsanpassning bara kan komma i fråga om sökande har en funktionsnedsättning och är i behov av anpass­ning av sin bostad, men det är inte fråga om någon behovsprövning ur ekonomiskt perspektiv. Allt detta sammantaget innebär, enligt min mening, att prövningen av rätten till bostadsanpassningsbidrag därför kan anses ha karaktären av såväl en formell som en personlig prövning (jfr. rättsfallet RÅ 1996 ref. 2 jämfört med rättsfallen RÅ 1991 ref. 24 och RÅ 1998 not 81). 

Konsekvensen av att det inte finns några lagliga hinder mot att söka om bostadsanpassningsbidrag retroaktivt och att bidrag till bostadsanpassning förutsätter ett ingrepp i sökandens permanentbostad gör det möjligt för en sökande att först göra en viss installation (av exempelvis en trapphiss, jfr rättsfallet RÅ 2006 ref. 76) och därefter göra en ansökan retroaktivt. Om sökanden avlider efter en retroaktiv ansökan har visserligen behovet av insatsen försvunnit men eftersom det skett ett ingrepp i sökandens permanenta bostad kan frågan om sökande hade rätt till bidraget vara av intresse för dödsboet efter den avlidne. 

Allt sammantaget anser jag, i motsats till majoriteten, att frågan i målet inte borde anses förfallen med hänvisning till att sökanden avlidit. Jag anser i stället att det finns ett härlett anspråk på det sökta bidraget som kan tillskrivas dödsboet efter den avlidne och att det därför finns anledning att pröva målet i sak trots att sökanden har avlidit. Målet borde därför inte skrivas av. Av samma skäl borde dödsboet tillåtas att träda in i processen i den avlidnes ställe och erhålla partsställning i målet. 

Frågan om bostadsanpassningsbidrag ska utgå 

I likhet med förvaltningsrätten anser jag att det medicinska underlaget och underlaget i övrigt ger stöd för att en trapphiss inte hade varit ändamåls­enlig för sökanden. Bostadsanpassningslagens syfte hade inte uppnåtts med den åtgärden. Det hade emellertid en utbyggnad och anpassning av det aktuella toalettutrymmet med duschmöjlighet gjort. Enligt 16 § lagen om bostadsanpassningsbidrag lämnas bidrag med ett belopp som mot­svarar skälig kostnad för åtgärderna. Utredning om vad som skulle utgöra skäliga kostnader för utbyggnad och anpassning av det aktuella toalett­utrymmet saknas i målet och enligt instansordningsprincipen bör inte sådan utredning tas in av kammarrätten. Mot den bakgrunden anser jag att förvaltningsrättens dom borde upphävas och målet visas åter till nämnden för fortsatt handläggning.