Referat

Ref 14

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 20 mars 2025 följande dom (mål nr 1525-24).

Bakgrund

1. Bostadsanpassningsbidrag lämnas av kommunen till en person med funktionsnedsättning för anpassning av dennes permanent­bostad. Bostadsanpassningsbidrag lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till bostaden. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. 

2. Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte om de sökta åtgärderna behöver utföras på grund av byggnadstekniska brister, eftersatt underhåll eller avsaknad av eller avsevärda brister i grundläggande bostadsfunktioner. Såvitt avser en- eller tvåbostadshus som sökanden låtit uppföra eller har låtit utföra ändringar av lämnas inte heller bostadsanpassningsbidrag när de sökta åtgärderna behöver utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. 

3. V.S.A. bor tillsammans med sina föräldrar i ett enbostadshus. Huset hör till en fastighet som ägs av hans föräldrar. Föräldrarna flyttade in i det då befintliga bostadshuset 2001. Under tidigt 2000-tal byggde de till huset samt ändrade markbeläggningen intill huset.

4. År 2022 ansökte V.S.A. om bostadsanpassningsbidrag för anpassningar i och utanför bostaden. Han var omyndig vid an­sökningstillfället. 

5. Staffanstorps kommun biföll ansökan delvis och avslog ansökan i övriga delar. Beträffande vissa av åtgärderna avslogs ansökan med motiveringen att behovet av åtgärderna hade upp­kommit på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav vid tillbyggnaden och den nya markbeläggningen samt att fastigheten hade samma ägare vid tidpunkten för kommunens beslut som vid tidpunkten för de ändringarna. 

6. V.S.A. överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö som biföll överklagandet såvitt avsåg de åtgärder som behövde utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav och återförvisade målet till kommunen för prövning av skäliga kostnad­er för dessa åtgärder. Förvaltningsrätten ansåg att bidrag inte kunde nekas på den av kommunen angivna grunden eftersom V.S.A. inte hade varit byggherre utan helt saknat rådighet över de byggnads­tekniska bristerna ifråga. 

7. Kommunen överklagade till Kammarrätten i Göteborg och anförde följande. Det är V.S.A:s föräldrar som har ansvarat för de åtgärder som avviker från bygglagstiftningens krav. Eftersom behovet av anpassningar i bostaden beror på avvikelser som V.S.A., genom sina vårdnadshavare, får anses ha haft rådighet över är undantaget tillämpligt och bostadsanpassningsbidrag ska därför inte utgå. 

8. Kammarrätten avslog överklagandet. Även kammarrätten ansåg att undantaget avseende åtgärder som behöver utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav endast är tillämpligt när sökande och byggherre är samma person.

Yrkanden m.m.

9. Staffanstorps kommun yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva kammarrättens dom och fastställa kommunens beslut såvitt avser de åtgärder som behövde utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav. 

10. V.S.A. anser att överklagandet ska avslås.

11. Boverket har i ett av Högsta förvaltningsdomstolen inhämtat yttrande anfört följande. Av lagen (2018:222) om bostads­anpassningsbidrag och dess förarbeten framgår inte annat än att också en omyndig person ska ses som formell sökande. Barn­situationen omfattas dessutom av den generella skrivningen i för­arbetena om att personer med funktionsnedsättning inte ska gå miste om rätten till bostadsanpassningsbidrag av en anledning som personen själv inte rår över. Sökanden bör inte nekas bidrag även om vårdnadshavarna har avvikit från tillgänglighetskraven. 

12. Sveriges Kommuner och Regioner, som beretts tillfälle att yttra sig i målet, har anfört följande. Lydelsen av 8 § andra stycket lagen om bostadsanpassningsbidrag och dess förarbeten samt det förhållandet att sökanden numera alltid är den funktionshindrade själv talar starkt för att lagstiftarens avsikt är att bidrag ska beviljas när sökanden är någon annan i hushållet än den som i strid med bygglagstiftningens krav har ansvarat för uppförande eller ut­förande av ändringar i ett en- eller tvåbostadshus. Det bör kunna gälla även om sökanden är underårig och för talan i ärendet genom sina vårdnadshavare. I en del bidragssituationer kan det säkert finnas oklarheter i bedömningen kring vem i ett hushåll som haft ansvar för en viss byggnation eller tillbyggnad, särskilt om det finns flera fastighetsägare. I det aktuella ärendet framstår det dock som klart att det vid den tidpunkt då den aktuella tillbyggnaden utfördes, sökanden själv inte kunde ha något ansvar för utförandet och de avvikelser som gjorts från bygglagstiftningens krav.

13. Institutet för mänskliga rättigheter har inkommit med ett yttrande som tagits in i målet.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

14. Frågan är om en kommun har rätt att avslå ett omyndigt barns ansökan om bostadsanpassningsbidrag när de sökta åtgärderna behöver utföras på grund av att barnets vårdnadshavare avvikit från bygglagstiftningens krav.

Rättslig regleringm.m.

15. Enligt 3 § första stycket första meningen lagen om bostads­anpassningsbidrag lämnas bostadsanpassningsbidrag till en person med funktionsnedsättning (sökande) för anpassning av dennes permanentbostad.

16. Av 8 § första stycket 4 följer att bostadsanpassningsbidrag inte lämnas om de sökta åtgärderna behöver utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings­förmåga. 

17. Enligt 8 § andra stycket 1 tillämpas första stycket 4 endast när ansökan gäller ett en- eller tvåbostadshus som sökanden har låtit uppföra eller låtit utföra ändringar av.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

18. Det är enligt 3 § lagen om bostadsanpassningsbidrag personen med funktionsnedsättning som ska ansöka om bostadsanpassnings­bidrag. 

19. Enligt 8 § första stycket lämnas inte bostadsanpassnings­bidrag om de sökta åtgärderna behöver utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings­förmåga. 

20. Den begränsningen gäller bara i vissa fall. Avser ansökan ett en- eller tvåbostadshus ska, enligt 8 § andra stycket 1, begräns­ningsregeln endast tillämpas om sökanden har låtit uppföra eller låtit utföra ändringar av huset. 

21. I lagens förarbeten anges att bidrag ska, till skillnad från vad som tidigare gällde, kunna nekas på grund av avvikelser från bygglagstiftningen endast i särskilt utpekade fall. Bidrag kan nekas om det är sökanden som i egenskap av byggherre har avvikit från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Bidrag ska alltså kunna beviljas även om bostaden när den byggdes eller byggdes om avvek från gällande bygglagstiftning, under förutsätt­ning att det inte är sökanden som låtit uppföra bostaden eller låtit utföra ändringar i den. Syftet med ändringen är att personer med funktionsnedsättning inte ska gå miste om rätten till bostads­anpassningsbidrag för en anledning som vederbörande inte själv rår över (prop. 2017/18:80 s. 35 f. och 73). 

22. Högsta förvaltningsdomstolen kan konstatera att varken lagtext eller motivuttalanden ger något stöd för att likställa vård­nadshavare eller annan ställföreträdare med sökanden vid tillämp­ning av 8 § andra stycket 1 lagen om bostadsanpassningsbidrag. Den regeln får tvärtom, som kammarrätten funnit, uppfattas på det sättet att undantaget vid avvikelser från bygglagstiftningens krav endast är tillämpligt när sökande och byggherre är samma person. 

23. I det nu aktuella fallet är det V.S.A. som är sökande och det står klart att det inte är han som har låtit utföra de i målet aktuella ändringarna. Kommunen hade därmed inte rätt att avslå hans an­sökan om bostadsanpassningsbidrag med motiveringen att behovet av åtgärderna hade uppkommit på grund av avvikelser från bygg­lagstiftningens krav. Kommunens överklagande ska således avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Askersjö, Baran, Nilsson och Westberg. Föredragande var justitiesekreterarna Emma Hallström och Sara Öhlund.

______________________________

______________________________

Förvaltningsrätten i Malmö (2023-06-22, ordförande Kihlefelt Bondesson):

Frågan om rätt till bostadsanpassningsbidrag ska avgöras med hänsyn till behovet hos den funktionshindrade och till bostadens ändamålsenlighet för den som ska bo där. 

Det är en grundläggande allmän förvaltningsrättslig princip att den som söker en förmån också ska visa att förutsättningarna för denna är upp­fyllda. Det är alltså V.S.A. som har att visa att rätt till sökt bostads­anpassningsbidrag föreligger. 

Det är ostridigt att V.S.A. har en sådan funktionsnedsättning som om­fattas av lagen om bostadsanpassningsbidrag. Förvaltningsrätten anser att utredningen i målet ger otvetydigt stöd för att han är i behov av omfattande hjälp och stöd för att kunna återgå till sin vardag hemma. 

Breddning av dörr och anpassning av tröskel till ”blivande vardagsrum” 

Som skäl för sitt beslut har nämnden angett att det inte kan anses styrkt att V.S.A. måste ha tillgång till sitt gamla rum i den äldre delen av huset, numera i form av ett ”TV- och spelrum”, för att bostaden ska kunna bedömas som ändamålsenlig för honom. De anser att sådana aktiviteter kan äga rum i familjens gemensamma vardagsrum på bottenvåningen. De har även anfört att klaganden inte tidigare hänvisat till bestämmelsen om hobbyverksamhet, men att en återförvisning är obehövlig eftersom det inte är styrkt att han inte kan utöva aktiviteterna utanför hemmet. 

V.S.A. har å sin sida anfört att det saknas möjlighet för honom att utöva önskade aktiviteter i nuvarande vardagsrum på grund av platsbrist och då familjens TV-rum ligger på ovanvåningen. Han anför att rummet är viktigt för hans välmående och för att han ska kunna fortsätta utöva hobby­verksamhet. 

Frågan i målet är således om 1) sökta åtgärder är nödvändiga för att V.S.A:s bostad ska vara ändamålsenlig för honom med hänsyn till hans funktionsnedsättning, och 2) sökta åtgärder är nödvändiga för att V.S.A. ska kunna ägna sig åt hobbyverksamhet i form av spelande och TV-tittande. 

Det framgår av utredningen i målet att klaganden hittills inte har gjort något hembesök tillsammans med handläggare, arbetsterapeut eller liknande. Det saknas även bilder, ritningar och övrigt underlag som visar det nuvarande vardagsrummets storlek, utformning och disponering av möbler/inredning. Förvaltningsrätten kan utifrån befintlig utredning i målet därför inte bedöma om V.S.A. har möjlighet att röra sig fritt och utöva önskade aktiviteter i familjens gemensamma vardagsrum. Såvitt gäller hans hemställan om att aktiviteterna ska bedömas som hobby­verksamhet, vilket kräver ett separat rum i anspråk, framgår bl.a. att V.S.A. genomgått en långvarig rehabilitering utanför hemmet samt att en permo­bil och proteser håller på att provas ut. Även om det givetvis är en mål­sättning för klaganden att kunna lämna sitt hem, är det i nuläget därför svårt att bedöma om TV-spelande är en sådan aktivitet som han inom nämnvärd framtid, och utan större svårigheter, kommer att kunna ägna sig åt utanför hemmet. V.S.A. är en ung man, med en långtgående funktions­nedsättning, som får antas ha behov av att ibland kunna umgås med jämnåriga utan att hans övriga familj är närvarande. Det framkommer dock inte av underlaget i målet varför V.S.A. inte skulle kunna ägna sig TV-spelande och liknande hobbyverksamhet i t.ex. sitt blivande sovrum. 

Förvaltningsrätten anser därför det inte är visat att ovanstående sökta åtgärder är att betrakta som nödvändiga för att V.S.A:s bostad ska vara ändamålsenlig för honom. Överklagandet ska därför avslås i denna del. 

Breddning av dörrar till badrummet samt det blivande sovrummet, anpassning av nivåskillnad mellan hall och kök/matsal samt anläggning av plan köryta till ytterdörren 

Nämnden har, som skäl för sitt beslut, angett att det saknas stöd i lag för att bevilja åtgärderna på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet. V.S.A. har å sin sida anfört att han inte bör lastas för byggnadstekniska avvikelser som, vid tillbyggnaden av hans bostad för många år sedan, har orsakats av hans föräldrar.

Frågan i målet är således om 1) sökta åtgärder är att bedöma som nödvändiga för att V.S.A:s bostad ska vara ändamålsenlig för honom med hänsyn till hans funktionsnedsättning, och 2) det finns stöd i lag för att bevilja sökta åtgärder trots avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet. 

Mot bakgrund av utredningen kring V.S.A:s funktionsnedsättning finner förvaltningsrätten att åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för honom. 

Av utredningen framgår vidare att fastigheten inte uppfyller gällande tillgänglighetskrav i nu aktuella delar. Fastigheten ägs av V.S.A:s föräldrar. Han var inte född när hans föräldrar påbörjade utbyggnad­en/renoveringen av familjens bostad. Han har således helt saknat rådighet över de brister som uppstått till följd av utbyggnaden. Av prop. 2017/18:80 s.73 framgår att bidrag kan nekas under förutsättning att det är sökanden som i egenskap av byggherre har avvikit från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Byggherren i detta fall var V.S.A:s föräldrar. 

Det framgår av ovan angiven proposition att hyresgäster inte ska nekas bostadsanpassningsbidrag på den grunden att nuvarande eller tidigare ägare inte har följt bygglagstiftningen, liksom att sökande som äger ett en- eller tvåbostadshus eller är bostadsrättsinnehavare inte ska gå miste om bidrag om det är en tidigare ägare respektive bostadsrättsinnehavare som avvikit från bygglagstiftningen. Detta talar, enligt förvaltningsrättens mening, för att gällande lagstiftning inte har som syfte att neka en funktionshindrad person bidrag i de situationer då han eller hon helt har saknat rådighet över byggnadstekniska brister i bostaden som orsakats av en annan byggherre. Att byggherren i detta fall var sökandens vårdnads­havare bör enligt förvaltningsrättens uppfattning inte påverka inte bedöm­ningen; särskilt inte som ombyggnaden skedde innan någon kunde förutse V.S.A:s funktionsnedsättning. 

Mot bakgrund av det anförda finner förvaltningsrätten därför att V.S.A. har rätt till bostadsbidrag för breddning av dörrar till badrummet och det blivande sovrummet, anpassning av nivåskillnad mellan hall och kök/mat­sal samt anläggning av plan köryta till ytterdörren. Nämnden har dock inte i det överklagade beslutet prövat frågan om skäliga kostnader för ovan­stående åtgärder. Med hänsyn till instansordningsprincipen bör inte förvaltningsrätten som första instans pröva frågan. Målet bör därför åter­förvisas till nämnden för utredning och prövning i denna del.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet såvitt avser bostadsanpassnings­bidrag för breddning av dörr och anpassning av tröskel till rum benämnt blivande vardagsrum. 

Förvaltningsrätten bifaller överklagandet på så sätt att förvaltnings­rätten förklarar att V.S.A. har rätt till bostadsanpassningsbidrag för 1) breddning av dörrar till badrummet samt det blivande sovrummet samt anpassning av nivåskillnad mellan hall och kök/matsal, och 2) anläggning av plan köryta till ytterdörren samt återförvisar målet till Stadsbyggnads­nämnden i Staffanstorps kommun för prövning av skäliga kostnader för dessa åtgärder.

Kammarrätten i Göteborg (2024-02-27, Dunnington, Déhn och Bergenfelz):

Enligt 8 § lagen om bostadsanpassningsbidrag lämnas inte bostads­anpassningsbidrag om de sökta åtgärderna behöver utföras på grund av avvikelser från bygglagstiftningens krav på tillgänglighet och använd­barhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Enligt andra stycket tillämpas denna bestämmelse endast när ansökan gäller ett en- eller tvåbostadhus som sökanden låtit uppföra eller låtit utföra ändringar av. 

I målet står klart att anpassning av bostaden är nödvändigt för att denna ska vara ändamålsenlig för V.S.A. Frågan är om bidrag ändå inte ska lämnas, eftersom de aktuella åtgärderna behöver utföras i de tillbyggda och ändrade delar av fastigheten som hans föräldrar och (vid ansöknings­tidpunkten) vårdnadshavare låtit uppföra och som avviker från bygglag­stiftningens krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Kammarrätten konstaterar att undantaget endast är tillämpligt när sökande och byggherre är samma person. Så är inte fallet här och V.S.A. har därmed rätt till sökt bostads­anpassningsbidrag. Överklagandet ska därför avslås.

– Kammarrätten avslår överklagandet.