Referat

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE 

Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-10-15 i mål 
nr P 1034-24, se bilaga A

PARTER 

Klagande

1. J.R.
2. C.R.

Ombud för 2: J.R. 

Motpart 

1. Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Danderyds kommun 
Box 66 
182 05 Djursholm 

2. Danderyds kommun 
Samma adress som 1

3. H.D. 

4. A-K.D. 

5. H.E. 

6. G.D.

7. U.G. 

8. M.P. 

9. S.P.

SAKEN

Ansökan om bygg- och marklov m.m. avseende påbyggnad av garage på fastigheten X i Danderyds kommun 

_______________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Mark- och miljööverdomstolen avvisar J.R.s och C.R.s yrkanden om 
– att bygglov ska beviljas för den befintliga byggnaden, 
– att Mark- och miljööverdomstolen ska förklara att det inte får utfärdas några fler rättelseförelägganden, och 
– att domstolen ska förklara vad en tillåten utkragning innebär. 
2. Mark- och miljööverdomstolen avvisar H.D.s, A-K.D.s, H.E.s och G.D.s yrkanden. 
3. Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet vad gäller bygg- och marklov avseende de nu sökta åtgärderna (punkten 2 i mark- och miljödomstolens domslut).

______________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN 

J.R. och C.R. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska bevilja bygglov för den befintliga byggnaden. I andra hand har de yrkat att bygglov ska beviljas i enlighet med det rättelseförslag som redovisats till miljö- och stadsbyggnadsnämnden. I tredje hand har de yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förklara att det inte får utfärdas några fler rättelseförelägganden avseende byggnaden. För det fall att återförvisning sker i någon del har de yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förklara vad en tillåten utkragning innebär. 

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Danderyds kommun (nämnden) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. 

H.D., A-K.D., H.E. och G.D. (H.D. m.fl.) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. De har för egen del yrkat att rättelse ska ske enligt nämndens beslut och att marknivån runt byggnaden ska återställas. I andra hand har de yrkat att rättelseföreläggandet ändras så att det omfattar hela byggnaden, men med olika tidsramar för över- respektive undervåning så att bygglov kan hinna ges för undervåningen. I tredje hand har de yrkat att hela byggnaden ska rivas. 

M.P. och S.P. har inte motsatt sig att bygg- och marklov beviljas. 

Danderyds kommun och U.G. har fått tillfälle att yttra sig i målet men har inte avgett någon inställning. 

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN 

J.R. och C.R. har till stöd för sin talan i huvudsak anfört vad de tidigare har anfört med bland annat följande tillägg.

Deras situation kan inte jämföras med en situation där någon har utfört en åtgärd utan lov. De har planerat och genomfört byggnationen i dialog med nämnden och efter att ha beviljats nödvändiga lov. På grund av nämndens hantering kunde ett gynnande beslut rivas upp efter en lång tid. Boverkets vägledningar är otydliga och motsägelse fulla. De ska därför tolkas till den enskildes fördel vid betungande beslut. Gränsen för mätvärd byggnadsarea går vid en utkragning om 50 cm, vilket deras övervåning understiger.

Komplementbyggnaden utgör en integrerad del av deras hem och omfattas av rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Det vore oproportionerligt att inte bevilja bygglov i den situation som uppkommit. Det skulle strida mot principen om ne bis in idem – förbud mot dubbla processer – att utfärda ett nytt vitesföreläggande mot dem. 

Nämnden har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. 

Byggprocessen efter det ursprungliga beviljade lovet omfattar en del olyckliga omständigheter som klagandena har fört fram. Konsekvenserna av dessa ligger dock utanför den aktuella prövningen. 

Nämnden bedömer liksom Boverket (se nedan) att de utkragande byggnadsdelarna medför byggnadsarea vilket i sig medför att byggnaden placeras närmare tomtgräns än vad detaljplanen medger. Avvikelserna kan inte bedömas som små. Lov i efterhand kan därför inte beviljas. 

H.D. m.fl. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. 

Ett flertal i stort sett identiska bygglovsansökningar har tidigare ansetts strida mot detaljplanen och därför avslagits. 

Komplementbyggnaden är för hög. En långsida ska vara beräkningsgrundande. Den s.k. sexmetersregeln är inte aktuell i detta fall. Markutfyllnad får inte användas enbart för att åstadkomma en högre medelmarknivå. Byggnaden är också för stor och ligger för nära fastighetsgränsen. Den utkragande fasaden kan inte ses som en avgränsad byggnadsdel, utan tvärtom är den det dominerande inslaget och utgör den absoluta majoriteten av ytan ovan jord. Byggnadsarean överstiger vad som är tillåtet med 8 m2. Dessutom är byggnadens omgivningspåverkan signifikant. Den höjer sig 5,8 m över S.s gatunivå och är därmed väl synlig från vägen och vattnet. Dessutom medför den en enskild olägenhet för dem, med en stor massiv vägg direkt i tomtgräns och med balkong som skapar insyn över stora delar av deras tomt och placeringen minskar deras möjlighet att utnyttja sin byggrätt, avseende såväl en utbyggnad av huvudbyggnaden som uppförande av en komplementbyggnad. Fastigheten ligger vidare inom ett bevarandeområde och riksintresse (Gamla Djursholm) där ett av kännetecknen är att villorna anpassar sig till naturtomterna och omgivningen. 

När det gäller frågan om proportionalitet behöver beaktas att byggnadslagstiftningen är till för att skydda dem som inte bygger. Som grannar är de alltså en viktig part att ta hänsyn till. Om kommunen har gjort fel får det hanteras genom ett skadeståndsanspråk, inte på ett sådant sätt att det drabbar dem som grannar. 

M.P. och S.P. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. 

Komplementbyggnaden är väl utformad och smälter väl in i den befintliga miljön och områdets karaktär. Dess arkitektur, inklusive den utkragande övervåningen, är estetiskt tilltalande och i god harmoni med både fastighetens huvudbyggnad och omgivande bebyggelse. Den har inte någon negativ påverkan på deras fastighet.

REMISSYTTRANDE 

Mark- och miljööverdomstolen har hämtat in ett remissyttrande från Boverket avseende frågan om huruvida komplementbyggnadens utformning, som kännetecknas av att det övre våningsplanet kragar ut över bottenvåningens långsidor, bör leda till att även den utskjutande delen ska inkluderas i byggnadsarean och således även bör beaktas när byggnadens avstånd till fastighetsgränsen ska bestämmas. 

Boverket har anfört bland annat följande. 

En utgångspunkt är att avståndet från gräns ska mätas från byggnadens fasad. När det gäller begränsade byggnadsdelar har Mark- och miljööverdomstolen i rättsfallet MÖD 2020:9, som handlade om ett taksprång, angivit att mätvärda delar ska beaktas men inte uttalat att det bara är sådana delar som ska beaktas. Boverket anser att det inte skulle vara rimligt om endast delar som har en area skulle beaktas. Det behöver bedömas hur byggnaden är konstruerad och utformad samt hur den upplevs som en helhet. Det torde vara först när det gäller taksprång, balkonger eller andra smärre byggnadsdelar som det kan behöva beaktas om byggnadsdelen är mätvärd. 

I det här fallet har byggnadens övervåning en utskjutande byggnadsdel med vertikala väggar som har en något högre våningshöjd än den undre våningen. Visuellt framstår det som att den övre fasaden är en fasad precis som den undre. Enligt Boverkets uppfattning skulle det inte vara rimligt att bortse från den övre fasaden med tanke på planbestämmelsens syfte att reglera byggnadens placering. Fasaden hamnar närmare gränsen än 1,5 m. Redan av denna anledning anser Boverket att komplement byggnaden strider mot detaljplanen.

Om Mark- och miljööverdomstolen ändå bedömer att det är den utskjutande byggnadsdelens mätvärdhet vid beräkning av byggnadsarean som avgör hur långt från gränsen byggnaden är placerad anser Boverket att den övre våningen är en mätvärd utkragande byggnadsdel eftersom den väsentligt påverkar användningen av underliggande mark. Projektionen av den övre våningen ska alltså ingå vid beräkningen av byggnadsarean och leder till samma bedömning att byggnaden är planstridig genom sin placering i förhållande till fastighetsgränsen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Inledning

Mark- och miljööverdomstolen noterar inledningsvis att det har uppstått en olycklig situation för flera av parterna genom att det begåtts misstag från det allmännas sida. J.R. och C.R. har å sin sida haft anledning att tro att de haft ett lagakraftvunnet 
bygglov och startbesked för den byggnad som de har uppfört samtidigt som berörda grann ar, främst H.D. m.fl., å sin sida inte underrättats om beslutet i sådan tid att överklagande har kunnat ske innan byggnadsarbetet påbörjades. 

H.D. m.fl. har inte heller behandlats som motparter tidigare i den process som nu är för handen och har därmed varken fått möjlighet att lämna sina synpunkter hos underinstanserna eller överklaga mark- och miljödomstolens avgörande i den del det avser upphävande av rättelseföreläggandet. Mark- och miljööverdomstolen har gett parterna tillfälle att yttra sig över frågan om länsstyrelsens handläggning inneburit ett handläggningsfel och om mark- och miljödomstolens handläggning inneburit ett rättegångsfel. De parter som yttrat sig i den frågan har ansett att det inte finns skäl för återförvisning utan att eventuella handläggningsfel/rättegångsfel kan läkas i Mark- och miljööverdomstolen, detta särskilt med hänsyn till den långa tid som ärendet har pågått. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det finns förutsättningar att ta upp målet till prövning i sak.  

Mark- och miljööverdomstolen har hållit sammanträde med syn i målet, varvid samtliga parter fått möjlighet att framföra sina synpunkter.

Den 1 december 2025 trädde ändringar i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, i kraft. I målet ska bestämmelserna i dess lydelse före det datumet tillämpas, se punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2025:974) om ändring i plan- och bygglagen (2010:900). 

Domstolens prövningsram 

I det följande redogörs för vilka frågor som Mark- och miljööverdomstolen nu kan ta ställning till och vilka som faller utanför domstolens prövningsram. 

Målet avser en komplementbyggnad i form av ett garage med påbyggd övervåning, där övervåningen kragar ut 43 cm åt norr och söder samt i viss utsträckning även mot öster, se utsnitt från bygglovsritningarna nedan.

BYGGLOVSRITNINGARNA UTESLUTNA HÄR.

Utsnitt från bygglovsritningarna. Av situationsplanen framgår att komplementbyggnaden ligger nära fastighetsgränsen. Av fasadritningen, som avser byggnadens fasad mot öster, framgår att byggnadens övervåning skjuter ut 43 cm över långsidorna på bottenvåningen. 

Komplementbyggnaden har varit föremål för flera domstolsprocesser tidigare. Den process som nu är för handen började med att nämnden prövade en ansökan om bygg- och marklov utifrån ett förslag till rättelse som J.R. och C.R. lämnat in. Ansökan inne bär att övervåningen på den befintliga byggnaden dras in med 85 cm mot öster så att i ngen utkragning sker åt det hållet och att marken höjs mer än 50 cm mot den norra fas aden, se utsnitt från bygglovsritningarna nedan. 

BYGGLOVSRITNINGARNA UTESLUTNA HÄR.

Utsnitt från bygglovsritningarna. Båda ritningarna avser fasaden mot norr. Ritningen till vänster, som i allt väsentligt visar byggnadens nuvarande utformning, visar hur övervåningen skjuter ut över bottenvåningen mot öster (till vänster på ritningen). Ritningen till höger visar den nu sökta utformningen utan utkragning mot öster. 

Nämnden avslog ansökan om bygg- och marklov. Eftersom nämnden ansåg att såväl den redan uppförda byggnaden som den föreslagna ändringen stred mot detaljplanen förelades även J.R. och C.R. vid vite att vidta rättelse genom att ta bort påbyggnaden av garaget. 

Länsstyrelsen ändrade tiden för att följa föreläggandet, men avslog J.R. och C.R.s överklagande i övrigt. 

Mark- och miljödomstolen fastställde underinstansernas bedömning att bygg- och marklov inte ska ges. Domstolen upphävde rättelseföreläggandet på grund av att det saknas bygglov för den åtgärd som nämnden förelagt om – eftersom det bygglov som nämnden beviljade den 1 februari 2018 numera har upphört att gälla – och att ett återställande till det utförande som avsågs i det bygglovet skulle leda till en åtgärd som skulle vara i strid med PBL. 

J.R. och C.R. har överklagat mark- och miljödomstolens dom och även framställt yrka nden som rör bygglov för hela byggnaden och eventuella framtida rättelseförelägganden. 

Mark- och miljödomstolens avgörande innebär att det inte längre finns något gällande rättelseföreläggande för den aktuella tillbyggnaden. I den delen har avgörandet inte gått J.R. och C.R. emot. Mark- och miljööverdomstolen kan inte nu ta ställning till frågan om eventuella framtida rättelseförelägganden eller ge ett generellt uttalande om vad som utgör en tillåten utkragning på det sätt som J.R. och C.R. önskar. Domstolen kan inte heller pröva frågan om bygglov för hela byggnaden eftersom den ansökan som har prövats av nämnden denna gång inte avsett byggnaden i dess helhet. Dessa yrkanden ska därför avvisas. 

Eftersom H.D. m.fl. inte har överklagat mark- och miljödomstolens dom kan de inte för egen del framställa yrkanden som inte omfattas av prövningsramen i målet. De har alltså inte möjlighet att framställa yrkanden som avser rättelseföreläggandet. Frågan om markutfyllnad som inte omfattas av det sökta marklovet utgör en tillsynsfråga och är inte heller uppe till bedömning i detta mål. Deras yrkanden ska därför avvisas. 

Frågan i målet är därmed endast om bygg- och marklov kan beviljas för nu sökta åtgärder. 

Bygg- och marklov kan inte beviljas för sökta åtgärder 

En förutsättning för att bygglov ska kunna beviljas är att åtgärden inte strider mot detaljplanen. Om avvikelsen är liten och förenlig med detaljplanens syfte kan dock bygglov ändå ges. (Se 9 kap. 30 och 31 b § PBL i dess tidigare lydelse.)

Fastigheten omfattas av en detaljplan som medger uppförande av komplementbyggnad om maximalt 30 m2, minst 1,5 m från fastighetsgräns och med en högsta höjd om 3 m. Det finns även krav på byggnadens utseende på så sätt att den ska anpassas till huvudbyggnaden med avseende på fasadmaterial, kulör, taktäckningsmaterial och fönster. 

När det gäller frågan om huruvida en komplementbyggnads placering är förenlig med detaljplanens bestämmelser om minsta avstånd till fastighetsgräns har Mark- och miljööverdomstolen tidigare uttalat att de byggnadsdelar som anses vara mätvärda vid beräkningen av byggnadsarean även ska beaktas vid bedömningen av vilken punkt på byggnaden som ska utgöra utgångspunkt för mätningen av byggnadens avstånd till gräns (se rättsfallet MÖD 2020:9). Enligt Svensk standard, SS 21054:2020, ska vid beräkning av byggnadsarea inräknas projektion av bland annat byggnadsdel på marken. Utkragande avgränsad byggnadsdel som inte väsentligen påverkar användbarheten av underliggande mark kan under vissa angivna måttförhållanden undantas, exempelvis när det gäller taksprång. En utkragande byggnadsdel anses vara mätvärd om dess lägsta punkt är belägen lägre än 3,0 m ovan mark och dess horisontella djup är större än 0,5 m. Mark- och miljööverdomstolen har dock även funnit att det i vissa fall kan finnas anledning att mäta avståndet på annat sätt (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 oktober 2025 i mål nr P 4362-25). 

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det skulle kunna leda till orimliga resultat om det alltid vore endast byggnadsdelar som har en mätvärd area som skulle kunna beaktas när en byggnads avstånd till gräns ska bestämmas. I likhet med Boverket anser domstolen att det därför i vissa fall kan behöva ske en bedömning av hur byggnaden är konstruerad och utformad samt hur den upplevs som en helhet för att fastställa från vilken punkt som avståndet till fastighetsgränsen ska mätas. I detta fall är det övervåningens fasad som får anses utgöra byggnadens huvudsakliga fasad, medan bottenvåningen snarare ger intryck av att vara byggnadens sockel. Över våningen utgör således inte en sådan utkragande byggnadsdel som i sig kragar ut över den underliggande fasaden på ett sådant sätt att det är nödvändigt att bedöma om byggnadsdelen är mätvärd eller inte. Avståndet till fastighetsgränsen ska därmed mätas från övervåningens fasad, vilket innebär att byggnadens placering strider mot detaljplanen. 

Med hänsyn till byggnadens utformning anser Mark- och miljööverdomstolen att övervåningens projektion på marken ska beaktas vid beräkningen av byggnadsarean, vilket innebär att byggnaden även strider mot detaljplanen i detta avseende. 

När det gäller byggnadens höjd konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att det numera är klarlagt att byggnaden inte är placerad inom sex meter från allmän platsmark och att byggnadshöjden därmed ska räknas från medelmarknivån invid byggnaden (jfr 1 kap. 3 § plan- och byggförordningen [2011:338]). Beräknings grundande fasad är den som vetter mot Strandvägen eftersom byggnaden får anses ha störst allmänpåverkan åt det hållet. Utifrån dessa förhållanden står det även klart att byggnaden är högre än vad som är tillåtet enligt detaljplanen. 

När det gäller byggnadens utformning anser Mark- och miljööverdomstolen att den är v äl anpassad till huvudbyggnaden på det sätt som anges i detaljplanen. Den bidrar även i övrigt till en god helhetsverkan. H.D. m.fl. har gjort gällande att byggnaden utgör en olägenhet för dem. Mark- och miljööverdomstolen kan visserligen förstå att byggnadens placering och höjd kan anses utgöra en olägenhet för dem som grannar, men enligt domstolens bedömning är det inte fråga om en sådan betydande olägenhet som i sig kan förhindra ett bygglov (se 2 kap. 9 § PBL). 

Sammantaget gör Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att de sökta åtgärderna strider mot detaljplanen vad gäller byggnadens placering i förhållande till fastighets gräns, byggnadsarea och byggnadshöjd. Avvikelserna utgör varken var för sig eller tillsammans en sådan liten avvikelse som medför att bygglov ändå skulle kunna beviljas. Eftersom marklovet har ett sådant samband med bygglovet saknas anledning att dela upp ansökan på ett sådant sätt att endast marklov ska beviljas. 

J.R. och C.R. har anfört att det vore oproportionerligt att neka bygglov. Vid prövningen av frågor enligt PBL ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen (se 2 kap. 1 § PBL). Det allmänna intresset av att upprätthålla de krav som ställs på byggnaders planenlighet är stort och det är inte oproportionerligt att det allmänna intresset ges företräde framför det enskilda intresset i detta fall. Det enskilda intresset kan dock, som nämnts ovan, ändå beaktas vid eventuell framtida tillsyn av vidtagna åtgärder. Mot bakgrund av att såväl J.R. och C.R. som H.D. m.fl. i hög utsträckning har uppehållit sig vid frågan om rättelseföreläggande vill Mark- och miljööverdomstolen också understryka att de frågor som parterna har väckt om bland annat proportionalitet för respektive part utifrån omständigheterna i detta speciella fall och principen om ne bis in idem (rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott) också får beaktas av nämnden inför eventuella fortsatta tillsynsåtgärder. 

Sammanfattningsvis anser Mark- och miljööverdomstolen att det varit rätt av underinstanserna att avslå ansökan om bygg- och marklov och överklagandet ska därmed avslås i denna del. 

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. 

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Petra Bergman, referent, och Katarina Berglund samt tekniska rådet Johan Hjalmarsson.

Föredragande har varit Nina Hedvall Nordebo. 

_________________________________________________

BLAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER 

Klagande 

1. C.R. 
Strandvägen 41 
182 60 Djursholm 

2. J.R. 

Motpart

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Danderyds kommun 
Box 74 
182 11 Danderyd 

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 18 januari 2024 i ärende nr 
50631-2023, se bilaga 1

SAKEN

Ansökan om bygg- och marklov i efterhand samt rättelseföreläggande avseende påbyggnad av garage på fastigheten X i Danderyds kommun

________________

DOMSLUT

1. Med ändring av det överklagade beslutet upphäver mark- och miljödomstolen Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Danderyds kommun beslut den 6 september 2023, § 144, punkten 2 och 3. 

2. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt. 

________________

YRKANDEN M.M.

C.R. och J.R. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva beslutet om 
rättelseföreläggande och besluta att rättelse inte behöver vidtas. I andra hand har de yrkat att rättelse ska beslutas i enlighet med det rättelse förslag som de redovisat. I tredje hand har de yrkat att domstolen ska besluta om annan proportionerlig rättelse som inte är mer ingripande än nödvändigt. Om något av framställda yrkanden inte kan bifallas yrkar de att ärendet återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning. Slutligen yrkar de, för det fall en rättelse fortfarande är nödvändig, att vite inte ska utgå, alternativt att beloppet sätts lägre. Till stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande. 

Kommunens agerande och övriga omständigheter medför att rättelse inte är skälig eller proportionerlig 

Byggnaden är uppförd med lov och startbesked. När de uppförde byggnaden hade de all anledning att tro att beslutet var korrekt och dessutom hade vunnit laga kraft. Den uppkomna situationen är en direkt följd av flera fel från kommunens sida. Det rör sig främst om 2018 års beslut som i efterhand visade sig felaktigt. Därutöver rör det sig om utebliven rättidsbedömning av grannarnas överklagande 2021. Det finns således inte något allmänt intresse av att stävja regelöverträdelser eller att upprätthålla regelefterlevnad som kan motivera rättelse. 

Anledningen till att byggnadshöjden anses överskridas är att detaljplanen för den bakomliggande allmänna gång- och cykelvägen anger trafikområde och inte – rätteligen – allmän plats. De har påkallat planbesked för att planläggningen ska följa kommunens verkliga markanvändning. Kommunen har dock nekat planbesked och därmed skapat en situation där byggnadshöjden eventuellt överskrids på grund av planläggning som inte överensstämmer med verkliga förhållanden. Byggnaden i sig leder inte till någon objektivt iakttagbar olägenhet. Den ligger rakt norr om närmaste granne och kan inte medföra insyn mot grannen. Det finns således inget egentligt motstående enskilt intresse som talar för rättelse. Byggnaden är väl anpassad efter huvudbyggnaden och utkragningen har tillkommit för att ge samhörighet med huvudbyggnaden och bidra till att helheten ska bli harmonisk. Ett proportionalitetsperspektiv talar således betydligt mer för att låta aktuell uppförd byggnad bestå, än att ersätta denna med något annat. En rättelse leder naturligen även till såväl allmänna som enskilda förluster såväl i frågan om monetära värden, som för miljön ur ett resursutnyttjandeperspektiv. 

Rättelseförslaget är planenligt och kan ges lov

Länsstyrelsens bedömning angående utkragningen, som innebär överskriden byggnadsarea och för kort avstånd till tomtgräns, är felaktig. Att variera innebörden av utkragande avgränsad byggnadsdel utifrån utkragningens karaktär istället för utifrån fysisk utsträckning saknar stöd. Det förefaller dock av länsstyrelsens skäl som att i varit fall någon utkragning kan tillåtas. Det faktum att utkragning kan tillåtas talar för en återförvisning till nämnden för att slutligen få ett rättelseföreläggande som proportionerligt. I deras förslag till rättelse tas utkragningen mot Strandvägen bort, därefter finns endast utkragningar längs byggnadens långsidor. Sådana ska inte räknas in i byggnadsarean. 

Mindre ingripande rättelseföreläggande

Under handläggningen av rättelseansökan och bygglov i efterhand har nämnden brustit i service- och kommunikationsskyldighet mot dem som enskilda. Nämnden har feltolkat ingivna ritningar i fråga om plushöjder. Nämnden har även undandragit sig varje form av dialog inför beslut för att diskutera vad som vore en lämplig rättelse. Nämndens felaktiga ställningstagande och bristande kommunikation har gjort det omöjligt för dem att anpassa rättelseförslaget på annat sätt än vad de gjort utan att riskera att det skulle bli en onödigt stor belastning. Det är därför fullt rimligt att mark- och miljödomstolen, även om man skulle komma till slutsatsen att utkragningen i rättelseförslaget inte är planenlig (tillräckligt avgränsad), kommer med ett rättelsebeslut med en så liten inverkan på byggnaden som möjligt för att utkragningen ska bedömas vara avgränsad. Alternativt, om domstolen inte anser detta möjligt, återförvisar saken till nämnden. 

Återställande till en byggnad som aldrig funnits 

Enligt rättelseföreläggandet ska de ta bort påbyggnaden av garaget och återställa garaget enligt tidigare lovbeslut. Problemet med detta är att det inte finns något att återställa till; garaget har aldrig slutförts i den form som återfinns i ursprungligt bygglov. 

Utförandet av byggnaden i enlighet med ändringslovet 2018 skiljer sig byggnads tekniskt på väsentliga punkter jämfört med ursprungslovet. Rättelseföreläggandet avser således återställning till något som aldrig funnits eller någonsin har varit avsett att byggas. Föreläggandet går därför inte att följa. Skulle mark- och miljödomstolen komma fram till en rättelse i enlighet med nämndens beslut, skulle de först behöva riva den befintliga byggnaden, därefter färdigställa en byggnad de inte vill ha (envåningsgaraget som aldrig funnits) för att sedan ansöka om rivningslov av detsamma och slutligen söka lov för en ny byggnad som bättre passar deras behov. 

Frågan om vite 

Eftersom det problem som föreligger beror på kommunens bristfälliga myndighetsutövning och inte på någon medveten överträdelse av någon lagregel eller något beslut från deras sida saknas skäl att besluta vite. Det finns ingenting som visar att de inte kommer efterleva ett lagakraftvunnet beslut om rättelse. Det visar också tidigare delärenden där de försökt rätta till den uppkomna situationen. 

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Danderyds kommun har givits möjlighet att yttra sig men inte avhörts.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolens prövning kan endast omfatta omständigheter som omfattas av det överklagade beslutet. I det överklagade beslutet har prövats om det finns förutsättningar att bevilja bygg- och marklov för det rättelseförslag som J.R. och C.R. lämnat samt om det varit korrekt att vid vite förelägga om rättelse. Alternativa utformningar eller andra åtgärder för rättelse av garagebyggnaden kan därför inte prövas av domstolen. 

Finns det förutsättningar för att bevilja bygg- och marklov? 

J.R. och C.R. har redovisat ett rättelseförslag som, i enlighet med vad länsstyrelsen har anfört, ska hanteras som en ansökan om bygg- och marklov. 

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut. Mark- och miljödomstolen instämmer i den bedömning som länsstyrelsen har gjort, både i fråga om den sökta åtgärdens förenlighet med detaljplanen och att avvikelserna sa sammantaget inte kan ses som en liten avvikelse. Det som J.R. och C.R. nu har fört fram utgör inte skäl för domstolen att göra någon annan bedömning. 

I likhet med länsstyrelsen anser domstolen att marklovet har ett sådant samband med bygglovet och kan inte kan anses ha någon självständig betydelse vid sidan av bygglovet varför det inte finns skäl att pröva om endast marklovet kan beviljas. 

Var det riktigt av nämnden att utfärda aktuellt föreläggande? 

Nämnden har förlagt J.R. och C.R. att ta bort påbyggnaden av garaget som saknar bygglov och återställa garaget till det bygglov som beviljades för garaget den 1 februari 2018. 

Ett bygglov upphör att gälla om den åtgärd som lovet avser inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från det att beslutet vann laga kraft (se 9 kap. 43 § plan- och bygglagen [2010:900] [PBL]). En åtgärd får inte påbörjas innan nämnden gett ett startbesked och får inte heller tas i bruk, i de delar som omfattas av ett startbesked, förrän nämnden gett ett slutbesked (se 10 kap. 3 och 4 §§ PBL). 

Eftersom det saknas slutbesked för bygglovet, i enlighet med det utförande som beviljades den 1 februari 2018, konstaterar domstolen att den åtgärd som bygglovet avser inte avslutats inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Det innebär att bygglovet från den 1 februari 2018 upphört att gälla och att det således inte finns ett bygglov för den åtgärd som nämnden nu har förelagt J.R. och C.R. att vidta. 

Om en åtgärd vidtagits i strid mot PBL får byggnadsnämnden förelägga den som äger fastigheten att vidta rättelse inom en viss tid (rättelseföreläggande) (se 11 kap. 20 § PBL).

Som domstolen konstaterat ovan saknas det bygglov för den åtgärd som nämnden förelagt om. Ett återställande till det bygglov som beviljades den 1 februari 2018 skulle därför leda till ytterligare en åtgärd i strid med PBL. Nämndens beslutade förläggandet är således motsägelsefullt och ska därför upphävas i sin helhet. 

Sammanfattningsvis gör mark- och miljödomstolen bedömningen att länsstyrelsen har haft fog för beslutet att avslå J.R.s och C.R.s ansökan om bygglov och överklagandet ska avslås i den delen. Domstolen anser dock att nämndens rättelseföreläggande, punkten två i nämndens beslut, leder till en lagstridig åtgärd och därför ska upphävas. Till följd av detta ska även punkten tre i nämndens beslut upphävas. 

I och med att rättelseföreläggandet upphävs saknas skäl för domstolen att ta ställning till J.R.s och C.R.s övriga yrkanden.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, 

se bilaga 2 (MMD-02) 
Överklagande senast den 5 november 2024. 

Embla McKiernan                       Ylva Kvist Trelje 

_______________
I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Embla McKiernan, ordförande, och tekniska rådet Ylva Kvist Trelje. Föredragande har varit Maria Karlsson.