Referat

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE 

Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-02-14 i mål nr 
P 3483-24, se bilaga A

PARTER

Klagande 

Oskarshamns kommun 
Box 706 
572 28 Oskarshamn

Ombud: Advokat M.G. och biträdande jurist E.N. 

Motpart

1. Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult 

2. Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun 
Box 706 
572 28 Oskarshamn 

SAKEN 

Rivningslov för Kikeboskolan på fastigheten X i Oskarshamns kommun 

_________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT 

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommuns beslut den 12 mars 2024 (dnr SBN 2024/000043-13, § 29) att ge rivningslov för Kikeboskolan på fastigheten X. 

________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN 

Oskarshamns kommun (kommunen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa samhällsbyggnadsnämndens beslut att ge rivningslov för Kikeboskolan. 

Hembygdsföreningen Oskarshamns-Döderhult (föreningen) har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras. 

Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun (nämnden) har beretts tillfälle att yttra sig över överklagandet men inte hörts av. 

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN 

Kommunen har till stöd för sin talan anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg. 

I den detaljplan som gäller för fastigheten X har kommunen gjort ett aktivt val att inte införa något rivningsförbud eller några skyddsbestämmelser avseende Kikeboskolan. I stället har kommunen genom detaljplanen möjliggjort för fler användningsområden av fastigheten, med det bakomliggande syftet att centralt belägen mark inom kommunen ska komma till användning. Prövningsgrunden i 9 kap. 34 § punkten 2 PBL är enligt förarbetena inte avsedd att tillämpas när prövningen föregås av att en detaljplan för den berörda fastigheten medger en ändrad användning. I det här fallet får detaljplanen anses utgöra en form av förhandsbesked om att rivning får ske. 

Enligt det kommunala fastighetsbolaget Byggebo AB:s utredning är den övergripande slutsatsen att det inte kan anses försvarbart, varken ur ett hållbarhets- eller ekonomiskt perspektiv, att omvandla den nuvarande skolbyggnaden till bostäder och att ett sådant projekt är förenat med stora risker och kostnader. Byggebo AB har uppskattat saneringskostnaderna för att återställa skolan till byggbart skick till cirka 20 miljoner kr. Därtill kommer kostnader för ombyggnationen, vilka ofta blir högre än kostnader för nybyggnation. Jämförelsevis beräknas kostnaden för rivning av skolan till 4 miljoner kr. Till detta kommer enligt utredningen att skolbyggnader sällan uppfyller dagens krav för bostäder och att ombyggnadsprojekt ofta är förenade med ekonomisk osäkerhet eftersom sådana projekt kan vara belastade med dolda konstruktionsfel eller fuktskador som inte sällan upptäckts först i ett sent skede. 

Det ställs långtgående krav på en byggnads utformning och tekniska egenskaper för att den som föreningen föreslår ska vara lämplig som äldreboende, bl.a. avseende tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och skyddet för hygien och hälsa. Kommunen, som övervägt en sådan användning, har därför sammanfattningsvis bedömt dels att det är tveksamt om Kikeboskolan ens är möjlig att bygga om till äldreboende med hänsyn till dessa krav, dels att det kommer vara ett mycket kostsamt alternativ. 

Föreningen har vidhållit det som tidigare anförts med i huvudsak följande tillägg. 

Samhällsbyggnadsnämnden borde som tillsynsmyndighet ha förelagt kommunen att vårda byggnaden och inte låtit förfallet fortgå. Men den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden går att renovera, vilket visas inte minst av att en annan aktör fått bygglov för bostäder där. Det är inte riktigt att kommunen inte har någon användning av byggnaden. Kommunen sköter inte sina åtaganden mot äldre med vårdbehov och väljer i stället bl.a. att hysa in äldre på boenden i andra kommuner till mycket höga kostnader. Kikeboskolan ligger alldeles i närheten av två äldreboenden och det finns samordningsfördelar. Den skola som eleverna på Kikeboskolan flyttades till visade sig ganska snart vara för liten, varför ett antal baracker placerades på skolans baksida. Kikeboskolan skulle därför också kunna renoveras för att åter bli en skola till en mindre kostnad än att göra den till ett äldreboende. 

Både kommunens och Boverkets resonemang i rivningsfrågan är bekymmersam och öppnar för möjligheten att fler kulturhistoriskt värdefulla byggnader i offentlig förvaltning utsätts för långvarig vanvård för att sedan kunna rivas. 

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat ett yttrande från Boverket som i huvudsak har anfört följande. 

Varken detaljplanen eller planbeskrivningen ger uttryck för att Kikeboskolan har ett särskilt bevarandevärde. Det avgörande är därför om skolan bör bevaras utifrån sitt kulturhistoriska värde enligt 9 kap. 34 § punkten 2 PBL. Den beslutande myndigheten måste alltid ha tillräckligt med underlag för sin bedömning. Detta är särskilt viktigt när olika intressen ställs mot varandra. När samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamn beslutade om rivningslov fanns den bebyggelsehistoriska utredningen från 2013, ett byggnadsantikvariskt utlåtande från februari 2024 och detaljplanen med tillhörande planbeskrivning. Vid beslutet om rivningslov fanns således flera underlag som motiverade att byggnaden bevarades. Samhällsbyggnadsnämnden får därför anses ha haft tillräckligt med underlag i ärendet men gjort en annan bedömning av underlaget.

Kikeboskolan uppfördes 1951–53 med en mycket hög kvalitet i materialval och utförande som knappast har några motsvarigheter i dagens byggande. Det finns även en omsorg om de enskilda detaljerna. En skolbyggnad är också en symbolbyggnad för sin ort eller stadsdel och en byggnad som många personer har en anknytning till. Utifrån det är det uppenbart att skolan har ett högt kulturhistoriskt värde. Värdet har dock påverkats av det pågående förfallet och kommer även att påverkas av en eventuell ombyggnad för ett annat ändamål. Utförs ombyggnaden varsamt med respekt för de befintliga kvaliteterna så kan ändå de grundläggande värdena bevaras. 

I förarbetena till den äldre plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL, anges att syftet med regelsystemet för att bevara kulturvärden var att ”ge kommunerna ett ökat ansvar och bättre instrument för att hävda” kravet på bevarande av kulturmiljön. Även i det följande lyfts kommunens ansvar för bevarandefrågorna. (Se prop. 1985/86:1 s. 441 och 477.) Av 9 kap. 34 § punkten 2 PBL framgår att det inte krävs att en byggnad är särskilt värdefull för att ett rivningslov ska kunna nekas utan det räcker om byggnaden bör bevaras på grund av sitt eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. Motsvarande formulering fanns i 8 kap. 16 § ÄPBL. I förarbetena till den bestämmelsen anges det att ”lokala överväganden bör här tillmätas den största betydelse” och vidare att det material som tas fram av de kulturminnesvårdande myndigheterna kan tjäna till god ledning för kommunerna (se prop. 1985/86:1 s. 289). Det framstår som klart att lagstiftaren har velat ge kommunerna ett visst utrymme att förhålla sig till kulturvärdena. Utifrån det bör det även finnas ett visst spelrum för kommunen att förhålla sig till vad som ska anses vara en särskilt värdefull byggnad. Detta utrymme, där hänsyn kan tas till lokala förutsättningar, gäller framför allt i de ärenden där det finns ett utrymme för att göra skilda bedömningar av om en byggnad uppfyller kriteriet särskilt värdefull byggnad. 

När byggandet började komma i gång efter andra världskriget uppfördes en förhållandevis stor mängd skolor. Utifrån det är det inte självklart att Kikeboskolan måste anses vara en särskilt värdefull byggnad. Hade det belagts att skolan hade utmärkt sig genom att exempelvis vara föregångare i ett visst avseende eller haft särskilda gestaltningsmässiga eller konstnärliga kvaliteter, hade det knappast gått att ifrågasätta att byggnaden var en särskilt värdefull byggnad. Då detta inte har belagts när det gäller Kikeboskolan, så får det i detta fall anses att kommunen har ett visst bedömningsutrymme. 

Vid prövning av rivningslov ska en intresseavvägning göras i enlighet med 2 kap. 1 § PBL. Det är ostridigt att byggnaden är i stort behov av renovering och att en sådan renovering sannolikt är förenad med höga kostnader, vilket framförts av Oskarshamns kommun genom utredning från Byggebo AB och en promemoria med en kostnadsbedömning vid renovering. Oskarshamns kommun har medvetet valt att anta en flexibel plan för att i framtiden öppna för olika valmöjligheter. Något tydligt ställningstagande från kommunens sida för att bevara skolan framgår varken av den bindande detaljplanen eller planbeskrivningen. Boverket kan inte se att det allmänna intresset att bevara skolan ska väga tyngre än kommunens enskilda intresse av att riva den. Boverket finner därför inte anledning att ifrågasätta den bedömning som samhällsbyggnadsnämnden gjort och där kommunala avvägningar i enlighet med förarbetsuttalanden varit styrande för beslutet om rivningslov. Enligt Boverket kan därför rivningslov beviljas enligt 9 kap. 34 § PBL. 

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utgångspunkter 

Inom områden med detaljplan krävs rivningslov för att riva en byggnad, om kommunen inte har bestämt annat i planen. Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad som inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser eller som inte bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. Vid prövningen ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. (Se 2 kap. 1 § samt 9 kap. 10 och 34 §§ plan- och bygglagen [2010:900], PBL.) En ny lydelse och ändrad beteckning av 9 kap. 10 och 34 §§ PBL har trätt i kraft den 1 december 2025. Av övergångsbestämmelserna följer dock att bestämmelserna ska tillämpas i sin lydelse före 1 december 2025 eftersom målet avser överprövning av ett ärende som påbörjats före ikraftträdandet. 

Detaljplanen 

Fastigheten X omfattas av en detaljplan som antogs 2015. Skolbyggnaden är inte belagd med rivningsförbud i detaljplanen. Detaljplanen medger användning för bostäder, centrumändamål, vård och skola för större delen av planområdet. Fördelningen mellan de olika användningarna är fri. 

Kommunen har gjort gällande att frågan om rivningslov redan är avgjord genom att detaljplanen medger en annan användning på fastigheten än skola. Kommunen har till stöd för detta hänvisat till förarbetena till den äldre plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL. Av dessa förarbeten framgår det att de prövningsgrunder som ges i nu aktuella 9 kap. 34 § PBL inte är avsedda att tillämpas, om rivningen är föranledd av att en detaljplan för den berörda fastigheten medger en ändrad markanvändning och att planen i sig kan då sägas utgöra en form av förhandsbesked om att rivning får ske. För att rivning då ska kunna vägras måste planen först ändras eller upphävas, så att medgivandet i planen till ändrad markanvändning förlorar sin verkan. (Se prop. 1985/86:1 s. 292.)

Detaljplanen för fastigheten X medger visserligen en ändrad markanvändning men ger samtidigt utrymme, som Boverket anför, både för att byggnaden kan bevaras och rivas. Av planbeskrivningen framgår också att byggrätten ska vara flexibel och medge att skolbyggnaderna kan finnas kvar, men att skolbyggnaden också kan komma att rivas i framtiden och att rivningslov då ska prövas enligt 9 kap. 34 § PBL. Detaljplanens utformning ger med andra ord inte något tydligt besked i frågan om rivning får ske eller inte. Den kan därför inte heller sägas vara en form av förhandsbesked om att rivning får ske. Avgörande för frågan om rivningslov blir därmed i stället om byggnaden bör bevaras på grund av sitt kulturhistoriska värde. 

Kulturhistorisk värdefull byggnad 

Av förarbeten framgår att lokala överväganden bör tillmätas den största betydelse i frågan om vad som är en kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det material som tas fram av de kulturminnesvårdande myndigheterna kan tjäna till god ledning för kommunerna. (Se prop. 1985/86:1 s. 289–290.) 

Det har på uppdrag av Oskarshamns kommun tagits fram en bebyggelsehistorisk utredning från 2013 och ett byggnadsantikvariskt utlåtande från den 13 februari 2024. Enligt dessa handlingar är bedömningen att Kikeboskolan är en särskilt kulturhistoriskt värdefull byggnad som omfattas av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. Även nämnden har bedömt att skolan har kulturhistoriska värden men att dessa emellertid inte är av sådan art att det finns ett rivningsförbud. Boverket har i sitt yttrande anfört att det är uppenbart att skolan har ett högt kulturhistoriskt värde men att detta har påverkats av det pågående förfallet. Sammantaget anser Mark- och miljööverdomstolen att det klart framgår av utredningen i målet att skolbyggnaden har ett kulturhistoriskt värde och att det därför finns ett allmänt intresse av att bevara byggnaden. Mot det ska emellertid vägas kommunens intresse av att få riva byggnaden för att kunna utnyttja fastigheten på ett ändamålsenligt sätt. 

Intresseavvägning

Mark- och miljööverdomstolen anser i likhet med Boverket att intresseavvägningen består i en avvägning mellan å ena sidan kommunens enskilda intresse av att få riva byggnaden och det allmänna intresset av en god ekonomisk hushållning med kommunala medel och å andra sidan det allmänna intresset av att bevara den kulturhistoriskt värdefulla byggnaden. 

Mark- och miljööverdomstolen instämmer med Boverket att det inte är självklart att skolan måste anses vara en särskilt värdefull byggnad och att kommunen därmed får anses ha ett visst bedömningsutrymme i frågan om rivning. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta att kommunen inte längre har användning för byggnaden som skola på grund av ett minskat elevunderlag. Av utredningen framgår vidare att kommunen har försökt att få till stånd en försäljning av fastigheten med förutsättning att byggnaden ska bevaras men att dessa försök har fallerat. Utredningen visar också på de svårigheter som finns med att bygga om skolbyggnaden till en annan för kommunen behövlig verksamhet och de beaktansvärda kostnader det skulle föra med sig. Mark- och miljööverdomstolen anser att dessa omständigheter tillsammans väger tyngre än byggnadens kulturhistoriska värde och att det därmed finns förutsättningar att medge rivningslov. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och nämndens beslut stå fast. 

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. 

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Johan Andrade Hagland samt hovrättsråden Kristina Dreijer och Elisabeth Hartley, referent.

Föredraganden har varit Julia Nyberg. 

____________________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN DOM

PARTER

Klagande 

Oskarshamns kommun 
Box 706 
572 28 Oskarshamn

Ombud: Advokat M.G.

Motpart 

1. Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult, 

2. Oskarshamns kommun, Samhällsbyggnadsnämnden 
Box 706 
572 28 Oskarshamn 

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Kalmar läns beslut den 30 maj 2024 i ärende med diarienummer 4296-2024, se bilaga 1 

SAKEN 

Rivningslov av Kikeboskolan på fastigheten X i Oskarshamns kommun

_______________

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. 

_______________

BAKGRUND

Oskarshamns kommun ansökte i ansökan daterad den 15 januari 2024 om rivnings- lov för Kikeboskolan belägen på fastigheten Sidensvansen 5 i Oskarshamns kom mun. Samhällsbyggnadsnämnden i Oskarshamns kommun beslutade den 12 mars 2024 att bevilja kommunens ansökan om rivningslov.

Samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivningslov överklagades av Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult till Länsstyrelsen i Kalmar län. Genom beslut av den 30 maj 2024 biföll länsstyrelsen överklagandet och upphävde det av samhällsbyggnadsnämnden beviljade bygglovet. 

Oskarshamns kommun har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljö domstolen.

YRKANDEN M.M. 

Oskarshamns kommun har yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och fastställer samhällsbyggnadsnämndens beslut att bevilja rivningslov för Kikeboskolan. Till stöd för sin talan har kommunen anfört bland annat följande.

Länsstyrelsens beslut är felaktigt och Kikeboskolans skyddsvärden är inte sådana att ett rivningsförbud föreligger. 

Av de kulturhistoriska utredningarna framgår det att byggnaden har ett kulturhistoriskt värde men enligt kommunens bedömning är detta värde starkt sammankopplat med den skolverksamhet som en gång bedrevs i byggnaden. Av den kulturhistoriska utredningen från 2013 framgår det under rubriken ”Antikvariska rekommendationer” att byggnadens värde ligger i ett ”tidstypiskt exteriört uttryck” samt att ”stengolven, dörrarna, trappräcken och handledare, de franska balkongerna klädhängarna och de råa tegelytorna är avgörande för interiörens ursprungliga karaktär och stor hänsyn måste tillvisas dessa detaljer”. Vidare anges att ”då det arkitektoniska formspråket är så sammanhållet och avskalat, med enkla men effektfulla detaljer, blir även mindre omgestaltningar ytterst påtagliga”. Av denna rapport är det tydligt att byggnadens värde ligger mycket i dess egenskap av skolbyggnad och att en annan användning inte är möjlig utan att förvanska de uttryck som gör byggnaden skydds värd.

Detta blir extra tydligt i det utlåtande från Kalmar läns museum ”Utlåtande avseende kulturvärden gällande Kikeboskolan, fastigheten X, Oskarshamns stad, Oskarhams kommun” daterad 2024-02-13 som kommunen lät inhämta inför prövningen av rivningslov. I detta utlåtande under rubriken ”Antikvariska rekommendationer” återges ovan citerat stycke från den tidigare utredningen samt rekommendationer om vad som bör bevaras exteriört och interiört ges. För interiören anges att ”interiört bör de kvarvarande stengolven, trappräckena och handledare, de franska balkongerna samt de råa tegelytorna bevaras. Ursprungliga dörrar särskilt svängdörrarna i korridorerna bör bevaras och renoveras. De få klädhängare som finns kvar bör tas tillvara och antingen användas i byggnaden eller på annan plats (det är dock viktigt att proveniensen följer med krokarna)”. 

Utifrån dessa rekommendationer förefaller det svårt att utveckla byggnaden för något annat än skolverksamhet utan att rucka på de egenskaper som gör byggnaden skyddsvärd. Det är därmed kommunens bedömning att då byggnaden inte längre är en skola, är dess kulturhistoriska värde starkt begränsat. Därmed anser kommunen att det inte finns något hinder att meddela rivningslov då verkligheten med ett minskat elevunderlag inte möjliggör fortsatt skolverksamhet i byggnaden och detta innebär att det kulturhistoriska värdet i byggnaden försvinner. Det är därför kommun ens uppfattning att då byggnadens användning som skola inte längre är möjlig är byggnaden inte skyddsvärd på det sätt som anges i 9 kap. 34 § andra punkten plan- och bygglagen.

Även om byggnaden trots allt omfattas av 9 kap. 34 § andra punkten plan- och bygglagen menar kommunen att det allmänna intresset att bevara kulturhistoriska värdet måste vägas mot kommunens intresse att förvalta kommunens medel och kommunala byggnader, det vill säga det allmänna intresset om god förvaltning av kommunens medel. Kommunens intresse kan vidare inte anses vara ett enskilt intresse på det sätt som det görs gällande i det överklagade beslutet.

Då kommunen själv inte har någon användning för byggnaden utlyste man en mark- anvisningstävlan för att undersöka intresset att bevara och bygga om skolan till bostäder. Det träffades ett avtal med ett bolag om att förvärva fastigheten. Bolaget startade dock inte ombyggnationen inom angiven tid i avtalet och kommunen valde under våren 2023 att inte förlänga avtalet. Därefter gjorde kommunen en ny intresseförfrågan för att undersöka intresset av att bygga om skolan till bostäder. Två intressenter anmälde sitt intresse men valde efter dialog med kommunen att inte fortsätta processen. Någon intressent finns för närvarande inte. 

Kommunen har i dagsläget inget behov av byggnaden och att förvalta den enbart på grund av det som utgör ett begränsat kulturhistoriskt värde kan inte anses rimligt. Det finns ingen aktör som är villig att köpa fastigheten och utveckla den med skolbyggnaden bevarad, kommunen har försökt få till en sådan lösning vid ett flertal tillfällen men utan resultat. Byggnaden befinner sig i dåligt skick och har utsatts för omfattande vandalisering samt blivit ett tillhåll för bland annat personer med miss- bruksproblematik. Detta har gjort att byggnaden och dess närmiljö har blivit en otrygg miljö och påverkar omgivningen negativt, däribland den intilliggande för skolan. 

Det är väldigt svårt att exploatera fastigheten och samtidigt säkerställa att det som pekas ut i de kulturhistoriska rapporterna som särskilt skyddsvärt bevaras. Det förefaller som att den enda möjligheten att bevara skolbyggnadens kulturhistoriska arv är att bevara byggnaden som skola, något som det inte finns något elevunderlag till. Det kan inte anses rimligt att låta en byggnad stå kvar tom på en central tomt i Oskarshamn bara för ett kulturhistoriskt värde. Vid en avvägning mellan två olika allmänna intressen bör kommunens behov av att riva byggnaden och möjliggöra en annan användning av fastigheten väga tyngre än det kulturhistoriska värdet. Det finns ett behov av bostäder i centrala Oskarshamn och fastigheten bedöms komma till nytta för det fall att det beslutade rivningslovet fastställdes. Vidare skulle den olägenhet som skolan i dess nuvarande skick utgör upphöra.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser 

Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet. 

Mark- och miljödomstolens bedömning

Av handlingarna i målet framgår att det tagits fram en bebyggelsehistorisk utredning som är från september månad 2013, samt ett byggnadsantikvariskt utlåtande daterat den 13 februari 2023. De nu nämnda utredningarna ger ett tydligt stöd för att den aktuella skolbyggnaden besitter sådana kulturhistoriska värden såväl interiört som exteriört att det är fråga om en byggnad som omfattas av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Kommunen har samtidigt inte anfört någon byggnadsantikvarisk utredning eller någon annan motsvarande utredning som motsäger vad som anförts i de tidigare nämnda utredningarna angående vilka kulturvärden som byggnaden besitter. De kulturvärden som byggnaden besitter på grund av sin exteriöra och interiöra utformning får vidare bedömas föreligga oberoende av vilken verksamhet som bedrivs där. Det förhållandet kulturvärdena skulle vara beroende av en viss användning gör inte att de blir mindre skyddsvärda eller av mer begränsad betydelse på det sätt som kommunen påstått. Vad kommunen anfört om att kulturvärdena är begränsade på grund av att de för sitt bevarande förutsätter en fortsatt skolverksamhet i byggnaden ger därför inte tillräckligt stöd för att kunna bortse från vad som anförs i den bebyggelsehistoriska utredningen från september månad 2013 och det byggnadsantikvariska utlåtandet från den 13 februari 2023. Domstolen anser därför mot denna bakgrund att övervägande skäl talar för att bygg naden i detta fall har sådana kulturvärden att den omfattas av det skydd som följer av 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. 

Det har inte framkommit i målet att den aktuella byggnadens konstruktion som sådan är i så undermåligt skick att byggnaden oundgängligen av detta skäl måste rivas. När det gäller alternativa användningar kan domstolen konstatera att den för platsen gällande detaljplanen medger att marken även används för andra ändamål än enbart skola och bostäder. Detaljplanen får vidare bedömas ha en sådan utformning att det föreligger en relativt stor flexibilitet när det gäller byggnadens användningssätt. Från kommunens sida föreligger samtidigt inte någon närmare utredning angående vilka möjligheter som finns när det gäller samtliga enligt detaljplanen tillåtna användningar av byggnaden och vilka överväganden som gjorts angående dessa alternativ. Domstolen anser därför att det inte är visat av kommunen att det är uteslutet att byggnaden saknar alternativa användningssätt där dess kulturvärden är fortsatt bibehållna. Vid den intresseavvägning som ska göras mellan det allmänna intresset av god ekonomisk hushållning med kommunala medel och det allmänna intresset av bevarandet av de kulturhistoriska värdena har kommunen således inte anfört en tillräcklig utredning som ger stöd för att det förstnämnda allmänna intresset väger tyngre i detta fall. Vad kommunen anfört till stöd för att överklagandet bör bifallas med anledning av nu nämnda intresseavvägning föranleder inte någon annan bedömning från domstolens sida. 

Sammanfattningsvis avslår mark- och miljödomstolen således mot bakgrund av ovan gjorda överväganden överklagandet från Oskarshamns kommun. 

HUR MAN ÖVERKLAGAR, 

se bilaga 2 (MMD-02) 
Överklagande senast den 7 mars 2025. 

______________
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Lars Svensson, ordförande, och tekniska rådet Jonas T Sandelius.