RH 2026:27

Referat

Borås tingsrätt

Tingsrätten (ordförande rådmannen Linda Kaufman) dömde i dom den 7 juli 2025 B.K. för mordbrand, misshandel och barnfridsbrott. I fråga om påföljd anförde tingsrätten sammanfattningsvis följande. 

Domskäl

– – – 

B.K. är tidigare ostraffad. Av yttrande från Kriminalvården framgår att det förordas en skyddstillsyn ifall en frivårdande påföljd skulle vara aktuell och att B.K. bedöms lämplig för samhällstjänst. Av inhämtat läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, framgår att B.K. vid tiden för mordbranden, men inte vid tidpunkten för brottsligheten i övrigt, hade en allvarlig psykisk störning men att han vid undersökningen inte längre led av någon sådan. Enligt ansvarig läkare finns inte skäl för rättspsykiatrisk undersökning för ställningstagande kring frågan om fängelseförbud eller till frågan om rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken. Det har inte framkommit något som ger tingsrätten anledning att ifrågasätta de bedömningar och slutsatser som redovisats i utlåtandet.

Tingsrätten bedömer att straffvärdet för mordbranden motsvarar straffminimum, dvs. fängelse i två år. Med beaktande av att B.K. till följd av den allvarliga psykiska störningen har haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande samt att han till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada, motsvarar straffvärdet fängelse i ett år och sex månader (se 29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken och 29 kap. 5 § första stycket 1 brottsbalken). Misshandeln och barnfridsbrottet har ett samlat straffvärde om fängelse i knappt tio månader. Det finns vid straffvärdebedömningen av dessa gärningar inte skäl att avvika från straffvärdet.

B.K. har begått mordbranden under påverkan av en allvarlig psykisk störning. B.K. har mottagit behandling och ingenting talar för att han har fortsatt behov av psykiatrisk vård. Han har inte vållat sitt tillstånd genom rus eller på något annat sätt. Det finns inga andra omständigheter som ger vid handen att det föreligger sådana synnerliga skäl att bestämma påföljden till fängelse som lagstiftaren avsett. Det innebär att påföljden ska bestämmas till någon annan än fängelse, i enlighet med huvudregeln. Den påföljd som återstår är därmed skyddstillsyn med föreskrift att genomgå den vård eller behandling som frivården bestämmer.

Frågan är hur domstolen ska hantera påföljden för gärningarna som begicks drygt ett år före mordbranden, utan påverkan av en allvarlig psykisk störning.

Huvudregeln är att rätten ska döma till gemensam påföljd när någon döms för flera brott. Om det finns särskilda skäl, får rätten emellertid för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för brottsligheten i övrigt. Vidare får rätten döma till fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. (Se 30 kap. 3 § brottsbalken.) Undantagsregeln bör normalt tillämpas bara när den del av brottsligheten som kan leda till en icke frihetsberövande påföljd skulle påverka den samlade straffmätningen på ett mer betydande sätt. Det kan emellertid finnas utrymme för att döma till två påföljder också i andra situationer när det behövs för att nå ett rimligt resultat i det enskilda fallet. Den kan alltså tillämpas i fall då den tilltalade ska dömas dels för sådant brott som med hänsyn till sin art påkallar att ett kortare fängelsestraff ådöms, dels för annan brottslighet som bedömd för sig skulle ha lett till skyddstillsyn eller villkorlig dom. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, JUNO, Version 25, kommentaren till 30 kap. 3 §.)

Enligt lagstiftaren och praxis bör en uppdelning av påföljderna normalt inte förekomma när den brottslighet som bör föranleda ett fängelsestraff överstiger fyra månader. Det framstår emellertid inte som en rimlig reaktion från samhällets sida att för den samlade brottsligheten bestämma påföljden till skyddstillsyn. Mot denna bakgrund beslutar tingsrätten att två separata påföljder ska dömas ut med stöd av 30 kap. 3 § andra stycket brottsbalken på så vis att B.K. döms till fängelse i tre månader för misshandeln och barnfridsbrottet samt skyddstillsyn med föreskrift att genomgå den vård och behandling som frivården bestämmer för mordbranden. 

– – –

Domslut

Tingsrätten dömde B.K. för mordbrand, misshandel och barnfridsbrott och bestämde påföljden till dels skyddstillsyn med föreskrift om att B.K. skulle genomgå den vård och behandling som frivården fann lämplig, dels fängelse tre månader. 

Hovrätten för Västra Sverige

Domen överklagades av målsäganden E.B. och av B.K. 

E.B. yrkade att hovrätten skulle döma B.K. för grov misshandel och under alla förhållanden skärpa påföljden. 

B.K. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och i andra hand lindra påföljden. 

Åklagaren godtog tingsrättens bedömning i fråga om skuld och påföljd samt motsatte sig B.K:s ändringsyrkande. 

Hovrätten (hovrättsråden Mia Schenck Blomqvist och Mikael Wibeck, tf. hovrättsassessorn Isak Grönlund samt två nämndemän) fann i dom den 16 september 2026 att åtalet var styrkt i den utsträckning som tingsrätten kommit fram till och att gärningarna skulle bedömas på det sätt som tingsrätten gjort. I fråga om påföljd anförde hovrätten följande.

Domskäl

– – –

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens straffmätning såvitt avser den mordbrand som B.K. döms för. Däremot anser hovrätten att straffvärdet för misshandeln och barnfridsbrottet är högre än vad tingsrätten angett, även med hänsyn till att B.K. inledningsvis agerade i nödvärn. Det samlade straffvärdet för de brotten motsvarar enligt hovrätten fängelse i ett år. Som tingsrätten angett föreligger det i detta fall särskilda skäl att frångå huvudregeln att det ska dömas till en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Även hovrätten anser att B.K. ska dömas till skyddstillsyn med föreskrift för mordbranden och till fängelse för övrig brottslighet. När påföljderna på detta sätt delas upp ska det inte göras någon samlad straffmätning för hela brottsligheten, utan den brottslighet som omfattas av fängelsestraffet ska straffmätas för sig (se Bäcklund m.fl., Brottsbalken, JUNO, Version 25, kommentaren till 30 kap. 3 § och Borgeke m.fl., Att bestämma påföljd för brott, JUNO, Version 5, s. 379). Fängelsestraffet ska därför i detta fall utmätas i enlighet med straffvärdet, som det saknas skäl att frångå. Det som nu har sagts innebär alltså att B.K. ska dömas till skyddstillsyn med föreskrift för mordbranden och till fängelse i ett år för misshandeln och barnfridsbrottet. Tingsrättens dom ska därmed ändras vad gäller fängelsestraffets längd.

– – –

Domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i fråga om ansvar på så sätt att fängelsestraffets längd bestäms till 1 år i stället för 3 månader.