Lag om statlig ersättning vid ideell skada m.m.
Lag (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. (1977:266) i fulltext — alla 4 paragrafer med förarbeten och källhänvisning. Uppdateras…
Samlade författningar inom skadeståndsrätt – i fulltext med paragrafkommentarer, förarbeten och korslänkade hänvisningar.
Skadeståndsrätten svarar på när en skada ska bäras av den som drabbats och när den ska flyttas över på någon annan. Utgångspunkten i svensk rätt är att var och en bär sin egen skada om det inte finns en grund för att lägga ansvaret någon annanstans – och den vanligaste grunden är vållande, det vill säga uppsåt eller oaktsamhet.
Skadeståndslagen (1972:207) är den allmänna regleringen och gäller i den mån inget annat är avtalat eller särskilt föreskrivet. Lagen skiljer mellan person- och sakskada, ren förmögenhetsskada och kränkning. Huvudregeln är att ren förmögenhetsskada – ekonomisk skada utan samband med person- eller sakskada – ersätts bara när den vållats genom brott, medan kränkningsersättning förutsätter en allvarlig kränkning genom brott mot person, frihet, frid eller ära.
Lagen innehåller också principalansvaret, som gör arbetsgivaren ansvarig för skada som en arbetstagare vållar i tjänsten, med ett starkt begränsat ansvar för arbetstagaren själv. Barns och psykiskt sjukas ansvar bedöms efter ålder, utveckling och omständigheterna i övrigt. Ersättningens bestämmande vid personskada – inkomstförlust, kostnader, sveda och värk, lyte och men – regleras i femte kapitlet, och jämkning kan ske vid medvållande.
Tredje kapitlet reglerar statens och kommunernas ansvar för fel eller försummelse vid myndighetsutövning, och innehåller också ansvaret för felaktig myndighetsinformation. Hit hör frågor om ersättning vid överträdelse av Europakonventionen, där Högsta domstolen utvecklat en rätt till skadestånd även utan uttryckligt lagstöd. Lagen om statlig ersättning vid ideell skada kompletterar bilden.
Vid sidan av culpaansvaret finns ett antal regler om ansvar oberoende av vållande. Trafikskadelagen ger rätt till trafikskadeersättning ur fordonets försäkring, produktansvarslagen ansvar för säkerhetsbrister i produkter, patientskadelagen ersättning vid vårdskador och brottsskadelagen ersättning från staten när gärningsmannen saknar betalningsförmåga. Miljöbalkens trettiotredje kapitel innehåller miljöskadeersättningen.
Området är i ovanligt hög grad domarskapat. Högsta domstolens avgöranden om adekvat kausalitet, om ansvar för ren förmögenhetsskada utanför brott och om kränkningsersättningens nivåer är den centrala rättskällan vid sidan av lagtexten. I listan nedan är avgörandena kopplade till de paragrafer de åberopar.
Lag (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. (1977:266) i fulltext — alla 4 paragrafer med förarbeten och källhänvisning. Uppdateras…
Skadeståndslagen (1972:207) i fulltext — 38 paragrafer (gällande lydelse). Källa: Riksdagens öppna data.