Lag om mark- och miljödomstolar
Lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar (2010:921) i fulltext — alla 37 paragrafer med förarbeten och källhänvisning. Uppdateras från Riksdagens…
Samlade författningar inom miljörätt – i fulltext med paragrafkommentarer, förarbeten och korslänkade hänvisningar.
Miljörätten reglerar användningen av mark, vatten och naturresurser och de krav som ställs på verksamheter som kan påverka människors hälsa eller miljön. Området är ovanligt enhetligt i svensk rätt: nästan allt ryms i en enda balk, och den bygger på ett fåtal principer som återkommer i varje bedömning.
Miljöbalken (1998:808) inleds med målparagrafen om hållbar utveckling och de allmänna hänsynsreglerna i andra kapitlet: kunskapskravet, försiktighetsprincipen, principen om att förorenaren betalar, produktvalsprincipen, hushållnings- och kretsloppsprinciperna samt lokaliseringsprincipen. Reglerna riktar sig till alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet, och de gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem – rimlighetsavvägningen är därför ofta det som avgör målen.
Därefter följer bestämmelser om hushållning med mark och vatten, om områdesskydd som naturreservat och Natura 2000, om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, om vattenverksamhet, om jordbruk och kemiska produkter samt om avfall. Sjätte kapitlet reglerar miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar, som är en förutsättning för tillstånd till större verksamheter.
Verksamheter delas in efter storlek och miljöpåverkan i tillstånds-, anmälnings- eller enbart hänsynspliktiga. Tillsynsmyndigheterna – kommunens miljönämnd, länsstyrelsen eller en central myndighet – kan meddela förelägganden och förbud, förenade med vite. Vid överträdelser finns tre spår: miljösanktionsavgift som påförs utan krav på uppsåt, straffansvar för miljöbrott i tjugonionde kapitlet, och skadestånd enligt trettiotredje kapitlet. Ansvaret för förorenade områden vilar på verksamhetsutövaren och i andra hand på fastighetsägaren.
Lagen om mark- och miljödomstolar anger den särskilda processordningen. Mark- och miljödomstolarna prövar både ansökningar om tillstånd i första instans och överklaganden av myndighetsbeslut, med Mark- och miljööverdomstolen som överinstans och i många fall sista instans. Nära samband finns med plan- och bygglagen, vars beslut om detaljplan och bygglov följer samma domstolsspår.
Mark- och miljööverdomstolens avgöranden är områdets viktigaste rättskälla vid sidan av balken, och EU-rätten – särskilt art- och habitatdirektivet, vattendirektivet och MKB-direktivet – styr tolkningen i betydande delar. I listan nedan är avgörandena kopplade till de paragrafer de åberopar.
Lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar (2010:921) i fulltext — alla 37 paragrafer med förarbeten och källhänvisning. Uppdateras från Riksdagens…
Miljöbalk (1998:808) i fulltext — 680 paragrafer (gällande lydelse). Källa: Riksdagens öppna data.