Referat

Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen

Göteborg Energi AB ansökte vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen om tillstånd enligt 9 kap. MB att inom fastigheterna R 3:1 (ägs av Göteborg Energi), R 727:4 (ägs av Göteborg Hamn), R 727:18 (ägs av Göteborg stad), S 734:9 (ägs av Göteborg Energi) och F 20:6 (ägs av Gryaab) i Göteborgs kommun, Västra Götaland vid anläggningen Rya kraftvärmeverk

a) fortsätta att bedriva verksamhet dels i befintlig linje 1–3, dels genom att uppföra och driva en tillkommande fjärde linje, linje 4, i form av en bioångpanna för fasta biobränslen med en sammantagen installerad tillförd effekt om totalt högst 830 MW,

b) uppföra och driva tillkommande anläggningsdelar tillhörande linje 4,

c) till linje 4 använda fasta biobränslen samt avfallsklassade bränslen om högst 100 000 ton per år med avfallstyper enligt bilaga A,

d) till linjerna 1–3 använda naturgas/biogas samt alternativa gasformiga bränslen enligt villkor 25,

e) till linjerna 1–4 använda eldningsolja 1 (Eo1) bioolja/biodiesel (såsom HVO och RME samt bränslen med motsvarande specifikation), samt alternativa flytande bränslen och fasta avfallsslag enligt villkor 25,

f) uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion genom att installera bypass-spjäll med tillhörande skorstenar i anslutning till linje 1–3, till vilken samma bränsle som anges ovan för linje 1–3, enligt yrkande 1 d)–e), används, eller, i andra hand – för det fall att anläggningen inte skulle anses vara en sådan anläggning som används i nödsituationer enligt tabell 24 i BAT – att till anläggningen få använda bränslen enligt punkten 1 d. allt på sätt som anges i ansökningshandlingarna.

Tillstånd till uppförande av linje 4 gällde under förutsättning att ny detaljplan för berörda fastigheter skulle antas och vinna laga kraft.

Om mark- och miljödomstolen skulle anse att anläggningen för separat elproduktion inte var att anse som en separat förbränningsanläggning som används i nödsituationer enligt tabell 24 i BAT 44, yrkades dispens från BAT-slutsatserna i BAT 44 inklusive BAT-AEL 44 (tabell 24) för utsläpp av NOx vid den separata elproduktionen.

Bolaget ansökte vidare om tillstånd enligt 11 kap. MB att få utföra vattenverksamhet

g) i syfte att utöka området ämnat för bränslemottagningen, i form av arbeten i de två befintliga dagvattendammarna på fastigheten R 727:18 samt

h) genom att schakta samt efter rening bortleda grundvatten på fastigheten R 3:1 i syfte att uppföra tillkommande anläggningsdelar till linje 4.

Bolaget yrkade också om tid för arbeten m.m. och lämnade förslag till villkor m.m.

Naturvårdsverket, Göteborgs Stad, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Göteborgs Hamn AB yttrade sig över ansökningen.

Mark- och miljödomstolen (rådmannen Göran Stenman och tekniska rådet Joen Morales) anförde följande i deldom den 20 december 2022.

Domskäl

Miljökonsekvensbedömning m.m.

Göteborg Energi AB har inkommit med en miljökonsekvensbeskrivning. Mark- och miljödomstolen bedömer att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. MB. Den specifika miljöbedömningen kan därför slutföras. Genom denna dom slutför domstolen miljöbedömningen i enlighet med vad som anges i 6 kap. 43 § MB.

En statusrapport har getts in i målet.

Domstolen finner att de redovisningar som bolaget har gett in i målet är tillräckliga och kan läggas till grund för den prövning som ska göras.

Tillåtlighet

Domstolen finner att bolaget har visat att ansökt verksamhet uppfyller miljöbalkens tillåtlighetsbestämmelser och de regler som utgör preciseringar av dessa, och därmed är tillåtliga, undantaget yrkad drift av linjerna 1–3 för separat elproduktion och därmed utsläpp av rökgaser utan rening samt frågan om förenlighet med gällande detaljplan enligt 2 kap. 6 § tredje stycket MB.

Skälen för domstolens ställningstagande i fråga om de rättsliga förutsättningarna för separat elproduktion, utan efterföljande rökgasrening, utvecklas nedan.

När det gäller förenlighet med detaljplan noterar domstolen att en ny detaljplan håller på att tas fram, med bestämmelser som inte kommer att utgöra hinder för ansökta anläggningar. Ingen av parterna har anfört hinder för tillstånd p.g.a. planstridighet förutsatt att kommande detaljplan antas och vinner laga kraft. Domstolen finner ingen anledning att göra en annan bedömning, varför s.k. villkorat tillstånd kan lämnas för den nya linje 4.

Bolaget har yrkat att gasturbinerna i linje 1–3 ska få köras för separat elproduktion i maximalt 500 timmar per år när det föreligger ett imperativt behov av snabb stöttning av elnätet och gjort gällande att det vid i en sådan situation föreligger en sådan nödsituation som avses i BAT-slutsats 44 (tabell 24) i Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/2326 av den 30 november 2021 om fastställande av BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU.

Syftet med den ansökta separata elproduktionen är således att kunna erbjuda stödtjänster i elnätet efter anrop från nätägare om snabb (mindre än 15 minuter) effekthöjning eller -sänkning. För att kunna erbjuda sådana snabba tjänster kan inte bolaget starta upp hela anläggningen med gasturbin och efterföljande panna och ångturbin; detta tar upp till några timmar. En förutsättning för att bolaget snabbt ska kunna erbjuda stödtjänster är att gasturbinerna kan startas upp snabbt och med kort varsel samt köras för separat drift utan rökgasrening, genom att rökgaserna, via ett nyinsatt spjäll, släpps ut till luft utan att ledas in i ångpannor och efterföljande rening. Utsläppen av NOx kommer under sådana driftförhållanden inte kunna hållas inom ramen för vad som anges i BAT 44, tabell 24, rad 2 (befintlig OCGT) i gällande BAT-slutsatser. Utsläppen kommer emellertid att kunna hållas inom vad som anges i samma tabell, rad 8 (bef. gasturbin för nödsituationer < 500 h/år).

Enligt ovan nämnd BAT-slutsats gäller att BAT-AEL (BAT-Associated Emission Level; utsläppsvärde som motsvarar tillämpning av BAT) som medelvärde för dygn eller provtagningsperiod 25–50 mg NOx/Nm³ för ny gasturbin i öppen cykel. Motsvarande värde för befintlig gasturbin med drifttid 500 timmar per år eller mer är 25–55 mg/Nm³. För befintlig gasturbin med drifttid under 500 timmar per år och som endast används i nödsituationer anges utsläppsgränsvärdet till 60–140 mg/Nm³.

Den fråga som först ska besvaras är om det finns stöd i gällande BAT-slutsatser att medge högre utsläppsgränsvärden för NOx (högst 140 mg/Nm³) för aktuella gasturbiner när de körs för separat elproduktion (och således utan efterföljande avgaspannor och rökgasrening). Om så inte är fallet ska bolagets andrahandsyrkande om dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen (2013:250) prövas.

Naturvårdsverket och Miljö- och klimatnämnden har avstyrkt tillstånd till separat drift av gasturbinerna innebärande undantag från utsläppskraven enligt BAT 44, Tab 24, rad 2 samt att dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen (2013:250) medges. Även länsstyrelsen har bestritt att ansökt dispens meddelas.

Domstolen gör följande bedömning.

Det övergripande syfte som bolaget eftersträvar att nå får anses lovvärt eftersom separat drift av gasturbiner för elproduktion skulle göra det möjligt för bolaget att erbjuda stödtjänster till kraftnätet baserade på förnybara bränslen (biogas), med en i detta fall förhållandevis begränsad miljöpåverkan. Fråga är om yrkandet kan anses förenligt med miljöbalken med följdlagstiftning. Det kan även diskuteras huruvida gasturbinerna i öppen cykel (OCGT) ska anses utgöra nya eller befintliga sådana när de används för separat elproduktion.

För den händelse gasturbinerna definitionsmässigt ska anses vara nya gasturbiner utgör inte begränsad drifttid och fråga om nödsituationer skäl för att medge högre utsläpp av NOx än vad grundregeln för nya anläggningar anger. För den händelse gasturbinerna när de används för separat elproduktion definitionsmässigt ska anses vara befintliga gasturbiner uppfyller de inte kriteriet om mindre än 500 drifttimmar per år eftersom drifttiden då brännaren och gasturbinen körs integrerat med avgaspannor då ska räknas in och drifttiden då kan antas vida överstiga 500 drifttimmar per år.

Det anförda medför, oavsett om gasturbinerna vid separat elproduktion ska anses vara befintliga eller nya, att BAT-slutsatserna inte medger högre utsläpp vid separat elproduktion än vad som gäller för befintliga gasturbiner i öppen cykel (55 mg NOx/Nm³).

Till det anförda kan tilläggas, att om aktuella gasturbiner ska anses utgöra befintliga gasturbiner, för vilka drifttid ska räknas särskilt för den separata elproduktionen, trots att de under övriga delar av året körts i integrerad drift, så kan situationer då det föreligger efterfrågan av mer akut karaktär för elförsörjningen, en situation som regelmässigt förekommer på elmarknaden, inte anses utgöra sådan nödsituation som avses i nämnd BAT-slutsats. Åberopat undantag för nödsituationer är således överhuvudtaget inte tillämpligt.

Bolaget har anfört att det inte är möjligt, inom ramen för vad som är skäligt, att vid separat elproduktion begränsa utsläppen av NOx så att vad som anges härom för gasturbiner i ovan nämnd BAT-slutsats kan uppfyllas. Tillstånd till att uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion genom att installera bypass-spjäll kan därför inte lämnas.

Inte heller dispens bör komma i fråga när det, i syfte att tillgodose efterfrågan, är fråga om en ändring av en anläggning som medför att BAT-slutsatser inte längre kan klaras.

Mot ovanstående bakgrund ska bolagets yrkande om separat elproduktion vid gasturbinerna i linjerna 1–3 avslås.

– – –

Domslut

A. Specifik miljöbedömning

Mark- och miljödomstolen, som finner att till ansökan fogad miljökonsekvensbeskrivning uppfyller kraven i 6 kap. MB, slutför den specifika miljöbedömningen.

B. Tillstånd enligt 9 kap. MB

Mark- och miljödomstolen lämnar Göteborg Energi AB tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid anläggningen Rya kraftvärmeverk, inom fastigheterna Göteborg R 3:1, 727:4, och 727:18, Göteborg S 734:9 samt Göteborg F 20:6, bestående av

a) tre befintliga gasturbiner (linjerna 1–3) med en installerad tillförd effekt om högst 660 MW och

b) under förutsättning att ny detaljplan, mot vilken verksamheten inte står i strid, vunnit laga kraft – en ny bioångpanna (linje 4) för fasta biobränslen med en installerad tillförd effekt om totalt högst 170 MW.

Gasturbinerna (linjerna 1–3) får eldas med naturgas och biogas, bioolja/biodiesel (såsom HVO och RME samt bränslen med motsvarande specifikation) samt med eldningsolja 1 som reservbränsle och gasol som startbränsle. Bioångpannan får eldas med fasta biobränslen, avfallsklassade bränslen om högst 100 000 ton per år med avfallstyper enligt bilaga A till ansökan samt eldningsolja 1 (Eo1) bioolja/biodiesel (såsom HVO, RME och bränslen med motsvarande specifikation).

Driften av den nu tillståndsgivna miljöfarliga verksamheten ska ha satts i gång inom tio år från det att domen vunnit laga kraft i tillståndsdelen.

Mark- och miljödomstolen avslår Göteborg Energi AB:s ansökan om att få uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion.

Mark- och miljödomstolen avslår bolagets yrkande om dispens från BAT-slutsatserna för utsläpp av kväveoxider, jfr BAT 29 (tabell 6) i.

C. Tillstånd enligt 11 kap. MB

Mark- och miljödomstolen lämnar Göteborg Energi AB tillstånd till

a) ras/skredförebyggande arbeten i anslutning till två befintliga dagvattendammar på fastigheten R 727:18 samt

b) bortledning av grundvatten vid schaktning i samband med uppförande av tillkommande anläggningsdelar till linje 4.

Arbetena ska vara utförda inom 10 år från det att domen vunnit laga kraft i tillståndsdelen. Anspråk i anledning av oförutsedd skada med anledning av den nu tillståndsgivna vattenverksamheten får framställas inom 5 år från arbetstidens utgång.

– – –

De särskilda ledamöterna Klas Lundbergh och Stefan Andersson var skiljaktiga och anförde följande.

Vi anser att Göteborg Energi AB:s (bolagets) yrkande om separat elproduktion vid gasturbinerna, innebärande att utsläpp av rökgaser från dessa sker utan föregående rening, ska medges under nödsituationer och under förutsättning att den årliga drifttiden inte överstiger 500 timmar.

Till skillnad från majoriteten anser vi att drifttiden för gasturbinerna vid drift för separat elproduktion ska beräknas särskilt för sådan produktion samt att de omständigheter som bolaget hänvisat till är sådana som avses med uttrycket ”befintlig gasturbin som används i nödsituationer och som är i drift < 500 h/år” i aktuell BAT-slutsats[1]. Majoritetens slutsats skulle medföra alltför stora konsekvenser för elförsörjningen både lokalt, regionalt och nationellt med akut risk för partiell nedstängning av delar av samhället. Tack var den korta tidsrymd som ansökt separat elproduktion ska pågå måste nyttan av att medge den anses vida uppväga de negativa miljökonsekvenserna av de något förhöjda kväveoxidutsläpp som sådan drift orsakar.

Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen

Göteborg Energi AB överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsrådet Fredrik Ludwigs, tekniska rådet Kerstin Gustafsson och tf. hovrättsassessorn Sanna Pember, referent) anförde följande i beslut den 25 maj 2023.

Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.

Skälen för beslutet

Det överklagade avgörandet får prövas av Mark- och miljööverdomstolen bara om Mark- och miljööverdomstolen har gett prövningstillstånd.

Prövningstillstånd ska ges om

– det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till,

– det inte går att bedöma riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till utan att prövningstillstånd ges,

– det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol, eller

– det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Mark- och miljööverdomstolen har gått igenom målet och kommit fram till att det inte finns skäl att ge prövningstillstånd i detta fall.

Högsta domstolen

Göteborg Energi AB överklagade och yrkade att HD skulle meddela prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen.

Göteborgs Hamn AB hade inte några synpunkter på överklagandet.

Naturvårdsverket överlämnade åt HD att bedöma om det förelåg skäl att meddela prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län ansåg att Göteborg Energi AB:s förstahandsyrkande om tillstånd till separat elproduktion borde bifallas.

Göteborgs Stad genom miljö- och klimatnämnden ansåg att det inte förelåg skäl att meddela prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Christoffer Stanek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Punkterna 1–26 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–20 i HD:s skäl.

Bedömningen i detta fall

27. Målet i mark- och miljödomstolen har i detta fall gällt en omfattande ansökan till verksamhet som typiskt sett har stor miljöpåverkan. Ansökningen rör komplicerade tekniska och naturvetenskapliga förhållanden och aktualiserar flera rättsfrågor hänförliga till dessa.

28. Mark- och miljödomstolen har förvisso i domen utförligt redovisat det underlag som lagts fram och den rättsliga argumentation som förts i frågorna om huruvida gasturbinerna i den ansökta separata eldriften ska betraktas som en särskild förbränningsanläggning och vilka krav i utsläppshänseende som vid sådan drift ska gälla eller om det finns förutsättningar för dispens. Domstolens redovisning i domskälen av hur den kommit till sina slutsatser i dessa för ansökningen centrala delar är emellertid knapphändiga.

29. Mark- och miljödomstolen har därutöver för den ansökta bioångpannan fastställt provisoriska villkor för begränsning av utsläpp till luft som för vissa ämnen innebär en skärpning i förhållande till vad som föreslagits. Domstolen har i denna del funnit att slutsatserna om bästa tillgängliga teknik för stora förbränningsanläggningar innebär att begränsningsvärdena i fråga för samförbränning av avfall ska bestämmas med ledning av de utsläppsvärden som finns i slutsatserna om bästa tillgängliga teknik för förbränning av avfall. Det går dock inte att utläsa av domskälen hur domstolen förhållit sig till de specifika utsläppsvärden för samförbränning av avfall som finns i slutsatserna om bästa tillgängliga teknik för stora förbränningsanläggningar eller den blandningsregel som finns i slutsatserna för att få fram ett sammanvägt utsläppsvärde baserat på utsläppsvärdena i slutsatserna och slutsatserna om bästa tillgängliga teknik för förbränning av avfall (jfr även bl.a. 2 kap. 48 § industriutsläppsförordningen). Vad detta får för tekniska och ekonomiska följder för anläggningen framstår, vilket Göteborg Energi pekat på i sitt överklagande till Mark- och miljööverdomstolen, som oklart.

30. Redan det nu anförda medför att det inte med tillräcklig tillförlitlighet går att bedöma riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till. Tillstånd till målets prövning i Mark- och miljööverdomstolen ska därför meddelas med stöd av 49 kap. 14 § 2 RB.

31. Till detta kommer att det kan finnas ett visst intresse av att bevilja prejudikatdispens. Beroende på hur prövningen i fråga om vilka utsläppsvärden för NOx från förbränning av naturgas i gasturbinerna som ska tillämpas på den ansökta separata eldriften faller ut, kan det bli aktuellt att pröva frågan om dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen ska beviljas. Göteborg Energi har i sitt överklagande till HD argumenterat kring bl.a. att en nekad dispens innebär att det ökade produktionsbehovet i området måste fördelas på andra verksamheter med sämre rening. Frågan huruvida detta kan utgöra grund för dispens har inte tillräckligt belysts i överrättspraxis och kan inte anses vara utan prejudikatintresse.

32. Det finns därmed – särskilt med hänsyn till det ansvar Mark- och miljööverdomstolen har för prejudikatbildningen inom miljörättens område – också anledning att meddela dispens enligt 49 kap. 14 § 3 RB.

HD:s avgörande

Med ändring av Mark- och miljööverdomstolens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i Mark- och miljööverdomstolen.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Petter Asp, Malin Bonthron, Christine Lager, referent, och Margareta Brattström) meddelade den 2 oktober 2025 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. Göteborg Energi AB har sedan tidigare tillstånd för miljöfarlig verksamhet för att bedriva ett naturgaseldat kraftvärmeverk, Rya kraftvärmeverk. Verket är utrustat med tre gasturbiner kopplade i serie med lika många avgasångpannor. Konstruktionen benämns som linje 1–3. I den nuvarande konstruktionen sker el- och värmeproduktion alltid samtidigt.

2. Göteborg Energi ansökte hos mark- och miljödomstolen om nytt tillstånd för Rya kraftvärmeverk enligt miljöbalken. Ansökan omfattade tillstånd att fortsätta bedriva verksamhet i befintlig linje 1–3, att uppföra och driva en tillkommande fjärde linje i form av en ny bioångpanna samt att uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion i anslutning till linje 1–3 att användas i nödsituationer och med en drifttid uppgående till högst 500 timmar per år. Ansökan omfattade också ett flertal förslag till villkor.

3. Vad gällde ansökan om anläggningen för separat elproduktion yrkade bolaget i andra hand – för det fall mark- och miljödomstolen inte skulle anse att anläggningen var att anse som en separat förbränningsanläggning som används i nödsituationer i enlighet med tabell 24 i BAT 44 (slutsatserna om bästa tillgängliga teknik, BAT-slutsatserna) – att dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen skulle meddelas från de begränsningsvärden för utsläpp som i så fall skulle gälla. Även dispensansökan hänförde sig till tabell 24 i BAT 44.

4. Naturvårdsverket, Göteborgs Stad, Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Göteborgs Hamn kom in med yttranden i mark- och miljödomstolen. Verket, kommunen och länsstyrelsen lämnade egna förslag i olika delar på slutliga eller provisoriska villkor för utsläpp.

5. Mark- och miljödomstolen lämnade Göteborg Energi tillstånd till befintlig och utökad verksamhet vid anläggningen bestående av de tre befintliga gasturbinerna (linje 1–3) och, med vissa förbehåll, den nya bioångpannan (linje 4). Domstolen beslutade också om ett antal villkor, varav ett flertal provisoriska, för linje 4 vilka i flera avseenden avvek från bolagets ansökan. Göteborg Energis ansökan om att få uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion avslogs.

6. I sina domskäl vad gäller den separata elproduktionen angav mark- och miljödomstolen bland annat att om gasturbinerna skulle anses utgöra befintliga gasturbiner vid den elproduktionen skulle drifttiden för gasturbinerna överstiga 500 timmar per år, eftersom den tid då gasturbinerna kördes integrerat med avgasångpannorna i så fall skulle räknas in. Kriteriet om mindre än 500 timmars drifttid i enlighet med den tabell i BAT-slutsatserna som bolaget hänvisat till (tabell 24 i BAT 44 rad 8) var därför inte uppfyllt. Domstolen tillade att åberopat undantag för nödsituationer överhuvudtaget inte kunde anses tillämpligt. Situationer då det förelåg efterfrågan av mer akut karaktär förekom regelmässigt på elmarknaden och kunde inte utgöra sådana nödsituationer som avses i den nämnda BAT-slutsatsen. De särskilda ledamöter som deltog i avgörandet var skiljaktiga och ansåg att drifttiden för gasturbinerna vid separat elproduktion skulle beräknas särskilt och att de omständigheter som Göteborg Energi hänvisat till var sådana som avsågs med uttrycket nödsituationer i den aktuella BAT-slutsatsen. De särskilda ledamöterna ville därför bifalla bolagets förstahandsyrkande om tillstånd för separat elproduktion.

7. Mark- och miljödomstolen avslog även Göteborg Energis andrahandsyrkande om dispens för att ändå få uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion. Som skäl angav domstolen att dispens inte borde komma i fråga när det, i syfte att tillgodose efterfrågan, var fråga om en ändring av en anläggning som medförde att BAT-slutsatserna inte längre kunde klaras. I domslutet hänvisade mark- och miljödomstolen till en annan tabell i en annan BAT-slutsats än den som behandlades i domskälen.

8. Göteborg Energi överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att prövningstillstånd skulle beviljas. Vidare yrkade bolaget sammanfattningsvis att ansökan vad gällde den separata elproduktionen skulle bifallas samt att ett antal provisoriska villkor för linje 4 skulle ändras. Som skäl för prövningstillstånd anförde bolaget att det var fråga om ett mål som var omfattande och komplicerat. Vidare innehöll målet frågor av stor betydelse för rättstillämpningen inom miljörättens område. Det var särskilt viktigt att få till stånd en överprövning av frågan om tillstånd för separat elproduktion såväl vad gällde bolagets förstahandsyrkande som – om det blev aktuellt – bolagets andrahandsyrkande om dispens. Dessutom hade mark- och miljödomstolen i vissa delar fastställt strängare villkor för linje 4 än vad bolaget eller någon av de parter som yttrat sig i målet fört fram. BAT-slutsatser som avsåg avfallsförbränning hade tillämpats trots att det var fråga om en samförbränningsanläggning. Skälen för denna tillämpning var oklara.

9. Mark- och miljööverdomstolen har inte meddelat prövningstillstånd.

Vad målet gäller

10. Målet gäller om det finns skäl att bevilja prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen. Vid den bedömningen uppkommer frågor om hur reglerna om prövningstillstånd – särskilt vad gäller granskningsdispens och prejudikatdispens – närmare ska tolkas och tillämpas i miljömål.

Prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen i miljömål

Inledning

11. I mål där mark- och miljödomstol är första instans ska frågan om prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen bedömas enligt de regler om prövningstillstånd som är föreskrivna för tvistemål i allmän domstol. Det innebär att reglerna om prövningstillstånd i hovrätt i 49 kap. 14 § RB är tillämpliga. Är det i stället fråga om mål där mark- och miljödomstol inte är första instans, dvs. mål som överklagats dit, ska frågan bedömas enligt de motsvarande bestämmelserna om prövningstillstånd som anges i 39 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. (Se 4 kap. 1 § och 5 kap. 1 § lagen, 2010:921, om mark- och miljödomstolar.)

12. Prövningstillstånd ska meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till (granskningsdispens), det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens) eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens). (Se 49 kap. 14 § RB och 39 § tredje stycket ärendelagen.)

13. Reglerna om prövningstillstånd i hovrätt är obligatoriska. Om någon av dispensgrunderna föreligger ska hovrätten alltså meddela prövningstillstånd. Tillståndsprövningen är inte begränsad till de omständigheter som klaganden har anfört i överklagandet, utan hovrätten måste självmant försöka utröna om det finns skäl att meddela prövningstillstånd. Det gäller särskilt i indispositiva mål.

Särskilt om ändrings- och granskningsdispens

14. Tillämpningen av regeln om ändringsdispens ska präglas av generositet; alla avgöranden som bedöms som tveksamma i sakligt eller rättsligt hänseende ska tas upp till fullständig prövning. Genom regeln om granskningsdispens har lagstiftaren ytterligare velat motverka risken för felaktiga avgöranden. (Se prop. 2004/05:131 s. 185 f. och bl.a. ”Den vidaresålda bilen” NJA 2019 s. 151 p. 11 och ”Vittnet vid gripandet” NJA 2020 s. 1078 p. 6.)

15. Bestämmelserna om ändrings- och granskningsdispens överlappar delvis varandra. Förutsättningarna för tillämpning av ändringsdispens ska i första hand prövas när det finns en särskild eller konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande. I de fall då det inte finns några sådana skäl som ger anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till är det i stället naturligt att utgå från bestämmelsen om granskningsdispens. (Se bl.a. ”Den vidaresålda bilen” p. 13 och ”Vittnet vid gripandet” p. 7.)

16. Granskningsdispens har beskrivits som en form av säkerhetsventil som har tillkommit eftersom det ibland kan vara svårt att bedöma om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande utan att målet tas upp till fullständig prövning i hovrätten. Särskilt i stora och komplicerade mål – exempelvis mål om tekniska eller ekonomiska förhållanden – kan det vara svårt att vid tillståndsprövningen tillräckligt tillförlitligt bedöma om målet är rätt avgjort eller inte. (Se bl.a. ”Gipsväggen” NJA 2009 s. 590 och ”Benstocken” NJA 2011 s. 589 p. 3.)

17. Motiven till regeln om granskningsdispens talar för att granskningsdispens ska vara något vanligare i miljömål än i en del andra typer av mål. Detta eftersom miljömålen jämförelsevis ofta är svårbedömda ur teknisk och ibland ekonomisk synvinkel. Det ska emellertid tas hänsyn till att de för miljörätten specifika frågeställningarna har lett till att miljömålen samlats vid ett begränsat antal domstolar med särskild sammansättning. Vad som utgör omfattande eller komplicerade mål måste bedömas i det ljuset. Intresset av att miljömålens alla aspekter beaktas av domstolarna tillgodoses i första hand genom den särskilt utformade domstolsorganisationen och genom att det ställs höga krav på mark- och miljödomstolarnas domskäl i omfattande och komplicerade mål. Det kan ändå vara motiverat att ge granskningsdispens något oftare i miljömål än när det gäller andra måltyper. (Se ”Kiirunavaara gruvindustriområde” NJA 2011 s. 782 p. 5.)

18. Av det hittills sagda följer att reglerna om granskningsdispens är av särskild betydelse för miljömålen på grund av målens många gånger omfattande och komplicerade karaktär. Men det betyder inte att granskningsdispens alltid ska meddelas i miljömål av sådan karaktär. Förutom bedömningen av om överklagandet aktualiserar omfattande och komplicerade frågeställningar bör särskild vikt fästas vid hur mark- och miljödomstolen utformat sina domskäl i förhållande till domslutet. Om domskälen är ofullständiga, kortfattade eller på annat sätt oklara med avseende på de rättsliga resonemangen eller övervägandena i sakfrågan bör det många gånger vara skäl för granskningsdispens (jfr ”Gipsväggen” och ”Benstocken” p. 3–5).

19. Om överklagandet aktualiserar omfattande och komplicerade frågeställningar och domskälen är sådana att det för att kunna bedöma riktigheten av domslutet krävs en mycket ingående prövning av målet ska Mark- och miljööverdomstolen i regel bevilja prövningstillstånd enligt bestämmelsen om granskningsdispens. Bestämmelsen om granskningsdispens ska alltså inte tillämpas på så sätt att en närmast fullständig prövning av målet genomförs redan vid den initiala bedömningen av om prövningstillstånd ska meddelas. En sådan tillämpning vore inte förenlig med hur reglerna om prövningstillstånd är uppbyggda jämfört med de regler som gäller för en fullständig prövning av målet.

Särskilt om prejudikatdispens

20. Vid tillståndsprövningen på det miljörättsliga området finns det skäl att väga in att Mark- och miljööverdomstolen är ensam andra domstols­instans med ett rikstäckande domsområde. Mark- och miljööverdomstolen har överblick över rättstillämpningen och därmed goda möjligheter att välja ut frågor av prejudikatintresse och bidra till rättsbildningen inom hela miljörättens område. Domstolen har dessutom både lagfarna och tekniska ledamöter, något som ger domstolen särskilda förutsättningar att lämna vägledning i rättsfrågor också då de är nära förbundna med frågor av mer teknisk och ekonomisk karaktär. Detta innebär att Mark- och miljööverdomstolen har ett betydande ansvar för prejudikatbildningen inom miljörättens område både genom egna avgöranden och genom att möjliggöra en prövning i HD. (Se ”Kiirunavaara gruvindustriområde” p. 7–9.)

21. Till det hittills sagda kommer den betydelse som EU-rätten har på miljörättens område. När en EU-rättslig tolkningsfråga uppkommer i ett mål där Mark- och miljööverdomstolen är sista instans är domstolen i princip skyldig att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Undantag från denna skyldighet föreligger endast om den uppkomna frågan saknar relevans, om EU-domstolen redan har uttalat sig i samma eller en snarlik fråga, eller om den korrekta tillämpningen av EU-rätten är uppenbar. Om domstolen inte är sista instans har den ändå möjlighet att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen i en tolkningsfråga. (Se artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt bl.a. EU-domstolens domar Cilfit m.fl., C-283/81, EU:C:1982:335 och Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi, C-561/19, EU:C:2021:799. Jfr även ”AstraZenecas tilläggsskydd” NJA 2022 s. 1051 p. 8 och 9.)

22. EU-rätten har stor påverkan på miljörätten. Mark- och miljööverdomstolens betydande ansvar för prejudikatbildningen inom detta område inkluderar därför även att uttala sig om tillämpningen och tolkningen av EU-rättsliga frågor när det behövs. Och så är förhållandet även om domstolen inte är slutinstans och även om det enligt domstolen inte föreligger skäl att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Det gäller särskilt om målet omfattar någon EU-rättslig fråga inom miljörätten som Mark- och miljööverdomstolen inte tidigare har uttalat sig om, men också om det av andra skäl kan finnas behov av ytterligare praxis från Mark- och miljööverdomstolen om tillämpningen och tolkningen av EU-rätten. Om en mark- och miljödomstol tagit ställning i en EU-rättslig fråga av betydelse för domslutet utan att det i domskälen utvecklas vilket stöd som finns för ställningstagandet kan det många gånger vara ett tecken på att det finns behov av ytterligare praxis från Mark- och miljööverdomstolen.

23. Slutsatsen av det sagda är att Mark- och miljööverdomstolen har ett betydande ansvar för prejudikatbildningen inom miljörättens område både genom egna avgöranden och genom att möjliggöra en prövning i HD. 
I detta ansvar ingår att Mark- och miljööverdomstolen har att uttala sig om tillämpningen och tolkningen av EU-rätten när så behövs. Det sagda bör vägas in vid Mark- och miljööverdomstolens ställningstagande till om prövningstillstånd ska meddelas på grund av att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att domstolen prövar överklagandet.

Bedömningen i detta fall

Granskningsdispens

24. Målet i mark- och miljödomstolen gällde en omfattande ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Sökanden framställde ett flertal yrkanden och ett antal förslag till villkor med detaljerade beräkningar i vissa delar.

25. Överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen gällde såväl Göteborg Energis yrkanden om tillstånd att uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion som ett antal yrkanden om ändringar av andra delar av domslutet. Genom överklagandet aktualiserades förhållandevis omfattande och komplicerade tekniska och därmed sammanhängande rättsliga frågeställningar.

26. Vad avser mark- och miljödomstolens domskäl i den del domen behandlar avslag av Göteborg Energis yrkanden om tillstånd att få uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion i anslutning till linje 1–3 är skälen för domstolens slutsatser mycket kortfattade. De skäl som gäller förstahandsyrkandet innehåller i huvudsak endast slutsatser, exempelvis om hur drifttiden ska beräknas vid den ansökta separata elproduktionen och om att vad bolaget anfört inte kan anses utgöra en sådan nödsituation som avses i en viss BAT-slutsats. Även skälen vad gäller bolagets andrahandsyrkande om dispens är mycket knapphändiga. I den delen hänvisas dessutom till en viss BAT-slutsats i domslutet som inte tas upp i domskälen och som överhuvudtaget inte nämns någon annanstans i domen.

27. Vidare har mark- och miljödomstolen i vissa delar fastställt strängare villkor för linje 4 än vad Göteborg Energi eller någon av de som yttrat sig i målet fört fram. Det finns visserligen inga processuella hinder för detta, men det ska då tydligt framgå av domskälen varför domstolen gör ett annat ställningstagande än vad som föreslagits i målet. Även i denna del är domstolen så pass knapphändig att det är svårt att bedöma om det finns skäl att ändra mark- och miljödomstolens avgörande utan att göra en fullständig prövning.

28. Sammantaget går det mot denna bakgrund inte att bedöma riktigheten av det slut mark- och miljödomstolen har kommit till utan att prövningstillstånd meddelas och målet tas upp till en fullständig prövning.

Prejudikatdispens

29. Målet innehåller vidare flera frågor som framstår som intressanta med hänsyn till det betydande ansvar som Mark- och miljööverdomstolen har för prejudikatbildningen inom miljörättens område. Det gäller dels prövningen av Göteborg Energis förstahandsyrkande om tillstånd att uppföra och driva en anläggning för separat elproduktion i anslutning till linje 1–3, dels – för det fall det aktualiseras – bolagets andrahandsyrkande om dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen. Dessa yrkanden omfattar rättsliga tolknings- och tillämpningsfrågor vilka är otillräckligt belysta i tidigare praxis från Mark- och miljööverdomstolen. Ställningstagande till bolagets yrkanden i dessa delar berör dessutom EU-rättsliga frågeställningar som det framstår som betydelsefullt att Mark- och miljööverdomstolen uttalar sig om.

30. Vad gäller bolagets förstahandsyrkande kan det anses vara av vikt att Mark- och miljööverdomstolen prövar frågor om hur ändringar av en befintlig kombianläggning för att möjliggöra separat elproduktion ska bedömas, bland annat vad gäller beräkning av drifttid. Vidare kan, beroende på hur prövningen i andra delar faller ut, frågan om vad som avses med begreppet nödsituationer aktualiseras. Inte heller den frågan kan anses sakna prejudikatintresse. Att frågorna berör EU-rätt och att mark- och miljödomstolen tagit ställning i flera av frågorna som avser förstahandsyrkandet med hänvisning till EU-rättens innebörd utan att det i domskälen utvecklas vilket stöd som finns för dessa ställningstaganden, förstärker behovet av att Mark- och miljööverdomstolen prövar frågorna.

31. Såvitt avser frågan om det finns förutsättningar att meddela dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen tycks tidigare praxis från Mark- och miljööverdomstolen om dispensprövningen framför allt ha gällt situationer där sökanden varken kunnat redogöra för vilka åtgärder som behövts för att sökanden skulle kunna följa aktuellt begränsningsvärde eller vilka kostnader sådana åtgärder skulle medföra (jfr MÖD 2020:40).

32. I det mål som nu är aktuellt förefaller dock förhållandena vara annorlunda. Mot bakgrund av vad Göteborg Energi har redogjort för, framstår det som att de åtgärder bolaget skulle behöva vidta för att följa aktuellt begränsningsvärde består i att utveckla ny – i nuläget okänd – teknik vilket skulle bli mycket kostsamt. Mot denna bakgrund skulle också en prövning av dispensfrågan kunna komma att omfatta frågor av prejudikatintresse. Att reglerna om dispens enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen genomför artikel 15.4 i industriutsläppsdirektivet och att mark- och miljödomstolens ställningstagande i dispensfrågan överhuvudtaget inte berörde EU-rätten bidrar också till slutsatsen att det finns ett behov av att Mark- och miljööverdomstolen, beroende av hur prövningen faller ut i andra delar av målet, prövar dispensfrågan.

33. Sammantaget innebär det sagda att det även är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Mark- och miljööverdomstolen.

Slutsats

34. Tillstånd till målets prövning i Mark- och miljööverdomstolen ska meddelas med stöd av 49 kap. 14 § 2 och 3 RB (granskningsdispens och prejudikatdispens).

HD:s avgörande

Med ändring av Mark- och miljööverdomstolens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i Mark- och miljööverdomstolen.

 

 

^[1] BAT 44 tabell 24 rad 8 i BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU.