Referat

Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen

P.L. förde vid Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen, den talan mot BML Group Ltd som framgår av domstolens dom.

Patent- och marknadsdomstolen (rådmannen Ulrika Persson) anförde i dom den 8 mars 2021 följande.

Bakgrund

BML Group Ltd är ett bolag som tillhandahåller speltjänster över internet. Bolaget bedriver sin verksamhet i Malta.

P.L. är en konsument som är bosatt i Sverige. Under åren 2009–2014 var han kund hos BML Group och spelade på bolagets onlinekasino. P.L. satte sammanlagt in 709 625 euro på sitt spelkonto hos BML Group. Den totala summan som P.L. omsatte på BML Groups onlinekasino uppgick till 14 969 491 euro.

BML Group skickade under den aktuella perioden personadresserad direktreklam till P.L. via e-post och sms-meddelanden.

Den 2 oktober 2014 kontaktade P.L. BML Group och begärde att bolaget skulle stänga ner hans spelkonto vilket bolaget gjorde den 14 oktober 2014. P.L. sökte därefter läkarhjälp och diagnostiserades då som spelberoende.

Tvisten i detta mål handlar om P.L. har rätt till återbetalning från BML Group samt om bolaget är skyldigt att betala skadestånd till honom för fysiskt och psykiskt lidande.

Yrkanden m.m.

P.L. har yrkat att Patent- och marknadsdomstolen ska förpliktiga BML Group att till honom betala

– 1 000 000 kronor, eller annat belopp som rätten finner skäligt, och

– i första hand 14 969 491 euro, eller annat belopp som rätten finner skäligt, alternativt i andra hand 10 388 333 euro, eller annat belopp som rätten finner skäligt, jämte ränta – – –.

BML Group har bestritt yrkandena. Om domstolen finner att återbetalning av vinst ska ske med de belopp som P.L. har omsatt på spel hos bolaget vitsordas beloppen 14 969 491 euro och 10 388 333 euro som skäliga i och för sig.

Grunder

P.L.

Han har under 2009–2014 spelat på BML Groups onlinekasino. Sammanlagt har han omsatt 14 969 491 euro på spel hos bolaget. Av detta belopp omsattes 10 388 333 euro under den period som han var VIP-kund.

BML Group har gjort en vinst på hans bekostnad. Eftersom det inte har funnits någon rättslig grund för bolagets vinst är den obehörig. Vinsten har uppgått till det belopp som han har omsatt på spel hos bolaget. Det föreligger inte någon ansvarsfrihetsgrund för bolaget. En återbäring av vinsten ska därmed ske.

Att vinsten har varit obehörig ska bedömas med beaktande av följande omständigheter.

Bolaget har marknadsfört sin tjänst genom att skicka e-postmeddelanden och sms till honom samt att bolaget har kontaktat honom per telefon. Han har tagit emot marknadsföringen i Sverige och den har därmed haft effekt här.

BML har vid marknadsföringen använt sig av rättsstridiga affärsmetoder.

Genom marknadsföringen har bolaget, i strid med 38 § lotterilagen (1994:1000), främjat deltagande i ett i utlandet anordnat lotteri. Marknadsföringen strider därmed mot lagstridighetsprincipen enligt punkten 9 i bilaga 1 till direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (svarta listan) och mot bestämmelsen om god marknadsföringssed i 5 och 7 §§ marknadsföringslagen (2008:486).

– – –

Det skulle strida mot bestämmelserna i 33 och 36 §§ avtalslagen om BML Group skulle tillåtas behålla den vinst som bolaget har gjort på hans bekostnad.

BML Group har genom oaktsamhet vållat honom fysisk och psykisk skada. Det råder ett adekvat orsakssamband mellan BML Groups agerande och den skada som han har lidit. En skälig ersättning för skadan uppgår till 1 000 000 kr.

BML Group

Den vinst som BML Group har gjort har inte uppkommit på ett obehörigt sätt. P.L. har valt att sätta in pengar på sitt spelkonto och spela för dessa. Vinsten har inte gjorts på P.L:s bekostnad, utan har varit en direkt följd av att han har förlorat mer än han har vunnit på sitt spelande.

Bolagets vinst har inte uppgått till 14 969 491 euro utan till 709 625 euro vilket är skillnaden mellan det belopp som P.L. har satt in på sitt spelkonto och det belopp som han har tagit ut från sitt spelkonto. Under VIP-perioden har vinsten uppgått till 527 395 euro.

De pengar som P.L. har spelat har tillhört [– – – AB]. Eftersom varken [– – – AB], som senare försattes i konkurs, eller konkursförvaltaren har begärt återvinning av beloppet har P.L. inte lidit någon skada.

Principen om obehörig vinst blir inte tillämplig även om marknadsföringen skulle ha varit lagstridig eller om BML Group skulle ha agerat klandervärt. Under 2009–2014 har det inte funnits några särskilda regler för marknadsföring av spel.

BML Group anförde vidare att marknadsföringen inte skett i strid mot de åberopade reglerna i svarta listan eller i marknadsföringslagen.

Parternas avtal har inte stridit mot tro och heder enligt 33 § eller varit oskäligt enligt 36 § avtalslagen.

BML Group har inte haft uppsåt att skada P.L. och har heller inte av oaktsamhet vållat honom skada. I vart fall föreligger inte något kausalt orsakssamband mellan BML Groups marknadsföring och den skada P.L. har drabbats av. Under alla förhållanden kan ersättningen för P.L:s skada inte bedömas uppgå till 1 000 000 kr.

Domskäl

Inledning

Av utredningen har det framgått att P.L. har spelat på en digital variant av den typ av spelautomater som ofta förekommer på landbaserade kasinon och som på engelska kallas för slot machines. Namnet kommer av att spelaren lägger i ett mynt i ett myntinkast (slot) och sedan drar i en spak för att sätta igång flera roterande hjul som är försedda med olika symboler. Om samma symbol visas på den mellersta raden av varje hjul när hjulen stannar utfaller en vinst. Denna typ av spelautomater kallas också för enarmade banditer.

Den som spelar ingår ett avtal med den som tillhandhåller speltjänsten varje gång denne betalar för att spela på samma sätt som en resenär ingår ett avtal med den som tillhandahåller transporttjänster när denne köper en biljett för att resa mellan A och B. Att det inte finns några skriftliga avtal och att det många gånger handlar om små summor, t.ex. kostnaden för en enkelresa med lokalbuss, saknar betydelse. Vidare saknar det betydelse om betalning sker med pengar eller genom att nyttja en förmån som inte är förenad med någon kostnad, t.ex. ett erbjudande om en resa eller en spelomgång som är gratis. Även i sådana fall ingås avtal.

Obehörig vinst

Av allt att döma har de avtal som parterna har ingått inför varje spelomgång haft det innehåll som är typiskt för den typ av spelautomater som beskrivs ovan och som i korthet innebär att om samma symbol visas på den mellersta raden när de digitala hjulen stannar vinner spelaren ett visst belopp och om olika symboler i stället visas förlorar spelaren den insats som han har satsat. När spelaren förlorar försvinner de pengar som denne satsat alternativt förbrukas det erbjudande av frispel som har nyttjats.

Yrkandet om att domstolen ska förplikta BML Group att till P.L. betala i första hand 14 969 491 euro, eller det belopp som domstolen finner skäligt, alternativt i andra hand 10 388 333 euro, eller det belopp som domstolen finner skäligt, är direkt kopplat till de avtal som parterna har ingått. Det högre beloppet är den summa som P.L. har omsatt på spel under hela spelperioden och det lägre beloppet den summa som han har omsatt under den tid som han var VIP-kund hos BML Group.

P.L. har gjort gällande att BML Group har gjort en vinst på hans bekostnad och att vinsten är obehörig eftersom det inte har funnits någon rättslig grund för bolagets vinst. Ett skäl till att vinsten ska anses vara obehörig är, enligt P.L., att det skulle strida mot bestämmelserna i 33 och 36 §§ lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) om BML Group skulle tillåtas behålla vinsten.

Eftersom ett avtal som strider mot tro och heder enligt 33 § inte kan göras gällande samt att ett avtal som är oskäligt kan jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 § avtalslagen finns det, enligt domstolen, anledning att först ta ställning till i vilken mån de avtal som parterna har ingått har kunnat ligga till grund för den värdeförskjutning som har skett mellan parterna.

Enligt 33 § avtalslagen kan en avtalsförpliktelse, som i och för sig är giltig, inte göras gällande om omständigheterna vid avtalets tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om nämnda omständigheter åberopa avtalsförpliktelsen när den som åberopar förpliktelsen kan antas haft vetskap om dessa omständigheter. Vidare får avtalsvillkor enligt 36 § första stycket avtalslagen jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt ska gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende. Av bestämmelsens andra stycke framgår att vid prövningen ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som, i egenskap av konsument eller annars, befinner sig i en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Enligt Patent- och marknadsdomstolen är det inte visat att BML Group har vetat om att P.L. var spelberoende innan han i oktober 2014 bad bolaget att stänga ner hans spelkonto. Även om det av utredningen framgår att BML Group i viss mån har kunnat följa hans spelande är det heller inte visat att bolaget kan antas ha haft sådan vetskap. Därmed saknas möjlighet att förklara avtalen ogiltiga enligt 33 eller 36 § avtalslagen alternativt jämka dessa med stöd av 36 § avtalslagen. De avtal som parterna har ingått är således giltiga.

P.L. har inte gjort gällande att den värdeförskjutning som har ägt rum har stått i strid med parternas avtal. Det finns t.ex. inte något påstående om att BML Group har tagit betalt utan att låta honom spela eller att bolaget har struntat i att betala ut vinst när han faktiskt har vunnit.

Eftersom den värdeförskjutning som har ägt rum har haft stöd i parternas avtal har den inte saknat rättslig grund. Den vinst som BML Group har gjort har därmed inte varit obehörig.

P.L:s yrkande om betalning av de belopp som han har spelat för kan således inte bifallas på den grunden att BML Group har gjort en obehörig vinst på hans bekostnad.

Om övriga omständigheter som har åberopats ska prövas

Även om P.L:s talan är uppbyggd på det sättet att hans påståenden om att BML Group har använt rättsstridiga affärsmetoder som står i strid med svarta listan eller marknadsföringslagen (2008:246), MFL, ska beaktas vid bedömningen av om vinsten har varit obehörig – vilket domstolen som framgår ovan inte ansett – finns det anledning för domstolen att pröva dessa omständigheter för sig.

– – –

Patent- och marknadsdomstolen fann på anförda skäl att marknadsföringen inte stått i strid med lagstridighetsprincipen, åberopade punkter i den s.k. svarta listan eller regleringen om god marknadsföringssed i marknadsföringslagen.

Skadestånd för personskada

Av utredningen står det enligt domstolen klart att P.L. har lidit en personskada som en följd av det spelberoende som han diagnostiserats med.

Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen ska den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar en personskada ersätta skadan.

Som domstolen funnit ovan är det inte visat att BML Group har vetat om att P.L. var spelberoende innan han i oktober 2014 bad bolaget att stänga ner hans spelkonto. Därmed kan bolaget inte anses ha vållat den skada som han har drabbats av.

Yrkandet om skadestånd om 1 000 000 kr ska därför ogillas.

Domslut

Patent- och marknadsdomstolen ogillar käromålet.

– – –

Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen

P.L. överklagade i Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen, och yrkade att domstolen skulle förplikta BML Group Ltd (BML Group) att till honom betala 709 625 euro eller annat belopp som rätten fann skäligt, och i andra hand 527 395 euro eller annat belopp som rätten fann skäligt. P.L. yrkade vidare att Patent- och marknadsöverdomstolen skulle förplikta BML Group att till honom betala 1 000 000 kr eller annat belopp som rätten fann skäligt. Han yrkade ränta på samtliga belopp.

BML Group motsatte sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändrades.

Patent- och marknadsöverdomstolen (hovrättslagmannen Per Carlson samt hovrättsråden Ulrika Ihrfelt och Göran Söderström, referent) anförde i dom den 21 december 2023 följande.

Domskäl

– – –

Processramen och prövningsordningen

Patent- och marknadsöverdomstolen noterar inledningsvis att parterna är ense om att svensk rätt ska tillämpas i målet.

P.L. har som rättslig grund för sin talan avseende återgång av inbetalda belopp åberopat såväl principen om obehörig vinst som ogiltighetsgrunderna i 33 § eller, i andra hand, 36 § avtalslagen. När det gäller påståendet om att BML Group gjort en obehörig vinst har han gjort gällande att vinsten ska anses vara obehörig av det skälet att de rättshandlingar som ligger till grund för värdeöverföringen (dvs. de insatser som han gjort i spelet) är ogiltiga enligt 33 § eller 36 § avtalslagen. Därmed saknas det enligt P.L. rättsgrund för värdeöverföringen. – – –.

Patent- och marknadsöverdomstolen kan konstatera P.L. utformat sin talan på så sätt att frågan om ogiltighet föreligger enligt 33 § eller 36 § avtalslagen ingår som ett led i prövningen av om BML Group har gjort en obehörig vinst. Som P.L:s talan är utformad kan den således inte bifallas på denna grund om inte rättshandlingarna samtidigt är ogiltiga eller kan lämnas utan avseende enligt någon av de åberopade bestämmelserna i avtalslagen. Detta innebär att det enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är både naturligt och lämpligt att först pröva påståendet om ogiltighet enligt 33 § och 36 § avtalslagen. – – –.

Ogiltighetsregeln i 33 § avtalslagen

Enligt 33 § avtalslagen får en rättshandling, som annars är att anse som giltig, inte göras gällande, om omständigheterna vid dess tillkomst är sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

Bestämmelsen har en generell utformning som ger domstolarna möjlighet att vid prövningen av rättshandlingars giltighet ta hänsyn även till andra omständigheter än de som anges i de övriga ogiltighetsbestämmelserna i avtalslagen. För att bestämmelsen ska kunna tillämpas krävs det att den som rättshandlingen riktas mot har haft vetskap om de omständigheter under vilka rättshandlingen företogs, eller på grund av de föreliggande förhållandena måste antas ha haft sådan vetskap. Av förarbetena framgår att bestämmelsen infördes för att skapa ett skydd mot ohederliga affärstransaktioner. (Se förslag till lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, lag om avbetalningsköp m.m. avgivna den 31 januari 1914, s. 132 f.)

Den praxis som finns rörande tillämpningen av 33 § avtalslagen är begränsad, särskilt efter införandet av generalklausulen i 36 § avtalslagen då dess betydelse minskade ytterligare (se Grönfors m.fl., Avtalslagen [version 6, JUNO], kommentaren till 33 §, avsnitt 2). Bestämmelsen har bl.a. tillämpats i ett fall då en rättshandling vidtagits av en person med psykisk svaghet som stod i samband med hög ålder och som tog sig uttryck i bl.a. en ökad mottaglighet för psykisk påverkan (se rättsfallet NJA 1966 s. 44). Bestämmelsen har tillämpats även i liknande situationer då en person på grund av åldersdemens, depression eller sjukdom haft bristande motståndskraft mot övertalningar och dylikt (se Munukka m.fl., Lexino, kommentaren till 33 §, avsnitt 3.3.2). Det saknas vägledande avgöranden avseende en sådan situation som är aktuell i detta mål.

Prövningen av om en rättshandling är ogiltig bör göras utifrån en samlad bedömning av omständigheterna i målet (jfr NJA 1988 s. 230 angående tillämpning av 36 § avtalslagen). Detta medför att det inte behöver göras någon närmare prövning i målet av den ifrågasatta marknadsföringens förenlighet med marknadsföringslagen och lotterilagen.

Frågan om ogiltighet enligt 33 § avtalslagen i detta fall

– – –

Generellt kan dessa omständigheter sammanfattas på så sätt att BML Group någon gång under tiden P.L. var kund, senast då han blev VIP-kund, fått vetskap om att han hade allvarliga spelproblem, att BML Group riktat omfattande och aggressiv marknadsföring mot honom, och att BML Group genom marknadsföringen i strid med lag främjat ett i utlandet anordnat lotteri avseende en spelform som då inte var tillåten i Sverige.

När det gäller spelproblemen har P.L. åberopat utlåtanden av I.M., som är professor emerita i statistik men som sedan mitten av 1990-talet också varit verksam som forskare inom området för spelberoende. Utlåtandena har baserats på speldata avseende P.L. som erhållits från BML Group. Avsikten med hennes arbete har i korthet varit att analysera P.L:s spelbeteende på nätkasinospel under tiden 2009–2014 samt att ge en bild av hur bolagets marknadsföring och transaktioner påverkat spelandet. Bedömningarna har gjorts utifrån ett antal indikatorer på spelproblem som används vid diagnosticering av spelberoende. Dit hör bl.a. att spelaren överkonsumerar spelet, att spelaren försöker vinna tillbaka stora förluster samt att spelaren tappar kontrollen över sitt spelande.

I I.M:s utlåtanden anges att analysen pekar på att P.L. med tydlig start under perioden maj 2010–november 2011 utvecklade ett spelberoende, att de allvarliga problemen tilltog under december 2011–maj 2013 och att det fanns ett fortsatt mycket tydligt högriskbeteende under juni 2013–oktober 2014. Utifrån analysen av speldata är det mycket sannolikt att P.L. skulle ha diagnosticerats som spelberoende redan under hösten 2010. Därutöver anges att det finns ett starkt samband mellan de marknadsföringsåtgärder som spelbolaget vidtagit genom exempelvis insättningar av bonusar på spelkontot och P.L:s spelmönster.

P.L. har i denna del även åberopat ett utlåtande av A.N., som är bl.a. doktor i psykologi och har forskat inom området för spelberoende och även arbetat med behandlingsverksamhet mot spelberoende. A.N. har i sitt utlåtande angett att portalkriteriet för spelberoendediagnoser är kontrollförlusten och att denna inträffade i princip omedelbart i P.L:s fall. Vidare har han i sitt förhör uttalat att nätkasinon är den mest riskabla spelformen och i utlåtandet uppgett att en stor del av de personer som regelbundet spelar på nätkasino har eller utvecklar ett spelberoende. Han har sammantaget gjort bedömningen att det är uppenbart att P.L. spelade för långt mer än vad som anses vara ett sunt spelande och att det fanns flera tydliga tecken på att han hade tappat kontrollen över sitt spelande.

Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är de uppgifter som lämnats av I.M. och A.N. och de slutsatser de dragit väl underbyggda. Det som BML Group har anfört om att I.M:s opartiskhet kan ifrågasättas förändrar inte bevisvärdet av hennes uppgifter. BML Group har inte heller åberopat någon egen utredning som motsäger de uppgifter som lämnats av I.M. och A.N. Genom deras uppgifter står det enligt Patent- och marknadsöverdomstolen klart att P.L. hade allvarliga spelproblem i vart fall sedan december 2011.

Nästa fråga är om, och i sådant fall när, BML Group fick kännedom om att P.L. hade allvarliga spelproblem. BML Group har i denna del framhållit att I.M. dragit sina slutsatser först efter en ingående analys av P.L:s speldata och att det skulle vara orimligt att kräva att spelbolagen ska genomföra en sådan analys.

Det är ostridigt mellan parterna att P.L. blev VIP-kund hos BML Group den 16 januari 2012. Enligt P.L. skedde detta på BML Groups initiativ, vilket inte har motsagts av bolaget. P.L. fick då en kontaktperson hos bolaget. BML Group måste då uppenbarligen ha noterat P.L:s spelmönster. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening framgår det även av utredningen att det i vart fall vid denna tidpunkt fanns tydliga tecken på att han hade tappat kontrollen över sitt spelande samt att dessa tecken manifesterades i hans spelmönster och därmed även var synliga för BML Group. Under en period om två år och nio månader efter att P.L. blivit VIP-kund var hans spelande omfattande. Han satte in motsvarande cirka 8,6 miljoner kr i dagens penningvärde på sitt spelkonto och gjorde en nettoförlust om cirka 5,8 miljoner kr. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen går det av utredningen i denna del inte att dra någon annan slutsats än att P.L:s spelande hos BML Group markant avvek från vad som kan anses vara ett sunt spelande.

Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är det tillräckligt att bolaget hade vetskap om att P.L. hade allvarliga spelproblem för att bolaget ska anses ha varit i ond tro enligt 33 § avtalslagen. Det krävs med andra ord inte att bolaget kände till att P.L. var spelberoende i medicinsk mening. Som nyss nämnts visar utredningen att det i P.L:s fall fanns tydliga tecken på att hans spelande på ett markant sätt avvek från vad som kan anses vara ett sunt spelande. Patent- och marknadsöverdomstolen gör mot denna bakgrund bedömningen att BML Group i vart fall från den 16 januari 2012 hade vetskap om att P.L. hade allvarliga spelproblem. Däremot går det inte att av utredningen i målet dra någon säker slutsats om att BML Group skulle ha haft sådan vetskap tidigare än så.

När det sedan gäller BML Groups marknadsföring framgår det av utredningen att bolaget under hela den period som P.L. varit kund regelbundet skickat e-postmeddelanden till honom på ett sätt som ofta sker till befintliga kunder hos ett företag. Meddelandena har haft karaktären av nyhetsbrev och allmän reklam, men de har ofta innehållit erbjudanden om bonusar och liknande som behövt omsättas i spel inom en viss tidsfrist för att kunna utnyttjas. P.L. fick t.ex. i december 2013 en ”julbonus” på 5 000 kr som till beloppet behövde omsättas ”25 gånger inom 10 dagar i Casinot eller 3 gånger på Oddset”. Dessa erbjudanden har således mycket påtagligt inbjudit till ytterligare spel.

Marknadsföringen i form av utskick av detta slag fortsatte även efter det att BML Group fick vetskap om att P.L. hade allvarliga spelproblem. Vidare framgår det av utredningen att han därefter även fick marknadsföring från BML Group som riktades till honom personligen och att han dessutom kontaktades av personer hos bolaget som presenterade sig som hans kontaktperson. Även i dessa kontakter erhöll P.L. erbjudanden om bonusar. Erbjudandena omfattade i vissa fall även annat, bl.a. en exklusiv helgresa till London för två personer. Dessutom är det genom ett par av e-postmeddelandena och det som P.L. själv berättat visat att han blivit uppringd på telefon av anställda hos BML Group.

Sammantaget kan Patent- och marknadsöverdomstolen konstatera att BML Group åtminstone vid den tidpunkt då P.L. blev VIP-kund hos bolaget, dvs. den 16 januari 2012, kände till att P.L. hade allvarliga spelproblem och att bolaget, trots denna vetskap fortsatte att på ett påträngande sätt marknadsföra spel gentemot honom. Det rörde sig inte bara om att den marknadsföring som förekommit tidigare fortsatte, utan det tillkom ytterligare marknadsföringsåtgärder som var riktade till honom personligen, bl.a. genom att anställda hos BML Group aktivt sökte upp honom. BML Group måste i detta skede ha känt till att P.L. på grund av sitt spelproblem befann sig i ett utsatt läge och därför hade svårt att värja sig mot marknadsföringen, särskilt bonuserbjudanden och liknande som uppmanade till ytterligare spel. Till detta kommer att marknadsföringen avsåg en spelform som vid denna tidpunkt inte var tillåten i Sverige och som var förenad med en betydande risk för dem som spelar att drabbas av spelberoende. Dessa omständigheter bör enligt Patent- och marknadsöverdomstolen beaktas vid bedömningen, oavsett om BML Groups agerande innebar ett brott mot främjandeförbudet i lotterilagen eller stod i strid med bestämmelserna i marknadsföringslagen.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet anser Patent- och marknadsöverdomstolen att det måste anses strida mot tro och heder att göra rättshandlingarna gällande mot P.L. Rättshandlingarna är således ogiltiga.

Rättsföljden av ogiltigheten är att respektive parts prestationer i den utsträckning det kan ske ska återgå. BML Group har gjort gällande att detta inte är möjligt, eftersom den tjänst i form av spel som bolaget tillhandahållit P.L. inte kan återgå. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen saknar det emellertid betydelse att speltjänsten i sig inte kan återgå. Återgång ska ske av de ekonomiska prestationer som kan återbäras. Det saknar vidare betydelse att P.L. helt eller delvis finansierade sitt spelande genom pengar han tog ut från det bolag han ägde och om han slutligen kommer att bära den ekonomiska skadan till följd av spelandet.

I princip ska varje prestation från BML Group och P.L. som skett inom ramen för spelandet under den aktuella tiden återgå, dvs. varje insats och vinstutbetalning m.m. till P.L:s spelkonto, vilka ska avräknas mot varandra. Parterna är eniga om att det nettobelopp som P.L. förlorat efter den 16 januari 2012 till dess hans spelkonto stängdes, uppgår till 527 395 euro. BML Group ska således, i enlighet med andrahandsyrkandet, förpliktas att betala detta belopp till P.L. På beloppet ska ränta betalas från den dag då denna dom får laga kraft.

P.L. har, som nämnts, till stöd för sin talan även åberopat generalklausulen i 36 § avtalslagen. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen står det emellertid klart att rättshandlingar som vidtagits i tiden före det att BML Group fick vetskap om att P.L. hade allvarliga spelproblem inte är ogiltiga enligt den bestämmelsen. Förstahandsyrkandet kan därför inte heller bifallas med stöd av 36 § avtalslagen.

Mot bakgrund av de bedömningar som Patent- och marknadsöverdomstolen gjort avseende 33 § och 36 § avtalslagen saknas det anledning att närmare pröva frågan om återbetalningsskyldighet enligt principen om obehörig vinst.

Ersättning för psykiskt lidande

– – –

Ett psykiskt lidande till följd av spelberoende får anses ligga inom skyddsändamålet med reglerna om personskada. Sammanställd med särskilt P.L:s egna uppgifter står genom utredningen i den nu aktuella delen klart att det också finns ett kausalt och tidsmässigt samband mellan den påträngande marknadsföring som BML Group företog fr.o.m. den 16 januari 2012 med vetskap om hans allvarliga spelproblem och hans psykiska lidande. Att P.L. kunde komma att drabbas av psykiskt lidande till följd av BML Groups marknadsföring måste anses ha varit en skada som bolaget kunnat påräkna.

På grund av det anförda har BML Group av oaktsamhet vållat P.L. psykiskt lidande.

– – –

Vid en samlad bedömning finner Patent- och marknadsöverdomstolen att ersättningen för psykiskt lidande under den visade sjukdomstiden om fyra månader bör bestämmas till 10 000 kr. – – –.

Domslut

Punkt 1 avsåg avvisning av ett nytt ränteyrkande.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på följande sätt:

a) BML Group Ltd ska till P.L. betala 527 395 euro samt ränta på beloppet – – –.

b) BML Group Ltd ska till P.L. betala 10 000 kr samt ränta på beloppet

– – –.

Högsta domstolen

BML Group Ltd överklagade och yrkade att HD skulle ogilla P.L:s yrkanden.

P.L. motsatte sig att Patent- och marknadsöverdomstolens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Malin Falkmer, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–9 motsvarar i huvudsak punkterna 1–8 i HD:s domskäl.

Frågorna i målet

10. Målet gäller frågan om rättshandlingar som en person som lidit av spelberoende företagit mot ett spelbolag kan förklaras vara ogiltiga eller jämkas enligt 33 eller 36 §§ i avtalslagen och om bolaget därmed ska anses ha gjort en obehörig vinst. Därtill uppkommer även fråga om spelbolaget genom sin marknadsföring kan ha åsamkat en personskada i form av psykiskt lidande.

Spelberoende

11. Spelproblem, inklusive spelmissbruk, anses vara ett folkhälsoproblem. Spelberoende kategoriseras som ett beroende av samma slag som alkohol- och narkotikaberoende eftersom det har befunnits påverka hjärnans belöningssystem på ett likartat sätt. (Se prop. 2016/17:85 s. 11 samt ”Spelmissbruket” NJA 2019 s. 837 p. 14 och 15.)

Avtalsrättslig reglering

33 § avtalslagen

Punkterna 12–14 motsvarar i huvudsak punkterna 10–12 i HD:s domskäl.

36 § avtalslagen

15. Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vidare ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller annars intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

16. Frågan om ett avtalsvillkor är oskäligt enligt 36 § ska grundas på en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Denna bedömning kan leda till att ett avtalsvillkor anses oskäligt, men möjliggör även att ett villkor jämkas eller lämnas utan avseende när situationen inte är så kvalificerad att någon av de övriga ogiltighetsgrunderna i avtalslagen – tvång, svek, ocker och agerande i strid mot tro och heder – kan tillämpas. Till skillnad från 33 § kräver inte 36 § någon ond tro hos avtalsparten. (Se ”Den övertagna överlåtelsebesiktningen” NJA 2017 s. 113 p. 25, 28 och 29.)

17. Vid skälighetsbedömningen kan hänsyn bland annat tas till omständigheterna vid avtalets tillkomst, parternas ställning samt avtalets innehåll. Syftet med paragrafen är att öka möjligheterna att ta hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst jämfört med exempelvis 33 §. Hänsyn kan alltså även tas till omständigheter som mer direkt hänför sig till den svagare partens sida så som bristande språkkunskaper, även om motparten inte medvetet har utnyttjat dessa omständigheter. (Se prop. 1975/76:81 s. 125 f.)

18. En annan viktig bedömningsfaktor är hur avtalet förhåller sig till andra tvingade bestämmelser och gott affärsskick. Att ett villkor strider mot god affärssed kan räcka för att bedöma det som oskäligt, men motsatsen är inte alltid fallet. Om ett avtalsvillkor strider mot en tvingande bestämmelse kan den drabbade i många fall få rättelse genom att åberopa en anknytande sanktionsbestämmelse. Om sådana möjligheter inte finns, kan tillämpning av 36 § aktualiseras. (Se a. prop. s. 121.)

Obehörig vinst

19. Principen om obehörig vinst brukar beskrivas som att om någon har gjort en vinst på någon annans bekostnad så ska denna vinst återgå om den är obehörig eller saknar rättsgrund (se Hjalmar Karlgren, Obehörig vinst och värdeersättning, 1982, s. 12 f.).

20. Någon bestämmelse i lag om obehörig vinst finns inte i svensk rätt. Som begrepp kan obehörig vinst användas i olika betydelser. Det kan vara fråga om obehörig vinst som en övergripande princip som ligger bakom och kan förklara olika regler i rättssystemet och som kan påverka rättstillämpningen på olika sätt, t.ex. som en faktor av betydelse när regler ska tolkas. Men uttrycket obehörig vinst kan också referera till en självständig rättsregel. Det är framför allt i det sist nämnda hänseendet som det i svensk rätt har intagits en avvisande, eller åtminstone skeptisk, inställning till obehörig vinst. (”Den betalande sambon” NJA 2019 s. 23 p. 20.)

Relevant reglering av spelmarknaden

Lotterilagen

21. Mellan år 1995 till år 2019 gällde lotterilagen (1994:1000) i Sverige. Begreppet lotteri omfattade även automatspel samt s.k. EMV-lotterier (lotterier anordnade via internet). Lotterilagen var en förbudslagstiftning som byggde på principen att alla lotterier krävde tillstånd och att alla tillstånd stod under offentlig kontroll (9 §).

22. Lotterilagen innehöll inga uttryckliga regler om spelansvar. Regler om spelansvar och socialt ansvarstagande fanns i stället i de beslut eller anvisningar som utfärdades tillsammans med tillstånden. Det saknades även specifika krav för hur marknadsföring av lotterier skulle vara utformad. Krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel infördes först genom en lagändring 2016.

23. Lotterilagen innehöll ett förbud mot att främja deltagande i ett inom landet anordnat otillåtet lotteri eller ett utom landet anordnat lotteri (38 §). Eftersom lotterilagen endast var tillämplig i Sverige kunde förbudet som huvudregel inte tillämpas på lotterier som erbjöds svenska konsumenter via internet från ett annat land. Enligt lotterilagen var det inte heller förbjudet för svenska konsumenter att delta i utländska lotterier.

Spellagen

24. Den 1 januari 2019 upphävdes lotterilagen och ersattes av spellagen (2018:1138). Med spellagen infördes ett licenssystem som innebär att vissa tidigare otillåtna spelformer, såsom nätkasinon, öppnades upp för kommersiell konkurrens. En viktig faktor bakom lagstiftningen var att konsumentskyddsperspektivet och de sociala skyddsaspekterna skulle stärkas. Genom spellagen infördes en omsorgsplikt för licenstagare, som stadgar att denne ska säkerställa att social och hälsomässig hänsyn iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det (14 kap. 1 §). Idag är därmed spelbolag skyldiga att proaktivt övervaka sina kunder och ingripa redan innan ett eventuellt problemspelande eskalerar.

Marknadsföringslagen

25. Marknadsföringslagen är en ramlag som genomför flera EU-direktiv, bland annat direktivet om otillbörliga affärsmetoder.[1] Marknadsföringslagens utformning avspeglar hur direktivet är uppbyggt. I lagen ingår därmed även direktivets lista över affärsmetoder som är otillbörliga under alla omständigheter, den så kallade svarta listan (4 §).

26. Det spelar ingen roll var en marknadsföringsåtgärd företas, eftersom utgångspunkten för tillämpningen är effektlandsprincipen. Det innebär att svensk marknadsrätt är tillämplig på marknadsföring som har effekt på eller riktar sig mot den svenska marknaden, även om marknadsföringen kommer från utlandet. (Se prop. 2017/18:220 s. 163.)

27. En näringsidkare får endast marknadsföra varor och tjänster som lagligen får tillhandahållas på marknaden. Denna princip kommer bland annat till uttryck i punkten 9 i svarta listan, av vilken det framgår att det under alla omständigheter är otillbörligt att ange, eller på annat sätt skapa intryck av, att det är lagligt att sälja en produkt när så inte är fallet (lagstridighetsprincipen).

28. En näringsidkare får inte heller använda sig av aggressiv marknadsföring. Med aggressiv marknadsföring menas marknadsföring som innefattar trakasserier, tvång, fysiskt våld, hot eller något annat aggressivt påtryckningsmedel som inskränker konsumentens eller näringsidkarens valfrihet eller handlande (7 §, jfr art. 8 i direktivet). Vid bedömningen ska arten, tidpunkten, varaktigheten och platsen för marknadsföringen särskilt beaktas (jfr 7 och 7 a §§). Vidare ska det också särskilt beaktas om näringsidkaren utnyttjar ett speciellt missöde eller omständigheter, som näringsidkaren känner till och som är av sådan vikt att de försämrar konsumentens omdöme. Bedömningen av om en affärsmetod är att betrakta som aggressiv görs med utgångspunkt från en helhetsbedömning av situationen. (Se prop. 2007/08:115 s. 146.)

29. Med uttrycket ”annat aggressivt påtryckningsmedel” avses näringsidkarens utnyttjande av en maktställning för att utöva påtryckning, även utan fysiskt våld eller hot om sådant, på ett sätt som avsevärt inskränker konsumentens eller näringsidkarens förmåga att fatta ett välgrundat beslut. Vägledning kring vad som avses fås genom en jämförelse med de aggressiva åtgärder som under alla omständigheter är otillbörliga enligt svarta listan. Att ta upprepade och oönskade kontakter, exempelvis via telefon eller e-post, under vissa givna förhållanden är exempel på sådan aggressiv marknadsföring (p. 26 i svarta listan). Även visst bruk av utfästelser om vinster är en åtgärd som är otillbörligt aggressiv (p. 31 i svarta listan).

30. I aggressiv marknadsföring ingår beteenden som kan angripas även i avtalsrättsliga eller straffrättsliga sammanhang, såsom hot och våld. Lagstiftaren har förtydligat att bestämmelser i marknadsföringslagen saknar betydelse vid en prövning inom något av dessa rättsområden. Det går därmed inte att hävda att ett avtal är ogiltigt på grund av att näringsidkarens agerande i avtalssituationen bedömts utgöra en otillbörlig marknadsföringsåtgärd. Däremot kan de bakomliggande omständigheterna ligga till grund för en sådan bedömning. (Se prop. 2007/08:115 s. 79 f., jfr artikel 3.2 i direktivet.)

Skadestånd på grund av personskada

31. Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada ska ersätta skadan (2 kap. 1 § skadeståndslagen, 1972:207). Skadestånd för person­skada omfattar ersättning för sjukvårdskostnad, inkomstförlust, fysiskt och psykiskt lidande eller av bestående lyte samt särskilda olägenheter till följd av skadan (5 kap. 1 § skadeståndslagen).

32. Som personskada räknas såväl fysiska som psykiska defekttillstånd, men för att psykiska besvär ska anses som personskada krävs att en medicinskt påvisbar effekt föreligger (se ”Schablonersättning vid grov vårdslöshet” NJA 2006 s. 738).

33. För att skadestånd ska kunna utgå krävs det alltså att en skada uppstått, att skadevållaren haft uppsåt eller varit oaktsam samt att det funnits ett orsakssamband mellan handlandet, eller underlåtenheten att handla, och skadan. Sambandet måste vara adekvat, vilket innebär att handlingen eller underlåtenheten ska ha orsakat skadan på ett inte alltför svårförutsebart, säreget eller avlägset sätt. I kontraktsförhållanden kan principen ha ett något avvikande innehåll, då det avgörande för frågan om skadan varit förutsebar är vad den ansvarige kunde ha räknat med vid avtalsslutet. (Se Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar, 7 uppl., 2021, s. 45 f.)

34. Vid prövningen av om skadeståndsgrundande oaktsamhet förekommit ska det göras en aktsamhetsbedömning. Vid denna ska hänsyn bland annat tas till om det finns någon standard för handlandet i den aktuella situationen eller vad som är brukligt i den verksamhet där skadan har uppkommit. Om tillräcklig ledning inte ges vid en sådan genomgång måste domstolen göra en mer allmän bedömning där risken för skada kan bilda en utgångspunkt. Vid bedömningen av ansvaret för skador som uppstår vid frivilligt deltagande i riskfyllda aktiviteter kan kraven på aktsamhet sättas lägre. (Se ”Hoppgropen” NJA 2021 s. 1050.)

Bedömning i detta fall

Det saknas skäl att ogiltigförklara avtalen

35. Den som spelar i målet aktuella spel ingår ett avtal med den som tillhandhåller speltjänsten varje gång spelaren betalar för att spela. Detta innebär att P.L. ingått ett nytt avtal med BML Group för varje insats han gjort på bolagets nätkasino.

36. Det har inte ifrågasatts att P.L., i vart fall från december 2011, led av spelberoende. Då spelberoende såväl i förarbeten som i praxis likställts med beroenden av alkohol och narkotika kan det inte uteslutas att spelberoende är en sådan omständighet som kan beaktas enligt 33 och 36 §§ avtalslagen (jfr p. 11).

37. Det är P.L. som har bevisbördan för att BML Group insett, eller borde ha insett detta.

38. Det har funnits ett visst samband mellan P.L:s aktivitet på nätkasinot och de reklamutskick och bonusar som han fick av BML Group. Av den i målet åberopade bevisningen framgår att i vart fall några av de bonuserbjudanden som BML Group erbjudit P.L. motiverats av att han kort dessförinnan förlorat en större summa pengar eller att han minskat sin spelaktivitet. Detta tyder på att BML Group i viss mån har haft någon form av bevakning kring P.L:s spelande.

39. Det är dock inte visat att BML Group haft vetskap eller borde haft vetskap om att P.L. led av spelberoende. Utöver den reaktiva marknadsföringen som bolaget haft är det inte visat att BML Group gjort några djupare analyser av P.L:s spelande, vilket det inte heller fanns någon skyldighet för BML Group att göra vid den i målet aktuella tidpunkten.

40. Detta gäller oaktat att BML Group hade kunnat göra en sådan analys om de själva valt att sammanställa P.L:s speldata. Möjligen kan det argumenteras att det gränsade till vårdslöshet att bolaget, med beaktande av de stora summor som är aktuella i målet, underlät att närmare ta reda på förhållandena, men denna underlåtenhet innebär inte att handlingssättet kan betecknas som ohederligt (jfr p. 14).

41. Då BML Group saknat vetskap om den omständighet som P.L. anser gör att avtalen strider mot tro och heder kan 33 § avtalslagen inte aktualiseras för någon av de aktuella avtalen i målet. I denna del bör det även beaktas att det rör sig om ett mycket stort antal individuella avtal som, enligt paragrafens ordalydelse, bör bedömas var och ett för sig.

42. Frågan blir då om avtalen kan jämkas eller ogiltigförklaras med stöd av 36 § avtalslagen. I denna del krävs inte att BML Group haft någon faktisk vetskap om spelberoendet, men det måste föreligga någon omständighet som gör att något eller flera avtalsvillkor är oskäliga. En del i detta kan vara hur avtalet förhåller sig till andra bestämmelser på området samt god affärssed.

43. Vid den i målet aktuella tidpunkten gällde inte spellagen och därmed inte det omsorgskrav om spelkunder som finns idag. Vid tidpunkten fanns inte heller något krav på måttfullhet i spelreklam (jfr dåvarande 47 a och b §§ lotterilagen). Bedömningen av BML Groups marknadsföring ska därmed göras mot marknadsföringslagen. (Jfr p. 22.)

44. Det har i målet inte framkommit att den marknadsföring som BML Group använde sig av stod i strid med lagstridighetsprincipen. I denna del beaktas att bolaget var registrerat på Malta och att inget annat framkommit än att maltesisk lagstiftning på området följts. (Jfr p. 23 och 27.)

45. Utifrån att BML Group inte ansetts ha varit medvetna om P.L:s spelberoende och med beaktade av att han själv registrerat sin e-postadress hos bolaget och inte valt att avsäga sig kontakter per e-post eller på annat sätt, trots att sådana möjligheter erinrats om i merparten av de e-postutskick som gjorts, kan inte marknadsföringen anses ha varit aggressiv på det sätt som avses i 7 och 7 a §§ marknadsföringslagen. Marknadsföringen kan inte heller anses stå i strid med den s.k. svarta listan. (Jfr p. 29.)

46. Det har inte lyfts fram att några specifika villkor i de individuella avtalen är oskäliga, utan snarare att en helhetsbedömning av avtalen ska göras. Mot bakgrund av att BML Group inte brutit mot vid tiden gällande lagstiftning eller på något annat sätt agerat i strid med god affärssed anser HD att det saknas skäl att tillämpa 36 § avtalslagen på de av P.L. frivilligt ingångna avtalen.

47. Då avtalen är giltiga kan inte heller någon obehörig vinst anses ha uppstått för BML Group (jfr p. 19).

BML Group är inte skadeståndsskyldiga

48. Dokumenterat psykiskt lidande på grund av spelberoende kan visserligen utgöra en personskada för vilket skadestånd kan utgå enligt skadeståndslagen. Vidare kan en verksamhetsansvarig åläggas skadeståndsansvar för personskada på grund av brister i sin verksamhet. Detta kräver dock uppsåt eller oaktsamhet från skadevållaren (jfr p. 32 och 34).

49. Det är i målet inte visat annat än att BML Group följt gällande lagstiftning. Mot den bakgrunden kan de inte anses ha agerat oaktsamt genom sin marknadsföring. Redan mot denna bakgrund kan inte P.L:s skadeståndsyrkande bifallas.

– – –

Domslut

HD ändrar Patent- och marknadsöverdomstolens dom och ogillar P.L:s talan.

– – –

HD (justitieråden Dag Mattsson, Eric M. Runesson, Stefan Reimer, Jonas Malmberg, referent, och Katrin Hollunger Wågnert) meddelade den 1 juli 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. BML Group tillhandahåller speltjänster över internet under kännetecknet Betsson. Bolaget bedriver sin verksamhet från Malta.

2. P.L. är bosatt i Sverige och var under åren 2009–2014 kund hos BML Group. Han spelade på datorsimulerade automatspel som bolaget erbjöd på sitt nätkasino, främst en digital variant av den typ av spelautomater som kallas för enarmade banditer. Den 16 januari 2012 blev han, på BML Groups initiativ, VIP-kund.

3. I oktober 2014 stängde BML Group av P.L. som kund, sedan han själv begärt det. Han sökte läkarhjälp och fick i december 2014 diagnosen spelberoende.

4. Den totala summan som P.L. spelade för (omsatte) uppgick till närmare 15 miljoner euro och hans sammantagna nettoförlust motsvarade närmare 8 miljoner kronor.

5. P.L. förde talan vid Patent- och marknadsdomstolen och yrkade att BML Group skulle förpliktas att betala närmare 16 miljoner euro till honom. Talan grundades i korthet på att BML Group känt till P.L:s spelmönster och därmed hans spelberoende samt riktat påträngande marknadsföring mot honom. Han argumenterade huvudsakligen utifrån att bolaget gjort en obehörig vinst, att transaktionerna skulle gå åter enligt 33 § avtalslagen eller lämnas utan avseende enligt 36 § samt att han vållats psykiskt lidande. Inledningsvis innefattade talan skadestånd enligt 37 § marknadsföringslagen (2008:486), jämför 46 a § i den lagen samt 1 kap. 3 och 4 §§ (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.

6. Patent- och marknadsdomstolen ogillade talan.

7. Patent- och marknadsöverdomstolen har ändrat domen och ålagt BML Group att betala 527 395 euro till P.L., motsvarande den nettoförlust P.L. gjort efter det att han blev VIP-kund. Enligt domstolen hade BML Group i vart fall från denna tidpunkt haft vetskap om att P.L. hade allvarliga spelproblem. Domstolen beaktade även att BML Group använt sig av en påträngande marknadsföring för en spelform som var förenad med betydande risk. Vid en samlad bedömning av omständigheterna ansåg domstolen att det med denna vetskap skulle strida mot tro och heder att göra gällande rättshandlingarna mot P.L. och att de därför var ogiltiga enligt 33 § avtalslagen. Prestationerna, dvs. P.L:s nettoförlust, skulle därmed gå åter.

8. Patent- och marknadsöverdomstolen har därutöver förpliktat BML Group att betala P.L. 10 000 kr i skadestånd för personskada i form av psykiskt lidande. Enligt domstolen har det funnits ett kausalt och tidsmässigt samband mellan bolagets påträngande marknadsföring och P.L:s skada. BML Group ansågs av oaktsamhet ha vållat P.L. psykiskt lidande, för vilket skadestånd skulle betalas.

Frågan i målet

9. Målet gäller främst frågan om det skulle strida mot tro och heder att göra gällande de rättshandlingar som lett till avtal om spel (33 § avtalslagen).

33 § avtalslagen

10. Enligt 33 § avtalslagen får en rättshandling (t.ex. en accept av ett avtalsanbud) inte göras gällande om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

11. Bestämmelsen i 33 § är avsedd för avtal som kommit till under ohederliga eller annars otillbörliga förhållanden och kan tillämpas t.ex. när en avtalspart på grund av sjukdom, berusning eller andra orsaker inte kunnat klart bedöma ett avtals innebörd eller verkningar (jfr Förslag till lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, lag om avbetalningsköp m.m., 1914, s. 134). Paragrafen tar i första hand, i likhet med lagens anslutande bestämmelser, sikte på en viss rättshandling men tillåter att en bredare bedömning görs av en avtalssituation och dess rättsliga och praktiska konsekvenser.

12. För att mottagaren av en rättshandling inte ska få göra den gällande mot den som företagit rättshandlingen krävs det alltså enligt 33 § vetskap om de omständigheter som gör att det skulle strida mot tro och heder att åberopa den. Det är inte tillräckligt att parten borde ha känt till dessa omständigheter.

13. Det har blivit möjligt för företag att använda digitala lösningar, såsom portaler, plattformar och appar, för att träffa avtal och hantera kundrelationer helt utan mänsklig medverkan eller att använda lösningarna som stöd för hanteringen. De digitala lösningarna är utformade för att kunna samla in och bearbeta stora mängder information om och från kunder. Lösningarna kan även vara designade för att på basis av informationen avge eller anta anbud, eller att lämna information och erbjudanden till kunderna.

14. Om ett företag använder sådan teknik för att samla in och bearbeta uppgifter om enskilda kunders beteenden och preferenser och lägger uppgifterna till grund för automatiserade beslut att anta anbud eller lämna erbjudande eller använder dem som stöd för sådana beslut, är detta en omständighet som innebär att företaget – vid tillämpningen av 33 § avtalslagen – som utgångspunkt måste anses ha vetskap om den information som tekniken ger tillgång till och företaget använder.

Spelproblem och spelberoende

15. Uttrycket spelproblem brukar användas som beteckning för att en person har bristande kontroll över sitt spelande när detta ger upphov till påtagliga negativa konsekvenser.

16. Spelberoende (numera hasardspelsyndrom) är en klinisk diagnos som ges till personer i den grupp som har allra störst spelproblem. Det är fråga om ett beroende av liknande slag som alkohol- och narkotikaberoende. Diagnosen hasardspelsyndrom beskrivs i diagnosmanualen DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) som används allmänt inom svensk hälso- och sjukvård. Manualen utgår från nio kriterier som indikerar att personen förlorat kontrollen över sitt spelande. Kriterierna innefattar att spelaren

• ständigt tänker på spel,

• behöver spela med allt större summor för att uppnå den
önskade spänningen,

• flera gånger har misslyckats med att sluta spela,

• blir rastlös eller irriterad vid försök att sluta spela,

• spelar för att slippa tänka på sina problem eller liknande,

• återvänder en annan dag för att vinna tillbaka förluster,

• ljuger om sitt spelande och

• har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning eller liknande på grund av sitt spelande.

17. För att få diagnosen hasardspelsyndrom krävs att personen uppfyller minst fyra av kriterierna under en tolvmånadersperiod. Ju fler kriterier en person uppfyller, desto svårare är graden av hasardspelsyndrom.

Om regleringen av spelmarknaden

18. Under den tid som är aktuell i målet gällde 1994 års lotterilag. Lagen omfattade det som nu benämns datorsimulerat automatspel.

19. Lotterilagen utgick från ett generellt tillståndskrav för lotterier och alla tillstånd stod under offentlig kontroll. I princip kunde endast tre aktörer få lotteritillstånd: staten, hästsporten och folkrörelserna. Ingen svensk spelanordnare hade tillstånd att anordna datorsimulerade automatspel (se SOU 2017:30 s. 362).

20. Lagen var tillämplig på spel som anordnades i Sverige, men hindrade inte att spel som anordnades utomlands var öppna via internet. Det var inte förbjudet för svenska konsumenter att delta i sådana utländska lotterier. Däremot var det straffbart att i Sverige främja lotterier som anordnades utomlands.

21. I lotterilagen fanns inte några uttryckliga regler om att sociala och hälsomässiga hänsyn skulle iakttas i spelverksamheten. Systemet var i stället sådant att föreskrifter om spelansvar togs in i de beslut och anvisningar som utfärdades tillsammans med tillstånden. I lagen fanns ursprungligen inte heller några särskilda krav avseende marknadsföringen. Bestämmelser om marknadsföring fanns som villkor i de tillstånd som beviljats. Villkoren kunde innehålla förbud mot marknadsföring av värdeautomatspel, medan marknadsföring av lotterier och vadhållning fick förekomma, under förutsättning att den var särskilt måttfull. Det kunde också anges att marknadsföringen skulle vara socialt ansvarstagande och inte fick vara aggressiv eller påträngande. 
(Se prop. 2016/17:8 s. 27.)

22. Krav på marknadsföringen av spel utvecklades även vid sidan av lotterilagen. År 2013 antog Spelbranschens Etiska Råd riktlinjer för ansvarsfull marknadsföring av spel om pengar som påbjuder restriktivitet i fråga om reklam till sårbara och utsatta grupper i samhället (se prop. 2016/17:8 s. 21 och 28). Enligt Europeiska kommissionens rekommendation om konsumentskydd i samband med onlinespel från 2014 bör marknadsföring inte rikta sig mot sårbara grupper.

23. Ett uttryckligt krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel infördes 2016 i lotterilagen.

24. Spellagen (2018:1138), som 2019 ersatte lotterilagen, innebar en genomgripande omreglering av förutsättningarna för den svenska spelmarknaden. Det tidigare förbudet för andra än staten, hästsporten och folkrörelserna att få bedriva spelverksamhet är ersatt med ett licenssystem. Avsikten är att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en licens, och att aktörer utan licens ska stängas ute. Spellagen har ett vidare territoriellt tillämpningsområde än lotterilagen och omfattar allt spel som tillhandahålls i Sverige, även spel som anordnas utomlands men som över internet riktas till den svenska marknaden.

25. Enligt spellagen har en licenshavare en långtgående skyldighet att skydda spelarna mot överdrivet spelande och det ställs krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel. Som en del av detta spelansvar begränsas licenshavares möjligheter att erbjuda eller lämna bonus. Bonus får bara lämnas vid det första tillfället då en spelare spelar på något av licenshavarens spel, om det inte är fråga om spel för allmännyttiga ändamål. Skälet till denna begränsning är att bonuserbjudanden lockar spelare med problem att fortsätta sitt spelande och upprätthåller spelandet på ett sätt som kan anses ohälsosamt (se prop. 2017/18:220 s. 155).

Bedömningen i detta fall

26. Parterna har inte utvecklat hur avtalsbindningen mellan BML Group och P.L. sett ut och vad den närmare inneburit. Det har framkommit att P.L. öppnat ett spelkonto hos BML Group och att han på kontot gjort insättningar. För varje spel har pengar dragits från spelkontot, och när han vunnit har pengar satts in. BML Group har även satt in medel på spelkontot i form av bonusar och gåvor. Det ligger närmast till hands att uppfatta situationen så att BML Group och P.L. senast när han öppnade spelkontot träffat en form av ramavtal för det framtida spelandet och att de enskilda spelen innebär ett rättshandlande med avtalsverkan inom ramen för detta ramavtal. Rättshandlandet har skett utan någon mänsklig medverkan genom automatiserade beslut från BML Groups sida.

27. Av utredningen framgår att BML Group har samlat in omfattande och detaljerad information om P.L:s spelande. Uppgifterna har funnits tillgängliga och sökbara för BML Group. I.M., tidigare professor med inriktning på statistik och med mångårig erfarenhet av spelbranschen, har beskrivit att det normala är att spelbolag genom digitala lösningar har full insyn och kontroll över data om kundernas spelande. Uppgifterna används för att utveckla och skräddarsy produkter och för att prova ut hur kunderna kan lockas att spela. Den analys som hon gjort av P.L:s speldata visar också att det finns en tydlig samvariation mellan hans spelande och BML Groups marknadsföring mot honom i form av bl.a. bonusar och gåvor.

28. Utredningen ger tillräckligt stöd för att BML Group haft tillgång till och använt de insamlade uppgifterna om P.L. på ett sådant sätt att bolaget vid tillämpningen av 33 § avtalslagen måste anses ha haft vetskap om P.L:s spelbeteende.

29. I december 2014 fick P.L. fastställt diagnosen spelberoende (numera hasardspelsyndrom). Mot bakgrund av redovisade speldata och vad P.L. berättat finns det inget tvivel om att han långt tidigare uppfyllde kriterierna för spelberoende.

30. Flertalet av dessa kriterier avser att spelandet får negativa konsekvenser för den spelande, såsom att han eller hon drabbas av abstinens, ljuger om sitt spelande och genom detta äventyrar arbete eller relationer. Den speldata som BML Group haft tillgång till ger i och för sig inga direkta uppgifter om vilka konsekvenser spelandet fick för P.L. Bolaget kan därför inte anses ha haft kännedom om att P.L. uppfyllde de medicinska kriterierna för diagnosen spelberoende.

31. Däremot framgår av BML Groups speldata att P.L. spelat för anmärkningsvärt stora belopp och att han ofta spelat påfallande många spel per dag och därmed ägnat mycket tid åt sitt spelande. Det framgår också att han över tid satsat allt större summor per spel. Vidare förekom att han upprepade gånger per dag satte in medel på sitt spelkonto, och därigenom försökte vinna tillbaka förluster. Som Patent- och marknadsöverdomstolen funnit visade P.L:s speldata härigenom tydliga tecken på att han tappat kontrollen över sitt spelande, i vart fall från det att han blev VIP-kund. BML Group måste därför från denna tid anses ha haft vetskap om att P.L. haft allvarliga spelproblem. Det finns, utifrån hur talan är utformad, inte skäl för HD att ta ställning till om BML Group redan tidigare haft sådan vetskap.

32. BML Group har under den aktuella tiden fortlöpande riktat uppsökande marknadsföring mot P.L. i form av e-postmeddelanden och sms. Det har varit fråga om nyhetsbrev och allmän reklam, men också i stor omfattning erbjudanden direkt utformade för P.L. om bonusar och liknande som behövt omsättas i spel inom en viss tidsfrist för att kunna utnyttjas. Sådana erbjudanden har även framförts av anställda vid BML Group som uppgett att de var P.L:s kontaktpersoner. Marknadsföringen måste, på sätt som Patent- och marknadsöverdomstolen gjort, betecknas som klart påträngande. Det har rört sig om speluppmaningar som riktat in sig på en person som på grund av allvarliga spelproblem befann sig i ett ytterst utsatt läge och som i praktiken saknade tillräckliga möjligheter att värja sig.

33. Den form av spel som BML Group erbjudit och P.L. spelat är, som framgår av utredningen, en av de mest riskfyllda spelformerna i beroendehänseende, vilket BML Group måste ha känt till. Det kan konstateras att det, under den tid som är aktuell, inte kan anses ha varit allmänt accepterat och tillbörligt att i Sverige erbjuda spel av detta slag, låt vara att det kan ha saknats särskilda sanktioner mot den som från utlandet erbjöd spelet. Inte heller var bonusar en godtagen form av marknadsföring för spel om pengar. Numera är det möjligt att få licens för kommersiellt datorsimulerat automatspel men spelen är kringgärdade av regler om spelansvar, och möjligheten att erbjuda bonus är starkt begränsad.

34. Slutsatsen är att omständigheterna var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa de spel som P.L. genomförde sedan han blev VIP-kund och att BML Group måste antas ha haft sådan vetskap. De aktuella rättshandlingarna från P.L:s sida kan därför enligt 33 § avtalslagen inte göras gällande.

35. Prestationerna ska därmed gå åter på det sätt som Patent- och marknadsöverdomstolen funnit. BML Group har inte visat att bolaget haft några kostnader som ska beaktas i sammanhanget.

36. Det finns inte tillräckligt stöd för att BML Group ska åläggas att betala skadestånd till P.L. för psykiskt lidande.

37. Sammanfattningsvis ska Patent- och marknadsöverdomstolens domslut ändras enbart på så sätt att P.L:s yrkande om skadestånd för psykiskt lidande ska ogillas. I övrigt ska domen fastställas.

Domslut

HD ändrar Patent- och marknadsöverdomstolens dom enbart på så sätt att P.L:s yrkande om skadestånd ogillas (punkten 2 b i Patent- och marknadsöverdomstolens domslut). I övrigt fastställs Patent- och marknadsöverdomstolens domslut.

– – –

 

 

 

^[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder).