Referat

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot M.K. för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund enligt följande gärningsbeskrivning.

M.K. har tillsammans och i samförstånd med andra gärningspersoner ingett en låneansökan med oriktiga uppgifter och falska handlingar till Danske Bank. Gärningspersonerna lurade på det sättet företrädare för banken att bevilja och betala ut ett lån om 1 581 950 kronor. Vilseledandet innebar vinning för gärningspersonerna och skada för målsäganden. Det hände mellan den 1 augusti 2018 och den 31 oktober 2018 i Stockholm eller på annan plats, Sverige.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom falska handlingar använts och gärningen avsett ett betydande värde.

M.K. begick gärningen med uppsåt.

M.K. förnekade gärningen.

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Simon Mellin) anförde i dom den 13 maj 2022 följande.

Bakgrund

Ekobrottsmyndigheten inledde sommaren 2020 en utredning av en låneförmedling. Flera personer åtalades och dömdes för att ha hjälpt bostadssökande att erhålla bolån hos olika banker genom att vilseleda bankerna (se Stockholms tingsrätts dom den 16 februari 2022 i mål nr B 825-21). Spaning och avlyssning bedrevs under sommaren och hösten 2020. Under Ekobrottsmyndighetens utredning identifierades personer som misstänktes ha fått hjälp av verksamheten. Enligt åklagaren har M.K. fått hjälp av förmedlingen.

– – –

Utredningen

M.K. har hörts över åtalet. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat elektronisk låneansökan, undertecknad låneansökan, adressuppgift, falska arbetsgivarintyg och lönebesked, skuldebrev, inkomstuppgifter samt kontoutdrag.

M.K. har som skriftlig bevisning åberopat e-postmeddelanden, erinran, begäran om kompletterande förundersökningsåtgärder, kompletterande erinran, begäran om uppgifter, användarinformation och dokument med användaruppgifter.

– – –

Domskäl

Utgångspunkter för bedömningen

För bedrägeri döms den som genom vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är (9 kap. 1 § BrB). I straffstadgandet ligger brottsrekvisitet förmögenhetsöverföring, vilket innebär att vinningen och skadan ska stå i visst samband med varandra, dvs. att de utgör olika sidor av samma ekonomiska förändring. Frågan om förmögenhetsöverföring ska bedömas utifrån förhållandena vid låneutbetalningen. Rekvisitet att skada ska ha uppkommit för den vilseledde innebär inte att gärningen måste ha orsakat denne en faktisk skada, utan det räcker att en beaktansvärd risk för slutlig förlust har uppstått. (Se t.ex. Hovrätten för Västra Sveriges dom den 30 november 2016 i mål nr B 1617-15 och Svea hovrätts dom den 14 december 2018 i mål nr B 11377-17).

Inledningsvis är genom utredningen i målet följande utrett. M.K. köpte en lägenhet – – – för 1 860 000 kr. För finansiering av bostaden ansökte och beviljades M.K. bolån i Danske Bank med ett belopp om 1 581 950 kr. Som säkerhet för lånet har banken fått pant i bostaden. I ansökan angavs att M.K. var fast anställd på Kantat Bygg AB med en månadslön om 43 500 kr. Tillsammans med låneansökan ingavs falska lönebesked och arbetsgivarintyg. Av åberopade inkomstuppgifter framgår att M.K. under 2018 hade en fastställd förvärvsinkomst om 301 500 kr. Inkomsterna kom huvudsakligen från McDonalds (A.S. AB). Den aktuella kontantinsatsen har finansierats genom lån.

Skuld

Tingsrätten konstaterar att det genom utredningen har klarlagts att det har ingetts en bolåneansökan med oriktiga uppgifter och falska handlingar till Danske Bank. Genom detta förfarande lurades företrädare för Danske Bank att bevilja och betala ut det aktuella lånet. Tingsrätten anser att det genom utredningen är klarlagt att gärningen har ägt rum mellan de tidpunkter som angetts av åklagaren.

Tingsrätten anser vidare att förfarandet, där M.K. beviljats ett lån på felaktiga grunder, rent allmänt inneburit vinning för honom, då han inte skulle ha beviljats den aktuella krediten – inklusive aktuella lånevillkor – om banken hade känt till de egentliga ekonomiska förhållandena.

Vad avser frågan om skada konstaterar tingsrätten att det inte har förekommit någon nämnvärd utredning i målet avseende skadan för banken eller storleken på denna. Banken har i och för sig haft pant i den bostad som köptes för de lånade pengarna. M.K. har också amorterat och betalat ränta i enlighet med lånevillkoren. För att rekvisitet skada ska vara uppfyllt är det dock, i enlighet med vad som angetts ovan, tillräckligt att det har uppstått en beaktansvärd risk för slutlig förlust. Skada föreligger generellt om den vilseledde genom en transaktion utsätter sig för större risk för förlust än denne räknat med (se t.ex. Hovrätten för Västra Sveriges dom den 30 november 2016 i mål nr B 1617-15). Eftersom M.K. haft sämre återbetalningsförmåga än vad som framgått av den information som lämnades till banken har banken genom att bevilja det aktuella lånet utsatt sig för en större risk för förlust än vad den räknat med. Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att det har funnits en beaktansvärd risk för slutlig förlust. Förfarandet har således inneburit skada för banken.

Tingsrätten anser alltså att de objektiva förutsättningarna för att ett bedrägeri ska vara för handen är uppfyllda och övergår till att pröva om M.K. haft uppsåt till gärningen.

Följande konstateras i fråga om M.K:s uppsåt. Danske Bank har vilseletts i enlighet med vad som angetts ovan. Vid tidpunkten för gärningen hade M.K. bott i Sverige i fyra år. Han var bankkund hos Swedbank men har inte kontaktat Swedbank angående frågan om bolån. M.K. blev uppringd av en okänd man som påstod att han arbetade på en bank. Han trodde inte att han hade tillräckligt med pengar. Det har inte framkommit att M.K. hade bett om att bli uppringd eller liknande. M.K. visste inte med säkerhet om kontoret där mötet ägde rum var ett bankkontor. Han och mannen kommunicerade genom Whatsapp, vilket enligt tingsrätten framstår som ett osedvanligt sätt att kommunicera med banken. M.K. signerade också flera handlingar via Bank-ID trots att han inte visste vad han signerade. Av utredningen framgår att Danske Bank har skickat en förifylld låneansökan med felaktiga uppgifter för underskrift till M.K:s adress. Åklagaren har inte styrkt att M.K. har undertecknat den förifyllda handlingen. Däremot är det besvärande för M.K. att handlingen har skickats till hans adress och sedan, på något sätt, skrivits under och skickats tillbaka till Danske Bank. Enligt tingsrättens uppfattning har även omständigheterna avseende utförda transaktioner betydelse som bevisfaktum avseende M.K:s uppsåt. Mannen som påstod att han arbetade för Danske Bank har förmått M.K. att ta ett lån hos Bigbank Sverige och sedan överföra pengar till mannen. Mannen har också förmått M.K. att överföra 100 100 kr till ett privatkonto. Det framstår, enligt tingsrättens uppfattning, som egendomligt att en bankman hos Danske Bank skulle hjälpa M.K. att ta ett bolån hos Bigbank Sverige och sedan förmå honom att överföra pengarna till bankmannen. M.K. har uppgett att mannen sade att om han inte överförde pengar så skulle han inte få någon bostad och hamna i skuld angående lägenheten. Det framstår, enligt tingsrättens uppfattning, också som egendomligt att en bankman skulle fälla sådana uttalanden. M.K. har uppgett att han, trots vad som ovan angetts, trodde att mannen arbetade för Danske Bank. Han har dock berättat att han ”undrade” om det är det sättet man köper lägenhet på. Det konstateras också att den ersättning som utgått för mannens tjänst – 224 000 kr enligt vad som uppgetts sakframställningsvis – framstår som exceptionellt hög.

Tingsrätten bedömer sammantaget, mot bakgrund av ovan redovisade omständigheter, att M.K. måste ha insett att det fanns en risk för att banken skulle vilseledas genom oriktiga uppgifter. Mot bakgrund av bl.a. sättet kontakt etablerades med den okända mannen, att M.K. var osäker på om de verkligen möttes upp på ett bankkontor, att parterna kommunicerat via Whatsapp, att M.K. signerat handlingar via Bank-ID utan att veta vad han skrev under, att den okända mannen hjälpte M.K. att få blancolån hos andra banker än Danske Bank och att en osedvanligt hög ersättning utgått för mannens tjänst framstår det som uteslutet att M.K. inte skulle ha förstått att mannen sysslade med otillbörlig verksamhet. M.K., som undrade om det var det sättet man köper lägenhet på, har trots nämnda förhållanden inte genomfört några kontroller av mannens verksamhet utan fortsatt parternas samarbete. Han bedöms därför också ha förhållit sig likgiltig inför risken för att banken vilseleddes genom förfarandet. M.K:s invändningar bedöms inte motbevisa det som läggs honom till last. Enligt tingsrättens bedömning är det därför styrkt att han, tillsammans och i samförstånd med andra gärningspersoner, har begått gärningen med i vart fall ett s.k. likgiltighetsuppsåt.

Rubricering

Av 9 kap. 3 § andra stycket BrB följer att det vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt ska beaktas bl.a. om gärningsmannen använt en urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. BrB eller om gärningen annars avsett betydande värde. Huruvida brottet är att anse som grovt avgörs efter en helhetsbedömning, varför även andra omständigheter än de som anges i bestämmelsen kan vara av betydelse.

Det är utrett att falska handlingar användes i samband med vilseledandet. Tingsrätten bedömer dock att åberopad bevisning inte ger stöd för att M.K. måste ha insett att det, utöver oriktiga uppgifter, användes falska handlingar. Lånet som betalades ut har i och för sig avsett ett betydande belopp. Även om beaktansvärd fara för slutlig förlust har förelegat konstateras att det varken har påståtts eller visats att skadan uppgår till ett visst belopp. Mot denna bakgrund anser tingsrätten vid en sammantagen bedömning att omständigheterna i målet är sådana att gärningen ska rubriceras som ett brott av normalgraden.

Artikel 6 Europakonventionen

– – –. Tingsrätten, som bl.a. konstaterar att M.K. getts insyn i utredningen och haft möjlighet att återkomma med tydligare bevisuppgift och bevistema, anser vid en sammantagen bedömning inte att M.K. har förvägrats rätt till en rättvis rättegång artikel 6 Europakonventionen i enlighet med vad som påståtts.

Påföljd m.m.

M.K. döms för bedrägeri av normalgraden. Han är tidigare ostraffad. Tingsrätten anser att straffvärdet för brottet han döms för motsvarar ett kortare fängelsestraff. Det saknas särskild anledning att befara att M.K. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bestäms därför till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Domslut

Tingsrätten dömde M.K. för bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket BrB. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 160 kr.

Svea hovrätt

Åklagaren och M.K. överklagade i Svea hovrätt.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma M.K. för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund och förena den villkorliga domen med ett högre antal dagsböter än tingsrätten gjort.

M.K. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsråden Anne Mellqvist, Henrik Matz, referent, och Viveca Lång) anförde i dom den 16 december 2022 följande.

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat samma bevisning som i tingsrätten. M.K. har dessutom åberopat ytterligare skriftlig utredning i hovrätten.

Tingsrätten har redogjort för den utredning som åklagaren har lagt fram och hur den har värderat denna. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det är styrkt att M.K. tillsammans och i samförstånd med andra gärningspersoner har gjort sig skyldig till bedrägeri.

När det gäller frågan om M.K. som ett led i bedrägeriet tillsammans och i samförstånd med andra också har gett in falska handlingar till banken kommer hovrätten till en annan slutsats än tingsrätten. Mot bakgrund av omständigheterna vid låneansökan, särskilt att låneansökningsblanketten av banken skickats till M.K:s hemadress för påskrift och att det av hans egna uppgifter framgår att han med bank-id signerat olika handlingar utan att veta innehållet i dem, är det enligt hovrättens mening styrkt att han insett risken för och även förhållit sig likgiltig till det förhållandet att falska handlingar kommit till användning vid brottet. Det är alltså utrett att M.K. haft uppsåt i förhållande till den omständigheten att falska handlingar getts in till banken vid genomförandet av bedrägeriet.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens överväganden i frågan om bedrägeribrottet ska rubriceras som grovt med hänsyn till att det har avsett ett betydande värde. I likhet med tingsrätten menar alltså hovrätten att denna omständighet inte ger skäl att bedöma brottet som grovt. Däremot bör bedrägeribrottet rubriceras som grovt med hänsyn till att falska handlingar kommit till användning.

M.K. ska alltså dömas för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Som en följd av det sagda ska den villkorliga domen förenas med ett högre antal dagsböter än vad tingsrätten har bestämt. Tingsrättens dom ska därför ändras även i påföljdsdelen.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på följande sätt:

a) Hovrätten dömer M.K., i stället för bedrägeri, för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund enligt 9 kap. 3 § samt 14 kap. 1 och 10 §§ BrB.

b) Hovrätten bestämmer antalet dagsböter som den villkorliga domen förenas med till 100.

Högsta domstolen

M.K. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet mot honom.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning beträffande de faktiska omständigheterna samt uppsåt.

Det inhämtades ett yttrande från Svenska Bankföreningen.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Petter Asp, Stefan Reimer, referent, 
Cecilia Renfors och Margareta Brattström) meddelade den 20 november 2024 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1. Ekobrottsmyndigheten inledde sommaren 2020 en utredning av en illegal låneförmedlingsverksamhet. Verksamhetens affärsidé var att hjälpa personer som inte uppfattades som kreditvärdiga att få bolån, bl.a. genom att tillhandahålla falska handlingar i form av lönebesked och arbetsgivarintyg. En av dessa bolånekunder var M.K.

2. M.K. köpte en bostadsrättslägenhet i september 2018. För finansiering av bostaden ansökte och beviljades M.K. bolån i Danske Bank med ett belopp om 1 581 950 kr. Som säkerhet för lånet hade banken pant i bostadsrätten. I låneansökan angavs att M.K. var fast anställd på ett byggföretag med en månadslön om 43 500 kr och att han inte hade några skulder. Tillsammans med låneansökan ingavs falska lönebesked och arbetsgivarintyg. I själva verket hade M.K. en betydligt lägre lön (25 125 kr) samt skulder. Han arbetade inte på byggföretaget, var inte fast anställd och han finansierade därtill kontantinsatsen genom ett s.k. blancolån.

3. M.K. har betalat ränta och amortering till banken i enlighet med villkoren i låneavtalet. När banken fick kännedom om att M.K. hade lämnat oriktiga uppgifter och gett in falska handlingar i samband med låneansökan sade banken upp låneavtalet. Avvecklingen av kreditförhållandet innebar ingen faktisk förlust för banken.

4. M.K. åtalades för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund enligt följande gärningsbeskrivning.

M.K. har tillsammans och i samförstånd med andra gärningspersoner ingett en låneansökan med oriktiga uppgifter och falska handlingar till Danske Bank. Gärningspersonerna lurade på det sättet företrädare för banken att bevilja och betala ut ett lån om 1 581 950 kronor. Vilseledandet innebar vinning för gärningspersonerna och skada för målsäganden. Det hände mellan den 1 augusti 2018 och den 31 oktober 2018 i Stockholm eller på annan plats, Sverige.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom falska handlingar använts och gärningen avsett ett betydande värde.

M.K. begick gärningen med uppsåt.

5. Tingsrätten dömde M.K. för bedrägeri av normalgraden och bestämde påföljden till villkorlig dom och 50 dagsböter.

6. Hovrätten har gjort samma bedömning i skuldfrågan som tingsrätten, förutom såvitt avser M.K:s uppsåt. Till skillnad från tingsrätten har hovrätten ansett att hans uppsåt omfattade även den omständigheten att falska handlingar kommit till användning vid gärningen. Hovrätten har därför dömt M.K. för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund. Påföljden har bestämts till villkorlig dom och 100 dagsböter.

7. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning beträffande de faktiska omständigheterna samt uppsåt.

8. Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vittnesförhör har i HD hållits med A.A. och A.V., som är anställda på Danske Bank.

Frågan i HD

9. Målet gäller förutsättningarna för ansvar för bedrägeri när någon har beviljats bolån och har använt oriktiga uppgifter och falska handlingar vid låneansökan, främst frågan om skada har uppkommit för långivaren.

Lagregleringen om bedrägeri

10. Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, ska dömas för bedrägeri till fängelse i högst två år (se 9 kap. 1 § första stycket BrB).

11. För grovt bedrägeri är straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas bl.a. om gärningsmannen använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller om gärningen avsett ett betydande värde. (Se 9 kap. 3 §.)

12. När ett bedrägeri bedöms som grovt på grund av att det har använts falska handlingar ska dömas för grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning eller grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund (jfr 14 kap. 1 och 10 §§).

Ansvarsförutsättningar för bedrägeri

Vilseledande och disposition

13. En första förutsättning för bedrägeri är att det har förekommit ett vilseledande. Huvudfallet av vilseledande utgörs av att gärningsmannen framkallar en oriktig föreställning hos någon. Men ett vilseledande kan också ske genom att vidmakthålla eller förstärka en oriktig föreställning som personen redan har.

14. Vidare fordras att den vilseledde genom den felaktiga föreställningen förmås att vidta en disposition, dvs. att göra eller underlåta något. Vilseledandet ska alltså vara styrande eller motiverande för den vilseleddes beslut. Det kan uttryckas så att bedrägeri förutsätter att det är den oriktiga föreställningen som förmår den vilseledde till dispositionen. När det står klart att vissa faktorer regelmässigt är av stor betydelse för en särskild typ av disposition – t.ex. miltal vid försäljning av bilar eller inkomstuppgifter vid upptagande av bolån – kan man normalt utgå ifrån att ett vilseledande har haft betydelse för den vilseleddes handling eller underlåtenhet på det sätt som krävs, om det inte är fråga om avvikelser som är obetydliga.

Skada och vinning

15. Ansvar för bedrägeri förutsätter slutligen att den disposition som den vilseledde företar innebär ekonomisk vinning för gärningsmannen och ekonomisk skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är (kravet på förmögenhetsöverföring). Ordet ”innebär” markerar att det ska finnas en omedelbar koppling mellan dispositionen och förmögenhetsöverföringen. Frågan om kravet på förmögenhetsöverföring är uppfyllt ska bedömas utifrån förhållandena vid dispositionen.

16. En skada för den vilseledde har uppkommit om hans eller hennes ekonomiska läge har försämrats. För att en skada ska föreligga räcker det med att dispositionen innebär en beaktansvärd risk för slutlig förlust. Det finns således inget krav på att förlusten faktiskt realiseras. (Se NJA II 1942 s. 329, ”Betalningsuppdraget hos Postgirot” NJA 1988 s. 692 och ”Den falska budgivningen” NJA 2016 s. 39 p. 15 och 16.)

Särskilt om skada vid kreditbedrägeri

17. Vid kreditbedrägeri föreligger skada om den vilseledde vid ett beviljande av krediten får en fordran mot gärningsmannen som är något osäkrare än vad som fanns anledning att räkna med, och den därmed inte kan överlåtas till sitt fulla värde. Skada kan således föreligga redan när ett lån beviljas, om detta innebär att långivaren får en fordran som är mer osäker än vad han eller hon till följd av vilseledandet trodde. Är fordringen helt säker föreligger däremot inte någon skada. Den kan då i princip överlåtas till sitt fulla värde. (Jfr Agneta Bäcklund m.fl., Brottsbalken, suppl. 24, januari 2024, BrB 9:1 s. 17 f., Nils Jareborg, Brotten, andra häftet, Förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 1986, s. 375 f. och Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 236.)

18. På ett generellt plan kan detta uttryckas så att det för att skada ska föreligga är tillräckligt att krediten innebär en större risk för förlust än vad den vilseledde har haft anledning att räkna med.

19. Värdet av en kreditfordran kan påverkas av om den är förenad med en säkerhet i form av panträtt. Fordrans värde vid utlåningstillfället är emellertid beroende av kredittagarens vilja och förmåga att betala. En fordran mot en person som saknar betalningsförmåga är mindre värd än en fordran mot en person som både har vilja och förmåga att kunna betala, även om det finns full säkerhet för fordran. Den eventuella pantens värde får därför sällan någon avgörande betydelse för skadebedömningen vid tillämpning av bedrägeribestämmelsen.

Bedömningen i detta fall

20. M.K. har i sin låneansökan uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter om sin ekonomi och sina anställningsförhållanden (se p. 2). De oriktiga uppgifterna i låneansökan och de falska handlingarna har inneburit att banken fått en oriktig föreställning i dessa hänseenden. Banken har alltså vilseletts.

21. Det får redan med hänsyn till det sätt på vilket uppgifterna skiljer sig från de verkliga förhållandena anses stå klart att det är bankens oriktiga uppfattning om M.K:s lön och anställningsförhållanden som har lett till att banken beviljat lånet. Att så varit fallet framgår också av A.A:s vittnesmål.

22. De verkliga inkomsterna och ekonomiska förhållandena har avsevärt skiljt sig från de som angavs i låneansökan. Det är därför styrkt att lånefordran har varit mer osäker och lånet inneburit en större risk för förlust än vad banken haft anledning att räkna med. Att det har funnits en säkerhet i form av pant i bostadsrätten saknar betydelse (se p. 19).

23. Brottet bör – särskilt med hänsyn till att falska handlingar har använts – bedömas som grovt. M.K. ska alltså dömas för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund.

24. Det saknas anledning att frångå vad hovrätten har bestämt i fråga om påföljd. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.