Referat

Allmän åklagare framställde vid Malmö tingsrätt det yrkande som framgår av tingsrättens beslut.

Malmö tingsrätt

I protokoll över handläggning den 11 december 2023 antecknade tingsrätten bl.a följande.

Åtal väcktes den 1 december 2023 för grovt sabotage mot blåljusverksamhet, grov mordbrand, mordbrand och försök till grov skadegörelse den 3–4 september 2023 i samband med upplopp – – – i Malmö.

Åklagaren har den 24 oktober 2023 såsom förundersökningsledare begärt att Malmö tingsrätt förelägger – – – TT Nyhetsbyrån AB (TT), AB Dagens Nyheter (DN), Expressen Lifestyle AB (Expressen), – – – Sydsvenska Dagbladet AB (Sydsvenskan), Sveriges Television Aktiebolag (SVT) och TV4 AB (TV4) att till förundersökningsledaren i aktuellt ärende utge kopia av allt filmat och fotograferat material som bolagen innehar från upploppet – – – i Malmö den 3–4 september 2023. – – –

Åklagaren har som grund för sin talan om editionsföreläggande angett att ovannämnda händelse har resulterat i en förundersökning om främst grovt sabotage mot blåljusverksamhet, mordbrand och grov mordbrand. Vid händelsen har ett antal fotografer, både frilans och anställda av mediabolag, varit på plats och dokumenterat genom fotografier och/eller film. Polisen har den 9 oktober 2023 fått avslag på sin begäran att få ut materialet från angivna bolag. Det är förundersökningsledarens uppfattning att filmmaterialet kan vara av stor vikt för ärendet eftersom filmen och fotografierna kan ha fångat personer av intresse i målet, bl.a. de personer som är frihetsberövade men även ytterligare medmisstänkta som en bieffekt. Begärt material ska kunna bevisa de misstänktas brottsliga agerande (främst stenkastning mot polis och anläggande av eld i bilar och annan egendom) och att de har agerat gemensamt. – Det ska särskilt poängteras att begäran inte avser vem som har filmat och fotograferat materialet utan endast själva bildmaterialet som sådant.

Motparterna har bestritt begäran och utvecklat skälen för detta. Invändningarna har sammanfattningsvis rört följande frågor.

– Enligt TV4 – – – finns opublicerat material inte längre kvar hos bolagen eller hos någon annan som hanterat materialet för bolagens räkning. Det saknas därför skäl att bifalla en edition.

– Edition kan endast avse ”skriftliga handlingar”. Fotografier och filmat material utgör inte skriftliga handlingar i bestämmelsens mening.

– Begäran är oprecis och allmänt hållen och uppfyller inte de krav på identifikation som följer av rättegångsbalkens regler och som måste vara uppfyllda för att syn eller edition ska kunna bifallas.

– Det måste framgå att materialet som begärs kan antas äga betydelse som bevis. Åklagaren anför att filmerna och fotografierna kan ha fångat personer av intresse i målet, bl.a. de personer som är frihetsberövade men även ytterligare medmisstänkta. Det är inte tillåtet att begära edition i syfte att efterforska potentiellt viktigt material. Begäran om edition/syn är inte ett verktyg för att utreda vad som hänt, utan är tillvägagångssätt för att inhämta bevis.

– Det foto- och filmmaterial som omfattas av åklagarens begäran utgör i sig meddelanden för publicering som omfattas av meddelarfrihet. Åklagarens yrkande omfattar dessutom material som är av den arten att det vid ett utlämnande skulle riskera att röja eller på annat sätt identifiera personer som framträtt eller lämnat uppgifter för publicering i grundlagsskyddade medier, till exempel intervjupersoner. Det gäller både med avseende på materialets innehåll och därtill hörande metadata. Editionsbegäran är oförenlig med informationsskyddsreglerna i grundlagen och rättegångsbalken.

– Begäran bör även avslås med tillämpning av proportionalitetsprincipen, då de potentiella fördelar i förundersökningshänseende som ett editionsföreläggande eventuellt hade kunnat bidra till, inte skulle stå i proportion till de motstående intressen som gör sig gällande i målet.

Tingsrätten (rådmannen Christina Nilsson) anförde följande i beslut den 11 december 2023.

SKÄL

En åklagare har enligt 23 kap. 14 § RB jämförd med 38 kap. 2 § RB möjlighet att begära edition av en handling eller exhibition av ett föremål som kan antas ha betydelse som bevis. Editionsplikten får dock inte omfatta handlingar som innehavaren enligt 36 kap. 5 § RB inte får lämna uppgifter om muntligt (NJA 2014 s. 651).

Åklagaren har begärt att få ut alla filmer och fotografier som avser en händelse avgränsad i tiden till styrkande av att vissa preciserade personer begått brottsliga handlingar gemensamt och i samförstånd. Enligt tingsrätten är begäran tillräckligt preciserad vad avser vilka filmer och fotografier som avses och vad dessa ska styrka. En editionsplikt avser skriftliga handlingar. I praxis har filmupptagningar, elektroniskt lagrade fotografier och elektroniskt lagrad information analogivis varit föremål för prövning enligt reglerna för editionsplikt (se NJA 1981 s. 791, NJA 1992 s. 307, NJA 2015 s. 631 och NJA 2020 s. 373). Detta talar för att editionsplikten kan omfatta både filmer och fotografier.

Att filmerna och fotona inhämtats av motparterna för publicering gör att fråga uppkommer om tystnadsplikten enligt 3 kap. 3 § TF jämförd med 36 kap. 5 § sjätte stycket RB utgör hinder för att utlämna handlingarna. Enligt den grundläggande bestämmelsen om meddelarfrihet (1 kap. 7 § TF) står det var och en fritt att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift. Den som tar emot meddelandet har tystnadsplikt och får inte röja vem som lämnat meddelandet (3 kap. 3 § TF).

I detta fall rör begäran bilder från ett upplopp. Det ligger i sakens natur att okända personer som filmats eller fotograferats av journalister och fotografer på plats inte är att betrakta som uppgiftslämnare. Meddelarskyddet och tystnadsplikten kan därmed inte omfatta de filmer och bilder som åklagaren vill ta del av.

Åklagaren har hävdat att syftet med begäran om edition är att få fram bevisning om de som är skäligen misstänka och numera i flera fall även åtalade i målet, men som en bieffekt även få fram identiteten på personer som ännu inte är misstänkta. Ett editionsföreläggande får inte användas i syfte att få fram identiteten på en person som ännu inte är misstänkt, detta framgår av HD:s dom NJA 2003 s. 107. Vid den intresseavvägning som ska göras mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte lämna ut uppgifterna (se NJA 1998 s. 829), beaktas att åtal nu har väckts mot de flesta som varit misstänkta. Mot bakgrund härav torde den begärda bevisningens relevans främst vara att få fram vilka ytterligare personer som gjort sig skyldiga till brott. Intresset mot att lämna ut de begärda filmerna och fotona är således starkare än skälen för ett utlämnande. Åklagarens begäran ska därför avslås.

BESLUT

Åklagarens ansökan om edition avseende kopior av allt filmat och fotograferat material från upploppet i Malmö mellan den 3–4 september 2023 avslås.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle förelägga motparterna att lämna ut begärt material avseende bilder och filmer från upploppet i Malmö mellan den 3–4 september 2023.

Hovrätten (hovrättslagmannen Bob Nilsson Hjorth, hovrättsrådet Nathalie Dahlén, referent, och tf. hovrättsassessorn Philip Herrström) anförde följande i beslut den 7 februari 2024.

SKÄL FÖR BESLUTET

Som tingsrätten konstaterat har en åklagare enligt 23 kap. 14 § RB jämförd med 38 kap. 2 § och 39 kap. 5 § RB möjlighet att begära edition av en handling eller exhibition av ett föremål som kan antas ha betydelse som bevis. Editionsplikten får dock inte omfatta handlingar som innehavaren enligt 36 kap. 5 § RB inte får lämna uppgifter om muntligt.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att editionsplikten kan omfatta digitala filmer och bilder. Frågan om begäran avser edition eller exhibition är dock av underordnad betydelse vad gäller avvägningen om begränsningen i 36 kap. 5 § sjätte stycket RB eller begränsningen att ett föreläggande inte får avse den som inte är skäligen misstänkt (jfr rättsfallet NJA 2003 s. 107 och 23 kap. 14 § tredje stycket RB) bör medföra att begäran avslås. Reglerna är nämligen desamma i dessa hänseenden.

Som tingsrätten konstaterat uppkommer – genom den inledningsvis nämnda hänvisningen i 38 kap. 2 § andra stycket RB till bl.a. 36 kap. 5 § sjätte stycket RB – fråga om tystnadsplikten enligt 3 kap. 3 § TF eller 2 kap. 3 § YGL utgör hinder för att lämna ut handlingarna. Enligt grundläggande bestämmelser i TF och YGL står det var och en fritt att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift, program eller tekniska upptagningar (1 kap. 7 § TF och 1 kap. 10 § YGL). Den som tar emot meddelandet har tystnadsplikt och får inte röja vem som lämnat meddelandet (3 kap. 3 § TF och 2 kap. 3 § YGL).

Definitionen av den som meddelarskyddet omfattar är relativt vid (se t.ex. Europadomstolens avgöranden i Nordisk Film & TV A/S mot Danmark [application no 40485/02] och Sergey Sorokin mot Ryssland [application no 52808/09]). En följd av åklagarens egen argumentation är att det kan finnas personer som omfattas av meddelarskyddet i det efterfrågade materialet, och att innehållet därför bör omfattas av frågeförbudet i 36 kap. 5 § sjätte stycket RB.

Den nämnda tystnadsplikten får, enligt 3 kap. 4 § första stycket 5 TF och 2 kap. 4 § första stycket 5 YGL, dock ge vika bl.a. om domstol finner att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas – överfört till den här aktuella situa-tionen – i t.ex. en film. I nu aktuellt fall rör det sig om allvarlig brottslighet och en typ av brottslighet som det finns ett stort samhällsintresse att utreda och lagföra. Detta får ställas mot möjligheterna att inhämta informationen på annat sätt samt det tunga intresset av att journalistiken framstår som oberoende och att allmänheten vågar vara uppgiftslämnare (jfr rättsfallet NJA 2015 s. 631).

Hovrätten instämmer vidare i tingsrättens bedömning att ett föreläggande beträffande det begärda materialet riskerar att avslöja personer som ännu inte är skäligen misstänkta för brott. Det gäller oavsett vad åklagaren har anfört i hovrätten.

Vid en sammanvägd bedömning finner hovrätten, liksom tingsrätten, att intresset mot att lämna ut de begärda filmerna och fotona är starkare än skälen att lämna ut dem. Åklagarens överklagande ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle förelägga AB Dagens Nyheter, Expressen AB, Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag, TV4 Aktiebolag, Sveriges Television Aktiebolag och TT Nyhetsbyrån AB att till ansvarig åklagare vid Malmö åklagarkammare skyndsamt lämna ut allt bild- eller filmmaterial som upptagits av vid respektive mediebolag anställd eller frilansande fotograf på eller omkring X-vägen i Malmö den 3 och 4 september 2023. Begäran omfattade inte material som tillsänts mediebolagen från andra källor eller identiteten på fotograferna. Den omfattade heller inte intervjumaterial.

Dagens Nyheter, Expressen, Sydsvenska Dagbladet, TV4, Sveriges Television och TT Nyhetsbyrån bestred riksåklagarens yrkande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotta Hallgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s skäl.

4. Flera personer har efter åklagarens begäran om edition åtalats och också dömts för delaktighet i grovt sabotage mot blåljusverksamhet, grov mordbrand och mordbrand som inträffade under upploppet. Bevisningen har bl.a. bestått av filmiskt material från polisens kameraövervakning.

5. Förundersökning pågår även alltjämt mot personer som är skäligen misstänkta för delaktighet i den brottslighet som skedde under upploppet. Det begärda råmaterialet kan även avslöja hittills oidentifierade gärningsmän.

6. Begäran om edition är nu endast aktuell att pröva avseende de misstankar som är föremål för den pågående förundersökningen.

Vad målet gäller

7. Målet gäller förutsättningarna för edition av journalistiskt material och aktualiserar bl.a. frågan om edition under förundersökningen och en tillämpning av 23 kap. 14 § tredje stycket RB. I målet aktualiseras också frågan om tystnadspliktens i yttrandefrihetsgrundlagarna omfattning och dess betydelse för editionsplikten.

Rättslig reglering

Editionsplikten

8. Reglerna om edition och skriftliga handlingar som på grund av sitt innehåll har betydelse som bevis finns i 38 kap. RB. Regler om exhibition och handlingar som har betydelse som bevis på annat sätt än på grund av sitt innehåll finns i 39 kap. samma balk. Bestämmelserna är i allt väsentligt överensstämmande.

9. Edition kan avse ett tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information (se ”SIE4-filerna” NJA 2020 s. 373). Även digitala fotografier eller filmer som på grund av sitt innehåll och metadata har betydelse som bevis kan vara föremål för edition.

10. Enligt 38 kap. 2 § första stycket är den som innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis skyldig att förete handlingen. Bestämmelserna om edition bygger på principen att editionsplikten ska vara av samma omfattning som skyldigheten för en part eller ett vittne att lämna muntliga uppgifter (se NJA II 1943 s. 498).

11. Förhållandevis allmänt hållna editionsförelägganden kan godtas. Såvitt avser bevisningens relevans är det tillräckligt att omständigheterna talar för att handlingen som sådan i vart fall får ett visst mindre bevisvärde vid prövningen av den materiella frågan (jfr ”Personalliggaren” NJA 2023 s. 1133 p. 7 och ”Kreditakten” NJA 1998 s. 590 I).

12. Bedömningen av frågan om någon ska föreläggas att förete en handling ska emellertid också alltid omfatta en avvägning mellan bevisningens relevans och motpartens intresse av att inte behöva lämna ut handlingen (se ”Personalliggaren” p. 8 med där gjorda hänvisningar). När det gäller edition av journalistiskt material bör också inom ramen för intresseavvägningen beaktas eventuella konsekvenser som ett utlämnade kan ha på medias informationsinhämtning och möjligheterna att förse allmänheten med relevant och tillförlitlig information.

Edition under förundersökning

13. En förundersökningsledare kan begära edition eller exhibition under förundersökningen (se 23 kap. 14 § andra stycket RB).

14. Huvudregeln är att det krävs att förundersökningen kommit så långt att någon är skäligen misstänkt vilket slogs fast av HD i NJA 2003 s. 107 och numera framgår direkt av lagtexten (se 23 kap. 14 § tredje stycket). Åklagaren kan alltså i normalfallet inte få till stånd ett editionsföreläggande i syfte att få fram identiteten på gärningsmannen av de brott som förundersökningen avser. Detta eftersom det då finns en risk att ett föreläggande riktas mot en person som senare kan komma att bli misstänkt vilket skulle stå i strid med den misstänktes rätt att inte belasta sig själv (se artikel 6 i Europakonventionen). Reglerna överensstämmer med vittnesplikten och undantagen från denna (se 36 kap. 1 § andra stycket och 23 kap. 13 § andra stycket; jfr ovan p. 10).

15. Undantagsvis är det emellertid numera möjligt att begära edition även när det inte finns någon som ännu är skäligen misstänkt för de brott som förundersökningen omfattar. Det ska då vara uppenbart att den som föreläggandet riktas emot inte kan komma att bli misstänkt för dessa brott (23 kap. 14 § tredje stycket). Så får typiskt sett anses vara fallet när föreläggandet riktar sig mot t.ex. ett mediabolag (se prop. 2021/22:119 s. 158 f.; jfr ”Husrannsakan på Aftonbladet” NJA 2015 s. 631). Motsvarande får även anses gälla när förundersökningen visserligen kommit så långt att någon är skäligen misstänkt men det begärda materialet kan komma att innebära att ytterligare personer kan misstänkas för brott som utreds inom ramen för förundersökningen.

Tystnadsplikt contra editionsplikt

16. Tystnadsplikten enligt yttrandefrihetsgrundlagarna utgör en del av det långtgående meddelarskydd som syftar till att säkra att medierna på ett korrekt och allsidigt sätt kan förmedla nyheter med hjälp av upplysningar från olika källor.

17. Tystnadsplikten skyddar en meddelares anonymitet vilket har betydelse för mediernas tillgång till information. Rätten att vara anonym är ett centralt inslag i skyddet för nyhetskällorna. Det har också framhållits att reglerna om tystnadsplikt även måste ses i det perspektivet att lättnader i tystnadsplikten och därmed anonymitetsskyddet kan få negativa återverkningar på informationsspridningen och samhällsdebatten i stort (se NJA 2015 s. 166 p. 10; jfr även NJA 2012 s. 342).

18. Såvitt nu är relevant gäller tystnadsplikten till förmån för de som framträtt i ett program eller teknisk upptagning eller som omfattas av den s.k. meddelarfriheten. Enligt denna har var och en rätt att lämna uppgifter för publicering, utan risk för att utsättas för bestraffning eller annat obehag från det allmännas sida (se 1 kap. 7 § TF och 1 kap. 10 § YGL). Meddelarfriheten gäller dock endast för uppgifter som lämnas i syfte att de ska offentliggöras i en grundlagsskyddad medieform och endast om uppgifterna lämnas till vissa utpekade representanter för massmedia. (Jfr bl.a. Nordisk Film & TV A/S v. Denmark [dec.], no. 40485/02, ECHR 2005-XIII, ”Den inspelade föreläsningen” NJA 2000 s. 355 och NJA 1981 s. 791.)

19. I 38 kap. 2 § andra stycket RB föreskrivs vissa bestämda undantag från editionsplikten. Bl.a. gäller att en person inte är skyldig att lägga fram en skriftlig handling om dess innehåll kan antas vara sådant att personen inte får höras som vittne om det, det s.k. frågeförbudet (38 kap. 2 § med hänvisning till 36 kap. 5 §).

20. Enligt 36 kap. 5 § sjätte stycket får den som har tystnadsplikt enligt yttrandefrihetsgrundlagarna höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i 3 kap. 4 § TF eller 2 kap. 4 § YGL. Tystnadsplikten får enligt dessa bestämmelser ge vika bl.a. om det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om en identitet lämnas vid ett vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran (p. 5). Beslut om att skyddet för anonymiteten ska ge vika får alltså fattas endast i undantagsfall och endast om mycket starka skäl kan åberopas. Det krävs då också att bevisningen lämpligen inte heller kan föras på annat sätt. (Se prop. 1975/76:204 s. 111 f. och 1990/91:64 s. 101 f.)

21. Om förutsättningarna är sådana att tystnadsplikten ska anses ge vika (se ovan p. 20) kan ett editionsföreläggande med motsvarande omfattning som ett vittnesförhör skulle ha fått avse bifallas (se NJA 2003 s. 107).

22. Om det inte finns så starka skäl som krävs för att tystnadsplikten ska ge vika finns alltjämt en möjlighet att vid edition förordna om att endast det oskyddade innehållet ska överlämnas (jfr exempelvis beslagsförbudet i 27 kap. 2 § som är absolut). Att det kan innebära visst arbete för editionssvaranden att undanta skyddad data och material utgör inget hinder mot edition men kan beaktas vid den intresseavvägning som alltid ska göras. (Jfr NJA 1953 s. 19, ”Loggfilerna” NJA 1998 s. 829, ”Husrannsakan på Aftonbladet” NJA 2015 s. 631 p. 38 och ”Trisskrapningarna” NJA 2023 s. 211 p. 44.)

Bedömningen i detta fall

23. Att även ytterligare misstänkta kan komma att identifieras av det begärda materialet utgör inget hinder mot edition eftersom det är uppenbart att de som föreläggandena riktar sig mot inte kan komma att misstänkas för de aktuella brotten (jfr p. 15).

24. De personer som i förekommande fall filmats när de deltar i upploppet kan inte anses medvetet ha lämnat uppgifter för publicering och är därmed inte att betrakta som meddelare för vilka tystnadsplikten gäller (se p. 18). Det finns i dessa delar inget hinder mot edition i och för sig.

25. Det framgår att det begärda materialet också omfattar intervjuer och kontakter med personer som åtnjuter anonymitetsskydd. Materialet kan också antas röja identiteter på fotografer vilket dock begäran om edition inte omfattar. De delar av materialet som emellertid avser intervjuer, kontakter eller annars riskerar att röja sådana meddelare omfattas av tystnadsplikten i 3 kap. 3 § TF och 2 kap. 3 § YGL. Det kan inte anses vara av synnerlig vikt att tystnadsplikten avseende dessa identiteter ska ge vika (jfr p. 20). Mediabolagen ska alltså inte föreläggas att lägga fram det begärda materialet i dessa delar.

26. Mediabolagens intresse av att inte heller lämna ut den information som i och för sig inte omfattas av tystnadsplikten får anses stort. Det kan antas att det skulle kunna påverka den framtida nyhetsrapporteringen och insamlingen av nyhetsmaterial om journalistiskt material från kravaller och upplopp lämnades till den brottsutredande verksamheten. Härtill kommer att polisen får anses ha goda möjligheter att med egen kameraövervakning säkra bevis, vilket också skett och i förekommande fall varit en del av bevisningen i fällande domar. Mediabolagens intresse av att inte lämna ut det begärda materialet får alltså anses större än bevisningens relevans. Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Svante O. Johansson och Anders Perklev) meddelade den 20 september 2024 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. En demonstrant brände en koran under en tillståndsgiven demonstration i Malmö den 3 september 2023. På kvällen samma dag och under natten mot den 4 september utbröt ett upplopp. Ett antal fotografer fanns på plats och fotograferade och filmade för nyhetsrapportering.

2. Med anledning av händelserna inleddes en förundersökning om grovt sabotage mot blåljusverksamhet, mordbrand och grov mordbrand. Inom ramen för denna förundersökning frågade förundersökningsledaren om mediebolagen var beredda att lämna ut sitt råmaterial från händelserna. Efter att de, med hänvisning till bl.a. skyddet för uppgiftslämnare, förklarat sig inte vara beredda att göra det begärde åklagaren edition av materialet hos tingsrätten.

3. Tingsrätten avslog åklagarens begäran. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

4. Efter åklagarens begäran om edition har flera personer åtalats och dömts för delaktighet i brott som begicks under upploppet. Bevisningen bestod bl.a. av filmmaterial från polisens kameraövervakning.

5. Riksåklagaren har upplyst att förundersökning alltjämt pågår med anledning av upploppet och att det finns andra personer än de som har åtalats som är skäligen misstänkta för delaktighet i brottslighet under upploppet. Det begärda materialet skulle även kunna avslöja hittills oidentifierade gärningsmän.

6. I HD är det endast aktuellt att pröva begäran med avseende på brottsmisstankar som är föremål för den fortfarande pågående förundersökningen.

Vad målet gäller

7. Målet gäller förutsättningarna för att under en förundersökning, med stöd av 23 kap. 14 § RB, förelägga mediebolag att lämna ut film och fotografier från nyhetsbevakningen av en händelse där brott misstänks ha förekommit.

Edition och exhibition

8. I 38 kap. RB finns bestämmelser om tillhandahållande av skriftliga handlingar som på grund av sitt innehåll har betydelse som bevis (edition). Motsvarande bestämmelser om tillhandahållande av föremål finns i 39 kap. (exhibition).

9. Begreppet skriftlig handling har i rättspraxis getts en vidsträckt innebörd och omfattar även elektroniskt lagrad information, t.ex. datafiler av olika slag och information som finns lagrad i s.k. molntjänster. Ett editionsföreläggande kan avse tillhandahållande i elektronisk form av elektroniskt lagrad information. (Se främst ”Loggfilerna” NJA 1998 s. 829, ”SIE4-filerna” NJA 2020 s. 373 och ”Årsopgørelserna” NJA 2022 s. 249.)

10. Skillnaden mellan edition och exhibition beskrivs ibland som att edition avser handlingar – i vidsträckt bemärkelse – som till sitt intellektuella innehåll kan vara av betydelse som bevis medan exhibition avser fysiska objekt som i sig är av sådan betydelse (jfr t.ex. Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 2016, version 7, JUNO, s. 256). HD har i rättsfallen ”Kvarteret Järnet” NJA 1981 s. 791 och ”Videobandet” NJA 1992 s. 307 behandlat yrkanden om tillhandahållande av filmat material enligt bestämmelserna i 39 kap.

11. Bestämmelserna om edition och exhibition är i sak i allt väsentligt överensstämmande (se även p. 15 i det följande).

12. Som allmänna förutsättningar för edition och exhibition gäller att det som efterfrågas ska vara avgränsat och identifierbart samt att det ska kunna antas ha betydelse som bevis. Även förhållandevis allmänt hållna yrkanden kan godtas och det är tillräckligt att omständigheterna talar för att handlingen eller föremålet i vart fall får ett visst mindre bevisvärde (se t.ex. ”Kreditakten” NJA 1998 s. 590 I, ”Fakturorna och editionen” NJA 2014 s. 651 p. 8 och ”Personalliggaren” NJA 2023 s. 1133 p. 7).

13. Prövningen av ett yrkande om edition eller exhibition ska innefatta en avvägning av sökandens intresse av att få del av det som efterfrågas och innehavarens intresse av att inte lämna ut det (jfr t.ex. ”Personalliggaren” p. 8 med vidare hänvisningar). En viktig faktor vid denna intresseavvägning är vilken betydelse i bevishänseende som det som efterfrågas kan antas ha. Vid edition eller exhibition i brottmål bör hänsyn tas även till hur allvarlig den misstänka brottsligheten är.

14. De intressen som talar mot ett utlämnande kan vara av skilda slag och ha olika tyngd. Såvitt gäller journalistiskt material bör det i intresseavvägningen beaktas att en skyldighet att lämna ut sådant material, principiellt sett, utgör ett ingrepp i pressfriheten som kan påverka förutsättningarna i stort för pressens informationsinhämtning och arbetsmetoder. Mediebolag har därför i allmänhet ett legitimt och starkt intresse av att inte lämna ut sådant material. Detta intresse – som ytterst går tillbaka på det allmänna och av rättsordningen skyddade intresset att värna en fri och oberoende press – gör sig gällande med särskild styrka när det är fråga om källskyddat material, men är inte begränsat till sådant material (jfr artikel 10 i Europakonventionen och Europadomstolens avgörande Nordisk Film & TV A/S v. Denmark [dec.], no. 40485/02, ECHR 2005-XIII). Intresset av att skydda även sådant journalistiskt material som inte är källskyddat har stor tyngd men måste vägas mot de omständigheter som i det enskilda fallet talar för att materialet lämnas ut. Materialets innehåll och det sätt som det har inhämtats på är då av betydelse.

Undantag från editions- och exhibitionsplikt

15. I 38 kap. 2 § andra stycket RB föreskrivs undantag från editionsplikten. Bland annat gäller att en person inte är skyldig att lägga fram en skriftlig handling om dess innehåll kan antas vara sådant som personen enligt 36 kap. 5 § inte får höras som vittne om, det s.k. frågeförbudet. I 39 kap. 5 § första stycket anges att bestämmelserna i 38 kap. 2 § gäller också i fråga om skyldighet att förete skriftlig handling för syn. I rättsfallen ”Kvarteret Järnet” och ”Videobandet” har HD tillämpat den hänvisningen analogt beträffande filmmaterial.

16. Enligt 36 kap. 5 § sjätte stycket får den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § TF eller 2 kap. 3 § YGL, som utgångspunkt, inte höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser. Tystnadsplikten skyddar identiteten på pressens källor och utgör sålunda en del av meddelarfriheten, som innebär att var och en ska ha rätt att lämna uppgifter till media utan att riskera att bli utsatt för bestraffning eller annat obehag från det allmännas sida (se 1 kap. 7 § TF och 1 kap. 10 § YGL). Meddelarfriheten gäller dock endast för uppgifter som lämnas i syfte att de ska offentliggöras i en grundlagsskyddad medieform och endast om uppgifterna lämnas till vissa utpekade representanter för massmedia (jfr bl.a. ”Kvarteret Järnet” och ”Den inspelade föreläsningen” NJA 2000 s. 355).

17. I vissa situationer får tystnadsplikten vika. Bland annat gäller plikten inte om det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om en identitet lämnas vid ett vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran (se 3 kap. 4 § första stycket 5 TF och 2 kap. 4 § första stycket 5 YGL). Bevisningen ska då inte lämpligen heller kunna föras på annat sätt (jfr prop. 1975/76:204 s. 111 f. och prop. 1990/91:64 s. 101 f.).

18. Endast om förutsättningarna är sådana att tystnadsplikten får ge vika kan ett yrkande om edition eller exhibition med motsvarande omfattning bifallas (se ”Annonserna i GP” NJA 2003 s. 107). Om det inte finns så starka skäl men det bedöms att det efterfrågade materialet innehåller delar som inte omfattas av tystnadsplikt, kan det förordnas att endast det oskyddade innehållet ska överlämnas. Att det kan innebära visst arbete för innehavaren att undanta skyddade delar utgör inget hinder mot edition eller exhibition men kan beaktas vid den intresseavvägning som alltid ska göras. (Jfr ”Loggfilerna” och ”Trisskrapningarna” NJA 2023 s. 211 p. 44.)

19. Ett skydd för pressens källor följer också av artikel 10 i Europakonventionen. I Europadomstolens praxis i anslutning till den artikeln har intresset av att pressens källor inte avslöjas tillmätts stor vikt. I flera mål har det intresset ansetts väga tyngre än de brottsutredande myndigheternas intresse av att få tillgång till visst material (se t.ex.Telegraaf Media Nederland Landelijke Media B.V. and Others v. the Netherlands, no. 39315/06, 22 November 2012 och Nagla v. Latvia, no. 73469/10, 16 July 2013).

Särskilt om edition och exhibition under förundersökning

20. En förundersökningsledare kan begära edition eller exhibition under förundersökningen (se 23 kap. 14 § andra stycket RB). Vid bifall till en sådan begäran kan rätten förordna att det som efterfrågas ska lämnas direkt till förundersökningsledaren (se 38 kap. 5 §, jfr NJA II 1943 s. 501). Det gäller oavsett om det är en handling eller ett annat föremål som ska tillhandahållas (se 39 kap. 5 § andra stycket som hänvisar till 38 kap. 5 §).

21. Huvudregeln är att det krävs att förundersökningen har kommit så långt att någon är skäligen misstänkt. Åklagaren kan alltså i normalfallet inte få till stånd ett föreläggande i syfte att få fram identiteten på den som har begått de brott som förundersökningen avser. Det hänger samman med att det annars skulle finnas en risk för att ett föreläggande riktas mot en person som senare kan komma att bli misstänkt, vilket skulle kunna stå i strid med den misstänktes rätt att inte belasta sig själv (se artikel 6 i Europakonventionen, jfr ”Annonserna i GP”).

22. Undantagsvis är det emellertid numera möjligt att begära edition eller exhibition även när det inte finns någon som är skäligen misstänkt för de brott som förundersökningen omfattar. Det ska då vara uppenbart att den som föreläggandet riktas mot inte kan komma att bli misstänkt för dessa brott (23 kap. 14 § tredje stycket). Motsvarande får anses gälla när förundersökningen visserligen har kommit så långt att någon är skäligen misstänkt men det begärda materialet kan komma att innebära att ytterligare personer misstänks för brott som utreds inom ramen för förundersökningen.

23. Undantaget från kravet på att det ska finnas en skäligen misstänkt infördes mot bakgrund av rättsfallet ”Husrannsakan på Aftonbladet” NJA 2015 s. 631, där HD bedömde att det i allmänhet inte är möjligt att använda husrannsakan för att genom beslag komma åt information som finns på en elektronisk informationsbärare hos en tidningsredaktion. Syftet med att införa undantaget i 23 kap. 14 § tredje stycket var bl.a. att möjliggöra för åklagaren att i sådana situationer i stället få tillgång till den eftersökta informationen genom edition eller exhibition (jfr p. 38 i HD:s avgörande).

24. I förarbetena framhölls att ändringarna inte var avsedda att påverka den invändningsrätt som tidningsredaktioner och andra har att göra gällande att det är fråga om källskyddat material som inte bör lämnas ut (se prop. 2021/22:119 s. 159).

25. Däremot gjordes i det sammanhanget inga uttalanden om i vilken utsträckning journalistiskt material i övrigt skulle åtnjuta ett särskilt skydd mot edition eller exhibition under förundersökning. Det ska dock alltid göras en avvägning mellan skälen för åtgärden och de intressen som talar däremot. När begäran hos en domstol avser journalistiskt material är det – mot bakgrund av de allmänna återverkningar som ett utlämnande kan få (jfr p. 14) – särskilt angeläget att åklagaren förser domstolen med ett underlag som gör det möjligt att bedöma tyngden i de intressen som talar för ett utlämnande. I detta ligger att domstolen också ska kunna säkerställa att det material som ska lämnas ut inte är mer omfattande än vad som är motiverat med hänsyn till ändamålet med begäran.

Bedömningen i detta fall

26. Med hänsyn till det efterfrågade materialets karaktär bör begäran behandlas enligt bestämmelserna i 39 kap. RB (jfr p. 10).

27. Det material som efterfrågas kan antas ha betydelse som bevis och det får anses vara identifierat med tillräcklig grad av precision (jfr p. 12).

28. Att även ytterligare misstänkta kan komma att identifieras om materialet lämnas ut utgör inget hinder mot exhibition, eftersom det är uppenbart att de som begäran riktar sig mot inte kan bli misstänkta för de aktuella brotten (jfr p. 22).

29. Enligt vad som framkommit innefattar mediebolagens material från händelserna intervjuer med personer som åtnjuter anonymitetsskydd. I HD har det emellertid klargjorts att de delarna av materialet inte omfattas av åklagarens begäran. Inte heller omfattar begäran identiteten på fotograferna. Det har inte framkommit att materialet i övrigt innehåller något som omfattas av tystnadsplikten i 3 kap. 3 § TF eller 2 kap. 3 § YGL. De personer som har filmats eller fotograferats när de – utan att kommunicera med representanter för massmedia – befinner sig i folksamlingen kan inte anses medvetet ha lämnat uppgifter för publicering eller offentliggörande i program. Därmed är de inte att betrakta som meddelare i grundlagarnas bemärkelse (jfr p. 16).

30. Så som begäran har avgränsats utgör källskyddet således inte något hinder mot bifall. Frågan blir då om mediebolagens intresse av att inte lämna ut materialet ändå väger tyngre än åklagarens intresse av att få tillgång till det.

31. Vid denna avvägning ska det till en början beaktas att intresset av pressens frihet väger tungt och att även enstaka ingrepp kan få återverkningar i ett större perspektiv.

32. Åklagarens framställning avser material som har inhämtats i publicistiskt syfte och som mediebolagen i grunden har ett legitimt och starkt intresse av att inte behöva lämna ut (jfr p. 14). Något generellt hinder mot att journalistiskt material görs till föremål för exhibition finns emellertid inte i lagstiftningen utan bestämmelserna om edition och exhibition under förundersökning har tvärtom konstruerats med bl.a. just sådant material i åtanke (jfr p. 23).

33. Det ska därför göras en avvägning mot intresset av att material lämnas ut. Vid intresseavvägningen ska det beaktas att den pågående förundersökningen avser allvarlig brottslighet riktad både mot enskilda personer och viktiga samhällsfunktioner. Det allmänna intresset av att utreda och lagföra brotten är starkt. Den typ av bevisning som det är fråga om, film och fotografier, är typiskt sett central i utredningar om brottslighet av aktuellt slag. Åklagare har alltså ett legitimt intresse av att samla in sådan bevisning oavsett vem som har framställt den. Det förhållandet att polisen har visst eget filmmaterial och att andra personer redan har dömts för sin inblandning i händelserna föranleder ingen annan bedömning.

34. I detta fall gäller åklagarens begäran om exhibition ett omfattande bild- och filmmaterial avseende händelser med en tämligen vid avgränsning i tid och rum. Vilka konkreta gärningar som återstår att utreda inom ramen för den fortsatta förundersökningen har inte preciserats, varken genom närmare angivande av tid och plats eller på något annat sätt. När det gäller det vidare angivna syftet med begäran – att identifiera ytterligare gärningsmän – kan ingen annan slutsats dras än att det ännu inte föreligger några konkretiserade brottsmisstankar.

35. Vid dessa förhållanden är det inte möjligt att ta ställning till om hela eller endast mindre delar av det efterfrågade materialet är relevant för den fortsatta utredningen (jfr p. 25). För att kunna bedöma om intresset av att utreda och lagföra ytterligare misstänkt brottslighet vid den aktuella händelsen uppväger motstående intressen måste också allvaret hos de brottsmisstankar som den efterfrågande bevisningen ska styrka kunna värderas (jfr p. 13). Detta låter sig knappast göras med mindre än att brottsmisstankarna har närmare preciserats med avseende såväl på brottsrubricering som tid och rum.

36. Mot denna bakgrund saknas förutsättningar för att bifalla begäran. Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

Justitieråden Johan Danelius, referent, och Margareta Brattström var skiljaktiga och ansåg att riksåklagarens överklagande skulle bifallas. De ansåg att punkterna 31–36 i skälen skulle ha följande lydelse.

31. För att en sådan intresseavvägning ska kunna göras krävs att åklagaren förser domstolen med ett underlag som gör det möjligt att bedöma tyngden i de intressen som talar för ett utlämnande (jfr p. 25). I förevarande fall har åklagaren förvisso inte närmare preciserat vilka konkreta gärningar som återstår att utreda men det framgår vilka brottsrubriceringar som förundersökningen avser samt, om än inte på detaljnivå, tid och plats för de misstänkta brotten. De uppgifter som har lämnats om brottsmisstankarna får anses vara tillräckliga för att en intresseavvägning ska kunna göras.

32. Vid denna intresseavvägning ska det till en början beaktas att den pågående förundersökningen avser allvarlig brottslighet riktad både mot enskilda personer och viktiga samhällsfunktioner. Det allmänna intresset av att utreda och lagföra brotten är starkt. Den typ av bevisning som det är fråga om, film och fotografier, är typiskt sett central i utredningar om brottslighet av aktuellt slag. Åklagares intresse av att få del av materialet väger alltså tungt. Det förhållandet att polisen har visst eget filmmaterial och att andra personer redan har dömts för sin inblandning i händelserna föranleder ingen annan bedömning.

33. Mot detta ska ställas att det är fråga om material som har inhämtats i publicistiskt syfte och som mediebolagen med hänsyn till pressfriheten i grunden har ett legitimt och starkt intresse av att inte behöva lämna ut (jfr p. 14). Något generellt hinder mot att sådant material görs till föremål för exhibition finns emellertid inte i lagstiftningen utan bestämmelserna om edition och exhibition under förundersökning har tvärtom konstruerats med bl.a. just sådant material i åtanke (jfr p. 23). Intresset av att mera allmänt skydda journalistiskt material kan då, i en situation som den förevarande, inte vara tillräckligt för att avslå en begäran om exhibition. Det måste krävas att det finns ett beaktansvärt skyddsintresse som specifikt gör sig gällande i förhållande till det som åklagaren efterfrågar i det enskilda fallet.

34. I detta fall talar varken materialets innehåll eller det sätt som det har inhämtats på med någon särskild styrka mot exhibition. Det handlar om filmning och fotografering på en allmän plats av händelser som har kunnat bevittnas och dokumenteras av var och en. De personer som har befunnit sig på platsen har haft anledning att räkna med att det som hände där skulle komma att utredas av polis och åklagare. Ett utlämnande skulle inte innebära att några särskilda journalistiska arbetsmetoder eller dylikt röjs.

35. Vid bedömningen ska det även beaktas att det innebär ett visst merarbete för mediebolagen att skilja ut de delar av materialet som inte omfattas av begäran (jfr p. 18). Det kan dock inte anses medföra att ett exhibitionsföreläggande blir oproportionerligt.

36. Mot denna bakgrund gör HD bedömningen att det inte finns något hinder mot att förelägga mediebolagen att tillhandahålla efterfrågat material och att åklagarens intresse av att få tillgång till det, vid en samlad bedömning, väger tyngre än mediebolagens intresse av att inte lämna ut det.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.