Referat

Hovrätten för Nedre Norrland

I.I. dömdes av Hovrätten för Nedre Norrland den 25 augusti 2023 för bl.a. våldtäkt till fängelse i 4 år och 6 månader. Domen fick överklagas senast den 22 september 2023.

I.I. överklagade hovrättens dom. Genom beslut den 27 september 2023 avvisade hovrätten I.I:s överklagande som för sent inkommet. Avvisningsbeslutet vann laga kraft.

Högsta domstolen

I.I. yrkade att den försuttna tiden för att överklaga hovrättens dom skulle återställas.

Riksåklagaren motsatte sig att den försuttna tiden återställdes.

HD inhämtade yttranden från hovrätten och Domstolsverket.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Sandra Lundgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Punkterna 1–19 motsvarar i huvudsak punkterna 1–17 i HD:s skäl.

Påstående om att ett överklagande har skickats med e-post

Allmänt om e-postanvändning

20. Domstolarnas handläggning av mål har under de senaste åren fått allt fler digitala inslag. Digital kommunikation används numera i betydande utsträckning, exempelvis i form av e-post. Det är vanligt förekommande att överklaganden skickas till domstolen med e-post i stället för som tidigare med vanlig post. Domstolsverket har angett att det från framkomlighetssyn­punkt är minst lika säkert att använda e-post som vanlig post (se ”Den uteblivna e-posten” NJA 2020 s. 186 p. 8).

21. Även om ett e-postmeddelande har avsänts med domstolens e-postadress korrekt angiven kan det av olika skäl hända att meddelandet inte kommer fram till domstolen eller att det dröjer ovanligt länge innan så sker. Det kan exempelvis bero på avbrott i överföringen eller ha andra orsaker av teknisk natur. (Se NJA 2019 N 11.)

Praxis om överklaganden som skickats med e-post

22. I avgörandet NJA 2010 s. 165 påstod sökanden att han hade skickat ett överklagande till hovrätten med e-post. HD ansåg att hans påstående fick stöd av utredningen – det åberopades bl.a. en kopia av e-postmeddelande – och därför fick godtas. Domstolen konstaterade att mannen inte hade lagt fram någon utredning till stöd för att e-postmeddelandet också kommit in till hovrätten. Hovrätten angav i ett yttrande till HD att det inte längre var möjligt att kontrollera om e-post mottagits under den aktuella tiden. HD uttalade att den omständigheten inte kunde tillgodoräknas parten på så sätt att överklagandet skulle anses ha kommit in i rätt tid till hovrätten. Ansökan om återställande av försutten tid avslogs.

23. I ett senare avgörande NJA 2019 N 11 kunde det utredas att ett överklagande som skickats med e-post till hovrätten kommit in mer än tre dagar efter att det skickats. HD uttalade att även den som skickar handlingar med e-post får räkna med att det kan förekomma vissa förseningar och inte alltid kan utgå från att meddelandet kommer fram i direkt anslutning till att det skickas. Mannen hade dock inte skäligen haft anledning att räkna med aktuellt dröjsmål. Han fick anses ha haft giltig ursäkt för att inte i rätt tid ha överklagat domen. Den försuttna tiden återställdes.

Utredning om laga förfall

24. Sökanden måste lägga fram utredning till stöd för sitt påstående om att ett överklagande har skickats med e-post vid viss tidpunkt. Det torde inte vara förenat med några särskilda svårigheter. Domstolen dit överklagandet påstås ha skickats får utreda om det har kommit in något överklagande via e-post (se NJA 2010 s. 165 p. 7). Två utfall är möjliga efter domstolens utredning. Antingen har det kommit in ett överklagande med e-post, i rätt tid eller efter det att fristen för överklagande har löpt ut, eller så har domstolen inte tagit emot något överklagande. Det är den senare situationen som aktualiserats i detta mål.

Laga förfall när ett överklagande via e-post inte har kommit fram

25. Det är i princip den enskilde som står risken för att ett överklagande som skickas till domstol försenas eller att något inte fungerar som det ska vid förmedlingen. Det är mot den bakgrunden rättspraxisen om att den enskilde behöver skicka sitt meddelande en viss tid i förväg för att kunna ha laga förfall om meddelandet inte når fram, har utbildats. (Se ”Spamfiltret” p. 9.)

26. HD:s uttalanden i NJA 2010 s. 165 får uppfattas som att det för att ett påstående om att ett överklagande har skickats med e-post ska kunna godtas krävs att det finns utredning till stöd både för att handlingen skickats och för att den tagits emot av domstolen. Frågan är hur man ska se på ett fall där det är utrett att det inte har kommit in något e-postmeddelande till domstolen. Den som skickat ett överklagande med e-post saknar normalt möjlighet att presentera utredning om vad som hänt med meddelandet efter att det skickats.

27. Bevismöjligheterna kan jämföras med postfallen. Ett påstående från en advokat om att ett överklagande har skickats med post, trots att det inte kommit in något överklagande till domstolen, godtas som regel. Detta med hänsyn till de bevissvårigheter som föreligger. Förutsättningarna för att förebringa bevisning i ett fall där ett e-postmeddelande har skickats, men av någon anledning kommit bort på vägen, är inte bättre än i postfallen.

28. HD har i mål om återställande av försutten tid i fall där parten påstår att ett avgörande, som en domstol har skickat till honom eller henne, inte har kommit fram konstaterat att det är förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera fullt bevis för att en försändelse som har skickats inte har kommit fram, varför beviskravet för detta är lågt ställt. HD har senare uttalat att även ett lågt ställt beviskrav är svårt att möta, om det saknas bevismedel. Detta har lett fram till en rättspraxis som innebär att det under vissa förutsättningar är tillräckligt att den enskilde påstår att han eller hon inte har fått del av ett avgörande för att kravet på laga förfall ska anses uppfyllt. (Se ”Den uteblivna försändelsen” NJA 2012 s. 435 och ”Den uteblivna e-posten” NJA 2020 s. 186.)

29. Möjligheterna för den enskilde att lägga fram utredning i ett fall där ett överklagande har skickats med e-post men inte kommit fram är inte bättre än i postfallen (p. 27) eller i fallen där det påstås att ett avgörande inte kommit fram (p. 28). Det finns inte anledning att ställa strängare beviskrav på sökanden i ett fall där ett överklagande som skickats med e-post inte har kommit fram.

30. Detta innebär att när det påstås att ett överklagande har skickats med e-post, men det är utrett att det inte har kommit fram till domstol, bör det göras en prövning motsvarande den som görs i postfallen. Ett sådant synsätt ligger också i linje med att domstolarna ser det som önskvärt att digital kommunikation används i den utsträckning det är möjligt. Utgångspunkten bör vara att den som skickar ett överklagande med e-post till en domstols korrekta e-postadress har anledning att räkna med att meddelandet också kommer fram dit. Detta givetvis under förutsättning att omständigheterna i det enskilda fallet inte talar mot detta.

31. Av Domstolsverkets yttrande framgår att domstolarna skickar autosvar till avsändaren av ett e-postmeddelande när meddelandet kommit in till domstolen. Om den enskilde efter att ha skickat ett e-postmeddelande till domstolen inte får något autosvar får detta anses vara en indikation på att det kan ha hänt något med e-postmeddelandet. Samtidigt är utgångspunkten att digitala kommunikationsvägar är säkra att använda och att e-post utgör ett välfungerande system. Det finns inte anledning att ställa upp ett generellt krav på vidare agerande från den enskilde vid ett uteblivet autosvar. En bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet får göras.

Bedömningen i detta fall

32. E.H., som är advokat och ledamot av advokatsamfundet, har intygat att han den 22 september 2023 kl. 17.33 skickade ett överklagande av domen med e-post till hovrätten. Till stöd för detta har åberopats en kopia av ett vidarebefordrat e-postmeddelande daterat den 25 september som innehåller e-postmeddelandet av den 22 september. Det kan konstateras att hovrättens e-postadress är korrekt angiven. E.H:s påstående tillsammans med underlaget bör som utgångspunkt godtas. Att han inte mottog något autosvar från hovrätten bör inte föranleda någon annan bedömning. Det har inte kommit fram något i övrigt som talar mot hans påstående.

33. När e-postmeddelandet skickades återstod mer än sex timmar av överklagandetiden. Med hänsyn till att ett e-post normalt sett levereras inom ett par minuter måste ett par timmar anses tillräckligt för att anse att det kan föreligga laga förfall om meddelandet inte kommit fram i rätt tid.

34. E.H. har gjort det som kunde ankomma på honom i den aktuella situationen. I.I. har inte skäligen haft anledning att räkna med att överklagan­det inte skulle komma fram till domstolen. Han får därför anses ha haft laga förfall för att inte i rätt tid ha överklagat domen. Ansökan om återställande av försutten tid ska bifallas.

HD:S AVGÖRANDE

HD bifaller I.I:s ansökan om återställande av försutten tid. Hans överklagande ska registreras som ett nytt mål. HD ska därefter avgöra frågan om prövningstillstånd.

HD (justitieråden Svante O. Johansson, Dag Mattsson, Johan Danelius, Anders Perklev, referent, och Margareta Brattström) meddelade den 13 juni 2024 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Hovrätten dömde I.I. för bl.a. våldtäkt till fängelse i fyra år och sex månader. Sista dag för att överklaga domen var fredagen den 22 september 2023.

2. Måndagen den 25 september 2023 mottog hovrätten ett vidarebefordrat e-postmeddelande från advokat E.H., som var ombud och offentlig försvarare för I.I. i brottmålet. Det fanns till meddelandet bifogat ett överklagande av brottmålsdomen och en kostnadsräkning. I meddelandet angav E.H. att han, med anledning av att han inte fått något automatiskt svarsmeddelande från hovrätten om att den vidarebefordrade e-posten jämte den bifogade skriften inkom på fredagen efter kontorstid, skulle vara tacksam för bekräftelse på detta.

3. Hovrätten svarade E.H. att domstolen inte hade mottagit något överklagande den 22 september 2023.

4. Därefter avvisade hovrätten det överklagande som hade bifogats e-postmeddelandet den 25 september 2023 som för sent inkommet. Avvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.

5. I.I. har till stöd för att han ska få en ny tid för att överklaga hovrättens dom anfört bl.a. följande. Det får anses utrett att överklagandet som skickades med e-post den 22 september 2023 aldrig kom fram. E-posten skickades i god tid och det fanns inte skälig anledning att räkna med att meddelandet inte skulle nå fram till domstolen.

6. Hovrätten har angett att det inte kommit in något överklagande via e-post från E.H. den 22 september 2023. Enligt hovrätten skickas alltid ett automatiskt svarsmeddelande till avsändaren när ett e-postmeddelande kommit in till domstolen.

7. Domstolsverket har framfört bl.a. följande. Alla e-postmeddelanden som kommer in till domstolarna genererar information som sparas i en e-postlogg under ett års tid. Varje meddelande passerar först genom ett spam/virus-filter. Om mottagaren är en registratorsbrevlåda skickas därefter ett automatiskt svarsmeddelande till avsändaren som bekräftar att det inkommande meddelandet mottagits. It-tekniker kontrollerar flera gånger om dagen om något e-postmeddelande felaktigt har stoppats av filtret. Meddelandet frisläpps i så fall manuellt och vidarebefordras till aktuell brevlåda. I dessa fall skickas det dock inte något automatiskt svarsmeddelande.

Frågan i målet

8. I målet aktualiseras frågan under vilka förutsättningar återställande av försutten tid kan beviljas när ett överklagande som sänts till en domstol med e-post inte har kommit fram.

Överklagande av en brottmålsdom

9. En part som vill överklaga en brottmålsdom till HD ska ge in ett skriftligt överklagande till hovrätten inom fyra veckor från den dag då domen meddelades (se 55 kap. 1 § RB).

10. Ett överklagande har kommit in den dag som handlingen når domstolen eller en behörig befattningshavare (se 33 kap. 3 § första stycket). Om överklagandet skickas med e-post betraktas det som inkommet när det finns tillgängligt för domstolen, eller för en behörig befattningshavare, på myndighetens server i datanätverket (jfr prop. 2016/17:180 s. 307). Överklagandet anses vara tillgängligt för domstolen även om det har fastnat i spam/virus-filtret (jfr ”Spamfiltret” HD:s dom den 3 januari 2024 i mål P 124-23 p. 8*).

11. Överföringen av överklagandet till domstolen sker på avsändarens risk (jfr a. prop. s. 142).

Återställande av försutten tid

12. Om någon har försuttit den tid som gäller för att överklaga en dom eller ett beslut, får överklagandetiden återställas om han eller hon haft laga förfall för att inte överklaga avgörandet i rätt tid (se 58 kap. 11 § RB).

Allmänt om laga förfall

13. Laga förfall föreligger när någon genom avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte bort förutse eller som rätten annars anser utgör giltig ursäkt, har hindrats att överklaga ett avgörande i tid (se 32 kap. 8 §). Det är inte bara absoluta hinder som avses. Även omständigheter som är av sådant slag att det inte skäligen kan krävas att parten överklagat i rätt tid kan utgöra laga förfall (se NJA II 1943 s. 420.)

14. Sökanden har bevisbördan för de omständigheter som han eller hon åberopar till stöd för ett påstående om laga förfall (se t.ex. ”Den uteblivna försändelsen” NJA 2012 s. 435 p. 6 och ”Försvararens försumlighet II” NJA 2021 s. 797 p. 6). Det åligger alltså sökanden att ge in den utredning som ska ligga till grund för domstolens bedömning.

15. Vid bedömningen om laga förfall föreligger saknar det betydelse om underlåtenheten beror på försvararen och inte på den tilltalade själv. Fel och försummelse av försvarare tillräknas alltså den tilltalade (jfr ”Försvararens försumlighet I” NJA 2018 s. 285 p. 6 och 13).

Laga förfall när ett överklagande inte kommit fram till domstolen

16. När en advokat har påstått att han eller hon i god tid har skickat ett överklagande till domstolen med vanlig post och kunnat uppvisa en kopia av handlingen har påståendet godtagits, även om handlingen inte kommit fram. Detta har motiverats med att det är förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera utredning om att en försändelse, som senare inte har kunnat påträffas, verkligen avsänts. I sådana fall har återställande av försutten tid beviljats. (Jfr ”Det postade överklagandet” NJA 1995 s. 553.)

17. Situationen har bedömts vara annorlunda när ett överklagande har skickats med telefax. I sådana fall torde det vara förhållandevis enkelt att säkra bevisning och lägga fram utredning till stöd för att en försändelse på ett visst antal sidor har skickats från ett faxnummer till ett annat vid en bestämd tidpunkt. I avsaknad av sådan bevisning har återställande av försutten tid vägrats. (Jfr ”Det faxade överklagandet” NJA 2008 s. 871.)

18. Även när ett överklagande skickats med e-post är det möjligt att säkra utredning om att överklagandet avsänts. Genom de e-postloggar som skapas när ett e-postmeddelande kommer in till domstolarnas datanätverk är det också möjligt att kontrollera om meddelandet nått fram. Det saknas därför skäl att vid bedömningen om laga förfall föreligger likställa e-post med vanlig post.

19. Såsom bevisning för att ett e-postmeddelande med ett överklagande avsänts har godtagits en kopia av meddelandet utvisande att detta har skickats vid en viss tidpunkt med den mottagande domstolens e-postadress korrekt angiven. Återställande av försutten tid har dock vägrats när det inte förebringats någon utredning till stöd för att handlingen också kommit in till domstolen. (Jfr ”Den försvunna e-posten I” NJA 2010 s. 165 p. 2 och 6.)

Aktsamhetkravet för laga förfall

20. Att den som vill överklaga en dom får bära konsekvenserna av att överklagandet inte når fram till domstolen ligger i linje med att överföringen sker på avsändarens risk (jfr p. 11). Om den som avsänt överklagandet haft en giltig ursäkt som utgör laga förfall finns emellertid lagliga förutsättningar för att återställa den försuttna tiden (jfr p. 12 och 13).

21. Frågan om giltig ursäkt föreligger eller inte är i praktiken vanligtvis liktydigt med frågan om en viss omständighet skäligen bort tas i beräkning eller inte. Det blir fråga om att bestämma den grad av aktsamhet som ska krävas. (Se Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen. Rättegång VI, 6 uppl. 2022, s. 184.) För att utvecklingen inte ska gå i en riktning som gör att överklagandefristerna riskerar att förlora sin betydelse bör aktsamhetskravet ställas förhållandevis högt (jfr ”Försvararens försumlighet I” p. 12).

22. Den som vill ge in ett överklagande via e-post har anledning att räkna med att ett sådant meddelande någon gång, av tekniska eller andra skäl, inte kommer fram. Det gäller även om e-postadressen har angivits på ett korrekt sätt. Numera kan den som skickar ett överklagande till en domstols registratorsbrevlåda normalt förutsätta att domstolen skickar ett automatiskt svarsmeddelande som bekräftar mottagandet (jfr p. 7). För att försäkra sig om att något fel i överföringen inte uppstått bör avsändaren därför kontrollera att han eller hon erhåller ett sådant meddelande. Den som mottagit ett svarsmeddelande har rätt att utgå från att överklagandet har kommit in till domstolen.

23. Ett uteblivet svarsmeddelande ger i stället avsändaren anledning att agera, t.ex. genom att kontrollera den egna it-utrustningen, skicka meddelandet på nytt, använda ett alternativt e-postsystem eller kontakta domstolen via telefon. Vilka närmare åtgärder som kan anses påkallade beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

24. Det nu sagda innebär att också när e-post används för att skicka ett överklagande till domstolen måste överföringen påbörjas i tillräckligt god tid för att avsändaren ska hinna säkerställa att meddelandet når fram till domstolen inom överklagandefristen. Att en part väljer att överklaga i ett sent skede utgör inte i sig ett giltigt skäl för att underlåta att följa upp överföringen av meddelandet.

25. Om det visar sig att ett överklagande inte nått fram till domstolen trots att avsändaren vidtagit adekvata åtgärder – t.ex. för att ett mer generellt avbrott i e-posttrafiken har inträffat – kan det finnas förutsättningar att återställa den försuttna tiden. Sökanden måste i så fall göra sannolikt att en sådan situation varit för handen.

Bedömningen i detta fall

26. I.I:s uppgift om att E.H. kl. 17.33 den 22 september 2023 skickade ett e-postmeddelande till hovrätten med ett överklagande vinner stöd av utredningen i målet. Uppgiften får därför godtas.

27. Överklagandet har inte kommit in till hovrätten. Av E.H:s egna uppgifter framgår att han först efter det att överklagandetiden gått ut kontrollerade om han hade fått ett automatiskt svarsmeddelande från domstolen. Det har inte framkommit att han har vidtagit någon annan åtgärd för att säkerställa att överklagandet skulle nå fram. Inte heller har det gjorts sannolikt att sådana åtgärder skulle ha varit utan verkan (se p. 25).

28. Under dessa förhållanden kan I.I. inte anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att överklaga hovrättens dom inom den föreskrivna tiden. Hans ansökan om återställande av försutten tid ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår I.I:s ansökan.

*NJA 2024 s. 3 (red:s anm.).