Referat

Attunda tingsrätt

P.D. och J.J. har dottern M. tillsammans. P.D. väckte vid Attunda tingsrätt talan mot J.J. och yrkade rätt till umgänge med M. Tingsrätten kallade till huvudförhandling som skulle äga rum den 3 februari 2022. Enligt kallelsen, som delgavs P.D., skulle P.D. inställa sig personligen för att höras vid förhandlingen. Om han inte inställde sig skulle hans talan förfalla.

På eftermiddagen dagen före huvudförhandlingen fick tingsrätten per telefon meddelande om att P.D:s ombud, advokat M.S., på grund av sjukdom inte kunde inställa sig vid förhandlingen. Tingsrättens besked var att huvudförhandlingen inte ställdes in. I stället avsåg tingsrätten att ropa på målet för att boka en ny tid för huvudförhandling och samtidigt delge P.D. den nya kallelsen.

När målet påropades var P.D. inte närvarande. Frågorna om talan hade förfallit och om ersättning för rättegångskostnad kommunicerades med P.D. genom hans ombud efter sammanträdet. Ombudet uppgav att P.D. via hennes biträdande jurist fått beskedet att huvudförhandlingen med all sannolikhet skulle komma att ställas in.

Tingsrätten (rådmannen Ola Jonshammar) anförde i beslut den 8 mars 2022 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Ska målet skrivas av?

P.D. var delgiven kallelse till huvudförhandlingen vid äventyr av att hans talan skulle förfalla om han inte kom. Han kom inte till förhandlingen. Utgångspunkten är därför att hans talan har förfallit (se 44 kap. 4 § och 3 § andra stycket RB). Om det är sannolikt att den som har underlåtit att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten har laga förfall för sin underlåtenhet, ska dock denna inte leda till någon påföljd för honom eller på annat sätt läggas honom till last i rättegången (se 32 kap. 6 § RB). Om P.D. haft laga förfall har hans talan inte förfallit. I den frågan gör rätten följande bedömning.

P.D. har anfört att han hade för avsikt att komma till huvudförhandlingen innan han fick besked från M.S. att hon var sjuk och inte kunde delta. Redan av det följer att P.D. inte personligen har haft laga förfall för sin underlåtenhet att komma till förhandlingen. Den utredning genom journalanteckningar han har gett in ger inte stöd för att han trots detta skulle ha varit förhindrad att komma till förhandlingen. Frågan är dock om det besked han fått från M.S:s biträdande jurist är en giltig ursäkt för honom att inte komma till förhandlingen.

– – –

Som utgångspunkt gäller alltså att P.D. får tillräknas misstag på M.S:s sida. När det gäller oriktiga anvisningar som ett ombud har lämnat en part angående en förhandling kan läget dock vara ett annat. Beträffande utdömande av vite har HD i NJA 1989 s. 71 ansett att speciella synpunkter gör sig gällande. Under framhållande av vitets straffliknande karaktär och möjligheterna att under pågående rättegång ingripa mot ett ombud genom rättegångskostnadsreglerna fann HD att en part haft giltig ursäkt för sin utevaro när han inte ifrågasatt riktigheten av ett besked hans ombud – en advokat – lämnat om att inställelse vid en förhandling inte var nödvändig. HD anförde dock att det är av väsentlig betydelse vilka ursäkter parten personligen kan åberopa för att ha uteblivit från förhandlingen. (Se kommentaren till 32 kap. 8 § RB i Fitger m.fl., Rättegångsbalken, JUNO Version 91, och även NJA 2001 s. 646.)

Det som M.S. har uppgett att P.D. fått i besked var att hon och de som kunde substituera för henne var sjuka och att förhandlingen därför “med all sannolikhet” skulle ställas in. Det var alltså inte ett definitivt besked. P.D. borde därför ha avvaktat ett definitivt besked från rättshjälpsbiträdet eller – om han inte fick kontakt med henne – tagit kontakt med tingsrätten. Frågan om giltig ursäkt måste också ses i ljuset av att P.D. sedan förra sommaren inte haft någon som helst kontakt med sitt rättshjälpsbiträde, tingsrätten eller motparten förrän han fick meddelandet från den biträdande juristen. Tingsrätten gör därför den sammantagna bedömningen att P.D. inte har haft giltig ursäkt att utebli från förhandlingen.

En angränsande fråga är om det laga förfall som M.S. har haft ska innebära att P.D:s utevaro inte ska leda till att talan förfaller. I 32 kap. 8 § andra stycket RB föreskrivs att laga förfall föreligger även när för parts ombud förelegat giltig ursäkt och parten inte kunnat i tid ställa annat ombud. Att parten kan inställa sig själv när det föreligger hinder för ombudet utesluter inte laga förfall. Det åligger emellertid även en part att själv vidta åtgärder i en sådan situation. (Se vidare kommentaren till bestämmelsen i Fitger m.fl., Rättegångsbalken.) Även om det hade varit hinder mot huvudförhandling pga. laga förfall för M.S. om P.D. hade inställt sig hade hans närvaro inte varit förfelad (jfr situationen att vite inte ska dömas ut om syftet med vitet är förfelat). Mot bakgrund av hans helt uteblivna medverkan i målet, hans uteblivna kontakter med såväl rätten, ombudet som motparten sedan sommaren 2021 och att han delgavs först med stämningsman fanns det skäl för rätten att använda sammanträdet som ett tillfälle att delge honom kallelse till en ny tid för huvudförhandling. Det hade rätten också kunnat göra om han hört av sig till domstolen när han fått beskedet att M.S. var sjuk. Det är också så att P.D. hade kallats till domstolen personligen och hans kallelse var inte återkallad. Utgångspunkten är att hans talan förföll om han inte följde rättens föreläggande att inställa sig vid förhandlingen. I den aktuella situationen kan det laga förfallet för ombudet enligt rättens mening inte innebära laga förfall för P.D.

Det är inte heller rimligt med hänsyn till M. och J.J. att talan inte förfaller i den aktuella situationen mot bakgrund av de olägenheter det har inneburit för dem att P.D., som är kärande, inte har medverkat i målet eller i det umgänge som parterna kom överens om och sedan inte heller inställde sig till huvudförhandlingen. Det ska i det sammanhanget nämnas att den utredning P.D. gett in inte ger något stöd för att han, även om han mått dåligt, inte har kunnat meddela sig med ombudet, rätten, motparten, umgängesstödet eller familjerätten.

Sammantaget leder tingsrättens överväganden ovan till att P.D:s talan har förfallit. Målet ska därför skrivas av.

– – –

SLUTLIGT BESLUT

1. P.D:s talan har förfallit. Målet skrivs därför av.

2. P.D. ska ersätta J.J:s rättegångskostnad med – – -.

Svea hovrätt

P.D. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut om avskrivning och rättegångskostnader samt återförvisa målet till tingsrätten. I andra hand yrkade han att beslutet såvitt avsåg rättegångskostnader skulle ändras på visst sätt.

Hovrätten (hovrättsråden Birgitta Trägårdh och Thomas Hedstrand, referent, samt tf. hovrättsassessorn Emelie Norberg Kling) anförde i beslut den 15 juni 2022 följande.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Genom den utredning som lagts fram i hovrätten får det anses utrett att P.D. fått ett definitivt besked av sitt dåvarande rättshjälpsbiträde, genom dennes biträdande jurist, att huvudförhandlingen i tingsrätten inte skulle komma att genomföras den aktuella dagen. Av handlingarna i tingsrättens akt framgår emellertid att domstolen inte hade ställt in huvudförhandlingen.

Utgångspunkten är att ett ombuds åtgärder ska tillräknas parten. Det är bara vid speciella förhållanden som det kan finnas skäl att göra avsteg från detta (jfr NJA 1989 s. 71 och NJA 2001 s. 646). Hovrätten anser inte att det i detta fall finns tillräckliga skäl att göra avsteg från nämnda utgångspunkt. Även med beaktande av den nya utredningen gör alltså hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i frågan om P.D. har haft laga förfall. Hovrätten anser därför i likhet med tingsrätten att P.D:s talan har förfallit. Hovrätten, som även instämmer i tingsrättens överväganden i frågan om rättegångskostnader, avslår därför överklagandet.

BESLUT

– – –

Hovrätten avslår överklagandet.

– – –

Högsta domstolen

P.D. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja besluten om avskrivning och skyldighet för honom att ersätta J.J:s rättegångskostnad i tingsrätten samt visa målet åter till tingsrätten.

I andra hand yrkade P.D. att HD skulle besluta att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad och i tredje hand att han endast delvis skulle ersätta J.J:s rättegångskostnad i tingsrätten.

J.J. motsatte sig P.D:s yrkanden och yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Izla Staifo, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-8 motsvarar i huvudsak punkterna 1-7 i HD:s skäl.

Frågan i målet

9. Frågan i målet är om det var rätt av tingsrätten att inte ställa in huvudförhandlingen när kärandeombudet hade laga förfall och sedan att lägga kärandens personliga frånvaro till grund för att talan var förfallen och därmed skriva av målet.

Rättslig reglering

10. Om käranden i ett indispositivt mål har förelagts att inställa sig personligen vid en huvudförhandling vid påföljd att käromålet annars förfaller och han eller hon uteblir eller inställer sig endast via ombud, ska käromålet skrivas av (se 44 kap. 3 och 4 §§ RB).

11. En kärande som ska höras i bevissyfte ska föreläggas att infinna sig personligen vid huvudförhandlingen vid påföljd att käromålet annars förfaller (se 42 kap. 12 och 21 §§ RB). Kallelse med sådant äventyr får utfärdas endast när det är fråga om ett formellt förhör. Ska käranden infinna sig personligen i annat syfte, t.ex. att höras upplysningsvis vid en muntlig förberedelse i ett vårdnadsmål eller för att underlätta förlikningsdiskussioner, får han eller hon kallas till personlig inställelse endast vid äventyr av vite. (Se prop. 2004/05:131 s. 241 f.)

12. Bestämmelsen infördes efter lagändring som trädde i kraft den 1 november 2008. Eftersom rätten tidigare kunde förelägga en part som åberopat förhör med sig själv att infinna sig personligen endast vid äventyr av vite kunde en part i ett tvistemål som ville förhala rättegången undgå tredskodoms- eller förfallopåföljd genom att åberopa förhör med sig själv och sedan inställa sig endast via ombud, vilket ledde till att huvudförhandlingen behövde ställas in. Regeln infördes därför i syfte att öka handläggningens snabbhet och effektivitet. (Se prop. 2004/05:131 s. 160-161.)

13. Om det är sannolikt att den som underlåtit att enligt rättens beslut infinna sig eller i övrigt fullgöra något i rättegången har laga förfall för sin underlåtenhet, ska denna inte leda till någon påföljd. Den som på grund av någon särskild omständighet kan antas ha laga förfall, ska dock först beredas tillfälle att komma in med utredning om detta. (Se 32 kap. 6 § RB.)

14. I förarbetena uttalas att det med hänsyn till de stränga påföljder som är knutna till utevaro är lämpligt att dessa utesluts så snart rätten har anledning att anta att laga förfall är för handen (se NJA II 1943 s. 419).

15. Laga förfall är när någon genom avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som inte bort förutses eller rätten annars anser utgör giltig ursäkt, har hindrats att fullgöra vad som ålegat honom eller henne (se 32 kap. 8 § första stycket RB).

16. Av andra stycket samma lagrum framgår att laga förfall föreligger även när parts ombud har laga förfall och parten inte kunnat ställa annat ombud i tid. Bestämmelsen tillkom i förtydligande syfte. Att parten kan inställa sig själv när det föreligger hinder för ombudet utesluter alltså inte laga förfall. (Se NJA II 1943 s. 420.) I NJA 1975 s. 343 ansåg HD att tingsrätten förfarit felaktigt genom att underlåta att ställa in huvudförhandlingen när det stod klart att partens ombud på grund av laga förfall inte kunde inställa sig och då parten inte önskade föra sin egen talan.

Särskilda situationer då påföljd för utevaro inte bör utgå

17. För vitesförelägganden finns en särskild bestämmelse om att förelagt vite inte ska utdömas om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse (se 9 § lagen, 1985:206, om viten). Ett sådant fall kan vara om en kallad person vid äventyr av vite uteblir men sammanträdet borde ha ställts in redan i förväg på grund av något annat hinder som inte kunde förväntas undanröjas under förhandlingen (jfr NJA 1992 s. 613 och RH 1990:117).

18. När det gäller utevaro vid överrätt, då påföljden blir att tingsrättens dom står fast, har det med hänsyn till rätten till en rättvis rättegång ansetts att påföljden inte får framstå som alltför sträng för utevaron i den enskilda situationen. (Se Europadomstolens dom Kari-Pekka Pietiläinen v. Finland no 13566/06, NJA 2015 s. 284 och NJA 2018 s. 3.)

Hinder för huvudförhandling

19. Om rätten redan före ett utsatt sammanträde får kännedom om omständighet som kan antas utgöra hinder för förhandlingens hållande eller för dess genomförande i erforderlig omfattning får rätten ställa in sammanträdet och sätta ut det på nytt (se 32 kap. 4 § RB). Enligt andra stycket är parter och andra kallade personer skyldiga att omedelbart anmäla eventuella hinder.

20. I förarbetena anges att rätten, för att undvika onödiga kostnader och besvär, bör ställa in en huvudförhandling om den i förväg får kännedom om något hinder. Anledning att utsätta förhandling till annan dag kan vara t.ex. att kallelser inte kunnat delges eller att någon som har kallats är förhindrad att infinna sig. För att rätten ska kunna ställa in i tid är därför kallade personer skyldiga att omedelbart anmäla eventuella hinder. Underlåter sådan person att göra detta kan han eller hon förpliktas att ersätta de genom försummelsen orsakade kostnaderna. (Se NJA II 1943 s. 417.)

21. Annorlunda kan det vara om ett eventuellt hinder handlar om att någon part har delgivits en kallelse för sent. Då bör omständigheterna i det enskilda fallet få avgöra om rätten omedelbart ska skjuta upp sammanträdet eller avvakta och se om den kallade uteblir eller gör gällande att han inte har fått tillräckligt med tid för förberedelse. (Se NJA II 1943 s. 416.) I de situationerna kan det så att säga finnas skäl att tro att hindret kan komma att undanröjas.

22. Till skillnad från vad som gäller vid själva huvudförhandlingen, då rätten ska ställa in när hinder är för handen (se 43 kap. 2 § RB), är bestämmelsen fakultativ. Det har dock ansetts att rätten ska ställa in en huvudförhandling om den i förväg får kännedom om att en part har laga förfall (se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 2022, JUNO, kommentaren till 32 kap. 4 §, Olof Wetterqvist, Rättegångsbalk, Karnov, 2020 (JUNO), kommentaren till 32 kap. 4 § och Bengt Lindell, Civilprocessen, 5 uppl. 2021, s. 523). Även JO har gjort uttalanden med den innebörden (se JO 1980/81 s. 47 och JO 1970 s. 63). En förhandling kan också behöva ställas in i förväg för att en part ska kunna biträdas av önskat ombud (se JO 1988/89 s. 345).

Bedömningen i detta fall

23. Eftersom P.D. åberopade förhör med sig själv var det rätt att kalla honom att inställa sig personligen till huvudförhandlingen vid äventyr att talan annars förfaller. Kallelsen var således korrekt utfärdad och P.D. var också delgiven. Vid hans personliga frånvaro var därför utgångspunkten att hans talan var förfallen och att målet skulle skrivas av.

24. P.D:s ombud anmälde dock förhinder på grund av sjukdom dagen före huvudförhandlingen. Av tingsrättens skrivningar i beslutet framgår att tingsrätten godtagit uppgiften och gjort bedömningen att ombudet hade laga förfall och att ombudets utevaro därmed skulle utgöra hinder för huvudförhandling. Eftersom det knappast kunde antas att hindret skulle komma att undanröjas under förhandlingen borde tingsrätten ha ställt in den omedelbart. Genom att inte göra det och i stället låta det äventyr som kallelsen var förenad med slå till, har tingsrätten förfarit felaktigt. Rättegångsfelet är sådant att beslutet om avskrivning och skyldigheten för P.D. att betala rättegångskostnader i tingsrätten ska undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

HD:S AVGÖRANDE

HD undanröjer tingsrättens och hovrättens beslut, utom såvitt avser besluten om fastställande av ersättning enligt rättshjälpslagen, samt visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Dag Mattsson, Cecilia Renfors, Jonas Malmberg, referent, och Anders Perklev) meddelade den 13 juli 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. P.D. väckte talan mot J.J. och yrkade umgänge med deras gemensamma dotter. Ombud för P.D. var vid tingsrätten en advokat och en biträdande jurist.

2. Tingsrätten kallade till huvudförhandling. Eftersom P.D. hade åberopat förhör med sig själv kallades han till huvudförhandlingen personligen med påföljd av att hans talan annars skulle förfalla.

3. Vid 16-tiden dagen före huvudförhandlingen kontaktades tingsrätten av den biträdande juristen som uppgav att båda ombuden var sjuka i covid och begärde att huvudförhandlingen skulle ställas in. Ett av ombuden fick per telefon beskedet att huvudförhandlingen inte ställdes in och att tingsrätten hade för avsikt att ropa på målet för att boka en ny tid för huvudförhandling och samtidigt delge P.D. den nya kallelsen. Ombudet fick också beskedet att talan skulle förfalla om P.D. inte kom till förhandlingen.

4. När tingsrätten ropade på målet inställde sig inte P.D. Inget av hans ombud var heller närvarande. J.J. begärde ersättning för sina rättegångskostnader.

5. Efter sammanträdet kom det fram att den biträdande juristen hade meddelat P.D. att huvudförhandlingen inte skulle äga rum på grund av ombudens sjukdom. P.D. gjorde gällande att han på grund av psykisk ohälsa hade laga förfall för sin tidigare frånvaro i processen. Innan han fick meddelandet hade han dock haft för avsikt att komma till huvudförhandlingen.

6. Tingsrätten fann att talan hade förfallit till följd av P.D:s utevaro och avskrev målet. P.D. förpliktades att ersätta J.J:s rättegångskostnader med hänvisning till att hans processföring varit försumlig.

7. Hovrätten har instämt i tingsrättens bedömning.

Frågan i målet

8. Frågan är om P.D:s talan förfallit till följd av att han inte kom till sammanträdet.

Närvaro vid sammanträde

9. I mål om umgänge är förlikning inte tillåten. För sådana tvistemål gäller i korthet följande om kärandens närvaro vid sammanträde för huvudförhandling eller under förberedelsen.

10. Käranden ska kallas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att käromålet annars förfaller (se 42 kap. 1 § andra stycket och 21 § RB). Om en kärande som kallats på detta sätt uteblir från sammanträdet ska målet skrivas av (44 kap. 3 och 4 §§). Käranden anses ha uteblivit om han eller hon inte inställt sig personligen eller genom ombud.

11. Om rätten bedömer att en kärande ska närvara personligen vid ett sammanträde ska han eller hon vid vite föreläggas att inställa sig personligen (se 11 kap. 5 § och 42 kap. 12 §).

12. En kärande som ska höras i bevissyfte ska föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträde vid påföljd att käromålet annars förfaller (se 42 kap. 12 och 21 §§). Kallelse med sådan påföljd får utfärdas endast när det är fråga om ett formellt förhör. Ska käranden infinna sig personligen i annat syfte, t.ex. för att höras upplysningsvis vid en muntlig förberedelse i ett vårdnadsmål eller för att underlätta förlikningsdiskussioner, får han eller hon kallas till personlig inställelse endast vid vite. (Se prop. 2004/05:131 s. 241 f.) Om käranden har kallats att inställa sig personligen vid påföljd att käromålet annars förfaller och uteblir eller inställer sig endast genom ombud, ska käromålet skrivas av (se 44 kap. 3 och 4 §§).

Hinder mot huvudförhandling

13. Om rätten före huvudförhandlingen får kännedom om en omständighet som kan antas utgöra hinder mot förhandlingen får rätten ställa in förhandlingen och sätta ut den på nytt. Om en part får kännedom om sådan omständighet ska han eller hon omedelbart anmäla detta till rätten. (Se 32 kap. 4 §.) För det fall att en part har begärt att förhandlingen ska ställas in ska rätten så snart som möjligt ta ställning till begäran. Redan utfärdade kallelser gäller dock till dess rätten beslutat om annat.

14. Till skillnad från vad som gäller vid själva huvudförhandlingen – då rätten ska ställa in när det finns hinder (se 43 kap. 2 §) – är regeln om att ställa in huvudförhandlingar i förväg fakultativ. Frågan om en huvudförhandling bör ställas in i förväg är i stor utsträckning en omdömesfråga som det måste anförtros rätten att bedöma.

15. Om det i förväg konstateras ett hinder mot en utsatt huvudförhandling kan det finnas praktiska och effektivitetsmässiga skäl att använda den bokade tiden i syfte att t.ex. planera målets fortsatta handläggning. Att låta tiden stå kvar kan ske genom att parterna underrättas om att huvudförhandlingen inte kommer att kunna genomföras, men att ett annat sammanträde i stället ska hållas på den utsatta tiden. Om det därmed inte ska hållas något förhör i bevissyfte, kan dock de processuella påföljder som angetts i kallelsen och som är kopplade till att en person ska höras inte göras gällande.

Bedömningen i detta fall

16. Eftersom något förhör i bevissyfte inte skulle hållas med P.D. har det inte funnits förutsättningar att skriva av målet till följd av att han inte inställt sig personligen.

17. Tingsrättens beslut om att avskriva målet och om skyldigheten för P.D. att betala rättegångskostnader i tingsrätten ska därmed undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.

18. Frågan om parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnad och kostnaden för motparts rättshjälp i HD ska prövas av tingsrätten i samband med målet efter dess återupptagande (se 18 kap. 15 § tredje stycket RB).

HD:S AVGÖRANDE

HD ändrar hovrättens beslut och undanröjer tingsrättens beslut, utom såvitt avser besluten om fastställande av ersättning enligt rättshjälpslagen, samt visar målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.

– – –

Det ankommer på tingsrätten att i samband med målet efter dess återupptagande pröva frågan om parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnad och kostnaden för motparts rättshjälp i HD.