Referat

Nyköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Nyköpings tingsrätt åtal mot S.J., född 2005, för olovlig körning enligt följande gärningsbeskrivning.

S.J. har kört en till personbil förändrad A-traktor utan att ha rätt till det. Det hände den 3 juli 2022 på Förrådsvägen, Nyköpings kommun.

S.J. begick gärningen med uppsåt.

S.J. förnekade gärningen.

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Karin Fagerlund) anförde i dom den 29 september 2022 följande.

SKÄL

Skuldfrågan

Av utredningen framgår följande. S.J. är 16 år och har körkort för A-traktor (AM-körkort). Hon körde ett fordon som var en ursprunglig personbil registrerad som A-traktor. Fordonet hade en s.k. ECU-spärr och kunde inte framföras i högre hastighet än 30 km/h. Hon stoppades av polis. Bilinspektören A.K. gjorde en s.k. flygande inspektion av fordonet. Fordonet underkändes vid inspektionen, bl.a. eftersom fordonet hade fem växlar framåt istället för tre samt då väggen, en skiva, innanför bagageluckan inte var fastmonterad.

Åklagaren har, såsom han slutligen bestämt sin talan, endast gjort gällande att A-traktorn varit förändrad till personbil i och med bristen avseende skivan innanför bagageluckan.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat besiktningsprotokoll och fotografier. S.J. och A.K. har hörts. De har berättat i huvudsak följande.

S.J: Hon hade skruvat loss skruvarna till skivan. Hon höll på att jobba med bilens ljudanläggning och hade inte skruvat tillbaka skivan. Hon hade lagt bl.a. högtalare i utrymmet eftersom de inte fick plats i framsätet. Hon visste inte att hon inte fick ta bort eller lossa på skivan.

A.K: Enligt föreskrifterna för A-traktorer ska ett sådant fordon inte vara utformat för person- eller godstransport. Baksätet och lastutrymmet ska vara förslutet. Det finns ingen mall för hur en förslutning ska se ut. Den ska dock vara varaktigt fastsatt. Skivan baktill på fordonet satt löst och gick lätt att fälla undan. Det är tillåtet med ett litet utrymme närmast bagageluckan för förvaring av t.ex. en domkraft. Ett sådant litet utrymme hade funnits kvar om skivan hade suttit fast. Bakom skivan var det fritt utrymme fram till framsätena. Baksätet var bortplockat.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Av 4 kap. 1 § Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:19) framgår att en A-traktor är en bil som är ombyggd till traktor. Fordonet ska bl.a. vara ombyggt så att det är uppenbart att det inte längre är avsett för person- eller godsbefordran (4 kap. 36 §). Enligt tingsrätten bör kravet med hänsyn till trafiksäkerhetsskäl vara avgörande för om ett fordon ska få klassas som en A-traktor och därmed undantas från krav på viss förarbehörighet. När ett fordon inte längre uppfyller kravet i 4 kap. 36 § bör fordonet istället återgå till att betraktas som det ursprungliga fordon som varit föremål för ombyggnad, i detta fall en personbil.

Genom A.K:s tillförlitliga uppgifter, som har stöd av den skriftliga bevisningen samt S.J:s egna uppgifter, är det utrett att fordonets lastutrymme inte var varaktigt förslutet utan att den bakre skivan satt löst och enkelt kunde fällas undan. Under dessa förhållanden är det utrett att fordonet som S.J. körde var konstruerat på ett sådant sätt att det inte uppfyllde villkoren för en A-traktor utan var klassat som en personbil. För att framföra fordonet krävdes således körkortsbehörighet för personbil, vilket S.J. inte hade. De objektiva förutsättningarna för olovlig körning är därmed uppfyllda.

Frågan är om S.J. har haft uppsåt till sin bristande behörighet att köra fordonet. S.J. var medveten om att den bakre skivan, som skulle utgöra förslutningen till lastutrymmet, var lösgjord och enkelt kunde flyttas undan. Hon har själv berättat att hon lossade på skivan för att komma åt att ordna med fordonets ljudanläggning och lägga saker i lastutrymmet. S.J. har således varit väl medveten om de faktiska förhållandena. Hennes invändning att hon inte kände till att hon inte fick lossa skivan är en s.k. straffrättsvillfarelse som saknar betydelse för uppsåtsbedömningen.

S.J. måste som brukare av fordonet ha insett att det fanns en risk för att hennes åtgärd utgjorde en förändring av fordonet som innebar att det i det aktuella avseendet inte längre uppfyllde kravet på en A-traktor och att det således fanns risk för att hon inte hade rätt att köra fordonet. Genom att inte förvissa sig om sin behörighet och ändå köra fordonet i det förändrade skicket har hon haft ett s.k. likgiltighetsuppsåt. Vad som framkommit om fordonets beskaffenhet i övrigt och vad S.J. berättat leder inte till någon annan bedömning. Åtalet är styrkt. S.J. ska därmed dömas för olovlig körning.

Påföljdsfrågan

Påföljden är böter.

DOMSLUT

S.J. dömdes för olovlig körning enligt 3 § första stycket första meningen trafikbrottslagen till 30 dagsböter om 50 kr.

Svea hovrätt

S.J. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna henne från ansvar för olovlig körning.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (tidigare hovrättsrådet Mona Wildig och tf. hovrättsassessorn Emil von Schinkel) anförde i dom den 9 december 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten. Det som förekommit i hovrätten föranleder inga andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättsrådet Anna Tikkanen var skiljaktig och anförde följande.

Mot S.J:s förnekande är det inte styrkt att hon, efter det att hon hade lossat på den bakre skivan i fordonet, kände till att hon saknade behörighet att framföra det. Hon har alltså inte haft insiktsuppsåt. Såsom tingsrätten har funnit måste hon däremot, i egenskap av brukare av fordonet, ha insett att det fanns en risk för att åtgärden medförde att fordonet inte längre uppfyllde de krav som gäller för att ett fordon ska klassas som en A-traktor. Det som har framkommit om omständigheterna kring gärningen talar dock inte i någon avgörande grad för att hon var likgiltig inför att åtgärden innebar att hon inte längre var behörig att framföra fordonet. Hon har därmed inte heller agerat med likgiltighetsuppsåt. Tingsrättens dom ska alltså ändras på så sätt att S.J. frikänns från ansvar för olovlig körning.

Högsta domstolen

S.J. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna henne från åtalet.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Sandra Lundgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-3 motsvarar i huvudsak punkterna 2-6 i HD:s domskäl.

Frågan i HD

4. Den huvudsakliga frågan är hur ett fordon som har godkänts som A-traktor, men som sedan ändrats så att fordonet avviker från de krav som ställs på en A-traktor, ska klassificeras.

Olovlig körning

5. Den som uppsåtligen för ett körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra ett sådant fordon döms enligt 3 § första stycket första meningen trafikbrottslagen (1951:649) för olovlig körning till böter.

6. Förarens uppsåt ska täcka samtliga s.k. gärningsomständigheter, dvs. att fordonet kräver körkort, att fordonet har förts och att föraren har fört fordonet utan att vara berättigad till det. I “Det afghanska körkortet” NJA 2019 s. 721 har HD närmare behandlat frågan om hur uppsåtsbedömningen ska göras i mål om olovlig körning.

Körkortspliktiga fordon och körkortsbehörighet

Punkterna 7-11 motsvarar i huvudsak punkterna 10-14 i HD:s domskäl.

Föreskriftskrav för A-traktorer

Punkterna 12-15 motsvarar i huvudsak punkterna 15-22 i HD:s domskäl.

Brott mot fordonsförordningen

Punkterna 16-18 motsvarar i huvudsak punkterna 7-9 i HD:s domskäl.

Legalitetsprincipen

19. Legalitetsprincipen, som innebär att ingen får straffas för en gärning som inte var straffbelagd när gärningen begicks, fungerar som en garanti för rättssäkerhet genom att den ställer krav på lagstiftningen. Den enskilde ska kunna förutse när han eller hon kan komma att bli föremål för ett straffrättsligt ingripande. En hörnsten i legalitetsprincipen är obestämdhetsförbudet. En straffbestämmelse måste vara i rimlig grad bestämd till sin utformning. Bestämmelsen måste vara begriplig och tillräckligt tydlig. (Se t.ex. “Dödsboets vapen” NJA 2019 s. 1041 och “Luftrevolvern” HD:s dom den 16 februari 2023 i mål B 3139-22 (NJA 2023 s. 81 (red:s anm.))).

20. I rättsfallet “Laserpekaren III” NJA 2019 s. 577 uttalade HD att en given utgångspunkt är att den enskilde ska ha rimliga möjligheter att själv skaffa sig kännedom om vilka regler som gäller. Att det kan krävas efterforskningar och överväganden om vad som gäller innebär inte att det krav på tydlighet och precision som ställs ska anses eftersatt (p. 10).

En A-traktor som återställts betraktas som en bil

21. I 4 kap. 36 § VVFS 2003:19 uppställs ett högt krav på ombyggnation till A-traktor när det gäller gods- och personbefordran. Det anges i föreskriften att det ska vara uppenbart att fordonet inte längre är avsett för dessa ändamål. En A-traktor ska alltså inte kunna användas för person- eller godsbefordran, utöver möjlighet att ha passagerare på ett säte bredvid föraren.

22. Den situation som aktualiserats i mål om olovlig körning är att ett fordon har godkänts som A-traktor vid en registreringsbesiktning, men därefter ändrats i något avseende. Som riksåklagaren konstaterat finns det en enhetlig hovrättspraxis om att en A-traktor som har ändrats så att fordonet kan köras i en hastighet som överskrider den föreskrivna i 4 kap. 33 § VVFS 2003:19 är att betrakta som en bil. I det nu aktuella fallet är det fråga om att ett fordon har ändrats på så sätt att ett spärrat bagageutrymme har gjorts tillgängligt. Fordonet kan åter användas för godsbefordran och uppfyller därmed inte kravet på ombyggnation i 4 kap. 36 § VVFS 2003:19.

23. Om en A-traktor helt återställs till sitt ursprungsskick är fordonet åter att klassificera som bil. Såväl kravet på ombyggnation för att säkerställa en maxhastighet som kraven på ombyggnation för att hindra person- eller godsbefordran är krav som är av betydelse för trafiksäkerheten. När en A-traktor har ändrats så att fordonet kan användas som en bil, dvs. köra fortare än 30 kilometer i timmen eller användas för person- eller godsbefordran, bör detta påverka hur fordonet ska klassificeras. Fordonet har i helt grundläggande avseenden återställts till sitt ursprungsskick och bör följaktligen betraktas som en bil.

24. Detta innebär att ansvar för olovlig körning kan aktualiseras för en person som kör ett sådant fordon utan att ha körkortsbehörighet B. Bestämmelsen i 8 kap. 9 § fordonsförordningen ska inte tillämpas (jfr p. 18).

25. Det kan uppstå situationer när ett fordon uppvisar någon mindre brist i den ombyggnation som ska säkerställa att personer och gods inte kan tas med i fordonet. Så länge kravet i 4 kap. 36 § VVFS 2003:19 är uppfyllt, dvs. att fordonet inte kan användas för person eller godsbefordran, är fordonet alltjämt att se som en A-traktor.

26. En rättstillämpning där en förare döms för olovlig körning efter att ha kört ett fordon som tidigare varit en A-traktor, men återställts på så sätt att fordonet åter är att betrakta som en bil, står inte i strid med legalitetsprincipen. Regleringen i 3 § trafikbrottslagen tillsammans med körkortslagen preciserar det straffbara området. Föreskriftskraven klargör vad som krävs för att ett fordon ska vara en A-traktor. Om ett fordon återställts och kan användas som en bil är det att bedöma som en bil. Regelverket lever upp till de krav som ställs på en straffreglering.

Bedömningen i detta fall

27. S.J. körde ett fordon som hade godkänts som A-traktor. Fordonet hade ändrats på så sätt att en skiva som satt innanför fordonets baklucka för att spärra tillgången till bagageutrymmet hade tagits bort. Åtgärden medförde att fordonet åter kunde användas för godsbefordran. Fordonet återställdes i detta avseende till sitt ursprungsskick och var därmed att betrakta som en bil.

28. S.J. saknade körkortsbehörighet för bil. I objektiv mening gjorde hon sig skyldig till olovlig körning när hon körde fordonet.

29. Utredningen ger inte stöd för att S.J. insåg att fordonet genom åtgärden blev en bil. Hon agerade inte med s.k. insiktsuppsåt.

30. Den aktuella skivan satt för bagageutrymmet för att fordonet skulle uppfylla kraven för att vara en A-traktor. När S.J. skruvade loss skivan måste hon ha förstått att detta medförde en risk för att fordonet inte längre skulle anses vara en A-traktor, vilket innebar att hon inte var behörig att köra fordonet. Det första ledet i likgiltighetsuppsåtet är därmed uppfyllt.

31. Vidare krävs att S.J. vid tidpunkten för gärningen var likgiltig i förhållande till att risken förverkligades, dvs. att hon inte hade rätt att köra fordonet. Det berörs inte närmare under förhöret med henne hur hon resonerade. Utredningen visar inte att hon var likgiltig i förhållande till att hon inte var behörig att köra fordonet. Åklagaren har inte uppfyllt beviskravet för likgiltighetsuppsåtets andra led.

32. S.J. ska därför frikännas från åtalet för olovlig körning.

DOMSLUT

Hovrättens dom ändras på så sätt att HD frikänner S.J. från åtalet för olovlig körning.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Stefan Johansson, Cecilia Renfors och Christine Lager, referent) meddelade den 8 juni 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Frågan i HD

1. Den huvudsakliga frågan är vilken behörighet som krävs för att köra en personbil som byggts om till och godkänts som A-traktor, när den ändrats så att den inte längre uppfyller alla krav för en A-traktor.

Bakgrund

2. S.J. blev stoppad av polisen vid en flygande inspektion när hon körde ett fordon som var godkänt som A-traktor. Hon var vid detta tillfälle 16 år och hade körkort med AM-behörighet, vilket gav henne behörighet att köra bl.a. A-traktor. Fordonet underkändes vid inspektionen med hänvisning till att fordonet inte överensstämde med registrerad uppgift, bl.a. eftersom den skiva (bakre vägg) som fanns för att spärra bagageutrymmet inte var fast monterad.

3. Hon åtalades och åklagaren yrkade att hon skulle fällas till ansvar för olovlig körning. Åklagaren gjorde gällande att A-traktorn var förändrad till en personbil på grund av den bristfälliga spärren av bagageutrymmet, att S.J. inte hade rätt att köra en personbil och att hon hade begått gärningen med uppsåt.

4. S.J. förnekade att hon hade gjort sig skyldig till brott. Hon berättade att hon själv hade skruvat loss skivan för att kunna lasta in och köra högtalare som inte fick plats i passagerarsätet bredvid henne och att hon inte visste att skivan inte fick skruvas loss.

5. Tingsrätten konstaterade att fordonets lastutrymme inte var varaktigt förslutet eftersom den bakre skivan satt löst och enkelt kunde fällas undan. Enligt tingsrätten uppfyllde fordonet därför inte längre ett av de villkor som gäller för A-traktorer, nämligen att ett fordon ska vara ombyggt på så sätt att det är uppenbart att det inte längre är avsett för person- eller godsbefordran. Fordonet hade därmed återgått till att anses som det ursprungliga fordon det varit innan det byggts om till en A-traktor, dvs. en personbil. Eftersom S.J. inte hade körkortsbehörighet för personbil och då hon bedömdes ha likgiltighetsuppsåt till att hon inte hade behörighet att köra bilen i det förändrade skicket dömde tingsrätten henne för olovlig körning. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter om 50 kr.

6. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Olovlig körning och brott mot föreskrifter

7. Den som uppsåtligen för ett körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad till det döms enligt 3 § första stycket första meningen trafikbrottslagen (1951:649) för olovlig körning till böter.

8. Enligt fordonsförordningen (2009:211) döms en ägare av ett fordon till penningböter om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom eller henne för att hindra att fordonet används i strid mot föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen. Sådana föreskrifter kan bl.a. avse fordons beskaffenhet och utrustning. Ansvarsbestämmelsen är även tillämplig på föraren, om denne har känt till hindret för att använda fordonet på det sätt som har skett. (Se
8 kap. 9 § första stycket 2 och andra stycket samt 8 kap. 16 § första stycket 1.)

9. Ansvar enligt fordonsförordningen inträder emellertid inte om straff kan dömas ut enligt trafikbrottslagen (se 8 kap. 12 § fordonsförordningen). Om en gärning som utgör olovlig körning även innebär brott mot föreskrifter som meddelats enligt fordonsförordningen, ska det alltså dömas till ansvar enbart för olovlig körning.

Allmänt om körkortspliktiga fordon och körkortsbehörighet

10. I körkortslagen (1998:488) regleras vilka fordon som är körkortspliktiga och vilken körkortsbehörighet som krävs för respektive fordon. Lagen innehåller bland annat bestämmelser om behörighet att köra motorfordon och traktor (se 1 kap. 1 § 1).

11. Vilken körkortsbehörighet som krävs beror på vilken typ av fordon det är fråga om. Körkortslagen innehåller inga definitioner av de olika fordonstyperna utan hänvisar till lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner (se 1 kap. 2 § första stycket körkortslagen).

12. Definitionerna anges i 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner. Där anges att bilar är en typ av motorfordon och att bilar delas in i personbilar, lastbilar och bussar. En personbil är en bil försedd med högst åtta sittplatser utöver förarplatsen och inrättad huvudsakligen för personbefordran.

13. Traktor definieras som ett fordon inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller arbetsredskap. Traktorer delas in i två kategorier; traktor a, som är konstruerad för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen, och traktor b, som är konstruerad för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare. (Se 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner.)

14. Enligt körkortslagen krävs körkortsbehörighet B för att köra en personbil med totalvikt av högst 3,5 ton. Den lägsta åldern för att erhålla ett sådant körkort är 18 år. För att köra en traktor a krävs normalt körkort, dock specificeras inte någon särskild typ av behörighet. Det betyder att det räcker med den körkortsbehörighet som krävs för moped, dvs. AM. Den lägsta åldern för att erhålla ett sådant körkort är 15 år. För traktor b krävs samma behörighet som för personbil. (Se 2 kap. 1, 2 och 5 §§ samt 3 kap. 1 § körkortslagen.)

A-traktor

15. Det finns inte någon lagstadgad definition av en A-traktor. Med stöd av bemyndiganden i fordonslagen (2002:574) och den tidigare fordonsförordningen (2002:925) har Vägverket meddelat föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning som innehåller bestämmelser om A-traktorer (se Vägverkets föreskrifter om bil ombyggd till traktor samt bil ombyggd till motorredskap klass II, VVFS 2003:19). (Bemyndigandena anges i 5 kap. 8 § första stycket fordonslagen och 8 kap. 16 § första stycket 1 fordonsförordningen (2009:211), där det framgår att föreskriftsrätten numera gäller för Transportstyrelsen. Föreskrifter som meddelats av Vägverket är dock fortfarande gällande, se p. 4 i övergångsbestämmelserna till fordonsförordningen. Jfr även SFS 2008:1108.)

16. Vägverkets föreskrifter definierar en A-traktor som en bil ombyggd till traktor. Vidare definieras ursprungsfordon som den bil som använts som grundfordon för att bygga en A-traktor. Av definitionen av bil följer att ursprungsfordonet kan vara en personbil, lastbil eller buss. (Se 4 kap. 1 § och 1 kap. 2 § föreskrifterna samt 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner.)

17. A-traktorns ursprungsfordon ska vara en serietillverkad täckt bil och den ska ha ursprungsfordonets identifieringsmärkning (se 4 kap. 2 och 3 §§ föreskrifterna).

18. Fordonet ska vara ombyggt så att dess högsta konstruktiva hastighet uppgår till högst 30 kilometer i timmen på horisontell väg. Ombyggnaden ska vara så konstruerad och utförd att det endast med stor svårighet går att öka A-traktorns högsta konstruktiva hastighet. (Se 4 kap. 33 § föreskrifterna.)

19. Bestämmelsen om högsta konstruktiva hastighet innebär att det enligt körkortslagen räcker med körkortsbehö-righet AM för att köra en A-traktor, eftersom en sådan alltså faller inom den fordonskategori som definieras som traktor a (se p. 14).

20. Ursprungsfordonets sedvanliga förarhytt eller ursprungliga karosseri ska finnas kvar. Fordonet ska vara ombyggt så att det är uppenbart att det inte längre är avsett för person- eller godsbefordran. Säte för en eller två passagerare bredvid förarsätet får dock behållas. (Se 4 kap. 35 och 36 §§ föreskrifterna.)

21. Vägverkets föreskrifter innehåller därutöver en mängd ytterligare krav som en A-traktor ska uppfylla. Det gäller krav på bränslesystem, elsystem, avgassystem, hjulsystem och kopplingsanordning m.m. (Se 4 kap. föreskrifterna.)

22. En bil som byggts om för att bli en A-traktor ska godkännas vid en registreringsbesiktning. Då kontrolleras att bilen uppfyller de krav på beskaffenhet och utrustning som uppställs för A-traktor i Vägverkets föreskrifter. (Se 4 kap. 1 och 3 §§ fordonsförordningen och Transportstyrelsens rapport TSG 2021-10478 s. 55.)

När återgår en A-traktor till att bedömas som bil?

23. Av myndighetsföreskrifterna följer alltså att en A-traktor är en ombyggd bil (jfr också 6 kap. 7 § andra stycket 6 fordonsförordningen). Ursprungsfordonet är alltid en personbil, lastbil eller buss. Om en bil som byggts om till A-traktor helt återställs till sitt ursprungsskick är det uppenbart att den på nytt är att bedöma som den typ av bil den var från start med det krav på körkortsbehörighet som gäller för en sådan. Frågan är då hur situationen ska bedömas om en A-traktor ändras i vissa avseenden utan att fordonet helt återställs i sitt ursprungliga skick som bil.

24. Det finns inte några andra möjligheter att få en ombyggd bil godkänd som traktor vid en registreringsbesiktning än att den uppfyller myndighetsföreskrifterna för A-traktorer. Det finns alltså inga möjligheter att få en ombyggd bil godkänd och registrerad som en traktor om den visserligen uppfyller vad som gäller för traktor a, men inte de särskilda kriterierna för A-traktorer. A-traktorn är därmed en specifik form av traktor som möjliggörs genom föreskrifterna. Att de grundläggande kraven för att ett fordon ska bedömas som en A-traktor tillämpas strikt är motiverat från trafiksä-kerhetssynpunkt just eftersom det är fråga om ombyggda bilar som endast kräver AM-körkort (jfr “A-traktorn” NJA 2022 s. 1080 p. 9-11).

25. Bedömningen av vad som utgör grundläggande krav måste därför i första hand utgå från vad som är viktigt från trafiksäkerhetssynpunkt; det är främst genom att sådana synpunkter blir tillgodosedda som det kan motiveras att kraven på körkortsbehörighet för A-traktorer är lägre än för bil. Framför allt är det fråga om kravet på att fordonet ska vara ombyggt så att dess högsta konstruktiva hastighet uppgår till högst 30 kilometer per timme på horisontell väg och kravet på att det ska vara ombyggt så att det är uppenbart att fordonet inte längre är avsett vare sig för person- eller för godsbefordran.

26. Om en ombyggd personbil brister i något av dessa avseenden är fordonet åter att kategorisera som den personbil det var före ombyggnaden med det krav på körkortsbehörighet B som då gäller. Har föraren endast körkortsbehörighet AM kan alltså ansvar för olovlig körning enligt trafikbrottslagen komma i fråga (se p. 7). Att det krävs överväganden när det gäller vilka krav i föreskrifterna som är att se som grundläggande är förenligt med legalitetsprincipen (jfr “Laser-pekaren III” NJA 2019 s. 577 p. 10).

27. Om det däremot är fråga om att fordonet brister i något av de ytterligare krav på fordonet som anges i föreskrif-terna för A-traktorer (se p. 21) blir det i stället fråga om ansvar enligt fordonsförordningen (se p. 8).

Bedömningen i detta fall

28. Av utredningen framgår att S.J. stoppades av polis när hon körde ett fordon som var godkänt som en A-traktor. Hon hade AM-körkort. Av den inspektion som skedde framgick att den skiva som fanns för att spärra bagageutrymmet var lös och enkelt kunde fällas undan. Utredningen visar att det medförde att ett stort bagageutrymme blev tillgängligt. Det innebär att det var tydligt att fordonet inte uppfyllde ett av de grundläggande villkoren för A-traktorer, dvs. kravet att fordonet ska vara ombyggt så att det är uppenbart att det inte längre är avsett för godsbefordran. Bristen innebar därför att fordonet åter var att bedöma som en personbil för vilken det krävs körkortsbehörighet B att köra. S.J. var alltså inte behörig att köra fordonet.

29. Frågan är då om S.J. hade sådant uppsåt som krävs för att hon ska kunna dömas för olovlig körning (se “Det afghanska körkortet” NJA 2019 s. 721 p. 10).

30. Av hennes egna uppgifter framgår att hon själv hade skruvat loss den skiva som spärrade bagageutrymmet. Skälet var att hon ville köra hem högtalare som inte fick plats på det passagerarsäte som fanns bredvid förarplatsen i bilen.

31. Det är inte styrkt att hon insåg att det hon gjorde medförde att hon inte längre var behörig att köra fordonet. Hon agerade alltså inte med insiktsuppsåt.

32. Som tingsrätten och hovrätten funnit måste emellertid S.J. som förare av fordonet ha insett att det fanns en risk för att förändringen avseende det spärrade bagageutrymmet medförde att fordonet inte längre var att bedöma som en A-traktor och att hon därför inte längre var behörig att köra det. Omständigheterna kring gärningen – att hon utan att göra någon kontroll av om det var tillåtet, själv skruvade loss skivan och gjorde ett stort bagageutrymme tillgängligt som hon lastade gods i – visar att hon var likgiltig inför att åtgärden medförde att hon inte längre var behörig att köra fordonet. Hon har alltså haft ett likgiltighetsuppsåt till att hon inte längre var behörig att köra fordonet.

33. Det innebär att S.J. ska dömas för olovlig körning. Påföljden bör bedömas till det bötesstraff som tingsrätten och hovrätten bestämt.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

Justitierådet Petter Asp var skiljaktig och anförde följande.

Allmänt om A-traktorer och körkortsbehörighet

1. A-traktor är inget begrepp som förekommer i körkortslagen (1998:488). Överhuvudtaget gäller att A-traktor är ett begrepp som inte förekommer i vare sig lag eller förordning. En A-traktor är från körkortsbehörighetssynpunkt att bedöma som en traktor, en traktor a.

2. En traktor a är enligt 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen. I definitionen av vad som utgör en traktor anges också att en traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare. Om en traktor är konstruerad för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen är det fråga om en traktor b. (Det kan redan här noteras att en svaghet i regleringen är att en A-traktor inte alldeles naturligt kan sägas uppfylla kraven på en traktor – “fordon … inrättat huvudsakligen för att dra …”. Kravet på att en A-traktor ska vara utrustad med kopplingsanordning och vara lämplig som dragfordon, se 4 kap. 42 § i Vägverkets föreskrifter, VVFS 2003:19, får rimligen ses i det ljuset.)

3. De behörighetskrav som finns beträffande traktorer av typen traktor a följer av 2 kap. 2 och 5 §§ körkortslagen. Regleringen innebär att förare av en traktor måste ha ett körkort av något slag eller ett traktorkort. Körkort för moped klass I (se beteckningen AM i inledningen av 5 §) är tillräckligt.

4. Det förhållandet att en A-traktor i körkortsbehörighetshänseende är att se som en traktor a ligger helt i linje med hur begreppet A-traktor definieras i Vägverkets föreskrifter, nämligen som en bil ombyggd till traktor (se 4 kap. 1 §; jfr även 6 kap. 7 § fordonsförordningen, 2009:211, där en motsvarande skrivning finns). Med traktor måste i såväl fordonsförordningen som fö-reskrifterna förstås detsamma som i annan trafiklagstiftning (se p. 2; vad gäller fordonsförordningen framgår detta uttryckligen av 1 kap. 4 § och Vägverkets föreskrifter bygger i sin tur på förordningen).

5. Från behörighetssynpunkt är det mot denna bakgrund viktigt både under vilka förutsättningar en personbil övergår till att vara en traktor (en A-traktor) och under vilka förutsättningar den åter kan anses bli ett fordon som kräver B-körkort.

Hur blir en personbil en A-traktor?

6. Av Vägverkets föreskrifter följer att en A-traktor är en bil ombyggd till traktor (se 4 kap. 1 §).

7. För att få en ombyggd bil godkänd som traktor vid en registreringsbesiktning fordras att den uppfyller Vägverkets föreskrifter för A-traktorer. Föreskrifterna, som ger uttryck för de krav som ställs på en A-traktor, innehåller då de normer som tilllämpas vid bedömningen av om fordonet ska godkännas som traktor. I den mån kraven i föreskrifterna inte uppfylls kommer fordonet inte att godkännas som traktor, utan det kommer fortsatt att vara en personbil. (Jfr t.ex. Transportstyrelsens beslut TSV 2016-1022 där fordonet underkändes vid en registreringsbesiktning på grund av felbelastning mellan fram- och bakaxel. På motsvarande sätt bör t.ex. frånvaro av kopplingsanordning utesluta att bilen registreras som traktor.)

8. Det finns alltså inga möjligheter att få en ombyggd bil godkänd och registrerad som en traktor om den visserligen uppfyller kriterierna för traktor a, men inte de mer specifika kriterier som gäller för en A-traktor.

9. Frågan i detta mål är emellertid inte vad som krävs för att en personbil ska bli att bedöma som en A-traktor, utan under vilka omständigheter en A-traktor, vilken från behörighetssynpunkt är en traktor a, åter blir att bedöma som en personbil.

Hur blir en A-traktor åter en personbil?

10. Det är mot bakgrund av regleringen i körkortslagen och i lagen om vägtrafikdefinitioner klart att en A-traktor som har förändrats på ett sådant sätt att den kan köras i högre hastighet än 40 km i timmen inte längre utgör en traktor a utan åter är ett fordon som kräver B-behörighet. (Vad traktorn då blir kan – det är ännu en svaghet hos regleringen – diskuteras. Mest näraliggande är möjligen att anse att traktorn då åter blir vad den ursprungligen var, nämligen en personbil. Det är emellertid inte helt uteslutet att argumentera för att fordonet, som i körkortsbehörighetshänseende alltså utgör en traktor a, genom ändringen, dvs. när den inte längre uppfyller kraven för traktor a, blir en traktor b.)

11. Frågan i detta mål är emellertid om en A-traktor, som i behörighetshänseende utgör en traktor a och som är godkänd och registrerad som en traktor, åter kan bli en personbil redan på den grunden att fordonet har förändrats på ett sätt som gör att det inte längre uppfyller de krav som ställs i Vägverkets föreskrifter om A-traktorer (i det här fallet på grund av att skivan som förseglar lastrummet inte varit fastskruvad).

12. Vid den bedömningen måste till att börja med beaktas att 4 kap. i föreskrifterna innehåller ett mycket stort antal bestämmelser som uppställer krav på en A-traktors utformning. Bara i de första 50 paragraferna i kapitlet finns dryga 20-talet bestämmelser som innehåller lokutionen “A-traktor skall …”, dvs. krav som en A-traktor ska uppfylla, och därutöver finns åtskilliga ytterligare krav som är formulerade på annat sätt. Att vid tillämpning av en sådan reglering välja ut ett par av kraven och lägga dem till grund för slutsatsen att ett fordon som de facto

1) är registrerat som traktor,

2) fortsatt är ombyggt till en traktor a i den mening som begreppet har i körkortslagen (jfr lagen om vägtrafikdefinitioner), och som därtill (och därigenom),

3) uppfyller också föreskrifternas egen definition av A-traktor, “bil ombyggd till traktor” (se 4 kap. 1 § i föreskrifterna)

inte längre är en traktor a kan kort sagt inte anses förenligt med det sätt på vilket regleringen kommit att utformas. Fråga blir närmast om en frihandsteckning som helt saknar stöd i föreskrifternas utformning.

13. Till detta ska läggas att Vägverkets föreskrifter enligt 1 kap. 1 § andra meningen, i nu relevanta avseenden, ska tillämpas på “[b]il ombyggd till traktor”, vilket också är själva definitionen av en A-traktor enligt 4 kap. 1 § i föreskrifterna. I den mån det inte (längre) är fråga om en bil som är ombyggd till traktor, dvs. i den mån det inte är fråga om en A-traktor, ska föreskrifterna alltså inte tillämpas.

14. Redan det förhållandet gör att föreskrifterna inte kan läggas till grund för slutsatsen att det ifrågavarande fordonet inte längre är en A-traktor. I den mån det inte längre är fråga om en A-traktor är föreskrifterna överhuvudtaget inte tillämpliga.

15. Än mer besvärande är att åtskilliga av de bestämmelser i föreskrifterna som uppställer krav på A-traktorer är utformade på ett motsvarande sätt. Bestämmelserna ställer krav på hur just A-traktorer ska vara utformade,
dvs. som rättsfaktum anges just det förhållandet att det är fråga om en A-traktor. För att föreskrifterna ska kunna tillämpas förutsätts alltså att det är fråga om en A-traktor, och en A-traktor kan sedan antingen uppfylla eller inte uppfylla de krav som ställs.

16. Också här hamnar den tillämpare som söker gå den väg som antyds i punkten 11 i en cirkel som man inte kan komma ur: om det inte är fråga om en “bil ombyggd till traktor” är det inte fråga om en A-traktor och om det inte är fråga om en A-traktor saknar föreskrifterna om hur A-traktorer ska vara utformade relevans för bedömningen.

17. För att regleringen, med sina krav på hur just en “A-traktor” ska vara utformad, ska hänga samman måste den helt enkelt läsas så att det kan finnas – här ska ges blott två exempel – A-traktorer som kan gå fortare än 30 km i timmen (läs 4 kap. 33 §) liksom A-traktorer som inte har ett förslutet lastutrymme som gör det uppenbart att fordonet inte är avsett för person- eller godsbefordran (läs 4 kap. 36 §). Denna slutsats är en nödvändig följd av hur bestämmelserna har konstruerats.

18. Som framgår av punkten 12 ovan skulle ett förfaringssätt där avvikelser från Vägverkets föreskrifter tilläts få till följd att ett fordon – som fortsatt uppfyller kraven för traktor a – åter blir en personbil också innebära att innehållet i Vägverkets föreskrifter tilläts förändra innebörden av föreskrifter som givits i lag. Den definition av traktor a som finns i lag och som gäller inom ramen för körkortslagen skulle påtagligt förändras genom föreskrifterna.

19. Det förhållandet att en A-traktor, dvs. en bil ombyggd till traktor, inte uppfyller de krav som följer av Vägverkets föreskrifter kan alltså av flera skäl inte läggas till grund för bedömningen att det inte längre är fråga om en A-traktor.

Bedömningen i detta fall

20. S.J. har lossat på skruvarna till den skiva som ska försluta lastutrymmet, vilket står i strid med 4 kap. 36 § i Vägverkets föreskrifter. Enbart den åtgärden medför emellertid inte att hennes fordon upphört att vara en traktor a i körkortsbehörighetshänseende. S.J. ska följaktligen – redan på denna grund – frikännas från åtalet för olovlig körning.

Avslutande noteringar om hur regleringen hänger samman m.m.

21. Det som har sagts i det föregående betyder att överträdelser av Vägverkets föreskrifter i allt väsentligt får hanteras med tilllämpning av 8 kap. 9 § fordonsförordningen. I den mån det förekommit sådana förändringar av en A-traktor att den inte längre utgör en traktor a, dvs. en bil ombyggd till traktor vilken kan köras med körkort för moped klass I, kan emellertid förande av fordonet utan B-körkort lagföras enligt 3 § trafikbrottslagen jämförd med 2 kap. 1 och 5 §§ körkortslagen.

22. Att det på detta sätt skapas två nivåer av överträdelser framstår från straffvärdhetssynpunkt som fullt rimligt. Tänk t.ex. på ett fall där hastighetsregulatorn inte fungerar fullt ut så att en A-traktor går att framföra i 33 km i timmen jämfört med ett fall där fordonet förändrats på ett sådant sätt – t.ex. så att det går att framföra i 100 km i timmen – att det inte längre är en traktor (en traktor a) utan en personbil. Det förstnämnda fallet får hanteras enligt 8 kap. 9 § fordonsförordningen och förande av fordonet utgör inte olovlig körning; i det senare fallet är bestämmelsen om olovlig körning tillämplig om fordonet förs utan B-körkort. Inte minst gäller att det från straffvärdesynpunkt framstår som rimligt att förarbehörigheten inte styrs av huruvida en skiva som försluter bagageutrymmet är fastskruvad eller ej.

23. Det kan möjligen tyckas inkonsekvent att reglerna i Vägverkets föreskrifter får betydelse när en personbil övergår till att bli en traktor a (jfr p. 6-9 ovan), men inte i omvänd riktning. Det är emellertid en konsekvens av att man i varje given situation får ta sin utgångspunkt i vad fordonet för tillfället är. För att en personbil ska bli en traktor fordras stöd för den förändringen; och något godkännande som traktor kommer inte att meddelas om fordonet inte uppfyller de krav som ställs i Vägverkets föreskrifter. När en personbil väl har godkänts som A-traktor och i körkortshänseende blivit en traktor a, gäller omvänt att man behöver stöd för att åter anse att den är personbil. Sådant stöd kan, som påvisats ovan, inte hittas i föreskrifternas krav på A-traktorer, men väl i körkortslagen läst samman med definitionen av traktor a (traktor som går högst 40 km i timmen).

24. För övrigt gäller även på ett mer generellt plan att bedömningen av när ett fordon upphör att vara en traktor inte kan bli en spegelbild av hur det blev en traktor. Exempelvis kan det vid den förra förändringen inte, på det sätt som gäller vid den senare, krävas något formellt beslut (t.ex. genom en registreringsbesiktning). Och det framstår också som uteslutet att anse att alla fel som medför underkännande på registreringsbesiktningen medför att en godkänd A-traktor åter blir en bil i förarbehörighetshänseende (jfr p. 12 samt det beslut som det hänvisas till i p. 7 ovan).

25. Avslutningsvis. Den här förordade rättstillämpningen innebär att normhierarkin respekteras och att regelsystemet kan fås att hänga ihop hjälpligt. Det är emellertid närmast uppenbart att regelverket är i trängande behov av en översyn.

HD:s dom meddelad: den 8 juni 2023.

Mål nr : B 8084-22.

Lagrum: 3 § trafikbrottslagen (1951:649), 1 kap. 1 § och 2 kap. 1, 2 och 5 §§ körkortslagen (1998:488) samt 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.

Rättsfall: “Laserpekaren III” NJA 2019 s. 577, “Det afghanska körkortet” NJA 2019 s. 721 och “A-traktorn” NJA 2022 s. 1080.