Referat

Eskilstuna tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Eskilstuna tingsrätt mot C.A. med följande gärningspåståenden.

Osant intygande, 15 kap. 11 § första stycket BrB

C.A. har i sin tjänst som polisman den 12 mars 2021 i Strängnäs polisstation, Finningevägen i Strängnäs, Sverige eller annan plats i Sverige uppsåtligen upprättat ett protokoll om kroppsvisitation och lämnat den osanna uppgiften att han beslutat och verkställt kroppsvisitation av målsäganden som var 14 år den 12 mars 2021 när det korrekta varit att denne varit föremål för kroppsbesiktning. Åtgärden har inneburit fara i bevishänseende.

Tjänstefel, 20 kap. 1 § första stycket BrB

Polismannen C.A. har den 12 mars 2021 i Resecentrum, Långbergsgatan, Strängnäs, Södermanlands län vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften, genom att

– uppsåtligen eller av oaktsamhet besluta och verkställa kroppsbesiktning av målsäganden, som var 14 år, utan laga stöd för kroppsbesiktningen enligt 36 a § eller 36 b § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare innebärande att tvångsmedlet var otillåtet enligt 36 f § samma lag, och

– av oaktsamhet felaktigt dokumentera att beslutet avsett kroppsvisitation istället för kroppsbesiktning.

Åklagaren förtydligade under huvudförhandlingen att det som påstods i den andra strecksatsen under yrkandet om ansvar för tjänstefel var ett andrahandsyrkande i förhållande till yrkandet om ansvar för osant intygande.

N.E. biträdde åtalet och yrkade i anslutning till åtalet för tjänstefel att C.A. skulle åläggas utge skadestånd för kränkning.

C.A. förnekade gärningarna. Han gjorde gällande att han beslutat och verkställt en kroppsvisitation av N.E. och bestred därmed att det skulle ha varit fråga om en kroppsbesiktning. Han dokumenterade därmed även rätteligen att han utfört en kroppsvisitation.

C.A. bestred N.E:s skadeståndsanspråk.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Feryal Mentes) anförde följande i dom den 1 december 2021.

DOMSKÄL

Skuldfrågan

Rättsliga utgångspunkter

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften ska, enligt 20 kap. 1 § första stycket BrB, dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, ska inte dömas till ansvar.

Den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling döms enligt 15 kap. 11 § första stycket BrB, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader.

I lagen (1964:167) om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) finns det särskilda bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning på personer som är under 15 år när de misstänks för brott. Dessa tvångsmedel får användas mot person under 15 år endast i de fall som regleras i nämnda lag (se 36 f § LUL).

Av 36 § LUL följer att kroppsvisitation av en person under 15 år som är misstänkt för brott får genomföras, om det finns särskilda skäl, enligt bestämmelserna i 28 kap. RB.

Om någon är skäligen misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år eller ett straffbelagt försök, en straffbelagd förberedelse eller en straffbelagd stämpling till ett sådant brott får kroppsbesiktning företas, om det är av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet (se 36 a § LUL). Vid kroppsbesiktning enligt denna bestämmelse ska bl.a. 28 kap. 13 § första och andra styckena RB gälla (se 36 e § LUL). Hänvisningen i 28 kap. 13 § första stycket RB innebär att beslut om kroppsbesiktning får fattas endast av undersökningsledare, åklagare eller rätten (se 28 kap. 4 § RB). Endast om det föreligger fara i dröjsmål får polisman företa en kroppsbesiktning (se 28 kap. 13 § första stycket RB).

Kroppsbesiktning får vidare företas genom tagande av prov från kroppen och undersökning av sådana prov företas, om det kan antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Sådan kroppsbesiktning beslutas av åklagare. (Se 36 b § LUL).

Med kroppsvisitation avses, enligt 28 kap. 11 § RB, en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig.

Med kroppsbesiktning avses, enligt 28 kap. 12 § RB, undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov tas från människokroppen och undersöks.

Vad är utrett om händelsen?

N.E. var vid händelsen 14 år. Han befann sig tillsammans med flickvännen M.L. och vännen N.A. i Resecentrum i Strängnäs.

C.A. och P-O.J. tjänstgjorde som poliser vid tillfället. C.A. genomförde en kroppsvisitation av N.E. genom att hans kläder genomsöktes. Denna undersökning gjordes på övervåningen. På N.E. påträffades OCB-papper och en snusdosa som luktade cannabis. På grundval av detta och med utgångspunkt i vad C.A. tidigare kände till om N.E:s kontakter med narkotika beslutade han att genomföra en mer grundlig undersökning av N.E. Skälet till det var att han misstänkte att N.E. innehade narkotika. I ett trapphus längst ner i Resecentrum verkställde C.A. tillsammans med P-O.J. en närmare undersökning av N.E. I trapphuset fick N.E. dra ner sina byxor samt ta av sig strumpor och skor. Genom filmen från övervakningskameran är det också klarlagt att N.E. fick glänta på kalsongerna i samband med denna undersökning. C.A. har medgett att det var han som hade bett N.E. glänta på kalsongerna.

När det gäller frågan om N.E. även fick lyfta på pungen i samband med denna undersökning har uppgifterna gått isär. N.E. har i sitt första polisförhör uppgett att han blev ombedd att öppna kalsongerna och lyfta på pungen. Vid huvudförhandlingen har N.E. inte varit helt säker på denna uppgift men hänvisat till att uppgiften i förundersökningen stämmer eftersom han hade bättre minnesbilder av händelsen. Tingsrätten har tagit del av övervakningsfilmen från trapphuset där N.E. ses glänta på kalsongerna, men det går enligt tingsrätten inte att med säkerhet avgöra om N.E. även lyfter på pungen. N.E:s uppgifter under förundersökningen får i stället stöd av vad hans mamma, flickvännen M.L. och vännen N.A. har uppgett. Hans mamma A.Z. fick ett telefonsamtal av N.E. direkt efter händelsen. Hon har berättat att N.E. berättade för henne att han fick ta av sig byxor och kalsonger och lyfta på pungen. Hon har också beskrivit hur uppriven N.E. var i telefon; ett tillstånd som hon inte tidigare sett N.E. i. Att hon polisanmälde händelsen bara några dagar efteråt, talar för att N.E. varit med om något som han upplevt som ingripande. Till detta kommer vad M.L. och N.A. uppgett om vad N.E. sagt till dem strax efter händelsen. Även till dem har han sagt att han fick lyfta på pungen när polismännen kontrollerade vad han hade innanför kalsongerna. Visserligen står samtliga dessa vittnen på olika sätt nära N.E. men det har, enligt tingsrätten, inte framkommit något som gett tingsrätten anledning att ifrågasätta riktigheten i deras respektive utsaga.

Mot detta finns C.A:s uppgifter som går ut på att han inte bett N.E. lyfta på pungen. C.A. har däremot medgett att han bett N.E. glänta på kalsongerna för att han skulle kontrollera om det låg narkotika där.

Som lyfts av åklagaren har C.A. inte nämnt händelsen i trapphuset i sitt första polisförhör, trots att han i övrigt lämnat en mycket detaljerad berättelse om vad som hände på övervåningen och den kroppsvisitation som genomfördes där. Det var först när han konfronterades med innehållet i övervakningsfilmen som han berättade vad som hände där. Detta påverkar hans trovärdighet i negativ riktning.

C.A:s uppgift om att det skulle ha funnits rester av hasch i snusdosan som hittades på N.E. har inte fått stöd av den övriga utredningen. P-O.J., som var på plats och fick lukta på snusdosan, har inte kunnat bekräfta hans uppgift om att det fanns haschbitar i dosan. Snusdosan togs inte beslag, vilket rimligen borde ha skett om det hade funnits hasch i den. Detta ger intryck av att C.A. i efterhand velat ge anledning till de åtgärder som han vidtog mot N.E. Detta sänker också hans trovärdighet. P-O.J. har visserligen uppgett att han inte hört C.A. uppmana N.E. att lyfta på pungen, men hans uppgifter har enligt tingsrätten varit svävande och undanglidande. Han har dessutom själv varit misstänkt för tjänstefel med anledning av undersökningen i trapphuset.

Sammantaget anser därför tingsrätten att varken de uppgifter som C.A. själv har lämnat eller den utredning som han själv lagt fram förtar värdet av den bevisning som åklagaren har lagt fram till stöd för åtalet. Genom den bevisning som åklagaren har lagt fram är det därför bevisat att C.A. uppmanat N.E. att lyfta på pungen i samband med undersökningen av dennes kalsonger.

Har N.E. blivit utsatt för en kroppsbesiktning?

Tingsrätten har funnit att C.A. uppmanat N.E. att dra ner byxorna samt glänta på kalsongerna och lyfta på pungen. Det är vidare utrett att syftet med åtgärden var att undersöka om N.E. innehade narkotika. Enligt åklagaren utgör denna undersökning av N.E. en kroppsbesiktning och inte en kroppsvisitation, även om syftet med åtgärden varit att undersöka innehållet i kalsongerna.

I enlighet med vad som har angetts ovan är, såvitt nu är av betydelse, en kroppsvisitation en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig medan en kroppsbesiktning är en undersökning av människokroppens yttre och inre. Även om C.A. inte hade för avsikt att granska N.E:s kropp i detta fall, genomfördes undersökningen på ett sådant sätt att den var att betrakta som en kroppsbesiktning och inte en kroppsvisitation. Avgörande för tingsrättens bedömning är att N.E. tvingats visa intima delar av kroppen och att dessutom lyfta på sitt könsorgan. Åtgärden har varit för ingripande för att endast betraktas som en kroppsvisitation. (Jfr JO:s beslut den 17 februari 2021 med dnr 5705-2019 och beslut i JO:s ämbetsberättelse 2019/20:JO1 s. 385 ff.)

Har C.A. gjort sig skyldig till tjänstefel?

Tingsrätten har funnit att C.A. genomfört en kroppsbesiktning på N.E., som vid tidpunkten för gärningen var 14 år. Det är utrett att C.A. känt till N.E:s ålder.

Möjligheterna att företa en kroppsbesiktning på en person som är misstänkt för att ha begått ett brott innan han fyllt 15 år är mycket begränsade. Det krävs att personen är skäligen misstänkt för ett brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år eller ett straffbelagt försök, en straffbelagd förberedelse eller en straffbelagd stämpling till ett sådant brott. En sådan brottsmisstanke har i detta fall inte förelegat.

Ett beslut om kroppsbesiktning får dessutom inte fattas av någon annan än undersökningsledare, åklagare eller rätten. I detta fall har beslut om kroppsbesiktning fattats av C.A., som inte har varit undersökningsledare. Om det föreligger fara i dröjsmål får däremot även polisman fatta beslut om kroppsbesiktning av det slag som var aktuellt i detta fall. Situationen i detta fall har emellertid inte varit sådan att det förelegat fara i dröjsmål med att inhämta beslut av behörig befattningshavare.

Genom dessa överträdelser har C.A. vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften. C.A. har uppgett att han känner till skillnaden mellan kroppsvisitation och kroppsbesiktning och förutsättningarna för att företa dessa tvångsmedel. Det kan dock konstateras att gränsdragningen mellan kroppsvisitation och kroppsbesiktning inte alltid är självklar, vilket även JO har framhållit i de avgöranden som tingsrätten hänvisat till ovan. Av JO:s uttalanden framgår t.ex. att det kan vara fråga om en kroppsvisitation när en misstänkt ombeds att ta av sig och överlämna sina kläder för undersökning. Av betydelse i den situationen är enligt JO vilka möjligheter personen erbjuds att skyla sin nakna kropp. Det anförda innebär att gränsdragningen mellan kroppsvisitation och kroppsbesiktning i en sådan situation som var aktuell i detta fall inte varit självklar. Tingsrätten anser därför att C.A. inte kan anses ha handlat uppsåtligen när han beslutade och verkställde den aktuella kroppsbesiktningen. Däremot anser tingsrätten att C.A. handlat oaktsamt. C.A. kände till att N.E. var 14 år och att en sådan ung person inte är straffmyndig. Detta borde därför ha manat till försiktighet när han övervägde att göra en närmare undersökning av N.E. i trapphuset. Att han valde en undanskymd plats för denna undersökning visar att han insåg att det rörde sig om en ingripande undersökning. Omständigheterna gav heller inte anledning till att misstänka att N.E. hade gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Och då det inte heller varit fråga om en akut situation där fara i dröjsmål förelegat med genomförandet av undersökningen, borde han ha försäkrat sig om att den planerade undersökningen var tillåten genom att inhämta beslut av behörig befattningshavare. Genom att inte göra det har han handlat oaktsamt. C.A. har därmed gjort sig skyldig till tjänstefel i detta avseende. Med hänsyn till att åsidosättandet har skett avseende bestämmelser som har till syfte att skydda den personliga integriteten och till att en ung person drabbats på ett ytterst integritetskränkande sätt anser tingsrätten att gärningen inte är att bedöma som ringa.

Har C.A. gjort sig skyldig till osant intygande?

Det är utrett att C.A. upprättat ett protokoll över den undersökning som han beslutat och verkställt och att han i protokollet angett att det varit fråga om en kroppsvisitation. I linje med bedömningen av åtalet för tjänstefel anser tingsrätten att C.A. inte kan anses ha handlat uppsåtligen när han angav att det rörde sig om en kroppsvisitation och inte en kroppsbesiktning.

Att C.A. befunnits skyldig till oaktsamt åsidosättande när han felaktigt beslutade och verkställde en kroppsbesiktning av N.E. innebär inte per automatik att han även agerade oaktsamt när han felaktigt dokumenterade sitt beslut i protokollet. Det har inte framkommit någon särskild omständighet som visar att han vid upprättandet av protokollet borde ha förstått att det varit fråga om en kroppsbesiktning.

Under alla förhållanden kan tingsrätten konstatera att det aktuella protokollet signerades av C.A. den 13 mars 2021 kl. 00.11. Den osanna uppgift som han lämnat kan därmed inte anses ha lämnats den 12 mars 2021, vilket angetts i åtalet.

Av dessa skäl ska åtalet för osant intygande och andrahandsyrkandet i andra strecksatsen i åtalet för tjänstefel ogillas.

Påföljd

C.A. ska dömas för tjänstefel som har bestått i att han utan laga stöd beslutat och verkställt en kroppsbesiktning av en person som var under 15 år. Tingsrätten har ansett att brottet skett av oaktsamhet. Straffet kan därför stanna vid böter.

Skadestånd

C.A. döms för tjänstefel. Felet har bestått i att han lagstridigt beslutat och verkställt en kroppsbesiktning på N.E. Tjänstefelet har medfört en allvarlig kränkning av N.E:s personliga integritet. Han är därmed i och för sig berättigad till kränkningsersättning. C.A. har dock bestritt att betala skadestånd på den grunden att han som arbetstagare inte bär ansvar för skada som han vållat någon i tjänsten.

Enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) är en arbetstagare ansvarig för skada, som han eller hon vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Kravet på synnerliga skäl innebär att arbetstagaren i mycket begränsad omfattning ansvarar för skador som han eller hon vållar i tjänsten. Det är primärt arbetsgivaren som bär ansvar för skador som arbetstagare vållar i tjänsten (se 3 kap. 1 § skadeståndslagen). I allmänhet kan uppsåtligt handlande utgöra omständighet som medför skadeståndsansvar. I detta fall har tingsrätten funnit att C.A. agerat oaktsamt och inte uppsåtligen. Det har inte heller varit fråga om åsidosättande av tydliga regler, vilket N.E. hävdat. Även om tjänstefelet i detta fall bestått i en felaktigt beslutad och verkställd kroppsbesiktning är det i sig inte tillräckligt för att anse att det föreligger synnerliga skäl för att utkräva skadeståndsansvar av C.A. N.E:s skadeståndstalan ska därför ogillas.

Övriga frågor

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde C.A. för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § första stycket BrB till dagsböter 60 om 240 kr.

Han frikändes från åtalet för osant intygande enligt 15 kap. 11 § första stycket BrB.

N.E:s skadeståndsyrkande avslogs.

Tingsrätten förordnade om sekretess och om avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Svea hovrätt

C.A. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för tjänstefel.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Åklagaren förklarade att hon godtog tingsrättens bedömning att C.A. hade agerat av oaktsamhet.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson och Monica Björnfot Spaak samt tf. hovrättsassessorn Aksel von Sydow, referent) anförde följande i dom den 4 maj 2022.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten.

Av utredningen framgår att C.A. vid den undersökning som avses i åtalet har uppmanat N.E. att dra ned byxorna och lätta på kalsongerna i syfte att kontrollera om det fanns narkotika i kalsongerna. Vid bedömningen av frågan om det rört sig om en kroppsvisitering eller en kroppsbesiktning är det av betydelse hur undersökningen utfördes.

Händelseförloppet finns med på den övervakningsfilm som har åberopats. Filmen har inget ljud. På filmen ses N.E. flyktigt glänta på kalsongerna genom att med sin vänstra hand dra kalsongernas midjeresår utåt och lite snett nedåt samtidigt som hans högra hand vilar på höger höft, varefter han klär på sig. Filmen visar inte att han lyfter eller ens vidrör någon del av sitt könsorgan. Enligt C.A. har han sett ner i N.E:s kalsonger.

Oavsett hur N.E. har uppfattat situationen och senare berättat till sina vänner och mamma, är det inte visat att C.A. vid undersökningen har förmått honom att lyfta på sitt könsorgan. Det står dock klart att undersökningen har genomförts på ett sådant sätt att C.A. kunnat iaktta N.E:s könsorgan.

Även om C.A. inte haft för avsikt att granska N.E:s kropp, har undersökningen därför varit att betrakta som en kroppsbesiktning och inte som en kroppsvisitation (jfr JO:s beslut den 25 januari 2022, dnr 6365-2019).

Som tingsrätten angett har C.A., som känt till N.E:s ålder, vid sin myndighetsutövning av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att utan lagligt stöd besluta och verkställa den aktuella kroppsbesiktningen. C.A. har därmed gjort sig skyldig till tjänstefel. Gärningen kan inte bedömas som ringa.

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i påföljdsfrågan.

Det innebär att tingsrättens dom inte ska ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställde tingsrättens dom och förordnade att det som tingsrätten har beslutat om sekretess skulle fortsätta att gälla.

Högsta domstolen

C.A. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom från ansvar för tjänstefel.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett om de faktiska omständigheterna.

Föredraganden, justitiesekreteraren Matilda Willaume, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Vad som sammanfattningsvis är utrett

1. C.A. arbetar som polis. Den 12 mars 2021 träffade han på N.E., som vid tillfället var fjorton år, på Resecentrum i Strängnäs. På övervåningen av Resecentrum genomförde C.A. en kroppsvisitation av N.E. genom att hans kläder genomsöktes. Vid undersökningen hittade C.A. OCB-papper och en snusdosa som han tyckte luktade cannabis. På grund av detta och med utgångspunkt i hans tidigare kännedom om N.E:s kontakter med narkotika beslutade han att genomföra en mer grundlig undersökning av N.E. Skälet till detta var att han misstänkte att N.E. innehade narkotika. I ett trapphus längst ner i Resecentrum verkställde C.A. den närmare undersökningen som innebar att N.E. fick dra ner sina byxor, ta av sig strumpor och skor samt glänta på sina kalsonger. C.A., som var av uppfattningen att han utförde en kroppsvisitation, har medgett att det var han som bad N.E. att lyfta på linningen på kalsongerna samt uppgett att han såg ner i kalsongerna.

Åtalet och domstolarnas bedömning

2. C.A. åtalades för bl.a. tjänstefel. Enligt åtalet hade han i sin tjänst som polis vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet besluta och verkställa kroppsbesiktning av N.E. utan laga stöd för kroppsbesiktningen.

3. Tingsrätten, som mot C.A:s bestridande fann det utrett att han i samband med den närmare undersökningen även uppmanat N.E. att lyfta på sitt könsorgan, ansåg att undersökningen var att bedöma som en kroppsbesiktning. Genom att utan laga stöd besluta om och verkställa kroppsbesiktningen ansågs C.A. vid sin myndighetsutövning ha åsidosatt vad som gällt för uppgiften. Eftersom gränsdragningen mellan kroppsvisitation och kroppsbesiktning inte bedömdes självklar ansåg tingsrätten inte att C.A. agerat med uppsåt. Däremot hade han handlat oaktsamt. C.A. dömdes för tjänstefel och påföljden bestämdes till 60 dagsböter.

4. C.A. överklagade tingsrättens dom till hovrätten och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för tjänstefel.

5. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom, men förklarade sig godta tingsrättens bedömning att C.A. agerat av oaktsamhet.

6. Hovrätten, som har instämt i tingsrättens bedömning med den skillnaden att det inte var utrett att C.A. vid undersökningen även förmått N.E. att lyfta på sitt könsorgan, har fastställt tingsrättens dom.

Frågan i HD

7. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om de faktiska omständigheterna.

8. Målet rör främst gränsdragningen mellan de personella tvångsmedlen kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Kroppsbesiktning

Det krävs stöd i lag för att få företa en kroppsbesiktning

9. Var och en är enligt 2 kap. 6 § RF gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. I vissa situationer, bl.a. i den utsträckning som medges för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, får skyddet begränsas. Det måste då ske genom lag. (Se 2 kap. 20-24 §§ RF.)

10. Med uttrycket kroppsligt ingrepp avses våld mot människokroppen, läkarundersökningar, smärre ingrepp som vaccination och blodprovstagning samt liknande företeelser som brukar betecknas med ordet kroppsbesiktning. (Se prop. 1975/76:209 s. 147.)

11. HD har vid flera tillfällen uttalat att kroppsbesiktning faller in under skyddet i 2 kap. 6 § RF. (Se bl.a. “Salivprovet” NJA 2021 s. 368 p. 23.) Det krävs därmed stöd i lag för ett förordnande om kroppsbesiktning. (Jfr även artikel 8 i Europakonventionen om rätt till skydd för privatlivet och Europadomstolens dom i målet Wainwright mot Storbritannien, no. 12350/04, §§ 41-49, ECHR 2006-X.)

12. Av legalitetsprincipen följer att bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt sin ordalydelse. Att bestämmelserna inskränker eller begränsar det skydd som föreskrivs i grundlagen ger särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen (jfr NJA 2016 s. 1165 p. 5).

Allmänna förutsättningar för kroppsbesiktning

13. Det grundlagsfästa skyddet mot kroppsbesiktning begränsas bl.a. genom de regler som finns intagna i 28 kap. RB och i 36 a-e §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL).

14. I 28 kap. 12 § första stycket jämfört med 11 § första stycket RB anges att kroppsbesiktning får göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa bl.a. i syfte att söka efter föremål som kan tas i beslag eller för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Kroppsbesiktning med stöd av dessa bestämmelser får dock inte användas mot den som misstänks för att ha begått brott innan han eller hon fyllt femton år. I de fallen tillämpas i stället LUL.

15. I 36 a och b §§ LUL regleras sedan 2010 möjligheten att genomföra kroppsbesiktning av unga personer, vilket inte tidigare var möjligt. Av 36 a § följer att kroppsbesiktning får ske av personer som är skäligen misstänkta för att före femton års ålder ha begått brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år, om åtgärden är av synnerlig vikt för att klarlägga omständigheterna kring brottet. Detsamma ska gälla vid straffbelagda försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Kravet på att kroppsbesiktningen ska vara av synnerlig vikt innebär att vad som kan vinnas genom åtgärden i princip inte får vara åtkomligt med andra, mindre ingripande metoder. (Se prop. 2009/10:105 s. 71.)

16. Beslut om kroppsbesiktning enligt 36 a § får fattas endast av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Bara om det föreligger fara i dröjsmål får en polis som inte är förundersökningsledare själv fatta beslutet. (Se 36 e § LUL jämförd med 28 kap. 4 och 13 §§ RB.) Med fara i dröjsmål avses att det finns risk för att åtgärden går om intet om den inte genomförs omedelbart. Om det finns utrymme att kontakta undersökningsledaren eller åklagaren är situationen inte så brådskande att en polis själv får besluta om åtgärden. (Jfr Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 5 uppl. 2022, s. 772 f.)

17. I 36 b § anges att om någon är skäligen misstänkt för att före femton års ålder ha brukat narkotika får kroppsbesiktning i form av drogtest företas, om det kan antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Sådan kroppsbesiktning beslutas av åklagare.

Särskilt om gränsdragningen mellan kroppsbesiktning och kroppsvisitation

18. Enligt 28 kap. 11 § tredje stycket RB avses med kroppsvisitation en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. I 28 kap. 12 § tredje stycket RB definieras kroppsbesiktning som en undersökning av människokroppens yttre och inre samt att prov tas från människokroppen och undersöks.

19. Med kroppsbesiktning, som består i undersökning av kroppens yttre, avses framför allt en okulär besiktning av den nakna kroppen, varvid den undersökte kan anmodas att inta vissa ställningar, så att annars dolda delar av kroppen blir åtkomliga för besiktning. Det är också tillåtet att röra vid kroppen, exempelvis att med händerna undersöka hårbotten. (Se prop. 1993/94:24 s. 44 f.) En okulär besiktning av sådana delar av kroppen som inte är dolda av kläder, utan kan iakttas av vem som helst, kan inte anses utgöra en kroppsbesiktning. Däremot kräver en kontroll som innebär att den misstänkte uppmanas att lätta på klädseln så att dolda delar av kroppen blir synliga, t.ex. att ta av sig sina handskar, ett beslut om kroppsbesiktning. (Se Gunnel Lindberg, a.a. s. 762.)

20. Kroppsvisitation innebär att den undersöktes kläder kan sökas igenom i närmare angivna syften. Detta innebär att man kan känna såväl utanpå kläderna som i fickor och liknande (se a. prop. s. 40). En kroppsvisitation kan avse allt från en relativt ytlig kontroll av kläder eller skor till att den misstänkte får ta av sig alla kläder och att dessa undersöks noggrant. Vid en undersökning av kläder ska den som utsätts för undersökningen inte behöva stå naken inför tjänstemannen (se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 9 december 2022, JUNO, Norstedts Juridik, kommentaren till 28 kap. 11 §).

21. Vid prövningen av om en viss undersökning utgör en kroppsbesiktning eller en kroppsvisitation är det inte tillräckligt att bedöma huruvida syftet med åtgärden motsvarar det ena eller det andra tvångsmedlet. Det är även av betydelse hur undersökningen rent faktiskt genomförs. En undersökning som syftar till att leta efter narkotika, men som genomförs på ett sätt som innebär att den misstänkte tvingas stå helt eller delvis naken eller visa intima delar av sin kropp är att bedöma som en kroppsbesiktning och inte som en kroppsvisitation. (Se bl.a. Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 2019/20 s. 385, JO beslut 2022-01-25, dnr 6365-2019 och JO beslut 2022-05-17, dnr 4658-2020.)

Tjänstefel

22. Enligt 20 kap. 1 § första stycket BrB ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, ska inte dömas till ansvar.

23. Tjänstefelsbestämmelsen innebär i fall som det nu aktuella att ett faktiskt handlande i en viss situation ska ställas mot vad som skulle ha varit ett godtagbart handlande i situationen. Ansvar förutsätter att det faktiska handlandet i sådan grad avviker från det som borde ha iakttagits att tjänstemannen därigenom anses ha åsidosatt vad som gäller för uppgiften. Huruvida ett handlande i den enskilda situationen är godtagbart ska bedömas objektivt (se “Polishunden” NJA 2017 s. 491 p. 12). För straffansvar fordras därutöver att åsidosättandet har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Ansvar för oaktsamhet förutsätter att gärningsmannen åtminstone bort inse att handlandet inte var godtagbart. Allmänt sett gäller att ju mer ingripande en åtgärd är för den enskilde, desto mindre krävs för att handlandet ska anses vara oaktsamt. Av rättssäkerhetsskäl ställs det särskilt höga krav på handläggningen inom rättsväsendet. Detta får sedan vägas mot omständigheter som hänför sig till den berörde tjänstemannen personligen, t.ex. vilken kunnighet, utbildning och erfarenhet som han eller hon har haft. Det kan också ha betydelse om tjänstemannen har handlat under tidspress. (Jfr prop. 1988/89:113 s. 20.)

Bedömningen i detta fall

24. Det står klart att undersökningen, som syftade till att leta efter narkotika i N.E:s kläder, genomfördes på ett sätt som innebar att intima delar av N.E:s kropp (könsorganet) kunde iakttas. En sådan mycket ingripande åtgärd är att anse som en kroppsbesiktning. Det förhållandet att undersökningen utfördes relativt snabbt förändrar inte denna bedömning.

25. Det fanns inte laga stöd för en kroppsbesiktning med hänsyn till N.E:s ringa ålder och då det inte heller förelåg fara i dröjsmål hade C.A. inte behörighet att på egen hand fatta beslutet om kroppsbesiktning. Genom dessa överträdelser har C.A. vid sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften.

26. C.A. har känt till att N.E. var fjorton år, vilket borde ha manat till stor försiktighet när han övervägde att göra en närmare undersökning av honom i trapphuset. Att han valde en undanskymd plats för undersökningen ger stöd för att han insåg att det rörde sig om en ingripande åtgärd. Omständigheterna gav inte anledning att misstänka att N.E. hade gjort sig skyldig till ett allvarligt brott och då det inte heller var fråga om en akut situation där det förelåg fara i dröjsmål med genomförandet av undersökningen, borde han ha försäkrat sig om att den planerade undersökningen var tillåten genom att inhämta beslut av behörig befattningshavare. Genom att inte göra det har han handlat oaktsamt. C.A. har därmed gjort sig skyldig till tjänstefel. Gärningen, som innebar ett åsidosättande av bestämmelser som syftar till att skydda den personliga integriteten och som dessutom medförde att en ung person drabbades på ett integritetskränkande sätt, är inte att bedöma som ringa.

27. Det finns inte skäl till någon annan bedömning än den som hovrätten har gjort i fråga om påföljd. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

HD fastställer hovrättens sekretessförordnande.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Dag Mattsson, Petter Asp, referent, Jonas Malmberg och Anders Perklev) meddelade den 30 maj 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. C.A. arbetar som polis. Under tjänstgöring den 12 mars 2021 träffade han N.E., som vid tillfället var 14 år, på Strängnäs Resecentrum. C.A. fann så småningom, på grund av misstankar om narkotikainnehav, anledning att genomföra en grundlig kroppsvisitation av N.E. Undersökningen innebar bl.a. att N.E. fick dra ned sina byxor och lyfta på linningen till kalsongerna så att C.A. kunde se att det där inte förvarades någon narkotika.

2. C.A. åtalades för tjänstefel. Enligt gärningsbeskrivningen hade han vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet besluta och verkställa kroppsbesiktning av målsäganden, som alltså var 14 år gammal, utan att ha stöd för åtgärden i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

3. Tingsrätten, som fann det utrett att C.A. i samband med undersökningen av kalsongerna uppmanat N.E. att lyfta på sitt könsorgan, ansåg att det varit fråga om en kroppsbesiktning som skett utan laga stöd. Tingsrätten dömde därför C.A. för tjänstefel. Brottet ansågs ha begåtts av oaktsamhet. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut. Vad gäller händelseförloppet fann emellertid hovrätten att det inte var visat att C.A. förmått N.E. att lyfta på sitt könsorgan.

4. HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om de faktiska omständigheterna.

Frågan i HD

5. Frågan i HD är främst om den undersökning som C.A. utsatte N.E. för utgör en kroppsbesiktning på grund av att den inneburit att C.A. kunnat se N.E:s könsorgan.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning

6. En förutsättning för att en person som misstänks för att ha begått brott före 15 års ålder ska få kroppsvisiteras är att misstanken avser ett brott som har fängelse i straffskalan. För kroppsbesiktning krävs att misstanken avser ett brott som har ett minimistraff på ett år eller mer eller ett försök, en förberedelse eller en stämpling till ett sådant brott. (Se 36 och 36 a §§ lagen om unga lagöverträdare.) Minimistraffet för narkotikabrott är fängelse i fjorton dagar (se 1 § narkotikastrafflagen, 1968:64).

7. Med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig eller en undersökning av väskor och andra föremål som någon har med sig. Med kroppsbesiktning avses i stället en undersökning av människokroppens yttre eller inre samt att prov tas från kroppen och undersöks. (Se 28 kap. 11 § tredje stycket respektive 28 kap. 12 § tredje stycket RB.)

8. Av lagtexten framgår att bedömningen av om något utgör en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning bygger på vad undersökningen avser: personens kläder (eller annars något som personen bär med sig) eller personens kropp. Avgörande är alltså föremålet för den undersökning som faktiskt genomförs.

9. Det är klart att också en okulär yttre undersökning av någons kropp utgör en kroppsbesiktning. Att be någon att ta av sig t.ex. handskar eller strumpor och därefter granska händerna eller fötterna innebär alltså en kroppsbesiktning. Enbart det förhållandet att någon iakttar sådana delar av kroppen som inte är dolda av kläder, t.ex. ansiktet, kan emellertid inte leda till att åtgärden anses utgöra en kroppsbesiktning.

10. En undersökning av en persons kläder, vilken utgör en kroppsvisitation, kan genomföras på ett sådant sätt att den måste bedömas innefatta också en undersökning av kroppen och alltså utgöra en kroppsbesiktning. Så kan vara fallet framför allt när åtgärden genomförs på ett sätt som innebär att även den undersöktes kropp granskas, t.ex. när en avklädd person uppmanas att vända sig om, att ta bort en hand som skyler underlivet eller att lyfta på armen och visa armhålan. Också det förhållandet att visitationen genomförs på ett sådant sätt att personen inte ges någon möjlighet att skyla sig kan, under vissa omständigheter, innebära att undersökningen måste anses avse också kroppen.

11. Enbart den omständigheten att den som genomför en kroppsvisitation har möjlighet att se delar av den undersöktes kropp när denne tar av sig eller annars visar upp sina kläder är emellertid inte tillräckligt för att åtgärden ska anses innefatta en undersökning av kroppen. Det gäller även om det i och för sig är intima delar av kroppen som blottas (jfr Justitieombudsmannens beslut den 25 januari 2022, dnr 6365-2019). En annan sak är att det följer av regelverket att en kroppsvisitation ska verkställas på ett sätt som tar hänsyn till den undersöktes integritet (jfr bl.a. 28 kap. 13 § RB). I den mån någon måste ta av sig kläderna eller blotta intima delar av sin kropp ska denne således i regel beredas möjlighet att skyla sig.

Bedömningen i detta fall

12. C.A. har uppmanat N.E. att visa att han inte förvarade narkotika i kalsongerna. N.E. har till följd av detta lättat på linningen till kalsongerna, vilket inneburit att C.A. kunnat se N.E:s könsorgan.

13. Undersökningen har i detta fall avsett N.E:s kalsonger, inte hans kropp. Det förhållandet att C.A. i samband med undersökningen kunnat se N.E:s könsorgan innebär inte att det varit fråga om en kroppsbesiktning.

14. C.A. har följaktligen inte på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen åsidosatt vad som gäller för uppgiften. Han ska därför frikännas.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut och frikänner C.A. från åtalet för tjänstefel, befriar honom från skyldigheten att ersätta staten för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet i tingsrätten och hovrätten samt befriar honom från skyldigheten att betala avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Högsta domstolen fastställer hovrättens sekretessförordnande.

HD:s dom meddelad: den 30 maj 2023.

Mål nr: B 3674-22.

Lagrum: 28 kap. 11 och 12 §§ RB samt 36 och 36 a §§ lagen (1964:167) om unga lagöverträdare.