Referat

Amerikas Förenta stater (USA) begärde att P.B.B. skulle lämnas ut till USA. HD fann i yttrande den 23 december 2021 att det enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott inte fanns något hinder mot utlämning för den brottslighet som framställningen om utlämning avsåg. Enligt HD:s bedömning skulle en utlämning inte heller vara oförenlig med Europakonventionen eller Barnkonventionen. Regeringen beslutade den 3 februari 2022 att P.B.B. skulle lämnas ut till USA för brott som enligt svensk lag motsvarades av synnerligen grov misshandel och bedrägeri.

Efter regeringens beslut anmälde P.B.B. Sverige till Europadomstolen och gjorde gällande att beslutet att utlämna honom stred mot Europakonventionen. Det föranledde Europadomstolen att begära att regeringens beslut om utlämning inte skulle verkställas. Begäran avsåg inledningsvis en period om en månad, men har senare förlängts och gäller tills vidare. Regeringen beslutade den 24 februari 2022 att utlämningen, i avvaktan på Europadomstolens prövning, tills vidare inte fick verkställas.

P.B.B. har sedan den 24 maj 2021 varit frihetsberövad som anhållen eller häktad. Efter regeringens inhibitionsbeslut har han flera gånger yrkat att han ska försättas på fri fot. Yrkandena har avslagits.

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare begärde att P.B.B. skulle vara fortsatt häktad.

P.B.B. uppgav att han alltjämt motsatte sig åklagarens begäran.

Tingsrätten (rådmannen Anna Liljenberg Gullesjö) anförde följande i beslut den 10 mars 2023.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

P.B.B. är på sannolika skäl misstänkt för brott som motsvarar synnerligen grov misshandel och bedrägeri – – -.

Det finns risk för att P.B.B. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff.

För brottet synnerligen grov misshandel är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas.

Skälen för häktning uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för P.B.B. eller för något annat motstående intresse.

Häktningsbeslutet som har meddelats av behörig myndighet i USA är inte uppenbart oriktigt.

BESLUT

P.B.B. ska vara fortsatt häktad.

Beslutet gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts slutligt eller till dess utlämningen verkställts.

Högsta domstolen

P.B.B. överklagade och yrkade att HD skulle häva beslutet om häktning.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.

Förhandling hölls i ärendet.

HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, Malin Bonthron, Johan Danelius och Jonas Malmberg, referent) meddelade den 5 maj 2023 följande beslut.

BAKGRUND

1. I juni 2021 begärde Amerikas Förenta stater (USA) att P.B.B. skulle lämnas ut till USA.

2. HD fann i ett beslut den 23 december 2021 – såvitt gällde del av den brottslighet som utlämningsframställningen avsåg – inte något hinder mot utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott. En utlämning av P.B.B. skulle vidare enligt HD:s bedömning inte vara oförenlig med Europakonventionen eller Barnkonventionen. Regeringen beslutade den 3 februari 2022 att P.B.B. skulle utlämnas till USA för brott som enligt svensk lag motsvaras av synnerligen grov misshandel och bedrägeri.

3. Efter regeringens beslut anmälde P.B.B. Sverige till Europadomstolen och gjorde gällande att beslutet att utlämna honom stred mot Europakonventionen (application no. 9839/22). Det föranledde Europadomstolen att begära att regeringens beslut om utlämning inte skulle verkställas. Begäran avsåg inledningsvis en period om en månad, men har senare förlängts och gäller nu tills vidare. Regeringen beslutade den 24 februari 2022 att utlämningen, i avvaktan på Europadomstolens prövning, tills vidare inte fick verkställas.

4. P.B.B. har sedan den 24 maj 2021 varit frihetsberövad som anhållen eller häktad. Efter regeringens inhibitionsbeslut har han flera gånger yrkat att han ska försättas på fri fot. Yrkandena har avslagits.

5. Den 10 mars 2023 beslutade tingsrätten att P.B.B. fortfarande skulle vara häktad. Han har överklagat beslutet och i huvudsak anfört följande.

6. Han har inte gjort sig skyldig till de gärningar som han anklagas för. En utlämning skulle medföra en reell risk att Sverige skulle medverka till att hans mänskliga rättigheter som är skyddade bl.a. i artikel 3 i Europakonventionen kränks. Om han blir dömd skulle han få tillbringa resten av sitt liv i fängelse utan möjlighet till benådning, villkorlig frigivning eller strafflindring. Vidare uppväger skälen för häktning inte det intrång eller men i övrigt som häktningen innebär. Han har redan varit häktad under lång tid och det är, med hänsyn till vad som är känt om Europadomstolens handläggningstider, inte sannolikt att ett avgörande kan komma inom de närmaste månaderna. Den långa häktningstiden och förhållandena i häktet är mycket påfrestande för honom. Han lider av svår smärta och psykisk ohälsa, bl.a. med hallucinationer.

SKÄL

Utgångspunkter vid häktning i utlämningsärenden

7. I utlämningsärenden gäller beträffande tvångsmedel vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål. När utlämning har beviljats gäller ett beslut om tvångsmedel intill dess att utlämningen har verkställts. Ett beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har beviljats. (Se 16 § utlämningslagen.)

8. Enligt RB får häktning ske av den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållanden eller någon annan omständighet finns risk för att den misstänkte avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, ska häktning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. (24 kap. 1 § första och andra styckena.)

9. Vidare ska häktningen vara förenlig med den s.k. proportionalitetsprincipen. Det innebär att häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (se 1 § tredje stycket och t.ex. “Häktningstiden” NJA 2020 s. 885).

10. Att inhibition har beslutats som en följd av handläggningen i Europadomstolen hindrar inte att den berörda personen är häktad i avvaktan på ett slutligt avgörande. Detta får dock inte medföra att personen förblir frihetsberövad under orimligt lång tid. (Se Europadomstolens dom Azimov v. Russia, no. 67474/11, §§ 169-171, 18 April 2013.)

Rättsfallet “Utlämningshäktningen”

11. I rättsfallet “Utlämningshäktningen” NJA 2011 s. 518 behandlade HD proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning i ett utlämningsärende och framhöll i huvudsak följande.

12. När frågan om fortsatt häktning uppkommer har det betydelse hur lång tid som frihetsberövandet har pågått och hur lång tid behovet av häktning kan förväntas bestå. Ju längre frihetsberövandet har varat, desto starkare skäl måste det finnas för fortsatt häktning. Brottslighetens svårhetsgrad är av betydelse för styrkan i den främmande statens intresse av en utlämning. Om utlämningsintresset är mycket starkt kan en förhållandevis lång häktningstid få godtas.

13. En häktning får dock aldrig fortgå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet. I detta ligger att berörda myndigheter eller organ ska med rimlig effektivitet verka för att häktningstiden blir så kort som möjligt. Det är av betydelse hur det förfarande som den fortsatta häktningen är beroende av (t.ex. ett ärende i Europadomstolen) har fortskridit och kan förväntas fortlöpa. Hänsyn ska sålunda tas till det sätt på vilket berörda myndigheter eller organ har agerat eller inte har agerat, liksom till om de fortsättningsvis kan förväntas agera med den skyndsamhet som är påkallad med hänsyn till såväl den misstänktes intresse som intresset av att ärendet blir ordentligt utrett och avgörs på ett säkert underlag. Om inte en tillräcklig skyndsamhet har iakttagits är det ett skäl mot fortsatt häktning.

14. För utfallet av proportionalitetsbedömningen är det vidare av betydelse vilka straffprocessuella tvångsmedel som står till buds i stället för häktning. En mindre ingripande tvångsåtgärd ska väljas framför en mer ingripande, om den tillgodoser det eftersträvade syftet.

RB:s bestämmelser om tidsgränser vid häktning

15. År 2021 infördes bestämmelser om att en misstänkt får vara berövad friheten i Sverige som häktad under en sammanhängande tid om högst nio månader fram till dess att åtal har väckts. Om det finns synnerliga skäl får rätten på begäran av åklagaren besluta att tiden får överskridas. (Se 24 kap. 4 a §.)

16. Bakgrunden till lagändringen var den återkommande kritiken mot det svenska rättssystemet avseende förekomsten av långvariga häktningar och de stora påfrestningar sådana medför för den enskilde. Ändringen ingick som en del i en reform som syftade till att åstadkomma en effektivare hantering av häktningar. I förarbetena uttalas att synnerliga skäl för att överskrida tidsgränsen kan finnas om straffvärdet är mycket högt i kombination med att det misstänkta brottet är särskilt svårutrett, t.ex. på grund av att det har internationella kopplingar. (Se prop. 2019/20:129 s. 18 f. och 54.)

17. Bestämmelsen i 4 a § är inte tillämplig vid häktning i ett utlämningsärende (se prop. 2019/20:129 s. 21). Detta får ses i ljuset av att Sverige vid internationellt samarbete i praktiken saknar möjlighet att påverka hur andra länder eller internationella organ handlägger ärenden. Skälen bakom den mer restriktiva syn på långa häktningstider som kommer till uttryck i bl.a. 4 a § är ändå av relevans även vid utlämningshäktning och bör beaktas inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras (jfr “Häktningsrestriktioner vid utlämning” NJA 2021 s. 670 p. 24). I sammanhanget måste emellertid hållas i minnet att häktningar i utlämningsärenden ofta är nödvändiga för att Sverige ska kunna uppfylla sina internationella åtaganden och att internationellt samarbete på straffrättens område förutsätter kontakter och informationsutbyte mellan företrädare för olika länder och internationella organ, som regelmässigt är tidskrävande.

Bedömningen i detta fall

Häktningen är fortfarande godtagbar

18. Det har inte framkommit något nytt rörande brottsmisstankarna. P.B.B. är alltså på sannolika skäl misstänkt för brott som enligt svensk lag motsvaras av synnerligen grov misshandel och bedrägeri. För synnerligen grov misshandel är det inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fem år.

19. Det har inte heller framkommit något som ger anledning att ändra domstolens tidigare bedömning i fråga om hinder mot utlämning eller utlämningens förenlighet med Europakonventionen och Barnkonventionen.

20. P.B.B. riskerar ett långt fängelsestraff om han utvisas till USA. Han är medborgare i USA och Iran. Han har sin flickvän i Sverige men saknar starkare anknytning till landet. Det finns fortfarande risk för att han avviker eller på något annat sätt undandrar sig utlämning och därmed lagföring för den misstänkta brottsligheten. Det är inte tillräckligt för att motverka den risken att han i stället meddelas reseförbud och anmälningsskyldighet.

21. Den brottslighet som P.B.B. är misstänkt för är så allvarlig att USA får anses ha ett mycket starkt intresse av att utlämning sker.

22. P.B.B. har nu varit frihetsberövad i närmare två år. Handläggningen av ärendet i Europadomstolen har pågått i ett år och två månader. Under den tiden har målet förberetts för avgörande genom skriftväxling. Europadomstolen har i mars 2023 uppgett att målet handläggs med förtur och att ett avgörande är att vänta inom några månader.

23. Det finns inte anledning till annan bedömning än att ärendet i Europadomstolen hittills handlagts med den skyndsamhet och effektivitet som kan förväntas av handläggningen i en internationell domstol. Och det finns inte skäl att ifrågasätta Europadomstolens uppgift att ärendet nu snart kan komma att avgöras.

24. Mot denna bakgrund är häktningen fortfarande godtagbar trots den långa tid som frihetsberövandet pågått. Denna bedömning ändras inte av vad P.B.B. har anfört om hur han påverkas av att vara frihetsberövad. Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 5 maj 2023.

Mål nr: B 1762-23.

Lagrum: 24 kap. 1 § RB och 16 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

Rättsfall: “Utlämningshäktningen” NJA 2011 s. 518, “Häktningstiden” NJA 2020 s. 885 och “Häktningsrestriktioner vid utlämning” NJA 2021 s. 670 samt Europadomstolens dom Azimov v. Russia, no. 67474/11, 18 April 2013.