Referat

A.F. var förordnad som offentlig försvarare för en tilltalad som av tingsrätten och hovrätten hade dömts för synnerligen grov narkotikasmuggling till sex års fängelse. Hovrätten hade förordnat att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad. Tiden för att överklaga hovrättens dom gick ut den 9 december 2021.

A.F. överklagade hovrättens dom för sin klients räkning. Överklagandet kom in till HD den 15 november 2021. Det innehöll en begäran om anstånd till den 20 december med att ange bl.a. skälen och grunderna för prövningstillstånd och för överklagandet och att närmare utveckla talan. Inget nämndes om kostnadsanspråk.

HD beviljade det begärda anståndet. Redan den 10 december återkom A.F. med en komplettering som gällde målet i sak. Inte heller i kompletteringen berördes frågan om ersättning till A.F. som offentlig försvarare och han gav inte in någon kostnadsräkning.

HD beslutade den 14 december 2021 att inte meddela prövningstillstånd. Det beslutades inte någon ersättning till A.F.

Högsta domstolen

A.F. ansökte om resning alternativt återställande av försutten tid. Han fick också anses ha klagat över domvilla.

A.F. anförde att HD hade gjort fel som, utan att kontakta honom, avgjort målet innan anståndstiden löpt ut. Det innebar att han inte fick möjlighet att ge in sin kostnadsräkning. Han menade att han därför borde ges rätt till ersättning trots att hans anspråk framställts först efter det att handläggningen avslutats.

Han gav i det extraordinära målet in en kostnadsräkning som avsåg 6,25 timmars arbete i brottmålet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Hellner Kirstein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1-8 motsvarar i huvudsak punkterna 1-4 i HD:s skäl.

Frågan i HD

9. Frågan i HD är om en domstol är skyldig att avvakta att tiden för ett beviljat anstånd löper ut för att ge försvararen möjlighet att ge in sin kostnadsräkning, eller annars bereda försvararen särskilt tillfälle att framställa sina ersättningsanspråk, innan målet avgörs.

Om framställan av kostnadsanspråk

10. En offentlig försvarare som vill ha ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag i en viss instans ska, enligt grunderna för 31 kap. 9 § RB, framställa yrkande om det innan handläggningen av målet avslutas. Detsamma gäller för rättshjälpsbiträden enligt grunderna för 18 kap. 14 § RB. Den som inte i tid framställt något kostnadsyrkande får inte senare föra talan om den kostnad som uppkommit vid den instans det gäller.

11. Någon skyldighet för domstolen att ta reda på om en försvarare eller annat biträde har ersättningsanspråk föreligger i princip inte. Av advokater och andra som fått förordnande som rättsliga biträden kan begäras att ersättning yrkas i tid eller att det i vart fall görs förbehåll om rätt att framställa anspråk innan handläggningen av målet avslutas. Domstolen behöver således normalt inte påminna rättsliga biträden om att begära ersättning. (Se NJA 2007 s. 79 och NJA 2014 s. 423.)

12. Om det har gjorts förbehåll om att få ge in en kostnadsräkning ska domstolen dock ge skäligt rådrum för komplettering av yrkandet innan handläggningen av målet avslutas. Fristen för komplettering får bestämmas med hänsyn bl.a. till de olägenheter som kan vara förknippade med att målets avgörande får anstå. I mål av brådskande natur bör kostnadsräkningen normalt, och som brukligt är, ges in i samband med överklagandet och annars så snart som möjligt under handläggningen. (Jfr NJA 1984 s. 179.)

Om giltig ursäkt för att inte framställa anspråk i tid

13. Om kostnadsyrkandet av någon anledning framställts först sedan handläggningen av målet har avslutats kan det undantagsvis ändå beaktas om försvararen eller biträdet kan anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att begära ersättning i tid. (Se NJA 2007 s. 839 med hänvisningar.)

14. Ett relevant skäl kan vara att domstolen har beviljat anstånd i målet och att försvararen eller biträdet kan anses ha haft fog för att räkna med att detta även gällde ersättningsfrågan. I en sådan situation har domstolen en skyldighet att antingen avvakta att anståndstiden går ut eller annars att på lämpligt sätt ta reda på om det finns något ytterligare att anföra innan målet avgörs. Domstolen behöver dock inte direkt påminna om kostnadsanspråk eller bereda försvararen eller biträdet tillfälle att framställa sådana om det inte har gjorts ett tydligt förbehåll om att få komma in med en kostnadsräkning innan handläggningen av målet avslutas (jfr NJA 2014 s. 423).

Bedömningen i detta fall

15. A.F. har inte anfört någon omständighet som utgör resning eller skäl för återställande av försutten tid. Hans talan i dessa avseenden ska därför avslås. Frågan är då om det förekommit ett sådant fel i rättegången som utgör domvilla (jfr 59 kap. 1 § p. 4 och 4 § RB).

16. Eftersom hans klient var häktad i målet måste A.F. ha varit medveten om att detta var av brådskande karaktär och handlades med viss skyndsamhet. I mål av det slaget kan domstolen i regel förväntas fatta beslut i frågan om prövningstillstånd på handlingarna, utan föregående skriftväxling och kort tid efter det att överklagandefristen löpt ut. Den medtilltalade hade som häktad också ett intresse av att tillståndsfrågan avgjordes utan längre dröjsmål.

17. I målet står vidare klart att A.F. inte hade förbehållit sig rätten att ge in kostnadsanspråk och inte sagt något om sådana vare sig i överklagandeskriften med begäran om anstånd, eller i kompletteringen till denna. Någon förklaring till varför kostnadsanspråken inte framställdes i vart fall i samband med kompletteringsskriften har inte lämnats i målet. Av betydelse är även domstolens underrättelse om att det begärda anståndet beviljats där inget nämndes om att detta även gällde ersättningsfrågan.

18. Det hittills sagda talar emot att A.F. haft befogad anledning att anta att det beviljade anståndet även avsåg ersättningsfrågan och att han, sedan kompletteringsskriften getts in, kunnat utgå ifrån att han hade återstoden av anståndsfristen på sig att ge in sin kostnadsräkning.

19. Samtidigt står också klart att det begärda anståndet trots allt hade beviljats och sträckte sig över flera dagar efter det att överklagandetiden hade gått ut. En rimlig slutsats av det var att domstolen hade bedömt att beslutet i frågan om prövningstillstånd kunde anstå i vart fall under anståndsfristen trots målets brådskande natur. Det fanns inget i handläggningen från domstolens sida som visade på att det beviljade anståndet inte omfattade ersättningsfrågan eller var begränsat på något annat sätt än i tiden. Till det kommer att överklagandet och den relativt omfattande kompletteringsskriften påvisade att A.F. hade lagt ner ett inte obetydligt arbete i målet och därför kunde ha ersättningsanspråk.

20. Det ovan anförda leder fram till den sammantagna slutsatsen att A.F. kan anses ha haft fog för att räkna med att han hade anståndstiden på sig att ge in sin kostnadsräkning. Han har då haft giltig ursäkt för att inte framställa sina anspråk i tid.

21. Givet att anståndet i fråga ännu löpte borde HD i den uppkomna situationen ha hört efter med A.F. om det fanns något ytterligare att anföra innan målet avgjordes. Så skedde inte. Det rättegångsfel som därmed förekommit kan antas ha inverkat på målets utgång såvitt gäller frågan om ersättning. (Jfr NJA 2001 s. 18.)

22. Mot bakgrund av det anförda ska A.F:s klagan över domvilla bifallas. Av det följer att han har rätt till ersättning av allmänna medel för arbete i samband med överklagandet i brottmålet. Den ersättning för 6,25 timmars arbete som han har begärt får anses skälig och ska därför tillerkännas honom.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår A.F:s ansökan om resning alternativt återställande av försutten tid men bifaller hans klagan över domvilla.

HD tillerkänner A.F. ersättning av allmänna medel för försvaret – – – i HD med 11 133 kr. Av beloppet avser 8 906 kr 25 öre arbete och 2 226 kr 56 öre mervärdesskatt. Staten ska svara för kostnaden.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, referent, Malin Bonthron, Cecilia Renfors och Jonas Malmberg) meddelade den 25 januari 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. A.F. var förordnad som offentlig försvarare i ett mål där hans klient dömdes av tingsrätten och hovrätten för synnerligen grov narkotikasmuggling till sex års fängelse. Hovrätten förordnade att klienten skulle vara fortsatt häktad. Tiden för överklagande av hovrättens dom löpte till den 9 december 2021.

2. A.F. överklagade domen för sin klients räkning. Överklagandet kom in till HD den 15 november 2021. Det innehöll en begäran om anstånd till den 20 december med att ange bl.a. skälen och grunderna för prövningstillstånd och för överklagandet och att närmare utveckla talan. Inget nämndes om kostnadsanspråk.

3. HD beviljade det begärda anståndet. Redan den 10 december, dvs. tio dagar innan anståndsfristen löpte ut, återkom A.F. med en komplettering gällande målet i sak. Inte heller i kompletteringsskriften berördes frågan om ersättning till honom som offentlig försvarare och någon kostnadsräkning gavs inte in.

4. HD beslutade den 14 december 2021 att inte meddela prövningstillstånd i brottmålet. En medtilltalads offentlige försvarare fick ersättning i samma beslut. Någon ersättning till A.F. beslutades inte.

Ansökan om resning m.m.

5. A.F. har till grund för sina yrkanden åberopat att HD har gjort fel som, utan att kontakta honom, avgjort målet innan anståndstiden löpt ut. Det innebar att han inte fick möjlighet att ge in sin kostnadsräkning. Han har anfört att han därför bör ges rätt till ersättning trots att hans anspråk framställts först efter det att handläggningen av målet avslutats. Han har gett in en kostnadsräkning i det extraordinära målet.

Frågan i målet

6. Frågan i målet är främst om det utgör grovt rättegångsfel att en domstol avgör ett överklagat mål innan tiden för ett begärt anstånd för att komplettera talan har löpt ut, om det före den tidpunkten har kommit in en komplettering från den som fått anstånd.

Domvilla i form av annat grovt rättegångsfel

7. En dom eller ett beslut som har fått laga kraft ska undanröjas på grund av domvilla om det i rättegången har förekommit ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång (59 kap. 1 § första stycket 4 och 4 § RB). Ett sådant rättegångsfel är för handen när någon för förfarandet normerande regel har blivit åsidosatt eller tillämpats felaktigt.

8. För att ett rättegångsfel ska vara att bedöma som grovt krävs inte att domstolen har förfarit vårdslöst. Bedömningen beror i stället i första hand på beskaffenheten av den regel som har blivit åsidosatt. Är det fråga om en särskilt viktig regel bedöms åsidosättandet av den i många fall som ett grovt rättegångsfel. Det är då också ofta motiverat att presumera att felet har inverkat på målets utgång.

Tiden för framställande av kostnadsanspråk

9. En offentlig försvarare som vill ha ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag ska, enligt grunderna för 31 kap. 9 § RB, framställa ett yrkande om det innan handläggningen av målet avslutas i den aktuella instansen. Motsvarande regel gäller för rättshjälpsbiträden. Den som inte i tid har framställt ett kostnadsyrkande har inte rätt till ersättning för den kostnad som uppkommit vid den instans det gäller.

10. Någon skyldighet för domstolen att ta reda på om en försvarare eller annat biträde har ersättningsanspråk föreligger i princip inte. Av advokater och andra som fått förordnande som rättsliga biträden kan begäras att ersättning yrkas i tid eller att det i vart fall görs förbehåll om rätt att framställa anspråk innan handläggningen av målet avslutas. Domstolen behöver således normalt inte påminna rättsliga biträden om att begära ersättning. (Se NJA 2007 s. 79 och NJA 2014 s. 423.)

11. Om ett rättsligt biträde har gjort förbehåll om att få ge in en kostnadsräkning ska domstolen ge skäligt rådrum för komplettering innan handläggningen av målet avslutas (jfr 32 kap. 1 § RB och NJA 1984 s. 179). Fristen för komplettering får bestämmas med hänsyn till bl.a. de olägenheter som kan vara förknippade med att målets avgörande får anstå. I mål av brådskande natur bör kostnadsräkningen normalt, och som brukligt är, ges in i samband med överklagandet och annars så snart som möjligt under handläggningen.

12. Om kostnadsyrkandet av någon anledning framställs först sedan handläggningen av målet har avslutats, kan det dock undantagsvis ändå beaktas om försvararen eller biträdet kan anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att begära ersättning i tid. (Se NJA 2007 s. 839 med hänvisningar.)

Avgörande av ett mål innan en frist löpt ut

13. Under överklagandetiden har klaganden möjlighet att göra ändringar i fråga om bl.a. i vilken del ett avgörande överklagas och vilken ändring som yrkas. Mot den bakgrunden måste domstolen i princip avvakta med att avgöra målet till dess att överklagandetiden löpt ut även i de fall överklagandet framstår som komplett. Det kan i undantagsfall finnas skäl att dessförinnan pröva ett överklagande, t.ex. om detta annars skulle komma att bli meningslöst. Det är också möjligt att pröva överklagandet om det klart framgår att klaganden slutligt har bestämt innehållet i sitt överklagande. (Jfr “Dubbla överklaganden” NJA 2022 s. 504 p. 7.)

14. När överklagandetiden har löpt ut, kan klaganden inte längre ändra sitt yrkande på ett sätt som inte ryms inom vad som kan tolkas in i överklagandet och eventuella andra handlingar som kommit in inom den tiden.

15. Om klaganden har fått ett kompletteringsföreläggande därför att överklagandeskriften var oklar i något hänseende, ska visserligen ett yrkande som preciseras inom förelagd tid betraktas som framställt i överklagandet trots att preciseringen skett efter överklagandetidens utgång (se prop. 1993/94:190 s. 128). Ett kompletteringsföreläggande ska däremot inte likställas med att domstolen lämnar en ny tid för överklagande; processens ram läggs fast inom överklagandetiden. (Se NJA 1974 s. 274 och NJA 2015 s. 846 p. 5 och 6.) Motsvarande gäller i de fall klaganden i stället har begärt anstånd med att komplettera sin talan.

16. Att en domstol, utan att förutsättningar finns för det, avgör ett mål innan överklagandetiden löpt ut utgör ett grovt rättegångsfel om målet rör en fråga som får rättskraft när den är slutligt avgjord. Detsamma gäller om domstolen avgör ett sådant mål medan en anståndsfrist löper trots att den part som har fått anstånd inte kommit in med någon komplettering.

17. Om en komplettering ges in innan en anståndsfrist för att komplettera ett överklagande har löpt ut är det ofta lämpligt att domstolen kontaktar den som fått anstånd för att säkerställa att denne verkligen slutfört sin talan genom den ingivna kompletteringen och att handläggningen därmed kan avslutas. Kraven på domstolen att bedriva materiell processledning ökar om det i något avseende framstår som oklart om kompletteringen innehåller allt det som anståndet avsåg. Frågan om det utgör grovt rättegångsfel att – utan en kontakt med den som hade fått anstånd – avgöra målet innan anståndsfristen har löpt ut får avgöras utifrån vilka krav på materiell processledning som kunde ställas på domstolen i den aktuella situationen.

Bedömningen i detta fall

18. Målet rör inte en situation där det kan bli aktuellt med återställande av försutten tid. A.F. har inte heller anfört någon omständighet som utgör grund för resning. Hans talan i dessa avseenden ska därför avslås. Frågan är då om det förekommit ett sådant fel i rättegången som utgör domvilla, dvs. ett grovt rättegångsfel.

19. I överklagandeskriften med begäran om anstånd gjorde A.F. inte något förbehåll om rätten att ge in kostnadsanspråk. Det gjorde han inte heller i den komplettering han senare gav in. Kompletteringsskriften, som var utförlig, var utformad så att den fick uppfattas utgöra ett slutförande av talan i sak inför beslutet om prövningstillstånd (jfr kraven på ett överklagande i 55 kap. 3 § RB).

20. En lämplig hantering av det förhållandet att anståndsfristen fortfarande löpte hade ändå varit att ta en kontakt med A.F. så att domstolen kunde förvissa sig om att han verkligen hade slutfört talan.

21. Mot bakgrund av att kompletteringsskriften med fog kunde uppfattas innehålla allt det som A.F. för sin klient begärt anstånd med, och då han inte uttryckligen – i överklagandeskriften eller den kompletterande skriften – hade begärt att få komplettera med ersättningsanspråk, kan det dock inte anses utgöra ett grovt rättegångsfel att målet avgjordes utan någon sådan kontakt.

22. Klagan över domvilla ska därmed avslås.