Referat

Genom köpe- och entreprenadavtal d 19 jan 1978 och köpebrev samma dag förvärvade makarna V.B. och M.B. av SIAB Byggen AB hälften var av ett område om ca 225 m2 av stadsägan 1517 i Uddevalla kommun, efter fastighetsbildning senare registerbetecknat Myntsamlaren 8. Köpeskillingen angavs till 5 000 kr, vilket utgjorde ersättning för marken. Fastigheten bebyggdes sedermera i enlighet med avtalet för ett pris av 289 200 kr.

Enligt värderingsintyg uppgick fastighetens markvärde d 19 jan 1978 till 5 000 kr.

M.B. är norsk medborgare. Hon ansökte emellertid inte om förvärvstillstånd inom den i 5 § lagen (1916:15 6) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m m föreskrivna tremånaderstiden, varför köpet för hennes del blev ogiltigt. Sedan detta uppmärksammats bekräftade parterna genom på teckningar på de båda köpehandlingarna d 15 jan 1981 att dessa förlängdes resp gällde med oförändrade villkor. LSt:n i Göteborgs och Bohus län meddelade härefter d 4 mars 1981 med stöd av 1 § nyssnämnda lag M.B. tillstånd att förvärva den på henne belöpande hälften av fastigheten.

Inskrivningsmyndigheten i Uddevalla domsaga (tingsfiskalen Friman) beviljade d 27 maj 1981 lagfart för V.B. och M.B. på hälften var av fastigheten Myntsamlaren 8 och fastställde stämpelskatten till 4 410 kr.

V.B. och M.B. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att stämpelskatten skulle beräknas på 5 000 kr, vilket utgjorde fastighetens värde vid tiden för köpet.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättsråden Lindquist, referent, Baagøe och Berzins samt adj led Östberg) anförde i beslut d 22 juni 1982:

Skäl. V.B:s förvärv av hälften av fastigheten skedde d 19 jan 1978. M.B:s förvärv av den andra hälften av fastigheten får i stämpelskattehänseende anses ha skett samma dag (NJA 1941 s 457). Av i målet företett värdeintyg får anses framgå att hela fastighetens värde vid förvärvstillfället var 5 000 kr. Stämpelskatten utgör därför sammanlagt endast 75 kr.

HovR:ns avgörande. Med ändring av det överklagade beslutet fastställer HovR:n stämpelskatten till 75 kr.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns beslut fastställa inskrivningsmyndighetens beslut vad gällde stämpelskatten för M.B:s förvarv.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande om följande beslut:

Skäl. Kammarkollegiet har till stöd för sitt yrkande anfört: M.B:s förvärv grundas på handlingar som tillkommit – blivit giltiga – d 15 jan 1981. Det tidigare fånget (d 19 jan 1978) är ogiltigt. Eftersom i detta fall som egendomens värde skall gälla värdet vid tidpunkten för upprättande av den handling varå förvärvet grundas, kan i stämpelskattehänseende inte föreligga någon tidigare värderingstidpunkt. Det första förvärvet blir inte giltigt genom förnyelsen. HovR:ns avgörande är därför i denna del felaktigt. Det förhållandet att V.B. förvärvat sin del genom en handling d 19 jan 1978 kan inte medföra att även M.B. får räkna denna dag som förvärvsdatum i värderingshänseende.

Enär M.B:s ursprungliga fastighetsförvärv blivit ogiltigt enligt 5 § 3 st lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m m, kan hennes förvärv vid stämpelskattens bestämmande inte anses ha skett förrän köpeavtalet bekräftades d 15 jan 1981. På grund härav och då fastigheten saknade taxeringsvärde år 1980 skall enligt 8 § 1 mom 3 st stämpelskattelagen stämpelskatten beräknas på grundval av fastighetens värde d 15 jan 1981.

Det har inte förebragts något skäl för att också det d 19 jan 1978 ingångna entreprenadavtalet skall anses ha blivit ogiltigt för M.B:s vidkommande. Av handlingarna i målet framgår att fastigheten bebyggts enligt entreprenadavtalet under tiden mellan köpehandlingarnas upprättande d 19 jan 1978 och bekräftelsen d 15 jan 1981. Eftersom endast V.B:s fastighetsförvärv varit giltigt från dagen för det ursprungliga avtalet, har fastigheten under byggnads tiden tillhört SIAB Byggen AB och V.B. gemensamt, medan byggnaden – efter hand som den uppförts – får anses ha blivit V.B:s och M.B:s gemensamma egendom. Vid sådant förhållande har byggnaden vid tiden för M.B:s förvärv av fastighetsandelen inte utgjort tillbehör till fastigheten. Den skall därför inte inräknas i det värde på vilket stämpelskatten för M.B:s förvärv skall beräknas.

Enligt ett i målet åberopat värderingsintyg uppgick fastighetens markvärde d 19 jan 1978 till 5 000 kr. Skäl att räkna med ett annat värde d 15 jan 1981 har inte förebragts.

På grund av det anförda kan kammarkollegiets besvär inte vinna bifall.

Slut. HD fastställer det avgörande HovR:ns beslut innehåller såvitt nu är i fråga.

HD (JustR:n Welamson, Knutsson, Persson, Gregow, referent, och Freyschuss) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.