Referat

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE 

Östersunds tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-03-25 i 
mål nr M 472-25, se bilaga A 

PARTER

Klagande

M.E

Motpart 

1. Länsstyrelsen i Gävleborgs län 
801 70 Gävle

2. Västra Gästriklands Samhällsbyggnadsnämnd 
811 80 Sandviken 

SAKEN

Strandskyddsdispens på fastigheten X i Sandvikens kommun

_________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Västra Gästriklands Samhällsbyggnadsnämnds beslut den 6 september 2024 
(dnr VGS-MH-2024-2155) att bevilja strandskyddsdispens med villkor och tomtplats avgränsning för nybyggnad av ett enbostadshus på fastigheten X i Sandvikens kommun.

_________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

M.E. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut att be vilja strandskyddsdispens och bestämma tomtplats. 

Länsstyrelsen i Gävleborgs län (länsstyrelsen) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. 

Västra Gästriklands Samhällsbyggnadsnämnd (nämnden) har medgett bifall till överklagandet. 

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

M.E. har anfört bland annat följande. Under 1975 beviljades bygglov för gäststugan. Den byggdes samma år. Hon har inte kunnat lokalisera beslutet om strandskyddsdispens. Det måste dock tas för givet att strandskyddsdispens beviljades då stadsarkitekten annars inte hade kunnat ge bygglov. Det nya huset kommer att ta upp mindre yta som ett enda hus än vad alla de utspridda gör idag. Det kommer att placeras längre bort från sjön och kommer att ge en mindre avhållande effekt sett från sjösidan. Tomten har varit bebyggd och brukad i åratal innan hon föddes 1968. Förutom de hus som står på tomten idag har ytterligare tre stugor stått där. En mycket större del av tomten än den hon vill bygga på har nyttjats från 1600-talet samt av hennes familj sedan 1950-talet. 

M.E. har givit in ytterligare handlingar i Mark- och miljööverdomstolen, bland annat avstyckningshandlingar från 1973 samt foton från olika perioder från 1960-talet och framåt. 

Länsstyrelsen har anfört bland annat följande. Utredningen visar att den befintliga huvudbyggnaden har uppförts före 1975 och kontinuerligt funnits på platsen. De handlingar som M.E. har åberopat för att visa att strandskyddsdispens erhållits efter 1975 för övriga befintliga byggnader är beslut om bygglov. Då avsaknad av strandskyddsdispens inte utgör hinder för bygglov har beslutsmyndigheten inte haft anledning att neka bygglov eller undersöka om strandskyddsdispens erhållits. Det är den enskilde som måste ta reda på vilka andra beslut eller tillstånd som utöver bygglov behövs för byggnation. M.E. har inte visat att övriga byggnader har beviljats strandskyddsdispens. 

Nämnden har anfört bland annat följande. M.E. har visat att tomten är lagligen ianspråktagen. Utifrån inlämnade ritningar, besök på platsen och granskning av äldre flygfoton bedömer nämnden att hemfridszonen inte utvidgas med den planerade byggnationen, åtminstone inte mer än obetydligt. En nekad dispens för åtgärden innebär en mer långtgående inskränkning i den enskildes rätt att använda sin fastighet än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.  

Mark- och miljööverdomstolen har hållit syn på platsen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

M.E. har ansökt om strandskyddsdispens för uppförande av ett enbostadshus på fastigheten X i Sandvikens kommun om drygt 150 kvadratmeter. Det nya enbostadshuset ska ersätta en befintlig huvudbyggnad och gäststuga, som ska rivas. 

Frågan är i första hand om platsen som är tänkt för den nya byggnaden redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, se 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken (tidigare 7 kap. 18 c § första stycket 1 miljöbalken). Enligt förarbetena till denna bestämmelse utgörs mark som tagits i anspråk ofta av etablerade tomtplatser runt ett bostadshus. Komplementbyggnader i nära anslutning till en huvudbyggnad eller en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad kan vara skäl för dispens. För att marken ska räknas som ianspråktagen ska det vara fråga om ett lagligt ianspråktagande. (Se prop. 2008/09:119 s. 105.) En förutsättning för att dispens ska ges är att hemfridszonen inte utvidgas annat än obetydligt genom den nya byggnaden. Vid den bedömningen ska beaktas vilken faktisk avhållande effekt den nya byggnaden har med hänsyn till dess karaktär och storlek samt förhållandena i omgivningen (se t.ex. rättsfallet MÖD 2009:35). 

Det är utrett i målet att den befintliga huvudbyggnaden har uppförts i tiden före det generella strandskyddet infördes 1975. Denna byggnad är alltså lagligen uppförd ur ett strandskyddsperspektiv. Mot bakgrund av iakttagelserna vid synen samt övrig utredning bedömer Mark- och miljööverdomstolen att den befintliga huvudbyggnadens hemfridszon sträcker sig till fastighetens gränser utom i fråga om gränsen mot strandlinjen. Mark- och miljööverdomstolen anser att hemfridszonen mot vattnet (dvs. åt nordväst) på grund av den befintliga huvudbyggnadens läge och storlek, får anses sträcka sig i vart fall till den tomtplatsavgränsning som nämnden har bestämt i sitt dispensbeslut. Hemfridszonen bedöms inte sträcka sig så långt ner som till fastighetens gräns mot strandlinjen. 

I nära anslutning till den befintliga huvudbyggnaden finns en gäststuga. Det är visat att bygglov beviljades för denna byggnad den 15 augusti 1975. Inget annat har fram kommit än att gäststugan uppfördes i nära anslutning till denna tidpunkt. Enligt 56 § 1 mom. första stycket byggnadsstadgan (1959:612), som gällde när gäststugan uppfördes, skulle byggnadsnämnden vid bygglovsprövningen se till att det tillämnade företaget inte stred mot bland annat naturvårdslagen (1964:822), där bestämmelserna om strandskydd fanns. Dessa regler får anses ha inneburit att byggnadsnämnden inte skulle meddela bygglov för en byggnad inom ett strandskyddsområde förrän ett beslut om strandskyddsdispens hade meddelats 
(jfr Torsten Bjerkén, Byggnadslov, 3 uppl, s. 78). Mot bakgrund av dessa regler får utgångspunkten vara att byggnadsnämnden sett till att det funnits en strandskyddsdispens vid tidpunkten för sitt beslut om bygglov. Gäststugan får därmed anses som lagligen uppförd även ur ett strandskydds perspektiv. Vid avgörande av om strandskyddsdispens kan ges för uppförande av det nya enbostadshuset ska därför såväl den befintliga huvudbyggnaden som gäststugan betraktas som befintlig bebyggelse. 

En förutsättning för att dispens ska ges är dock att hemfridszonen inte utvidgas annat än obetydligt genom det nya enbostadshuset. Av utredningen framgår att det nya huset kommer att placeras högre upp, men inte med högre byggnadshöjd än den befintliga huvudbyggnaden som är byggd i suterräng. Detta förhållande i förening med att det nya enbostadshuset ersätter två byggnader samt, jämfört med befintlig huvudbyggnad, placeras längre bort från strandlinjen medför sammantaget att det nya enbostadshuset inte kommer ge mer än en obetydligt större privatiserande effekt än befintlig bebyggelse. Att det nya enbostadshuset kommer att utformas med ett större fönsterparti och få en något högre placering förändrar inte den bedömningen. 

Mark- och miljööverdomstolen bedömer således att det finns särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens för det nya enbostadshuset. Det innebär att överklagandet ska bifallas. 

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. 

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Petra Bergman och Åsa Hanna, referent, samt tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock. 

Föredraganden har varit Julia Nyberg.

________________________________________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Klagande 

M.E.

Motpart

1. Länsstyrelsen i Gävleborgs län 
801 70 Gävle

2. Sandvikens kommun 
Västra Gästriklands samhällsbyggnadsnämnd 
811 80 Sandviken

ÖVERKLAGAT BESLUT 

Länsstyrelsen i Gävleborgs läns beslut den 28 januari 2025 i ärende nr 
6794-2024, se bilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens, X i Sandvikens kommun 

_____________

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. 

____________

BAKGRUND

Västra Gästriklands samhällsbyggnadsnämnd (nämnden) beslutade den 6 september 2024 att bevilja M.E. strandskyddsdispens för att uppföra ett nytt enbostadshus på fastigheten X i Sandvikens kommun (fastigheten). En tomtplatsavgränsning om cirka 1900 kvadratmeter med möjlighet till fri passage närmast stranden beslutades. Länsstyrelsen i Gävleborgs län (länsstyrelsen) beslutade den 28 januari 2025, efter överprövning, att upphäva nämndens beslut om strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning. 

M.E. har överklagat länsstyrelsens beslut till mark-och miljödomstolen. 

YRKANDEN M.M.

M.E. yrkar att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, fastställer nämndens beslut. Till stöd för sin talan har hon i huvudsak anfört följande. 

Ianspråktagen tomt 

Länsstyrelsen förutsätter att växtlighet alltid innebär att ett område inte är ianspråktaget. Detta är en extrem förenkling, att endast öppen gräsmatta är ianspråktaget som tomt. Tittar man på äldre flygfoton är de flesta tomter mycket mer trädbevuxna än idag. Men det har mer med tidens trädgårdsideal att göra än om ytan var ianspråktagen som tomt eller inte. Det fanns stora planteringar med blomsterrabatter, fruktträd, bärbuskar, rhododendron, syrenhäckar med mera över hela fastigheten. Den växtlighet som syns på stora delar av flygfotot är alltså trädgårdsväxter, inte ett tecken på att tomten inte var ianspråktagen. 

Det är nästan 50 år sedan strandskyddet trädde i kraft. Många fastigheter har bytt ägare ett otal gånger under den tiden. Att under sådana förutsättningar kunna leverera fotobevis exakt hur tomten var ordnad halvårsskiftet 1975, är orimligt. I detta fall är fastigheten kvar i familjen och en skiss över tomten på 70-talet har redovisats. Det är mer än de flesta har möjlighet att lämna som bevis. Länsstyrelsen har orimligt höga beviskrav i den här frågan. 

Länsstyrelsen ifrågasätter om gäststugan är laglig. Byggnaden har bygglov beviljat av stadsarkitekten i Sandviken i augusti 1975. Jag har inte kunnat lokalisera strandskyddsdispensen, men den får förmodas ha funnits, annars har stadsarkitekten/byggnadsnämnden misskött sitt uppdrag. 

Tomtplatsavgränsning 

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut att det inte är visat att hela fastigheten ska anses vara ianspråktaget som bostadsbyggnadens hemfridszon. I kommunens beslut är inte hela fastigheten beslutad som tomtplats, endast 1 900 kvadratmeter, vilket motsvarar cirka 65 procent av fastigheten. Och denna yta är till största delen sådan som tydligt är öppen gräsmatta i det gamla flygfotot.

Byggnadens påverkan

Den planerade byggnaden är större och har större fönster mot sjön än den befintliga, men utifrån placeringen på tomten, cirka 40 meter från stranden och 15 meter från tomtplatsgräns, utökas inte hemfridszonen. Den befintliga stugan har redan sedan bygglovet 1972 stora fönster mot sjösidan. Befintligt hus är i suterräng, så det har en högre fasad mot sjösidan, det nya huset kommer att uppfattas som lägre och mindre avhållande. Placeringen är också längre från sjön, vilket innebär ytterligare mindre avhållande effekt från sjösidan. Den nya byggnaden ersätter två byggnader, och den totala upplevda arean blir mindre än det är idag. 

Utpekad värdefull natur

I Länsstyrelsens naturvårdsprogram omtalas öppna vattenytor med få öar, badplatser och segling. Befintlig bebyggelse på fastlandet omnämns inte. Och det är ostridigt att området var bebyggt med sammanhållen bebyggelse innan strandskyddet tillkom. En ny byggnad på en tomt mitt i en befintlig bebyggelse påverkar inte de aspekter som omnämns i naturvårdsprogrammet, särskilt som den placeras på behörigt avstånd från strandlinjen.

Byggnadens skick 

Den befintliga byggnaden är inte i skick så att den är användbar. Utedass är i annan byggnad, dusch och tvätt saknas. Byggnaden är mycket dåligt isolerad, otät och har rötskador bland annat i golv. För att kunna fungera som boende med någorlunda modern standard behöver den ersättas. Att renovera och bygga till befintlig byggnad tar längre tid och kostar mer, till ett sämre resultat. En ny byggnad med bra prestanda och moderna material innebär stor energibesparing och miljönytta. 

Sammanfattningsvis är tomten ianspråktagen på så sätt att den saknar betydelse för strandskyddets syften. Byggnaden utökar inte den privata zonen och strider inte mot strandskyddets syften. Det finns därför förutsättningar för att bevilja strandskyddsdispens. 

Till stöd för sin talan har M.E. till domstolen inkommit med ett bygglov för gäststugan daterat den 15 augusti 1975. 

DOMSKÄL 

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut. 

M.E. har ansökt om strandskyddsdispens för att uppföra ett enbostadshus som avser att ersätta befintlig huvudbyggnad på fastigheten samt en gäststuga. Enligt ansökan ska den nya byggnaden uppföras längre bort från vattnet än befintlig huvudbyggnad. 

Dispens från strandskyddsbestämmelserna kan ges om det finns särskilda skäl. Som särskilt skäl anges i 7 kap. 18 c § första stycket 1 miljöbalken att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Strandskyddets syften är enligt 7 kap. 13 § miljöbalken att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.

En förutsättning för att dispens ska ges är att hemfridszonen inte utvidgas mer än obetydligt genom den nya byggnaden (prop. 1997/98:45, s. 89). Vid den bedömningen ska beaktas vilken faktisk avhållande effekt den nya byggnaden har med hänsyn till dess karaktär och storlek samt förhållandena i omgivningen. I vissa fall kan en tomtplatsavgränsningen ske på ett sådant sätt att hemfridszonen inte utvidgas mer än vad som är nödvändigt för att tillgodose det ändamål för vilken dispens har meddelats (se MÖD 2009:35).

I bedömningen av om ett område har tagits i anspråk får endast ianspråktagande som skett lagligen beaktas. Med detta avses mark som redan var ianspråktagen innan det generella strandskyddet infördes 1975 eller som därefter tagits i anspråk med stöd i en strandskyddsdispens. Vad gäller befintlig huvudbyggnad på fastigheten framgår det av ortofoto från 1975 att byggnaden redan var uppförd när det generella strandskyddet infördes. M.E. har även inkommit med ritningar över huvudbyggnaden daterade 27 mars 1972 som ytterligare stödjer att byggnaden är lagligen uppförd samt visar att befintlig utformning av byggnaden i stort stämmer överens med hur byggnaden såg ut när den uppfördes. 

Vad gäller gäststugan har M.E. till domstolen inkommit med bygglovshandlingarna och beslut om bygglov för uthus/gäststuga daterade 15 augusti 1975. Av handlingarna framgår att byggnaden uppfördes efter att det generella strandskyddet trädde i kraft den 1 januari 1975. Några uppgifter om att byggnaden uppfördes med stöd i en strandskyddsdispens finns inte. Mark- och miljödomstolens bedömning utgår därför i det följande från att det endast är huvudbyggnaden på fastigheten som är lagligen uppförd ur ett strandskyddsperspektiv.

Mark- och miljödomstolen gör inledningsvis bedömningen att det ansökta bostadshuset inte är en tillåten ersättningsbyggnad i den betydelse det har getts i rättspraxis, eftersom det i såväl storlek som placering avviker mer än obetydligt från den befintliga huvudbyggnaden (se exempelvis Mark- och miljööverdomstolens avgöranden i målen M 9520-15 och M 1275- 17). 

Fråga uppstår då om tomtplatsen redan kan anses vara ianspråktagen på sådant sätt att den saknar betydelse för strandskyddets syften. Av handlingarna i målet framgår att huvudbyggnaden har funnits på platsen sedan innan 1975. Av ortofoto från 1975 framgår att fastigheten vid det generella strandskyddets införande till stor del var bevuxen. M.E. har uppgett att denna växtlighet utgjordes av trädgårdsväxter och har till stöd för detta inkommit med en skiss överh ur växtligheten såg ut på platsen på 1970-talet. Även om skissen inte helt verkar stämma överens med vad som framgår av ortofotot från 1975, vad bland annat gäller huvudbyggnadens storlek, gör mark- och miljödomstolen bedömningen att det saknas skäl att misstro det M.E. påstår om att det runt huvudbyggnaden funnits en anlagd trädgård. 

Det följer dock av praxis från Mark- och miljööverdomstolen att exempelvis en klippt gräsmatta inte i sig innebär att en plats är ianspråktagen på ett sätt som gör att den saknar betydelse för strandskyddets syften eftersom en gräsmatta inte genererar någon egen hemfridszon (Mark- och miljööverdomstolens dom den 28 maj 2020 i mål nr M 10949-19). En anlagd trädgård innebär därför enligt mark- och miljödomstolens bedömning inte i sig att marken kan anses vara ianspråktagen på ett sätt som gör att den saknar betydelse för strandskyddets syften. Mark- och miljödomstolens bedömning i det följande utgår därmed från att endast den mark som omfattas av den befintliga huvudbyggnadens hemfridszon är ianspråktagen i dispensbestämmelsens mening. 

Vad gäller den ansökta byggnadens påverkan på befintlig hemfridszon gör mark- och miljödomstolen följande bedömning. Även om den nya byggnaden placeras längre bort från strandlinjen än befintlig huvudbyggnad, framgår det av fotografierna på fastigheten att siktlinjen från vattnet och stranden upp till den nya byggnaden i stort sett är fri. Den nya byggnaden kommer därmed att kunna ses från stranden och kan till följd av sin storlek och utformning med stora fönster mot vattnet få en avhållande effekt på allmänheten utöver den hemfridszon som befintlig huvudbyggnad har ner mot vattnet. Mark- och miljödomstolen noterar särskilt att den ansökts byggnadens placering med långsidan parallellt med vattnet innebär att den, till följd av sin storlek, kommer att ge ett betydligt bredare intryck sett från vattnet jämfört med befintlig huvudbyggnad, vilket bedöms få en större avhållande effekt på allmänheten. Detta även med beaktande av att den ansökts byggnaden blir något lägre jämfört med befintlig huvudbyggnad. 

Baserat på ovan gör mark- och miljödomstolen sammantaget bedömningen att den nya byggnadens utformning, storlek och placering kommer att utöka befintlig, lagligen uppförd bebyggelses hemfridszon mer än bara obetydligt. Den tomtplatsavgränsning som nämnden beslutat om kan inte avhjälpa detta. 

Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens intresseavvägning mellan tillgodoseendet av strandskyddets syften och inskränkningen i M.E.s rätt att använda sin fastighet som hon vill. Inte heller vad som i övrigt framkommit i målet utgör skäl att bevilja strandskyddsdispens för ansökt åtgärd.

M.E.s överklagande ska därmed avslås. 

HUR MAN ÖVERKLAGAR, 

se bilaga 2 (MMD-02)
Överklagande senast den 15 april 2025. Prövningstillstånd krävs. 

Anna Uddenberg                                   Lena af Geijerstam Unger

________________
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anna Uddenberg, ordförande, och tekniska rådet Lena af Geijerstam Unger. Föredragande har varit tingsnotarien 
Gesine Åström.