Referat

SK, som är medborgare i Afghanistan, ansökte om asyl i Sverige den 9 december 2013. Hon uppgav då att hon var 15 år gammal. Hon angav tidpunkten för sin födsel till den 18 januari 1998.

Migrationsverket beslutade den 2 juli 2014 att bevilja SK flyktingstatusförklaring och permanent uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverket godtog inte att hon var född vid den tidpunkt som hon hade angett. Som skäl för bedömningen av hennes ålder angav Migrationsverket bland annat följande. SK har inte kunnat styrka eller göra sin ålder sannolik genom skriftlig bevisning. Hon har inte heller kunnat göra sin ålder sannolik genom muntliga uppgifter. Migrationsverket har vid möten med SK, mot bakgrund av hennes utseende och beteende, funnit skäl att ifrågasätta hennes uppgivna ålder. Vid medicinska åldersutredningar, baserade på hennes tandutveckling respektive handledsröntgen, har hennes ålder skattats till minst 19,1 år respektive 17 år eller äldre. Migrationsverket anser vid en sammantagen bedömning av dessa omständigheter att SK inte har gjort sannolikt att hon är minderårig.

SK har nu ansökt om svenskt medborgarskap. Migrationsverket beslutade i april 2023 att avslå hennes ansökan och angav bland annat följande skäl för det. SK har inte lämnat in eller hänvisat till några dokument för att styrka sin identitet. Hon uppfyller inte kravet på styrkt identitet i 11 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, medborgarskapslagen. Migrationsverket bedömer att det råder oklarheter kring hennes identitet och att hon inte har gjort sin identitet sannolik. Det finns därför inte skäl för att med stöd i 12 § medborgarskapslagen göra undantag från kravet på styrkt identitet.

SK överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2023-06-21, ordförande Ström), som avslog hennes överklagande genom det nu överklagade avgörandet. Migrationsdomstolen instämde i Migrationsverkets bedömning att hon inte hade styrkt sin identitet. Domstolen konstaterade att SK:s uppgift om födelseår inte hade bedömts som trolig och att den medicinska åldersbedömning som tidigare hade gjorts inte gav stöd för hennes uppgifter om sin ålder. I likhet med Migrationsverket ansåg domstolen att hon inte hade gjort sannolikt att den identitet som hon uppgett var riktig samt att förutsättningarna för att göra undantag från kravet på styrkt identitet därför inte var uppfyllda.

SK överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att hon skulle beviljas svenskt medborgarskap och förde fram bland annat följande. Det är inte rimligt att kräva att hon ska erhålla identitetshandlingar från afghanska myndigheter. Det är inte möjligt i dagsläget att ansöka om och få utfärdat tazkira och hemlandspass via ambassaden i Stockholm. Hon saknar därför möjlighet att få fram godtagbara handlingar för att styrka sin identitet. Hon har vidhållit sina identitetsuppgifter för myndigheterna i Schengenområdet i tio års tid. Den åldersutredning som hon genomgick i asylärendet visade en ungefärlig ålder. Metoden har bedömts som rättsosäker och används inte längre. Migrationsverkets beslut i asylärendet att hennes identitetsuppgifter skulle ändras var inte överklagbart eftersom hon beviljades permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring.

Migrationsverket ansåg att överklagandet ska avslås.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2024-06-18, Fridström, van der Stad och Mattsson, referent / föredragande Paul), yttrade:

1. Det målet gäller

Målet gäller förutsättningarna för att bevilja en utlänning svenskt medborgarskap när utlänningen i ett tidigare ärende om uppehållstillstånd bedömts inte ha gjort sin identitet sannolik.

2. Rättslig reglering m.m.

En förutsättning för att en utlänning ska kunna beviljas svenskt medborgarskap är enligt en huvudregel att utlänningen har styrkt sin identitet. Ytterligare förutsättningar är att utlänningen har haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt samt, vad gäller den som är att bedöma som flykting, att utlänningen har hemvist här i landet sedan fyra år (11 § medborgarskapslagen).

En sökande som inte kan styrka sin identitet får beviljas svenskt medborgarskap endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig (12 § medborgarskapslagen).

I ärenden om svenskt medborgarskap anses identiteten bestå av sökandens namn, födelsetid och, som huvudregel, medborgarskap (MIG 2019:18 och MIG 2023:7).

3. Migrationsöverdomstolens bedömning

SK har inte visat upp något hemlandspass eller någon annan godtagbar identitetshandling. Migrationsöverdomstolen instämmer i underinstansernas bedömning att hon inte har styrkt sin identitet.

SK har hemvist i Sverige sedan mer än åtta år. Frågan är om hon har gjort sannolikt att den identitet hon har uppgett är riktig och därför kan medges dispens från kravet på styrkt identitet.

En samlad bedömning av samtliga omständigheter i målet ska göras vid prövningen av om SK har gjort sannolikt att den identitet hon har uppgett är riktig. Huvudfaktorer vid prövningen bör vara hennes trovärdighet när det gäller dels hennes uppgivna identitet, dels anledningen till att hon inte kan styrka identiteten (prop. 1997/98:178 s. 17).

SK har uppgett att hon saknar möjlighet att få fram handlingar från sina hemlandsmyndigheter för att styrka sin identitet. Det saknas skäl att ifrågasätta hennes uppgifter i denna del. Hon får därför anses ha gjort sannolikt att hon i dagsläget inte kan styrka sin identitet.

När det gäller den uppgivna identiteten bedömde Migrationsverket vid sin asylprövning att SK inte hade gjort den sannolik. Som underlag för sin bedömning hade Migrationsverket bland annat SK:s muntliga uppgifter och en handling som hade skickats till Migrationsverket i asylärendet från myndigheter i Grekland, där hon och hennes familj befann sig innan hon kom till Sverige. Handlingen som skickats från myndigheterna i Grekland hade utfärdats av Afghan Community in Greece och innehöll information om namn och födelsetid för SK samt hennes mor och två syskon. Uppgiften om hennes födelsetid i denna handling stämde överens med hennes muntliga uppgifter. Det fanns i ärendet också underlag som inte gav stöd för hennes uppgift om födelsetiden. Migrationsverket hade vid möten med SK, mot bakgrund av hennes utseende och beteende, funnit skäl att ifrågasätta hennes uppgivna ålder och SK genomgick i asylärendet en åldersutredning, som inte gav stöd för att hon var minderårig utan talade för att hon var äldre än vad hon hade uppgett.

SK:s uppgift om sin födelsetid har varit oförändrad genom asylärendet och är det fortfarande i det aktuella medborgarskapsärendet. För att nu kunna bedöma hennes uppgift om sin födelsetid som sannolik bör det dock ha kommit fram omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att den bedömning som gjorts vid asylprövningen var felaktig. Enbart den omständigheten att SK vidhåller uppgiften om sin födelsetid är inte tillräcklig i detta hänseende. Till stöd för sin uppgift har SK i ärendet om medborgarskap gett in en handling där familjemedlemmar har intygat hennes ålder. Handlingens bevisvärde måste dock betraktas som lågt. Det som SK har fört fram och de handlingar som hon har åberopat utgör sammantaget inte sådana omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att den bedömning som gjorts vid asylprövningen var felaktig. SK kan därför inte anses ha gjort sannolikt att den tidpunkt för sin födsel som hon angett är riktig.

Mot denna bakgrund saknas det förutsättningar för att medge SK dispens från kravet på styrkt identitet, vilket medför att hon inte kan beviljas svenskt medborgarskap. Överklagandet ska därför avslås.

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.